Det var en tid sedan, men det tar tid att acklimatisera sig i en ny stad. Ännu kommer det inte mycket västgötska från min mun, men snart kanske.
Sorgliga nyheter i julas avled min pappa just innan vi skulle fira julafton tillsammans. Han hade fyllt 98 i februari. Ett långt liv och en del tycker att man ska vara tacksam för att man fått ha honom med sig så länge och det är man. Ändå saknas han, en röst, en kram då och då. Aldrig mer.
En fin begravning i Åsle kyrka där han föddes och döptes 1917. Som komminister Matts Löwing sa i sitt fina griftetal. Cirkeln är sluten.
Men slut är det inte ännu för han har lämnat efter sig så mycket av tankar, bilder och historia som berör allt från Falebygden, storstaden Stockholm och världen. Det är så med skrivande, fotograferande och målande föräldrar att det som försvinner är rösten men allt det andra finns kvar att ta till sig. Vad ska sparas vad är endast för oss närmaste och vad ska delas med världen. Framtiden får se.
Och jag tänker återuppta uppehållet med bloggen för att berätta vad som kan tänkas finnas av värde för er att läsa och se.
Edith
This is my life 
Jag nås av budet i dag, av min mor Sonia. Din fars styvson – Bengt – är min far. Vi hade några fina minnen med Farfar Ragnar. Det är fint att läsa att han fick en fin begravning. Kring jul, brukade vi höras av. Samtalen blev allt glesare och det grämer mig att jag inte höll den kontakten som jag hade med Ragnar en gång. Vi hördes senast när jag skulle fira min 20-årsdag. Därefter förlitade jag mig på Faster Lenas och pappas rapporter.
Allt gott,
Mikael Wallentin Åström
Trevligt att höra av dig. Det kommer att komma fler historier om pappa. Han har gömt mycket i sina dagböcker.
Reblogged this on Edith Bjerner.
Synd att man inte hann träffa honom hade varit kul att prata Hammarby och få en bättre insikt i vad han menade i sina dikter om sin farfar i avlägset förtroligt. Verkar vara ett tema att man aldrig riktigt hinner eller tar sig tid att prata med de äldre för att få kopplingen bakåt. Hann på samma sätt bara kort diskutera med farmor Juanita , som ju lustig nog också dog 2014. Märkligt att vi lever en tid som skall vara så upplyst men hela tiden glömmer bort att samla kunskap från de som är närmast , antar att det är därför vi människor så fort glömmer vår historia o upprepar våra misstag . Tillslut återstår att som “mikro” eller akademisk historier att försöka tolka o funderar hur man levde förr baserar på material som sparats sedan får vi gissa varför det blev som det blev. Tex undrar jag vad som hände denna Johan Carlberg som tillhörd högadeln på 1700 talet som pga att hans bror vad man tror spelade bort familjens rikedomar och “tvingade” honom att utbilda sig till präst. Han var en förfader till din farmor Beckman om jag tolkat vårt släkt träd rätt ;-). Fö fascineras gren att studera hur tidens eller historiens skeenden påverkat just den delen av slökten o hur de tvingats anpassa sig. Mest spännande är också att studera hur kvinnorna varit de igen om jag tolkar släktträdet rätt vari de som fört blodsbanden vidare i kris tider när männen av olika anledningar valt fel ;-). Men hur som helst så hade det varit kul och fundera vidare och få ragnars syn, har en känsla av att jag ärvt mitt intresse för mänsklighistoria o sport där ifrån. Om det finns en andra sida kanske jag får tillfälle att prata med honom så . /Lasse
Antar förövrigt att jag ärvt ordblindheten o svårigheten skriva sammanhängande från Benson. Dock verkar det som att min mellan dotter Maria har ärvt Ragnars förmåga att skriva stilistiskt.