Idag är det grått, blåsigt, snöar ibland utanför fönstret. Tänkte att ibland är det skönt att leva idag med centralvärme inomhus. Vad kallt det måste ha varit en sån här dag i de där trähusen som de flesta bodde i. Jag tittade under förmiddagen i födelseregister och husförhörslängder i Alster nordost om Karlstad. Tid 1688- 1743. Hittade en ny anfader till min mormor Sara Maria Carlstedt. En Olof Jonsson född 1624 död 1699. Hans son Lars Olofsson var nämndeman, men trots att han hade den där fina titeln frös han och hans hustru Kerstin Nilsdotter och barnen antagligen en sådan här dag och det var nog också ont om mat så här på senvintern. De måste vänta till påsken innan hönsen värpte de första äggen.

Under samma tid bodde Hedvig Branzell farmor Britas farmors mors farfars föräldrar bruksförvaltare Bengt Branzell, hustru Inga Greta Fabrin med barn i Bransbol bara en mil från Långenäs där Lars bodde. Frös bruksförvaltaren mindre var det bättre värme i hans hus än i nämndemannens hus. Bruksförvaltare var väl lite förnämare än nämndeman.

Nämndemannen levde åtskilliga är längre än bruksförvaltaren. Lars blev 52 år och Bengt bara 38 år. Inga Greta blev liksom så många i min fars ätt 90 år.

Nämndemannen och bruksförvaltaren möttes ändå 1722 i sockenstämman om naturligtvis diskuterade de vädret för är det inte vi och engelsmännen som alltid talar om vädret.

Herr Branzell hade ännu inte fått sin fullmakt sas det. En vecka senare hade allt ordnat sig. Men tyvärr om vädret stod intet i protokollet annars hade det varit mer intressant. Men de var väl vana vid att det ibland var kallt i stugorna och förväntade sig inte heller en väderleksrapport varje dag som vi.

Vi som lever nuförtiden är nog rätt bortskämda med centralvärme i husen. Det minns jag faktiskt från femtiotalet hur kallt det var när jag som sexåring vaknade tidigt på morgonen i lägenheten på Norrtullsgatan 25. Värmen som steg i kroppen samtidigt med att mamma tände i kockskaminen. Det är en speciell upplevelse som inte barn uppfödda med centralvärme förstår.

1720 talet när både nämndemannen och bruksförvaltaren deltog i mötena var Elof Fryxell kyrkoherde i Alster och det var han som skrev under dem.

I sockenstämmorna bekymrade man sig om annat än om Lars hustru frös. Den 4 augusti 1723 kanske var det möte i socknen och en Rådman Eek klagade över  att Lars Olofssons hustru ( Kerstin) och Lars Jonssons hustru Annicka efter gudstimmen på söndagen vid kyrkan utfarit med otidigheter, men snart lugnade de ned sig.

Lite kul att man i ett kommunalmöte tar upp såna saker, men atJagt efter högmässan träta med varandra var inte acceptabelt. 

Det skulle vara lite intressant att försöka skriva en historia om de här personerna som inte visste  att de en gång i framtiden skulle resultera i mig. Jag är min mamma och pappas ända barn. Det är tack vare mig att nämndemannen Lars Olofsson och Bruksförvaltaren Bengt Jonsson Branzell  släktlinjer till sist korsade varandras väg.

Den där skvallriga rådmannen Eek är jag glad att jag inte är släkt med. Ju mer jag läser i protokollen ju mer verkar han vara en jobbig person. Det är riktigt spännande att i de här protokollen lära känna de här människorna som levde och frös i stugorna i vårt land för så länge sedan.