Tag: konflikter

En reflektion över livets och naturens växlingar.

Vissa dagar känns mörka och kvistiga som ett träd utan löv , men samtidigt finns där en blå himmel. Det som verkar vara en oöverkomlig katastrof visa sig vara vägen ut mot något nytt och spännande.

Bilden kunde vara tagen på hösten, men det är en bild från en vårdag i april i Spånga. Även om den verkar mörk så visar den mot något som vi har i Norden alltid längtar efter sommaren. Och den var skön var den inte.

Nu är det höst, men snart är det vår och sommar igen och vintern kan ju bli bra den också. Årstiderna är som livet ibland verkar allt man strävar efter bara gå mot mörker som november och man glömmer att det snart år vår. Istället för att söka lösningar på konflikter och problem som uppstår på din väg genom livet.

Om en vecka bor jag i Falköping och hoppas att det ska visa sig vara trevligt att få umgås med min gamle far trots att det snart är november och jag som vanligt alltid har ont om pengar. Desperat köper man en trisslott och hoppas på den där turen, men man har tydligen vare sig tur i spel eller kärlek.

Jag hoppas att människorna i Falköping finner behov av en människa med mindre materiella behov och mer själsliga. Västgötar finner hoppas jag samma glädje i att berätta historier som jag.

Krig och fred del 3

Fundersam över vad släkten gjorde under Trettioåriga kriget mellan 1618 och 1648. De jag hittat från den tiden Brukspatron Christier Månsson i Ramnäs som levde mellan 1596 och 1659. Hovpredikant Magnus Johannis Pontinus far Jöns Månsson 1578 till 1661 var borgare i Broagärde. En biskop Johannies Magni Wexonius 1583 till 1651. Deltog någon av dem i kriget var Johannies fältpräst?

Bergsfogden i Färnebo, Filipstad Jon Persson född 1585 död 1667 och hans far Per Nilsson som avled 1630 i Bergshyttan två år före Lützen. Hur upplevde de i bergslagen det 30 åriga kriget med tvångsutskrivningar, söner, bröder och makar som aldrig kom hem. Blev det ont om arbetskraft, sorg. De var vana vid döden på ett sätt som vi inte är, men tro för den skull inte att de inte sörjde varje död precis som vi.

Var det en anledning till att man behövde arbetskraft från Tyskland, Vallonien, Holland. Vår adel varifrån de flesta officerarna kom dog i kriget i Tyskland. Det gav plats åt andra och som den första i vår släkt Unger i Örebro Sven Unger som kom hit troligen i mitten på 1600talet. Hans son Pär Svensson Unger föddes omkring 1647 och tituleras både soldat och handelsman. Det var troligtvis ett senare krig kanske Karl XI’s som han deltog i. Det var han som var far till Berndt.

Pärs far Sven var han soldat även om han var född så sent som 1615 kan han ju ha varit med i ett senare skede av kriget. En del menar att släkten kom från Livland som 1629-1635 blev svenskt. Om Sven var handelsman så fanns det mycket jobb i Örebro under den tiden.

Kriget påverkade människor som inte deltog aktivt i striderna, liksom de som följde armén ut i Europa på gott och på ont. I början av det Första Världskriget då många frivilligt gav sig ut i kriget sjungandes och viftandes med flaggor i tron att man snabbt skulle vinna som om krig var en sport. Ju längre kriget pågick ju krigströttare blev världen, landet skövlades där soldaterna drog fram och utarmades på folk som dog i skyttegravar och sjukdomar.

Trettioåriga kriget var nog knappast annorlunda mot första världskriget. För Sveriges del var skillnaden att vi deltog aktivt i trettioåriga kriget och passivt i första världskriget. Det som var likadant var att vårt eget land undvek till stora delar att attackeras. Vi hade järnmalm, skog sånt som behövdes därför kan man tänka sig att Sven Unger kom till Närke. Där var fred och där fanns jobb. Därifrån lär ju också släkten Beckman ha kommit. Jon Persson från Bergshyttan i Färnebo inte långt från Filipstad och hans far Per Nilsson anfäder till släkten Fernell alla verkade de ha dragit nytta av kriget och dess behov av järn och trä, beck, tjära mm.

De här familjerna nämndes aldrig i historieböckerna men framtiden var deras. Det var de och deras arbete vid gruvorna, med skogsbruket som gav vårt land Inkomster. Var det inte orättvist att många av dem inte fick delta i riksdagsmötena i Stockholm. De var varken adel, präster, borgare eller bönder.Var kanske redan ståndsriksdagen förlegad redan då?

De som kom hit från det krigshärjade Europa hade inte de samma anledning som de som kommer till oss i våra dagar. Spännande att Sverige under 1600talet var ett invandrarland av samma slag som vi är nu. Har vi glömt det för att det var så många som utvandrade från Sverige från 1860 till 1920?

Krig och konflikter gör att folk rör på sig sökande efter jobb, fred, trygghet oavsett vilket sekel vi rör oss i. Det fanns inte bara valloner som Chenon och Touissant, holländare som de Besche,utan också folk från Finland, Österrike som Geijer. De lockade till sig arbetslösa från sina hemtrakter att komma hit för att arbeta. Det ställde till samma konflikter då som nu mellan infödingar och utlsocknes. De kommer hit och tar våra jobb är ingen ny oro från de infödda. Vad är det för konstig religion de där har de där. En del var katoliker men det stora flertalet var protestanter dock inte alla lutheraner utan reformerta. I födelseregistren stavas ofta namn Jean för att längre fram ändras till Johan eller Jan. Visar det på att de som kom hit snabbt blev integrerade och assimilerade. Det tog ett antal generationer innan de som då kom hit och deras kulturella särarter blev en del av det vi kallar svenskt. Samma kommer tro mig ske med de som nu bor i vårt i land.

Varför vill alla svenskar ha vallonska rötter nuförtiden. Då var inte smederna, snickarna, skogsarbetarna mer välkomna än de utomeuropeiska invandrarna är i dag. Ingen vill vara finsk även om den finska invandringen var lika viktig för utvecklingen av järn- och skogsbruket i Bergslagen. Om ett par hundra år vad kommer svensken då uppfatta som fina rötter?

Efter Westfaliska freden 1648 var ännu inte dagens Sverige. De av oss med våra rötter i Skåne, Halland, Bohuslän, Blekinge och Jämtland var inte svenskar. Hur var det med länder som Livland, Ingermanland var de som bodde där svenskar. De tillhörde i alla fall Sverige. Ingermanland redan sedan Erik XIV’s dagar. Intressant det där att Skåne, Halland, Bohuslän, Blekinge och Jämtland efter att ha tillhört vårt land femtio till hundra år blev svenskt. De baltiska staterna och Finland aldrig. Berodde det på språket, geografi eller var det Karl XI’s indelningsverk.

Krig och Fred del två

Se tillbaks på historien så kan man undra om det någonsin varit fred före 1905 när vi och Norge gick skilda vägar. Efter Kalmarunionen kom Gustav Vasa och han krigade med sitt eget folk. Ni minns väl Dackefejden. Hans söner såg till så de Baltiska länderna blev våra, hans sonson Gustav II Adolf härjade i Tyskland, Karl X Gustav krigade med danskarna så de tvingades lämna Bohuslän/Halland/Blekinge och Skåne. Glöm inte Jämtland. Karl XI slogs för att vi skulle få behålla det vi vunnit hans son såg till så att vi förlorade en del. Under 1700 talet krigade vi i Pommern och med ryssarna så att vi till slut 1809 förlorade Finland. Så kom en ny kung som tyckte vi behövde Norge. Var det fred från och med då när Sverige Norge blev en union knappast. Det var väl enbart tur att det inte blev mer än vapenskrammel 1905.

Nu har vi haft fred mellan de nordiska länderna i mer än 100 år. Kanske den längsta tiden någonsin.

Tillbaks till när Kalmarunionen gick i kras och Gustav Vasa tog vid. Har jag någon i mitt släktträd som levde då och hur påverkades deras liv den där nya kungen som var samtida med Henrik VIII och som blev lika fet. Hade Henrik också tandvärk?

Vi fick ju inte bara för första gången en arvkung utan också en ny religion inte på grund av tro utan för att Gustav Vasa behövde pengar och också med den nya religionen kunde ta ifrån Rom makten över kyrkan.

I Hästberg Stora Kopparberg fanns en skräddare och gruvägare Torkel Andersson som var pappa till Daniel Svinhufvud. Vad tänkte han om Gustav Eriksson Vasa. Var Torkel en av dem som stödde Gustav och blev det konflikt. Var han katolik, antog han den nya religionen utan protester. Hans barnbarn Daniel blev kyrkoherde i den lutherska kyrkan, och Daniels dotter Ann gifte sig 1597 i Vika med prosten Elof Terserus, men då hade Torkel varit död sen länge. Gården Hästberg finns kvar ska bli spännande att besöka den gården.

Om vi skulle vara katoliker eller lutheraner var beroende av vem som råkade vara kung. Så länge som Erik XIV var kung var vi lutheraner, men hans bror Johan III tyckte vi skulle vara katoliker så till sist kom Karl IX och vann striden om kungamakten med Sigismund och så blev vi definitivt lutheraner någon gång i slutet på 1500 talet. I Sverige var det lika svårt som i England. När protestanterna hade kungamakten jagades katolikerna och tvärtom. Senare under 1600talet riskerade man att bli av med huvudet om man var katolik eller tillhörde någon annan kyrka överhuvudtaget än den lutherska.

Erik XIV han med ärtsoppan. Det var inte soppan som tog livet av honom utan giftet som man kryddade soppan med. Han hade en fältöverste som hette Matts Törne född 1534 död 1591 som deltog i de krig i öst som resulterade i att Ingermanland blev svenskt.

Det var hans dotterson Hans Olofsson Törnes sondotter Margareta som gifte sig med Jonas Eriksson Högwall den 28 maj 1711 i Storkyrkan. De flyttade med barnen Bengt och Maria till Nor där Charlotte föddes 1716. Det var Charlotte som gifte sig med kyrkoherden Eric Kjellin sondotter Ulrica skulle bli morfar Brors mormor Emma Ungers mormor. Han Torkel Andersson var också Ulrica Kjellins anfader men han var hennes mor Margareta Ulrika Engholms anfader.

Två personer vars släkter påverkades av det som hände då när Gustav Vasa och hans söner regerade. De söner som fick möjligheten att läsa till präst kunde efter det att vi blev lutheraner gifta sig och föra sin ätt vidare. Barn till präster fick ofta en boklig skolning, en del följde pappa, men andra valde något annat. En eller annan gifte in sig i högadeln.

Det blev viktigt att lära folket att läsa och skriva för de skulle kunna läsa bibeln och det går att se en utveckling i husförhörslängderna. De allra äldsta har möjligen namn och födelsedata inskrivet. I mitten av, ibland även i början av 1700 talet började en del göra anteckningar om folket i hushållet kunde läsa eller skriva, vilket yrke de hade. Från och med 1816 antecknas om barnen och de vuxna vaccinerats mot smittkoppor.

Möjlighet till utbildning var redan på 1500 talet av vikt för att kunna ta steget upp på samhällsstegen. Jag inbillar mig att om du som barn hade tur att ha föräldrar som tyckte det var viktigt så kunde även barn i en bondfamilj få möjligheten. Var det så med Algot Jonsson född 1540 och som var bonde i Rör. Man kan väl hoppas att han lyckades undvika tvångsutskrivningarna till de krig som vasasönerna sysslade. Det kan ju vara anledning till att det bara finns två kända barn med hustrun Carin Jonsdotter. Den äldsta Lars Algotsson född 1560 fick möjlighet att läsa till kyrkoherde och tog namnet Vigelius.

Den yngre sonen Olof och hans sonson Björn född 1590 var båda bönder i Rör, Väse. Björns sondotter Brita gifte sig med Jon Elovsson som också var bonde men i Alster och de blev föräldrar till Bengt Jonsson Branzell som avancerade till Bruksförvaltare. Han var farfars farmor till farmor Britas farmor Petronella.

Men hur kunde han bli bruksförvaltare en bondson tidigt 1700 tal. Det var inte en omöjlighet. Bergslagen blev rikt tack vare krigen. En del bönder ägde inte bara mark utan också skog och järnbruk och det behövdes för att bygga krigsfartyg och vapen.

Det är en myt att tro att alla bönder var fattiga och utsugna. Många av dem fick mycket självförtroende av Engelbrekts upproret, Pukefejden och Dackefejden att de kunde vara en maktfaktor. Det var viktigt för våra kungar att stå på god fot med de fria bönderna gentemot adeln. Ju mer makt adeln fick ju fler bönder förlorade sin frihet. Så kungen och bonden behövde varandra och det gav nog en eller annan bonde möjlighet att åtminstone ge en av sina söner en utbildning.

De här var exempel på släkter som bröt med ståndshierarkin. Adel, präster, borgare, bönder. Det gick under Vasatiden, gick det inte i början av 1600 talet som TV programmet “Historieätarna” påstod.

Nästa del med titeln Krig och Fred blir om Trettioåriga kriget och hur det kan ha påverkat släkten. Varför var det så många som flyttade till Sverige under 1600 talet, liknar lite den invandring som pågår i våra dagar. Kunde en bondson bli adelsman, eller en borgare bli riksråd?