Tag: släktforskning

Ny design

Kände ett behov av att byta design på min blogg. Ombyte förnöjer sägs det. Igår var jag på KB och läste om morfar Brors tankar kring en bot för Spanska sjukan som mellan 1917 och 1919 drabbade folket i de norra delarna av Sverige värre än på andra håll i landet. Han tror sig ha hittat något som hjälpte. Får se vidare om det. Spännande och ju mer jag läser hans texter ju mer blir en person som var död innan någon av oss kusiner ens var påtänkta mer och mer levande.

Jag tittade lite i boken som innehöll Stefan Löfvings dagbok. Idag åker jag till Riksarkivet och ser om jag kan hitta honom i Finska församlingen i Stockholm vill ju gärna hitta en koppling mellan den här intressanta personen och vår Johanna Beata Löfving. Han skrev så pass bra att släktskap med en ännu skrivande släkt känns riktig. Det där med att skriva handlar ju inte bara om att kunna skriva utan lusten att skriva att dela med sig av sina tankar med omvärlden.

Ni som önskar en fortsättning på Krig och Fred serien får vänta ett tag till. I min mormors släkt finns en hel radda soldater av alla slag och de var soldater under 1800 talet och de kräver lite mer tid att bena ur.

Ser ändå ut att bli ytterligare en solig dag några tunna mol på himlen.

Kungsklippan där finns Stockholms Stadsarkiv

Såg det ut så här på väg till Kungsklippan när morfar bodde en tid vid Kungsholmsgatan bara en kort bit ifrån. Andra besöket på Stockholms Stadsarkiv. Ibland tar det tid att få fram uppgifter man minns att allt inte behöver jäktas fram. På torsdag får jag veta vilka morfars arbetskamrater var.

Så reste jag ut till Bro för att vattna blommorna som verkar trivas i värmen och ensamheten. Tog med mig lite fryst kyckling som jag kokade till middag. Beställde via nätet en artikel från morfar om Spanska sjukan. Kunde vara intressant att se vad han skriver om det.

Hittade en dagbok av Karl XII’ s spion Stefan Löfving. Intressant läsning hoppas jag och han kan ju vara farfar till Johanna Beata Löfving som gifte sig med Petter Bagge. De var ju föräldrar till Benedicta Bagge hon som gifte sig med Hovrättskommissarien och bryggaren Berndt Otto Winckler föräldrar till Maria Beata Winckler mamma till Maria Charlotta Signeul som var gift med kyrkoherden i Göteborg och Näsinge John Collander. Det var deras dotter Amalia som var farmor Brita Beckmans mormor.

I Stadsarkivets databas hittade jag några bouppteckningar i Stockholm med två intressanta namn Jacob och Fredrik Winckler med yrken som stehhuggare och handskmakare. Det passar ihop med trädgårdsmästare Johann Georgs yrke och de levde i slutet på 1600 talet. Kan de vara bröder och i sådana fall Berndt Ottos farbröder.

Fortsättning följer i morgon på KB. Ha en varm och skön sommardag varhelst ni befinner er.

Stensele 1915

Det fanns mycket varg i Västerbotten 1915, en renstöld uppdagades, en hade straffades med några års straffarbete för tidelag. Det var fortfarande krig och att öppna en tidning från den tiden och se krigsrubrikerna i dunklet och tystnaden i mikrofilmssalen får det att kännas verkligare än när man sitter bekvämt och tryggt i soffan hemma och ser på TV.

Min mamma föddes däruppe den 15 juni som var en lugn dag, men i september det året var det snöstorm. Hela året diskuterades bygget av sjukstugan i Stensele. Den var knappt färdig när morfar, mormor och två barn flyttade därifrån till Byske i oktober 1916. En speciell händelse var fyra svanar som dök upp i Stensele det året, tydligen ovanligt då för tiden och i de trakterna. 1916 var det en enorm furu som fälldes. Jag har måtten om någon är intresserad.

Telefonförbindelse mellan Stensele och Tärna planerades och diskuterades.

Det mest dramatiska förutom krigsrubrikerna var väl smittkoppsepidemin som närmade sig Stensele med omnejd, men tack och lov inte verkade ha nåt fram. En ny lag som innebar att barn skulle koppympas mot kopporna före två års ålder hade införts. Det innebar att morbror Bo och mamma Gunilla var vaccinerade, vilket nog Bror och Sara var noga med.

Jag vill berätta om det jag läste i läsesalen på KB om två fall som kanske är de som det talas om i släkten. De fallen skedde i mars 1916. De två kvinnorna verkar dock inte ha varit samer som det talats om. Tack vare morfar överlevde de båda akuta kejsarsnitt och åtminstone det ena barnet i dålig belysning och utan tekniska hjälpmedel eftersom sjukstugan i Stensele inte var färdigbyggd. Den första kvinnan var nära döden och hade dött utan morfars operation. Man blir stolt och glad över att ha en skicklig doktor och kirurg till morfar.

I nästa vecka blir det mer om de två Bror och Sara Bjerner och jag hoppas ni vill vara med på resan.

Åter på besök på KB likamed Kungliga Biblioteket

En av de bästa bitarna av stan är Humlegården och KB ligger vackert i ena hörnet mot Birger Jarlsgatan. Idag tänkte jag att jag skulle titta i Mora Tidning från 1923 och det gick alldeles utmärkt. Fascinerande att läsa nyheter från så långt tillbaks fast nu var det inte något roligt jag letade efter.

Det jag sökte var den händelse som påverkat min del av släkten Bjerner mer än något annat nämligen morfar Bror Edvin Bjerners död i en hjärnblödning endast 45 år gammal. Tänkte eftersom han var doktorn i Mora borde det finnas en längre dödruna över honom och det gjorde det.

Tyvärr hade jag inte skaffat kort så jag kunde kopiera men bilden på honom har jag faktiskt originalet och det blev lite som en andakt att skriva av allt för hand. Det första jag hittade på sidan 2 den 4 april 1923 var en liten kvadrat med en tjock svart fyrkant. I den stod Bror dog idag, Mora 28 mars 1923. Sara Bjerner, Barnen.

Helt plötsligt kändes det som hände för 90 år sedan som om det just hänt. Svart på vitt. På sidan 3 fanns från Kommunfullmäktige ett kondoleansbrev. Så på sidan 4 berättades om hur det gått till och minns morbror Bo var 9 år, min mamma inte fyllda 8, morbror Bengt 5 år och moster Majt hade några månader kvar innan hon föddes.

“I onsdags förmiddag spreds i Mora ett oväntat dödsbud förmälande att provinsialläkare Bror Edvin Bjerner plötsligt avlidit. Hans hälsa har visserligen under det senaste året varit vacklande, men ännu på tisdagen var han i tjänstgöring och inga särskilda symptom på det hastiga slutet kunde förmärkas.

På onsdagsmorgonen steg han upp som vanligt, men kort efter det han kommit upp, blev han illamående och måste lägga sig. Han förlorade medvetandet, och efter att ha legat sanslös ett par timmar avled han klockan 12.20 em. Tillkallade läkare, som endast kunde konstatera, att den sjuke drabbats av en hjärnblödning, stod maktlösa inför händelsernas utveckling. “

Sen berättas om morfars karriär och så småningom kommer de här orden om hans personlighet.

“Doktor Bjerner var en stilla och försynt personlighet, som i tysthet och tillbakadragenhet ägnade sig åt sitt kall som läkare gjorde gjorde ahn sig känd för samvetsgrannhet och omsorgsfullhet, vilket tillsammans med hans sympatiska person gjorde, att han fort vann sina patienters fulla förtroende, Under den korta tid han tjäsngjort i Mora ( 1920-1923), har han tillvunnit sig en allmän aktning och förvärvat många vänner, som står djupt gripna inför hans mänskligt att döm alltför tidiga bortgång.”

Det var något av allt det som stod, Den lika magnifik begravning den 3 april 1923 som den som hans son morbror Bo fick 1975 i Danderyd. Kanske har våra doktor Bjerner som ju också gäller Bengt i Rättvik kan lära läkarkåren av i dag något. Min sons fritidsfröken mindes Doktor Bjerner i Rättvik på samma sätt som runan berättar om morfar Bror.

En bra doktor har inte bara kunskaper om olika sjukdomar utan också förmågan att möta människor i svåra situationer på ett bra vis. Att känna tillit och förtroende för doktorn är en stor det i tillfrisknandet om du är sjuk.

Lördag

För var det på lördagen som man tvättade och då hette dagen lögaredagen. Och nu har jag tvättat bäddmadrassen, batmanfilten och lite kläder. Rotat igenom en låda och plastpåsar fyllda med gamla skolböcker. ska man spara allt varför?

Gör jag fel om jag vågar slänga något av det som min mamma lämnat efter sig. Det finns redan i datorn och hennes dagböcker har jag naturligtvis sparat. Diktsamlingen. . Ska man verkligen spara alla konstnärers varenda lilla skiss. Jag har nu vågat slänga en del av mammas. Jag tror jag har hennes välsignelse. Det färdiga konstverket bör ju vara det viktiga.

Och när det gäller hennes poesi var diktsamlingen De oerhörda ljuden det sista hon gjorde i livet vilket innebär att för hennes del var de dikter som finns där de viktigaste för henne.

Känns skönt att få tömma lådorna märk väl jag gör detsamma med mina egna alster. Varför alla dessa pocketböcker. Tycker faktiskt det är en bra idé med läsplattor. Hur mycket skog, papper sparar man inte. Det är skillnad på en pocketbok och en fint inbunden bok. Några av de där böckerna jag ärvt från min morfar Bror är så fint inbundna att man vill spara dem av den orsaken.

Mammas också. Det är lite intressant att se vad en pocketbok kostade på 50 talet. 1 krona 20 öre. Ganska dyrt om man tänker på penningvärdet.

Ska fortsätta tömma mina garderober och lådor och se om jag hittar något spännande som barnböckerna som nog mina barnbarn kan finna glädje i.

Besök på stadsarkivet

Första besöket på stadsarkivet kändes inte särskilt positivt på grund av bemötandet från personen i receptionen. Flera av datorprogrammen fungerade inte. Hittade intressantare grejer när jag kom hem genom att goggla.

Mormor Sara, 22 år och mormorsmor Amalia som var 56 år och nybliven änka kom till Stockholm och Oscars församling i oktober 1909. De bosatte sig på Grevmagnigatan 9. Gick förbi där idag och tog en bild.

Svårt att tro att porten är från 1909, men gatan är gammal. Funderade på varför de hamnade i Stockholm efter det att Saras far folkskolläraren och föreståndaren på Rällsö fattigård avlidit 15 februari 1909. Två av hennes bröder Ragnar och Per var redan här. Migrationen till Stockholm var inget nutida fenom. I Stockholm kunde man utbilda sig och för Saras del fanns Sophiahemmet inte långt ifrån Grevmagnigatan. Det är möjligt att det var där hon studerade till sjuksköterska. Får se om de kan hjälpa mig med den frågan för stadsarkivet kunde eller ville inte hjälpa till.

Morfar Bror då enligt medicinalstyrelsens protokoll fanns han 1910 i Trelleborg och Hovberg. 1913 i Lycksele. Hur hamnade han i Stockholm 1912 på Kungsholmsgatan 28.

Jag funderade om det var något omen när jag för att ta mig till Kungsklippan där stadsarkivet ligger passerade förbi Serafimerlasaretter. Kan det ha varit där han arbetade en tid och anledningen till att det inte fanns någon notis i Medicinalstyrelsens protokoll. Han och mormor gifte sig 28 maj 1912. 12 augusti 1913 flyttar de till Lycksele.

Ska bli spännande att se om jag med hjälp av arkiven kan lista ut på vilket sjukhus de möttes, eller deltog Bror i OS i Stockholm och de möttes på samma sätt som Kungen och Silvia??

Ett besök på Krigsarkivet

Inte lättillgängligt för funktionshindrade men där fanns en del spännande. Det blir definitivt mer besök. Den här gången gällde det min morfar. Det var ju inte förrän 1901 som allmän värnplikt infördes, men en del pojkar blev inkallade flera år innan. Morfar blev inkallad 1898 till Jösse kompani dit Bogen i Värmland tillhörde. Han blev dock frikallad och det var jag nyfiken på varför, men tyvärr stod det inte något intressant i högermarginalen. En anledning kan ha varit att han då studerade medicin.

Han var i alla fall inte plattfot, hade trott att det var något med synen. En Bjerner utan glasögon är en unik person.

Nästa besök lovar jag ska jag ta reda på allt jag kan om korpral Eric Nilsson Wikman och kriget i Pommern. Undras varför det finns hyllmeter skrivet om krigen fram till Karl XII. De krig som fördes i mitten och slutet av 1700 talet finns det inte mycket om. Borde ju vara en del då kriget i Pommern ju ligger närmare oss i tid än exempelvis Poltava. Vi lär ju också ha lärt oss äta potatis tack vare folket i Pommern.

Vi har ju två även Karin min svärdotter har en soldat i det kriget och då i Smålands regemente vore intressant att veta om de kan ha mötts någonstans.

Äntligen

En bild från Hornsgatan i Södermalm i Stockholm från gårdagen efter ett besök på Riksarkivet vid Marieberg. Jag tog buss 4 mot Högalid och klev av på Hornsgatan för en kort promenad till Zinkensdamm. Det var varmt men inte för varmt. En promenad i en del av stan som påminner så väldigt mycket om mamma Gunilla. Under åren från 1970 till hennes död 1976 var det här hennes och mina hemtrakter.

På riksarkivet hade jag tittat i dödboken, för att få ordning på en del av personerna vid namn Edvardson och Bjerner och som levde och dog under 1900 talet. Hittade också lite spännande i ett arkiv som heter NAD där man kan hitta olika dokument och i vilket arkiv de finns.

Hittade en del om både morfars far Nils Bjerner och morfars bröder att gå vidare med. Nu är klockan snart 10 och jag tänkte ge mig iväg till arkivet igen. Det är trevligt att sitta där och jobba.

Kronolänsman Gude Andersson

Så har vi en Kronolänsman i våra anor också. “En sådan var mellan 1675 och 1918 en lokal statlig tjänsteman som upprätthöll ordningen i ett härad, men också kunde ha andra fiskala uppgifter.Kronolänsmannens arbetsuppgifter omfattade skatteuppbörd, indrivning, polisverksamhet. Han var även åklagare i vissa mål. Till sitt biträde hade han fjärdingsmän. Kronolänsmannens närmaste förman var kronofogde. Kronolänsmännen blev 1918 landsfiskaler.” från Wiki-Leak.

Gude som var född när Karl XII var kung gifte sig först med Oleg Andersdotter som avled 1758 och Gude gifte om sig med Helena Andersdotter. Han bodde och verkade hela sitt liv i Skee. Hans dotter Ingrid gifte sig med Hans Halvordsson som var bonde i Hästeske. De fick sonen Halvord som gifte sig med Karin och fick sonen Hans som gifte sig med klockare Bengt Hagelins dotter Märtha Catharina vars dotter Johanna Maria gifte sig med Olof Thorstensson som var brukspatron på Sundby Gård i Näsinge så lämnade vår släktlinje Skee och med Olofs och Johannas son läkaren Anders Otto också Näsinge. Det var Anders dotter Märtha som var farmor Brittas mamma.

Det kommer mera om släkten i Bohuslän som jag tycker är lite intressant att befinna sig någon annanstans än i Värmland, Västergötland och Skåne. Bohuslän där jag var mycket under somrarna på femtio-och sextiotalet. Lysekil, Marstrand, Bovallstrand, Brastad är för mig liksom föra många andra svenskar likamed sommar.

Oroa er inte snart är den här den där sommaren och vi får njuta av livet som jag hoppas Gude och hans barn gjorde trots att Bohuslän då tillhörde de fattigare delarna av landet. Slä

Namn och ursprung

Igår hittade jag något intressant som jag kommer söka mer efter idag. Du vet farmors morfar Anders Otto han var ju född i Näsinge i Bohuslän och jag har kommit långt ned i den församlingen och också grannen Skee. Ju närmare norsk tid ju mer norska namn hittar jag. En man hette Gudde och en kvinna hette Oleug. Det är också lite intressant tycker jag att Norge har kvar så många fornnordiska namn.

I vårt land har de bibliska namnen tagit över och är ofta mer populära. Hur många heter inte Maria, Elisabeth, Stefan, Peter, Johan osv. Inte många heter Oleg, Halvdan, Stigfinn eller ens Sigrid. De är allt som oftast från Norge eller Island eller de landskap som gränsar till Norge.

Vad kan vara sanningen kan det vara den stora invandringen från Frankrike, Belgien, Österrike, Tyskland och att vårt Kungahus ofta kommit från länder där Catharina och Karl är vanligare än Halvdan och Sigrid. Det är ju inget nytt att man döper sina barn efter kändisar. Hur många flickor kommer att och har redan döpts till Estella?

Mitt namn Edith är bibliskt, men tyckte det var mest kul när jag hittade en släktlinje till en anglosaxisk prinsessa som hette Edith. Annars är det tack vare att pappa tyckte om Edith Södergran som jag fick namnet och mamma tyckte nog också om den finska poeten.

Lustigt när jag blev bekant med en retsam man från Finland att han tjatade om Edith Piaf så fort vi träffades. Borde han inte gillat att det var en finsk om än finlandssvensk poet jag döpts efter.

Elisabet som är mitt andra namn är ju också bibliskt, men det är kanske Drottning Elisabet II i Englands fel att var och varannan flicka ur min generation heter Elisabet i förnamn eller mellannamn.

I Skåne finns namn som Tuve, Sissa, Jeppe. De namnen är obefintliga i Värmland där hittar man ofta i födelseregister på 1700 talet stavningen Jean för Jon. Om det tyder på vallonskt ursprung eller på att franska var på modet under det århundradet kan man undra. Dock förändras stavningen ofta över tiden. Jean Ersson Edgren står det i husförhörslängd i By- Säffle 1757. När han flyttar några år senare och dyker upp i Ölserud 1768 heter han Johan Edgren.

I Bohuslän är det enda namn med norsk anknytning som återfinns i farmors morfars släkt framåt i tiden Halvard. Kanske för att det var ett namn som i Skee följde just Anders Ottos gren av familjen sedan 1600 talet att han döper en av sina söner till Halvar. Namnen Gurli och Börti se om jag kan hitta dem bakåt i tiden.