En bild från Sergelgången. En del som skapades efter rivningen av Stockholm är ganska fint och armaturen och ljuset skiner in genom dem är lite spännande. Det åtminstone jag protesterade emot var att allt även sånt som bara behövde lite upprustning revs. Men samma problem är det nu med det nya Slussen. Varför inte renovera den? Nej för nu har det gått så långt att det antagligen inte går.
Det är så de styrande göra när de vill få sin vilja igenom låter bli att göra något som att renovera en byggnad. Man låter bli att göra något tills det bara är att rasera hela konstruktionen. Vilket kostar skjortan.
En annan tanke börjar tänka som mina barn och nästa val lägger jag min röst på Mp för jag har märkt att mina gamla partivänner i V bara blir mer och mer bortskämda och bekväma. De som är med i Mp verkar våga gå emot sina ledar följa sina värderingar som dessutom ligger rätt nära mina egna.
Hoppas ni som nästa val vill ha en ändring vågar rösta på småpartierna så att inte S blir för stort. Det är ett av de stora problemen för Alliansen att M är för stort i förhållande till de andra.
This is my life 
Där vi är lika är vän en sorts distans till livet en känsla av att man inte riktig kommer in i livet.
Har alltid sett mig som en observatör avskeenden och blir förundrad av hur tidsrymder flytter ihop.
Läste morfars dikt samling avlägset förtroligt , känne mest igen mig i ordet avlägset.
Men den märkligaste känsla jag har är att aldrig riktigt vara del av livet.
Minns fortfarande första resan i tåg, en tant en lastbil där började min märkliga resa vet ej var den slutar.
Vi är så lika fast ändå olika , det som fascinerar är hur avstånd liv och möten ändå kan kännas som att man känner varandra och hur mycket en gemensam biologi kan betydda för kommunikation .
Livet är bra märkligt …