Tag: släktforskning

Krig och Fred 6

Nu har jag läst om några kapitel i boken Svenska knektar. Några reflektioner om indelningsverket och hur det blev att vara officer. Om man tror att det var lättare än att tillhöra det vanliga infanteriet så får man tänka om. För en vanlig bondson som var en yngre son var framtiden ofta att bli torpare, daglönare. Som soldat om du hade tur fick du ett eget jordbruk. En liten lön och tjejerna gillade killar i uniform.

Det var ofta konflikter med rotebönderna om lön, bostad. Det var svårare att stiga i graderna utan krig. Krig var bra för dig som officer om du ville stiga snabbt i graderna och på det sättet få en bättre lön.

Officersjobbet var ofta det som adeln ville syssla med men efter Poltava och de fortsatta krigen under 1700 talen blev det ont om officerare. De dog vilket gjorde att adelfröknarna om de inte ville dö som ungmör tvingades gifta sig under sitt stånd som Helena Pontin som ju var dotter till Greve Gabriel Pontin och gifte sig med färgfabrikören Fredric Signeul. Morfar Brors mormor Emma Ungers farbror Bernt Olof som slutade sin militära karriär som Överstelöjtnant gifte sig med Regina Sofia Löwenhjelm.

Greve Gabriel Pontin var en av farmors mor Märtha Thorstenssons anfäder och då hans mamma Helena Strömskiöld hade finska rötter hittade jag Ståthållare Hans Stålhandske död 1624 i Kexholm då var det i början av Trettioåriga kriget.

När Bernt Olof Unger blev officer var det mitten på 1800 tal och krigen var slut för Sveriges del. Han klarade sig bra men hans brorsdotter Emmas sonsons hustru Sara Maria ( min mormor) soldatsläkt hade det jobbigt. De blev alla avskedade och tog jobb som gruvarbetare, skomakare och en slutade som orgeltrampare för att dryga ut eventuell pension om de ens fick någon.

Indelningsverket avvecklades och i slutet och början av 1900 talet började värnplikten som man kan se i högermarginalen av husförhörslängd/församlingsliggare för de flesta unga män.

Många av de indelta soldaterna såg sina barn lämna fattigdomen och kölden i soldattorpet för Amerika. Min sonhustru Karins släkt försvann nästan allihop dit. Något som dock indelningsverket har gett oss är en hel del spännande namn.

Det här är några från min och Karins släkt. Nyman, Wall, Crona, Löf, Wass, Carlstedt, Pihl, Warg, Råman, Roman, Råbock, Strömskiöld, Klöfverblad, Löfving, Stenqvist, Boglina. De flesta av våra fantasifulla efternamn från början är soldatnamn och det bästa vi ärvt av indelningsverket.

Vår men ändå inte riktigt

En bild från Påskafton i Bro. Visserligen är påsken tidigt i år, men när var det så mycket snö kvar i slutet på mars.

Hur som igår hade jag inte tid att blogga då jag besökte läkare och fick veta att det blir operation när vet jag inte ännu.

För att få något annat att tänka på åkte jag in till Karlberg och tog buss 4 till Marieberg där Riksarkivet ligger. Fullt med påsklediga ungdomar för en gångs skull.

Tittade efter den där Per Beckman som min syster hittat på en katolsk begravningsplats här i Stockholm och det fanns en född 1913 samma som jag redan har lite på. Han föddes i Vissefjärda i Kalmar och hette Per Fritiof och är kanske en syssling till vår farmor Brita Beckman.

I Marieberg kan man titta i något som heter dödboken och den täcker de som avlidit i vårt land mellan år 1901 t o m 2009. Där fick jag hjälp med att hitta de som dött efter 1935. Det finns också något som heter NAD och där kan man hitta tror man saker att läsa, men tyvärr är väldigt lite digitaliserat. Hur många jobb skulle inte det rendare för oss som är intresserade, kunniga på området och bra på datoranvändning. Jo, en del ytterst få platser har visst kommit till, men den där kultursatsningen är en flopp.

Tittade i Medicinhistoriska. En förfrågan från morfar Bror Edvin Bjerner från 1913 då boende i Stensele om han kunde få sälja och tillverka läkemedel fanns, men inte svaret på på förfrågan. Vad har vi de här databaserna till om de bara ger halva eller inga svar. De här uppgifterna är och ska inte vara sekretessbelagda. Meningen med information på internet ska vara att det ska var lätt att få tag på den och det man söker ska man hitta. Jag ska inte behöva besöka arkivet fysiskt för att få tillgång till det som de påstår finns i NAD.

I soldatregistret är det likadant. Ingen av de soldater som finns i min släkt finns med där. Borde inte alla de som finns i regementslistor vara registrerade. De som söker soldater rekommenderar jag att titta i de listorna som finns i Svar eller Arkiv Digital också husförhörslängder har ibland soldattorp i ortsregistret i varje församling.

Solen skiner där ute och jag lyssnar på Socialdemokraternas kongress.

Trevlig helg på er allihop

Ett trevligt resultat av Släktforskning

Har just fått en syssling som heter Tuva. Det är en av de trevliga resultaten av forskningen. Hon har en lite annorlunda historia om släkten Bjerner. Det är min morfar Brors yngsta syster som är hennes mormor och eftersom hon levde mycket längre än min morfar har hon tillgång till fler historier från den äldre generationen än morfars barnbarn.

Jag har använt en del av påskveckan till att läsa i bouppteckningar. Det var intressant och ställer en ny fråga varför Tuvas och min gemensamma mormor/morfars far Nils inte var närvarande vid bouppteckningen för sin far Per Persson 1893.

Fanns det en konflikt mellan honom och hans bror?

Det var intressant att höra att morfar Bror utfört det första lyckade kejsarsnittet på en samekvinna i en kåta 1913. Medicinhistoriska bör ha mer att berätta om det.

Släktforskning

I helgen var databasen Arkiv Digital öppen och jag tog mig för med att leta efter en person som jag hittade i den bok jag läste om “Svenska Knektar”. Soldaten hette Jöns Ersson och var från Fåhlbohl i Fryksände i Värmland och delot i slaget vid Landskrona 13 juli 1677. Han överlevde och flyttade åter till Fåhlsbohl. Först hittade jag honom inte. Det var svårt att läsa de första husförhörslängderna och allt berodde ju på hur gammal han möjligen blev. Men plötsligt hittade jag en Jöns Ersson i Fåhlsbohl, men eftersom det är ett vanligt namn så vet jag inte med säkerhet om det är han. Längden var från början av 1700 talet. Han är lite spännande och jag vände mig till regementslistorna för Närke Värmland men de äldsta var från 1689 och då hade redan kommit hem. Indelningsverket som ju kungen Karl XI var med om att besluta om var ju ännu i sin linda. Det tog tid att få det att fungera i alla delar av landet. Men det var ändå intressant att titta i den gamla listan och hittade faktiskt en fältväbel Bengt Råbock som är en anfader till farmror Britas morfar Anders Otto Thorstensson.

Han avled 1722 så man kan undra hur många krig han var med om. Behöver hitta till Krigsarkivet definitivt.

Fler soldater jo det kan väl vara intressant med Karlskrona när man ändå är i gång. Den staden kom ju till 1680 och det första skeppet döpt tiil Blekinge blev klart 1682. Då fanns det inga båtsmännen i släkten. De skulle komma i mitten på 1700 talet, men vi hade en Hauptman Johann Michael Winckler som enligt födelseregistret fick en son redan 10 augusti 1693 namn Johann Michael. Mellan de två sista barnen Christopher föds 1700 och Elisabet 1708 är det ett gap som får mig att tro att han deltog i något av Karl XII’s krig och att vår anfader Johan Georg kan vara född emellan dessa två. Det finns nämligen en Johann Georg som nämns i en tysk hemsida och det står födelseår 1707 men inte var och inte vad hans far heter. Om det är han så kan man undra för där är han gift med någon annan än den han gifte sig med i Sverige. Men det kan också berätta om varför det är så långt mellan hans första dotter med Maja Höglyck och hans andra barn Berndt Otto som är vår anfader. Hade han fler fruar samtidigt?

Mystiskt men spännande, men också sånt som händer i krigstider. Å andra sidan om jag ska vara tråkigt korrekt så var namnet Johann Georg lika populärt i släkten Winckler som Johann Michael. Att Johann återkommer så ofta får en att tro att kanske stamfadern hette Johann.

Men jag vill ju helst att han heter Andreas för jag skulle så hemskt gärna vilja ha en boktryckare samtida med Martin Luther och Olaus Petri i Wûrttemberg. Om man är galen i böcker och många i vår ätt har älskat att skriva så vill man ha en sådan anfader.

Nå, vår Johann Georg dyker upp är det 1735 i Marsvinsholm där han är trädgårdsmästare då han gifter sig. Kom han utifrån. Vart tog hans eventuella far Johann MIchael vägen under perioden 1700 till 1708. Han finns i Karlskrona tyska församling som fadder åtminstone fram till 1710. Tyvärr finns inga husförhörslängder från den tiden. Mellan 1700 och 1708 var Karl XII i Baltikum. Ni har väl hört om slaget vid Narva den 10 november 1700 som han kan ha deltagit i och om han då följde Karl XII fram till 1708 då Elisabet föds i Karlskrona 31 maj kan han ju ha fått ett antal barn däremellan. På den tiden tog man gärna med sig sina hustrur under fälttågen. Många av dem hamnade liksom sina män i Sibirien efter slaget vid Poltava. Även om det finns en möjlighet att han deltog i det slaget bör han ha överlevt och kommit hem till Karlskrona eftersom han dyker upp som fadder 1710.

Det blir att besöka Krigst arkivet igen. för att se om man kan hitta mer om den där Kaptenen och hans eventuella hustru och kanske vidlyftiga son Johan Georg.

Nu läser jag om en bok

Har just börjat läsa om boken “Svenska knektar” av Lars Ericson för att kunna gå vidare i min Krig och Fred serie. Den är bra eftersom den inte bara berättar om officerarna och kungarna utan också de vanliga infanteriet, båtsmännen och fältväblarna.

Det var väl enbart tur att inte Johan Gyllenstiernas idé om hur Skåne skulle bli svenskt inte blev verklighet för han förespråkade en massdeportering av skåningar till Karelen och Ingermanland. Istället blev det så att man införde svenska i kyrkorna och i skolan. Man tillät inte skåningar att bli soldater utan fyllde de skånska regementena med uppländska bönder. Universitetet i Lund var också en del i att göra de gamla danska landskapen svenska,

Blir lite sur på han Johan Gyllenstierna, men släktskapet ligger så långt tillbaks ända till 1400 talet och en viss Erik Erikssson Gyllenstierna som var gift med Karl Knutssons (kungen) dotter. En del anser att drottning Silvia ska göra avbön för vad hennes föräldrar gjorde eventuellt hade för värderingar under Andra Världskriget. Ska vi stå till svars för vad våra släktingar har gjort för något?

Är inte det jag själv gör av vikt om jag i mitt liv använder mig av deras lärdomar även deras tillkortakommanden för att förändra till något jag kan stå för i mitt liv det viktiga. Och vad har vi med svenska rötter att yvas över när det gäller nazism, etnisk rensning, rasism egentligen.

Vad kan man lära av en person med danska rötter (Gyllenstierna är dansk från början) som vill deportera skåningarna att han glömt varifrån han kom eller att han tyckte att skåningar pratade konstigt eller att han såg de allihop som terrorister ( snapphanar).

Är alla tyskar skyldiga till nazismen då majoriteten under kriget beundrade HItler? Deras barn, barnbarn och barnbarns barn. Jo om de inte lär sig av det förflutna, men frågan är har vi med svenska rötter gjort det?

Hur är det med oss svenskar vi sysslade ju med tankar om etnisk rensning redan på 1600 talet vi bröt med ingånget avtal när vi tvingade skåningarna att lära sig uppsvenska. Det skulle var korrekt svenska som väl inte är skånska eller södersnack eller kanske Slatans svenska dialekt. Det är inget nytt. När TV och radio var nytt blev det en del upprördhet om nyhetsuppläsare eller hallåor talade en dialekt. De där ibland rätt uppstyltade språket i gamla svenska filmer var ett språk som inte talades ute på gatan.

Vi har ändrat på det numera hörs en del olika dialekter i medierna även om de förändrade lite så att alla över hela landet ska förstå vad som sägs. En bra förändring. Vi har sen femtio- sextiotalet lärt oss något.

Det är så man ska använda det förflutna våra anor att lära sig av det som varit. Nu tillåter vi rasism och andra typer av främlingsfientlighet ta plats i vår riksdag liksom i andra parlament i Europa vilket inte är våra anfäder och mödrars fel utan vårt egna om vi inte tror att det är något vi som tillhör majoriteten behöver göra något åt.

10 % tycker att Sverigedemokraternas politik är något de kan stödja. Vad anser de övriga 90 % sympatiserar vi eller inte? Jag vill definitivt inte ställa upp på de värderingar som Sverigedemokraterna står för. Ett sätt för mig är att se min egen grund i historien och hur jag tänker när det gäller det och dela mina tankar med er.

Det är Skåne som är Sverigedemokraternas starkaste fäste. Är de snapphanar eller en Johan Gyllenstierna som har glömt sina rötter? Kanske de har sina rötter bland de uppsvenska soldater som flyttade dit, de adelsfamiljer som tog över en del gods från danska.

Har de lärt sig av sin egen historia eller kan de inte se att det som hände då på 1600 talet i Skåne är detsamma som de vill ska hända med de som de betraktar som ickesvenskar idag. Tro inte att de inte är rasister, ledarna i Sverigedemokraterna kommer från nynazistiska partier som är uppfostrade av ledare ur Hitlerjugend som fick en fristad i vårt land efter kriget.

Vi kanske känner till det där de flesta av oss, men den där tanken om massdeportering som Johan Gyllenstierna inte var ensam om hur var det med de finländare som hamnade i det som numera kallas Finnmarken var det frivilligt eller en form av deportering?

Intressant det där med Jöns Ersson vars bror såg till att han blev utskriven till krig. Jöns kom från Fryksände i Värmland och tillhörde alltså samma regemente Närke- Värmland som korpralen Erik Nilsson Wikman skulle göra 50 år senare. Jöns deltog i samman med 800 närkingar och värmlänningar i slaget vid Landskrona och lyckades överleva. 1678 kom återkom han till Fryksände.

I helgen har jag fri tillgång till Arkiv Digital och ska se om jag kan hitta honom i regementslistorna och kanske också i födelse och husförhörslängderna. Tänk om det finns en koppling mellan honom och Erik Nilsson Wikman eller kanske hans svärfar Knut Bryntesson för en berättelse om flera så kallat vanliga soldater från de landskap Närke och Värmland där de flesta av mina förfäder och förmödrar i vårt land kom blir en spännande berättelser.

En vacker dag

En kylig vacker lördag, skidor på TV och jag fyller i mitt släktträd på Ancestry. Hittade några nya i farfar Karl Edvards släkt. Torparen Hans Larsson född 1733 i Giöteborg och Cathrina Larsdotter född 1728 i Horn. De fick 7 barn ( 2 flickor och 5 pojkar).

De levde utanför Skövde under det som i Sverige kallades Frihetstiden och den gustavianska tiden. Deras äldsta son Lars Hansson var farfar till Johanna Karlsdotter (Karl Edvards mamma) och när hon föddes 1841 hade det gått 80 år sen Lars föddes och världen såg helt annorlunda ut. 1841 fanns det möjlighet att gå till fotografen och bli fotograferad, men det var ännu rätt dyrt. Några år senare kom den första järnvägen till Sverige nämligen Frykstadsbanan. Sverige hade blivit mindre till ytan. 1809 kom den nya moderna grundlagen och 1841 fattades beslut om att införa tvåkammarriksdag som blev verklighet 1866.

Hur mycket hände inte under de år som Carl Gustav Andersson född 1845 och Johanna Karlsdotter född 1841 växte upp inom politiken, utbildningen, inom medicin och teknik. Det var ju under den senare delen av 1800- talet som de prylar vi idag tar för givna uppfanns som telefonen, glödlampan och fotografiet.

Vi tar i dag demokrati och rösträtt för givna, men så gammalt är det inte. 1918 infördes allmän rösträtt för män och 1921 för kvinnor och för min del var det inte förrän det var infört som vi hade demokrati. Det är om 8 år hundra år sedan. Johanna var en av de första kvinnorna i vårt land som fick möjlighet att rösta.

När hennes farfar Lars Hanssons mamma Cathrina Larsdotter levde diskuterades på allvar om kvinnor var människor eller kanske möjligen halva människor. Om man ska gå efter inkomst kanske en del fortfarande menar att kvinnor är halva människor och därför inte behöver samma lön som de som anses vara hela människor nämligen männen?

De flesta av oss både män och kvinnor tycker det är tokigt, men en orsak är väl att kvinnor oftast stannar hemma med barnen, att de är oftare ensamföräldrar. Det tycks som om det uppfattas som något som inte är kompetensutvecklande att ta hand om sina barn. De kvinnodominerande jobben är ju också sådana som inte anses vara produktiva för att de är så kallat vårdande jobb.

Är det inte produktivt att se till att barn och ungdomar och sjuka har det bra? Är en god utbildning inte att betrakta som produktivt med anledning av lärarlöner och det faktum att de flesta är kvinnor. Vad är produktivt att producera produkter vi inte behöver som fler bilar eller flygplan eller en nytt tandkrämsmärke? Är inte mänsklig samvaro viktigare än prylar?

Vår värld ser helt annorlunda ut rent tekniskt i dag än den gjorde på farfars föräldrars tid, men fanns det inte då en framtidstro, tack vare de där uppfinningarna och kanske också för att de hade något att kämpa för. Det fanns saker som behövde förbättras och en stark tro på möjligheten att lyckas med det.

Vi har allt det som de drömde om, vad ska vi nu slåss för? Kanske för att det ska räknas som produktivt att ta hand om sina barn, sjuka, gamla. Ses som kompetensutvecklande så kanske kvinnolönerna blir lika med männens. Kanske det faktum att många män tar ansvar för barnen något som för tio år sen var ganska ovanligt, att det kommer göra att jämställdheten tar fart igen.

Behöver vi inte känna samma framtidstro som de som levde för hundra år sedan. De där arbetarna trodde på något som då antagligen sågs som omöjligt att realisera, men de lyckades. Var inte rädd för att ha stora drömmar såna som verkar omöjliga och som inte delas av alla för tro det eller ej om hundra år är de drömmarna sånt som de som lever då tar för givet.

Vasaätten

Den kungliga delen av ätten är utdöd, men de av oss som på något vis har en Vasa från generationer före Gustaf kan väl mena att de har ett släktskap. Vår anfader Kristiern Vasa är ju också Gustaf och hans söner och döttrars anfader och vi har också Kristierns syster Ramborg som gifte sig med Tord Bonde bland anorna. Kanske mer Vasa än Vasa själv och jag tycker apropå Vasa loppet och att det nu är öppet för kvinnor är på tiden att en kvinna har skrivet en bok om Gustafs döttrar. Det var väl han Herman Lindqvist som först berättade om kvinnorna i de där ätterna. Hittade när jag idag den 6 mars var inne i stan en pocket skriven av Karin Tegenborg Falkdalen. Återkommer med om jag hittar något spännande och vill på en alldeles egen sida följa kvinnorna i vår ätt genom seklerna.

Det har kommit många författare med historiska kunskaper på senare tid som skriver bra. Historia ska skrivas i berättande ton för att det ska bli intressant. Årtal och sånt som skolböckerna alltför ofta består av blir tråkigt och totalt meningslöst om inte en duktig författare sätter sig in i hur det var att vara människa då. De där historiska personerna för att de ska bli levande människor behövs det en som kan skriva som Peter Englund och Dick Harrison. Det jag har saknat är kvinnliga författare, men vi är på gång. De som har skrivit har gjort det i romanform, men då blir det en fiction och en historisk roman och en populärhistorisk berättelse är olika.

Livgardet

Så har jag besökt Livgardet i Bro. De har verkligen mycket intressant på gång. Ska bli kul att få jobba med fornminnen en tid fram över. Hur långt tillbaka kan man gå i vår ätt? Var Granhammarsmannen som hittades inte långt ifrån Livgardet och som ska ha mördats under bronsåldern som det skrivs om i en spännande bok “Bronsåldersmordet” av Jonathan Lindström, som jag varmt rekommenderar, från Kristianstads län inte långt ifrån Färlöv där den flinta som mannen hade med sig kom ifrån. Och om morfars fars släkt funnits i trakten ända sedan bronsåldern vilket inte är en total omöjlighet kan vi ha varit släkt.

Både Upplands Bro där Granhammar ligger och Kristianstads län där Färlöv och Bjerlöv ligger är gamla orter med många minnen från forntiden ett av de mest spännande är att de reste och möttes för att handla med varandra.

Annars har jag med hjälp av den där danske rektorn från Roskilde som jag berättade om för några bloggar sen hittat ner till Erik Jedvardson, Olof Skötkonung, Erik Segersäll. Erik Jedvardsson mera känd som Erik den helige var gift med en dansk prinsessa Christina och flera av dem gifte sig och så fann jag danska, norska vikingar, kungar och drottningar. Genom dem fick vi plötsligt en del normader vilka några ockuperade England 1066 och också en del saxiska och wessex kungar.

Olof Skötkonungs dotter storfursten i Kiev och så fick vi anor i Ryssland, Ukraina. På många vägar kom vi till Karl den Store, men också via Wessex hamnade jag till sist i Rom och Cleopatra och ett antal pharaoner. Det med hjälp av en amerikansk sida på nätet.

Ska man tro på det eller inte. Eftersom vi ju djupare ned i historien blir mer och mer släkt med varandra så finns en liten gnutta sanning i de här släktlinjerna och eftersom alla vägar bär till Rom tyckte jag det var lite kul att hitta Julius Caesar bland anorna. Vi har varit på resa enda sedan vi människor blev till.

I Afrika någonstans är allas vårt ursprung och där vandrar ännu djuren på Savannen för att hitta bättre föda och vatten på annat håll. Vi är nomader från början och lusten att flytta på oss finns troligen i våra gener.

Några av oss reser i den fysiska världen andra i den inre världen. Jag trivs med båda världarna, så snart sätter jag mig på tåget. Lite varmare får det bli.

En gråmulen lördag

Idag är det grått, blåsigt, snöar ibland utanför fönstret. Tänkte att ibland är det skönt att leva idag med centralvärme inomhus. Vad kallt det måste ha varit en sån här dag i de där trähusen som de flesta bodde i. Jag tittade under förmiddagen i födelseregister och husförhörslängder i Alster nordost om Karlstad. Tid 1688- 1743. Hittade en ny anfader till min mormor Sara Maria Carlstedt. En Olof Jonsson född 1624 död 1699. Hans son Lars Olofsson var nämndeman, men trots att han hade den där fina titeln frös han och hans hustru Kerstin Nilsdotter och barnen antagligen en sådan här dag och det var nog också ont om mat så här på senvintern. De måste vänta till påsken innan hönsen värpte de första äggen.

Under samma tid bodde Hedvig Branzell farmor Britas farmors mors farfars föräldrar bruksförvaltare Bengt Branzell, hustru Inga Greta Fabrin med barn i Bransbol bara en mil från Långenäs där Lars bodde. Frös bruksförvaltaren mindre var det bättre värme i hans hus än i nämndemannens hus. Bruksförvaltare var väl lite förnämare än nämndeman.

Nämndemannen levde åtskilliga är längre än bruksförvaltaren. Lars blev 52 år och Bengt bara 38 år. Inga Greta blev liksom så många i min fars ätt 90 år.

Nämndemannen och bruksförvaltaren möttes ändå 1722 i sockenstämman om naturligtvis diskuterade de vädret för är det inte vi och engelsmännen som alltid talar om vädret.

Herr Branzell hade ännu inte fått sin fullmakt sas det. En vecka senare hade allt ordnat sig. Men tyvärr om vädret stod intet i protokollet annars hade det varit mer intressant. Men de var väl vana vid att det ibland var kallt i stugorna och förväntade sig inte heller en väderleksrapport varje dag som vi.

Vi som lever nuförtiden är nog rätt bortskämda med centralvärme i husen. Det minns jag faktiskt från femtiotalet hur kallt det var när jag som sexåring vaknade tidigt på morgonen i lägenheten på Norrtullsgatan 25. Värmen som steg i kroppen samtidigt med att mamma tände i kockskaminen. Det är en speciell upplevelse som inte barn uppfödda med centralvärme förstår.

1720 talet när både nämndemannen och bruksförvaltaren deltog i mötena var Elof Fryxell kyrkoherde i Alster och det var han som skrev under dem.

I sockenstämmorna bekymrade man sig om annat än om Lars hustru frös. Den 4 augusti 1723 kanske var det möte i socknen och en Rådman Eek klagade över att Lars Olofssons hustru ( Kerstin) och Lars Jonssons hustru Annicka efter gudstimmen på söndagen vid kyrkan utfarit med otidigheter, men snart lugnade de ned sig.

Lite kul att man i ett kommunalmöte tar upp såna saker, men atJagt efter högmässan träta med varandra var inte acceptabelt.

Det skulle vara lite intressant att försöka skriva en historia om de här personerna som inte visste att de en gång i framtiden skulle resultera i mig. Jag är min mamma och pappas ända barn. Det är tack vare mig att nämndemannen Lars Olofsson och Bruksförvaltaren Bengt Jonsson Branzell släktlinjer till sist korsade varandras väg.

Den där skvallriga rådmannen Eek är jag glad att jag inte är släkt med. Ju mer jag läser i protokollen ju mer verkar han vara en jobbig person. Det är riktigt spännande att i de här protokollen lära känna de här människorna som levde och frös i stugorna i vårt land för så länge sedan.

Krig och Fred del 5

Karl XII och hans krig vet de flesta av oss en del om tror vi i alla fall. Krigen var inte slut bara för att han sköts med en kulknapp. Vilket det inte stod något om åtminstone inte i dödboken i Adelsö

Vi hade efter Westfaliska freden blivit ägare till Vorpommern som också kallades Svenska Pommern. Den här delen av Tyskland söder om Skåne behöll vi ända fram till 1815. Mellan 1757 och 1762 var det krig som startades för att de som styrde då i Sverige Hattarna ville förödmjuka kung Fredriks drottning Lovisa Ulrika som var Fredrik I av Preussens syster.

Hur det var för soldaterna, som korpral Erik Nilsson Wikman kan man undra eftersom det var illa förberett. De hade dåligt med utrustning, kläder, mat. Korpral Erik morfars mormor Emmas farmors morfar var redan 50 år när kriget började. Han tvingades liksom många andra lämna sin hustru Kari Knutsdotter och 5 barn. Ingegerd vår anmoder var bara 12 år då kriget bröt ut och hennes far försvann ut i kriget.

Hustrun Karis far var fältväbel Knut Bruntesson en gammal räv som troligen tvingats lämna fru och barn för krigen under 1600talet. Soldathustrur tvingades ofta sköta barn och jordbruk ensamma. De kunde under mycket knot få hjälp av bönderna i roten sk. rotebönder, men i det stora hela var hon ensam. Avled soldaten måste hon kvickt gifta om sig med nästa soldat för annars blev hon utslängd från soldattorpet.

“men däremot lyckades major Karl Konstantin de Carnall den 28 september med 800 man försvara Fehrbellin mot omkr. 5 000 preussare”, står det i Wikipedia. I regementsrullorna för Närke-Värmland står att Eric avled den 30 oktober samma år i soldatfrossa där nere i Pommern.

Hur långt tid det tog innan Kari och hennes barn fick veta vad som hänt förtäljer inte historien, men hon hade tur och slapp gifta om sig. Hon stannade på gården i Bergia livet ut och det blev långt liksom hennes fars som blev 80.

91 år hur många blev så gamla under 1700 talet? Det lustiga är att hennes man Erik Nilsson Wikman inte har fått någon runa i Brunskogs dödbok. Det är först när Kari dör som han nämns.

Nå Kari var nog nöjd ändå med sitt liv då hennes dotterdotter Kjersti Olsdotter gifte sig med kyrkoherden i församlingen Edvin Magnus Unger.