Författaren Hjalmar Söderberg utanför kungliga biblioteket i Stockholm där han föddes. Under vår/sommaren 2013 besökte jag en släktforskares paradis. Behövde praktisk vägledning hur man hittar bland tidningarna djupt under jord. Spännande att läsa en Svd från sommaren 1957 och minnas att mina föräldrar antagligen läste den tidningen en gång. Det viktigaste för mig som femåring var mumintrollet.
När jag kom ut efter 14.00 tog jag bilden på Hjalmar och tänkte på att det finns en anledning till att det känns speciellt att vara författare, skriftställare, journalist för det skrivna ordet är lättare att bevara än det som visas på TV. De bilderna förgås av tiden ganska snabbt om vi inte finner ett sätt att bevara dem lika bra som en tidning, en bok. Surfplattor och datorer är fantastiska saker men om du har något att säga som du vill bevara skriv ned det i en svart bok som min mamma och min pappa har gjort.
Eller knacka in texten på en sten som de som skrev runor. Varför undrar du kanske är det så viktigt att bevara våra ord?
Det är det som skiljer oss från andra varelser på vår jord att vi kan kommunicera med varandra långt efter att vi avlidit.
Inte bara jag står framför Hjalmar Söderberg och känner något ogripbart andakt och inte inför personen utan inför en som gav oss ord i form av berättelser som Doktor Glas och Den allvarsamma leken. De kan vi ännu ta del. De har blivit teater och film.
Nu ska jag resa tillbaks till Kungliga för att se om de har Mora tidning från 1923 och kanske en runa över min morfar Bror Bjerner.
Enligt alla källor var farmor Britas morfar Anders Otto Thorstensson född 3 januari 1832 i Sundby Gård. Han var son till Brukspatron Olof Thorstensson och Johanna Maria Hansdotter. Han kallades Otto och när han avled 23 mars 1898 i Våmb hade ännu ingen bot för TBC upptäckts. En sjukdom som han forskade på och använde sin tid på kuranstalten för att finna en bot till.
Bohuslän
Ett av Sveriges vackraste landskap som blev svenskt 1658 efter att Karl den X Gustaf och hans karoliner hade tågat över isen vid lilla och Stora Bälten, Numera är Bohuslän bland våra populäraste turistorter, men då när Otto föddes i gården i Näsinge var det ett av Sveriges fattigaste. de flesta försörjde sig på fiske, stenhuggeri och lantbruk.
Ottos farfar var den första som bodde på Sundby Gård. Han hette Thorsten Andersson född 8 december 1767 farmor var och Sigrid Olsdotter född 29 september 1777. De var också barnfödda i kommunerna i nordligaste delarna som Lommeland och Skee. De flesta i släkten var vanliga bönder där den vanligaste dödsorsaken för barn var mässling. För vuxna och barn var det smittkoppor och lungsot (TBC). Thorsten hade titeln bruksförvaltare och disponent.
Thorstens föräldrar var Anders Nilsson och Gunilla Torstensdotter. De var alla bohuslänningar från samma trakt där huvudorten var och är Strömstad. Ottos mamma Johanna Maria Hansdotter föddes 7 juni 1809 i Hästeske en gård i församlingen Skee. Hennes föräldrar var bonden Hans Halvordsson född 29 oktober 1777 i Hästeske gift med Märtha Catharina Hagelin född 18 januari 1787 i Bunäs i Kila. Hennes förädrar klockaren Bengt Hagelin och Maria Jonasdotter Lander båda från Värmland, De kom till Skee redan 1801. Var det kanske sillen som helt plötsligt gjorde Bohuslän rikt ett slags klondyke. Hit kom mot mitten och slutet av seklet vår nya kungaätt Bernadottarna och gjorde landskapet till ett mål för överklassens turister. Det var kanske det som skulle komma att påverka Ottos karriär.
Otto läste till doktor och när han var utexaminerad gifte han sig med kyrkoherde Johan Collander och Maria Charlotta Signeul på Näsinge prästgårds äldsta dotter Amalia Mari Charlotta den 14 okt 1859.
Paret flyttade till Askersund där Otto fått anställning som Provinsialläkare. Här föddes deras äldsta dotter Märtha 1860 och 9 barn till varav 5 av dem inte blev äldre än 6 år. De lär ha haft tbc även om det i dödsattesterna står andra dödsorsaker. Liksom vår nuvarande pandemi var det inte alltid så lätt att avgöra men troligtvis gjorde tbc: n att ens immunförsvars försvagades.
På hösten utannonserades från Mössebergs nya kuranstalt en läkartjänst, som tilldelades Otto. Han blev även anstaltens VD. 1869 bosatte sig familjen på Norra Hamngatan 22 i Göteborg.
Vet du om att mormor din en gång såg Karl XV. Det var hans sista resa i livet. Han skulle till Tyskland, till de varma källorna i Aachen. Han passerade då Ranten och min far fick bud om att infinna sig där. Jag var med, när tåget så stilla och ljudlöst gled in på Rantens Central där tågen väsnades så annars.
I ett fönster satt kungen pergamentsgul i ansiktet, svarthårig och vacker som han var. Min far möttes av en kammarherre och gick då in till kungen. ”Jag skulle bra gärna vilja stanna här hos dig, sa kungen till min far, ”men mina läkare säger att jag måste resa utrikes.” De tog farväl och min far önskade kungen hälsa på resan. Sedan dog han på hemvägen (d. 1872) i Malmö tror jag. —
Otto berättade: “Sedan man anlänt till Rantens station lämnar man kontramärket på sina reseeffekter till den vid tåget närvarande livréklädde Mössebergskusken, som på anstaltens ansvar uppforslar desamma till anstalten. Man aktade sig för att låta personer, som vid stationen erbjuda sig att bära sakerna eller utbjuda rum, få något med sig att göra. Oförsynt prejeri blir deraf vanligen följden. Omnibus är alltid vid stationen till mötes. Önskas sjukbårar, droskor eller heltäckta vagnar, bör kamrerarekontoret derom först underrättas. Anstalten har flere olika ekipager, som till halfva priset mot det som de vid stationen sig uppehållande åkarne begära, forsla kurgästerna till och från anstalten. Tvenne nätta ponnyekipager få af kurgästerna mot några öres afgift användas för resor till och från anstaltens barrskogspark med sin sanatoriebyggnad, liggande på Mössebergs platå.” Det går att hitta mer i boken jag nämnde.
Dödsannons… I onsdags avled f.d. överläkaren vid Mössebergs kuranstalt medicine doktor. Anders Otto Thorstensson på egendomen Persberg vid Skövde, 66 år gammal. T. var född i Näsinge, Bohuslän, blev student i Upsala 1851, med. lic.1858, kirurgie majister och med. dir. 1859. Sedan han på skilda ställen här i landet praktiserat som läkare, antogs han 1859 till stadsläkare i Askersund. På kort tid vann han här ett kolossalt förtroende därifrån för att överta intendents-och överläkarbefattningen vid Mössebergs vattenkuranstalt. På hösten 1869 flyttade han till Göteborg, där han såsom praktiserande läkare var bosatt till 1891, då han flyttade till den av honom inköpta gården i Persberg vid Skövde. D:r Torstensson var tvenne gånger gift första gången med en dotter till framlidne prosten Collander i Näsinge och andra gången med en syster till den första hustrun. Han hade i båda äktenskapen 15 barn, varav 7 dött i unga år. Från trycket har han utgivit flera, arbeten omfattande såväl läkarvetenskapen som politik och lantbruk. Doktor Torstensson var en begåvad, praktisk och duglig läkare, De sista 10-15 åren ägnade han sig så gott som uteslutande åt lungsoten och dess behandling.
Persbergsvillan
Persbergsvillan uppfördes av läkaren Otto Torstensson som tidigare arbetat vid Mössebergs kurort i Falköping. Enligt uppgift är Persberg en kopia av den villa han bodde i på kurorten. På Persberg lär Torstensson ha ordinerat patienter att sitta och andas in den svavelodioxidhaltiga röken från Carlsro kalkbruk som då ansågs hälsobringande. Persberg är bytt i utpräglad panelarkitektur med fasade av liggande fasspontpanel som fältindelats med horisontella och vertikala listverk. Det livfulla taket har kraftiga språng burna av profilerade konsoler och vertikla listverk. Det livfulla taket har kraftiga språng burna av profilerade konsoler och är idag täckt med falsad plåt. Hörntornet är alltjämt klätt med tidstypisk fjällbeklädnad. Andra karakteristiska detaljer är de rikt ornerade fönsteromfattningarna och snickeridetaljerna i gavelrösten. Villan har en fri planlösning, som vid byggnadstiden började ersätta de sedan länge vanliga salsplanerna.
Snart jul och dimma över Mösseberg och forskningen efter garvare Warodell går vidare. Samtidigt har vi fått en massa gråtomtar i Falköping. De fastnar på bild vilket är nytt sen förr då de helst höll sig för sig själva i ladugårdar och kvarnar.
Läste en bok om kuranstalten i Mösseberg där doktor Otto Torstensson skrivande får mycket plats. Han arbetade för en bättre sjukvård och förlorade samtidigt flera av sina barn till kikhosta, inflammationer och tbc. Jag har läst min mammas dagbok hur det var när jag och min bror Martin hade kikhosta i den kyliga, omoderna lägenheten i Vasastan vintern 1954.
Apropå Garvare Warodell. En ladugårdskarl berättar om att han hade gått gesäll ett år och då han kom tillbaka till Falköping var han trasig och lusig och han fick en krona av ladugårdskarln som tyckte synd om honom. Det här bör ha varit 1862 om man ska tro husförhörslängder. En krona var mycket pengar då. Det verkar ha varit Joakim von Ankas turpeng åtminstone vad gällde jobbet för han slutade som Garvarfabrikör och ägde flera fastigheter i Falköping. Men hans första barn med Maria Lundgren var dödfött. Det sista Johan Richard blev knappt 1 år. Den enda som överlevde och blev vuxen var Wilhelm Leopold. Hans hustru avled i magcancer. Man kan undra hur mycket det här och yrket hade med varandra att göra. Maria hans hustru hade ju fötts och vuxit upp bland ångorna.
Nu ljusnar det utanför och det blir Torghandel den tredje advent också. Tyvärr ser det regnigt och trist ut. Nog är det fint och lite mer jullikt med snö som det var den 7 december.
Först en bild på en regnbåge över Spånga förra året. Den är så fin så jag ville visa den för er. Det sägs att det ska finnas en massa guld vid regnbågens slut, men man kommer ju aldrig dit. Vi hör att något är gratis och tror att det är så och försäljare av olika ting gör oss besvikna därför att det nästan alltid visar sig vara villkorat. Som inom släktforskningen.
MyHeritage påstår att det är gratis att bygga ett släktträd och lägga upp det på nätet tills du når ett visst antal personer i trädet då kostar det och inte småpengar att fortsätta så mitt släktträd där är bara till visa delar online.
Ancestry meddelar i sin reklam att det är gratis att lägga upp ett släktträd där online och det stämmer, men att det skulle vara gratis att forska stämmer inte riktigt. Två veckor får man forska gratis om du uppger dit kortnummer. Tro inte att du kan hitta några amerikanska släktingar på två veckor då har du tur. De säger inte i reklamen att det är två veckors gratis forskning.
Geni har också likadant som My Heritage, men där är det ännu värre vem som helst kan koppla till dit träd utan att fråga om lov. De kräver betalning om jag vill ta bort mitt träd ifrån deras site. De tar betalt i dollar eller euro och det är hutlöst betalt.
Jag vill berätta för er som skulle vilja leta i Svenska register att det finns en site som heter svar.se där kan man hitta det mesta för en billig penning. Nad är också ett bra register där man kan hitta var dokument kan finnas i de olika arkiven. Ett telefonsamtal så kan du få dokumenten för en billig penning skickat till dig.
Om du vill hitta släkt som utvandrade till Amerika börja med husförhörslängder där det ofta står när de lämnade socknen. Pröva Emigranten som finns att finna genom att goggla. I Göteborg och andra hamnstäders arkiv finns säkert möjligheter att hitta fartygen och om man har tur deras passagerare. Roligare och tro mig billigare än att lägga tusentals kronor eller euro på något som du ska ha enbart tur för att lyckas med.
Det regnar så det smattrar mot rutan hela natten ändå sover jag bra, men tänkte dela med mig av en fin bild från Ålleberg i augusti för några år sedan när pappa och jag var där och åt våfflor.
I måndags besökte jag Öppet hus för släktforskarna i Falköping som hölls i Ållebergs gymnasiet. Inget att göra TV på för där stod och satt alla med varsin dator och svarade på frågor. Något som egentligen är bra för det sliter på de där gamla böckerna om alla vi som fått smak för släktforskningen skulle kladda på de där gamla böckerna bättre då att de är digitaliserade.
Den som hade flest besökare vid sitt bor var naturligtvis den klockaren och den numera tack vare “Vem tror du att du är” kände släktforskaren Ted Roswall. Jag ville hälsa och testa honom hur mycket han visste om farfar Karl Edvard Karlssons tid i Åsle. Han klarade sig bra. Var svårt att hålla igen lite vill inte under första mötet bräcka honom.
Troligtvis är vi släkt även med den nuvarande kyrkoherden i Åsle som heter Matts Löfwing. Vi har ju en Johanna Beata Löfwing i våra anor.
I dag besökte jag Kulturcaféet som Studiefrämjandet har i biblioteket och lyssnade på en spännande geologisk föreläsning om hur det såg ut i Falebygden strax efter istiden så där en 13000 år sedan och också när gånggrifterna byggdes för 8000 år sedan. Mycket mer vatten då och tydligen försvann det som fanns kvar när man dränerade och utdikade i slutet på 1800 talet som på så många andra ställen i vårt land.
Till våren skaffar jag en cykel för att ta mig runt och se på allt och besöka Hornborgasjön och trandansen.
En stenskulptur i ett gråmulet Falköping. Igår tog jag en promenad åt motsatt håll på Wetterlinsgatan från Stationen i Falköping och hittade ett industriområde. Molnen var tunga men de väntade till söndagen innan det började regna. Hade en trevlig stund med pappa som berättade lite om att han inte tyckte om när familjen flyttade från Åsle när han var fem år. Det var för högljutt i Mariestad med alla hästskjutsar som skramlade fram på de kullriga stenarna, men han vande sig ohc numera tycker han mycket om även Mariestad.
Hit kom nog inte släkten Winckler de där som tycks flytta från församling till församling i Skånelänet. Men för att nå resultat behöver man ibland söka sig igenom den ena församlingen efter den andra och då plötsligt hittar man något nytt som för vidare.
Hoppas alla följare har en bra dag vi hörs och syns när andan faller på.
Är just nu i flyttagen och då om inte förr tvingas man titta igenom allt man sparat och gömt undan i mitt fall under 30 år. En gammal bok tryckt 1789 på latin av den romerske författaren Vergilius. Tre namn fanns i boken. Den sista hittade jag genom att goggla en komminister och skolinspektör som hette Anders Fredrik Elfgren.
Fanns det någon koppling till min släkt eftersom boken som använts som skolbok fanns i bland min mammas tusentals böcker. På sidan http://www.solace.se/~blasta/herdamin/degerfors.pdf fanns Anders Fredriks föräldrars namn hans hustru och barn. Det visade sig att Anders Fredrik var född i Ölme därifrån kom min mormor Saras farmor Maja Andersdotter gift Carlstedt. Det kan vara ett spännande detektivarbete att finna ut via bouppteckningar hur boken hamnat i mitt knä.
Den är antagligen inte värd någonting ekonomiskt eftersom folk har skrivit sina namn i den och gjort anteckningar i boken, men jag tycker det är kul att det finns anteckningar i boken det gör den personlig.
Jag hittade också en bok skriven av Elbert Hubbard tryckt 1905 i New York med en dedikation till en Maja Carlstedt och jag vet ännu inte vem hon är för även om min mormor hette Sara Maria kallades hon ju vid sitt första namn. Saras farmor hette Maja Andersdotter men hon avled redan 1887 så nu har jag en anledning att försöka hitta någon Maja bland Saras kusiner eller sysslingar för att hitta en Maja som kan ha känt Elbert Hubbard och vad de hade för relation till varandra.
I boken om Axel Oxenstierna skriven av Gunnar Wetterberg fann jag en del intressant om min anfader Johannes Rudebeckius. Kul att han vågade ifrågasätta Gustav II Adolfs leverne i talarstolen. Att han när han kom till Västerås först startade en skola för pojkar sedan 1630 också en skola för flickor. Hur många av oss känner till att det fanns skolor för flickor då.
Skillnaden då och nu är väl att nu får alla gå i skolan då var det några få förunnat som hade turen att ha progressiva föräldrar och en utbildningsintresserad biskop i närheten. Det är en intressant tråd att nysta i. Många i min släkt genom tiderna har sett utbildning som viktig även för flickor och det ser jag som spännande och intressant tråd att nysta i.
Några ord så här sent på fredagskvällen och nästa gång vi hörs bor jag inte längre i Bro.
Tidningar säger inte allt men en del om gårdagen. Vad påverkade gårdagens vardagsmänniska. Särskilt annonser säger en del.
Igår läste jag några tidningar från 1851-1854 och 1860. Det annonserades aromatiska medicinska tvålar som definitivt skulle ta kål på fräknar, finnar och andra hudproblem. Det som idag kallas spa hette då hälsobrunnar. Porla var en. I Gustavsberg fanns en med havsbad och hälsobrunn. Söker vilken av dess hälsobrunnar som morfar Brors morfar Per Niclas Mylén kan tänkas ha varit på enligt Selma Lagerlöf. Hon nämner inte namnet.
Men det var Värmlands tidning från 1851 som jag var intresserad i just den här regniga dagen. Hur tar man rykten utan källor på allvar. Kan man lita på det som skrivs på internet undrar en del men samma personer litar ofta på vad tidningar som DN och Svd skriver om. Så en tidning från 1851 kan ju ha tagits på allvar av de som läst den och fört historien om hur Jonas levde och dog.
Man kan gå till urkällan som ibland är en tidning. En sak var hur kunde Gustaf Fröding som skrev dikten “Våran Prost” ha känt till prosten Jonas Unger som var död före Gustafs födelse. Någon hade på nätet avslöjat att dikten var om Jonas.
I Värmland under hela 1800 talet var flera av Jonas söner prostar varav en gifte in sig i släkten Lagerlöf som ju var släkt med Fröding. Det kan ha funnits något skrivet i någon tidning om honom något som Gustaf kunde ha läst.
Det första var att ta reda på vad som skrivits när Jonas Unger avled den 5 september 1851. En prost och om han dött vid altaret borde vara av intresse för en värmländsk tidning.
Det här är ett utdrag:
“Förliden söndag hördes för sista gången ordet från den älskade lärarens läppar. Årets nattvardsungdomar skulle denna dag konfirmeras. Han ämnade förrätta denna heliga handling, och likasom för att pryda sig till sin död, iklädde han sig full mässkrud, och hann med att namngifva ungdomen, hwaribland han räknade en af sina egna söner (Adolph Fredric), religionens heliga förmaningar, då han ögonblickligen kallades till en bättre werld, död nedfallande vid det altare från wilket han så många gånger tolkat sanningens och nådens ord, Det war en wacker, en prestelig död, Den var och en sann prest som dog.”
Vad det här har med Gustaf Frödings dikt kan man undra, men att prosten var populär bland församlingsmedlemmarna talade texten om. Han och hans hustru minns man fortfarande i församlingen enligt hembygdsföreningen.
Men sådana där runor är ofta överdrivet positiva. Det kunde vara intressanta att titta i en tidning från när Gustaf Fröding levde om det stod något om prosten som kunnat inspirerar Gustaf.
Han kan ju ha träffat på Jonas tio barn som sagt. De berättade säkert om sin far, men Gustaf fick en del om bakfoten. Så särskilt tjock tyckte varken jag eller mina barn han var
och inte var han son till en bonde. Det var hans svärson Per Niclas Mylén som var det. Men Per Niclas var aldrig prost.
Kanske är det som med Selma Lagerlöfs karaktär i Gösta Berlings Saga inte fråga om en enda präst utan flera olika som skapar en bild av en värmlandsprost. Så skriver man ändå en saga, en dikt.
Att berätta historia enbart med hjälp av fakta blir lika tråkig som gamla skolböcker där bara kungar och årtal skulle läras in förekom. Man behöver använda sånt som kanske inte berättar den verkliga sanningen om ett skeende genom att läsa just tidningar. Genom att läsa en dikt, en saga, en myt.
Det var ju sånt som påverkade och fortfarande påverkar människors vardag, verklighet och får människor att agera. Nu måste jag ut i verklighet och hitta några tomlådor och packa ner några till böcker.
Vi räds svininfluensa, men den sjuka som spred sig i Europa och i Sverige under de sista åren av första världskriget var som de första åren när Aids drabbade oss och ingen bot fanns. Nu finns i alla fall bromsmediciner. Idag har vi bättre hygien, näringsintag och inget krig som gjorde att folk var försvagade av svält minns hungerkravallerna i Stockholm.
En influensa som kallades Spanska sjukan spred sig snabbt och fler och fler avled i den från juli 1918 då de första fallen rapporterats från Helsingborg tog det bara en månad så hade influensan spridit sig över hela landet och orsakat dödsfall. Det var komplikationer som lunginflammation som ledde till de flesta dödsfallen under en tid då vi inte hade penicillin.
Morfar Bror Bjerner som liksom två av hans bröder utförde sin läkargärning i den del av landet som drabbats värst nämligen Västerbotten funderade i en artikel i Läkartidningen om kanske antidifteriserum kunde hjälpa.
Det var säkert jobbigt att se alla patienter som han ville bota dö ifrån honom hela familjer som Marklunds i Byske där Johan och Hedda och två av deras barn 5 och 3 år avled inom några dagar. Hur de fyra barn som fanns kvar upplevde det förtäljer inte historien, men det kunde vara intressant att hitta dem i församlingsböckerna och följa dem framåt lite.
För morfar och mormor med tre små barn i den här epidemin där även scharlakansfeber och difteri grasserade. En tid utan vaccinationer och med en far som i sitt arbete tvingades utsätta sig och sin familj för smitta.
Tack och lov överlevde den lilla familjen och det fanns annat att glädja sig åt 1918. Det känns när man läser Umeå tidning det året att kriget är på väg att ta slut. Douglas Fairbanks var en populär skådespelare och en ny vissångerska Anna- Lisa Larsson uppträdde på Röda kvarn i Umeå. Den romska Maria Widel debuterar i “Den röda strimman”.
Morfar får löneförhöjning. 1907 vet jag fick han 2800 kronor som underläkare. Det här året fick han 4700. Märk väl det här är årslön. Men 2 l torkade äpplen kostade 4:95. 1947 hamnade morfars son Bo i taxeringskalendern med en docentlön på 47 000 kronor/år.
Tittade igår i Barnmorskeläroanstalten och där hade inte mormor Sara studerat. Tänkte pröva med Sofiahemmet som Riksarkivet har. Annars får jag börja i Ljusnarsberg där hon ju började sitt liv. Enligt uppgifter i in och utflyttningslängder kom hon och barnen till Stockholm redan 1924 efter det att morfar Bror avlidit 1923. De bodde i Stockholm i 6 år innan de flyttade till Lövånger där mormor gifte om sig med Gotte Bjerner 1930. Fyra år senare flyttar de till Västra Vingåker i Sörmland för att efter Gottes död 1939 flytta till Stockholm samtidigt som ett nytt världskrig startade.
Det eventuella konditori som mormor Sara skulle haft vid Karlaplan kunde vara antingen de 6 åren på 20 talet eller efter 1939. Få se vad jag hittar om det.
Jag gick runt, men en dag ska jag försöka ta de där trapporna upp mot Stadsarkivet. Så fanns det något i de där pappren från Grubbens. Jo, morfar Brors årslön var 2800 kronor då 1907. Var det mycket eller lite pengar? Kunde vara intressant att ta reda på. Han bodde visst på arbetsplatsen innan han gav sig iväg igen. Fanns det tåg till alla ställen? Jo, till Ulricehamn och antagligen till Gävle där hans bror Ernst som arbetat på Grubbens redan 1901 fanns. Men till Lycksele och vidare norrut. Det diskuterades visst en del om inlandsbanan där i norr men när rälsen las och tåget gick har jag inte lyckats finna ut än.
Vi gnäller om det pendeln är någon minut försenad. En sak som får en att bli lite ödmjuk är att tänka på morfar som reste varje år till olika sjukhus i söder och norr tills han till slut fick stanna flera år i Stensele hur det var ibland gick väl inget annat än hästskjuts för så många bilar fanns väl inte i början av förra seklet.
Något mer. Jo, nu har jag benat ur lite av vad som hände efter det att morfar avled 1923. Mormor Sara och barnen flyttade ganska omgående till Söraby och hennes syster Amalia. Sedan 1924 kom hon till Stockholm, så första gången min mamma var i Stockholm var hon 9 år. Familjen lämnade Stockholm för Lövånger 1930 där morfars bror Gottfried kallad Gotte var läkare. Mormor och han gifte sig där.
Gotte hade själv blivit änkeman samtidigt med mormor och han hade inga barn. Att ta hand om sina brorsbarn tycker jag var förståeligt, men att bo tillsammans man och kvinna utan att vara gifta var kanske inte att tänka på. Så att de gifte sig förstår jag ganska väl.
Gotte dog 1939 då hade familjen bott i Bondestad, Västra Vingåker sedan 1934. Mormor har jag ännu inte hittat i utflyttningslängden men väl min mamma och morbror Bengt som kom till Stockholm nästan samtidigt med att Tyskland invaderade Polen och Frankrike och Stor Britannien förklarade krig mot Tyskland.
Mamma bosatte sig vid Pipersgatan 11 där troligen mormor också bodde. De bodde mer eller mindre samman tills mamma och pappa flyttade ihop på Norrtullsgatan 1953.
Fortsättning följer om mormor Saras utbildning om när och var konditoriet fanns. Har nu några år 1923-1927, 1939-1952. Tänkte också se om jag kan hitta mamma Gunilla som står som studerande.
Men först ska jag ha lite helg och i eftermiddag träffa syrran.
This is my life 