Tag: kvinnohistoria

En bok jag läser

En intressant bok “Vasadöttrarna” av Karin Tegenborg Falkdalen. Om en tid som borde vara långt borta, men är den det. Vi tjejer har väl fler möjligheter än Gustav Vasas döttrar hade, måste inte gifta oss för att bli försörjda, men det var inte länge sedan det var en nödvändighet. Hustrumisshandel. Prinsessan Sofias man Magnus verkar ha varit en riktig buffel. Det är intressant hur mycket hennes syskon faktiskt oroade sig över hur hon hade det och gjorde vad de kunde för att hjälpa henne utifrån de lagar och den tro som då bestämde spelreglerna.

Vi har inte kommit särskilt långt när det gäller att hjälpa kvinnor som blir misshandlade av sina män. Sofia verkar ha varit en stark kvinna som vågade besluta sig för att leva ensam med sin son som inte var så särskilt populärt då. Idag är det kanske inte moraliskt ifrågasatt, men ur ekonomisk synvinkel och när det gäller karriärmöjligheter är det svårt. Det är en black om foten att vara ensamvårdnadshavare när man söker jobb. Vem tar hand om barnen när de blir sjuka. Alltför många arbetsgivare ser barn som ett problem ännu idag.

Hennes syster Cecilia verkar ha varit en spännande person av samma slag som hennes bror Kung Karl IX’s sondotter Drottning Kristina. Spännande att hon vågade följa sin egen övertygelse och bli katolik.

Vilken intressant film det kunde bli med Vasadöttrarna i huvudrollen. Varför kan ingen göra en sån film som de gör i England där de gör den ena filmen, TV- serien efter den andra om samma tidsperiod.

När de levde var ju Drottning Elisabet regent i England. Konflikten protestanter och katoliker i samma familj. Ett historiskt drama ger en bild av varför vår värld ser ut som den gör idag. Att se att familjekonflikterna var rätt lika då som nu.

Det spelade ingen roll att de här kvinnorna var välfödda. De dog i barnsäng, eller också nådde inte barnen ett års åldern. Att föda sju barn och bara ett överlever hur var det. En av de ting som blivit så väldigt mycket bättre.

Och som Action Aid och andra organisationer gör vad de kan ska bli bättre också i andra delar av världen.

En vacker dag

En kylig vacker lördag, skidor på TV och jag fyller i mitt släktträd på Ancestry. Hittade några nya i farfar Karl Edvards släkt. Torparen Hans Larsson född 1733 i Giöteborg och Cathrina Larsdotter född 1728 i Horn. De fick 7 barn ( 2 flickor och 5 pojkar).

De levde utanför Skövde under det som i Sverige kallades Frihetstiden och den gustavianska tiden. Deras äldsta son Lars Hansson var farfar till Johanna Karlsdotter (Karl Edvards mamma) och när hon föddes 1841 hade det gått 80 år sen Lars föddes och världen såg helt annorlunda ut. 1841 fanns det möjlighet att gå till fotografen och bli fotograferad, men det var ännu rätt dyrt. Några år senare kom den första järnvägen till Sverige nämligen Frykstadsbanan. Sverige hade blivit mindre till ytan. 1809 kom den nya moderna grundlagen och 1841 fattades beslut om att införa tvåkammarriksdag som blev verklighet 1866.

Hur mycket hände inte under de år som Carl Gustav Andersson född 1845 och Johanna Karlsdotter född 1841 växte upp inom politiken, utbildningen, inom medicin och teknik. Det var ju under den senare delen av 1800- talet som de prylar vi idag tar för givna uppfanns som telefonen, glödlampan och fotografiet.

Vi tar i dag demokrati och rösträtt för givna, men så gammalt är det inte. 1918 infördes allmän rösträtt för män och 1921 för kvinnor och för min del var det inte förrän det var infört som vi hade demokrati. Det är om 8 år hundra år sedan. Johanna var en av de första kvinnorna i vårt land som fick möjlighet att rösta.

När hennes farfar Lars Hanssons mamma Cathrina Larsdotter levde diskuterades på allvar om kvinnor var människor eller kanske möjligen halva människor. Om man ska gå efter inkomst kanske en del fortfarande menar att kvinnor är halva människor och därför inte behöver samma lön som de som anses vara hela människor nämligen männen?

De flesta av oss både män och kvinnor tycker det är tokigt, men en orsak är väl att kvinnor oftast stannar hemma med barnen, att de är oftare ensamföräldrar. Det tycks som om det uppfattas som något som inte är kompetensutvecklande att ta hand om sina barn. De kvinnodominerande jobben är ju också sådana som inte anses vara produktiva för att de är så kallat vårdande jobb.

Är det inte produktivt att se till att barn och ungdomar och sjuka har det bra? Är en god utbildning inte att betrakta som produktivt med anledning av lärarlöner och det faktum att de flesta är kvinnor. Vad är produktivt att producera produkter vi inte behöver som fler bilar eller flygplan eller en nytt tandkrämsmärke? Är inte mänsklig samvaro viktigare än prylar?

Vår värld ser helt annorlunda ut rent tekniskt i dag än den gjorde på farfars föräldrars tid, men fanns det inte då en framtidstro, tack vare de där uppfinningarna och kanske också för att de hade något att kämpa för. Det fanns saker som behövde förbättras och en stark tro på möjligheten att lyckas med det.

Vi har allt det som de drömde om, vad ska vi nu slåss för? Kanske för att det ska räknas som produktivt att ta hand om sina barn, sjuka, gamla. Ses som kompetensutvecklande så kanske kvinnolönerna blir lika med männens. Kanske det faktum att många män tar ansvar för barnen något som för tio år sen var ganska ovanligt, att det kommer göra att jämställdheten tar fart igen.

Behöver vi inte känna samma framtidstro som de som levde för hundra år sedan. De där arbetarna trodde på något som då antagligen sågs som omöjligt att realisera, men de lyckades. Var inte rädd för att ha stora drömmar såna som verkar omöjliga och som inte delas av alla för tro det eller ej om hundra år är de drömmarna sånt som de som lever då tar för givet.

Vasaätten

Den kungliga delen av ätten är utdöd, men de av oss som på något vis har en Vasa från generationer före Gustaf kan väl mena att de har ett släktskap. Vår anfader Kristiern Vasa är ju också Gustaf och hans söner och döttrars anfader och vi har också Kristierns syster Ramborg som gifte sig med Tord Bonde bland anorna. Kanske mer Vasa än Vasa själv och jag tycker apropå Vasa loppet och att det nu är öppet för kvinnor är på tiden att en kvinna har skrivet en bok om Gustafs döttrar. Det var väl han Herman Lindqvist som först berättade om kvinnorna i de där ätterna. Hittade när jag idag den 6 mars var inne i stan en pocket skriven av Karin Tegenborg Falkdalen. Återkommer med om jag hittar något spännande och vill på en alldeles egen sida följa kvinnorna i vår ätt genom seklerna.

Det har kommit många författare med historiska kunskaper på senare tid som skriver bra. Historia ska skrivas i berättande ton för att det ska bli intressant. Årtal och sånt som skolböckerna alltför ofta består av blir tråkigt och totalt meningslöst om inte en duktig författare sätter sig in i hur det var att vara människa då. De där historiska personerna för att de ska bli levande människor behövs det en som kan skriva som Peter Englund och Dick Harrison. Det jag har saknat är kvinnliga författare, men vi är på gång. De som har skrivit har gjort det i romanform, men då blir det en fiction och en historisk roman och en populärhistorisk berättelse är olika.

Krig och Fred del 5

Karl XII och hans krig vet de flesta av oss en del om tror vi i alla fall. Krigen var inte slut bara för att han sköts med en kulknapp. Vilket det inte stod något om åtminstone inte i dödboken i Adelsö

Vi hade efter Westfaliska freden blivit ägare till Vorpommern som också kallades Svenska Pommern. Den här delen av Tyskland söder om Skåne behöll vi ända fram till 1815. Mellan 1757 och 1762 var det krig som startades för att de som styrde då i Sverige Hattarna ville förödmjuka kung Fredriks drottning Lovisa Ulrika som var Fredrik I av Preussens syster.

Hur det var för soldaterna, som korpral Erik Nilsson Wikman kan man undra eftersom det var illa förberett. De hade dåligt med utrustning, kläder, mat. Korpral Erik morfars mormor Emmas farmors morfar var redan 50 år när kriget började. Han tvingades liksom många andra lämna sin hustru Kari Knutsdotter och 5 barn. Ingegerd vår anmoder var bara 12 år då kriget bröt ut och hennes far försvann ut i kriget.

Hustrun Karis far var fältväbel Knut Bruntesson en gammal räv som troligen tvingats lämna fru och barn för krigen under 1600talet. Soldathustrur tvingades ofta sköta barn och jordbruk ensamma. De kunde under mycket knot få hjälp av bönderna i roten sk. rotebönder, men i det stora hela var hon ensam. Avled soldaten måste hon kvickt gifta om sig med nästa soldat för annars blev hon utslängd från soldattorpet.

“men däremot lyckades major Karl Konstantin de Carnall den 28 september med 800 man försvara Fehrbellin mot omkr. 5 000 preussare”, står det i Wikipedia. I regementsrullorna för Närke-Värmland står att Eric avled den 30 oktober samma år i soldatfrossa där nere i Pommern.

Hur långt tid det tog innan Kari och hennes barn fick veta vad som hänt förtäljer inte historien, men hon hade tur och slapp gifta om sig. Hon stannade på gården i Bergia livet ut och det blev långt liksom hennes fars som blev 80.

91 år hur många blev så gamla under 1700 talet? Det lustiga är att hennes man Erik Nilsson Wikman inte har fått någon runa i Brunskogs dödbok. Det är först när Kari dör som han nämns.

Nå Kari var nog nöjd ändå med sitt liv då hennes dotterdotter Kjersti Olsdotter gifte sig med kyrkoherden i församlingen Edvin Magnus Unger.

Unger i Närke, Värmland

Morfar Brors mormor Emma Unger född i Gillberga Värmland där fadern Jonas Unger

som någon menar är den prost som Gustaf Fröding skrev om i dikten “Våran Prost”. Men i Värmland under 1800-talet fanns många prostar med namnet Unger som kunnat inspirera som exempelvis Alfred Unger som Selma skriver om i Mårbackatriologin, Emmas bror.

Var kom prästerna Unger ifrån? Det finns flera bud.

Ett finns i nätuppslagsverket Projekt Runeberg:”Unger, svensk släkt, som anses härstamma från den gamla Lindsbrosläkten i Västmanland, till hvilken flera slottshöfvitsmän och slottsfogdar hör”.

Ett annat bud är att de invandrade i omgångar från Livland under 1600-talet. Det kunde ju vara Pär Unger som står som far till en Inspektor Berndt Unger född i Örebro 26 september 1665. Hur det än ligger till så gifte sig Berndt först med en Sara Andersdotter 1697, men hon avled. Berndt gifte om sig med den 32 år yngre prostdottern Maria Hedenia född 3 juli 1697. De fick tre barn tillsammans innan Berndt avled och Maria gifte om sig med nästa inspektör som kom till Tångeråsa Henric Gisler.

Det var Berndts och Marias äldsta barn Johan Berndt född 24 juni 1717 som var den första prästen med namnet Unger i Värmland åtminstone som jag för närvarande känner till. Han var farfars far till Emma och mormors farmors farfars far till mig. Johan fick en lång gedigen utbildning och hamnade så småningom i Karlstad där komministern Johan Hasselströms dotter Anna Lisa som just blivit änka efter kyrkoherden i Filipstad Magnus Frychelius. Anna Lisa som var född i Filipstad den 11 maj 1712 var sondotterdotter till en Touissant Vincentsson från Vallonien.

Hon och Johan gifte sig i Karlstad 1746. Det var den tid i Sverige som kallas Frihetstiden, där kungen som var Adolf Fredrik hade rätt lite att säga till om. Två partier som kallades hattar och mössor slogs om makten. Någon demokrati var det knappast, för vanliga fattiga människor hade de inget intresse, men Carl Michael Bellman var 6 år.

I Karlstad föddes den 22 maj 1747 en pojke som döptes till Edvin Magnus, nästa barn var Bernt Olof född 1748 och så föddes Maria Lisa den 12 april 1750. En månad senare var Anna Lisa död av sviterna efter barnafödseln.

Hon var den första bland mina anmödrar som jag fann hade dött i det som kallades barnsäng, tyvärr skulle hon inte bli den sista. Den nyblivne änkemannen Johan Berndt lämnade Karlstad för ett arbete som vicepastor i Brunskog där en åldrande kyrkoherde Anders Rolanders dotter Anna Greta väntade på honom.

De gifte sig 1753 och när svärfar Anders dog 1762 tog Johan över pastoratet och prästgården i Brunskog. Här levde han, predikade i kyrkan, döpte, vigde och begravde församlingsfolket. Han deltog i deras liv kanske hjälpte han, kanske dömde han en del. Med Anna Greta fick han sex barn. De två först Christina och Andreas avled knappt ett år gamla. Anders född 1764 blev 12 år, Johanna född 1771 blev 18 år, Stina Caijsa född 1777 blev 6 år. Den enda av Johans och Anna Gretas gemensamma barn som blev vuxen och levde ett långt liv var Anna Lisa. Barn på den tiden dog av även barnsjukdomar som mässlingen. Lungsot fanns redan på 1700 talet och många drabbades inte bara fattigt folk.

Det var Johans äldsta son Edvin Magnus som skulle gifta sig med bonddottern Kjersti Olsdotter och så småningom ta över pastoratet i Brunskog från sin far. För deras 8 barn gick de bättre och näst äldste sonen Jonas gifte sig med Ulrica Christina Edgren.

De blev ett mycket populärt prästpar i Brunskog enligt ett brev från hembygdsföreningen där.

Mormor Sara Bjerner

Mormor Sara den av mina far- och morföräldrar som jag har egna personliga minnen av. Jag minns när jag som 5-6 åring satt framför en enorm spegel i den lilla lägenheten vid Gudbrandstorget i Göteborg. När jag ser Antikrundan tror jag mig förstå att spegeln var gustaviansk. Mitt blonda hår var långt men tunt, mormor flätade en tunn men rak fläta i min nacke. Hon var fingerfärdig, duktig på att virka och vika papperssvalor.

I övrigt visste jag att hon hette Carlstedt som ogift och hade hört att hon var från Västerås. Annars var det tomt, men jag trodde möjligen det kunde finnas något i en av min mammas dagböcker. Eller om det var ett brev till pappa, jo, där. Morbror Fred skrev hon, på ett annat ställe var det morbror Manfred och moster Amalia. Så, hade jag plötsligt tre stycken syskon till min mormor.

Freds badkar med lejontassar var vad jag mindes. Det var fascinerande för en 6 åring att få åka på besök och bada i hans badkar, sånt fanns inte på Norrtullsgatan 25 på femtiotalet.

Riksarkivets databas Svar gav mig svar. Det var ett spännande ställa som mormor var född på. Det hette Rällsö fattiggård och låg i Ljusnarsberg som hör till Västerås stift. Så illa var det nu inte att mormor och hennes föräldrar och syskon var fattiga. Det var snarare så att hennes far Jan Petter Carlstedt född 1847 var föreståndare och folkskollärare, mamma Ida Amalia Lindolm född 1853 var husmor på gården. Sara föddes där den 2 januari 1887 som Sara Maria och näst yngst av nio barn.

Hon växte upp där och enligt mamma utbilda hon sig till sjuksköterska. När pappa Jan Petter avled 15 februari 1909 flyttade Sara samman med mamma Amalia i oktober samma år till Grevgatan i Stockholm.

När hon mötte morfar har jag ännu inte funnit ut men de gifte sig borgerligt i Oscars församling den 28 maj 1912. Den skamfilade bilden jag har på dem ska vara tagen strax efter att de gift sig och då är det troligt att det är Drottninggatan i Stockholm där bilden är tagen.

När och var flyttade de norr ut, mamma föddes 1915. Var det möjligen morbror Bo som fötts före henne kanske 1913.

Jag hade skickat efter papper från barnavårdsnämnden eftersom jag var intresserad av barnavårdsnämndens motiv till att skicka mig som sjuåring till en främmande familj och inte till min pappa som jag när vi träffades i Falköping visste hade velat ta hand om mig. Det fanns inget riktigt svar alls endast ett brev från min pappa som undrade detsamma. Bland papperen fick jag mamma Gunillas födelseort som var Stensele i Västerbotten. Dit kom dom i augusti 1913, morbror i januari 1914 och mamma 15 juni 1915 i en samekåta enligt henne själv. 1916 flyttade familjen till Byske där morbror Bengt föddes 1917. Den 20 augusti 1920 kom de till Mora Strand där stannade de fram till morfars plötsliga död i en hjärnblödning 1923 några månader senare föddes moster Majt.

Sara gifte så småningom om sig med morfars bror Gotthard som liksom morfar var läkare och som blivit änkeman. Han avled 1939.

Mormor flyttade till Stockholm där hennes systrar och bröder bodde. Enligt mamma öppnade hon ett konditori vid Karlaplan. Alla fyra barnen fick en gedigen utbildning, mormor var ju lärarbarn och själv sköterska.

Morbror Bo blev så småningom Docent på Danderyds Sjukhus, i början av femtiotalet drabbades han av polio och blev rullstolsbunden resten av sitt liv. Han utnyttjade sitt handikapp när TV:n gjorde sitt intåg för att propagera för vikten av poliovaccinationer.

Morbror Bengt trivdes visst i Dalarna eftersom han kom att bosätta sig i Rättvik där han var en välkänd, populär provinsialläkare enligt min sons fritidsfröken.

Moster Majt blev kirurg på Sahlgrenska i Göteborg samman med morbror Oskar Steinwall.

Det var min mamma som skiljde sig från mängden då hon läste språk i Uppsala. På fyrtiotalet mötte hon konstnären Lennart Rhode som blev hennes lärare. Mer om mamma senare.

Mormor överlevde sina män med hästlängder och de sista åren var nog rätt bekväma. Jag var 10 och ett halvt år när hon avled 1963 och är ännu arg på mina fosterföräldrar som inte lät mig vara med på hennes begravning. Min fosterfars föräldrar lik skulle jag se och begravningarna också men inte min egen mormors.

Tro inte att fosterbarn är era egna barn. De har en egen historia, egna släktingar som betytt mycket för dem. Stoffe i “de kallar oss mods” ville bo hos sin mormor. Jag ville var gå på min mormors begravning inte min fosterfars föräldrars.

Här en bild på mormor och min mamma i Vinslöv 1959.

Mer Värmlandsrötter

Var fann jag bland alla de här prostarna, befallningsmännen och brukspatronerna en bondhustru, eller kanske soldathustru. De tillhörande de s.k. lägre samhällsklasserna.

Prästerna visade sig vara intressanta Emma Ungers far prosten Jonas Unger som var född i Brunskogs Prästgård den 16 oktober 1792 visade sig ha Prosten Magnus Edvin Unger som far och Kjersti Olsdotter som mamma. En parentes att pappans mellannamn Edvin var detsamma som morfar Brors.

Men Kjersti Olsdotter kunde vare en bonddotter då de vid den här tiden sällan hade familjenamn. Hon var född 21 mars 1767 i Brunskog, så det var bara att söka i födelseregistret. Fadern hette Olof Olofsson och modern Ingegerd Ersdotter. De bodde i Bergia. Olof var bonde född 1736 i Stavnäs. Ingegerd Ersdotter var född i Bergia 12 maj 1745. Pappa var en korpral Erik Nilsson Wikman och mamma Kari Knutsdotter både födda i Brunskog. Kari var född 19 november 1700 i orten Strand, hennes pappa var Fältväbeln Knut Bryntesson född 1657 och mamman Kari Hansdotter född 1663. 4 generationer kvinnor, soldathustrur och soldatdöttrar.

På Kjerstis kvinnolinje fanns soldathustrur som möjligen såg sina män ge sig iväg ut i krig, Knut under Karl XII’s tid och Eric Nilsson Wikman som föddes 1707 i Brunskog hade en notering vid födelseattesten som berättade att han avlidit i Pommern.

Arkiv Digital hade regementslistor och där fann jag att han avlidit i Pommerska kriget. Här fanns hustrur och barn till vanliga soldater och deras liv. I dödregistren i Brunskog från 1700 talet hade man skrivit runor över alla döda fattiga som rika. Kvinnor och barn.

Per Niclas Mylén, morfar Brors morfar var född i Frykerud. Hans far var drängen Per Persson, modern pigan Stina Nilsdotter född 11 september 1791 i Östra Glänne dotter till bonden Nils Bengtsson och Elin Månsdotter född 26 januari 1765 i Lene. Elins far var bonden Måns Knutsson född 1711 och modern Kerstin Nilsdotter född 6 november 1727 i Lene. Kerstins föräldrar var bonden Nils Rågesson född 1688 och Ingeborg Nilsdotter född 7 januari 1687 i Lene.

MJag hade 4 generationer bondhustrur. Den äldsta föddes då Karl XI var kung. Det gick tack vare att det då Per Nicklas föddes fanns möjlighet för de pojkar som hade läshuvud och tur att den bonde Olof Olsson som hans mor gifte om sig med då hans pappa avled tidigt hade medel att ge sonen en utbildning. Det kanske hade hjälpt att hans fars syster Lena Persdotter hade gift sig med Johannes Frykholm klockaren i Klaxås.

Hur var det med kvinnorna kunde någon av bondhustrurna skriva? Jag vet att en av Kjersti Olsdotters sondöttrar skrev dagbok. Bonddottern gifte sig med kyrkoherden i byn och tog på så vis ett steg upp i på den sociala stegen.

Per Niclas fick en gedigen utbildning till präst så han kunde gifta sig med kyrkoherde Magnus Ungers sondotter. Min egen värmlandsfamilj visade på den samhällsutveckling som startade under 1700 talet med upplysningen, amerikanska och franska revolutionen som gjorde det möjligt för människor från lägre samhällsklasser att ta sig uppför samhällsstegen.

Värmlandsrötter

Kvinnolinjen var så här i början morfar doktor Bror Edvin Bjerners. När jag först hyrde Arkivdigital så hade de ännu inte fotograferat alla böcker. Skåne saknades, Stockholm saknades, de norra delarna av vårt land saknades, men Värmlands församlingar fanns väl dokumenterade så Ingegerds anfäder och mödrar kunde jag följa.

Det blev under några månader under påsk- pingst- lördagar/söndagar- sommarsemestern som gick åt till att resa genom datorn i Värmland. Jag hittade ställen, byar, socknar och människoöden.

Datorn blev en tidsmaskin från Ingegerds födelse 1854 sjönk tidsmaskinen ned genom tiden. Ibland funderade jag över hur världen utanför Värmland såg ut. Att det på Ingegerds mamma Emma Ungers sida fanns en del präster gjorde det lätt att hitta dem i husförhörslängder som är böcker med uppgifter om alla invånare i en församling. Prästgården var ofta utsatt i ortsregistret.

Emma Ulrika Unger föddes 21 september 1827 i Gillberga prästgård. Det sägs ofta att kvinnor i historien är anonyma. Det stämmer inte för i husförhörslängderna finns hustruns namn före äktenskapet med, födelsedatum mm. I födelseregistren står också moderns eget namn. Så jag vet tack vare Ingegerds födelseattest att Emmas pappa hette Unger. Jag hade Emmas födelsedatum och församlingen där hon föddes. När jag fann boken med födelseregistret fann jag att hennes far var kyrkoherde Jonas Unger , mamman var Ulrica Christina Edgren,

Ingegerds mormor hette alltså Ulrica Christina Edgren född enligt husförhörslängden i Gillberga prästgård den 26 juni 1805 i församlingen Ny. Pappa Jonas föddes i Brunskog. Men eftersom det var kvinnorna i släkten som jag ville se om det gick att kanske skriva en historia om så var det i första hand Ulricas föräldrar och mest av allt hennes mammas namn som jag sökte. Vi är redan nere i en tid då Sverige och Finland hörde ihop. Napoleon höll på att förlora sin makt, i USA blev Thomas Jefferson president.

I födelseregistret i Ny fick jag veta att Ulricas pappa var Befattningsmannen Eric Edgren. Hennes mamma var Ulrica Kjellin som enligt husförhörslängden var född 12 augusti 1782 i Sunne. Vilket var före Franska revolutionen. De som följer “Antikrundan” känner till den Gustavianska tiden. Så man kan fundera över vilka möbler som fanns i hemmet. Pappa var ju befattningsman, inte adel men inte heller bonde. Han tillhörde den borgerlighet som vi på sjuttiotalet kallade bourgoisi. De var inte fattiga men saknade politisk makt. Vi hade ju fortfarande ståndsriksdag även om indelningen i Adel, präster, borgare och bönder var i gungning. 1809 kom den första moderna regeringsformen även om ståndsriksdagen behölls i några år till.

Ulricas pappa som jag fann i hennes födelseregister och husförhörslängd var prosten Adolph Fredrich Kjellin, mamma var Margareta Ulrika Engholm född 22 december 1756 i Ullerön. Där tog det stopp ett tag eftersom Ullerön inte fanns som församling i registret. Wikipedia fanns inte ännu och inte heller Goggles men visst gick det ändå att söka svar på nätet. I Dals- Ed fann jag födelseregistret. Fadern hette Jonas Engholm och modern Ann Lönbom.

Åter fastnade jag eftersom husförhörslängd som inbegrep 1756 inte fanns men kanske det gick att hitta namnet Engholm på nätet eller den jag var mest intresserad av Lönbom. Det fanns en historia om en överbefallningsman vid namn Jonas Engholm från Övre Ullerud.

Där fann jag hela familjen i husförhörslängden i Nordsjö och Ann Lönbom visade sig vara född 11 juni 1725 i Filipstad. Jonas 1716 då levde Karl XII ännu och vi var inte långt ifrån Norge där Karl sköts 1718.

Filipstad var perfekt att hamna i för där fanns åtminstone födelse- död- vigselregister med början i mitten av 1600-talet. Ann Lönboms pappa hette Anders Lönbom och var brukspatron enligt husförhörslängd född 1673 troligen inte i Filipstad. Hans hustru Anns mamma hette Maria Fernell och var född 24 januari 1687 i Filipstad. Hennes pappa hette Magnus Jonsson Fernell född 1660 och mamma Christina Dionysie Chenon född 9 november 1661 i Filipstad. Christinas pappa hette Dionysius Paschillius Chenon och mamma Margareta Klasdotter Wallvik.

Så kom jag inte längre ned med hjälp av födelseböcker och husförhörslängder. Men jag hade ändå nått ned till Karl X Gustafs tid och Christinas föräldrar bör ha varit födda när Gustav II Adolf var kung och levt under Drottning Christinas dagar. Eftersom det här inte bara var en liten resa i Värmland utan också ett försök hur långt ned på kvinnosidan jag kunde komma passade det bra att sluta när Drottning Christina ännu levde.

Det var åtta generationer, nio med Ingegerd Kristina Mylén. En del kan väl mena att jo, men det här är ju kvinnor från så kallat priviligierade familjer. Kunde en sån här lista göras med bondkvinnor?!

Det gick väl för sig Ingegerds pappa PN Myléns mor var Stina Nilsdotter född 1791 i Östra Glänne församlingen var Frykerud. Hon var dotter till Åbon i Lene Nils Bengtsson och hans hustru Elin Månsdotter också från Lene. Elin var född 1765 och avled 1855 hela 90 år gammal. Elins far var Storbonden Måns Knutsson och hans hustru Kerstin Nilsdotter från Sandvik. De blev båda gamla. Kerstins mor var född 1687 och då var Karl XI kung. Hon var från Skåfterud i Stavnäs. Hennes mor var den äldsta bondhustrun Kristin Andersdotter född 1644 död i Östra Stänne i Stavnäs. Hon blev 63 år 1707 och då hade inte slaget vid Poltava ännu skett.

Kvinnolinjen

Det är lika spännande framåt som det är bakåt i historien, för mig är ju kvinnornas roll en viktig del av historien.

Det var så att morfar skickades till Uppsala för att studera till präst något som hans far gärna ville, men morfar tyckte medicin var intressantare och kom hem till Värmland med det något överraskande beslutet. Pappa Nils accepterade läget och köpte läkarböcker och började undervisa sina barn för nu skulle alla bli läkare. Åtminstone pojkarna blev alla så småningom läkare, men en av Nils döttrar Marja blev konstnär. Bland morfars fyra barn blev alla läkare även min moster. Det var min mamma som valde konstnärs och poetrollen. Jag har också ärvt den.

År det inte lite intressant att det är kvinnorna i morfars släkt som skriver och målar? Kan det ha sin rot i kvinnosidan? Var kom värmländskan Ingegerd ifrån? Värmland ett av de landskap som fött den ena författaren efter den andra?

Innan jag fortsätter med doktor Bjerners historia vill jag berätta hans mammas släktlinjes historia för där hittar jag mycket av den del som är min mamma, jag, mina barn och barnbarn.

Ingegerd Kristina Mylén föddes i Persberget den 11 januari 1854 där hennes far Per Niclas Mylén var Gruvpredikant och lärare. Hennes mamma hette Emma Unger. Ett år senare fick hon en syster Ulrika Nicolina som samtidigt med att familjen flyttade till Södra Ås avled i mässlingen 1856. Ingegerd fick tre syskon till en bror Joseph Herman född 1857 och tvillingarna Jonas Bernhard och Per Edvin födda 29 augusti 1858. I närheten på Mårbacka föddes samma år den 20 december en flicka som döptes till Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf.

Emma, Ingegerds mamma avled redan i oktober 1860 och familjen flyttade in på Mårbacka. Tanken att Selma och Ingegerd växte upp tillsammans var spännande, men hur skulle jag hitta bevis för det. I Selmas självbiografiska böcker Mårbackatriologin finns en präst som kallas Milén och för min del är det Per Niclas som hon berättar om. Lite synd är det att hon skriver om hans söner och inte om Ingegerd, men det kan ju bero på ålderskillnaden mellan Selma och Ingegerd. Tvillingpojkarna är ju lika gamla som hon. I boken som heter Mårbacka finns ett kapitel som heter “Pojkar och Flickor”.

År det samröret med Selma som skaparlusten kommer av, knappast då det inte finns någon genetisk koppling åtminstone inte på nära håll. Den kopplingen finns på kvinnolinjen för i Ingegerds mamma Emma Ungers släkt finns många skrivande personer.

Präster var väldigt ofta också lärare så att deras barn även flickorna fick lära sig läsa och skriva åtminstone från 1700 talet och framåt kan ha gjort sitt till. Selmas pappa var visserligen kapten och farfar mönsterskrivare, men generationer av släkten Lagerlöf ockuperade Arvika prästgård, liksom morfars mormor Emmas släkt Unger ockuperade många prästgårdar i Värmland. Fanns den konstnärliga, skrivande ådran att finna där.

Ingegerd skulle komma att leva fram till den 12 juni 1932 då hon avled i Fagerås. Om någon vet något mer om henne hör gärna av er.