Bild av sommar på Djurgården där jag och mamma tillbringade mycket tid. Hon målade, tecknade och jag njöt av utsikten solen och drömde om att flyga. Drömde att våga skippa allt det materiella. Ett enkelt liv med bara några få ting som betyder något för en inte allt det här slit och släng skräpet som vi bara måste ha.

Mamma sa att hon ville vara en mås och flyga över havet och jag tänkte att det var en av våra största drömmar att flyga. Men i vårt samhälle som det är konstruerat och som det tvingar oss att anpassa oss till blir våra vingar klippta. 

Det går inte att leva på den konst mamma skapade eller de ord jag delar med mig av därför måste vi anpassa oss till verkligheten som tvingar oss in i arbeten som dödar oss för man ska inte ligga samhället till last.

JFK sa något om att jag inte ska fråga vad samhället gör för dig utan vad du gör för samhället. Frågan var från mig och några andra som hörde honom. Vilket samhälle? Vems är det där samhället? Är det ditt eller Martin Luther King’s?

Är det vårt jag och min mammas? Vi som bara vill skapa vackra bilder och ord. Vi som älskar att sitta i en skogsbacke på Djurgården och måla, skriva något, fotografera och sedan dela med sig till andra vad vi sett, hört och tänkt. 

Jag vill flyga men mina vingar blir hela tiden klippta som påfåglarnas på Skansen. Vi är höns i en hönsbur som ser fin ut. Hönsägaren tycker vi inte ska gnälla eftersom buren är ren och välskött och hönsen verkar friska. 

Några av hönsen viftar desperat med vingarna, andra hackar på varandra, medan de flesta resignerar och lägger sina ägg utan protester för en god bit mat.

9 av 10 stockholmare trivs med sina liv sas i en undersökning. Vilken dag ställdes den frågan? Var det en sådan där vacker sommardag som den på fotot. Hade svaret varit detsamma om det ställts en mörk, kylig novemberdag när pendeln inte gick?

En varm och skön sommardag känner man sig fri som mammas mås. En grå mörk novemberdag  på väg till jobbet kan man känna sig instängd som en höna i bur. Om hönan försöker rymma från buren för hon vill flyga som måsen så får hon smäll på fingrarna.

Ajabaja, så kan man inte göra tillbaks till buren med några piller ska de nog ordna sig allt.