Tag: Writers

Krig och Fred del 4

En del av er kanske är för unga men vi äldre personer kanske minns Riksdagens högtidliga öppnande på hösten. Det var inte Karl XII’s karoliner utan Karl XI’s. Det var han som såg till så att den Stormakt som Sverige blivit bestod åtminstone ett litet tag till.

Kan inte ha varit lätt att vara kung eller drottning allt las på dina axlar. Att vara tvingad till ett ämbete som kanske inte passade dig inte alla var starka som Drottning Kristina och vågade abdikera. Som de flesta av oss som har jobb håller kvar vid även om vi kanske inte trivs med det av rädsla för att lämna tryggheten. Karl XI säger Göran Rystad hade kanske gärna gjort något annat men han var så illa tvungen att gå ut i krig. Han verkade ha passat som ekonom.

Du vet vad du har men inte vad du får. Tycker det är speciellt att bland våra kungar och drottningar var det en Drottning som vågade byta jobb.

Nå, de där gubbarna från Holstein-Gottorp Karl X, Karl XI och Karl XII vad var de för några och hur var det att leva under de där krigiska herrarnas tid. Drottning Kristina hade även om hon slösade en del med pengarna bjudit in vetenskapsmän och konstnärer utifrån Europa. Hon stöttade byggherrar som Gillis de Besche på Nyköpingshus. Hans dotter Dorothea gifte sig med Christoffer Geijer.

Christina försvann till Italien där kulturen fanns och vi fick stå ut med de där tre krigsherrarna något bönderna i först tyckte om särskilt han Karl XI. De gillade inte om adeln fick för mycket makt.

Pappas krig hade kostat pengar så när Karl XI tog makten drog han in godsen som Drottning Kristina givit till högadeln. Det tyckte bönder som Bryngel Olsson i Åmot i Värmland, Mats Jansson i Stavnäs om. De ville inte hamna hos ägare som de la Gardie, Oxenstierna eller Gyllenstierna för då förlorade de sin rösträtt. Men de råkade ändå ut för tvångsutskrivningar när de där krigsherrarna skulle ut och kriga. Så många människor fanns inte i vårt land och när bönderna tvingades ut i krig kunde de inte odla jorden vilket inte var så bra. Något måste göras.

Karl tvingades byta ut systemet med tvångsutskrivningar och legoknektar mot ett system där man delade upp hela landet i rotar. En rote bestod av ett antal bönder som skulle föda en soldat med hus, spannmål, gevär och ammunition.

Det var ett bra sätt för en bondson som inte kunde ärva en gård att i stället bli soldat. I vår släkt har jag ännu inte hittat någon från Karl XI’s tid. Det skulle dröja till 1700 talet.

Men det fanns annat att göra än att kriga. Tack vare Karl XI behövdes reduktion förlorade högadeln sin ställning och gav rum för andra att ta plats i regeringen.

Många av våra anfäder under den här tiden verkar ha dragits till prästyrket. Förutom biskop Magnus Pontinus som ett tag var hovpredikant och följde Hedvig Eleonora till Tyskland var det komminister Johan Hasselström och kyrkoherde Petrus Kjellin i Karlstad, prosten Dionysius P Chenon i Filipstad och Erik Nilsson Högwaldius i Arvika, Biskop Johannes Rudbeck i Västerås, kyrkoherde Andreas O Hesselius i Kopparberg. Varför så många präster under 1600talet? Hellre predika än kriga? Men några av dem var säkert Fältpräster.

Fanns det några deltagare i Poltava, i Bender. Fånigt att vilja ha en eller två som var med där. Vi får se vad Krigsarkivet säger om jag skulle besöka det arkivet i morgon.

Krig och fred del 3

Fundersam över vad släkten gjorde under Trettioåriga kriget mellan 1618 och 1648. De jag hittat från den tiden Brukspatron Christier Månsson i Ramnäs som levde mellan 1596 och 1659. Hovpredikant Magnus Johannis Pontinus far Jöns Månsson 1578 till 1661 var borgare i Broagärde. En biskop Johannies Magni Wexonius 1583 till 1651. Deltog någon av dem i kriget var Johannies fältpräst?

Bergsfogden i Färnebo, Filipstad Jon Persson född 1585 död 1667 och hans far Per Nilsson som avled 1630 i Bergshyttan två år före Lützen. Hur upplevde de i bergslagen det 30 åriga kriget med tvångsutskrivningar, söner, bröder och makar som aldrig kom hem. Blev det ont om arbetskraft, sorg. De var vana vid döden på ett sätt som vi inte är, men tro för den skull inte att de inte sörjde varje död precis som vi.

Var det en anledning till att man behövde arbetskraft från Tyskland, Vallonien, Holland. Vår adel varifrån de flesta officerarna kom dog i kriget i Tyskland. Det gav plats åt andra och som den första i vår släkt Unger i Örebro Sven Unger som kom hit troligen i mitten på 1600talet. Hans son Pär Svensson Unger föddes omkring 1647 och tituleras både soldat och handelsman. Det var troligtvis ett senare krig kanske Karl XI’s som han deltog i. Det var han som var far till Berndt.

Pärs far Sven var han soldat även om han var född så sent som 1615 kan han ju ha varit med i ett senare skede av kriget. En del menar att släkten kom från Livland som 1629-1635 blev svenskt. Om Sven var handelsman så fanns det mycket jobb i Örebro under den tiden.

Kriget påverkade människor som inte deltog aktivt i striderna, liksom de som följde armén ut i Europa på gott och på ont. I början av det Första Världskriget då många frivilligt gav sig ut i kriget sjungandes och viftandes med flaggor i tron att man snabbt skulle vinna som om krig var en sport. Ju längre kriget pågick ju krigströttare blev världen, landet skövlades där soldaterna drog fram och utarmades på folk som dog i skyttegravar och sjukdomar.

Trettioåriga kriget var nog knappast annorlunda mot första världskriget. För Sveriges del var skillnaden att vi deltog aktivt i trettioåriga kriget och passivt i första världskriget. Det som var likadant var att vårt eget land undvek till stora delar att attackeras. Vi hade järnmalm, skog sånt som behövdes därför kan man tänka sig att Sven Unger kom till Närke. Där var fred och där fanns jobb. Därifrån lär ju också släkten Beckman ha kommit. Jon Persson från Bergshyttan i Färnebo inte långt från Filipstad och hans far Per Nilsson anfäder till släkten Fernell alla verkade de ha dragit nytta av kriget och dess behov av järn och trä, beck, tjära mm.

De här familjerna nämndes aldrig i historieböckerna men framtiden var deras. Det var de och deras arbete vid gruvorna, med skogsbruket som gav vårt land Inkomster. Var det inte orättvist att många av dem inte fick delta i riksdagsmötena i Stockholm. De var varken adel, präster, borgare eller bönder.Var kanske redan ståndsriksdagen förlegad redan då?

De som kom hit från det krigshärjade Europa hade inte de samma anledning som de som kommer till oss i våra dagar. Spännande att Sverige under 1600talet var ett invandrarland av samma slag som vi är nu. Har vi glömt det för att det var så många som utvandrade från Sverige från 1860 till 1920?

Krig och konflikter gör att folk rör på sig sökande efter jobb, fred, trygghet oavsett vilket sekel vi rör oss i. Det fanns inte bara valloner som Chenon och Touissant, holländare som de Besche,utan också folk från Finland, Österrike som Geijer. De lockade till sig arbetslösa från sina hemtrakter att komma hit för att arbeta. Det ställde till samma konflikter då som nu mellan infödingar och utlsocknes. De kommer hit och tar våra jobb är ingen ny oro från de infödda. Vad är det för konstig religion de där har de där. En del var katoliker men det stora flertalet var protestanter dock inte alla lutheraner utan reformerta. I födelseregistren stavas ofta namn Jean för att längre fram ändras till Johan eller Jan. Visar det på att de som kom hit snabbt blev integrerade och assimilerade. Det tog ett antal generationer innan de som då kom hit och deras kulturella särarter blev en del av det vi kallar svenskt. Samma kommer tro mig ske med de som nu bor i vårt i land.

Varför vill alla svenskar ha vallonska rötter nuförtiden. Då var inte smederna, snickarna, skogsarbetarna mer välkomna än de utomeuropeiska invandrarna är i dag. Ingen vill vara finsk även om den finska invandringen var lika viktig för utvecklingen av järn- och skogsbruket i Bergslagen. Om ett par hundra år vad kommer svensken då uppfatta som fina rötter?

Efter Westfaliska freden 1648 var ännu inte dagens Sverige. De av oss med våra rötter i Skåne, Halland, Bohuslän, Blekinge och Jämtland var inte svenskar. Hur var det med länder som Livland, Ingermanland var de som bodde där svenskar. De tillhörde i alla fall Sverige. Ingermanland redan sedan Erik XIV’s dagar. Intressant det där att Skåne, Halland, Bohuslän, Blekinge och Jämtland efter att ha tillhört vårt land femtio till hundra år blev svenskt. De baltiska staterna och Finland aldrig. Berodde det på språket, geografi eller var det Karl XI’s indelningsverk.

Krig och Fred del två

Se tillbaks på historien så kan man undra om det någonsin varit fred före 1905 när vi och Norge gick skilda vägar. Efter Kalmarunionen kom Gustav Vasa och han krigade med sitt eget folk. Ni minns väl Dackefejden. Hans söner såg till så de Baltiska länderna blev våra, hans sonson Gustav II Adolf härjade i Tyskland, Karl X Gustav krigade med danskarna så de tvingades lämna Bohuslän/Halland/Blekinge och Skåne. Glöm inte Jämtland. Karl XI slogs för att vi skulle få behålla det vi vunnit hans son såg till så att vi förlorade en del. Under 1700 talet krigade vi i Pommern och med ryssarna så att vi till slut 1809 förlorade Finland. Så kom en ny kung som tyckte vi behövde Norge. Var det fred från och med då när Sverige Norge blev en union knappast. Det var väl enbart tur att det inte blev mer än vapenskrammel 1905.

Nu har vi haft fred mellan de nordiska länderna i mer än 100 år. Kanske den längsta tiden någonsin.

Tillbaks till när Kalmarunionen gick i kras och Gustav Vasa tog vid. Har jag någon i mitt släktträd som levde då och hur påverkades deras liv den där nya kungen som var samtida med Henrik VIII och som blev lika fet. Hade Henrik också tandvärk?

Vi fick ju inte bara för första gången en arvkung utan också en ny religion inte på grund av tro utan för att Gustav Vasa behövde pengar och också med den nya religionen kunde ta ifrån Rom makten över kyrkan.

I Hästberg Stora Kopparberg fanns en skräddare och gruvägare Torkel Andersson som var pappa till Daniel Svinhufvud. Vad tänkte han om Gustav Eriksson Vasa. Var Torkel en av dem som stödde Gustav och blev det konflikt. Var han katolik, antog han den nya religionen utan protester. Hans barnbarn Daniel blev kyrkoherde i den lutherska kyrkan, och Daniels dotter Ann gifte sig 1597 i Vika med prosten Elof Terserus, men då hade Torkel varit död sen länge. Gården Hästberg finns kvar ska bli spännande att besöka den gården.

Om vi skulle vara katoliker eller lutheraner var beroende av vem som råkade vara kung. Så länge som Erik XIV var kung var vi lutheraner, men hans bror Johan III tyckte vi skulle vara katoliker så till sist kom Karl IX och vann striden om kungamakten med Sigismund och så blev vi definitivt lutheraner någon gång i slutet på 1500 talet. I Sverige var det lika svårt som i England. När protestanterna hade kungamakten jagades katolikerna och tvärtom. Senare under 1600talet riskerade man att bli av med huvudet om man var katolik eller tillhörde någon annan kyrka överhuvudtaget än den lutherska.

Erik XIV han med ärtsoppan. Det var inte soppan som tog livet av honom utan giftet som man kryddade soppan med. Han hade en fältöverste som hette Matts Törne född 1534 död 1591 som deltog i de krig i öst som resulterade i att Ingermanland blev svenskt.

Det var hans dotterson Hans Olofsson Törnes sondotter Margareta som gifte sig med Jonas Eriksson Högwall den 28 maj 1711 i Storkyrkan. De flyttade med barnen Bengt och Maria till Nor där Charlotte föddes 1716. Det var Charlotte som gifte sig med kyrkoherden Eric Kjellin sondotter Ulrica skulle bli morfar Brors mormor Emma Ungers mormor. Han Torkel Andersson var också Ulrica Kjellins anfader men han var hennes mor Margareta Ulrika Engholms anfader.

Två personer vars släkter påverkades av det som hände då när Gustav Vasa och hans söner regerade. De söner som fick möjligheten att läsa till präst kunde efter det att vi blev lutheraner gifta sig och föra sin ätt vidare. Barn till präster fick ofta en boklig skolning, en del följde pappa, men andra valde något annat. En eller annan gifte in sig i högadeln.

Det blev viktigt att lära folket att läsa och skriva för de skulle kunna läsa bibeln och det går att se en utveckling i husförhörslängderna. De allra äldsta har möjligen namn och födelsedata inskrivet. I mitten av, ibland även i början av 1700 talet började en del göra anteckningar om folket i hushållet kunde läsa eller skriva, vilket yrke de hade. Från och med 1816 antecknas om barnen och de vuxna vaccinerats mot smittkoppor.

Möjlighet till utbildning var redan på 1500 talet av vikt för att kunna ta steget upp på samhällsstegen. Jag inbillar mig att om du som barn hade tur att ha föräldrar som tyckte det var viktigt så kunde även barn i en bondfamilj få möjligheten. Var det så med Algot Jonsson född 1540 och som var bonde i Rör. Man kan väl hoppas att han lyckades undvika tvångsutskrivningarna till de krig som vasasönerna sysslade. Det kan ju vara anledning till att det bara finns två kända barn med hustrun Carin Jonsdotter. Den äldsta Lars Algotsson född 1560 fick möjlighet att läsa till kyrkoherde och tog namnet Vigelius.

Den yngre sonen Olof och hans sonson Björn född 1590 var båda bönder i Rör, Väse. Björns sondotter Brita gifte sig med Jon Elovsson som också var bonde men i Alster och de blev föräldrar till Bengt Jonsson Branzell som avancerade till Bruksförvaltare. Han var farfars farmor till farmor Britas farmor Petronella.

Men hur kunde han bli bruksförvaltare en bondson tidigt 1700 tal. Det var inte en omöjlighet. Bergslagen blev rikt tack vare krigen. En del bönder ägde inte bara mark utan också skog och järnbruk och det behövdes för att bygga krigsfartyg och vapen.

Det är en myt att tro att alla bönder var fattiga och utsugna. Många av dem fick mycket självförtroende av Engelbrekts upproret, Pukefejden och Dackefejden att de kunde vara en maktfaktor. Det var viktigt för våra kungar att stå på god fot med de fria bönderna gentemot adeln. Ju mer makt adeln fick ju fler bönder förlorade sin frihet. Så kungen och bonden behövde varandra och det gav nog en eller annan bonde möjlighet att åtminstone ge en av sina söner en utbildning.

De här var exempel på släkter som bröt med ståndshierarkin. Adel, präster, borgare, bönder. Det gick under Vasatiden, gick det inte i början av 1600 talet som TV programmet “Historieätarna” påstod.

Nästa del med titeln Krig och Fred blir om Trettioåriga kriget och hur det kan ha påverkat släkten. Varför var det så många som flyttade till Sverige under 1600 talet, liknar lite den invandring som pågår i våra dagar. Kunde en bondson bli adelsman, eller en borgare bli riksråd?

Krig och Fred del ett

Vetenskapen försöker väldigt ofta förklara varför vi människor har krigat så mycket under årtusenden, men är inte svaret att det är något som alla djur gör. Alla kämpar för att utvidga sina territorier för att den som har mest har störst möjlighet att överleva. Det som är intressant historiskt är att vi har mer fred idag än någonsin. Att vi människor har lärt oss att lösa konflikter på annat sätt än genom krig. Vi bara tror att det krigas, mördas mer nu än förr därför att vi genom TV och internet tar del av allt som försiggår i hela världen.

Soldater finns inte bara för att attackera utan också för att försvara. Vi har några sådana i mina anor som har utkämpat många krig, vunnit några förlorat några, lämnat hustrur och barn ensamma. En del har varit med om anfallskrig andra har varit med om att försvara sig och sitt land mot överfall.

Några har tack vare att de valt soldatyrket lyckats lämna en lägre samhällsklass genom gifte eller tack vare en kung som gillade det han gjorde hamnat i adelskalendern eller som anfader till någon kung. Vi hade många bönder här i som ägde sin egen jord och som kunde ha råd med häst och riddarrustning som var ett önskemål från kungen för att du skulle bli skattebefriad, eller frälse. Det fanns inte bara frälse bland adeln, prästerna utan också bland bönderna.

Om du gjorde bra ifrån dig blev du dubbad till riddare och fick din sköld. Pengar fick man sällan däremot jord, skog, ett herrgård eller slott. I början innan Karl XI under 1600 talets senare hälft skapade indelningsverket som delade in hela landet i rotar och skapade många “Rasken” riskerade de bönder vars jord ägdes av adeln eller kronan bli tvångsutskrivninga.

Hade jag några såna frälse i mina anor och hur fann man ut det om det inte fanns några kyrkböcker före 1600talet. När jag började släktforska var det på mammas farmor Ingegerd Myléns kvinnolinje som jag hamnade i Filipstad där Ingegerds mormors mormors mor Ann Lönboms mamma Maria Magnusdotter Fernell föddes 24 januari 1687 vilket stod i födelseregistret och att hennes föräldrar hette Magnus Jonsson Fernell född 1660 och Christina Dionysie Chenon född 9 november 1661 och deras föräldrar som var Jon Jonsson Fernell och Elisabeth Fernholm respektive Dionysius Paschillius Chenon och Margareta Klasdotter Wallvik.

Så långt hade jag kommit i registret i Filipstad. Hur gick jag vidare. Kunde ju kontakta olika arkiv, men jag kunde ju också hoppas att det fanns andra som använde internet för att forska och kanske någon hittat något jag behövde och lagt upp det på nätet.

Samtidigt hade jag hittat en databas som hette My Heritage där jag började skriva in ett släktträd. Problemet var att det kostade alltför mycket att uppdatera programmet så jag gav upp. Det var inte förrän jag hittade Ancestry och nu och Geni som jag kunnat dela med mig till de som hjälpt mig under de här året. Rötter.se är också ett bra ställe där man kan dela med sig, diskutera och få hjälp från andra forskare. Vad gjorde vi före internet?

Nå, genom att goggla kom jag vidare med Fernell, Wallvik. Så nu letar vi efter soldater. Hittade jag några jo åtminstone en kaptensätt om det stämde att Jon Jonsson Fernells farfars far hette Nils Finne från Savolax och var son till Lasse Finne och Valborg Henriksdotter Fleming född 1450 . Släkten Fleming i den finns en del kaptener och annat. Valborgs farfar hette Claus Fleming som föddes 1360 och avled 1430 hade titeln Riddare och Riksråd och visade sig vara farfar inte enbart till Valborg utan också till Johan Henriksson Fleming född 1465.

Johan var farmor Britas mormors farfars morfar Gabriel Pontins mormors mormors farfars morfar. Kan vi slå fast att släktet även är finsk?

Fanns det någon möjlighet att hitta adelskalendern på internet för bland adeln fanns det väl en del överstar, amiraler och sånt om det var just soldater vi letade efter. Inga krig utan dem.

Jo, faktiskt fanns det något som hette roskildehistorie,dk som ifrågasatts av de som vill att vi inte ska tro på sånt som vi inte kan bevisa med urkällor, men den enda urkälla som egentligen finns är DNA och det är inte särskilt intressant. Det som är intressant och spännande för min del är att se hur ens anor får liv namn, människor som levt som skapat något som kämpat i krig och fred.

En dansk pensionerad rektor på Roskilde Universitet hade skapat en för mig fascinerande hemsida med släktträd från vår adelskalender, men också danska. Hela Europa fanns med i hans träd. Roskilde Universitet och det faktum att han sponsrat av kommunen där kändes rätt tryggt.

Det var så jag hittade Riddare som Ture Kettilsson Bielke och hans bror Nils som levde på 1300 talet . Ture avled 28 februar 1327. Var riddare under Magnus Ladulås tid. Han var farmors farfars mormor Caijsa Tegnéus född 1761 farmors mor Elsa Carlström född 1668 farfars mormors mormors mormors mormor Iliana Åkesdotter Bååt född 1330 mormors farfar.

Jag tänkte att med alla de släktlinjer som jag följt ned genom tiderna med hjälp av roskilde bör några av dem vara riktiga. Så jag ger er det här med vetskapen att många av oss är släkt med de här personerna och att de inte bara kungarna har som soldater, riksråd, lagmän deltagit i krigen direkt och indirekt. De flesta av dem deltog i de krig som pågick inte bara inom vårt land gränser utan också utanför. Vi bråkade inte bara med danskarna utan också med polacker, tyskar, ryssar, balter. De mötte någon från något av de länderna och gifte sig så genom dem fanns en invandring och utvandring. Claus Fleming var svensk men eftersom han bosatte sig i Finland och gifte sig med finskan Valborg Jönsdotter Tawast fick hans barn finskt påbrå.

Kalmarunionen slöts 1397 före det hade det varit många konflikter och nu försökte man skapa fred genom en union mellan Danmark/Norge/Sverige. 1523 med Gustav Vasa var det definitivt slut, men det krigades mellan Danmark och Sverige under de åren då unionen bestod vilket var 126 år.

Engelbrekt revolterade, Karl Knutsson Bonde tog över kronan flera gånger och Sten Sture den äldre och yngre slogs om makten. Kan EU lära sig något av det om de skapade EU för att de ville skapa fred behöver de veta varför de konflikterna under unionens dagar.

Erik Puke som var min morfars mormors mormor Ulrica Kjellin farmors morfar Hans Olofsson Törne farmors morfars Klas Påvelsson Kyle mormors far. Det finns mycket skrivet om honom men eftersom segraren Karl Knutsson Bonde skrev historien så är den bild som givits av honom inte särskilt positiv.

Erik Puke försökte detsamma som Engelbrekt att med hjälp av en bondehär störta Kung Karl i protest mot de höga skatterna att Karl roffade åt sig andras gods och mark. Bönderna råkade lika illa ut som högadel som Erik Puke tillhörde. Pukefejden är inte lika känd som Dackefejden men borde vara det. Engelbrekt liksom Erik fick bönderna med sig eftersom de styrande tog ifrån dem mer och mer i genom skatter och andra pålagor.

När Erik Pukes sondotter dotter Sigrid Eriksdotter Rynings son Klas Påvelsson Kyle född 1485 avled 1536 var det Gustav Vasa som satt på tronen. Med honom gick unionen i kras. Varför? Kanske vi som vill ha fred och samarbete inte ska ta för givet att EU:s åtstramningspolitik befrämjar freden i Europa lika lite som det gjorde det under Kalmarunionens dagar.

Undrar inte folk runt om i Europa detsamma som bönderna i Sverige gjorde då varför det är dem och deras barn som ska betala för att de rika roffar åt sig.

Vilka av soldaterna och andra runt Gustav Vasa fanns i mina anor och vilka historier kunde finnas om dem och andra som hade med krig och fred att göra.

Göteborgska/Skånska/danska/tyska/stockholmare?

En bild tre generationer kvinnor. Det är Britas mor Märtha född 11 november 1860 i Askersund som sitter stolt med någon av hennes barnbarn i famnen. Brita i bakgrunden.

Den kvinna som sitter till höger tog det ett tag innan jag förstod varför hon kallades halvmormor. Det var farmor Britas morfar Anders andra hustru Hilma Josefina Collander som Anders gifte sig med 1874 då hans första hustru Amalia Maria Charlotta Collander avled 16 oktober 1873. Amalia och Hilma var systrar.

Amalia var Märtha Thorstenssons mamma och född i Göteborg den 22 juni 1834. Hennes far var kyrkoherde John Collander och mamma Maria Charlotta Signeul född 16 juli 1808 i Göteborg. Marias far var färgfabrikören Carl Fredrik Signeul och mamma var Maria Beata Vinckler född 7 oktober 1779 i Lomma.hon växte upp i Hyby. och i Göteborg där hon gifte sig med färgfabrikören Carl Fredrik.

Med Wimslöf i Hyby, var jag åter i Skåne. Så på pappas mammas sida är vi skåningar till viss del. Maria Beatas pappa var Berndt Otto Winckler som var både hovrättskommissarie och bryggare. Han föddes i Hyby, där hans far var trädgårdsmästare.

Om vi fortsätter på kvinnolinjen hittar vi att Maria Beatas mor hette Benedicta Bagge född 21 juni 1757 i Björnstorp, Gödelöv. Pappa var Petter Bagge kassör och ett tag också kronoinspektör på kronobränneriet i Ystad. Mamma Johanna Beata Löfwing född omkring 1723. Jag har ännu inte hittat var Johanna Beata föddes eller vilka hennes föräldrar var. Så där är det stopp ännu så länge.

På Petters vars pappa också hette Petter Bagge sida fanns den som var farmor mor Märthas mormors morfars mor Benedikta Sörensdotter Sture född 1686. Jag har hittat en Jägmästare Sören Sture född 1650 i Harlösa. Två av hans barn föddes i Trollenäs. Han är en möjlig far och född i Danmark eftersom Skåne blev svenskt först 1657. Troligen var de liksom göingarna involverade i konflikten Sverige/Danmark. Och hur gammal kan vi väl undra om det finns en koppling till någon av de berömda Sturarna Sten den äldre och Sten den yngre.

Ett namn som gjort mig nyfiken är Winckler. Var kom Maria Beata Vincklers far Berndt Otto som föddes 10 maj 1748 i Hyby där hans pappa Johan Georg var trädgårdsmästare ifrån.

Det tog tid att hitta. I Rötter en sökmotor där vi släktforskare kan diskutera och fråga varandra om olika ting hittade jag någon som forskat i Berndt Ottos mamma Maja Höglycks släkt. En annan hade forskat i släkten Bagge och så kom jag till slut rätt. Berndt Ottos föräldrar möttes på Marsvinsholm där Johan Georg var trädgårdsmästare och Maja piga. Deras första barn Maria Eleonora föddes redan 14 mars 1734. I september samma år gifte de sig. Enligt listorna fick de bara två barn med 14 år emellan. Det verkade lite mystiskt.

Kan Johan Georg vara samma en som jag funnit i en tysk databas. En person med hans namn och född 1707 gift med en annan kvinna. Möjligt men inte helt troligt. Namnen Johan och Georg verkar populära i den släkten. Det finns en annan lösning och det är att våran Johan Georg är född i Johannes församling där fadern till ett barn som döps Johan 1710 heter Johan Georg.

Spännande att finna ut när den här tyska släkten först kom till Sverige. Det finns en spännande boktryckare Andreas Winkler som jag gärna vill hitta kopplingen till.

Berndt Ottos mamma Maja Höglyck föddes i Gårdstånga 8 april 1702 dotter till Anders Heylykke född 1667 och Brita Tufvesdotter Orup.

Stavningen på faderns och dotterns namn!? Gick försvenskningen så snabbt att man från far till dotter bytte stavning.

I boken “Skånes historia” av Stefan Skansjö berättas att man snabbt bytte ut biblarna från danska till svenska, att man bytte ut de dansktalande prästerna mot svensktalande. Ett sätt att skynda på försvenskning.

Varför blev Berndt Otto bryggare när han kom till Göteborg? Ville han bjuda på bättre öl för det som vi då 1787 smakade inte som Tyskt öl som redan då överlägset. Här möttes färgaren Fredrik Signeul och Berndt Ottos barn Carl Fredrik och Maria Beata. De gifte sig 22 februari 1801.

Napoleonkrigen höll som bäst på att förändra Europa i grunden. Sverige och Finland var ännu ett land och Kungen hette Gustav IV Adolf. Slaveriet ifrågasattes men det skulle ta tid att göra sig av med. I Göteborg var det nog en spännande tid, med ostindiska kompaniet och många ny företagsamhet, men också konflikten på kontinenten som påverkade oss då engelsmännen var på väg att attackera Karlskrona. Tur för att tsaren avled.

Var kom Signeul ifrån? Pappa Fredrik som föddes 1735 i Kungälv son till färgaren Johan Christian Signeul och Helena Katarina Pontins namn stavades i Kungälv “Singöhl”. Gogglade på namnet och en del tyska sidor med namnet visade sig. Möjligen har även Signeul tyskt ursprung eller kanske holländskt. Två invandrarsläkter vad spännande att hitta var de har sitt ursprung.

Med Helena Katarina Pontin född 3 februari 1692 i Johannes församling i Stockholm hamnade släkten plötsligt i adelskalendern då hennes far var Greve Gabriel Pontin och mamma Cristina Salana.

Hur många generationer tog det från Helena Katarina till mig som föddes 10 februari 1953 i Stockholm att åter bli stockholmare. En spännande resa från Stockholm till Kungälv till Göteborg till Askersund till Sörbylund, Falköping och Stockholm. Den tog sin början i Stockholm 1663 då Gabriel föddes. som son till hovpredikant Magnus Pontin och Catarina Salana.

Skåne/Blekinge/Halland/Bohuslän hade då varit svenskt endast några år. Hur var det med farmor Anders Ottos far som var född i Näsinge i Bohuslän var han kanske norrman i grunden?

Färlöv, Bjärlöv, Kristianstadsrötter

“En stenlagd landsväg i Skåne.

En vägvisarsten från 1766 står inklämd i en stenmur alldeles vid södra infarten till Bjärlöv.
Den anger vägen till Christianstad och Fjelkinge. Vägsträckningen var viktig redan på 1680-talet och är exakt densamma nu som då. Detsamma gäller det omgivande landskapet.” Ur Kristianstadsbladet på nätet Åsa Karlsson Norräng.

Bjärlöv hör till Färlöv socken. Under kriget om Skåne mellan danskar och svenskar brändes Färlöv en gång av svenskarna och en gång av danskarna. Konflikten Sverige/Danmark slutade inte med freden 1657. Det var 1676-1679 som de berömda snapphanefejderna kulminerade.

I Alf Åbergs bok “i snapphanebygd”från 1975 finns ett Kapitlet om Färlöv där berättas om en fiskare Per Persson barnfödd på Araslöv Gård där Ebbe Ulfeld som trots att han var svärson till Kristian IV deltog aktivt i försvenskningen av Färlöv med omnejd avrättades 1679.

Kan han vara farfar till en Per Persson som finns i Bjärlöv och i födelseregister från 1690-1715 hittade jag tre barn Inger, Per och Pernilla. Tyvärr finns inga register mellan 1715 och 1768 så det är en gissning varifrån Nils Bjerners anfäder och mödrar i Färlöv kom ifrån. Hur länge de bott i bygden och i byn Bjärlöv.

Den första som går att bekräfta med hjälp av husförhörslängd är Åbon Nils Persson född 1731 gift med Christina Månsdotter född 26 juni 1743 i Färlöv. Nils var först gift med Kierstin Svensdotter född 1736 död 1772 med henne hade han 5 barn. Christina och Nils gifte sig 1774 i Färlöv något som antydde att Christina möjligen var från Färlöv och kan ha Magnus född 1711 och Nilla född 1726 som sina föräldrar. De är inhysingar hos en Måns Magnusson född 1742 i Färlöv.

Christina och Nils han få dottern Nilla kanske döpt efter sin mormor ? . Nils Pehrsson dör 1779. Christina gifter snabbt om sig med Åke Persson. Föräldrarna är där också en gissning Pehr Kierstensson och Kierstena.

Det är Åke och Christinas son Pehr som föds 1780 som för vår ätt vidare. De får också en dotter när Christina är 44 år som döps till Christina. Åke som strax innan han avlider 1824 beskrivs som krympling blev ändå 69 år. Det var för tiden en ganska bra ålder om Åke varit krympling längre eller kortare tid förtäljer inte husförhörslängden där anteckning finns noterad. Christina som ju var en många år äldre än Åke hade redan 1810 avlidit, 67 år gammal.

Det var inte ovanligt att yngre män som Åke utan egen gård gifte sig med en nybliven änka för att få en går. För Christinas del slapp hon flytta från gården med sina barn.

Pehr Åkasson tog över gården Bjärlöv no 1 från sina föräldrar när de flyttade till ett undantag på gården. Han gifte sig med Truen Nilsdotter från bygden. Truen avled tidigt redan 1811, beteckningen i dödsattesten “håll o stygn” kan vara tecken på lungsot. Tre barn fick de Elna, Pehr och Nils.

Pehr gifte om sig med Sissa. Med henne fick han en hel drös, men eftersom arvsrätten gick till äldste sonen var det Pehr som föddes 26 december 1808 som ärvde gården gifte sig med Sissa Olsdotter född 8 april 1807 från grannbyn Åby.

Det var deras tredje son Nils som var morfars far, men också deras mellanson Olas son Nils Emil född 1881 tog namnet Bjerner och gifte sig med morfars syster Sigrid född 25 mars 1882. De stannade i Bjerlöv.

Med Nils mormor Anna Åkasdotters anor hamnade jag i Ivö en ort som står på en del WC stolar. Den äldsta där är Jöns Svensson född 1703 i Nosaby. Här fanns enligt Åberg inga snapphanar av intresse men Jöns födelseår är i alla fal det tidigaste jag kan bekräfta.

Att jag vill gå vidare ned i anorna i just Skåne är för att gärna vill hitta de som var födda danska. Skriva om hur konflikten kan ha påverkat dem. Jag inbillar mig att några av dem sympatiserade med snapphanarna andra uppfattade dem som terrorister.

Det som pågick då i vårt land pågår ännu världen runt omkring oss. Har jag några fler skåningar i anorna som möjligen med namn och familj som upplevde konflikten på plats. Kanske farmors mor Märtha Thorstensson, men i hennes födelseattest stod Askersund.

Sport på TV

Jag tillhör de där som tycker om att se på sport på TV. Har väl aldrig missat ett OS sedan Tokyo 1964. Fotboll började jag följa när TV började visa Engelsk fotboll i tipsextra på lördagarna. När jag var i Southport under en sommarmånad följde jag tillsammans med den gamla läkaränkan Mrs Griffith tennisen från Wimbledon.

Jag har alltid haft förmågan att bedöma talang, förmåga att bedöma ett spel och jag tror att det har sin grund i min tidigaste barndom.

Får jag skryta för dem av er som inte vet. Min far Ragnar Edvardson född 12 februari 1917 i Falköping är en legend inom svensk sportjournalistik. Det var dog han och hans journalistvänners diskussioner när de lyssnade på sportreferat från den stora klumpiga radion på femtiotalet som la en grund för mig.

Det ger tittandet på idrott en extra krydda att ha lärt sig bedöma de idrottsliga prestationerna från de som är kunniga inom området.

Pappa var anställd som sportredaktör på Idrottsbladet i början på femtiotalet och chefredaktören där hette Torsten Tegnér kallades TT. Senare fortsatte han till Stockholmstidningen som lades ned redan 1967. Pappa tog arbete som redakröt på TT och var kvar där fram till sin pensionering.

Det var kul när jag under min tid på Sisu Idrottsutbildarna Stockholm mellan 1998-2007 i lokalen där Stockholmsidrotten, flera idrottsförbund både lokala ( SDF)och nationella (SF) hörde att pappa inte var glömd. En del av dem som fanns där var pensionerade sedan länge och en eller två av dem mindes både honom och mig. Det tycker jag är ett fint betyg för min pappa.

Läs gärna boken 75 sportjournalister, en del har haft vänligheten att citera honom på nätet. Så goggla gärna på hans namn.

Jag och min bror Martin tror att han är den äldsta ännu levande sportjournalisten i vårt land. Just fyllda 96 och eftersom han har skrivit andra artiklar än enbart sånt som rör idrotten kanske t o m journalist.

Han är även en stor poet och en kramgo pappa och en perfekt tomte till mina barn.

Västgötska rötter.

Farfar föddes i Skövde 17 februari 1876. Huset där han växte upp samman med pappa snickaren Karl Gustaf Andersson och mamma Johanna Karlsdotter har nummer 46, men i vänstermarginalen står namnet Sveningsberg. Västergötlands museum har en webbsida med ett bildgalleri “adress: http://www.vastergotlandsmuseum.se” , där finns en bild på huset och mycket annat intressant för den som är intresserad av Skövde och bilder från förr.

Karl Edvard var enda barnet en ovanlighet i en tid när preventivmedel knappt existerade, kanske fanns en annan orsak till att det inte blev fler barn. Karl Gustafs pappa Anders Petter Sveningsson var också snickare född 26 februari 1817 i Horsås gift med Maja Andersdotter född 9 oktober 1809 i Sörgården Hasslum. Anteckningen när hon avlider redan 26 maj 1873 är lungsot. Anders Petters far hette Svening Andersson född 26 februari 1792 i Horsås och avliden 17 december 1839 i Våmb där står att orsaken var lung- och vattusot. Han var gift två gånger först med Caijsa Persdotter. Med henne fick han två barn Britta Christina och Anders. Han gifte om sig med Brita Larsdotter född 9 oktober 1793 i Knapegården, Björsäter. Hon avled 24 mars 1850 i Våmb. I dödsattesten står bröstsjukdom.

Lungsoten (TBC) var en dödlig sjukdom som drabbade hög som låg ung som gammal under sekler. Det var tack vare penicillinet som vi lyckades bemästra den. Tyvärr har felaktig användning av penicillinet resulterat i resistenta baciller så TBC har vi inte lyckats utrota som smittkopporna.

Bara i min fars familj på farfars sida drabbades så många att det var tur att de överlevde. Som min dotter Anki undrat kan det också vara intressant att ta reda på varför några i en familj inte drabbades av.

Farfars familjehistoria handlade väl inte bara om tråkiga ting som lungsot. De lyckades ju bli vuxna de flesta av dem.

Svening var det han som gav namn åt Sveningsberg? Någon titel har jag inte funnit på honom, men bonde är inte en dålig titel som hans far Anders Ericsson Jonsson född 24 februari 1745 i Locketorps föräldrar var Eric Jonsson född 19 november 1711 i prästgården i Locketorp och Catharina Andersdotter född 15 juli 1713 i Locketorp. Med Erics far Jon hamnade jag i början av 1700talet.

Enligt min pappa hade farfar Karl Edvard funnit någon som deltagit i Karl XII’s krig så därför samlar jag de som är gamla nog att ha varit med som Jon Ericsson. Men hur var det med Catharina Andersdotter, Eric Jonssons hustru. Det finns ett barn med namn Catharina i Locketorp 1713 och hennes far kallas Kapten Sahlfeldt. Om det stämde att han är hennes far så har vi definitivt en deltagare i Karl XII’s krig.

Farfars mor Johanna Karlsdotter föddes i Horn på luciadagen 1841 och var en av dem som trots lungsot och annat lyckades bli 91 år. Hon hann se sina barnbarn växa upp. Hennes far var Bonden Carl Larsson född 1798 i Sörgården i Horn.

Tyvärr har mycket av arkiven förstörts på grund av brand så en del kan inte bekräftas som när Carl gifte sig med Johannas mamma Caijsa Svensdotter född i Stora Ågården och uppvuxen i Åna där hennes far Sven Bengtsson var bonde och så småningom hedrades med titeln kyrkvärd. “En kyrkvärd, är en person som är utsedd att hjälpa till vid gudstjänster, vanligtvis med att hälsa välkommen, hjälpa till med textläsningar, hjälpa till vid nattvarden, dela ut psalmböcker (och gudstjänstagendor) samt att ta upp kollekt.” utdrag från Wikipedia.

Caijsas farfars far hette Thorsten Persson född 1688 i Rågången. Alla hittills bördiga i Västergötland, Skaraborgs län, i trakterna runt Skövde.

Fanns det någon som kom från en annan trakt? Kanske Kapten Sahlfeldt, men han var osäker som far till Catharina så det tycks ju som om pappa haft rätt att de var inbitna Skaraborgare, västgötar.

Med hjälp av olika personakter på internet fann jag en väg genom farmor Brita ned till Birger Jarl som var son till Magnus Minnesköld som tillhörde det vi numera kallar Bjälboätten , och mamma Ingrid Ylva tillhörde den sverkerska.

Vad det innebar att ha sin rot i den trakt där de som skulle grunda det land som i dag hette Sverige kom är för mig lite kul. För mina barn och barnbarn med sin afroamerikanska rot något att använda i den fåniga diskussion om vem som ska anses vara mest svensk. Det är en fånig diskussion som vuxna människor borde avstå ifrån för till syvende och sist är vi alla från början afrikaner.

Jan Guillous berättelse om Arn är och historikern ( min favorit) Dick Harrisons bok “I Jarlens sekel” rekommenderar jag för den som vill veta vad som hände då i början och vad som byggt vårt land och alla andra.

Jag har alltid tyckt om begreppet “Världsmedborgare” och det är vi allihop, ingen har mer rätt att leva på vår jord än någon annan. Vi som lever och levt i det här landet har alla varit med om att bygga upp det land vi lever i och tycker vi om det vill vi kämpa för det vi har uppnått.

Nu tänker jag fortsätta söderut med hjälp av morfars far Nils Bjerner och farmors mor Märtha Thorstensson. Riktigt långt söderut blir man dansk/norsk om man hittar släkt där ned till före 1657.

Farmor Brita Beckmans farmor

Det släktträd jag fick av Olle Beckman pappas kusin var en sammanfattning av den Olof Beckman som enligt trädet föddes 1655. Olle menade att den första med namnet var en bonde i början av 1600 talet som kom ifrån en bäck i Närke. Kanske sysslade han med att framställa beck som man var en biprodukt i tjärframställningen.

Jag hittade Olof i Svenstorp där han enligt Olle skulle ha dött. Han hade yrkestiteln Bokhållare. Hans första hustru hette Sara Balk och för tillfället har jag hittat två barn till dem Eric och Sara. Sara avled och Olof gifte om sig med Annika Andersdotter Zenert född 1665. Långt senare fanns i Mariestad en person som hette Kristoffer Zenert de Gens. Om det finns någon koppling mellan honom och Annika vet jag ännu inte, men det är såna frågor som gör sökandet spännande,

Olof och Annikas andra barn sonen Gabriel född 1695 var inspektor i Svenstorp och gift med Maria Digelia född 1706 i Lidköping dotter till Rektorn Johan Digelius och Margareta Persdotter.

Sonen Anders Beckman föddes 15 november 1731 och var kyrkoherde i Hällestad gift med Sara Myra från Daretorp. Sonen Fredrik född 20 april 1775 var prost och gift med Inga Greta Warodell född i Flistad.

Det var deras andra son Per August född 25 juli 1815 som skulle skapa Sörbylund och som var farfar till farmor Brita. Inga värmlänningar så långt, men farmors farmor hette Petronella Warodell och var Per Augusts kusin. När jag en sommar för något år sedan besökte pappa i Falköping fotograferade jag av bilderna i ett av hans fotoalbum och där fanns en bild Per August

och en på Petronella som pappa kallade “värmländskan”.

Petronella Charlotta Warodell var född den 17 februari 1825 i Forshaga, Grava socken. Värmland. Pappa var Brukspatron Per Magnus Warodell född 1790 i Götlunda och mamma var Hedvig Sophia Branzell född 9 januari 1792 i Alster, Värmland. Namnet Varodell kom från Varola som hör till Västergötland, på Petroenlas kvinnolinje var jag åter i Värmland och också från Alster som min mormors fars släkt kom ifrån. Fanns det mera förutom att en morbror till Petronella hette Emanuel Branzell och var den som enligt en del stod modell för Gösta Berling åtminstone den första biten om när han stod i predrikstolen.

Hedvig Sophia Branzells far hette Bengt Branzell och han var född i Nordmark, Värmland. Hans hustru hette Anna Gustafva Forsell och om det är någon form av genetisk skada men så snart jag fann ett sånt namn kommer en författare spontant i sinnet Lars Forsell är han en släkting? Anna Gustafvas farmor hette Sara Maria Geijer och då tänkte jag naturligtvis på Erik Gustaf Geijer, men fick också lite hicka när det visade sig att hon var född i Brunskog. Så var jag i samma församling som morfars mormor Emma Unger. Så i Brunskog var släktskapet både brukspatron Kristoffer Geijer, kyrkoherdarna, prostarna Johan Bernhard, Magnus Edvin och Jonas Unger. Fältväbel Knut Bryntesson, Korpral Eric Nilsson Wikman, Dannemannen Olof Olofsson. Jag bara måste besöka Brunskog för det tycks vara ett av de ställen som mina gener samlas. Kristoffer var född i Lindesberg pappa hette också Christoffer. Det var Sara Marias farfars far Christoffer som kom ifrån Österrike gift med Dorothea de Besche från Liége som flyttade in på Lindesberg som blev släkten Geijers huvudgård under många generationer.

Med Geijer i anorna kommer man långt med hjälp av andra som forskat i den släkten. Jag vill gärna ta hjälp av andra för varför uppfinna hjulet fler än en gång. Det tjatas om källor och visst är det viktigt att redovisa, men om Dick Harrison använder sig av Karlskrönikan när han skriver om Karl Knutsson Bonde en propagandaskrift kan man säga att allt som skrivs bör man ha ett kritiskt öga till även källor som födelseböcker kan vara felaktiga. Inte ens DNA är hundraprocentigt.

För mig finner jag en spänning i att med hjälp av kyrkoböcker och andras släktträd och forskning hitta släktlinjer som leder långt ned i historien.

Nå, pappa så västgöte han är har en värmländsk rot tack vare farmors farmor Petronella. En av Petronellas mamma Hedvigs farbröder Jan Branzell var gift med morfars mormor Emmas mormor Ulrica Kjellins syster Anna Katrin så mammas och pappas släkter möttes där med hjälp av ingifte. Det var ju bra att det inte var närmare för man vill gärna undvika inavel. Så långt är det bara Per August och Petronella som är kusiner. Vilket annars var rätt vanligt.

Mer värmländskt, eller inte?

Det tog tid innan jag kunde forska på andra än morfars värmländska anor, men åren gick och dataprogram och datorer förbättrades. Omkring 2007 var jag mogen att ta itu med mormors släkt. Jag hade i mellantiden arbetat med min pappas anor vilka jag återkommer till. Pappa den inbitne västgöten fanns det annat än västgötar där?

Mormor Saras pappa Jan Petter Carlstedt folkskolläraren var enligt husförhörslängden i Ljusnarsberg, Rällsö född i Ölme församling orten hette Sanna. En församling jag aldrig hört talas om, men det visade sig snabbt att jag åter var i Värmland. Hans mamma hette Maja Andersdotter född 1808 och hon var född i församlingen liksom hennes föräldrar Anders Pettersson och Cherstin Andersdotter. Anders Pettersson pappa var soldaten Petter Holm Chierstin Andersdotters farfar var korpralen Håkan Råman.

Jan Petters far Jon Andersson Carlstedt föddes 31 mars 1799 i Alster och han var fältjägare, orgeltrampare, sångare. Alster fanns i närheten av Karlstad kunde namnet Carlstedt komma därifrån. Då borde det finnas många släkter med namnet Carlstedt eller Karlstedt som inte har något gemensamt med än att någon av deras anfäder var soldat.

På mormors farssida hamnade jag med en gång i Värmland och bland soldater. Morssidan då vilka var Amalias föräldrar. I husförhörslängden stod att hon föddes 12 februari 1853 i Risinge vilket var i Östergötland. Pappa var skomakare Johan Fredrik Lindholm född 1826 i Hällestad i Östergötland även hans far Anders Lindholm och hans mor Stina Caijsa var östgötar så åtminstone på kvinnolinjen var jag inte värmlänning snarare östgöte. Men den rätta kvinnolinjen är ju den som följer mormors mormors mormor osv. Och mormors mormor hette Johanna Vall född 21 juli 1828 i Skällsvik. Var någonstans var det? Östergötland naturligtvis och hennes far var grenadjär Erik Johan Wall också född i Skällsvik, mamma Sigrid Ulrika Österwik född i Sturefors. Sigrids pappa ändrade den gedigna östgötska ättelinjen eftersom han Philip var född i Stralsund. Hans hustru Catharina var liksom hennes mor östgöte.

Så det är inte mithrocondierna som driver mig åt Värmlandstrakterna eftersom där är det Östergötland som gäller. Kanske dock att på min mamma Gunillas sida den överväldigande majoriteten hade sitt ursprung i Värmland.

På morfars far Nils sida kom de från Skåne, men eftersom jag inte kommit längre ned än till tidigt 1700 tal så vet jag ju inte om de alla på den sidan var skåningar även på dansk tid eller om det möjligen fanns någon eller några som efter att Skåne blivit svenskt invandrat dit norrifrån.

Nu blir det plats för pappa Ragnar Edvardson och hans anor på längden och tvären.