Tidningar säger inte allt men en del om gårdagen. Vad påverkade gårdagens vardagsmänniska. Särskilt annonser säger en del. 

Igår läste jag några tidningar från 1851-1854 och 1860. Det annonserades aromatiska medicinska tvålar som definitivt skulle ta kål på fräknar, finnar och andra hudproblem. Det som idag kallas spa hette då hälsobrunnar.  Porla var en. I Gustavsberg fanns en med havsbad och hälsobrunn.  Söker vilken av dess hälsobrunnar som morfar Brors morfar Per Niclas Mylén kan tänkas ha varit på enligt Selma Lagerlöf. Hon nämner inte namnet.

Men det var Värmlands tidning från 1851 som jag var intresserad i just den här regniga dagen. Hur tar man rykten utan källor på allvar. Kan man lita på det som skrivs på internet undrar en del men samma personer litar ofta på vad tidningar som DN och Svd skriver om. Så en tidning från 1851 kan ju ha tagits på allvar av de som läst den och fört historien om hur Jonas levde och dog.

Man kan gå till urkällan som ibland är en tidning. En sak var hur kunde Gustaf Fröding som skrev dikten “Våran Prost” ha känt till prosten Jonas Unger som var död före Gustafs födelse. Någon hade på nätet avslöjat att dikten var om Jonas. 

I Värmland under hela 1800 talet var flera av Jonas söner prostar varav en gifte in sig i släkten Lagerlöf som ju var släkt med Fröding. Det kan ha funnits något skrivet i någon tidning om honom något som Gustaf kunde ha läst.

Det första var att ta reda på vad som skrivits när Jonas Unger avled den 5 september 1851. En prost och om han dött vid altaret borde vara av intresse för en värmländsk tidning. 

Det här är ett utdrag: 

“Förliden söndag hördes för sista gången ordet från den älskade lärarens läppar. Årets nattvardsungdomar skulle denna dag konfirmeras. Han ämnade förrätta denna heliga handling, och likasom för att pryda sig till sin död, iklädde han sig full mässkrud, och hann med att namngifva ungdomen, hwaribland han räknade en af sina egna söner (Adolph Fredric), religionens heliga förmaningar, då han ögonblickligen kallades till en bättre werld, död nedfallande vid det altare från wilket han så många gånger tolkat sanningens och nådens ord, Det war en wacker, en prestelig död, Den var och en sann prest som dog.”

Vad det här har med Gustaf Frödings dikt kan man undra, men att prosten var populär bland församlingsmedlemmarna talade texten om. Han och hans hustru minns man fortfarande i församlingen enligt hembygdsföreningen.

Men sådana där runor är ofta överdrivet positiva. Det kunde vara intressanta att titta i en tidning från när Gustaf Fröding levde om det stod något om prosten som kunnat inspirerar Gustaf.

Han kan ju ha träffat på Jonas tio barn som sagt. De berättade säkert om sin far, men Gustaf fick en del om bakfoten. Så särskilt tjock tyckte varken jag eller mina barn han var

och inte var han son till en bonde. Det var hans svärson Per Niclas Mylén som var det. Men Per Niclas var aldrig prost.

Kanske är det som med Selma Lagerlöfs karaktär i Gösta Berlings Saga inte fråga om en enda präst utan flera olika som skapar en bild av en värmlandsprost. Så skriver man ändå en saga, en dikt.

Att berätta historia enbart med hjälp av fakta blir lika tråkig som gamla skolböcker där bara kungar och årtal skulle läras in förekom. Man behöver använda sånt som kanske inte berättar den verkliga sanningen om ett skeende genom att läsa just tidningar. Genom att läsa en dikt, en saga, en myt.

Det var ju sånt som påverkade och fortfarande påverkar människors vardag, verklighet och får människor att agera.  Nu måste jag ut i verklighet och hitta några tomlådor och packa ner några till böcker.