Detta var en speciell man , smart på ett sätt men som ett barn på ett annat. Han träffa honom två gånger i mitt “vuxna liv” 1992 och 2014, båda gångerna kändes det som att prata med en liten pojke fångad i en vuxen mans kropp. Men som faktiskt hade ett vänligt hjärta o var omtänksam och ville -92 ge mig sin bil ;-). Men samtidigt fanns det ett sorts självförakt mot sig själv och mot sitt eget ursprung , hans behov av att ha vita barn och hur han talade om för mig att han inte gillade svarta (fö första gången trots min uppväxt i ett någorlunda segregerar Uppsala inte många svarta där som jag hörde sådana åsikter trots att VAM -92 var på fram marsch). Det som fascinerar mig är efter min resa i USA o då jag träffade hans systrar o morbröder samt fått en inblick i hans släkt är ändå hur lite det egentligen har med hudfärg att göra men att det mer handlar om hur man kommunicerar med varandra och hur mycket som handlar om för högt ställda förväntningar på prestation som kan ställa till det och skapa män med problem . Så har jag tolkat det faktum att Tonys systrar klarat livet eller relationer bättre än han och hans bror lite samma tema kan skönjas hos söner till invandrar i dagens Sverige. Men hur som helst så är jag glad för det liv han och du givit mig även om vi inte växt upp tillsammans. Jag är också glad över att jag fick prata en stund med Tony innan han dog han var en snäll liten pojke, jag kan också gå i god för att han var en uppskattad tränare. Då jag träffat människor som vet vem han var o talat om honom som en bra tränare utan att veta att jag var hans son … /Lasse
This is my life 
Detta var en speciell man , smart på ett sätt men som ett barn på ett annat. Han träffa honom två gånger i mitt “vuxna liv” 1992 och 2014, båda gångerna kändes det som att prata med en liten pojke fångad i en vuxen mans kropp. Men som faktiskt hade ett vänligt hjärta o var omtänksam och ville -92 ge mig sin bil ;-). Men samtidigt fanns det ett sorts självförakt mot sig själv och mot sitt eget ursprung , hans behov av att ha vita barn och hur han talade om för mig att han inte gillade svarta (fö första gången trots min uppväxt i ett någorlunda segregerar Uppsala inte många svarta där som jag hörde sådana åsikter trots att VAM -92 var på fram marsch). Det som fascinerar mig är efter min resa i USA o då jag träffade hans systrar o morbröder samt fått en inblick i hans släkt är ändå hur lite det egentligen har med hudfärg att göra men att det mer handlar om hur man kommunicerar med varandra och hur mycket som handlar om för högt ställda förväntningar på prestation som kan ställa till det och skapa män med problem . Så har jag tolkat det faktum att Tonys systrar klarat livet eller relationer bättre än han och hans bror lite samma tema kan skönjas hos söner till invandrar i dagens Sverige. Men hur som helst så är jag glad för det liv han och du givit mig även om vi inte växt upp tillsammans. Jag är också glad över att jag fick prata en stund med Tony innan han dog han var en snäll liten pojke, jag kan också gå i god för att han var en uppskattad tränare. Då jag träffat människor som vet vem han var o talat om honom som en bra tränare utan att veta att jag var hans son … /Lasse
För mycket haschrökning som många amerikaner sysslar med är inte bra. Du stannar i växte och blir som ett barn.