Tag: Writers

Vart hör jag hemma

Kan jag kalla mig värmlänning trots att jag aldrig bott där? Jag är född och uppvuxen i Stockholm och har bott hela mitt liv här. Mamma föddes i Stensele, pappa i Falköping. Även som infödd och det som Reinfeldt kallar etnisk svensk kan man känna som de som föds i Sverige, men genom sina far- och/eller morföräldrar kommer från ett annat land förvirrad vad gäller kulturell tillhörighet. Infödda stockholmare talade om minst fyra generationer för att betraktas som riktig stockholmare.

Är det här relevanta frågor? Jag tror det för alltför många tycks tro att en gång i tiden och det är oftast femtiotalet då var vi svenskar homogena. Det är invandringens fel att Per Albins folkhem försvann. Invandrarnas kultur är alldeles för annorlunda, muslimer vad är det för några hemska terrorister hela bunten.

Jag minns när jag gick i Loviselundsskolan i Hässelby gård där jag började första klass 1960 hur  barn med samma dialekt som mina göteborgska kusiner blev utfrysta, På TV blev det problem om man talade skånska, värmländska, småländska och värst av allt det man släntrianmässigt kallade norrländska. 

Migration är intressant. Alla vi som föddes i Stockholm på femtiotalet med föräldrar från andra delar av landet, från olika samhällsklasser samlades genom den kommunala skolan under  samma tak. Vi barn upptäckte att vi var annorlunda och de som kände sig hotade av oss som talade en annan dialekt, hade en annan social tillhörighet utsatte oss för mobbning. Den i min klass som till sist bröt mobbningen av mig var norska. Heja Norge!

Vårt land är inte bara avlångt med olika geografiskt utseende. Det platta Skåne, Västergötaslätten, skogiga Småland, fjällen i Västerbotten. Hur många från Stensele har någonsin ätit Spettekaka, hur många från Lund har någonsin ätit surströmming. Vi blonda blåögda svenskar är mer olika än vi tror och i mina ögon är det olikheterna som får ett land, en relation att växa.

Kanske var det TV som fick en del av oss att tro att vi bodde i ett kulturellt homogent land. I början och ganska långt in på åttiotalet fanns en- och senare två kanaler. Vi såg samma program, nyhetsrapporteringen var samma och språket var rikssvenska. Så blev åtminstone “Medelsvensson” kulturellt homogen inbillade hen sig. 

Det vackra med vårt land är att det finns så många olika dialekter, olika mat, olika geografi, olika sätt att lev på grund olika historia.

Vi glömmer gärna att det inte var så väldigt många generationer sedan som de södra delarna av vårt land var danska. Finland och Sverige hängde ihop under 600 år. Sverige/ Norge var i union när mina far- och morföräldrar var små. I Bogen i Värmland där morfars far Nils var präst var gränsen till Norge flytande. De här trakterna kallades finnmarken eftersom många av finsk börd flyttade dit under 1600 talet bland annat en Nils Finne som finns i mina anor och en Göran Finne som finns i Selma Lagerlöfs. 

Det kom hit folk från Vallonien för att vi behövde deras kunskaper i järnhantering. Varför det var en stor invandring under 1600 talet till Sverige var kanske efterdyningarna av trettioåriga kriget. Stora delar av Europa var förrött och folk hade svårt att få jobb. Sverige var en av vinnarna i det kriget och eftersom kriget pågått på kontinenten intakt. Vi hade antagligen förlorat en massa folk som dött i striderna och av sjukdom. 

Sverige behövde folk och folk behövde Sverige därav arbetskraftsinvandringen från olika delar av Europa. De som kom hamnade naturligtvis där arbetena fanns främst i Bergslagen och det påverkade de område även kulturellt. Idag hamnar de i Stockholm-Göteborg- Malmö och dess omnejd av samma orsak.

I det här landet hör jag hemma. Där människor av olika slag möts för att vi har ett ömsesidigt behov av varandra. Jag hör hemma i det land som är Sverige och som alltid har varit Sverige. Det land där vi behöver varandra. 

Jag blir inte mindre stockholmare för att mina föräldrar inte är födda här som infödingarna menar. Det var Fogelströms böcker om Stockholm som jag och min skolkamrat Yvonne Relert började läsa vid 14/15 års ålder som gjorde oss till stockholmare. 

Men min släktforskning gjorde också att jag kände mig lika hemma i Värmland. Ett landskap präglat av det som nu händer i hela landet invandring både från andra länder och inom landet. Sen när järnmalm och skog började sina i Bergslagen och blomstra i de norra delen av vårt land lämnade många med Värmlandsrötter sin hembyggd för de norra delarna av landet, för Stockholm men också för Amerika.

Varför är det för mig just Värmland som drar? Finns det kanske värmlänningar på andra håll i mina anor. Minns gener som en del genetiker spekulerar om?

Vi får se var mormor Saras far och mor kom ifrån?

 

Unger i Närke, Värmland

Morfar Brors mormor Emma Unger född i Gillberga Värmland där fadern Jonas Unger Image

som någon menar är den prost som Gustaf Fröding skrev om i dikten “Våran Prost”. Men i Värmland under 1800-talet fanns många prostar med namnet Unger som kunnat inspirera som exempelvis Alfred Unger som Selma skriver om i Mårbackatriologin, Emmas bror.

Var kom prästerna Unger ifrån? Det finns flera bud.

Ett finns i nätuppslagsverket Projekt Runeberg:”Unger, svensk släkt, som anses härstamma från den gamla Lindsbrosläkten i Västmanland, till hvilken flera slottshöfvitsmän och slottsfogdar hör”.

Ett annat bud är att de invandrade i omgångar från Livland under 1600-talet. Det kunde ju vara Pär Unger som står som far till en Inspektor Berndt Unger född i Örebro 26 september 1665. Hur det än ligger till så gifte sig Berndt först med en Sara Andersdotter 1697, men hon avled. Berndt gifte om sig med den 32 år yngre prostdottern Maria Hedenia född 3 juli 1697. De fick tre barn tillsammans innan Berndt avled och Maria gifte om sig med nästa inspektör som kom till Tångeråsa Henric Gisler.

Det var Berndts och Marias äldsta barn Johan Berndt född 24 juni 1717 som var den första prästen med namnet Unger i Värmland åtminstone som jag för närvarande känner till. Han var farfars far till Emma och mormors farmors farfars far till mig. Johan fick en lång gedigen utbildning och hamnade så småningom i Karlstad där komministern Johan Hasselströms dotter Anna Lisa som  just blivit änka efter kyrkoherden i Filipstad Magnus Frychelius. Anna Lisa som var född i Filipstad den 11 maj 1712 var sondotterdotter till en Touissant Vincentsson från Vallonien.

Hon och Johan gifte sig i Karlstad 1746. Det var den tid i Sverige som kallas Frihetstiden, där kungen som var Adolf Fredrik hade rätt lite att säga till om. Två partier som kallades hattar och mössor slogs om makten. Någon demokrati var det knappast, för vanliga fattiga människor hade de inget intresse, men Carl Michael Bellman var 6 år.

I Karlstad föddes den 22 maj 1747 en pojke som döptes till Edvin Magnus, nästa barn var Bernt Olof född 1748 och så föddes Maria Lisa den 12 april 1750. En månad senare var Anna Lisa död av sviterna efter barnafödseln.

Hon var den första bland mina anmödrar som jag fann hade dött i det som kallades barnsäng, tyvärr skulle hon inte bli den sista. Den nyblivne änkemannen Johan Berndt lämnade Karlstad för ett arbete som vicepastor i Brunskog där en åldrande kyrkoherde Anders Rolanders dotter Anna Greta väntade på honom.

De gifte sig 1753 och när svärfar Anders dog 1762 tog Johan över pastoratet och prästgården i Brunskog. Här levde han, predikade i kyrkan, döpte, vigde och begravde församlingsfolket. Han deltog i deras liv kanske hjälpte han, kanske dömde han en del. Med Anna Greta fick han sex barn. De två först Christina och Andreas avled knappt ett år gamla. Anders född 1764 blev 12 år, Johanna född 1771 blev 18 år, Stina Caijsa född 1777 blev 6 år. Den enda av Johans och Anna Gretas gemensamma barn som blev vuxen och levde ett långt liv var Anna Lisa. Barn på den tiden dog av även barnsjukdomar som mässlingen. Lungsot fanns redan på 1700 talet och många drabbades inte bara fattigt folk.

Det var Johans äldsta son Edvin Magnus som skulle gifta sig med bonddottern Kjersti Olsdotter och så småningom ta över pastoratet i Brunskog från sin far. För deras 8 barn gick de bättre och näst äldste sonen Jonas  gifte sig med Ulrica Christina Edgren.

Image

De blev ett mycket populärt prästpar i Brunskog enligt ett brev från hembygdsföreningen där.

Mormor Sara Bjerner

Image

Mormor Sara den av mina far- och morföräldrar som jag har egna personliga minnen av. Jag minns när jag som 5-6 åring satt framför en enorm spegel i den lilla lägenheten vid Gudbrandstorget i Göteborg. När jag ser Antikrundan tror jag mig förstå att spegeln var gustaviansk. Mitt blonda hår var långt men tunt, mormor flätade en tunn men rak fläta i min nacke. Hon var fingerfärdig, duktig på att virka och vika papperssvalor. 

I övrigt visste jag att hon hette Carlstedt som ogift och hade hört att hon var från Västerås. Annars var det tomt, men jag trodde möjligen det kunde finnas något i en av min mammas dagböcker. Eller om det var ett brev till pappa, jo, där. Morbror Fred skrev hon, på ett annat ställe var det morbror Manfred och moster Amalia. Så, hade jag plötsligt tre stycken syskon till min mormor. 

Freds badkar med lejontassar var vad jag mindes. Det var fascinerande för en 6 åring att få åka på besök och bada i hans badkar, sånt fanns inte på Norrtullsgatan 25 på femtiotalet.

Riksarkivets databas Svar gav mig svar. Det var ett spännande ställa som mormor var född på. Det hette Rällsö fattiggård och låg i Ljusnarsberg som hör till Västerås stift. Så illa var det nu inte att mormor och hennes föräldrar och syskon var fattiga. Det var snarare så att hennes far Jan Petter Carlstedt född 1847 var föreståndare och folkskollärare, mamma Ida Amalia Lindolm född 1853 var husmor på gården. Sara föddes där den 2 januari 1887 som Sara Maria och näst yngst av nio barn. 

Hon växte upp där och enligt mamma utbilda hon sig till sjuksköterska. När pappa Jan Petter avled 15 februari 1909 flyttade Sara samman med mamma Amalia i oktober samma år till Grevgatan i Stockholm. 

När hon mötte morfar har jag ännu inte funnit ut men de gifte sig borgerligt i Oscars församling den 28 maj 1912. Den skamfilade bilden jag har på dem ska vara tagen strax efter att de gift sig och då är det troligt att det är Drottninggatan i Stockholm där bilden är tagen.

Image

När och var flyttade de norr ut, mamma föddes 1915. Var det möjligen morbror Bo som fötts före henne kanske 1913. 

Jag hade skickat efter papper från barnavårdsnämnden eftersom jag var intresserad av barnavårdsnämndens motiv till att skicka mig som sjuåring till en främmande familj och inte till min pappa som jag när vi träffades i Falköping visste hade velat ta hand om mig. Det fanns inget riktigt svar alls endast ett brev från min pappa som undrade detsamma. Bland papperen fick jag mamma Gunillas födelseort som var Stensele i Västerbotten. Dit kom dom i augusti 1913, morbror i januari 1914 och mamma 15 juni 1915 i en samekåta enligt henne själv. 1916 flyttade familjen till Byske där morbror Bengt föddes 1917. Den 20 augusti 1920 kom de till Mora Strand där stannade de fram till morfars plötsliga död i en hjärnblödning 1923 några månader senare föddes moster Majt.

Image

Sara gifte så småningom om sig med morfars bror Gotthard som liksom morfar var läkare och som blivit änkeman. Han avled 1939.

Mormor flyttade till Stockholm där hennes systrar och bröder bodde. Enligt mamma öppnade hon ett konditori vid Karlaplan. Alla fyra barnen fick en gedigen utbildning, mormor var ju lärarbarn och själv sköterska.

Morbror Bo blev så småningom Docent på Danderyds Sjukhus, i början av femtiotalet drabbades han av polio och blev rullstolsbunden resten av sitt liv. Han utnyttjade sitt handikapp när TV:n gjorde sitt intåg för att propagera för vikten av poliovaccinationer.

Morbror Bengt trivdes visst i Dalarna eftersom han kom att bosätta sig i Rättvik där han var en välkänd, populär provinsialläkare enligt min sons fritidsfröken.

Moster Majt blev kirurg på Sahlgrenska i Göteborg samman med morbror Oskar Steinwall.

Det var min mamma som skiljde sig från mängden då hon läste språk i Uppsala. På fyrtiotalet mötte hon konstnären Lennart Rhode som blev hennes lärare. Mer om mamma senare.

Mormor överlevde sina män med hästlängder och de sista åren var nog rätt bekväma. Jag var 10 och ett halvt år när hon avled 1963 och är ännu arg på mina fosterföräldrar som inte lät mig vara med på hennes begravning. Min fosterfars föräldrar lik skulle jag se och begravningarna också men inte min egen mormors.

Tro inte att fosterbarn är era egna barn. De har en egen historia, egna släktingar som betytt mycket för dem. Stoffe i “de kallar oss mods” ville bo hos sin mormor. Jag ville var gå på min mormors begravning inte min fosterfars föräldrars.

Här en bild på mormor och min mamma i Vinslöv 1959.

 Image

 

Pappa då?!

Den som ringde presenterade sig som Olle Beckman och berättade att han var min pappas väldigt mycket yngre kusin på Sörbylund. Han berättade att han hade släktforskat på släkten Beckman och att min farmor och hans far var syskon. Han var vänlig och skickade det släktträd han hade så nu hade jag fått farmors släkt att leka med också. 

Konstigt det där att jag visste mer om mammas släkt än pappas trots att mamma varit död sedan 1976 och pappa ännu levde. Han och jag hade haft dålig kontakt, men när han var 87 år hade han ringt och bjudit mig hälsa på honom i hans barndomsstad Falköping. Det var underbart att krama om min far igen den som mamma kallat den varme ryske poeten sportjournalisten. 

När det gällde farfar och farmor hade jag kunnat fråga min syster Gudrun, men jag hade varit så upptagen av mammas släkt att pappas sida försvann ett tag. Kort:Farfar kyrkoherde Karl Edvard Karlsson föddes i  Skövde 1876, kallades för “Vackre Karlsson”. Hans far var snickare Carl Gustaf Andersson och modern Johanna Karlsdotter. Farfar gifte sig 18 augusti 1904 med Brita Amalia Charlotta Beckman dotter till Bruksförvaltare Claes Herman Beckman och Märtha Thorstensson.

Image

Genom Olle Beckmans försorg fick jag farmors farslinje Claes Herman- Märtha Thorstensson, Per August-Petronella Warodell, Fredrik-Inga Greta Warodell, Anders- Sara Myra, Gabriel- Maria Digelia, Olof-Sara Balk och  Annika Andersdotter Zenert. 

Jag lät det vila ett tag för på mammas sida fattades ju mormor Sara Bjerner

Mer Värmlandsrötter

Var fann jag bland alla de här prostarna, befallningsmännen och brukspatronerna en bondhustru, eller kanske soldathustru. De tillhörande de s.k. lägre samhällsklasserna. 

Prästerna visade sig vara intressanta Emma Ungers far prosten Jonas Unger som var född i Brunskogs Prästgård den 16 oktober 1792 visade sig ha Prosten Magnus Edvin Unger som far och Kjersti Olsdotter som mamma. En parentes att pappans mellannamn Edvin var detsamma som morfar Brors.

Men Kjersti Olsdotter kunde vare en bonddotter då de vid den här tiden sällan hade familjenamn. Hon var född 21 mars 1767 i Brunskog, så det var bara att söka i födelseregistret. Fadern hette Olof Olofsson och modern Ingegerd Ersdotter. De bodde i Bergia. Olof var bonde född 1736 i Stavnäs. Ingegerd Ersdotter var född i Bergia 12 maj 1745. Pappa var en korpral Erik Nilsson Wikman och mamma Kari Knutsdotter både födda i Brunskog. Kari var född 19 november 1700 i orten Strand, hennes pappa var Fältväbeln Knut Bryntesson född 1657 och mamman Kari Hansdotter född 1663. 4 generationer kvinnor, soldathustrur och soldatdöttrar.

På Kjerstis kvinnolinje fanns soldathustrur som möjligen såg sina män ge sig iväg ut i krig, Knut under Karl XII’s tid och Eric Nilsson Wikman som föddes 1707 i Brunskog hade en notering vid födelseattesten som berättade att han avlidit i Pommern. 

Arkiv Digital hade regementslistor och där fann jag att han avlidit i Pommerska kriget. Här fanns hustrur och barn till vanliga soldater och deras liv. I dödregistren i Brunskog från 1700 talet hade man skrivit runor över alla döda fattiga som rika. Kvinnor och barn.

Per Niclas Mylén, morfar Brors morfar var född i Frykerud. Hans far var drängen Per Persson, modern pigan Stina Nilsdotter född 11 september 1791 i Östra Glänne dotter till bonden Nils Bengtsson och Elin Månsdotter född 26 januari 1765 i Lene. Elins far var bonden Måns Knutsson född 1711 och modern Kerstin Nilsdotter född 6 november 1727 i Lene. Kerstins föräldrar var bonden Nils Rågesson född 1688 och Ingeborg Nilsdotter född 7 januari 1687 i Lene.

MJag hade  4 generationer bondhustrur. Den äldsta föddes då Karl XI var kung. Det gick tack vare att det  då Per Nicklas föddes fanns  möjlighet för de pojkar som hade läshuvud och tur att den bonde Olof Olsson som hans mor gifte om sig med då hans pappa avled tidigt hade medel att ge sonen en utbildning. Det kanske hade hjälpt att hans fars syster Lena Persdotter hade gift sig med Johannes Frykholm klockaren i Klaxås.

Hur var det med kvinnorna kunde någon av bondhustrurna skriva? Jag vet att en av  Kjersti Olsdotters sondöttrar skrev dagbok. Bonddottern gifte sig med kyrkoherden i byn och tog på så vis ett steg upp i på den sociala stegen. 

Per Niclas fick en gedigen utbildning till präst så han kunde gifta sig med kyrkoherde Magnus Ungers sondotter. Min egen värmlandsfamilj visade på den samhällsutveckling som startade under 1700 talet med upplysningen, amerikanska och franska revolutionen som gjorde det möjligt för människor från lägre samhällsklasser att ta sig uppför samhällsstegen.

 

Värmlandsrötter

Kvinnolinjen var så här i början morfar doktor Bror Edvin Bjerners. När jag först hyrde Arkivdigital så hade de ännu inte fotograferat alla böcker. Skåne saknades, Stockholm saknades, de norra delarna av vårt land saknades, men Värmlands församlingar fanns väl dokumenterade så Ingegerds anfäder och mödrar kunde jag följa.

Det blev under några månader under påsk- pingst- lördagar/söndagar- sommarsemestern som gick åt till att resa genom datorn i Värmland. Jag hittade ställen, byar, socknar och människoöden.

Datorn blev en tidsmaskin från Ingegerds födelse 1854 sjönk tidsmaskinen ned genom tiden. Ibland funderade jag över hur världen utanför Värmland såg ut. Att det på Ingegerds mamma Emma Ungers sida fanns en del präster gjorde det lätt att hitta dem i husförhörslängder som är böcker med uppgifter om alla invånare i en församling. Prästgården var ofta utsatt i ortsregistret.

Emma  Ulrika Unger föddes 21 september 1827 i Gillberga prästgård. Det sägs ofta  att kvinnor i historien är anonyma. Det stämmer inte för i husförhörslängderna finns hustruns namn före äktenskapet med, födelsedatum mm. I födelseregistren står också moderns eget namn. Så jag vet tack vare Ingegerds födelseattest att Emmas pappa hette Unger. Jag hade Emmas födelsedatum och församlingen där hon föddes. När jag fann boken med födelseregistret fann jag att hennes far var kyrkoherde Jonas Unger , mamman var Ulrica Christina Edgren,

Ingegerds mormor hette alltså Ulrica Christina Edgren född enligt husförhörslängden i Gillberga prästgård den 26 juni 1805 i församlingen Ny. Pappa Jonas föddes i Brunskog. Men eftersom det var  kvinnorna i släkten som jag ville se om det gick att kanske skriva en historia om så var det i första hand Ulricas föräldrar och mest av allt hennes mammas namn som jag sökte. Vi är redan nere i en tid då Sverige och Finland hörde ihop. Napoleon höll på att förlora sin makt, i USA blev Thomas Jefferson president.

I födelseregistret i Ny fick jag veta att Ulricas pappa var Befattningsmannen Eric Edgren. Hennes mamma var Ulrica Kjellin som enligt husförhörslängden var född 12 augusti 1782 i Sunne. Vilket var före Franska revolutionen. De som följer “Antikrundan” känner till den Gustavianska tiden. Så man kan fundera över vilka möbler som fanns i hemmet. Pappa var ju befattningsman, inte adel men inte heller bonde. Han tillhörde den borgerlighet som vi på sjuttiotalet kallade bourgoisi. De var inte fattiga men saknade politisk makt. Vi hade ju fortfarande ståndsriksdag även om indelningen i Adel, präster, borgare och bönder var i gungning. 1809 kom den första moderna  regeringsformen även om ståndsriksdagen behölls i några år till.

Ulricas pappa som jag fann i hennes födelseregister och husförhörslängd var prosten Adolph Fredrich Kjellin, mamma var Margareta Ulrika Engholm född 22 december 1756 i Ullerön. Där tog det stopp ett tag eftersom Ullerön inte fanns som församling i registret.  Wikipedia fanns inte ännu  och inte heller Goggles men visst gick det ändå att söka svar på nätet. I Dals- Ed fann jag födelseregistret. Fadern hette Jonas Engholm och modern Ann Lönbom.

Åter fastnade jag eftersom husförhörslängd som inbegrep 1756 inte fanns men kanske det gick att hitta namnet Engholm på nätet eller den jag var mest intresserad av Lönbom. Det fanns en historia om en överbefallningsman vid namn Jonas Engholm från Övre Ullerud.

Där fann jag hela familjen i husförhörslängden i Nordsjö och Ann Lönbom visade sig vara född 11 juni 1725 i Filipstad. Jonas 1716  då levde Karl XII ännu och vi var inte långt ifrån Norge där Karl sköts 1718.

Filipstad var perfekt att hamna i för där fanns åtminstone födelse- död- vigselregister med början i mitten av 1600-talet. Ann Lönboms pappa hette Anders Lönbom och var brukspatron enligt husförhörslängd född 1673 troligen inte i Filipstad. Hans hustru Anns mamma hette Maria Fernell och var född 24 januari 1687 i Filipstad. Hennes pappa hette Magnus Jonsson Fernell född 1660 och mamma Christina Dionysie Chenon född 9 november 1661 i Filipstad. Christinas pappa hette Dionysius Paschillius Chenon och mamma Margareta Klasdotter Wallvik.

Så kom jag inte längre ned med hjälp av födelseböcker och husförhörslängder. Men jag hade ändå nått ned till Karl X Gustafs tid och Christinas föräldrar bör ha varit födda när Gustav II Adolf var kung och levt under Drottning Christinas dagar. Eftersom det här inte bara var en liten resa i Värmland utan också ett försök hur långt ned på kvinnosidan jag kunde komma passade det bra att sluta när Drottning Christina ännu levde.

Det var åtta generationer, nio med Ingegerd Kristina Mylén. En del kan väl mena att jo, men det här är ju kvinnor från så kallat priviligierade familjer. Kunde en sån här lista göras med bondkvinnor?!

 

Det gick väl för sig Ingegerds pappa PN Myléns mor var Stina Nilsdotter född 1791 i Östra Glänne församlingen var Frykerud. Hon var dotter till Åbon i Lene Nils Bengtsson och hans hustru Elin Månsdotter också från Lene. Elin var född 1765 och avled 1855 hela 90 år gammal. Elins far var Storbonden Måns Knutsson och hans hustru Kerstin Nilsdotter från Sandvik. De blev båda gamla. Kerstins mor var född 1687 och då var Karl XI kung. Hon var från Skåfterud i Stavnäs. Hennes mor var den äldsta bondhustrun  Kristin Andersdotter född 1644 död i Östra Stänne i Stavnäs. Hon blev 63 år 1707 och då hade inte slaget vid Poltava ännu skett. 

Ingegerd Mylén

Kvinnolinjen

Det är lika spännande framåt som det är bakåt i historien, för mig är ju kvinnornas roll en viktig del av historien.

Det var  så att morfar skickades till Uppsala för att studera till präst något som hans far gärna ville, men morfar tyckte medicin var intressantare och kom hem till Värmland med det något överraskande beslutet. Pappa Nils accepterade läget och köpte läkarböcker och började undervisa sina barn för nu skulle alla bli läkare. Åtminstone pojkarna blev alla så småningom läkare, men en av Nils döttrar Marja blev konstnär. Bland morfars fyra barn blev alla läkare även min moster. Det var min mamma som valde konstnärs och poetrollen. Jag har också ärvt den.

År det inte lite intressant att det är kvinnorna i morfars släkt som skriver och målar? Kan det ha sin rot i kvinnosidan? Var kom värmländskan Ingegerd ifrån? Värmland ett av de  landskap som fött den ena författaren efter den andra?

Innan jag fortsätter med doktor Bjerners historia vill jag berätta hans mammas släktlinjes historia för där hittar jag mycket av den del som är min mamma, jag, mina barn och barnbarn. Image

Ingegerd Kristina Mylén föddes i Persberget den 11 januari 1854 där hennes far Per Niclas Mylén var Gruvpredikant och lärare. Hennes mamma hette Emma Unger. Ett år senare fick hon en syster Ulrika Nicolina som samtidigt med att familjen flyttade till Södra Ås avled i mässlingen 1856. Ingegerd fick tre syskon till en bror Joseph Herman född 1857 och tvillingarna Jonas Bernhard och Per Edvin födda 29 augusti 1858. I närheten på Mårbacka föddes samma år den 20 december en flicka som döptes till Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf.

Emma, Ingegerds mamma avled redan i oktober 1860 och familjen flyttade in på Mårbacka. Tanken att Selma och Ingegerd växte upp tillsammans var spännande, men hur skulle jag hitta bevis för det. I Selmas självbiografiska böcker Mårbackatriologin finns en präst som kallas Milén och för min del är det Per Niclas som hon berättar om. Lite synd är det att hon skriver om hans söner och inte om Ingegerd, men det kan ju bero på ålderskillnaden mellan Selma och Ingegerd. Tvillingpojkarna är ju lika gamla som hon. I boken som heter Mårbacka finns ett kapitel som heter “Pojkar och Flickor”.

År det samröret med Selma som skaparlusten kommer av, knappast då det inte finns någon genetisk koppling åtminstone inte på nära håll. Den kopplingen finns på kvinnolinjen för i Ingegerds mamma Emma Ungers släkt finns många skrivande personer.

Präster var väldigt ofta också lärare så att deras barn även flickorna fick lära sig läsa och skriva åtminstone från 1700 talet och framåt kan ha gjort sitt till. Selmas pappa var visserligen kapten och farfar mönsterskrivare, men generationer av släkten Lagerlöf ockuperade Arvika prästgård, liksom morfars mormor Emmas släkt Unger ockuperade många prästgårdar i Värmland. Fanns den konstnärliga, skrivande ådran att finna där.

Ingegerd skulle komma att leva fram till den 12 juni 1932 då hon avled i Fagerås. Om någon vet något mer om henne hör gärna av er.

Kaplanpredikant Nils Bjerner

Image

Någon bild på Nils hade jag inte den här fick jag av två kusiner som jag för några år sedan fick kontakt med genom Facebook.

Nu 2002 funderade jag på hur jag skulle gå vidare. Ju mer jag fann ju nyfiknare blev jag och förutom Svar som tog betalt för att jag skulle få ta mig in i deras kyrkoarkiv fanns släktforskningsprogrammen Genline och ArkivDigital. I ArkivDigital hittade jag några cd-skivor för Bogens församling, men Färlöv fanns inte. Under åren prövade jag både Genline, ArkivDigital och Svar. Numera använder jag bara ArkivDigital deras fotograferingsteknik är överlägsen, där sidorna är totaltsvarta i Genline går det bra att se med deras teknik.

Eftersom jag bor utanför Stockholm har jag privilegiet att kunna resa till Riksarkivet och söka gratis i dödboken, Svar, folkräkningsregister och annat. De flesta bibliotek har tillgång till något eller allt.

Då 2002 och några år framåt fick jag tråckla med olika program för att hitta det jag sökte. I en nättidning som hette rötter fanns bild och en kort berättelse om Bogens församling där fick jag svaret på vad en kaplanpredikant var för något. Helt enkelt en  präst i en kapellförsamling. De fanns ju också en piga Alma Karolina  från Eidswold i Norge i prästgården. CD- skivorna gav mig födelseuppgifterna för barnen  Sigrid född 1882, Nils Gunnar född 1886, Gottfrid född 1888, Ruth född 1890, Marja född 1893, Ingegerd född 1897. Där fanns också en pojke vid namn Nils som föddes 20 januari 1885 och avled samma dag.

En av skivorna innehöll in och utflyttning. Nils kom till Bogen samman med sin hustru Ingegerd och tre barn , Ernst Viktor född 1876, Bror Edvin född 1877 och Gertrud född 1879 till Bogen i maj 1880.

Bogens kapell är Värmlands minsta församling och den nordligaste utposten i Jösse härad och dagens Arvika kommun. Kyrkan invigdes den 10 juni 1853 av prosten Lars Peter Gagner från Arvika. Anledningen till att man byggde kyrka i denna avlägsna skogsbygd var att Bogen var mer isolerat än vad som är fallet idag. Bogen nämns första gången 1564 och anges som en kyrkoskog i Gunnarskogs socken. Många finnar invandrade under 1600-talet men det var långt till sockenkyrkan i Gunnarskog. Det var 3 mil till närmaste kyrka därför byggdes till sist kapellkyrkan. Minst besvärligt att ta sig till kyrkan var det under vintrarna, då en räcka av sjöar låg isbelagda.

Det var brukspatron John Mitander som 1841 hade anlagt ett järnbruk på hemmanet Bogens ägor, alldeles invid riksgränsen. Han lovade vid sockenstämman att stödja kyrkobygget. Den nya kapellförsamlingen innefattade hemmanen Bogen och Axland samt Mitandersfors bruk i Gunnarskogs socken samt Kyrkeskogen i Eda socken.

Bogens första präst var kapellpredikanten Johan Magnus Wessman som kom från Fredros. Det fanns ingen annan väg än en gångstig över berg och myror. Nils Bjerner var nummer fyra i ordningen och tog över predikstolen 1880 och stannade kvar i 22 år. Predikstolen skapades av Nils Olsson i Aplungsåsen, Västra Ämtervik. Bogen hade då 700 invånare. Mitandersfors järnbruk som anlagts 1841 blev inte den succé dess ägare hoppats på. Smidet las ner 1874 tills sist försvann all järnhantering i trakten. Jordbruket var magert så de flesta fick sin utkomst i skogen och tullarbete vid gränsen till Norge.

Kyrkan betydde mycket för befolkningen. I socknarna runt omkring gick de hellre till Bogen och kapellpredikanten för att döpa sina barn, än till de avlägset belägna sockenkyrkorna i Gunnarskog, Eda, Lekvattnet, Gräsmark och även i Vinger på norska sidan. 8 av 10 barn som döps är från grannsocknar!  Ur värmlandsrötter.

I herdaminnet står det att Nils trivdes gott i  församlingen där han och familjen stannade fram till 1902 då fortsatte han till Nyskoga.

Det tog tid innan jag fick tillgång till registret i Färlöv som jag med hjälp av nätet fått veta var en församlingen i Kristianstads län. En ort med anor långt tillbacka i forntiden och i Göingetrakten så man undrade lite om det fanns någon snapphane i släkten och att det var de anor som gjort min mamma och mig revolutionära. Kunde man ärva den lusten att revoltera mot att styras av överheten.

Vi tror gärna att vi och vår tid är unik särskilt vår dröm om frihet och demokrati, men sanningen är väl den att den är lika gammal som människan. Snapphanarna brydde sig nog inte om utifall de var danska eller svenska bara de var fria att sköta sig själva. Gränshandeln mellan Skåne och Småland hade alltid varit livlig, rädslan för att förlora sin frihet då makten i och med att Stockholm och Sverige tog över var nog stor. Köpenhamn låg längre ifrån Göinge och hade möjligen mindre uppsikt över vad som skedde i de östra delarna av Skåne.

När man väl börjar rota i saker så kommer minnena innan jag började med det här hade jag skrivit det mesta på en självbiografi och märkte att ju mer jag skrev ju mer mindes jag. Det var ju så att min mamma och jag varit ifrån varandra från oktober 1960 då jag var 7 år  t o m februari 1970 då jag fyllde 17 år. Så just den här berättelsen om en  präst i vår släkt som kommit från Skåne och blivit bekant med en Värmlandsprosts dotter som hade råkat bli med barn före äktenskapet var något jag hört innan jag hamnade i fosterhem för den finns inte i mammas dagböcker.

Var det kanske Nils som var den prästen? Det här är vad jag till sist fann:

Nils  föddes 20 juli 1845 i Bjerlöf nr 1, Färlöf församling Kristianstad. Hans far var Åbo Pehr Persson och modern Sissa Olasdotter. Han tog studenten 1868 och prästvigdes i Stockholm i mars 1872, en kort tid var han i Gillberga sedan  i Köla och Holmedal för att bli vice pastor i Torp  1 redan den 17/4 1873 . Där gifte han sig med prosten PN Myléns dotter Ingegerd  den 31/10 1875 och fick barnen Ernst Viktor född 6/2 1876. Bror Ed1 vin föddes 16/12 1877 Gertrud Cecilia föddes 16 dec 1879 alla tre i torp Elfsborg

Så mellan bröllopet och Ernst Viktors födelse var det sex månader och folk kunde väl räkna då som nu. Att barnet föddes lite tidigt och om det inte varit fullgånget knappast hade överlevt utan de hjälpmedel vi har i dag är troligt. Hade en sån sak hamnat i skvallerpressen idag? Det var i alla fall en nybakad präst och en prostdotter som inte väntade till bröllopsnatten.

Nils var när han flyttade till Nyskoga 63 år gammal och fortsatte några år till som kapellpredikant där troligen predikade han i Norra Ny kyrka eftersom Nyskoga kyrka inte stod klar förrän på 1920-talet. Fick titeln EMERITUS 1921 då han 1922 gick han i pension vid 77 års ålder. Han avled 20 juli 1927 i Fagerås.

Samman med bilden på Nils fick jag hans herdaminne där kallas han och Ingegerd kärleksparet. De var ett populärt par i församlingen och var det också en anledning till att folk från andra församlingar gärna lät sina barn bli döpta i Bogen.

Doktorn morfar Bror Bjerner

Image

De uppgifter jag hade nu från folkräkningen talade om att morfar var född den 16 december 1877 i Torp 1, Elfsborg. Att hans far hette Nils Bjerner och var kaplanpredikant, hans mor hette Ingegerd K. Mylén. Nils var född 12 juli 1845 i Färlöv. Ingegerd 11 januari 1854 i Persberget. Färlöv lät som Skåne. Sökte på Persberget som visade sig vara en gruva i Färnebo. Så det var på morfars mammas sida som de värmländska rötterna kom.

från Värmland till någonstans i Norrland?

Hur hade det egentligen gått till att mamma och hennes syskon blivit födda långt upp i norr. Det fanns ju ingen anknytning dit alls inte heller när jag var barn. Morbror Bo bodde i Göteborg senare i Stockholm. Morbror Bengt var läkare i Rättvik och moster Majt var kirurg på Sahlgrenska. Ingen av morfars barn och barnbarn hade stannat norr om Dalarna.

Det var inte bara fattigt folk som i början av förra seklet  lämnat de södra delarna av landet för de nordliga där arbete fanns utan även andra. Tack vare Moberg talades det mycket om emigrationen till Amerika, Fogelström skrev om migrationen från landet till Stockholm.

Men fanns det inte en annan migration från Bergslagen till Norrbotten och Västerbotten? Malmen i Bergslagen tog slut vad göra i Norrbotten fanns gruvor. Många i Värmland blev utan arbete. I norr fanns inte bara gruvor, här fanns skog och de värmländska arbetarna drogs dit. Var morfar en av de läkare som tyckte att folket som lämnade Värmland för arbetet i norr behövde läkarvård och därför lämnade tryggheten för det outforskade, obekväma livet som mamma Gunilla hade berättat.

Min styvmor Maria ( hon som pappa flyttade ihop med på sextiotalet) kom från Sundsvall och berättade för mig om de näst intill väglösa, ibland ellösa områdena som ännu under andra världskriget fanns kvar där uppe. Så hur var det när min mamma föddes 1915 och var någonstans var hon född? Det återkommer jag till.

Många frågor som jag ännu inte hade några svar på. Kunde jag finna dom i arkiven, men att på måfå ge mig iväg till något att arkiv någonstans tyckte jag var lite obekvämt. I ett av hörnen av sidan från folkräkningen fanns en länk till något som kallades Svar.

Det visade sig att det var riksarkivets hemsida där fanns fler folkräkningar, men de ville att man betalade. Jag ville pröva mig fram först innan jag betalade något. Det fanns några gratisfunktioner. En sida hette Medicinhistoriska och där fanns  något som hette “Vård och omsorg”. Där sökte jag på Bjerner och hittade inte bara morfar utan även några av hans bröder, Ernst Viktor och Nils Gunnar.

Här fanns jobbansökningar från olika läkare och så kunde jag följa morfar. 1905 var han medicine licentiat i Arvika. 1908 var han underläkare i Gävle, 1910  var han på länslasarettet i Trelleborg. Det sista som stod var detta:

3/1 1913

Provinsialläkare i Bergs distrikt N. A. V. Lindvall

Anhållan telegrafisk om tjänstledighet på grund av sjukdom under 15 dygn

Bifölls fr.o. m. denna dag och förordnande för civil läkarstipendiat Bror Edvin
Bjerner. Jämtlands län samt provläkare telegram till Bjerner.

1913 hade han alltså nått Jämtlands län. Tyvärr kom jag inte längre för då 2002 var ganska mycket av  1900 talet stängt för nätforskning. Men jag hade ändå funnit doktorns väg mot Jämtland.

Var fanns barnen och mormor, då behövde jag kyrkböcker och var fanns det där Torp 1, Elfsborgs som morfar var född och vem var den där Kaplanpredikanten Nils.