Tag: Writers

Nu är det sommar

Vaktparaden är väl ett riktigt sommartecken. Det är väl skönt att dem bara ska till slottet för vaktombyte. Skönt med fred och slipper det där som sker långt bort men tack vare TV alltför nära. Hemskt det som pågår i Syrien och den höra den uppgivna känslan att ingen bryr sig om oss inte ens andra araber. Det var känslan som folket i Sarajevo uttryckte för inte så länge sedan bristen på intresse.

Alla demonstrationer mot kriget i Vietnam, mor apartheid. Det är viktigt att visa vårt engagemang genom att visa oss på gator och torg. Det är för få så idag gjorde jag som jag brukade göra på sjuttiotalet. Några kronor i bössor och mitt namn på en protestlista rörande en fängslad person i Ungern.

Egentligen krävs det så lite för att uttrycka en åsikt ett engagemang.

Nu ska jag skriva min bök om morfar lappmarksdoktorn, hans bröder och mormor. Kanske kan ge någon av våra dagars läkare något att tänka på. Morfar Bror Bjerner tänkte inte på sin bekvämlighet att kanske karriärmöjligheterna var bättre som läkare i Värmland eller kanske i Stockholm där han ju träffade mormor samma sommar som det var OS i Stockholm. Han ville hjälpa dem som bäst behövde hans kunskaper som läkare och det var därför han gav sig av till fjälls i Västerbotten.

Jag har hört att det är svårt att rekrytera läkare till Västerbotten och Norrbotten numera. När morfar var där i 1900 talets början fanns knappt vägar, elektricitet och järnväg.

De som reste norrut för att göra en insats tog sitt yrke på allvar. Alla var de inte rasbiologer. Det ska bli spännande och roligt att få berätta deras historia.

Äntligen

En bild från Hornsgatan i Södermalm i Stockholm från gårdagen efter ett besök på Riksarkivet vid Marieberg. Jag tog buss 4 mot Högalid och klev av på Hornsgatan för en kort promenad till Zinkensdamm. Det var varmt men inte för varmt. En promenad i en del av stan som påminner så väldigt mycket om mamma Gunilla. Under åren från 1970 till hennes död 1976 var det här hennes och mina hemtrakter.

På riksarkivet hade jag tittat i dödboken, för att få ordning på en del av personerna vid namn Edvardson och Bjerner och som levde och dog under 1900 talet. Hittade också lite spännande i ett arkiv som heter NAD där man kan hitta olika dokument och i vilket arkiv de finns.

Hittade en del om både morfars far Nils Bjerner och morfars bröder att gå vidare med. Nu är klockan snart 10 och jag tänkte ge mig iväg till arkivet igen. Det är trevligt att sitta där och jobba.

Långa resor i verkligheten

Är det för att man inte är van vid solen och den plötsliga värmen som man blir trött. Slöat hela helgen efter den långa resan till handspecialisten i Täby. Det är tur att man inte är dödssjuk för själva resan tog 1 timme och 30 minuter gånger två. Vilket innebär att större delen av dagen gick åt till att resa till doktorn. Finns det inga specialister närmare för oss som bor i Bro och inte har bil.

Förhoppningsvis blir det operation före midsommar och jag hoppas det fungerar för båda mina armar känns svullna och nu är fötterna också svullna men då måste jag väl till någon annan expert på fötter.

Så har jag rest lite i tiden. Det känns så när släktträdet når längre och längre ned i seklerna. Har sorterat och raderat och underhållit släktträdet lite grann. Lyssnade samtidigt på en diskussion i Kunskapskanalen om vårt medvetande. Vad är medvetande egentligen. Det finns inget egentligt svar på den frågan bara spekulation och det känns lite skönt att det finns frågor som det inte finns något ensidigt svar på.

Det som fascinerar mig mest är att vi människor kan diskutera sådana här saker. Att vi kan undersöka oss själva och andra. Att vi kan funderar över varför vi finns och genom att citera andra sedan länge döda personers funderingar över frågan om medvetandet kan föra diskussionen vidare.

Medvetandet tror jag är både individuellt och kollektivt. Det finns liksom ett medvetande som är större än individen som rör oss alla som lever och har levt och fört vårt medvetande vidare i skrift, tal, musik o dyl.

Nu ska jag börja läsa en bok jag hann köpa i fredags. Ska bli spännande att se om nobelpristagaren Mo Yan är något bra. Jag använder ofta nobelprisen för att lära känna författare jag inte läst förr.

Hej igen!

Jo det finns dom som menar att man ska skriva i sin blogg varje dag, men jag tycker man ska skriva när man har något att berätta.

Imorgon är det Valborg och som vanligt blir det kallt, men det ser ut att bli en fin Första Maj. Det var rätt kul att gå i demonstrationståg samman med en tusentals andra likasinnade. Nu är jag för lat att ta mig in till stan och är också lite fundersam över det partipolitiska. Det finns väldigt lite ideologi i våra partier alla låter mer eller mindre likadant. Skillnaderna är så små att de verkar obefintliga.

Kanske åker in till stan ändå och tar några bilder på tågen. Imorgon ska jag väl besöka majbrasan i Bro eller kanske Spånga?!

Bomber, jordbävning, begravning

Att det hände igen i USA oroar, något som händer dagligen i Afghanistan, Israel, Palestina, Syrien. Det är en tragedi varje gång och jordbävningen i Iran vem bryr sig när vi har en begravning av en person som skickade unga män till att dö för en liten ö utanför Argentina.

Den första begravning jag såg på TV från London var Winston Churchill. När får vi se en begravning av en hemlös på TV.

Maud Olofsson talar om varför regeringen egentligen inte bryr sig om att 7 % av vår befolkning är arbetslös om hon tycker att Thatcher gjorde rätt. En ekonomi som resulterar i att 20 miljoner människor blir arbetslösa och därmed fattiga är en dålig ekonomi.

Thatcher är död när vi börjar bry oss om varandra igen. Hon som tog ifrån brittiska skolbarn fri mjölk i skolan hennes politik har styrt jorden för länge. Om vi inte har råd att ta hand om varandra har vi inte rätt att kalla oss människor.

De har i alla fall något att prata om i TV soffan, så slipper vi tänka på den lille pojken i Boston och de som dör i jordbävningen i Iran/Pakistan.

En regnig måndag

Det känns inte som vår bara som ännu en trist regnig grådaskig höstdag i september. Finansminister Borg talade om ekonomin och det viktigaste verkar vara att vi har en bättre ekonomi än de andra Europeiska länderna förutom Tyskland.

Är vi lite äldre personer med olika sjukdomar på grund av att vi jobbat med arbeten där man fått förslitningsskador och som i stället för att få en sjukpension tvingas jobba i en sysselsättning och söka jobb på den öppna arbetsmarknaden fel ute om några av oss tycker att vi ska få den där sjukpensionen och att politikerna koncentrerar alla sina resurser på att skaffa jobb och kompetensutveckling för de som är unga.

Jag tror att vi som land kommer att vinna på det. Det är inte bra med hög ungdomsarbetslöshet för det leder till att ungdomarna känner sig utanför samhället och kan lockas in i kriminalitet, extrema politiska eller religiösa grupper.

Det kostar mer i det långa loppet än att t ex låta en som är i min situation få en sjukpension som ligger på existensminimum. Möjligheten att jag ska komma tillbaka till den öppna arbetsmarknaden är minimal. Min mamma var sjukpensionär men tro för den skull inte att hon inte bidrog till samhället. Hon jobbade med konst, var aktiv i organisationer som Amnesty.

Det är dålig ekonomi slöseri med resurserna att låta unga människor gå utan arbete och en anledning till att de gör det är att de flesta arbeten av lättare slag som man som ung kunde ta för att få arbetslivserfarenhet har outsourcats till något låglöneland. Tröskeln är för hög för de som inte har lust att studera som är mer praktiskt lagda. Hur löser Borg och de andra det?

De enkla jobben kallas numera sysselsättningar och ockuperas av oss som hamnat i Fas 3. Gör dem jobben till riktiga jobb och betala en riktig avtalsmässig lön så sjunker arbetslöshetssiffrorna.

Kronolänsman Gude Andersson

Så har vi en Kronolänsman i våra anor också. “En sådan var mellan 1675 och 1918 en lokal statlig tjänsteman som upprätthöll ordningen i ett härad, men också kunde ha andra fiskala uppgifter.Kronolänsmannens arbetsuppgifter omfattade skatteuppbörd, indrivning, polisverksamhet. Han var även åklagare i vissa mål. Till sitt biträde hade han fjärdingsmän. Kronolänsmannens närmaste förman var kronofogde. Kronolänsmännen blev 1918 landsfiskaler.” från Wiki-Leak.

Gude som var född när Karl XII var kung gifte sig först med Oleg Andersdotter som avled 1758 och Gude gifte om sig med Helena Andersdotter. Han bodde och verkade hela sitt liv i Skee. Hans dotter Ingrid gifte sig med Hans Halvordsson som var bonde i Hästeske. De fick sonen Halvord som gifte sig med Karin och fick sonen Hans som gifte sig med klockare Bengt Hagelins dotter Märtha Catharina vars dotter Johanna Maria gifte sig med Olof Thorstensson som var brukspatron på Sundby Gård i Näsinge så lämnade vår släktlinje Skee och med Olofs och Johannas son läkaren Anders Otto också Näsinge. Det var Anders dotter Märtha som var farmor Brittas mamma.

Det kommer mera om släkten i Bohuslän som jag tycker är lite intressant att befinna sig någon annanstans än i Värmland, Västergötland och Skåne. Bohuslän där jag var mycket under somrarna på femtio-och sextiotalet. Lysekil, Marstrand, Bovallstrand, Brastad är för mig liksom föra många andra svenskar likamed sommar.

Oroa er inte snart är den här den där sommaren och vi får njuta av livet som jag hoppas Gude och hans barn gjorde trots att Bohuslän då tillhörde de fattigare delarna av landet. Slä

Krig och Fred 6

Nu har jag läst om några kapitel i boken Svenska knektar. Några reflektioner om indelningsverket och hur det blev att vara officer. Om man tror att det var lättare än att tillhöra det vanliga infanteriet så får man tänka om. För en vanlig bondson som var en yngre son var framtiden ofta att bli torpare, daglönare. Som soldat om du hade tur fick du ett eget jordbruk. En liten lön och tjejerna gillade killar i uniform.

Det var ofta konflikter med rotebönderna om lön, bostad. Det var svårare att stiga i graderna utan krig. Krig var bra för dig som officer om du ville stiga snabbt i graderna och på det sättet få en bättre lön.

Officersjobbet var ofta det som adeln ville syssla med men efter Poltava och de fortsatta krigen under 1700 talen blev det ont om officerare. De dog vilket gjorde att adelfröknarna om de inte ville dö som ungmör tvingades gifta sig under sitt stånd som Helena Pontin som ju var dotter till Greve Gabriel Pontin och gifte sig med färgfabrikören Fredric Signeul. Morfar Brors mormor Emma Ungers farbror Bernt Olof som slutade sin militära karriär som Överstelöjtnant gifte sig med Regina Sofia Löwenhjelm.

Greve Gabriel Pontin var en av farmors mor Märtha Thorstenssons anfäder och då hans mamma Helena Strömskiöld hade finska rötter hittade jag Ståthållare Hans Stålhandske död 1624 i Kexholm då var det i början av Trettioåriga kriget.

När Bernt Olof Unger blev officer var det mitten på 1800 tal och krigen var slut för Sveriges del. Han klarade sig bra men hans brorsdotter Emmas sonsons hustru Sara Maria ( min mormor) soldatsläkt hade det jobbigt. De blev alla avskedade och tog jobb som gruvarbetare, skomakare och en slutade som orgeltrampare för att dryga ut eventuell pension om de ens fick någon.

Indelningsverket avvecklades och i slutet och början av 1900 talet började värnplikten som man kan se i högermarginalen av husförhörslängd/församlingsliggare för de flesta unga män.

Många av de indelta soldaterna såg sina barn lämna fattigdomen och kölden i soldattorpet för Amerika. Min sonhustru Karins släkt försvann nästan allihop dit. Något som dock indelningsverket har gett oss är en hel del spännande namn.

Det här är några från min och Karins släkt. Nyman, Wall, Crona, Löf, Wass, Carlstedt, Pihl, Warg, Råman, Roman, Råbock, Strömskiöld, Klöfverblad, Löfving, Stenqvist, Boglina. De flesta av våra fantasifulla efternamn från början är soldatnamn och det bästa vi ärvt av indelningsverket.

Vår men ändå inte riktigt

En bild från Påskafton i Bro. Visserligen är påsken tidigt i år, men när var det så mycket snö kvar i slutet på mars.

Hur som igår hade jag inte tid att blogga då jag besökte läkare och fick veta att det blir operation när vet jag inte ännu.

För att få något annat att tänka på åkte jag in till Karlberg och tog buss 4 till Marieberg där Riksarkivet ligger. Fullt med påsklediga ungdomar för en gångs skull.

Tittade efter den där Per Beckman som min syster hittat på en katolsk begravningsplats här i Stockholm och det fanns en född 1913 samma som jag redan har lite på. Han föddes i Vissefjärda i Kalmar och hette Per Fritiof och är kanske en syssling till vår farmor Brita Beckman.

I Marieberg kan man titta i något som heter dödboken och den täcker de som avlidit i vårt land mellan år 1901 t o m 2009. Där fick jag hjälp med att hitta de som dött efter 1935. Det finns också något som heter NAD och där kan man hitta tror man saker att läsa, men tyvärr är väldigt lite digitaliserat. Hur många jobb skulle inte det rendare för oss som är intresserade, kunniga på området och bra på datoranvändning. Jo, en del ytterst få platser har visst kommit till, men den där kultursatsningen är en flopp.

Tittade i Medicinhistoriska. En förfrågan från morfar Bror Edvin Bjerner från 1913 då boende i Stensele om han kunde få sälja och tillverka läkemedel fanns, men inte svaret på på förfrågan. Vad har vi de här databaserna till om de bara ger halva eller inga svar. De här uppgifterna är och ska inte vara sekretessbelagda. Meningen med information på internet ska vara att det ska var lätt att få tag på den och det man söker ska man hitta. Jag ska inte behöva besöka arkivet fysiskt för att få tillgång till det som de påstår finns i NAD.

I soldatregistret är det likadant. Ingen av de soldater som finns i min släkt finns med där. Borde inte alla de som finns i regementslistor vara registrerade. De som söker soldater rekommenderar jag att titta i de listorna som finns i Svar eller Arkiv Digital också husförhörslängder har ibland soldattorp i ortsregistret i varje församling.

Solen skiner där ute och jag lyssnar på Socialdemokraternas kongress.

Trevlig helg på er allihop

Ett trevligt resultat av Släktforskning

Har just fått en syssling som heter Tuva. Det är en av de trevliga resultaten av forskningen. Hon har en lite annorlunda historia om släkten Bjerner. Det är min morfar Brors yngsta syster som är hennes mormor och eftersom hon levde mycket längre än min morfar har hon tillgång till fler historier från den äldre generationen än morfars barnbarn.

Jag har använt en del av påskveckan till att läsa i bouppteckningar. Det var intressant och ställer en ny fråga varför Tuvas och min gemensamma mormor/morfars far Nils inte var närvarande vid bouppteckningen för sin far Per Persson 1893.

Fanns det en konflikt mellan honom och hans bror?

Det var intressant att höra att morfar Bror utfört det första lyckade kejsarsnittet på en samekvinna i en kåta 1913. Medicinhistoriska bör ha mer att berätta om det.