Tag: kyrkohistoria

Beckmans historier

Prosten Anders Beckman och Sara Myra

Anders var ett mellanbarn, men ändå hade han turen att få studera och skulle inte bara lyckas bli präst utan även prost i Hjälstad,

Hjälstad prästgård från 1939. Den har nog inte förändrats sedan Anders och Sara bodde här. Anders karriär började med studier i Uppsala och Åbo. Han prästvigdes 1763 och började sin gärning som huspredikant hos Carl Magnus Wrangels hustru Agnes von Krusenstjerna. Han blev prost 1798. Hans hustru mötte han förmodligen då han tjänstgjorde i Daretorp varifrån Maria kom. Här gifte de sig den 14

Saras far Jacob Myra var Kronobefattningsman i Wadsbo härad, mamma var Sara Rosell från Acklinge där hennes far Johannes Rosell var kyrkoherde.

Släkten Myra är en intressant sådan och även om det tog ett tag att hitta vem som var Sara Myras farfar och farmor så var det när jag fann en Anders Persson Myra i bouppteckningsregister som visade sig vara far till Jacob som lösningen kom. Det visade sig att Anders Persson Myra och hans hustru Margareta Persdotter Elbing bodde i Entorp som ligger i Synnerby i Skaraborg. Jacobs far var Kvartermästare och Drabant. Jag vill mena att han var en av Karl XII’s karoliner. Hans hustru Margaretas far Per Olofsson Elbing var Kavallerilöjtnant.

Det här hittade jag på webben.

“Elbing, Pehr Olofsson, ryttare vid Gust. Oxenstiernas kav.reg. 1655; ryttare vid Östgöta kav.reg. 1658; korporal därst. 1661; kvarterm. därst. 1674 /7; kornett därst. 1676 1/6; löjtn. därst. 1677 11/6; löjtn vid Vestgöta kav.reg. 1678; fången eller stupad 1709; Slag: Uddevalla, Köpenhamn, Fehrbellin, Landt Rügen”.

I dödboken för Berg står att han begravdes i december 1709. Hans hustru Elisabeth Andersdotter avled i Målilla Bergs församling 1708. Han kan ju ha dött i Poltava och förts till Berg för att begravas där.

Anders Beckman och hans Sara fick flera barn bara två överlevde barndom. Smittkoppor dödade fortfarande små barn. En av sönerna Per blev bara 21 år han avled av en annan dödlig sjukdom för kallad lungsot (TBC). Fredrik han som gifte sig med Inga Greta var den enda som lyckades föra släkten vidare mot nutid.

Ännu en gång den tunna tråden på livsträdet som är så lätt att knäcka. En son Fredrik som får 4 söner innan han dör endast 50 år gammal för att namnet Beckman ska överleva och skapa Beckmans institutet och också en Kalifornisk släkt.

Krig och Fred del 4

En del av er kanske är för unga men vi äldre personer kanske minns Riksdagens högtidliga öppnande på hösten. Det var inte Karl XII’s karoliner utan Karl XI’s. Det var han som såg till så att den Stormakt som Sverige blivit bestod åtminstone ett litet tag till.

Kan inte ha varit lätt att vara kung eller drottning allt las på dina axlar. Att vara tvingad till ett ämbete som kanske inte passade dig inte alla var starka som Drottning Kristina och vågade abdikera. Som de flesta av oss som har jobb håller kvar vid även om vi kanske inte trivs med det av rädsla för att lämna tryggheten. Karl XI säger Göran Rystad hade kanske gärna gjort något annat men han var så illa tvungen att gå ut i krig. Han verkade ha passat som ekonom.

Du vet vad du har men inte vad du får. Tycker det är speciellt att bland våra kungar och drottningar var det en Drottning som vågade byta jobb.

Nå, de där gubbarna från Holstein-Gottorp Karl X, Karl XI och Karl XII vad var de för några och hur var det att leva under de där krigiska herrarnas tid. Drottning Kristina hade även om hon slösade en del med pengarna bjudit in vetenskapsmän och konstnärer utifrån Europa. Hon stöttade byggherrar som Gillis de Besche på Nyköpingshus. Hans dotter Dorothea gifte sig med Christoffer Geijer.

Christina försvann till Italien där kulturen fanns och vi fick stå ut med de där tre krigsherrarna något bönderna i först tyckte om särskilt han Karl XI. De gillade inte om adeln fick för mycket makt.

Pappas krig hade kostat pengar så när Karl XI tog makten drog han in godsen som Drottning Kristina givit till högadeln. Det tyckte bönder som Bryngel Olsson i Åmot i Värmland, Mats Jansson i Stavnäs om. De ville inte hamna hos ägare som de la Gardie, Oxenstierna eller Gyllenstierna för då förlorade de sin rösträtt. Men de råkade ändå ut för tvångsutskrivningar när de där krigsherrarna skulle ut och kriga. Så många människor fanns inte i vårt land och när bönderna tvingades ut i krig kunde de inte odla jorden vilket inte var så bra. Något måste göras.

Karl tvingades byta ut systemet med tvångsutskrivningar och legoknektar mot ett system där man delade upp hela landet i rotar. En rote bestod av ett antal bönder som skulle föda en soldat med hus, spannmål, gevär och ammunition.

Det var ett bra sätt för en bondson som inte kunde ärva en gård att i stället bli soldat. I vår släkt har jag ännu inte hittat någon från Karl XI’s tid. Det skulle dröja till 1700 talet.

Men det fanns annat att göra än att kriga. Tack vare Karl XI behövdes reduktion förlorade högadeln sin ställning och gav rum för andra att ta plats i regeringen.

Många av våra anfäder under den här tiden verkar ha dragits till prästyrket. Förutom biskop Magnus Pontinus som ett tag var hovpredikant och följde Hedvig Eleonora till Tyskland var det komminister Johan Hasselström och kyrkoherde Petrus Kjellin i Karlstad, prosten Dionysius P Chenon i Filipstad och Erik Nilsson Högwaldius i Arvika, Biskop Johannes Rudbeck i Västerås, kyrkoherde Andreas O Hesselius i Kopparberg. Varför så många präster under 1600talet? Hellre predika än kriga? Men några av dem var säkert Fältpräster.

Fanns det några deltagare i Poltava, i Bender. Fånigt att vilja ha en eller två som var med där. Vi får se vad Krigsarkivet säger om jag skulle besöka det arkivet i morgon.

Västgötska rötter.

Farfar föddes i Skövde 17 februari 1876. Huset där han växte upp samman med pappa snickaren Karl Gustaf Andersson och mamma Johanna Karlsdotter har nummer 46, men i vänstermarginalen står namnet Sveningsberg. Västergötlands museum har en webbsida med ett bildgalleri “adress: http://www.vastergotlandsmuseum.se” , där finns en bild på huset och mycket annat intressant för den som är intresserad av Skövde och bilder från förr.

Karl Edvard var enda barnet en ovanlighet i en tid när preventivmedel knappt existerade, kanske fanns en annan orsak till att det inte blev fler barn. Karl Gustafs pappa Anders Petter Sveningsson var också snickare född 26 februari 1817 i Horsås gift med Maja Andersdotter född 9 oktober 1809 i Sörgården Hasslum. Anteckningen när hon avlider redan 26 maj 1873 är lungsot. Anders Petters far hette Svening Andersson född 26 februari 1792 i Horsås och avliden 17 december 1839 i Våmb där står att orsaken var lung- och vattusot. Han var gift två gånger först med Caijsa Persdotter. Med henne fick han två barn Britta Christina och Anders. Han gifte om sig med Brita Larsdotter född 9 oktober 1793 i Knapegården, Björsäter. Hon avled 24 mars 1850 i Våmb. I dödsattesten står bröstsjukdom.

Lungsoten (TBC) var en dödlig sjukdom som drabbade hög som låg ung som gammal under sekler. Det var tack vare penicillinet som vi lyckades bemästra den. Tyvärr har felaktig användning av penicillinet resulterat i resistenta baciller så TBC har vi inte lyckats utrota som smittkopporna.

Bara i min fars familj på farfars sida drabbades så många att det var tur att de överlevde. Som min dotter Anki undrat kan det också vara intressant att ta reda på varför några i en familj inte drabbades av.

Farfars familjehistoria handlade väl inte bara om tråkiga ting som lungsot. De lyckades ju bli vuxna de flesta av dem.

Svening var det han som gav namn åt Sveningsberg? Någon titel har jag inte funnit på honom, men bonde är inte en dålig titel som hans far Anders Ericsson Jonsson född 24 februari 1745 i Locketorps föräldrar var Eric Jonsson född 19 november 1711 i prästgården i Locketorp och Catharina Andersdotter född 15 juli 1713 i Locketorp. Med Erics far Jon hamnade jag i början av 1700talet.

Enligt min pappa hade farfar Karl Edvard funnit någon som deltagit i Karl XII’s krig så därför samlar jag de som är gamla nog att ha varit med som Jon Ericsson. Men hur var det med Catharina Andersdotter, Eric Jonssons hustru. Det finns ett barn med namn Catharina i Locketorp 1713 och hennes far kallas Kapten Sahlfeldt. Om det stämde att han är hennes far så har vi definitivt en deltagare i Karl XII’s krig.

Farfars mor Johanna Karlsdotter föddes i Horn på luciadagen 1841 och var en av dem som trots lungsot och annat lyckades bli 91 år. Hon hann se sina barnbarn växa upp. Hennes far var Bonden Carl Larsson född 1798 i Sörgården i Horn.

Tyvärr har mycket av arkiven förstörts på grund av brand så en del kan inte bekräftas som när Carl gifte sig med Johannas mamma Caijsa Svensdotter född i Stora Ågården och uppvuxen i Åna där hennes far Sven Bengtsson var bonde och så småningom hedrades med titeln kyrkvärd. “En kyrkvärd, är en person som är utsedd att hjälpa till vid gudstjänster, vanligtvis med att hälsa välkommen, hjälpa till med textläsningar, hjälpa till vid nattvarden, dela ut psalmböcker (och gudstjänstagendor) samt att ta upp kollekt.” utdrag från Wikipedia.

Caijsas farfars far hette Thorsten Persson född 1688 i Rågången. Alla hittills bördiga i Västergötland, Skaraborgs län, i trakterna runt Skövde.

Fanns det någon som kom från en annan trakt? Kanske Kapten Sahlfeldt, men han var osäker som far till Catharina så det tycks ju som om pappa haft rätt att de var inbitna Skaraborgare, västgötar.

Med hjälp av olika personakter på internet fann jag en väg genom farmor Brita ned till Birger Jarl som var son till Magnus Minnesköld som tillhörde det vi numera kallar Bjälboätten , och mamma Ingrid Ylva tillhörde den sverkerska.

Vad det innebar att ha sin rot i den trakt där de som skulle grunda det land som i dag hette Sverige kom är för mig lite kul. För mina barn och barnbarn med sin afroamerikanska rot något att använda i den fåniga diskussion om vem som ska anses vara mest svensk. Det är en fånig diskussion som vuxna människor borde avstå ifrån för till syvende och sist är vi alla från början afrikaner.

Jan Guillous berättelse om Arn är och historikern ( min favorit) Dick Harrisons bok “I Jarlens sekel” rekommenderar jag för den som vill veta vad som hände då i början och vad som byggt vårt land och alla andra.

Jag har alltid tyckt om begreppet “Världsmedborgare” och det är vi allihop, ingen har mer rätt att leva på vår jord än någon annan. Vi som lever och levt i det här landet har alla varit med om att bygga upp det land vi lever i och tycker vi om det vill vi kämpa för det vi har uppnått.

Nu tänker jag fortsätta söderut med hjälp av morfars far Nils Bjerner och farmors mor Märtha Thorstensson. Riktigt långt söderut blir man dansk/norsk om man hittar släkt där ned till före 1657.

Unger i Närke, Värmland

Morfar Brors mormor Emma Unger född i Gillberga Värmland där fadern Jonas Unger

som någon menar är den prost som Gustaf Fröding skrev om i dikten “Våran Prost”. Men i Värmland under 1800-talet fanns många prostar med namnet Unger som kunnat inspirera som exempelvis Alfred Unger som Selma skriver om i Mårbackatriologin, Emmas bror.

Var kom prästerna Unger ifrån? Det finns flera bud.

Ett finns i nätuppslagsverket Projekt Runeberg:”Unger, svensk släkt, som anses härstamma från den gamla Lindsbrosläkten i Västmanland, till hvilken flera slottshöfvitsmän och slottsfogdar hör”.

Ett annat bud är att de invandrade i omgångar från Livland under 1600-talet. Det kunde ju vara Pär Unger som står som far till en Inspektor Berndt Unger född i Örebro 26 september 1665. Hur det än ligger till så gifte sig Berndt först med en Sara Andersdotter 1697, men hon avled. Berndt gifte om sig med den 32 år yngre prostdottern Maria Hedenia född 3 juli 1697. De fick tre barn tillsammans innan Berndt avled och Maria gifte om sig med nästa inspektör som kom till Tångeråsa Henric Gisler.

Det var Berndts och Marias äldsta barn Johan Berndt född 24 juni 1717 som var den första prästen med namnet Unger i Värmland åtminstone som jag för närvarande känner till. Han var farfars far till Emma och mormors farmors farfars far till mig. Johan fick en lång gedigen utbildning och hamnade så småningom i Karlstad där komministern Johan Hasselströms dotter Anna Lisa som just blivit änka efter kyrkoherden i Filipstad Magnus Frychelius. Anna Lisa som var född i Filipstad den 11 maj 1712 var sondotterdotter till en Touissant Vincentsson från Vallonien.

Hon och Johan gifte sig i Karlstad 1746. Det var den tid i Sverige som kallas Frihetstiden, där kungen som var Adolf Fredrik hade rätt lite att säga till om. Två partier som kallades hattar och mössor slogs om makten. Någon demokrati var det knappast, för vanliga fattiga människor hade de inget intresse, men Carl Michael Bellman var 6 år.

I Karlstad föddes den 22 maj 1747 en pojke som döptes till Edvin Magnus, nästa barn var Bernt Olof född 1748 och så föddes Maria Lisa den 12 april 1750. En månad senare var Anna Lisa död av sviterna efter barnafödseln.

Hon var den första bland mina anmödrar som jag fann hade dött i det som kallades barnsäng, tyvärr skulle hon inte bli den sista. Den nyblivne änkemannen Johan Berndt lämnade Karlstad för ett arbete som vicepastor i Brunskog där en åldrande kyrkoherde Anders Rolanders dotter Anna Greta väntade på honom.

De gifte sig 1753 och när svärfar Anders dog 1762 tog Johan över pastoratet och prästgården i Brunskog. Här levde han, predikade i kyrkan, döpte, vigde och begravde församlingsfolket. Han deltog i deras liv kanske hjälpte han, kanske dömde han en del. Med Anna Greta fick han sex barn. De två först Christina och Andreas avled knappt ett år gamla. Anders född 1764 blev 12 år, Johanna född 1771 blev 18 år, Stina Caijsa född 1777 blev 6 år. Den enda av Johans och Anna Gretas gemensamma barn som blev vuxen och levde ett långt liv var Anna Lisa. Barn på den tiden dog av även barnsjukdomar som mässlingen. Lungsot fanns redan på 1700 talet och många drabbades inte bara fattigt folk.

Det var Johans äldsta son Edvin Magnus som skulle gifta sig med bonddottern Kjersti Olsdotter och så småningom ta över pastoratet i Brunskog från sin far. För deras 8 barn gick de bättre och näst äldste sonen Jonas gifte sig med Ulrica Christina Edgren.

De blev ett mycket populärt prästpar i Brunskog enligt ett brev från hembygdsföreningen där.

Kaplanpredikant Nils Bjerner

Någon bild på Nils hade jag inte den här fick jag av två kusiner som jag för några år sedan fick kontakt med genom Facebook.

Nu 2002 funderade jag på hur jag skulle gå vidare. Ju mer jag fann ju nyfiknare blev jag och förutom Svar som tog betalt för att jag skulle få ta mig in i deras kyrkoarkiv fanns släktforskningsprogrammen Genline och ArkivDigital. I ArkivDigital hittade jag några cd-skivor för Bogens församling, men Färlöv fanns inte. Under åren prövade jag både Genline, ArkivDigital och Svar. Numera använder jag bara ArkivDigital deras fotograferingsteknik är överlägsen, där sidorna är totaltsvarta i Genline går det bra att se med deras teknik.

Eftersom jag bor utanför Stockholm har jag privilegiet att kunna resa till Riksarkivet och söka gratis i dödboken, Svar, folkräkningsregister och annat. De flesta bibliotek har tillgång till något eller allt.

Då 2002 och några år framåt fick jag tråckla med olika program för att hitta det jag sökte. I en nättidning som hette rötter fanns bild och en kort berättelse om Bogens församling där fick jag svaret på vad en kaplanpredikant var för något. Helt enkelt en präst i en kapellförsamling. De fanns ju också en piga Alma Karolina från Eidswold i Norge i prästgården. CD- skivorna gav mig födelseuppgifterna för barnen Sigrid född 1882, Nils Gunnar född 1886, Gottfrid född 1888, Ruth född 1890, Marja född 1893, Ingegerd född 1897. Där fanns också en pojke vid namn Nils som föddes 20 januari 1885 och avled samma dag.

En av skivorna innehöll in och utflyttning. Nils kom till Bogen samman med sin hustru Ingegerd och tre barn , Ernst Viktor född 1876, Bror Edvin född 1877 och Gertrud född 1879 till Bogen i maj 1880.

Bogens kapell är Värmlands minsta församling och den nordligaste utposten i Jösse härad och dagens Arvika kommun. Kyrkan invigdes den 10 juni 1853 av prosten Lars Peter Gagner från Arvika. Anledningen till att man byggde kyrka i denna avlägsna skogsbygd var att Bogen var mer isolerat än vad som är fallet idag. Bogen nämns första gången 1564 och anges som en kyrkoskog i Gunnarskogs socken. Många finnar invandrade under 1600-talet men det var långt till sockenkyrkan i Gunnarskog. Det var 3 mil till närmaste kyrka därför byggdes till sist kapellkyrkan. Minst besvärligt att ta sig till kyrkan var det under vintrarna, då en räcka av sjöar låg isbelagda.

Det var brukspatron John Mitander som 1841 hade anlagt ett järnbruk på hemmanet Bogens ägor, alldeles invid riksgränsen. Han lovade vid sockenstämman att stödja kyrkobygget. Den nya kapellförsamlingen innefattade hemmanen Bogen och Axland samt Mitandersfors bruk i Gunnarskogs socken samt Kyrkeskogen i Eda socken.

Bogens första präst var kapellpredikanten Johan Magnus Wessman som kom från Fredros. Det fanns ingen annan väg än en gångstig över berg och myror. Nils Bjerner var nummer fyra i ordningen och tog över predikstolen 1880 och stannade kvar i 22 år. Predikstolen skapades av Nils Olsson i Aplungsåsen, Västra Ämtervik. Bogen hade då 700 invånare. Mitandersfors järnbruk som anlagts 1841 blev inte den succé dess ägare hoppats på. Smidet las ner 1874 tills sist försvann all järnhantering i trakten. Jordbruket var magert så de flesta fick sin utkomst i skogen och tullarbete vid gränsen till Norge.

Kyrkan betydde mycket för befolkningen. I socknarna runt omkring gick de hellre till Bogen och kapellpredikanten för att döpa sina barn, än till de avlägset belägna sockenkyrkorna i Gunnarskog, Eda, Lekvattnet, Gräsmark och även i Vinger på norska sidan. 8 av 10 barn som döps är från grannsocknar! Ur värmlandsrötter.

I herdaminnet står det att Nils trivdes gott i församlingen där han och familjen stannade fram till 1902 då fortsatte han till Nyskoga.

Det tog tid innan jag fick tillgång till registret i Färlöv som jag med hjälp av nätet fått veta var en församlingen i Kristianstads län. En ort med anor långt tillbacka i forntiden och i Göingetrakten så man undrade lite om det fanns någon snapphane i släkten och att det var de anor som gjort min mamma och mig revolutionära. Kunde man ärva den lusten att revoltera mot att styras av överheten.

Vi tror gärna att vi och vår tid är unik särskilt vår dröm om frihet och demokrati, men sanningen är väl den att den är lika gammal som människan. Snapphanarna brydde sig nog inte om utifall de var danska eller svenska bara de var fria att sköta sig själva. Gränshandeln mellan Skåne och Småland hade alltid varit livlig, rädslan för att förlora sin frihet då makten i och med att Stockholm och Sverige tog över var nog stor. Köpenhamn låg längre ifrån Göinge och hade möjligen mindre uppsikt över vad som skedde i de östra delarna av Skåne.

När man väl börjar rota i saker så kommer minnena innan jag började med det här hade jag skrivit det mesta på en självbiografi och märkte att ju mer jag skrev ju mer mindes jag. Det var ju så att min mamma och jag varit ifrån varandra från oktober 1960 då jag var 7 år t o m februari 1970 då jag fyllde 17 år. Så just den här berättelsen om en präst i vår släkt som kommit från Skåne och blivit bekant med en Värmlandsprosts dotter som hade råkat bli med barn före äktenskapet var något jag hört innan jag hamnade i fosterhem för den finns inte i mammas dagböcker.

Var det kanske Nils som var den prästen? Det här är vad jag till sist fann:

Nils föddes 20 juli 1845 i Bjerlöf nr 1, Färlöf församling Kristianstad. Hans far var Åbo Pehr Persson och modern Sissa Olasdotter. Han tog studenten 1868 och prästvigdes i Stockholm i mars 1872, en kort tid var han i Gillberga sedan i Köla och Holmedal för att bli vice pastor i Torp 1 redan den 17/4 1873 . Där gifte han sig med prosten PN Myléns dotter Ingegerd den 31/10 1875 och fick barnen Ernst Viktor född 6/2 1876. Bror Ed1 vin föddes 16/12 1877 Gertrud Cecilia föddes 16 dec 1879 alla tre i torp Elfsborg

Så mellan bröllopet och Ernst Viktors födelse var det sex månader och folk kunde väl räkna då som nu. Att barnet föddes lite tidigt och om det inte varit fullgånget knappast hade överlevt utan de hjälpmedel vi har i dag är troligt. Hade en sån sak hamnat i skvallerpressen idag? Det var i alla fall en nybakad präst och en prostdotter som inte väntade till bröllopsnatten.

Nils var när han flyttade till Nyskoga 63 år gammal och fortsatte några år till som kapellpredikant där troligen predikade han i Norra Ny kyrka eftersom Nyskoga kyrka inte stod klar förrän på 1920-talet. Fick titeln EMERITUS 1921 då han 1922 gick han i pension vid 77 års ålder. Han avled 20 juli 1927 i Fagerås.

Samman med bilden på Nils fick jag hans herdaminne där kallas han och Ingegerd kärleksparet. De var ett populärt par i församlingen och var det också en anledning till att folk från andra församlingar gärna lät sina barn bli döpta i Bogen.