Det fanns mycket varg i Västerbotten 1915, en renstöld uppdagades, en hade straffades med några års straffarbete för tidelag. Det var fortfarande krig och att öppna en tidning från den tiden och se krigsrubrikerna i dunklet och tystnaden i mikrofilmssalen får det att kännas verkligare än när man sitter bekvämt och tryggt i soffan hemma och ser på TV.
Min mamma föddes däruppe den 15 juni som var en lugn dag, men i september det året var det snöstorm. Hela året diskuterades bygget av sjukstugan i Stensele. Den var knappt färdig när morfar, mormor och två barn flyttade därifrån till Byske i oktober 1916. En speciell händelse var fyra svanar som dök upp i Stensele det året, tydligen ovanligt då för tiden och i de trakterna. 1916 var det en enorm furu som fälldes. Jag har måtten om någon är intresserad.
Telefonförbindelse mellan Stensele och Tärna planerades och diskuterades.
Det mest dramatiska förutom krigsrubrikerna var väl smittkoppsepidemin som närmade sig Stensele med omnejd, men tack och lov inte verkade ha nåt fram. En ny lag som innebar att barn skulle koppympas mot kopporna före två års ålder hade införts. Det innebar att morbror Bo och mamma Gunilla var vaccinerade, vilket nog Bror och Sara var noga med.
Jag vill berätta om det jag läste i läsesalen på KB om två fall som kanske är de som det talas om i släkten. De fallen skedde i mars 1916. De två kvinnorna verkar dock inte ha varit samer som det talats om. Tack vare morfar överlevde de båda akuta kejsarsnitt och åtminstone det ena barnet i dålig belysning och utan tekniska hjälpmedel eftersom sjukstugan i Stensele inte var färdigbyggd. Den första kvinnan var nära döden och hade dött utan morfars operation. Man blir stolt och glad över att ha en skicklig doktor och kirurg till morfar.
I nästa vecka blir det mer om de två Bror och Sara Bjerner och jag hoppas ni vill vara med på resan.
