Vissa dagar känns mörka och kvistiga som ett träd utan löv , men samtidigt finns där en blå himmel. Det som verkar vara en oöverkomlig katastrof visa sig vara vägen ut mot något  nytt och spännande.

Bilden kunde vara tagen på hösten, men det är en bild från en vårdag i april i Spånga. Även om den verkar mörk så visar den mot något som vi har i Norden alltid längtar efter sommaren. Och den var skön var den inte.

Nu är det höst, men snart är det vår och sommar igen och vintern kan ju bli bra den också.  Årstiderna är som livet ibland verkar allt man strävar efter bara gå mot mörker som november och man glömmer att det snart år vår. Istället för att söka lösningar på konflikter och problem som uppstår på din väg genom livet.

Om en vecka bor jag i Falköping och hoppas att det ska visa sig vara trevligt att få umgås med min gamle far trots att det snart är november och jag som vanligt alltid har ont om pengar. Desperat köper man en trisslott och hoppas på den där turen, men man har tydligen vare sig tur i spel eller kärlek.

Jag hoppas att människorna i Falköping finner behov av en människa med mindre materiella behov och mer själsliga. Västgötar finner hoppas jag samma glädje i att berätta historier som jag.