Tag: biografi

Kapitel Sex

The Beatles och vÀrlden

NĂ„gra Ă„r hade gĂ„tt jag hade vĂ€xt nĂ„gra centimeter. Året var 1963 pĂ„ vĂ„ren fick jag mitt första betyg. B i alla Ă€mnen, sĂ„ det var vĂ€l godkĂ€nt.

 

Det blev sÄ att jag kunde hÀlsa pÄ Pia och Thias Àven om det inte blev ofta.. Min fostersyster Ann och jag hade inte kommit nÀrmare varandra, skillnaden i temperament, smak och intressen var för djupa. Nu hade hon blivit förtjust i Lill Babs vars skivor hon spelade pÄ sin monogrammofon som hon fÄtt i födelsedagspresent. Klas Göran och Izy Beetzy teenie weenie yellow polka dot bikini hördes om och om igen frÄn hennes rum.

Jag var nu 10 Är och skrev i min skrivbok om Lill Babs och Tarzan som levde tillsammans i djungeln. Alla djur var deras vÀnner som de rÀddade frÄn Skansen och Köpenhamns ZOO. Isbjörnen som hade gÄtt runt, runt pÄ Skansen i mÄnga Är tog de med sig norrut till Arktis för han ville hem och fritt springa omkring dÀr, simma och fÄnga fisk och kanske nÄgon sÀl till middag. Lejonet tog de frÄn ZOO till savannen i Afrika.Ann hade nog blivit fly förbannad om hon visste att jag skrivit en fÄnig historia om hennes stora idol. Det fick man inte göra för hennes idoler var inte alls sÄdana. De var vackra, vÀlklÀdda och levde i slottsliknande hus med en massa tjÀnare, körde sportbil i Franska Rivieran och gick pÄ bal. Lill- Babs skulle gifta sig med en prins inte med en vilde frÄn djungeln. Jag tyckte att prinsar ofta var trÄkiga man ville ha en kille som tog med en pÄ Àventyr och som brydde sig om de som kanske inte hade det sÄ lÀtt som djur i bur.

De har galler för fönstren pÄ Beckis för att förhindra att de dÀr dÄrarna hoppar ut och slÄr ihjÀl sig, sa hon, det kunde de gÄtt göra sÄ blev vi av med dom.

Jo, hade Lilly svarat, önskar ibland att de hÀmtade Kjelle och lÄste in honom för gott. Jag stÄr inte ut med att ha honom hemma lÀngre. han gÄr mig pÄ nerverna Àr inte alls lika snÀll, klok och duktig som Berit.

– Det Ă€r likadant med Edit, men hon Ă€r vĂ€l egentligen inte besvĂ€rlig bara dum och lögnaktig, men sĂ„ blir man vĂ€l om man har en sĂ„n mamma, hade Maggie avslutat samtalet.

”Var det nĂ„got som mamma tĂ€nkte göra”, undrade jag bekymrat, ”hoppa ut genom fönstret, var det dĂ€rför de hade galler för fönstren, tur att inte alla tĂ€nkte som Maggie.”

SÄ satt hon dÀr min mamma i stolen bredvid mig. Hon sÄg pÄ mig med trötta ledsna frÄnvarande ögon. HÄret hade grÄnat pÄtagligt trots att hon Ànnu inte fyllt 50. Det var tre Är sedan vi trÀffats den hÀr stunden var viktig, men svÄr.

Hur gÄr det för dig i skolan, undrade hon.

Bra, svarade jag kort och tydligt avvisande. Situationen var omöjlig att försöka bygga upp en naturlig samvaro pÄ sÄ kort tid och i en offentlig miljö som den hÀr. MÀnniskor sprang upp och ned i trappan, sköterskor skramlade med de tunga nyckelknipporna nÀr de öppnade och stÀngde dörrarna mellan avdelningarna. Vi hade behövt trÀffas utanför sjukhuset i en naturlig miljö dÀr vi kunnat vara för oss sjÀlva.

Jag har börjat sy pÄ en rya, berÀttade mamma efter en stunds tystnad, medan hon nervöst vred pÄ sina tunna rynkiga hÀnder.

Jag har varit hos Thias. Det var roligt, sa jag.

Det var vÀl trevligt, mumlade mamma. Du har det bra hos Maggie.

Ja, det Àr jÀttefint allt, mumlade jag snabbt och sÄ övertygande jag kunde ville att mamma skulle tro det. Hon blev nog glad av att höra att allt var bra sÄ att hon inte behövde oroa sig.

Sköterskan kom och tog med mamma in pÄ avdelningen. Det otÀcka ljudet nÀr lÄset i dörren klickade var en mur mellan mamma och mig. Jag vÀnde Äter till HÀsselby tom pÄ tankar och kÀnslor. Det skulle bli fler korta besök.

Hela vÀgen hade det regnat sÄ det var en blöt jacka som jag hÀngde upp pÄ en krok i hallen. Jag gick in i köket för att ensam Àta middag. Ann var hos sina kusiner som bodde en bit ifrÄn det lilla torget. Den hÀr kvÀllen hade familjen GrÄ bjudit in nÄgra nÀra vÀnner till middag.

I rummet dÀr jag numera höll till hade jag ett litet skrivbord och en sÀng. Resten tÀcktes av ett matsalsbord lÀngst in i ett hörn invid fönstret stod ett vitrinskÄp fyllt med sprit. Efter min ensamma middag kröp jag i sÀng kÀnslomÀssigt trött efter besöket pÄ Beckis. Jag ville vara i vÀgen för frÀmmat som gÀsterna kallades. De kom indroppande runt sextiden.

De dÀr fyllefester var hemska. DÄ sökte jag mig till fantasin och sagans vÀrld. Jag kÀnde mig lite som HC Andersens fula ankunge. En som inte passade in i den vanliga grÄ, fantasilösa vÀrld som verkade vara familjen GrÄs.

Blev mitt folk TV-folk!?

Det fanns nĂ„got i fosterhemmet som intresserade mig  Hade sett en sĂ„dan hos en grannpojke pĂ„ Norrtullsgatan. Det kallades TV första gĂ„ngen och han hade ser en vĂ€sternserie som hette Rawhide pĂ„ amerikanska och  PrĂ€rie i Sverige. Pelle och jag var dĂ„ bĂ„da sex och hade tyckt att jĂ€rnvĂ€gen han hade i sitt rum med berg, skog och ett litet samhĂ€lle med station dĂ€r tĂ„gen susade förbi var mer spĂ€nnande Ă€n den svartvita TV bilden dĂ€r nĂ„gra suddiga figurer red omkring och passade kossor. Leken med jĂ€rnvĂ€gen kunde vi styra sjĂ€lva nĂ„got som barn alltid tyckt om. 

Det var 1960 som TV innehavet steg till en miljon. Var det kanske OS i Rom som var anledningen. Fosterhemmets apparat var ett stort som ett vanligt mahognyskÄp. Bakom dörrarna fanns TV bilden.

Det var alltid lika spÀnnande nÀr testbilden pÄ Stockholms stadshus försvann. En TV hallÄa visade sig i rutan. Det blev Aktuellt med Sven Lindahl, vÀdret med Curry Melin och ibland fick vi en tipsrad av Putte Kock. HallÄan var nÀstan alltid blond med den i början av sextiotalet moderiktiga svinryggen. Det var hennes arbete att berÀtta om kvÀllens program som alltid började med en halvtimmes barnprogram. Sigges Cirkus och Kapten Beckdals skafferi med Humle och Dumle var mina favoriter. PÄ lördagarna stannade numera hela Sverige av ett par timmar dÄ Hylands Hörna sÀndes.

Som de flesta barn undrade jag fascinerat hur det hela gick till, men att de dÀr bodde i TV apparaterna den tanken kom aldrig för mig. Men TV tyckte Maggie var farligt för barn och vecklade in sitt resonemang i förklaringar som gjorde att jag mer och mer tappade respekten för henne. Det mÄste en dum flicka som jag lÀra mig att hantera att det dÀr jag sÄg pÄ TV

Jag tyckte att de sÄg ut som riktiga mÀnniskor de dÀr hallÄorna och de som pratade om sÄnt som hÀnt i vÀrlden och vÀdret. Men Maggie var sÀker Ätminstone pÄstod hon det. Trodde hon att det skulle hjÀlpa oss barn att förstÄ vad det var för sorts apparat. Kanske att en del nyheter var ganska otrevliga som det dÀr som hÀnt i Soweto i Syd Afrika. Men enligt Maggie var de annorlunda, primitiva inte som oss. För mig och Maria journalisterna pÄ Svarvargatan var de mÀnniskor som behandlades illa av dem som styrde. Jag tyckte bÀttre om Marias syn pÄ saken.

En kvÀll efter barnprogrammet för nÄgot Är sedan hade jag sett en man i rullstol. Han berÀttade för svenska folket att det var viktigt att barn blev vaccinerade mot polio annars kunde de rÄka lika illa ut som han.

”Det Ă€r ju morbror”, tĂ€nkte jag, hej morbror Bo hade jag vinkat, för Ă€ven om jag förstod att han inte sĂ„g mig sĂ„ var han Ă€ndĂ„ min livslevande underbara morbror. Jag tĂ€nkte att TV var som nĂ€r nĂ„gon filmade dig och filmkameror hade jag sett pappa och hans journalistvĂ€nner anvĂ€nda.

NÀsta kvÀll under sportsÀndningen hade en reporter intervjuat en lÄng smal man pÄ cykel. Han var chef pÄ den tidning som min pappa hade arbetat pÄ nÀr jag var liten. Han kallades för TT och son till Alice Tegnér. Jag hade trÀffat honom nÀr mamma och jag var i Ormaryd i SmÄland en sommar. I en annan nyhetssÀndning berÀttade Martins mamma Dela om Israel.

Det Àr visst riktiga mÀnniskor pÄ TV, hade jag bestÀmt sagt till Maggie vid frukosten en morgon.

Hur vÄgar du ifrÄgasÀtta mig, svarade hon. Det du ser pÄ TV Àr bara pÄhittat begriper du inte det. De Àr inte riktiga mÀnniskor som du ser dÀr, dumma jÀnta.

Men TT kÀnner jag ju, svarade jag. Han trÀffade jag pÄ landet och han var visst pappas chef ett tag. Dela Àr Martins mamma och de kan vÀl inte vara pÄhittade. Morbror Bo Àr vÀl inte heller pÄhittad.

Hur vÄgar du ifrÄgasÀtta mig, sa Maggie argt. Varför var hon sÄ arg och varför var det sÄ viktigt att inte bara inbilla mig utan ocksÄ andra barn att allt vi ser pÄ TV Àr pÄhitt.

Jag tittade ned i grötskÄlen för att undvika kontakt med hennes arga blick men inte kunde hon fÄ mig att tro att det var hon som var klok. Hon visste vÀl inte att det fanns filmkameror som man anvÀnde för att filma folk, funderade jag. Det visste jag att Adam Cartwright var en pÄhittad figur och att i verkligheten hette han Pernell Roberts och var skÄdespelare. Maggie var lite korkad gick hon som andra vuxna pÄ att allt de behövde var en strumpa att dra över TV:n sÄ skulle det bli fÀrg TV. Jag var dum enbart för att jag var barn, men jag begrep att man mÄste ha fÀrg i kameran, men att kanske TV var som en av de dÀr filmprojektorerna som vi hade i skolan att det behövdes nÄgot annat i apparaten för att det skulle bli fÀrg. Tekniskt magasin hade nu nÀr jag blivit 10 och ett halvt och fick vara uppe lite lÀngre blivit ett av mina favoritprogram. Det var spÀnnande med alla de dÀr tekniska uppfinningarna som Erik Bergsten berÀttade om. Han lÀrde mig att förstÄ att det behövdes teknik för att TV en dag skulle fÄ fÀrg och FrÄga Lund som ocksÄ var en favorit svarade professorer av alla slag ocksÄ pÄ sÄnt och annat spÀnnande.

TV tog mig ut pÄ resa i en för mig fascinerande vÀrld nÄgot jag behövde i den inskrÀnkta familjen GrÄs hem. SÄ en deprimerande mörk novemberkvÀll ropade Ann helt oförmodat pÄ mig. Hon hade satt pÄ TV: n för att hennes idol Lill Babs var med i Drop In. Sveriges första TV sÀnda popprogram nÀrmade sig slutet nÀr jag slog mig ned i en av fÄtöljerna.

Nere pÄ scengolvet stod tre unga killar, sjöng och spelade gitarr. Den fjÀrde satt bakom ett trumsÀtt pÄ en avsats lite högre upp. De sjöng pÄ ett sprÄk som jag precis börjat lÀra mig sÄ inte förstod jag texten, men det rÀckte med deras positiva livsbejakande livsglÀdje nÀr de sjöng Please, Please me.

”Vilka underbara killar”, kĂ€nde jag i djupet av mitt hjĂ€rta och de stal mitt och tusentals andra unga hjĂ€rtan i vĂ„rt land liksom de redan gjort i England och senare skulle göra i resten av vĂ€rlden. Det var fantastiskt men inte helt lĂ€tt att dela förĂ€lskelsen med miljontals andra eftersom förĂ€lskelser i vanliga fall var privata och mellan tvĂ„ parter.

The Beatles i Bahamas

Jag var förtjust i dem och eftersom jag Ànnu var i en Älder dÀr sex inte pÄverkade mina kÀnslor handlade det om fyra roliga, spÀnnande killar och deras musik. Drömde om att berÀtta för dem vad de betydde för mig liksom andra undrade jag hur man gjorde. De bodde inte i Sverige, deras adresser fanns inte i vÄr telefonkatalog, till sist tog jag mod till mig och frÄgade Britta. Jag fann henne som vanligt i köket dÀr hon som bÀst penslade kanelbullarna och kanellÀngderna med Àggula.

Jag vill prata med The Beatles, hur gör man det?

Var inte dum Edit, kommenterade Maggie. De Àr popstjÀrnor och sÄna kan man inte tala med. Det borde du begripa. Varför Àr du alltid sÄ dum? Förresten Àr de dÄliga mÀnniskor som du inte ska bry dig om. De Àr lata, omoraliska, dumma och opÄlitliga som alla konstnÀrer.

En gÄng till visade hon att det som betydde nÄgot för mig inte var viktigt för henne. The Beatles var alltför viktigt för mig för att jag skulle sluta intressera mig för dom och resultatet blev att jag mer och mer vÀnde mig till andra vuxna som Maria och ibland pappa om jag behövde nÄgon vuxen. De lyssnade sa inte att jag var dum nÀr jag frÄgade dem om nÄgot.

En liten bok kom med posten frÄn Maria som sa att hon utan att jag behövde frÄga förstod vad som var viktigt för mig och brydde sig. Boken handlade kort om The Beatles början i Liverpool och i Hamburg fram till genombrottet, i mitten fanns bilder pÄ dem.

I boken berÀttades att de hade haft det ganska besvÀrligt nÀr de var barn sÀrskilt John, Paul och Ringo. Johns mamma och pappa hade försvunnit nÀr han var liten sÄ hade hans mamma kommit tillbaks bara för att helt plötsligt dö nÀr nÄgon körde över henne. Pauls mamma hade dött nÀr han var liten. Johns moster verkade inte förstÄ honom precis som mina fosterförÀldrar.

”De hade haft det lika svĂ„rt som jag nĂ€stan,” funderade jag. Min mamma andades visserligen men levande var hon inte och hon fick inte ta hand om mig Ă€ven om hon ville, Vad pappa ville visste jag inte att det fanns en barnavĂ„rdsman som borde ha brytt sig om mig visste jag inte och undrade lite om min mamma var död eller levande. Min mamma skapade saker precis som Johns mamma som hade givit honom en banjo. Mammas vĂ€n hade gett mig en cittra men den hade jag inte fĂ„tt spela pĂ„ för det lĂ€t sĂ„ illa enligt Maggie.

De hade haft det nÀstan likadant som jag. Kul att de hade lyckats och det med nÄgot som jag ocksÄ tyckte var kul. Det gav mig tro och hopp om att jag ocksÄ kunde lyckas, kanske med att bli popstjÀrna. Tyckte det verkade vara kul konst. Som andra ocksÄ blev glada av.

Det var vÀl inget dÄligt jobb att göra andra glada.

Tji fick Maggie, som tyckte att sÄna som vi som gillar att mÄla, skriva, fantisera och göra musik var lata onödiga typer som inte ville jobba. Det tog en hel del jobb att lyckas som Beatles och de andra frÄn Liverpool. Det Maggie inte förstod sig pÄ var dÄligt eller var hon kanske avundsjuk för att de hade lyckats nÀr inte hon hade gjort det. Maggie hade en vacker sÄngröst. Hade hon kanske lÀrt sig av sina förÀldrar samma moral som hon om och om igen försökte tvinga pÄ mig.

Jag lÀste vidare och grÀt över Stu som dött och tyckte synd om Astrid som förlorade honom. Hon verkade vara lite som Aino min kusin som ocksÄ gillade jazz och var duktig pÄ att fotografera. Det hade varit kul att se nÄgon av Stus bilder, men det gick lika bra med Astrids. Fotografera verkade kul men Maggie ville nog inte ge mig en kamera, kanske Maria nÄgon gÄng för hon tyckte inte som Maggie att konst och sÄnt inte var nÄgot för tjejer.

Tjejerna i skolan pratade lika upphetsat om The Beatles som alla andra, men de ville Ànnu inte att jag skulle vara med i deras gÀng. Den klass jag hamnat i hade varit vÀnner sedan de var barn. Jag betraktades kanske som en inkrÀktare. Det skulle ta nÄgra terminer till innan det löste sig nÄgot. Nu gick vi i 4:an. Hade bytt lÀrare, hon hette Frk Hilman. Jag var Ànnu för blyg och osÀker för att vÄga krÀva att fÄ vara med. Jag kunde inte heller riktigt dela Beatles med nÄgon. Det var för kÀnsligt för nÀra mina egna personliga upplevelser. De var min första förÀlskelse och Àrligt hur mÄnga av oss vill egentligen dela vÄra innersta kÀnslor med andra.

Det som tjejerna talade om i skolan kunde jag inte förstÄ mig pÄ. Det viktigaste var visst vem som var sötast. The Beatles handlade för mig om mer Àn hur de sÄg ut och jag ville gÀrna berÀtta om det jag tÀnkt pÄ nÀr jag lÀst boken. Det gick ju inte att bli popstjÀrna om man inte hade en grupp, men tjejerna verkade inte vilja dela bandet med nÄgon som tyckte nÄgot annat Àn det som de tyckte. Var det verkligen sÄ eller blev vi alla itutade frÄn poptidningar och annat att ett fan var pÄ ett visst sÀtt och att vi tjejer enbart skulle bry oss hur de sÄg ut och ocksÄ hur vi sjÀlva sÄg ut.

Men, jag kunde inte göra nÄgot Ät det dÀr för ingen trodde mig och jag kunde inte bevisa att hon slÀngt den. Maria hade sagt att hon tyckte att Maggie var snÀll och duktig sÄ det var vÀl jag som inte förstod bÀttre. Det som skedde i fosterhemmet fick inte pappa eller Maria reda pÄ. Jag hörde för ofta positiva kommentarer om det frÄn dom för att kunna dela med mig av mina upplevelser. De skulle antagligen inte tro mig.

Ibland var Maria som andra vuxna lite vÀl blÄögda. En vuxen person som Maggie visste hur hon skulle upptrÀda korrekt och ge intryck av att vara en trevlig rÀttskaffens person i förhÄllande till andra vuxna vann de oftast över barn. Vuxna trodde oftast att den vuxne visste bÀttre Àn oss barn.

NÀr nÄgot skedde i fosterhemmet som sÄrade mig vÀnde jag mig till mina vÀnner frÄn Liverpool. En viss tröst var det att kÀnna att jag inte var ensam om att bli orÀttvist behandlad.

”Kanske sĂ„na vuxna som Maggie och tant Mimi var onödiga”, sa jag upproriskt pĂ„ lĂ„tsas till John , ” för ni Ă€r det inte, vem kan leva utan er och er musik.”

Thias skulle fÄ vÀnta pÄ sin TV, till nyÄrsafton 1963 innan pappa som alltid lite excentrisk och svÄr att övertala nÀr nÄgot som luktade kommersialism skulle ta plats i hans liv föll till föga pressad av Maud. Han fnös men upptÀckte till sin förvÄning att det inte var en helt dum burk. OS, fotboll och dokumentÀrserien Panorama var inte sÄ dumt att kunna se pÄ TV. Pappa var lite fÄnig en sportjournalist som behövde övertalas för att förstÄ att det kanske kunde vara nÄgot det dÀr med TV.

En lördag tittade Tomas pappa Lennart, som arbetade med att skriva manus till olika deckare som visades pÄ TV, in genom dörren och undrade om vi ville följa med honom. Dagen var varm men jag tog ÀndÄ med en tunn kofta vilket visade sig vara bra. PÄ gatan utanför stod en vit Porsche cabriolet.

”Det hĂ€r skulle Ann och klasskompisarna se de som tyckte de var coolare Ă€n jag”, myste jag.

Tomas och jag satte oss i baksÀtet och Lennart som ville styla lite tog en omvÀg ut till en motorvÀg dÀr han kunde öka farten. Livslusten som tog tag i mig och förde mig vidare pÄ den livsresa som just hade börjat tog tag i mig dÄ vinden blÄste ljum och len i mitt korta blonda hÄr var det. Det var kÀnslan av total frihet, inga stÀngda dörrar fartvinden pÄ motorvÀgen.

Lennart hittade sÄ smÄningom en avtagsvÀg mot DjurgÄrden förbi Skansen och sÄ stannade han vid en vit bungalow som lÄg en bit ovanför en strand som stjÀrnornas i Hollywood och i Nice. DÀr bodde han med sin nya fru och en dalmatiner. Men för mig hade det inte varit mÄlet utan resan som varit den hÀftiga upplevelsen.

I den moderna vÀrlden stÀngde vi in oss i bilar, i tÄg och i Stockholm kröp vi under jord för att resa med tunnelbanan för att ta oss frÄn ett mÄl till ett annat pÄ kortaste och sÀkraste tid. Förlorade vi inte den livslust som infann sig nÀr vi bara gav oss ivÀg utan tanke pÄ mÄlet.

Jag hade försökt berÀtta för Ann om min upplevelse men hon hade tyckt att jag var mallig, och jag hade undrat om hon inte var avundsjuk.

– Äsch, det tror du bara, hade hon svarat och smĂ€lt igen dörren till sitt rum.

Det var dumt av henne för om hon hade önskat sÄ hade jag frÄgat Lennart om hon nÄgon gÄng fick följa med. Avundsjuka var en dum egenskap som jag inte tÀnkte lÀra mig. Jag tyckte det var kul om andra ocksÄ fick ha kul ibland. Det blev Pia som fick hÀnga med i Porschen nÀsta gÄng.

 

 

Kapitel Fem

1961- Murar byggs

Det var i augusti 1961 som Berlinmuren byggdes, men för mig var en annan mur vÀrre. Mamma skulle flyttas frÄn Karolinska Psykiatriska till Beckomberga Mentalsjukhus. Att en vÀn till familjen var den som beslutade om flytten talades det aldrig om. Hur det skulle pÄverka mig som barn var det ingen som egentligen tog hÀnsyn till. Det var bara att bita ihop och acceptera att jag inte skulle fÄ komma hem igen.

Jag hade Ànnu inte nÄgon kompis bland klasskamraterna. Maggie hade bjudit hem nÄgra av dem pÄ min födelsedag. Det blev bara vÀrre av det för de hade inte tyckt om henne och frös dÀrför ut mig totalt. Hon hade skvallrat för en av pojkarnas pappa att min mamma var inlagd pÄ Beckis och det behöll han inte för sig sjÀlv. Snart visste alla klasskamrater om det och de kallade mig dum, ful och Àcklig. Jag var sÄ osÀker pÄ mitt eget vÀrde nÀr jag var i HÀsselby att jag inte vÄgade bryta in och ta plats.

VÄr lÀrarinna tyckte att jag var lite bakom eftersom jag hade svÄrt med matematiken. LÀsningen kÀmpade jag med men eftersom jag lÀspade och fortfarande stammade lite var jag enligt tidens dom dum. Stamningen gick över sÄ snart jag trÀffade Tomas och gÀnget i stan dÀr jag kÀnde mig trygg efter ett tag försvann stamningen helt, men lÀspningen tog lÀngre tid, till slut skickades jag till en talpedagog. Det var aldrig nÄgon av de vuxna inte heller i skolan som undrade över att mina svÄrigheter hade andra orsaker Àn rent mekaniska. LÀspade gjorde jag inte heller inne i stan. Det kunde inte vara nÄgot som hade med fosterhemmet att göra myndigheterna kunde vÀl inte fatta fel beslut. Maggie och fröken Karin var goda vÀnner sedan lÀnge sÄ det mÄste vara mig det var fel pÄ vilket de aldrig glömde att pÄpeka för mig.

I HÀsselby var jag otrygg och dÀrför osÀker pÄ Kungsholmen var jag trygg och dÀrför sÀker. De bÄda hemmen borde ha samarbetat bÀttre, men det beslöts över mitt huvud att jag skulle betraktas som mina fosterförÀldrars barn nÀr jag var dÀr. Hos dem skulle jag följa deras normer nÀr jag var i stan fick jag följa deras det hjÀlpte inte gjorde mig bara mer förvirrad.

Det var enligt expertisen möjligt att ett barn kunde förÀndras genom att omplacera. Miljön var det enda viktiga för ett barns utveckling. Den ursprungliga, att gener faktiskt gjorde att Àven barn inom en och samma familj var olika och dÀrför reagerade olika pÄ samma uppfostran vÄgade man efter nazisternas raslÀra inte ta i sin mun. Rasbiologin var ju ocksÄ en skamlig svensk uppfinning att Darwin hade misstolkats av dem som inbillade sig vara överlÀgsna andra kom att stÀlla till det för mÄnga barn och deras förÀldrar.

Var vi utsatta för expertisens experimentlusta? Framtiden fick utvisa det. Nu nÄgra bilder pÄ Loviselundsskolan frÄn 2010.

Som nybliven 8 Äring pÄ Loviselundsskolan i HÀsselby fanns annat som ett vinterlov att se framemot. Fosterfamiljen reste till FunÀsdalen dÀr de hade hyrt en stuga hos en getbonde. Jag fick följa med.

Vinterlov

Skidorna var Ànnu av trÀ, kringlorna runt stavspetsarna var inte fullt lika stora som pÄ Àldre modeller, men stora nog. Ordentliga pjÀxor pÄ fötterna av lÀder, som sattes fast pÄ skidorna med hjÀlp av stÄlbindningar. MarinblÄ skidbyxor av stuprörsmodell hade jag fÄtt Àrva, tjock islandströja, anorak och vita Lovikkavantar. Skidor hade jag lÀrt mig Äka i en skidskola i Vanadisparken nÀr jag var 6 Är sÄ lappkast, ploga nedför och saxa uppför en backe kunde jag, men det var skillnad pÄ backarna i parken och fjÀllen i HÀrjedalen. Jag skulle senare göra som Maggie och sÀtta mig pÄ skidorna, nÀr det blev för brant. Efter skidfÀrden bjöd bonden pÄ knÀckebrödsmacka med Àkta messmör gjord pÄ getmjölk över en öppen eldstad mitt i lillstugan, surströmmingsklÀmma och skrönor.

Gruvlaget var uppe och höll rast. DĂ„ fick de se en hög med ormar. Det var en hel möja som lĂ„g pĂ„ gruvvarvet. Och dĂ„ var det en i gruvlaget som tog en stĂ„ng och skulle slĂ„ till mitt i ormhögen. Men dĂ„ sa gruvförmannen: ‘Gör inte sĂ„ dĂ€r! Det Ă€r inte bra!’ Men inte brydde sej karln om det, utan slog till med stĂ„ngen bland ormarna. Och i det samma var alltihop borta! ‘Det dĂ€r skulle du inte ha gjort!’ sa gruvförmannen. ‘Det Ă€r inte bra att röra sĂ„nt!’ sa han. Och han fick rĂ€tt för sen fick karlen en stor sten i skallen dĂ€r i gruvan samma dag, sĂ„ han lĂ„g lĂ€nge för döden. Och det dĂ€r var rĂ„dande, och det Ă€r farligt att rĂ„ sig om tocket.

Maggie viskade till Kent hörde jag nÀr jag kröp i sÀng trött efter skidÄkningen att bondens son var efterbliven som man blir i de hÀr tassemarkerna. Jag undrade varför vissa personer aldrig dög i hennes ögon. Men Edvin tyckte jag om för han hade blivit imponerad av mig som var den enda av de dÀr dryga stockholmarna som Ät surströmmingsklÀmma. NÄgon dryg stockholmare var jag inte för surströmming hade mamma och moster Hillkka lÀrt mig Àta en vana de fÄtt med sig ifrÄn barn- och ungdomstiden i Stensele, Byske eller LövÄnger. NÀr det under vintrarna hade funnits att köpa klÀmma i en av bodarna pÄ Skansen hade de, jag och kusin Inger.

Murar byggdes inte bara av betong och murbruk utan ocksÄ mellan mÀnniskor som ansÄgs ha olika vÀrde. En del av oss barn som unga kÀmpade för att riva ner dem. Var det kanske det som var skillnaden mellan mitt ursprungshem och som ju fortfarande fanns pÄ Svarvargatan och mina fosterförÀldrars hem i HÀsselby.

Sommarlov

Duvorna kuttrar i dag
mild luft har blÄst hit frÄn havet
VÄren börjar alltid
för dem som mÀrker tecknen.
Duvorna kuttrar en vinterpaus (G. Bjerner)

Snön smÀlte och majbrasan tÀndes. Studenterna sjöng pÄ den svart/ vita TV:n frÄn elektronikföretaget pÄ Lilla Essingen, att vintern rasat ut bland vÄra fjÀllar. Det var juni och skolavslutning mitt första skolÄr.

VĂ€rme hade vi ingen Ă€nnu men det var gymnastikuppvisning i gymnastiksalen bakom skolan. Efter uppvisningen tog sig elever, förĂ€ldrar och lĂ€rare nedför de lĂ„nga branta trapporna för att samlas pĂ„ skolgĂ„rden i ordentliga rader sexorna till vĂ€nster, de övriga klasserna i rader efter dem och ettorna lĂ€ngst ut till höger, med nĂ€sorna vĂ€nda mot huvudbyggnaden och i bokstavsordning, efternamn frĂ„n A-Ö. Det hade varit förvirrande i början av skolĂ„ret för min del, för vems efternamn hade jag, pappas, mammas eller fosterförĂ€ldrarnas. Den dĂ€r bokstavsordningen hade gĂ€llt bĂ„de nĂ€r det ringde in efter rasten dĂ„ vi skulle stĂ€lla upp oss utanför klassrummet och nĂ€r vi skulle till matsalen. Jag kunde vĂ€lja pĂ„ B, E eller G, men till slut bestĂ€mdes det att eftersom pappa och mamma varit trolovade sĂ„ gĂ€llde pappas efternamn som började pĂ„ E. Och det var ju rĂ€tt mamma ville att jag skulle ha pappas namn Edvardson.

Det var bra tyckte jag för det var tredje plats i kön mitt emellan Nelly och Bettan. De var de enda i klassen som inte retade mig för det dÀr med mamma. I början var inte placeringen sÄ viktig eftersom ettorna alltid kom in sist, men i sexan var vi först och dÄ var vi tre först in. Och först var vÀl alltid bÀst.

Rektorn kunde hĂ„lla sitt tal som handlade om FN och Dag Hammarskiöld som innan Ă„ret var slut skulle vara död, men som Ă€nnu var generalsekreterare och ett bevis för att vĂ„rt land och folk Ă€nnu var att rĂ€kna med. Talet liksom de sĂ„nger vi sjöng som, Man och morske mĂ€n finns i gamla Sverige Ă€n, luktade beundran för den nordiska rasen. Bara för att “kriget“var slut innebar det inte att sk. nazistiska eller som jag hellre menar rasbiologiska vĂ€rderingar kvar bland Ă€ldre i befolkningen och ofta de i skolan, vĂ„rden och kulturen.

En orkester spelade upp och sĂ„ sjöng vi “Du gamla du fria” och “En blomstertid nu kommer”. Den blĂ„/gula flaggan vajjade för blĂ„sten nĂ„gra mörka moln hade tornat upp sig i fjĂ€rran, men visst skulle vi hinna med alltsammans innan Ă„skknallen och störtskuren kom.

Fröken Karin samlade oss med vÄra förÀldrar i klassrummet dÀr hon hade skrivit nÄgra ord pÄ svarta tavlan som egentligen var grön.

Trevlig sommar

VÀlkommen Äter i höst

LÄt stÄ!!

Karin fick en blomsterkvast och en ask choklad sÄ lÀmnade vi skolan för vÄrt första sommarlov och utan betyg. Det var andra Äret i skolan som vi skulle fÄ ett sÄdant. Det viktigaste som skett det Äret var att det blivit förbjudet för lÀraren att anvÀnda vÄld, men tyvÀrr var det okej för förÀldrar.

Dagen dÀrpÄ sken solen och jag stod fÀrdigklÀdd i hallen. Den hÀr dagen hotade att bli varm sÄ jag var klÀdd i shorts, kortÀrmad blus och tygskor. Familjen skulle pÄ semester utan att tala om för mig vart. Mamma hade skrivit ett brev som jag aldrig fick. Det var sÀllan under Ären jag fick lÀsa dom.

Maggie idkade censur, sÄ att mamma hade skrivit att jag skulle leta upp mina kusiner eftersom hon hört att vi skulle till Brastad visste jag inte. Varför det var censurerat kunde man undra, men Maggie hade vÀl sina skÀl.

SpÀnnande kÀndes det att resa ivÀg nÄgonstans vart det Àn ledde. Ann kom in i hallen lÄtsades leta i trÄdkorgen dÀr vantar och mössor förvarades sÄ vÀnde hon sig ilsket mot mig och spÀnde sin stÄlgrÄ blick i mina ljusblÄ.

Du har tagit min handske, Edit, du har haft bort den, det vet jag nog, skrek hon och pekade upprört pÄ mig medan hon rörde runt i korgen. Hon var duktig pÄ att spela teater.

Jag har inte tagit den, försvarade jag mig överraskad av pÄhoppet, undrade för mig sjÀlv vad hon behövde handskar för. (om jag nu hade tagit dom varför bara en)

Det har du visst det. Det vet jag nog, bjÀbbade Ann.

Jag har inte haft nÄgra handskar, svarade jag med osÀkert darrande stÀmma.

Pang! Blodet sprutade frÄn min nÀsa, lÀppen hade spruckit. Kent hade slagit till hÄrt och utan pardon.

Du ljuger, röt han ursinnigt. Naturligtvis gjorde jag det inte kunde det vara hans vÀlartade dotter.

Resolut och utan krusiduller knuffade Maggie in mig i badrummet. Ilsket muttrande med hÄrda hÀnder tvÀttade hon mig ren frÄn blod. Hon var lika övertygad om att jag ljugit som Kent. Jag var alltför groggy efter den perfekta högern mitt i ansiktet för att göra annat Àn att stumt motta den hÄrdhÀnta behandlingen, underligt att jag inte hade stupat i backen.

”Jag var dum sĂ„ det var antagligen nĂ„got jag hade gjort som jag glömt”, tĂ€nkte jag, en timme senare satt jag bekvĂ€mt nedhasad i baksĂ€tet pĂ„ den fullpackade bilen. En tjock vĂ€ska mellan mig och Ann gjorde att jag fick vara ifred för hennes elaka blickar och nyp. Jag hade gott lĂ€kkött och solen sken glatt frĂ„n en klarblĂ„ försommarhimmel, sĂ„ snart hade jag glömt hĂ€ndelsen.

SpÀnningen och nyfikenheten inför resan smög sig sakta pÄ och med fantasins hjÀlp red jag i lugnt trav pÄ Bellman lÀngs med vÀgrenen. Han hade blivit min favoritponny nÀr jag under vÄren dÄ Ann av nÄgon anledning ville ha med mig hade följt henne en eftermiddag efter lektionerna genom skogen frÄn skolan mot ett slott dÀr det fanns ett stall med 10 hÀstar. De flesta var gotlandsruss, men dÀr fanns ocksÄ tvÄ smÄ bruna shetlandsponnyer. En ponny var blandad med arabiskt blod lite vild ofta skenade hon med nÄgon ung ryttarinna desperat hÀngande sig kvar tills hon plötsligt stannade. TvÄ halvblodsskimlar stod ocksÄ stallade i det trÄnga stallet. En svart ponny med vÄgig man som hette Bellman hade blivit min favorit.

Bellman

Inne i skogen fanns vĂ€ttar, tomtar och annat sĂ„dant smĂ„folk som det funnits bilder av i “Bland tomtar och troll”. Hur de sĂ„g ut hade ju bĂ„de John Bauers och Einar Norelius bilder visat mig. De blandades med Elsa Beskows bilder och Ernst Josefssons bild av NĂ€cken. Han som spelade i forsen som vi passerade och dĂ€r sĂ„g jag florstunna Ă€lvor dansande vid skogstjĂ€rnen med de vita nĂ€ckrosorna. Det sĂ„g jag sĂ„ absolut.

En stund stannade vi för rast vid ett vandrarhem nÄgonstans mellan GrÀnna och Göteborg. Det var nödvÀndigt för att Kent inte skulle somna vid ratten. Det var fÄ om inga motorvÀgar pÄ den tiden sÄ det var inte förrÀn sent pÄ eftermiddagen nÀsta dag som vi körde in pÄ en bred, grusig avtagsvÀg innan Brastad. Jag hade sett skylten och blivit glatt överraskad för hÀr hade jag varit pÄ somrarna det mindes jag.

Det var veckan innan midsommar solen stod högt pÄ himlen och smÄ lÀtta sommarmoln rörde sig lojt över nejden. NÀr vi passerade en avtagsvÀg som ledde in mot i en stor, tÀtvuxen skog rös jag till av spÀnning. Jag undrade om det fanns Àlvor, skogsrÄ eller smÄtroll i skogen eller kanske nÄgot annat. Annars var det lika idylliskt fridfullt som bara en svensk sommardag pÄ landet kunde vara. Sex kor lÄg i grÀset lÀttjefullt utspridda och idisslade. De flesta var röda med vita magar, nÄgon hade en stjÀrna i pannan, en av dem var svart och vit. I SkÄne brukade det vara tvÀrtom. NÄgon viftade undan nÄgra pÄflugna flugor med svansen annars var det kolugnt.

En sommardag i juni innebar bara ytterligare en tung arbetsdag med mjölkning, lagning av stÀngsel, arbete i skog och mark för bonden. Inte ens pÄ helgerna var han helt ledig, eftersom djuren alltid mÄste skötas och inte gick det ihop ekonomiskt heller dÀrför hade han tvingats hyra ut ett av de ljust gula tvÄvÄningshusen och övervÄningen dÀr vi skulle bo, till tvÄ förhatliga stockholmsfamiljer.

Jag tog mig snabbt upp till översta vÄningsplanet pÄ huvudbyggnaden och föll huvudstupa i sÀng. Det var tröttsamt att resa, men hÀr kunde det bli en riktig drömsommar, hann jag tÀnka innan jag somnade i sÀngen lÀngst in i hörnet. Tidigt pÄ morgonen vaknade jag alltför uppspelt för att kunna sova lÀngre, inte ens den stolta tuppen med pÄskfÀrger hade vaknat. Klockan var sju och det var redan ljust, sÄ tuppen var en lat typ.

”Det mĂ„ste vara massor av spĂ€nnande saker att upptĂ€cka”, tĂ€nkte jag, modigt utan att tĂ€nka pĂ„ att jag kanske gjorde nĂ„got som Maggie skulle bli arg för klĂ€dde mig sĂ„ tyst jag kunde, utan att vĂ€cka den övriga familjen smög jag nedför trappan och ut pĂ„ förstukvisten. Ett kortklippt klövergrĂ€s mjukt och fuktigt, kittlade under mina bara fötter.

Jag tog mig ut genom grinden mot ladugÄrden dÀr mitt pÄ ladugÄrdsbacken vid den lÄga sneda dörren in till den pÄ kossor redan tömda ladugÄrdsbyggnaden, spÀrrade jag upp mina blÄ i pur hÀpnad inför Äsynen av en alldeles otroligt stor fuxfÀrgad ardenner. Hon för det var ett sto hade en vacker vit blÀs som tÀckte hela den lÄngsmala nÀsryggen. Lykta skulle jag senare i livet lÀra mig att det hette.

Hemma pÄ Vasastan hade jag brukat mata den bruna hÀst som drog lumpkÀrran jag hade inbillat mig att det var Kalle Punt, som det stod om i Mio min Mio. Den hÀr ardennern var mycket större Àn Kalle som antagligen varit en nordsvensk, brun med lÄng tjock svart man.

Bonden en mager lite kutryggig i blÄstÀll klÀdd man placerade just ett ok över bogen pÄ stoet. Det sÄg lÀtt ut nÀr han vant och snabbt backade in henne mellan skacklarna framför en rÀfsa som sattes pÄ plats med hjÀlp av remmar och stroppar. Han satte sig tillrÀtta i den enkla sitsen bakom hÀsten smackade Ät Saga som i maklig skritt rörde sig ut frÄn bondgÄrden.

”Det hĂ€r kunde bli kul,” tĂ€nkte jag och smög efter för att se vart bonden tĂ€nkte sig. I SmĂ„land hade jag sett hur de anvĂ€nde en sĂ„dan dĂ€r nĂ€r de rĂ€fsade hö, men de hade haft traktor istĂ€llet för hĂ€st. Det var mer spĂ€nnande med en hĂ€st. Ekipaget svĂ€ngde in pĂ„ en grĂ€sbevuxen vĂ€g och upp pĂ„ en höjd bakom boningshuset. Bakom ett buskage av tĂ€tvuxet sly gömde sig ett potatisland. Bonden tĂ€nkte visst anvĂ€nda rĂ€fsan för att plocka potatis. Var han för lat att göra det för hand eller tyckte han att hĂ€sten behövde motion. I vilket fall började bonde och hĂ€st rĂ€fsa upp fĂ€rskpotatis ur jorden som vĂ€l skulle vara till sillen vid lunch.

Jag strÀckte mig lojt ut i det morgondaggsfuktiga grÀset en bit ifrÄn och njöt av solen som vÀrmde alltmer. En sotsvart katta med grÀddvita tassar kom pÄ kattors vis försiktigt smygande genom grÀset. Hon Älade sig upp i min famn, dÀr hon snart började spinna.

Mina tankar förde bort mot den dÀr sjumilaskogen vi hade passerat pÄ vÀgen hit. Den hade kommit nÀrmare och jag kÀnde att det var nÄgot sÀrskilt med den. Vad dolde sig dÀr bakom nÄgot roligt eller farligt man visste aldrig med sjumilaskogar.

”Brastad, hade det stĂ„tt pĂ„ skylten sĂ„ tĂ€nk om det var hĂ€r nĂ„gonstans som Inger var pĂ„ somrarna”, och bara tanken att min bĂ€sta kusin fanns nĂ„gonstans i nĂ€rheten fick mig upprymd.

I rasande fart rusade jag tillbaka till gÄrden. Det hÀr mÄste jag berÀtta om. Familjen satt vid frukostbordet nÀr jag i vild galopp, rosig om kinderna, kom instörtande med kattan i hasorna. Hon kunde springa hon trots att hon var tung med kattfoster i livmodern.

Var har du varit? muttrade Maggie ilsket, men eftersom vi var pÄ landet och mÄste uppföra oss bland bondfolket sÄ kunde hon inte straffa mig hur som helst.

Jag har bara varit med bonden nÀr han plockade potatis, hasplade jag ur mig med andan i halsen. Vet du, jag tror att mina kusiner Inger och Ulla finns hÀr nÄgonstans. TÀnk om vi kunde hitta dem.

Vi fÄr vÀl se, svarade Maggie undvikande, sÀtt dig och Àt. Du springer inte i vÀg sÄ dÀr nÄgot mera. Och dagarna gick och inte hittade jag mina kusiner trots att jag kikade i varje buske. Jag var Ànda nere vid badstranden och letade, men inte hittade jag minsta tÄnagel av Inger.

Maggie kallade mig lögnhals och sa att jag skulle sluta fantisera ihop sÄnt som inte var sant. Det var sorgligt att jag inte hittade dem. KÀnde mig dum sÄ dum, som inte begrep att mitt öde var att sitta hela sommaren pÄ en filt samman med Maggie.

Men den svarta kattan födde till sist sex stycken smÄ blinda ungar som hon försökte gömma pÄ höskullen. Bonden hittade dem, la dem i en sÀck och med mig smygande i hasorna gick han djupt in i skogen dÀr stötte han pÄ en slÀt bergvÀgg. Han tog en unge i bakbenen och slog den hÄrt mot vÀggen flera gÄnger tills den slutade andas. Jag stod helt tyst utan minsta rörelse utan nÄgra som helst kÀnslor och sÄg pÄ medan han avverkade kattunge efter kattunge.

Ann busade ihop med Lasse, pojken med det morotsröda stubbade hÄret som bodde tillsammans med sina förÀldrar i huset mittemot höskullen. Han kom frÄn Abrahamsberg som var en vÀsterförort en bit med tunnelbanan frÄn HÀsselby GÄrd. En dag hittade de en skatunge som de matade ihjÀl. SÄ blev Ann halvt ihjÀlstÄngad av en ko, men inte fick hon stryk eller gÄ och lÀgga sig utan middag om hon gjorde nÄgot dumt. Det tyckte jag var orÀttvist och var nÄgot som skapade en distans mellan henne och mig som aldrig skulle brytas.

En het julidag dÄ vi alla gick omkring och svettades och vi borde ha gett oss av till stranden kom Lasse och Ann pÄ den ljusa idén att de skulle hjÀlpa bonden med att mota tjurarna. Oskar och Ruter gick för sig sjÀlva i en stor hage i skogen tillsammans med en ung kviga. Varför de fick för sig att de skulle flytta dem speciellt som Oskar var en riktigt elak typ vet vÀl ingen inte ens de sjÀlva. Men om de vuxna aldrig stoppade deras upptÄg sÄ ledde det till allt farligare upptÄg.

– Vi flyttar tjurarna, Oskar och Ruter, frĂ„n hagen i skogen till hagen pĂ„ andra sidan vĂ€gen, hojtade lintotten Lasse nĂ€r han och Ann passerade förbi mig och Maggie som sov tungt.

– Du fĂ„r stĂ„ vid vĂ€gen och mota över dem, ropade han. Maggie sov Ă€nnu nĂ€r jag smet ivĂ€g eller ens nĂ€r djuren passerade bara nĂ„gra meter frĂ„n henne. Lasse och Ann hade skaffat varsitt spö av sĂ€lj och jag fick ocksĂ„ ett. Det kĂ€ndes pirrigt och spĂ€nnande att Ă€ntligen fĂ„ vara pĂ„ de stora barnens upptĂ„g.

Vi tjejer stÀllde oss pÄ varsin sida om vÀgen för Lasse var kille och han gick modigt och stolt bakom tjurarna och motade dem mot grindöppningen. Kvigan var snÀll och gjorde som vi ville, men nÀr det gÀllde tjurarna ingav inte mina 8 eller Anns 11 nÄgon tillrÀcklig respekt. Oskar och Ruter upptÀckte korna som gick och betade pÄ en Àng lÀngre ned invid grusvÀgen. Doften av dem vibrerade sÄ upphetsande i nÀsborrarna och fick ÄtrÄn att vakna.

Snabbt och utan vidare betĂ€nkligheter forcerade de det el-försedda stĂ€ngsel som Kalle och hans drĂ€ng Anders jobbat med större delen av sommaren. Gissa om de var glada och Kalle mĂ„ste ge sig ivĂ€g med en av korna till tjuren i granngĂ„rden. Det gick inte för sig att hon parade sig med Oskar eller Ruter som var födda pĂ„ gĂ„rden. Och hon hade blivit tossig sĂ„ hon behövde tjur, menade han, suckande över tossiga stockholmare. Ångrade antagligen att han hyrt ut sina hus till de dĂ€r som trodde sig vara bĂ€ttre Ă€n han.

Jag undrade oskyldigt vad han menade, med att kon behövde tjur men Maggie blev arg och ville inte avslöja det för mig. Snuskig fantasi hade hon muttrat.

En dag pÄ stranden

Vi tar med oss barnen till stranden, menade grannfrun. Maggie nickade instÀmmande och istÀllet för att straffas fick vi en belöning. Det var omöjligt att förstÄ sig pÄ vuxnas idéer, men glad var jag nÀr deras beslut gick den vÀgen.

GrusvÀgen ned till stranden var lÄng och grovkornigt grusig. Det hade tagit flera veckor för mina storstadsfötter att vÀnja sig vid att gÄ barfota pÄ den. Nu i mitten pÄ juli sprang jag liksom resten av barnen pÄ lÀtta fötter.

VÀl nere gick jag och plaskade förstrött lÀngs sandstranden. Den var ytterst normalt bohuslÀnsk med blÄstÄngen liggande i raka strÀngar lÀngs vattenbrynet. I bakgrunden höjde sig en hög rak rödskimrande bergvÀgg över nejden. PÄ ena sidan av stranden gick bergskammen enda ut i vattnet och avskÀrmade effektivt det som eventuellt fanns pÄ andra sidan. Jag sÄg nyfiket dit undrade vad som fanns bakom den.

”Var Ă€r Inger”, tĂ€nkte jag, medan jag sökte mig lite lĂ€ngre ut i det lĂ„nggrunda vattnet. Halva sommaren hade gĂ„tt utan att vi trĂ€ffats, ville hon inte det, eller hade jag haft sĂ„ fel. Det kĂ€ndes som om hon fanns i nĂ€rheten, Ă€ven om den hĂ€r stranden var fel strand sĂ„ var det nĂ„got som lockade. Ett plask fick mig att lyfta blicken och titta ut över vattnet. En liten flicka med kort mörkblont hĂ„r stod dĂ€r ute med ryggen vĂ€nd mot mig. Hon kunde inte vara mycket större Ă€n jag och ett dovt pirrande i magen av spĂ€nning nĂ€r hoppet tĂ€ndes rörde upp mina kĂ€nslor. Hennes frĂ€kniga ansikte vĂ€ndes plötsligt mot mig.

En kort sekund som kÀndes som lÄng stod vi bÄda alldeles stilla utan att vÄga andas, rÀdda för att det skulle vara en hÀgring och sÄg avvaktande pÄ varandra. Plötsligt som pÄ kommando började vi samtidigt först i slow-motion röra oss framÄt sÄ sprang vi mot varandra med vattnet stÀnkande i kaskader kring vÄra brunbrÀnda ben. Skrattande tog vi varandra i hÀnderna och dansade runt tills vi överlyckliga föll omkull pÄ tillrÀckligt grunt vatten för att inte vÄra huvuden skulle hamna under vattenytan. Hand i hand kilade vi i vÀg mot klipporna dÀr Inga viskade att moster, morbror och Ulla var.

Maggie och Kent undrade surt vart jag tagit vÀgen, men sÄ upptÀckte de mig bland klipporna och kom ilsket muttrande efter. De hÀlsade pÄ de dÀr personerna som tydligen kÀnde mig.

Trevligt att rÄkas, sa moster. Jag Àr doktor Majt Stenvall och det hÀr Àr min man doktor Oskar. Vi Àr Edits moster och morbror.

God dag doktorn, svarade en förstummad Maggie. Hon var tydligen vÀldigt förtjust i titlar inte ovanligt pÄ den tiden. Hon bara mÄste titulera sin man civilingenjör.

FÄr vi ta med oss Edit för att hon ska fÄ hÀlsa pÄ sin mormor som ocksÄ Àr hÀr, frÄgade moster uppfodrande.

Det gÄr alldeles utmÀrkt, doktor Stenvall, svarade Maggie utan tvekan. Hon fÄr stanna sÄ lÀnge ni tycker det passar.

Doktor var Ànnu pÄ sextiotalet en titel som gjorde att vissa kröp inför överheten en högre titel Àn ingenjör. Brittas upptrÀdande inför mina slÀktingar fick henne att krympa lite framför mina ögon för ögonblicket betydde det lite för mig, men ÀndÄ skulle det göra att jag sÄ smÄningom kunde kasta av mig hennes nedbrytande behandling av mig och min mamma.

Jag, Inger och Ulla hoppade runt pÄ stranden jublande av lycka nÀr vi förstod att vi skulle fÄ vara tillsammans under resten av sommaren.

Morgonen dÀrpÄ nÀr daggen Ànnu fuktade grÀset kom morbror Oskar körande i sin stora gula herrgÄrdsvagn. Den mörktigrerade boxern Akja hoppade glatt ur bilen för att hÀlsa pÄ mig glatt viftade hon med hela kroppen som bara en boxer kunde. Den korta stubbade svansstumpen snurrade som ett helikopterblad. Tillsammans klÀttrade hon och jag efter hÀlsningsceremonin in i det stora utrymmet bak i vagnen dÀr jag, hund och kusiner trÀngde ihop oss pÄ de mjuka kuddarna som lÄg utströdda över hela golvet.

Hundra meter frÄn gÄrden svÀngde morbror in pÄ avtagsvÀgen vi passerat pÄ vÀg till gÄrden. Den förde rÀtt in i den mörka skogen. Morbror körde sÀkert upp och ned för den ena backen efter den andra med den tÀta mörka skogen pÄ var sida vÀgen. SÄ genom ett trollslag tog den och vÀgen plötsligt slut. En vildvuxen stor Àng framför en bergvÀgg uppenbarade sig i all sin glans. Solen sken varmt och det surrade i luften av olika insekter, fjÀrilar i olika fÀrger fladdrade lÀtt omkring bland nÄgot utblommade midsommarblomster och hundkex. En slÀnda svirrade förbi och jag visste genast var jag var.

Sommaren innan pappa hade försvunnit ur vÄra liv hade jag och mamma promenerat runt pÄ vÀgarna som korsade Àngen som jag nu sÄg framför mig. Vid en dikesren inte lÄngt bort invid den röda klippan som reste sig lodrÀt över nejden med en spretig martall klÀngande sig desperat fast vid ett klipputsprÄng, hade vi funnit en död tornsvala. Nu tÀnkte jag att det kanske hade varit Tummelisas svala som vi hade hittat. Den kanske inte var död utan bara lÄg i dvala och en dag skulle den vakna och dÄ skulle jag, mamma och pappa vara tillsammans igen.

 Morbror verkade dödsföraktande köra rakt mot klippan. Han tĂ€nkte vĂ€l inte krascha rakt mot den, men nej det var en synvilla för en bred grusvĂ€g skymtade mellan det högt vajande grĂ€set, lugnt och vant vred han ratten ett halvt varv sĂ„ att den tunga bilen svĂ€ngde Ă„t höger och fortsatte lĂ€ngs vĂ€gen som smalnade av mer och mer tills den tog tvĂ€rstopp, men strax innan vred morbror Ă€nnu en gĂ„ng pĂ„ ratten och sĂ„ var vi pĂ„ den lilla grĂ€sbevuxna stigen den sista biten mot den sommarstuga dĂ€r jag tillbringat sĂ„ mĂ„nga sommardagar tillsammans med Inga, Ulla, moster, mamma och Martin. Det var som att komma hem Ă€ven om mamma naturligtvis inte var dĂ€r, men moster hade sagt att mormor var pĂ„ besök.

Jag, Martin och min kusin Stefan

Innan vi var framme vid stugan passerade vi Jonas Alströmers hus. Han var barnbarns barnbarn till originalet och bodde under vintrarna i AlingsÄs precis som Inga. Hon och jag lekte ofta att han var samma Jonas Alströmer som hade försökt införa potatis i vÄrt land pÄ 1700-talet. Den Jonas som bodde i huset visade sig aldrig sÄ han blev ett perfekt mÄl för fantasier om att han var vampyr. Han sov i en kista i jordkÀllaren bredvid huset om dagarna och pÄ natten flög han omkring och letade desperat efter potatis i potatisÄkrar och i matkÀllare. De vuxna menade att det var rÄttor eller skogsmöss som varit framme, men det gick inte vi pÄ.

HerrgÄrdsvagnen saktade in sÄ att barn och hund kunde hoppa ut pÄ den vÀlklippta grÀsmattan, invid ett av körsbÀrstrÀden stod morbror Hans lutad över nÄgot. Han bodde i vanliga fall i Dalarna sÄ han var lÄngt hemifrÄn. Det pÄgick en diskussion mellan honom och moster Ingvor om ett svart klots position. Morbror suckade besviket nÀr Ingegerd tycktes fÄ rÀtt. Han gick muttrande till en pinne en bit ifrÄn som de lagt ut som visade var de skulle börja kasta. Kastet blev perfekt klotet nuddade nÀstan ett mindre rött klot en bit ifrÄn och han log i mjugg. Spelet hette boule och det var Prins Bertil som gjort spelet som Ànnu sÄ lÀnge mest var överklassens tidsfördriv hÀr i Sverige populÀrt. Morbror Bengt var nöjd att ha spöat moster som var en mycket skicklig boule spelare var gott.

I skuggan av ett annat trÀd som till hösten skulle ge fina pÀron lite nÀrmare det vita tvÄvÄningshuset med rödvinsbuskarna vid husknuten, satt en rundnÀtt vithÄrig gammal dam i en vilstol med en florstunn violfÀrgad sjal om sina gamla trötta, vÀrkande axlar. Mormor Sara, för visst var det hon fick snart ett glÀdjestrÄlande barnbarn i sin famn.

Jag hade just nu inte tid att stanna i hennes famn för Inger var pÄ vÀg runt stugknuten dÀr morbror just parkerat bilen. Bakom huset fanns en liten mycket gammal lada, inne i den fanns en tom höskulle, en rostig kokskamin och rester av en svinstia. DÀr lekte vi ibland mamma-pappa- barn, men nu hade Inga tÀnkt sig förbi ladan mot en liten stuga nedbÀddad i en grönskande slÀnt som ett skyddande tÀcke mot vind och rusk. Det var gÀststugan dÀr det fanns tvÄ tvÄvÄningssÀngar och Inga som klÀttrade upp i den översta slafen pÄ den ena viskade att vi skulle fÄ ha stugan alldeles för oss sjÀlva. Förtjust kravlade jag upp i den andra överslafen. La mig som Inger pÄ rygg och betraktade ett par tranor som graciöst dansade vid en skogstjÀrn i taket och visste att det var mamma som hade mÄlat det dÀr vackra. Tranorna verkade leva pÄ riktigt, jag sÄg ju hur de rörde sig i cirklar runt varandra.

”Varför tycker Maggie sĂ„ illa om dem som gör sĂ„nt vackert”, undrade jag dĂ€r jag lĂ„g i djup förundran över vad min egen mamma hade skapat. ”Kanske var det synd om henne, som inte förstod att det var viktigt med vackra saker, kanske hade hon aldrig haft nĂ„gon mamma som kunnat mĂ„la, berĂ€tta sagor eller en mormor som kunde vika tranor och sĂ„g ut som en sagomormor, fantasi som gjorde sĂ„na bilder var lika vackert och skönt som tranorna i taket. Moster kikade nyfiket in genom dörren och ropade att det var saft och bulla i trĂ€dgĂ„rden. Inger och jag hoppade vigt och snabbt ned pĂ„ golvet och sprang nĂ€stan omkull henne för att komma först till bordet dĂ€r moster och hembitrĂ€det Ritva frĂ„n Litauen hade dukat fint precis som Mumins mamma hade gjort.

Det var en ovanligt varm sommardag och dÀrför mÄnga ettriga getinger som gjorde vad de kunde för att fÄ sig en slick av den söta saften. Inte gjorde vi som man enligt regelboken skulle göra sitta stilla utan vi slog efter dem och sprang undan. De blev till sist sÄ arga att de gav sig pÄ inte Inger och jag som var de som mest retat upp dom utan Ulla som alltid av nÄgon outgrundlig anledning var deras Àlsklingsoffer. Hon fick svÄrt att andas sÄ tyvÀrr mÄste morbror ge sig ivÀg till sjukstugan med henne.

Det var synd att hon inte fick följa med och bada, tyckte jag, men Inger tyckte det var bÀttre att slippa sitt pÄhÀng till lillasyster. Och medan mormor gick och la sig för att sova middag hÀmtade vi vÄra badklÀder och moster en korg med lite mer dricka, frukt och bullar.

Inga ledde oss in genom snÄren vid vÀgkanten för den som inte visste att det fanns en stig hÀr skulle den aldrig upptÀckas, vÀxterna dolde den effektivt. Det var lite spÀnnande att kÀnna till en hemlig stig som lÄng och ringlande förde nedför och in i skogen. DÀr var det nÀstan alltid fuktigt och gyttjigt. Som vanligt kittlade och svalkade det skönt under fotsulorna, nÀr geggan letade sig in mellan tÄrna. SÄ mötte vi en bredare grusvÀg som kom lÄngt ifrÄn. De flesta badgÀster tog den omvÀgen till stranden. Vi kÀnde oss malliga över att ha vÄr egen.

Vid vÀgens slut fann vi som vanligt samma gamla eka som lÄg halvt nedsjunken i vattnet omgÀrdad av vass. Stranden vi gick pÄ var i början tÀckt med fint smÄgrus som blev nÄgot finare ju lÀngre vi gick. Jag sÄg vattenbrynet en bit bort och blÄstÄngen vajade sakta för de lÀtta vÄgorna som slog mjukt mot stranden. Inga stannade för att plocka upp nÄgot nyfiket kikade i hennes hand vad det var för nÄgot hon hade hittat. En liten blÄmanet var det den hjÀlpte vi att ta sig ut i vattnet igen ocksÄ en sjöstjÀrna. LÀngst bort mot bergssidan dÀr den enda bryggan stack ut i vattnet hade familjen Steinwalls sitt tillhÄll. Moster bredde ut filten och medhavd matsÀck pÄ den vÀlpolerade klippavsatsen.

Jag försökte vÄga mig ut lÀngst ut pÄ den lÄnga trÀbryggan. Det var lite farligt eftersom den var hal av sjögrÀs pÄ vissa stÀllen men lyckligen framme vid bryggans yttersta grÀns förstod jag varför jag hade kÀnt mig sÄ nÀra Inga dÄ jag varit pÄ den strand jag varit vid dagen innan. Det var bara att hoppa i havet och simma nÄgra meter, ta sig runt udden sÄ skulle jag kunna nÄ den badstrand som Ann och Lasse kanske just nu badade vid.

”SpĂ€nnande”, tĂ€nkte jag, ”att man bara med kĂ€nseln kunde kĂ€nna nĂ€rheten av nĂ„gon annan”.

NÀr jag tittade ned i vattnet vid bryggan sÄg jag hur brÀnnmaneter svÀrmade runt hela bryggan. Det var omöjligt att bada hÀr sÄ Inga och jag beslöt oss för att dela utrymmet pÄ filten med moster. Vi kunde leka sakletare lÀngs stranden som Pippi, Tommy och Annika. Det fanns en hel del olika sorters snÀckor, blÄmaneter, döda sjöstjÀrnor och fina stenar att hitta. De plockade vi med oss för sÀrskilt snÀckorna och stenarna var fina och man kunde ta med dom hem som souvenirer. En sjöstjÀrna ville jag ha med mig dÀr fanns en sÄg jag. den var stor och vackert orangefÀrgad torr och död sedan ett tag.

En vecka senare packade vi in oss tillsammans med de större barnen Britt Marie och Elisabeth som kommit pÄ besök i Britt Maries nyinköpta blÄa Saab. Moster tog sin egen ljusblÄ Opel Kadett, Inger och mormor ville ocksÄ med till Fykan. Det blev att mormor fick Äka sÀkert med moster och vi kusiner i Saaben. MÄnga mil ut mot havsbandet reste vi, men den sista biten ner mot stugorna mÄste vi gÄ nedför en lÄng smal ringlande stig, balanserade pÄ en smal spÄng förbi ett mörkt vatten. LÄngt ned i dalgÄngen syntes klungan med ett par slitna fiskarstugor som desperat tycktes söka skydda sig frÄn de salta höststormarna. Nu var det högsommar och de badade i solskenet.

Mamma hade berÀttat om ett besök hÀr för lÀngesedan nÄgon gÄng pÄ fyrtiotalet om Fykan och som lÄg vid Soten mitt emellan Gravarne och Hunnebostrand. Det fanns bara tre gamla fiskarstugor dÀr. En bebodd av nÄgra oeniga syskon som vÀgrade att sÀlja den för mindre Àn 9000 kronor. Stugan var förfallen redan dÄ, skorstenarna föll ned och trÀdgÄrden vÀxte igen. En annan stuga lÄg nÀrmare havet vid en smal vik som sköt in i de hÄrda klipporna. Den var mer vÀlskött kÀrleksfullt vÄrdad av Jenny.

Den Jenny vi nu mötte var en grÄ och av hÄrt slit krokig kvinna, men lika vÀnlig och kÀrleksfull som mamma beskrivit henne. Men stugan dÀr vi skulle bo var inte lÀngre lika vÀlskött ganska förfallen. Kanske hon ÀndÄ skulle fÄ mycket mer betalt för den Àn de 9000 som de hade begÀrt dÄ. Hon bjöd pÄ kaffe och bulla och en hiskelig historia om hur nÄgra kor hade gÄtt ner sig i vattensamlingen som vi pÄ den rangliga spÄngen just hade passerat.

– Det ska ni veta, barn, sa hon med en finurlig uppsyn, att det inte finns nĂ„gon botten sĂ„ trillar ni i hamnar ni hos hinhĂ„le. Det Ă€r lika visst som det Ă€r sant.

Aino och Stefan kajkade förnöjt omkring pÄ marinblÄ badmadrasser i viken. De var vÄra Àldre kusiner morbror Bo och moster Hilkkas barn som bodde i Göteborg. De var redan i tonÄren, lite yngre Àn Britt Marie och Bettan. Inger, jag och Ulla smÄkusinerna hittade nÄgra madrasser som vi pumpade upp med en rostfÀrgad rund mjuk luftpump innan vi tog oss ut pÄ det halvdjupa vattnet. Stefan försökte knuffa ned oss i vattnet, men det var han sjÀlv som tappade balansen och föll i. Han fick brÄtt upp igen för pÄ botten kravlade hundratals krabbor, som mer Àn gÀrna ville knipsa av en tÄ. De hade tur de var inte matnyttiga, Jenny och moster hade lagat till en vÀstkustssallad pÄ fisk och skaldjur frÄn havet utanför.

Sommaren var snart slut och dÀrmed det roliga. Jag avlÀmnades hos Maggies pappa i KungÀlv. Han var en gammal snuskgubbe upptÀckte jag sÄ snart jag kom in i den lilla lÀgenheten. Jag kÀnde mig obekvÀm och lite rÀdd. Det var nÄgot i luften i atmosfÀren. Jag var glad nÀr vi stuvade in oss i peugeoten för resan tillbaks till Stockholm. Hit ville jag aldrig mer. Gubben hade försökt knipa ihop om mig med sina ben nÀr jag hÀlsat pÄ honom.

Maggie som hade skrutit om sin pappa vad dolde hon för sig sjÀlv. En mur mellan henne och sitt kanske inte sÄ flÀckfria förflutna.

Kapitel Fyra

Svarvargatan

SÄ hÀr sÄg gatan ut 2010.

Det var eftermiddag lördag tvÄ veckor senare jag huttrade i snÄlblÄsten pÄ HÀsselby GÄrds högt belÀgna tunnelbanestation. Maggie hade i förbigÄende sagt att jag skulle in till stan för att hÀlsa pÄ pappa. Jag skulle gÄ av vid Fridhemsplan och hon lÀmnade mig ensam pÄ perrongen.

Jag hade nĂ€stan glömt att jag hade en annan pappa Ă€n Kent.  Minnet var det lite si och sĂ„ med. Det verkade sortera ut sĂ„dant som det inte orkade med just nu var det mesta. Mycket hade hĂ€nt pĂ„ alltför kort tid rĂ€dsla, ensamhet och osĂ€kerhet hade jag aldrig förr upplevt.

Varför Àr du alltid sÄ dum? Du har ju inget vett alls om du inte gör som jag sÀger blir du som din tokiga mamma. Ann och Berit de Àr minsann kloka och Berit som Àr yngre Àn du klarar allt, sa Maggie med förakt i rösten.

Den enda tröst jag hade var nallen, filten och tummen. Jag skÀmdes över mig sjÀlv, rÀdslan för att vara dum var vÀrre Àn den vÀrsta mardröm. Gömde mig under filten och hoppades att jag skulle försvinna. TÀnkte att mamma nog inte vile ha mig samtidigt som jag önskade komma hem igen. Det hÀr var bara en hemsk mardröm. Snart skulle jag vakna upp hemma igen, men dagarna gick. I skolan klarade jag inte det enklaste tal eller bokstÀverna trots att jag kunnatt skriva innan jag börjat skolan. I den hÀr nya vÀrlden var allt annorlunda. HuslÀngorna sÄg likadana ut. Ingenting verkade Àkt som de dÀr kopiorna av tavlor som hÀngde pÄ vÀggarna. Maggie menade att den var den enda rÀtt och riktiga. Allt annat var fantasi och det var farligt.

Min fostersyster Ann hade kommit hem frÄn sina kusiner och fÄtt för sig att hon skulle leka damfrisörska. Jag var hennes försökskanin och protestera gick inte för sig dÄ hade jag vÀl blivit inlÄst i badrummet och inte fÄtt trÀffa pappa. Ann hade satt papiljotter i mitt hÄr. Den frisyr hon skapade kunde ha passat en tonÄring. en hög frisyr perfekt för en halvvuxen person inte en sjuÄring. Jag kÀnde mig ful och obekvÀm nÀr jag sett resultatet i spegeln.

I vÀntan pÄ det gröna tunnelbanetÄget önskade jag desperat att blÄsten skulle fÄ frisyren att försvinna och mitt hÄr som ju var kortklippt skulle rakna och bli som jag var van vid. rullade tÄget frÄn HÀsselby Strand in pÄ perrongen stannade tvÀrt. Tillsammans med övriga blÄfrusna resenÀrer klev jag in i vÀrmen.

Slog mig ned pÄ ett av de gröna plastiga lÀdersÀtena och smÄlog förnöjt. Det var skönt att ha ett hÄr dÀr inga lockar i vÀrlden höll en lÀngre tid utan ordentlig permanent. Nu kÀndes det bÀttre och önskade att jag fick stanna hos pappa.

Pappas famn, var varm, trygg och hemlik ÀndÄ tvekade jag lite nÀr jag tog hans hand. Var drömmen sann var det han och Àlskade han mig. SÄg han att mitt hÄr var rakt och tyckte han om mig Àven utan hÀstsvans. Jag kunde inte vara helt sÀker pÄ honom för nÀr mamma och jag hade varit i Göteborg och vi sent pÄ kvÀllen trötta efter den lÄnga tÄgresan klivit över tröskeln hemma i Vasastan hade en föraning, en kÀnsla av tomhet som fick det att knyta sig i maggropen tagit tag i mig. Det hade varit nÄgot som borde ha funnits dÀr men som nu var som bortblÄst. DÀr skulle finnas en lukt som sa att nu var jag hemma! Ett gnisslande ljud hade hörts frÄn spÄvagnen som svÀngt in pÄ gatan. Mamma sÄg jag hade funnit nÄgonting pÄ köksbordet innan hon snabbt hade skickat in mig till tant Maja.

Hon hade som vanligt suttit vid sitt sminkbord och som alla kvÀllar skött sitt ansikte med olika skönhetsmedel, graciöst som en ballerina lyckades hon den dÀr kvÀllen som alltid trots sina av ledgÄngsreumatism söndervÀrkta fingrar vira in det tunna grÄ hÄret i de snusbruna mjuka papiljotterna för att till sist sÀtta ett florstunt hÄrnÀt över det hela. Hennes omsorg om sin egen person var hennes sÀtt att inte bara överleva i slummen utan ocksÄ genom att sköta sitt yttre bevara sin vÀrdighet. Allt verkade normalt.

Det hade kÀnts tungt, tomt och ledsamt och förstrött hade jag tittat ut genom fönstret mot det motsatta gÄrdshuset. DÀr pÄ vÀggen mittemot hade den gulbruna putsen flagnat sÄ att bilden av en ensam gammal gumma sittande pÄ huk tonade fram. SÄ ensam och gammal kÀnde jag mig, som trashanken Chaplin, som hade trillat ned i ett svart hÄl som han gjort i filmen jag sett i Göteborg tillsammans med kusinerna Aino, Stefan och Inger.

Den dagen för tvÄ Är sedan hade pappa samman med min bror lÀmnat mig och mamma. Det var för att han lÀmnat mig utan att sÀga varför som jag inte var sÀker pÄ att han verkligen ville trÀffa mig. Han kramade mig nÀr vi möttes pÄ perrongen vid Fridhemsplan. SÄ för en stund försvann den sugande oron i maggropen. Vi promenerade hand i hand lÀngs Fleminggatan. Aldrig ville jag slÀppa taget om honom och trots det ljudliga trafikbullret och snÄlblÄsten vÀxte vÀrmen och trygghetskÀnslan inombords samtidigt som pappa vÀnligt, men bestÀmt visade vÀgen. Vi tog en gata till vÀnster och sÄ till höger och sÄ till höger igen. Det var lÄng vÀg att gÄ för en kortbent sjuÄring, men det var en underbar stund. Om jag fÄtt som jag velat hade jag gÄtt och gÄtt med min hand i pappas strÀva nÀve hela livet.

”Mamma kanske vĂ€ntade pĂ„ oss”, tĂ€nkte jag upprymt. Vid slutet av gatan fann pappa en tvĂ€rgata ned mot Kungsholmsstrand. I ett fönster skymtade nĂ„gra keramikmuggar, i ett annat nĂ„gra dammiga ögonkakaokartonger och ljusblĂ„ burkar med bilder av syrliga karameller. De verkade ha stĂ„tt i skyltfönstret sedan mitten av femtiotalet. SĂ„ kĂ€nde jag igen mig. Ett funkishus stod ensamt för sig sjĂ€lv, i bakgrunden syntes den magnifika utsikten över Karlberg, och Norrmalm. Ett stort trĂ€d stod liksom ett vĂ„rdtrĂ€d vid husets sida invid en sandlĂ„da och en grön parkbĂ€nk. De rostbruna och gula löven lĂ„g utströdda som en krans vid dess fot plötsligt tog en stark vind tag i dem och de flög rasslande ivĂ€g över gatan.

I spÀnd avvaktan följde jag pappa in genom porten. Vi tog en liten jÀrngallerförsedd hiss tre trappor upp. En ytterdörr stod pÄ vid gavel. Vi var vÀntade. En liten rundnÀtt, mörk kvinna slöt mig vÀlkomnande i sin varma, mjuka famn.

Det var Maria, pappas nya fru och dÀr var Thias som var en mÄnad yngre Àn jag. Han satt slappt nedsjunken i en av de bruna lÀderfÄtöljerna. Hans cendréfÀrgade hÄr var kort men ostyrigt rufsigt. Han vÀnde sina vÀnliga spjuveraktiga ljusbruna ögon mot mig.

– Mors, syrran, sa han och log med hela ansiktet.

Tomas var den mest spÀnnande kille jag trÀffat. Jag hade hört Maria berÀtta om alla gÄnger han med hjÀlp av sin ohöljda charm fÄtt polisen att köra honom hem nÀr han varit ute pÄ stan. Han stÀllde sig vid trottoarkanten och lÄtsades grÄta. Den svartvita polisbilen stannade.

– Och hur var det hĂ€r dĂ„, undrade en bekymrad polis.

Jag har gÄtt vilse och hittar inte hem, grÀt Thias.

SÄ fick han skjuts Ànda till porten. Det var lustigt tyckte jag att han lyckades med det dÀr varje gÄng. Inte hade han gÄtt vilse han var bara trött och orkade inte gÄr hem sÄ smart att ordna gratisskjuts.

NÄgra minuter senare satt jag lika hÀrligt nedsjunken i den snusbruna lÀderhörnssoffan för att inta mitt thé, som Thias i fÄtöljen bredvid. Maria thé smakade godare Àn nÄgot annat, gjort pÄ Hornimans och kaffegrÀdde istÀllet för mjölk. Jag prövade sjÀlv lÀngre fram i tiden, men det smakade inte alls lika, sÄ det var nog nÄgot mer kanske en hemkÀnsla. HÀr var jag accepterad Ätminstone kÀnde det sÄ.

Théet smakade gott för att atmosfÀren var sÄ gÀstfri. Inte alls som hos mina fosterförÀldrar dÀr jag kÀnde mig som en intrÀngling i deras perfekta lilla familj. HÀr fanns sÄnt som jag mindes frÄn Norrtullsgatan som böcker, tidningar, tavlor, byster i lera som pappa hade skapat som denna byst av Maria.

Pappa Ragnar skulptör

Till Edith/Ragnar Edvardson/ 1954

Fem majskorn i en rad Àr dina tÄr
Och hÀlen spetsig, utan spÄr
av detta första runda Är.
Nu öppnar sig din lilla hand,
Som Ànnu ingen knoge har
en sjöstjÀrna pÄ fjordens strand.
Förtorka skall den
Ganska snart
Och ligga gömd i silvrig sand
dÄ öppnar du
En annan hand
DÄ vandrar du pÄ trubbig hÀl
och griper vant
Om föremÄl som mening har
Men ingen sjÀl
En trasig knapp
Ett Àventyr!
Ja, skynda dig före knappen flyr
Och blir ett glÀdjelöst bestyr

Maria var frÄn Sundsvall och hon arbetade som frilansande socialreporter för den kooperativa veckotidningen Vi. Hon satte sig nu i fÄtöljen mitt emot mig och tÀnde en Minden mentolcigarett. Den speciella doften av mentol skulle följa henne genom livet som ett oersÀttligt karaktÀrsdrag. Precis som pappas piptobak, Tiedemanns gula skulle följa honom och mig. NÀr jag kÀnde nÄgra av de lukterna i tunnelbanan mindes jag dem och det hÀr hemmet.

– Det var krig, berĂ€ttade Maria med sin djupa lite hesa röst, Sundsvallsdialekten var uppblandad med stockholmska. – Jag fick en snabbutbildning till elektriker. Alla karlar var upptagna med att öva krig, sĂ„ vi kvinnor behövdes för att sköta sĂ„nt som de inte hade tid med. PĂ„ den tiden fanns det bilar men vĂ€garna var inte alltid farbara och vi mĂ„ste spara pĂ„ bensinen. Det var restriktioner pĂ„ allt och de hade placerat mig vid en förlĂ€ggning högst upp i Lappland vid RiksgrĂ€nsen.

Det var mitt i vintern, och du ska veta att det var kallt, sa hon och tittade menande pĂ„ mig. – Snön tĂ€ckte nĂ€stan taknocken och det var -40 och snöstorm. Jag var totalt ensam ingen telefon, ledningen hade rasat. De enda som höll mig sĂ€llskap var vĂ€ttar, vargar ylade och en jĂ€rv rörde sig runt knuten. PĂ„ kvĂ€llarna hade jag och killarna ibland seans. Det Ă€r nĂ„got man gör om man vill tala med andar, vet du. Andarna fick fnatt och lyfte hela bordet och det flög över golvet.

Marias berÀttelser var totalt olika Maggies som ju ansÄg att fantasier var farliga. SÄnt skulle barn lÀra sig av med för det var fult att ljuga, dÀrför kunde hon inte pynta sin livshistoria med olika bilder som Maria gjorde, för det var fult, och det skulle jag lÀra mig. Men utan att blinka ljög hon för Lilly grannfrun nÀr hon lÄtsades tycka om henne för ofta berÀttade hon för Kents syster om vilken obegÄvad lantlolla Lilly var. Det menade Britta var okej och kallade det för vita lögner.

 Fantasier var lögner som man inte fick ha, men lĂ„tsas som att man gillade grannfrun gick bra. Marias fantasier var sĂ„nt som Britta ansĂ„g oanstĂ€ndigt som konstnĂ€rer och sĂ„ngerskor sysslade med som ofta pyntade sina bilder och sĂ„nger med bilder. VĂ€ttar och andar som fick bord att flyga som Maria berĂ€ttade om fanns inte. Hennes berĂ€ttelse var dĂ€rför inte sann. Pappa kallade henne senare för mytoman med en fnysning, men hur skapade man en spĂ€nnande historia om man inte fick svarva lite.

”Varför gick hon gĂ€rna pĂ„ Operan, lyssnade pĂ„ Snoddas och sjöng ibland sjĂ€lv om hon tyckte sĂ„nt som konstnĂ€rer och sĂ„ngerskor sysslade med var omoraliskt skrĂ€p som vettiga mĂ€nniskor inte sysslade med”, undrade jag.

Det var fult att ljuga, visste jag, men det fanns visst olika sorters ljug. Britta hade sagt till mig att vita lögner var hennes och mĂ„nga andras sĂ€tt att inte göra andra alltför illa, genom att avslöja vad de egentligen ansĂ„g. Det var en bra strategi att inte vilja göra sig osams med grannfrun. Mina lögner var aldrig vita Ă€ven om jag ibland försökte för att inte rĂ„ka illa ut precis som Britta dĂ„ hon inte ville bli ovĂ€n med grannfrun. “Var det kanske bara hon och hennes familj som fick gör vissa saker som inte andra fick.”

Jag Àlskade Marias fantasifulla historier. Hon beskrev ensamheten vid riksgrÀnsen och rÀdslan för att kriget skulle komma till henne. Det var dÀrför den befolkades med vÀttar, andar, vargar och jÀrv. Kylan och snön beskrev hotet frÄn vÀrlden utanför. Och hon bevisade att hon var duktig pÄ elektriska saker som hon lagade som en expert.

Marias berÀttelser gjorde hennes liv spÀnnande och jag ville hellre vÄga fantisera som hon Àn vara trÄkig som Britta.

HÀng med, Edit, ropade Thias frÄn ytterdörren. Han hade redan jacka och stövlar pÄ sig. Snabbt fick jag pÄ mig mina ytterklÀder.

Stadens gatlyktor lyste upp tillvaron sÄ att det inte var helt beckmörkt dÄ vi kom ut genom porten för att förenas med nÄgra barn frÄn kvarteret. De hade samlats vid sandlÄdan under trÀdet en mörklockig söt pojke med en korkskruvslinga i pannan och en tanig pigg brunögd flicka i samma Älder som jag. Jag nÀrmade dem lite blygt men flickan tog initiativet.

– Du Ă€r Edit, undrade hon och jag nickade. Jag heter Pia. Thias har berĂ€ttat om dig, kul att du Ă€r hĂ€r. Vill du vara min bĂ€stis?

Visst vill jag det, svarade jag och sken upp. Vad ska vi göra nu?

 Vi drar, hojtade Thias, och sĂ„ drog vi fyra ivĂ€g i full galopp till Beates keramiska verkstad runt hörnet.

Beate

Den var spÀnnande sÄ dÀr stannade vi en stund först tittade vi i fönstret och beundrade de fina muggarna som alla i kvarteret drack sitt te eller kaffe ur. En tunn liten kvinna med kort spetsig nÀsa, rakt rÄttfÀrgat kortklippt hÄr och ljusgrÄ ögon vinkade in oss. PÄ bruten svenska hÀlsade hon oss vÀlkomna. Hon var tyska precis som Martins mamma som var frÄn Berlin. De hade bÄda överlevt koncentrationslÀgren under kriget.

Pia, Thias och pojken som var mörkhyad och kom frÄn Marocco som hette David sprang runt i lokalen och tittade pÄ allt fint, men innanför dörren stod en enorm drejskiva och den drog mig till sig som en magnet. Jag kravlade upp pÄ trÀbÀnken framför den och sÄ försvann nuet och jag var hemma i Vasastan.

 Det var en vinterkvĂ€ll och kallt sĂ„ det knakade i de gamla vĂ€ggarna, och jag satt vid ett stort bord i den av kokskaminen och vedspisen uppvĂ€rmda lĂ€genheten. För mitt inre sĂ„g jag mamma, pappa, moster Sirpa en storvuxen finska, min kusin Nina som var hennes dotter, Martin och Bernt som var poet. Vi satt alla vid bordet och pappa arbetade med en byst i lera. Matin satt modell skrattade i drömmen för att han mĂ„ste sitta alldeles stilla. Han ville hellre ge sig ivĂ€g och leka med sina indianer. Mamma koncentrerade sig helt pĂ„ en egyptisk relief ocksĂ„ i lera. Jag gjorde vad jag kunde ormar i alla storlekar. De vuxna smĂ„pratade och det var allmĂ€nt mysigt och hemtrevlig trots att det ibland knĂ€ppte otĂ€ckt i de gistna fönstren.

 Bernt lĂ€ste en av sina dikt.

 se vĂ€rldshjĂ€rtat/ bernt eriksonMumien vaknar

Bredande mÄnljusfasa pÄ
sinnenas Àng
Se den stela mekaniserade
Ondskan
Nalkas livets skÀrhet
Som inte vÄgar vara trygg
Var god vÀnd
Ty ocksÄ pÄ andra sidan finns
beaktansvÀrdhet
Var god lÀs alla baksidor
sÄvÀl som framsidor

Det var den speciella atmosfÀren som lukten av lera, oljefÀrger och kreativiteten i keramikverkstaden som framkallade minnet av den gemensamma stunden. Skapandet, fantasins och drömmarnas vÀrld var mitt hem pÄ jorden, hur mycket Britta Àn försökte fÄ mig att vÀlja hennes realistiska vÀrld. En vÀrld utan fantasi och drömmar blev trÄkig kÀnde jag, vid drejskivan kÀnde jag lite vÀlbehövlig stolthet över att tillhöra den vÀrld som var konstnÀrens.

– Edit, vi drar, hojtade Thias igen.

Han kunde absolut inte stanna en lÀngre stund och Àven om jag helst ville stanna hos Beate kunde jag inte lÄta bli att följa med honom och de andra för att se vart vi nu skulle. Det kanske fanns nÄgot minst lika spÀnnande runt hörnet och sÄ fortsatte fÀrden i vild galopp mot en liten gungpark.

De som bestÀmde i staden hade börjat byta ut gungorna av trÀ mot bilringar, Ànnu sÄ lÀnge nöjde sig parkförvaltningen med tvÄ bilringar. Vi tyckte att de i trÀ var mer spÀnnande för man kunde göra vÄghalsiga saker med dom. Tomas stÀllde sig pÄ en av dem och tog rejÀl sats snabbare och snabbare gungade han. Högre och högre och sÄ plötsligt fick han gungan över huvudstÄngen. Han skrattade högt stolt som en mycket liten tupp som klarat nÄgot riktigt farligt. Utan att veta om det trotsade han faran för varken han eller vi andra hade vett att förstÄ att man kunde slÄ sig ordentligt om man trillade av. Tomas gjorde om konststycket flera gÄnger och vi andra var rÀtteligen imponerade.

Jag försökte och Pia ocksÄ, men vi lyckades inte fÄ upp farten tillrÀckligt och snart hade Tomas tröttnat pÄ gungorna. Han gav sig ivÀg utan varning. David följde snabbt med och sÄ smÄningom ocksÄ Pia och jag. Det skulle dröja nÄgot Är innan vi skulle göra om samma trick som Tomas. Vi hittade snart killarna i godisbutiken. Bekymrat viskade jag att jag inte hade nÄgra pengar men Tomas var snÀll och sa att jag fick dela hans pÄse som snabbt fylldes med gelérÄttor, sega gubbar, chokladnallar och piaster.

Pia och David lÀmnade vi av i grannhuset, sÄ var Tomas och jag inne i köket dÀr vi hittade Mauds lÀckra spaghetti med köttfÀrssÄs, Ànnu varm vÀntade den pÄ oss pÄ gasspisen. En stor tallrik fylld med lÀckerheten sÄ satt vi i soffan i köksalkoven och lyssnade till Klas KlÀttermus pÄ radio. Maud och pappa tillhörde dem som Ànnu inte köpt nÄgon TV, men vi nöjde oss Ànnu med radions barnprogram. NÀr den var slut tÀnkte vi oss in i sovrummet bredvid, men Markus hade kommit hem frÄn ett besök hos sin mamma och nu gömde han sig med en bok i sitt eget avskÀrmade krypin av rummet intill köket. Han tyckte vi var fjantiga smÄglin och ville vara för sig sjÀlv. Vi tyckte han var trÄkigt vuxen och Tomas kunde inte lÄta bli att reta honom tills han gav upp och tog med sig boken ut i vardagsrummet.

Vi tog över rummet i ett skĂ„p hade Tomas fullt med serietidningar StĂ„lmannen, Fantomen, Kalle Anka, Dennis, 91: an, Lilla Fridolf och snart ocksĂ„ Mad. Det var ett paradis fast jag inte kunde lĂ€sa Ă€n, gjorde jag sĂ„ gĂ„tt jag kunde. Bilderna gjorde det lĂ€tt att gissa vad som hĂ€nde, men Ă€ndĂ„ ville jag veta vad som stod. LĂ€sa kunde man lĂ€ra sig i skolan kom jag pĂ„. Äntligen nĂ„got som gjorde skolan nödvĂ€ndig hade tappat intresset för den och det hade varit dĂ€rför jag haft svĂ„rt att lĂ€ra mig nĂ„got dĂ€r.

T
idigt pÄ söndagsmorgonen nÀr det Ànnu var tyst i lÀgenheten och mörkt ute satt Tomas och jag Äter i den trivsamma alkoven i köket, drack te, Ät rostat bröd med marmelad och lyssnade pÄ barnradions morgonprogram. Gösta Knutsson berÀttade om Pelle Svanslös upptÄg i Uppsala. Jag njöt av den lÀttsamma morgonstunden med Tomas. Det var hÀrligt att sitta dÀr i nattlinne samman med honom och trots att han inte var min bror sÄ kÀndes det sÄ.

– Vill du se Tarzan apornas son pĂ„ Draken, eller Kalle Anka pĂ„ Roxy, undrade han samtidigt som han gĂ€spade.

I stan fanns det mÄnga biografer och flera av dem visade matiné pÄ söndagarna. Draken lÄg vid Fridhemsplan och Roxy lÀngre bort. Tomas avundades jag mycket för han hade möjlighet att gÄ pÄ matiné varje söndag. Ibland hann han om han sprang mellan biograferna med tre stycken för det var ofta förestÀllningar pÄ olika tider fram till klockan tre. Han fick ofta pengar av sin pappa som arbetade med att skriva manuskript till deckare för TV.

– Tarzan, svarade jag för Draken var nĂ€rmast. Jag hade aldrig sett Tarzan snabbt klĂ€dde vi oss. En halvtimme senare satt vi i mitten pĂ„ 11: e raden. De platserna skulle komma att bli vĂ„ra favoritplatser. Vi var lite sena men hann precis slĂ„ oss ned med varsin godispĂ„se för att höra bröllopsmarschen, en galen stumfilms bit och sĂ„ sa en kĂ€ck röst att ”nu blir det reklamfilm”.

Cocacola, Marabou mjölkchoklad och tuggummit Toy med slogans som vi aldrig skulle glömma visade sina reklamfilmer sÄ föll ridÄn. Ett tag ljusnade det nÄgot. Det prasslades frÄn godispÄsarna och blÄstes i biljetter sÄ att ett vinande ljud hördes.

Sakta mörknade det igen och Twenty Century Fox svartvita lejon röt. Tarzan vrÄlade och trÀffade Jane brottades med lejon och krokodiler, red pÄ elefanter, svingade sig mellan lianerna med Jane i famnen till sin trÀdkoja högt upp bland trÀden. De kysstes och ridÄn föll. Vi sprang ut via en dörr lÀngst ned vid scenen och sÄ var Tomas och jag Äter hemma.

Nu var det slut pÄ det roliga för Markus följde mig till tunnelbanan. Pappa hade cyklat till jobbet pÄ en av stans största morgontidningar. Markus gick tyst vid min sida min mörka vackra halvbror. Det mörka hade han fÄtt i arv av sin mamma som var judinna frÄn Tyskland men med spanska rötter. Hon hade nÀr hon var ung försökt fly frÄn Berlin till Spanien, men nazisterna hade fÄngat henne i koncentrationslÀger dÀr hade en av Bernadottes vita bussar hittat henne halvdöd och fört henne till Sverige.

Jag var ledsen för att jag var pÄ vÀg tillbaka till fosterhemmet och för feg för att vÄga be att fÄ stanna hos pappa rÀdd för att han skulle sÀga nej. Min brors liv var inte heller lÀtt. Han hade följt pappa frÄn det ena hemmet till det andra. Hans mamma hade upplevt det vÀrsta tÀnkbara och hon var bara en veckoslutsmamma. Först hade mamma tagit hand om honom och nu var det Mauds tur. Vi var tvÄ oerhört ensamma syskon fÄngna i vÄr egen Ängest utan förmÄga att trösta varandra.

PÄ tÄget mot HÀsselby tÀnkte jag att jag aldrig skulle avslöja att jag helst ville stanna hos pappa. Jag var övertygad om att de vuxna skulle straffa mig för min önskan sÄ att jag aldrig fick trÀffa Tomas och Pia mer. Och redan under julen trÀffades vi och Pia blev för en tid min bÀstis. SÄ lÀnge den hÀr möjligheten fanns kunde jag överleva resten.

Var Àr hemma

Lördagen den 24 september

Kapitel TvÄ

En annan vÀrld

Stora mÄsar flaxar skrÀnande omkring de moderna husen. Ska man nÄgon gÄng följa med sÄ man verkligen kan leva andligen fri i nutiden? Jag lever liksom i den fruktbara perioden efter ett vulkanutbrott. Men vem kan avgöra om vulkanen Àr slocknad? Gunilla Bjerner

MaltesholmsvÀgen i HÀsselby 2013

Lördagen den 10 september

En svart taxi modell Ford 1955 svÀngde tvÀrt in pÄ en parkeringsplats lÄngt vÀsterut frÄn Stockholm. Tanten som hÀmtat mig pÄ fredagen  sig till mig. Tog ett stadigt tag i min arm och drog mig ur bilen. Jag huttrade till i den höstgrÄ, lite kyliga luften sent pÄ lördagseftermiddagen. Hade i all hast fÄtt vÀldigt lite klÀder med mig faktiskt bara det jag haft pÄ mig nÀr jag kom frÄn skolan pÄ fredagen.

Tyst reagerade jag liksom mamma, som pappa berÀttat i sin krönika, med ett dovt pirr i magen följde jag tanten nedför en lÄng vÀltrampad trappa kantad med taggiga vita höstsorgsna rosenbuskar. En regndroppe som en tÄr vÀtte min kind innan vi nÄdde andra porten av de sex portarna i det smutsgula radhuset, i funkisstil hade det börjat dugga. Tre vÄningar högst upp stannade tanten vid en brunbetsad dörr nÀrmast trappan. Hon ringde pÄ och dörren öppnades, sÄ puttade hon in mig genom den lÀmnade bagen, hÀlsade kort och gick utan att sÀga adjö. Det var lördag sÄ hon mÄste vÀl hem och se pÄ TV kanske Bröderna Cartwright inte hade hon tid eller ens lust att bry sig om ett barn som ÀndÄ enligt tidens tro glömde traumatiska upplevelser vilket vÀl var bekvÀmt för de vuxna. Vad stora kvinnor som Ellen Key och Selma Lagerlöf ansÄg var barnets rÀtt togs inte hÀnsyn till.

I en lÄngsmal hall stod tre frÀmlingar min fantasi skapade om dem till stora och farliga bergatroll sÄna som kunde tÀnkas vilja Àta smÄ flickor till frukost. Slocknade i en sÀng.

”Solen sken in genom ett vĂ€lputsat fönster nĂ€r jag slog upp mina ljusblĂ„, nĂ„gra gröna vĂ€xter stod pĂ„ fönsterblĂ€cket raka mörkgröna som vassa svĂ€rd sköt de i höjden. Jag lĂ„g en stund alldeles stilla och undrade om jag skulle vĂ„ga kliva ur sĂ€ngen, mindes de dĂ€r bergatrollen. Men hade inte den dĂ€r dikten som mamma lĂ€st Ibland tomtar och troll sagt att troll hade för vana att försvinna nĂ€r solen gick upp, mindes jag, en försiktig kĂ€nsla av optimism och rĂ€dslan försvann, nyfikenheten pĂ„ vad det hĂ€r var för ett stĂ€lle och vilka de som bodde hĂ€r var tog över. Jag ville vara lika modig som prinsessan, modigt satte jag ned fötterna pĂ„ golvet och lĂ€mnade dĂ€rmed sĂ€ngens trygga vĂ€rme. Det hĂ€ngde en mörkblĂ„ kofta pĂ„ en stol den satte jag pĂ„ mig över det tunna ljusgula knĂ€lĂ„nga nattlinnet.

Ett par steg sÄ var jag vid dörren höll andan gjorde jag medan jag tryckte ned det plastiga vita dörrhandtaget. Dörren knarrade lite nÀr den gled upp. Utanför lyste det frÄn en liten lampett bredvid en guldfÀrgad hallspegel. Kusten verkade klar vare sig troll eller spöken syntes snabbt kilade jag ut i hallen. Brorsan hade lÀrt mig hur man smög som en mohawk pÄ lÀtta fötter. En orangeröd bredrandig wiltonmatta dÀmpade mina steg som saktade in.

Invid ena lÄngsidan stod nÄgot stort och spÀnnande. Ett skÄp i falurött med vita knutar som jag ville titta nÀrmare pÄ. UpptÀckte till min förtjusning att det var ett dockskÄp i tvÄ vÄningar med fyra stora rum i varje under taknocken fanns en skum vind. Ett av rummen i första vÄningen var ett modernt kök med elspis. I varje rum lyste lampor över de fint ihopsnickrade möblerna. Tre dockor bodde dÀr. De satt i vardagsrumssoffan, tvÄ vuxna och ett barn och sÄg pÄ TV. En lÄng stund fantiserade jag om att krypa in i det för tÀnk om den dÀr skogen som Astrid Lindgren skrivit om i, Inga rövare finns i skogen, fanns utanför vardagsrumsfönstret. Skogen kanske ledde hem till mamma. Men det var bara drömmar och fantasier för inte gick det ta sig in i dockskÄpet och ingen gren fanns att sÀtta fingret pÄ och sÀga killivippen sÄ man blev liten som Nils Karlsson Pyssling.

DÀmpade röster nÄgonstans ifrÄn gjorde att jag sÄ smÄningom gick vidare för att ta reda pÄ var de kom ifrÄn. I en öppning syntes ett kylskÄp i vÀggen som hade samma storlek som det Ture Sventon förvarade sina temlor i. Ett kök, förstod jag, sÄ klev jag över en platt tröskel tvÄ steg in till vÀnster fanns elspis, diskbÀnk och lÀngst bort vid det kvadratiska fönstret med blÄprickiga köksgardiner ett skafferi.

Vid ett köksbord med smala furuben tĂ€ckt av en smĂ„blommig beige vaxduk satt en man, en kvinna och en liten flicka. Framdukat var tekoppar och djupa tallrikar fyllda med havregrynsgröt, mjölk och lingonsylt. (Scenen var som klippt och skuren för en reklamfilm ”1960 moderna kök”). I min fantasivĂ€rld hade dockorna frĂ„n skĂ„pet fĂ„tt liv. Kvinnan i det korta, tjocka sjĂ€lvlockiga mörkröda hĂ„ret satt framför det öppna skafferiet sĂ„ att hon kunde förse familjen med olika saker ur det. Hon upptĂ€ckte mig dĂ€r jag stod tvekande vart jag skulle ta vĂ€gen.

– Du ska sĂ€ga God morgon, sa hon utan att se pĂ„ mig pĂ„ Ă€kta bohuslĂ€nska med ett tonfall som inte tĂ„lde motsĂ€gelser med en nick mot mannen framför sig fortsatte hon.

– Det Ă€r vi som Ă€r dina nya förĂ€ldrar och du ska kalla oss mamma och pappa. SĂ€tt dig sĂ„ fĂ„r du frukost.

– God morgon, pep jag blygt, gick fram mot den lediga pinnstolen i brunbetsad furu, med avtagbar blommig dyna i samma beiga fĂ€rg som vaxduken. Jag satte mig till rĂ€tta pĂ„ stolen bredvid henne. Kvinnan la upp nĂ„gra slevar gröt pĂ„ tallriken, hĂ€llde mjölk ur den trekantiga tetrapacken och nĂ„gra klickar lingonsylt frĂ„n den lilla kristallskĂ„len. Oron jag hade kĂ€nt la sig till ro medan den lena varma goda gröten dĂ€mpade hungern.

”Varför mĂ„ste jag kalla dem för mamma och pappa? Jag Ă€r vĂ€l inte deras barn, heller. Är hon lika gammal som jag,” tĂ€nkte jag och betraktade nyfiket flickan som satt framför mig.

Hennes ansikte var lite avlÄngt som en hÀsts med en pikant uppnÀsa översÄllad med frÀknar och stÄlgrÄ blick. Hon sÄg fientligt pÄ mig, men jag log sÄ vÀnligt jag kunde sÄ lÀnge jag var hÀr kunde vi vÀl vara vÀnner. Snart kom ÀndÄ mamma och hÀmtade mig. Det hade hon alltid gjort hittills.

– Minns pappa den dĂ€r konstnĂ€ren, han som kom till den dĂ€r festen och gick direkt och la sig pĂ„ soffan. Är det inte typiskt? De har dĂ„ ingen hyfs alls sĂ„dana dĂ€r latmaskar. Aldrig har de gjort nĂ„gon skapandes nytta. KonstnĂ€rer Ă€r riktiga samhĂ€llsparasiter, eller vad tycker pappa, sa frun i huset och stönade uppgivet.

”Han var nog trött den dĂ€r konstnĂ€ren”, tĂ€nkte jag. ”Fast Ă„ andra sidan skulle man pĂ„ fest sĂ„ borde man vĂ€l inte gĂ„ och lĂ€gga sig. Men kanske det var en trĂ„kig fest. SamhĂ€llsparasit! Vad betydde det, men det var visst inget bra att vara. Varför kallade hon han för pappa förresten? Var inte han hennes man?”

Herrn i husets tunna fÀrglösa hÄr skapade horn i pannan, men nÄgon djÀvul var han sÀkert inte dÄ han nickade i samförstÄnd Ät sin hustrus historia samtidigt som han plockade fram en rakapparat. Min pappa poeten journalisten hade helskÀgg som jag ibland sett hur han masserade in med raklödder för att sedan anvÀnda en hyvel för att ansa sitt fina mjuka skÀgg och mustaschen klippte han med mammas nagelsax. En rakapparat hade jag aldrig sett, nyfiken pÄ nyheter följde jag med blicken den surrande tingesten som herrn som jobbade som ingenjör pÄ ett elektronikföretag (Philips) i stan dÀr han fÄtt rakapparaten för reducerat pris, förde den fram och tillbaka över haka och överlÀpp.

– Ann ta med dig tallriken och lĂ€gg den i vasken innan du gĂ„r, bad frun som hette Britta sin dotter.

SÄ, hon heter Ann tÀnkte jag eftersom jag ocksÄ Àtit fÀrdigt reste jag mig frÄn bordet för att lÀgga tallriken i vasken. Ingen av dem tyckte det var sÀrskilt nödvÀndigt att tala om vad de hette. Det tog mÄnga veckor innan grannar och hans syster som inte bodde sÄ lÄngt ifrÄn avslöjat att hon hette Britta och han hette Kent.

Britta stoppade mig tog mig hÄrt i armen och sa att jag mÄste be om lov innan jag gick frÄn bordet. Sedan ledde mig in i det lilla badrummet vid ytterdörren. DÀr fanns badkar, toalett, tvÀttfat och Àven en toppmatad tvÀttmaskin ocksÄ frÄn elektronikföretaget. VÀggarna var mÄlade i ljusblÄtt, badkarsvÀggen hade vitt kakel och ett litet fönster bara som en liten fyrkant slÀppte in sparsamt med ljus. OcksÄ toppmodern 1960.

Det var andra grejer Àn hemma i Vasastan. Den enda toaletten fanns pÄ vinden och var gemensam för alla hyresgÀster. Jag hade aldrig behövt gÄ dit för mamma hade skaffa en ljusgul plÄtpotta som stod gömd bakom vedlÄren i köket. Det var tur för det hade var lite lÀskigt dÀruppe pÄ vinden inte alltid bara grannar utan ofta en inte helt nykter uteliggare som fann ett tillfÀlligt nattkvarter dÀr. En gÄng i veckan hade mamma kokat vatten pÄ vedspisen för att min bror och jag skulle bada i den stora tenngjutna tvÀttbaljan i köket. Det blev alltid brÄk mellan oss om vem som skulle bada först, för det var kallt efterÄt. Vi ville helst slippa. Men brorsan kunde bada nÀr han var hos sin mamma. NÄgra gÄngertog mamma och jag spÄrvagnen förbi Stadsbiblioteket för att hÀlsa pÄ morbror Fred( mammas morbror) som hade ett fint badkar med lejontassar.

Det hade varit spÀnnande och efterÄt hade han berÀttat att han hade Àgt ett lejon som han gÄtt omkring med pÄ gatorna i Göteborg. Jag fick en lejongul pyjamas av mamma sÄ jag kunde leka lejonet Leo som försökte hitta hem till Afrika. Han saknade nog sin mamma och pappa och att kunna ströva fritt med sina kompisar.

Medan jag drömt mig tillbaka till en vÀrld, hade Maggie fyllt det moderna badkaret utan onödiga dekorationer som lejontassar med varmt vatten och sa med bestÀmd röst Ät mig att kliva i. HÄrdhÀnt skrubbade hon mig med en rotborste frÄn topp till tÄ sÄ att skinnet glödde. Hon luggade det lÄnga, tunna hÄret sÄ att jag ville skrika, tÄrar vÀtte ögonvrÄn. NÀr hon var fÀrdig gav hon mig ett rosa badlakan knuffade lÀtt in mig genom dörren till rummet dÀr jag sovit. Hon plockade fram en dammsugare naturligtvis frÄn elektronikföretaget och började stÀda, skrubba och rengöra den lilla lÀgenheten lika noggrant som hon nyss rengjort mig till tonerna frÄn en radiogrammofon typ finare mahognyskÄp. Melodiradion hade inte börjat sÀnda Ànnu, men Snoddas underhöll Maggie med en visa.

Jag blev sittande pĂ„ sĂ€ngen badlakanet vĂ€rmde min rödflammiga kropp och medan jag sakta torkade rotade jag pĂ„ mĂ„fĂ„ i den vita bagen. Kunde behöva nĂ„got för min sargade sjĂ€l, men min bruna nalle som hade haft ett jack i ena örat och tappat ett av ögonen var borta. Min svarta docka som jag Ă€lskat sĂ„ var ocksĂ„ borta. Men med bilderboken “Vad hĂ€nde sen” strĂ€ckte ut mig pĂ„ sĂ€ngen för att följa Ă€ventyret med Mumin och hans vĂ€nner. De som hade följt mig i vardag som pĂ„ fest under hela mitt korta liv. Den hĂ€r boken handlade om Mumins vĂ€g hem med en mjölkkanna. Mamma hade lĂ€st den sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger att jag Ă€ven om jag Ă€nnu inte kunde lĂ€sa, kunde följa sagans text.

IngÄng till huset dÀr jag bodde med mina fosterförÀldrar i 6 Är.

PÄ vÀgen mötte Mumin sina vÀnner Mymlan, Lilla My och Sniff och tillsammans tog de sig igenom det ena hÄlet i boken efter det andra. Bakom varje hÄl fanns spÀnnande Àventyr som de rÄkade ut för, bland annat Äkte de rutschkana inuti slangen pÄ en dammsugare. Brittas brummade just förbi dörren och gav ljud Ät Hemulens. HÄlen de tog sig igenom blev mindre och mindre, men nÀr de tog sig igenom ett hÄl som nÀstan var för litet stod muminmamman pÄ en blomstrande Àng framför Muminhuset i sitt randiga förklÀde och tog emot den glÀdjestrÄlande Mumin. Mjölken hade hunnit surna, men visst var det tur för i stÀllet ordnade hon med saftkalas.

Minnet av en gĂ„ng som verkade vara för allt för lĂ€ngesedan vaknade. Tillsammans med nĂ„gra barn mindes inte vilka de var hade jag en sommarmorgon hade hĂ€mtat mjölk i en bondgĂ„rd. Jag sĂ„g bilden av en grusvĂ€g som slingrade sig fram mellan Ă€ngar och vetefĂ€lt och som blockerades av grindar. Mindes hur vi tyckte det var för besvĂ€rligt att öppna och stĂ€nga dem istĂ€llet klĂ€ttrade vi över. En tavla pĂ„ vĂ€ggen i rummet dĂ€r jag satt var en av de mĂ„nga kopiorna av ”grindslanten”.

Ӏr det jag som ska leta rĂ€tt pĂ„ mamma, kanske pappa ocksĂ„ och dĂ„ blir det saft och bullkalas,” tĂ€nkte jag. Men var fanns det kor sĂ„ jag kunde fĂ„ en kanna med mjölk att ta med pĂ„ vĂ€gen hem till mamma. Kanske gick det bra med en tetrapak.

Kapitel 14- De viktigaste Àmnena i skolan var de naturvetenskapliga.

Bild

En skön skogsbild som en naturvetenskaplig upplevelse?!

De var de naturvetenskapliga Àmnena som numera skulle bevisa för oss vad som var verkligt. Vi svenskar skulle lÀra oss att Gud att den bibliska historien var osann. Allt som inte kunde bevisas vetenskapligt var osant och pÄhitt av folk som ville lura oss. Jag fascinerades av den naturvetenskapliga historien om hur vi blivit mÀnniskor. Jag hade inga som helst problem med att vara slÀkt med chimpanser, gorillor och orangutanger som vissa kristna hade. De verkade vara spÀnnande, kloka och nyfikna djur.  Hur hade det varit att vara den första mÀnniskan som tÀnkte en tanke som ritade en bild som sÄg upp mot himmelen och undrade vad som skapat allt, undrade jag ofta .

Vad gjorde mig till mÀnniska kanske var det nyfikenhet, fantasi och samvaron med andra för en ensam mÀnniska klarade sig inte lÄngt vare sig i vildmarken eller inlÄst pÄ ett rum som en som satt i fÀngelse eller pÄ ett sjukhus. Vi hade vandrat frÄn Afrika kanske Etiopien eller hela vÀgen frÄn Kap Horn i Syd Afrika till jordens alla hörn, inte var det vÀl bara för att söka nya och bÀttre jaktmarker. Nog var vi ocksÄ drivna av nyfikenhet och fantasi. Sökandet efter  Shangri-la Àr hur gammal?

VÄra förfÀder hade liksom vi sökt finna svaret pÄ varför vi levde och dog. Vad fanns bortom bergen och vi sökte oss dit och fann svaret som en dörr som vi öppnade och fann vad som fanns bakom den, men svaret gav oss en ny frÄga.

Nu hade vi böcker, konst, musik, radio, foto, film, TV, tÄg och flyg. Det hade vi inte haft om vi inte varit bÄde nyfikna och fantasifulla varelser. Det var mÄnga dörrar som öppnats till olika sanningar och jag fann det fascinerande att det fanns sÄ mÄnga svar pÄ en och samma frÄga.

Det var inte populÀrt att ifrÄgasÀtta vetenskapens sanning att sÄnt som inte bevisats inte finns. Men nog fanns  vÀl Amerika innan vi hÀr i vÀst upptÀckt det, nog fanns vÀl atomer innan vi upptÀckt att de fanns sÄ kanske att mycket av det som vissa av oss trodde fanns faktiskt fanns Àven om de Ànnu inte kunnat bevisa det som andar, ett liv efter döden. Varför hade vi upptÀckt de dÀr sakerna som naturvetenskapen nu berÀttade för oss dÀrför att nÄgon hade trott att det fanns och sökt efter svaret pÄ om det fanns eller inte.

Tomas och jag hade haft lite fuffens för oss vid ett tÀlt dÀr Maranata tÀnkt ha möte pÄ kvÀllen. Hur mÄnga sÄna sekter fanns egentligen. Lewis Pethrus var inte den Ànda i Lappland i seklets början Àven laestadianerna. Jag tyckte om deras sociala engagemang, men hade svÄrt med deras negativa instÀllning till sex. Förstod inte vad som var syndigt med att göra sÄnt man tyckte om som de dÀr sekterna som liksom vetenskapen trodde sig ha den enda sanningen menade.

Jag ville inte vara dum, men hur kunde de dÀr som ansÄg att man var dum vara sÄ sÀkra pÄ att Gud inte fanns. Pappa var sÀker pÄ att Gud var död, men poesin som han skrev var inte utan sjÀl. Han var kanske ateist dÀrför att han var besviken pÄ kyrkans Gud kanske var det en revolt mot farfar som varit kyrkoherde. Min syster hade blivit katolik hade jag hört Britta viska om och att det inte var riktigt normalt.

Jag ville tro att det fanns nÄgot mer Àn det rent materiella nÄgot som kÀndes i musiken, i en mÄlning, i en dikt och i hjÀrtat. Men jag önskade en annan Gud Àn mammon som byggde de dÀr bankpalatsen, enorma varuhusen och shoppingcentra. Ibland var det kul att handla saker men min Gud tyckte att mÀnniskor behövde böcker, konst, musik, teater, film och kÀrlek, men var fann jag den Guden. Den Gud jag ville tro pÄ tyckte om inte sÄ helt perfekta mÀnniskor, hus och musik. Perfektion kÀndes dött livlöst med en rynka hÀr och dÀr skapades nÄgot levande. Ett lik var utan rynkor en levande mÀnniska hade mÄnga. Ett hus med lite skavanker levde, tyckte jag och var vacker som en knotig stubbe ritad av Einar Norelius.

Mannen frĂ„n Nazaret hade jag sett pĂ„ lĂ„ngfredagen. Ännu pĂ„ sextiotalet var allt stĂ€ngt den dagen sĂ€rskilt biografer och annat som kunde rĂ€knas som nöjen ansĂ„gs otillĂ„tet. Filmen hade premiĂ€r lĂ„ngfredagen 1965 och hade brutit med det förbudet. Den och Ben Hur som jag sett samman med pappa, Maud, Tomas och Markus pĂ„ Vinterpalatset gjorde historien om Jesus mer intressant Ă€n det som berĂ€ttades om pĂ„ kristendomstimmarna i skolan.

Min konflikt var att det hade sagts att enligt kristendomen var det en stor synd att födas utanför Àktenskapet som jag. Britta hade sagt att mamma var en dÄlig kvinna som inte varit gift med min pappa. Men Matteus evangeliet berÀttade för mig att Jesus förÀldrar inte varit gifta nÀr han kom till. Jesus pappa var en annan Àn Josef och jag tÀnkte att han och hans mamma ocksÄ blivit mobbade av dömande mÀnniskor. Som vuxen ville han att alla barn oavsett hur de tillkommit skulle vÀlkomnas i hans himmel. Den bilden av honom kunde jag ta till mig. Bilden av en man som förstod de som pÄ nÄgot sÀtt inte passade in i det som ansÄgs normalt och ville att de som dömde skulle se oss och inte döma oss. Det var Martin Luther Kings dröm nÀr han önskade att hans svarta barn en dag inte skulle dömas efter utseendet utan efter deras karaktÀr. Men de kristna var och ocksÄ icketroende som Britta Ànnu snara att döma de som inte passade in i deras norm.

George Harrisons sitar hade introducerat den indiska musiken i mitt unga liv. Tomas hade köpt ett album med Ravi Shankar och nÀr jag lyssnade till hans sitarspel öppnades dörren till en ny vÀrld av musik och med den deras tro. Indien var en ny och spÀnnande del av vÀrlden sÄ annorlunda vÄr egen med mÄnga intressanta tankar i hinduism och buddism. Maud hade tagit till sig yogans möjligheter som hjÀlpte henne med sin Äterkommande migrÀn.

– Tove, sa hon en eftermiddag vet du att lĂ€ra sig andas enligt yoga Ă€r ett bra sĂ€tt att komma till rĂ€tta med nerverna. Andas!

Jag andades kort. Maud skrattade Ät mitt lama försök och visade genom att dra in luft djupt in i lungorna och sen andas ut. Att som rökte tvÄ paket Minden om dagen lycckades utan att hosta var ett under i sig. Jag gjorde som hon sa mÀrkte hur jag omedelbart slappnade av och blev lugn.

– Kunde inte det hĂ€r vara nĂ„got för stressade vuxna och nervösa rockstjĂ€rnor nĂ€r de skulle upp pĂ„ scen, undrade jag.

– Absolut, svarade Maud. Det och meditation Ă€r ett bĂ€ttre sĂ€tt Ă€n piller.

Den dĂ€r mamman i Mother’s little helper kunde slopa de dĂ€r gula pillren. De gĂ„nger jag trĂ€ffade mamma pĂ„ Beckomberga hade jag sett att alla de dĂ€r pillren inte gjorde att nĂ„gon pĂ„ sjukhuset mĂ„dde bĂ€ttre. De verkade bli passiva av dem och det kunde vĂ€l inte vara meningen att de skulle sitta pĂ„ varsin stol i samlingsrummet och stirra ut i tomma intet som vissa tycktes göra.

Det indiska levnadssÀttet blev populÀrt bland de Àldre eleverna pÄ skolan och nÄgra blev vegetarianer. Jag var som vanligt lite ambivalent kunde inte riktigt tycka att allt som kom ifrÄn Indien var rÀtt och riktigt. Intressant var det att lÀsa om hinduismen och buddismen, men varför svÀlja allt utan betÀnkligheter.

Patti Boyd hade hittat en Guru Ät The Beatles. Indiska pÄ Regeringsgatan blev snabbt populÀr. Sanna och jag köpte varsin indisk vÀska, lÄnga halsband och de dÀr elefanterna i elfenben i miniatyrstorlek. Den kvÀllen stirrade Maharishi Mahesh Yogi mig stint i ögonen genom TV- rutan och uppmanade mig att lyssna pÄ hans tal om kÀrlek medan John, Paul, George och Ringo satt i en soffa alldeles bakom.

Jag skulle inte lita pÄ honom om jag var ni, tÀnkte jag tyckte att han utnyttjade dem för att sÀlja sin tro till mig. Jag trodde pÄ en kÀrlek som inte var till salu en köpt kÀrlek var en fattig kÀrlek. Yogin verkade vilja tvinga pÄ mig hans sanning om den rÀtta vÀgen. Eftersom jag var ett dumt Beatles fans skulle jag köpa hans tro och sanning, men tyvÀrr för honom var jag inte sÄ lÀttköpt.

Jag blev fundersam nÀr jag sÄg alla de dÀr mÀnniskorna som levde pÄ gatorna i Calcutta och andra indiska stÀder, en religion som menade att de som var fattiga fick skylla sig sjÀlva eftersom de i nÄgot tidigare liv gjort nÄgot dumt och dÀrför fötts kastlösa. Verkade vara ett bekvÀmt sÀtt att inte bry sig, men bÄde Buddha och Àven Gandhi hade som Jesus sökt göra nÄgot Ät den synen pÄ de mindre lyckligt lottade och i den vÀrld vi nu levde i fanns det mÄnga av oss som förstod att fattigdom var inget som du sjÀlv var skuld till att om de fattiga fick hjÀlp sÄ kunde de ta sig ur fattigdomen.

Hinduerna mÄste ta bort kastsystemet ur sin religion för att jag skulle tro pÄ deras tal om kÀrlek.

Efter TV intervjun slog jag mig ned vid mitt skrivbord tecknade, lyssnade pÄ en skiva. Min hemliga samtalspartner John fanns alltid dÀr Àven om jag ibland önskade att jag nÄgon gÄng kunde trÀffa nÄgon som han pÄ riktigt. Mina fantasier började som oftast med att vi trÀffades pÄ ett fik eller en Pub och jag berÀttade för John vem jag var och vad jag drömde om. Jag berÀttade för honom om vilket sorts förhÄllande jag drömde om och undrade om han kanske önskade detsamma.

Hur var det med den dÀr bilden av sjÀlvsÀkerhet som du och de andra stjÀrnorna visade upp, sa jag till honom, menade du inte vad du sjöng att du inte var sÄ sjÀlvsÀker eller mÄste man lÄtsas för att nÄ framgÄng och beundran, var du sÀker pÄ att den dÀr Yogin hade rÀtt. Hade verkligen han sanningen och mÄste jag bli vegetarian jag som Àlskar köttbullar och Mauds köttfÀrssÄs.

Hon hade funnit en rÀtt som under pÄsken dÄ jag var hos henne och Tomas blivit vÄr favorit. RÀtten hette Jambalaya en kreolsk rÀtt frÄn New Orleans som innehöll bÄde rÀkor och rökt skinka. Tomas och jag Ät den ena tallriken efter den andra. Vegetarian nej tack för vi ville inte avstÄ frÄn Jambalaya, ickevÄldstanken dÀremot var nÄgot jag fann spÀnnande att kunna vinna en kamp med andra medel Àn skjutvapen mot dem som hade det. Det var som historien om David och Goliat fast Gandhi inte haft nÄgon slunga hade han och indierna vunnit mot det Brittiska Imperiet.

De som ansÄg att jag var dum, ful och ansÄg sig för mer Àn jag för att de hade haft turen att födas in i vad de ansÄg vara en normal familj var de egentligen vÀrdiga att kalla sig civiliserade, humanistiska och normala mÀnniskor som dÀrför hade större rÀtt Àn jag eller han Stoffe som polisen ofta haffade och satte i fÀngelse dÀrför att han sÄg ut som han gjorde och hade förÀldrar som inte kunde ge honom det hem och stöd han hade rÀtt till. Ville inte du som rockare ge oss tron pÄ ett bÀttre liv för din barndom hade vÀl inte varit sÄ sÀrskilt bra och normal.

– TĂ€nk pĂ„ barnen i Afrika och i Indien de har inget att Ă€ta, sa tanten i skolbespisningen. Jag och Nelly undrade om vi kunde skicka det vi inte orkade Ă€ta upp till dem i Afrika och Indien som ingenting hade att Ă€ta, men det förstod hon inte.

– Otacksamma barn, replikerade hon liksom de flesta andra vuxna ansĂ„g hon att vi genom att inte Ă€ta upp maten inte respekterade dem som hade arbetat och slitit för att vi barn skulle fĂ„ all den dĂ€r maten som de inte haft nĂ€r de var unga.

Nu tillÀts vi att slÀnga den mat vi inte orkade Àta upp, men med den kommentaren att vi var bortskÀmda. Jag, Nelly och Sanna försökte be tanten att ge oss lite mindre mat pÄ tallriken nÀsta lunch för vi skÀmdes över att slÀnga mat nÀr andra samtidigt inte hade nÄgot att Àta. Tanten blev sur för det hade bestÀmts frÄn högre ort hur stora portionerna skulle vara, men hon föll till föga.

De var normala de dÀr som tyckte man var bortskÀmd inte vÀrdesatte allt det som de ville pracka pÄ oss. Vi var konstiga som ville dela med oss till dem som inte hade. De dÀr normala var lite svÄra att förstÄ sig pÄ tycker inte du det John.

Inför The Beatles sista turné i USA 1966 hade John sagt i en intervju att Beatles var populÀrare Àn Jesus. De var populÀrare Àn allt annat visste inte de vuxna det, hade jag tÀnkt och antagligen mÄnga med mig. Om dem som kallade sig kristna ville att Jesus skulle vara populÀrare kanske de skulle framföra hans budskap pÄ ett sÀtt som gjorde honom populÀr. De hade lÄtit en medlem av Ku Klux Klan tala öppet pÄ TV, menade de verkligen att han var en god representant för kristendomen. Inte konstigt om the Beatles var populÀrare Àn Jesus.

Jag hade tÀnkt att John haft rÀtt. Det var synd om Jesus om det var Ku Klux Klan som var hans efterföljare.

Alla religioner sa att det var en synd att överkonsumera. Vi barn tvingades kÀmpa för vÄr rÀtt att inte slösa och Ätminstone jag drömde om att alla barn en dag fick det som Jesus ville Àta sig mÀtta. De borde alla fÄ vÀxa upp hos goda vuxna som förstod dem och inte hela tiden fick dem att kÀnna sig mindre vÀrda. Jag var nyfiken pÄ de olika tankar om sÄnt som fanns i de olika religionerna och somt var bra och somt var inte sÄ bra sÄ var det rÀtt av mig att ta de bitar frÄn andra religioner som jag fann ett vÀrde i och ta bort det frÄn Bibeln som inte verkade sÄ bra. TÀnk om det hÀr att vi nu började lyssna till olika tro och tankar ur det kunde uppstÄ en ny religion som tog till sig alla goda tankar.

Sanna var bestÀmd motstÄndare till allt som hette religion för hon menade att det var farligt att söka djupt sÄ för henne var det indiska intressant pÄ grund av de vackra klÀderna som fanns pÄ Indiska. SÄ lÄngt kunde jag hÀnga med, men jag var alltför nyfiken pÄ det som gick utöver det materiella sÄ jag fortsatte under de stunder jag var för mig sjÀlv att söka och var inte rÀdd för att söka för djupt. KÀnde stöd frÄn John och andra som verkade söka och inte var rÀdda för att gÄ djupt i sökandet.

Jag trodde inte att jag skulle tappa förstÄndet om jag ibland tillÀt mig att roa mig med ytliga ting som Nelly och Sanna. Skoja om killar, hÀnga med och titta pÄ modeklÀder i VÀllingby. Livet skulle för min del bli trist om jag inte funderade över det menade jag och tyckte det var synd att varken de eller Tomas var inne pÄ sÄnt.

En varm junidag och första Äret i Blackeberg var snart slut satt vi pÄ det lÄga staketet framför grÀsmattan vid skolan och kikade pÄ alla studenter som viftade med sina mössor. Jag hade för ett par veckor sedan varit inne i stan vid Norra Real dÀr Markus som nÀst sista kull tagit studenten.

– Steffe hans kompis hade kommit inkörande pĂ„ gĂ„rden i en bĂ€rgningsbil. Det hade varit spĂ€nnande att försöka fĂ„ plats pĂ„ flaket som var lite halt. PĂ„ bilen hade funnits en vit banderoll dĂ€r hade stĂ„tt född vĂ€nstervriden för Markus var vĂ€nsterhĂ€nt och sekreterare i SSU Stockholm, berĂ€ttade jag.

– Kul, mumlade Nelly som hade munnen full av kokosboll. Vad ska ni göra i sommar.

– Jag ska pĂ„ konfirmationslĂ€ger i Dalarna, svarade jag. Ska bli kul att höra lite mer om den dĂ€r Jesus och ha lite kul? Min fostersyrra Ann var dĂ€r förra sommaren och det lĂ€t pĂ„ henne som att det varit toppen.

– Jag ska vara i vĂ„rt sommarhus i BĂ„lsta, sa Sanna, sen ska vi till Mallorca och sola, du dĂ„, Nelly.

– Norge, Drammen, pappa kommer dĂ€rifrĂ„n, svarade hon. Har ni lust att gĂ„ pĂ„ bio förresten skulle vilja se Doktor Zjivago.

SÄ det sista vi gjorde innan vi skildes Ät för sommaren var att se den smÀrtsamma men vackra filmen och musiken gjorde oss förÀlskade i Donkosackernas körsÄng. Sanna köpte soundtracket till filmen men Sovjet och vad som försiggick dÀr var vi Ànnu rÀtt omedvetna om.

För mig var det möjligheten att finna ut om Gud fanns som hÀgrade kanske skulle jag finna honom i Dalarna. fortsÀtter i nÀsta kapitel.

Kapitel 13- Vem behöver gamla ting?!

Pryo handlade om att pröva olika arbeten. Eftersom jag sagt till mina  fosterförÀldrar att det var lÀkare jag ville bli sÄ blev det nÄgot som hade med vÄrd att göra. Under hösten fick vi undervisning i hur man bÀddar sÀngar och en guidad tur pÄ Sankt Göran. All fin vÀl plastinpackad mat patienterna  skulle fÄ att Àta.  Jag tyckte det var lite trÄkigt och undrade om sjukvÄrd egentligen var nÄgot jag ville Àgna mig Ät. 

Bildterapin var i kÀllarvÄningen.

Men under vÄren fick jag en möjlighet att pryo pÄ en arbetsterapi sÄ en slaskig aprildag klev jag ut frÄn Odenplans tunnelbanestation det var som att komma hem men nÀr jag gick förbi dÀr huset jag bott i skulle stÄ var det borta allt var nedrivet. En parkeringsplats bakom ett plank men jag stannade vid tvÀttinrÀttningen som Ànnu fanns kvar, för första gÄngen sen jag lÀmnat det hus och hem som nu var borta stod jag Äter dÀr och sÄg skjortornas parad. Det kÀndes som om min barndom sopats bort att den aldrig existerat att den ansÄgs ovÀrdig att bevara. Ville ocksÄ staden att jag skulle glömma det dÀr och rÀtta mig efter den moderna vÀlfÀrdsstaten och kÀnna lycka och glÀdje över att ovÀrdiga ting som gamla hus, fattiga mÀnniskor som tant Maja inte lÀngre fanns. Jag borde kÀnna nÄgot annat Àn jag gjorde fy skÀms pÄ mig som saknade hemmet i slummen. Det gick inte att komma ifrÄn att det funnits nÄgot dÀr en atmosfÀr en vÀrme som jag inte riktigt kunde förklara.

Norrtulls sjukhus arbetsterapin hade det stÄtt pÄ lappen jag fÄtt. En skylt visade vÀgen till en dörr vid sidan om huvudingÄngen. Vid en vÀvstol satt en gammal kvinna och vÀvde. Jag hÀlsade men hon var djupt inne i sin egen vÀrld. Jag följde doften av kokkaffe förbi ett stort bord med sysaker, dukar med korsstygnsbroderier vÀntade pÄ de gamla. In genom en öppen dörr dÀr möttes jag av en ung kvinnas röst Àkta södersnack. Den andra kvinnan vid bordet sÄg mycket Àldre ut kunde faktiskt vara lika gammal som mamma. Hon svarade med ett tonfall som pÄminde om mamma och mosters norrlÀndska dialekt. 

– Ta, dig en kopp kaffe och slĂ„ dig ned, log kvinnan.

Jag log blygt tillbaka och betraktade nyfiket dem som jag förstod var samiska av det de talade om. Det Àr mÄnga av oss som inte vet att det finns samer som inte Àr renÀgande och som har migrerat till Stockholm precis som mÄnga andra norrifrÄn. De hÀr tvÄ hade uppenbarligen inte glömt sin samiska tillhörighet.

– Min morfar var lappmarksdoktor och han hette Bror, tĂ€nkte  jag högt,  nyfiken pĂ„ att höra om han var kĂ€nd bland samerna.

– Ja, svarade den Ă€ldre jag har hört om honom. Jag heter Laila och hon dĂ€r Ă€r Kjersti, du ska vara vĂ€lkommen och vi kommer trivas bra hoppas jag. 

Och det gjorde Ätminstone jag. Jag lÀrde mig korsstygn, kedjestygn och langettstygn. Det var spÀnnande att se de vackra mönster som skapades, men det roligaste var nÀr jag fick sitta vid en vÀvstol och sÀtta upp den. Ett jobb som de flesta 14- Äringar kan uppfatta som trÄkigt. Men jag tyckte det var skönt att sitta dÀr och stressfritt och dagdrömma medan jag skapade grunden för att en fin matta eller duk skulle bli till.

Det jag gillade mest var de gamla som vid klockan 9 pÄ morgonen kom struttande in i lokalen. De var klÀdda i brunrutiga eller smutsgröna rockar för att det inte skulle synas om de kladdade lite. Jag satte mig samman med en av dem och smÄpratade. Hon hade sitt grÄa hÄr uppsatt i en knut i nacken, hela ansiktet tÀckt av smÄ fina rynkor. Eva hörde nog inte vad jag sa utan mumlade för sig sjÀlv eller kanske hade hon en hemlig vÀn. De var senila alla damerna pÄ terapin, men nÄgra kom ihÄg hur man broderade, vÀvde och deras alster visades pÄ en utstÀllning i terapin och sÄldes.

Jag trivdes med de gamla och ibland följde jag Leila nÄgra trappor upp i sjukhuset. DÀr delade vi ut olika tyger och garner för att de som var för svaga för att ta sig till terapin ocksÄ skulle fÄ nÄgot att pyssla med. En dörr intill var det mörkt nÄgon lÄg för döden inte kÀndes det hemskt som mÄnga tyckte för hon hade levt sitt liv och nu somnade hon sakta in. I en pinnstol satt en hoppsjunken kvinna. Beundrande berÀttade Ulla att hon var över 100 Är.

Var jag kÀnslokall som tyckte att det var meningslöst att bli sÄ gammal bara för att sitta i en stol och inget göra att hon i sÀngen hade det bÀttre för varför skrÀmmas av döden. Det var vÀrre att leva som en tom grönsak bara för att mÀnniskorna runt dig rÀddes döden som vi inbillade oss inte fann oss förrÀn hjÀrtat slutade slÄ. De hölls vid liv med alla möjliga piller sÄ snart nÄgon fick lunginflammation skulle de kureras med alla möjliga medel. TÀnkte vi pÄ dem eller oss sjÀlva och vÄr egen dödsskrÀck.

Den vĂ„ren missade jag BlackemĂ€ssan. Jag hade kul med Maud och Tomas det veckoslutet. SĂ„g en film av Lasse Hallström som sa att “Livet Ă€r stenkul”. Ska vi gĂ„ hem till mig, till dig eller var och en till sitt blev en slogan som det dröjde Ă„rtionden att bli av med. Att Lasse skulle bli Hollywood regissör var det ingen av oss som hade i tankarna, men att han var en duktig regissör var klart.

Veckan efter beslöt Gitte, Sanna och jag att göra ett besök pÄ Moderna Museet dÀr de visade en utstÀllning med verk av Edward Kienholz. I en amerikansk buss frÄn femtiotalet satt Rosa Parks som hade fÀngslats för att hon vÀgrat lÀmna sin plats i bussen till en vit man 1955. Utanför den fanns en bil, en svart man lÄg ut flÀkt utanför och hade blivit kastrerad.

Jag hade hört Martin Luther Kings tal i Washington flera gÄnger under sextiotalet ett tal som alltid rört vid djupet av mitt hjÀrta hade sett vÄldet mot svarta i USA pÄ TV och undrat över varför de inte kunde se att de var mÀnniskor med samma vÀrde som vi. I ett rum fanns en bordell med en bordellmamma. Kienholz bilder visade pÄ ett Amerika dÀr drömmen om frihet, livet och sökandet efter lyckan inte involverade alla mÀnniskor.

Livet var inte alltid stenkul. Det var mycket i vÄr vÀrld som kunde fÄ Àven en fjortonÄring och hennes kamrater att tvivla pÄ budskapet i Lasse Hallströms film, men kanske skulle vi tÀnka att sÄ lÀnge det fanns mÀnniskor som King och Rosa Parks som vÄgade ta upp kampen för att livet skulle bli stenkul för oss alla fanns det hopp. MÀnniskovÀrde, lycka fanns det utan det blev livet inte sÀrskilt kul.

Det var spÀnnande med en vÀrld dÀr vi var olika till utseende, förmÄgor och drömmar men ÀndÄ sÄ lika. Gitte, Sanna och jag tyckte att det var det som gjorde vÀrlden sÄ spÀnnande och att den utvecklades. Vi var inte alltid överens eftersom dagen var varm avstod vi frÄn bussen och tog en promenad frÄn museet vid Skeppsholmen till Hötorgets tunnelbanestation.

Den berömda gropen i City hade bebyggts men det var Ànnu svÄrframkomligt pÄ vissa stÀllen pÄ grund av rivningarna. Hela sextiotalet var stan en stor byggplats. GrÀvskoporna verkade aldrig fÄ nog av att Àta upp det ena huset efter det andra. Gitte vars far var skulptör funderade över meningen medan vi satt pÄ en av sofforna i Hötorgets tunnelbanestation i  vÀntan pÄ tÄgen.

– Har ni hört den dĂ€r skrönan om gropen i City, sa hon utan att vĂ€nta pĂ„ svar fortsatte hon, en delegation frĂ„n Vietnam kom pĂ„ besök till Stockholm. Bekymrat tittade vietnameserna pĂ„ det enorma hĂ„let som de sĂ„g i mitten av vĂ„r stad. Har amerikanerna varit hĂ€r ocksĂ„ undrade de bekymrat för gropen pĂ„minde dem om de bombkratrar som bombade Vietnam ner till stenĂ„ldern. Nej, svarade Hjalmar Mehr, det hĂ€r har vi sjĂ€lva gjort. Vi svenskar behövde varken nazister, ryssar, japaner, britter eller amerikaner till att förstöra vĂ„r stad. Det fixade vi alldeles pĂ„ egen hand, avslutade hon bittert.

TÄget mot Bagarmossen kom just in och den kortvÀxta ljusblonda Gitte försvann in i tÄget mot Gullmarsplan. En kort stund senare kom tÄget mot VÀllingby. Sanna och jag satte oss ned mittemot varandra pÄ de mossgröna sÀtena.

– Det gör vĂ€l inget att de river och bygger nytt, sa Sanna. Jag tycker det Ă€r bra att de gör sig av med det dĂ€r gamla. Vi behöver nya och frĂ€scha bostĂ€der och annat nytt. Det Ă€r romantiska fĂ„ntrattar som gillar gammalt och omodernt skrĂ€p.

– Men, Sanna bara för att Gitte undrar över varför de river allt det gamla behöver det vĂ€l inte betyda att hon inte tycker om nya saker. Hennes pappas skulpturer Ă€r faktiskt moderna. Den dĂ€r skulpturen vid teckningssalen har han gjort. Jag tycker att flera av de dĂ€r husen Ă€r vackra och de kanske kunde modernisera dem med toalett, badrum och elektricitet. Jag föredrar en blandning av gammalt och nytt. Det Ă€r nĂ„got alldeles speciellt att gĂ„ in i ett gammalt hus att uppleva atmosfĂ€ren i en miljö dĂ€r mĂ€nniskor har levt under flera hundra Ă„r. Med den dĂ€r historien menade nog Gitte att vi inte bryr oss om vĂ„r historia att vi ser de som levt före oss som mindre viktiga. Tyskar och britter har försökt att bygga upp det som förstördes under kriget och det vill nog vietnameserna ocksĂ„ göra.

– Det Ă€r bara romantiskt fjant, menade Sanna. Historia handlar bara om kungar och krig. Jag tycker det Ă€r bra att de river det dĂ€r och bygger nytt.

– Det Ă€r inte husen vid StrandvĂ€gen eller slottet de river utan vanligt folks hus, sa jag. Sanna fnös och tittade demonstrativt ut genom fönstret.

Inget mer blev sagt mellan oss, men jag satt i egna funderingar under resten av fÀrden och tÀnkte med sorg i hjÀrtat pÄ den stad som jag fötts i. PÄ Norrtullsgatan och slumkÄken som visst inte heller var vÀrd att bli nÄgot annat Àn en parkeringsplats. Det var inte Sannas hem som förstördes för hon var född och uppvÀxt i Blackeberg ett omrÄde som var ganska nytt. Samman med Tomas och Pia hade jag strövat omkring i Stockholm och trivts kÀnde mig alltid av nÄgon anledning mer hemma dÀr det fanns en blandning av gammalt och nytt. AtmosfÀren i staden pÄminde om det hem jag förlorat som sjuÄring. Det var vÀl sÄ att det var dÀr som allt varit som det borde vara för ett barn dÀrför kÀnde jag speciellt för de Àldre delarna av staden.

Det var arbetarna, kulturarbetarna och pressfolket som med rivningarna kördes ut ur City för att ge plats Ät bankpalats och shoppingcentra. De som jag levt med och som sett mig och respekterat mig för den jag var deras tillvaro förÀndrades nu drastiskt. Jag hade börjat lÀsa Fogelströms böcker och Àlskade alla de olika mÀnniskor som bott hÀr och skapat vÄr stad och den relativt trygga tillvaro de flesta svenskar nu hade. Det kunde vÀl inte vara sÄ svÄrt att bygga om husen sÄ att mÀnniskor som Emilie kunde bo i stan om de ville. Blev det inte trÄkigt om det bara fanns en sorts mÀnniskor och en sorts hus dÀr liksom i förorten? Tyckte inte politikerna om de som sysslade med konst och journalistik ville de inte att turister som kom till Stockholm skulle lÀra kÀnna vÄra konstnÀrer. Arbetarna var inte de socialdemokraternas folk ville de köra ut dem ur stan passade inte de samman med en ny modern vÀrld var det bara banktjÀnstemÀn och stora varuhus som gÀllde skulle alla de dÀr trivsamma smÄ butikerna försvinna och ölfiken.

Sanna tyckte illa om det som var gammalt av den enkla anledning att det inte var nytt. Om nÄgot var lite rynkigt, torkat slÀngde hon bort det dÄ, om hon ÀndÄ kunde se de vackra ting som Maud skapade. Hon hade börjat torka blommor och olika sorters grÀs till eterneller med en bit lera formade hon en rund boll och stack de torkade blommorna i den. De blev till vackra mobiler som hon hÀngde i taket. Jag hoppades att de aldrig skulle förstöra den delen av Stockholm dÀr Maud bodde för med det gamla försvann den speciella atmosfÀr som var mitt hem pÄ jorden.

Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna handlade om den svenska utvandringen till USA. De hade lÀmnat fattig Sverige, men det hade vi som nu bodde i Sverige ocksÄ gjort. Det betydde inte att allt det som pÄminde om vÄr historia skulle föraktas. Historien var vÄra rötter om vi kapade dem föll livets trÀd och dog.

In God we trust stod det pÄ vÀstvÀrldens starkaste valuta. Det var mammon som var vÄr Gud. Men bÄde Gud och Jesus var enligt vetenskapen död. Nelly och Sanna ansÄg att mÀnniskor som trodde pÄ Gud var galna och obegÄvade och fick stöd av regering och riksdag. De politiskt intresserade ungdomarna stödde deras Äsikt. Det var tryggt att följa rÄdande stÄndpunkt. Vi som inte var sÄ sÀkra pÄ nÄgonting ansÄgs som obegÄvade idioter för det var de som för nÀrvarande hade rÀtt Äsikt som var de kloka. Darwin och en del filosofer hade bevisat pÄstod de att Gud inte fanns dÀrför att det inte behövdes nÄgon Gud för att skapa jorden och allt det som levde dÀr.

Ack, klokheten Àr en gubbe sÄ framsynt och klok att rosor och akvileja förfrysa, hade Nils Ferlin diktat i NÀr skönheten kom till byn.

 

Kapitel 12- Ett jobb och en ny skola

En buss stannade utanför ett kedjehus i NÀlsta nÄgra minuters bussresa frÄn VÀllingby Centrum. Det var sent pÄ kvÀllen en trött men uppspelt trettonÄring med kort blont hÄr klev av. Det var mÄndag andra veckan i augusti. En varm sommardag hade det varit nu var det ljummet vindstilla nÀr jag öppnade dörren i mitten av tvÄvÄningshuset och möttes av en liten tambur intill ett kök. TvÄ lampetter vid hallspegeln lyste vÀlkomnande.

Med raska steg gick jag rakt fram mot vardagsrummet utanför panoramafönstret lystes altanen upp av mĂ„nens svaga mystiska ljus, tog trappan till övervĂ„ningen passerade tvĂ„ rum pĂ„ var sida om korridoren. Öppnade dörren till rummet lĂ€ngst bort la en brun papperspĂ„se med nĂ„gra böcker pĂ„ stolen vid det lilla skrivbordet.

Vid femtiden hade jag rest till HÀsselby Strand med fjÀrilar i magen. Det var första gÄngen jag var dÀr för vi som bott i HÀsselby GÄrd  hade sÀllan nÄgon anledning att resa dit till Àn Ànnu trÄkigare förort. Nervös för att inte hitta, men snart fann jag dörren till bibliotekslokalen dÀr jag möttes av tvÄ Àldre damer som var snÀlla. Tant Lisa med sitt blÄskimrande hÄr visade mig vÀnligt till vagnen dÀr en hög med böcker lÄg stapplade och visade hur jag skulle sÀtta tillbaks dem pÄ hyllorna. Böcker som var stÀmplade med bokstÀver som började med H var skönlitteratur, Hc för böcker för svenska, Hce för engelska böcker översatta till svenska.

SpÀnnande hade det varit att plocka bland alla böcker att fantisera över alla historier som fanns om hur mÄnga liv jag behövde för att lÀsa allt, bland dem hittade jag en diktsamling som Markus mamma skrivit. Men mammas poet Birger Vikström fanns inte, inte heller pappas Tveksam som gryningen och det tyckte jag var synd.

Ragnar Edvardson ur Tveksam som gryningenDe utsÀnda

Det finns blommor
som bara den upptÀckt
som gÄtt djupt vilse.
Det finns öar
som bara den skymtat
som Äter och Äter förliste.

Ljus Àr för stjÀrnorna okÀnt.
Om makt vet den mÀktige intet.
Den vilsegÄngen, den förliste
skall slutligen finna oss.

Men 100 kronor hade jag fÄtt för besvÀret och det var inte illa, och jag hade jag fÄtt lov att arbeta dÀr en gÄng i mÄnaden under hela skolÄret och det hade jag rÀknat ut att det skulle bli 1100 kronor kanske rÀnta ocksÄ om jag öppnade ett bankkonto.

Det kÀndes vuxet, men skulle jag kunna spara för det var sÄ mycket jag behövde nÀr nu inte Britta ville avvara nÄgot av barnbidraget till mig. Lyckoslantens Spara eller Slösa var frÄgan, tyckte att Slösa var mer spÀnnande Àn den trÄkiga Spara. Lite kul ville jag ha innan jag blev gammal och grÄ. Men nÄgra kronor kanske man kunde sÀtta in pÄ kontot som jag frÄgat och faktiskt fÄtt tillÄtelse av Britta att öppna.

I min första sparbanksbok fanns nu tio kronor som jag fÄtt av pappa. Tio kronor till av den dÀr hundralappen kunde bli till nÄgot lÀngre fram hoppades jag. Om makt vet den mÀktige intet, men den vilsegÄngne som försökte ta makten över sig sjÀlv visste vad makt var.

Den röda vÀckarklockan ringde tidigt pÄ morgonen tvÄ veckor senare sömndrucken klev jag ur sÀngen och hann in i badrummet före Ann, duschade och tvÀttade mitt korta hÄr. NÄgon hÄrtork hade jag inte den som Ann hade fick jag aldrig lÄna, men med handduk och hÄrborste torkade det nÄgot. Jag tog kammen som jag köpt tog en hÄrslinga i vÀnster hand drog snabbt med kammen mot hÄrstrÄna, en till hÄrslinga och gjorde detsamma. SÄ skapade jag en högre frisyr i en tid nÀr mousse inte fanns.

Kammen och hÄrborsten tillsammans med blÀckpennan som jag hade fÄtt frÄn skolan i avslutningspresent och en liten skrivbok la jag ned i den snÀckskalsvita skolvÀskan.

Spara hade ordentligt satt in allt ocksÄ de hundralappar jag fÄtt frÄn Maud nÀr vi kommit hem frÄn GrÀddö pÄ banken, men Slösa tyckte att hon behövde leva i nuet om framtiden visste jag inget. Det fanns ju ÀndÄ tjugo kronor pÄ banken. Och i dag var det en alldeles sÀrskild.

Jag klÀdde mig i det bÀsta jag hade som var ett par beige tweedshorts, vit kortÀrmad blus, ljusblÄ kofta och ett par vita högskaftade tennisskor. Pengarna jag fÄtt av Maud hade rÀckt till blus och tennisskor. Koftan och shortsen var Àrvda, ibland fick jag riktigt fina saker i arv sÀrskilt shortsen tyckte jag var snygga.

Femton minuter i Ätta stod jag och huttrade vid busshÄllplatsen. Det var lite kyligt tidigt pÄ morgonen, men tjejer i början av tonÄren ville se tuffa ut och frös hellre Àn klÀdde sig i nÄgot trÄkigt.

In genom gÄngen förbi frissan till tunnelbanestationen i VÀllingby nedför trapporna till vÀnster dÀr tog jag inte det tÄg som stod inne för jag ville invÀnta tÄget frÄn HÀsselby.

Solen hade börjat vÀrma sÄ mina knottriga nakna ben vÀrmdes upp lite nÀr tvÄ killar kom nojsande nedför rulltrappan, sÄ de var vakna sÄ hÀr tidigt, tÀnkte jag. Lite pirr i magen nÀr jag kikade lite extra pÄ han Stoffe vars hÄr redan nÄdde över axlarna. Han hade en orange kort jeansjacka och som vanligt med ett glatt vÀnligt leende pÄ lÀpparna. Han och Kentha som var lite mer butter till lÀggningen hade en charm som var svÄr att motstÄ.

Det gröna tÄget mot Farsta rullade in pÄ stationen. Stoffe och Kentha var pÄ vÀg in till T-Centralen sÄ de försvann in i sista vagnen. Plattan var nybyggd och modsen hade flyttat frÄn Hötorget dit och jag och dem gick skilda vÀgar. Mats och jag trivdes bÀttre pÄ Kungsholmen och om vi tog oss dÀrifrÄn hamnade vi oftast vid Hötorget. Vid Kungsgatan fanns flera biografer, stÄnden pÄ torget var intressanta med alla spÀnnande saker de sÄlde och vi tyckte att Pub var det bÀsta varuhuset i stan.

Nelly hade sagt att hon skulle vara i tredje vagnen. DÀr stod hon i öppningen med sin korta blonda snedlugg iklÀdd sina Àlskade utsvÀngda ljusblÄ manchesterjeans, liknande blus som min fast ljusblÄ, ljusrosa sandaler med hÄl för stortÄn, den tuffa ljusbruna halvlÄnga mockajackan och vinkade glatt. Vi föll i varandras armar lyckliga över att se varandra igen uppspelta inför den första dagen i den nya spÀnnande skolan.

– Min kompis Sanna har lovat att möta oss, berĂ€ttade Nelly. TĂ€nk om det finns nĂ„gon spĂ€nnande kille pĂ„ skolan för killarna i vĂ„r klass verkar lite barnsliga tycker du inte.

– Jo, larvigt det dĂ€r med tjejbaciller, menade jag, sĂ€rskilt han Klasse tror visst att han Ă€r tuff, men det kanske Ă€r lĂ€tt att regera skolan nĂ€r man Ă€r Ă€ldst. Nu Ă€r vi yngst och dĂ„ kanske han inte Ă€r sĂ„ jobbig lĂ€ngre. Hoppas han lĂ€gger av med det dĂ€r för det Ă€r tröttsamt sĂ€rskilt som att jag aldrig varit intresserad av honom.

Klas pappa hade varit pÄ besök hos familjen JÀmt. Britta och Kent var ofta pÄ middagar hos Olle, men jag hade inte förstÄtt att han radioreparatören var Klasses pappa förrÀn han vid lunchen den kvÀllen berÀttat att hans son alltid talade om mig. Det hade lÄtit pÄ Olle som om Klasse var förtjust i mig, men jag tÀnkte att det var ett fÄnigt sÀtt han hade att visa det pÄ.

Britta hade under middagen talat med Olle om min galna mamma. Och jag hade förstÄtt att det var pÄ grund av hennes om Klasses vetat att min mamma var pÄ Beckis.

Det var han som hade lett killarna i klassen i mobbingen av mig. Han hade kallat mig dum och Àcklig och lika galen som morsan. Klasse hade hittat pÄ en lek som innebar att killarna knuffade varandra Ät mitt hÄll och de som rÄkade nudda mig torkade demonstrativt av sig smutsen. Det hade gjort ont och mÄnga gÄnger hade jag grÄtit mig till sömns, men efter det jag hört frÄn Olle hade jag tÀnkt att sÄ skulle Klasse definitivt inte kunna vinna mitt hjÀrta tvÀrtom.

– Det gĂ„r flera tusen elever pĂ„ skolan sĂ„ Klasse och de andra försvinner nog i mĂ€ngden, menade Nelly. Vi behöver inte bry oss om dom alls och Sanna sĂ€ger att det finns massor av snygga spĂ€nnande killar pĂ„ skolan.

– Skönt för Ingela ocksĂ„, sa jag samtidigt som tĂ„get rullade in pĂ„ perrongen i Blackeberg.

Nelly och Fia som hade stÄtt intrÀngd i ett hörn nickade samtidigt som vi knuffade oss ut genom dörren. Ingela slöt upp bakom oss.

Killarna hade jagat henne runt skolgÄrden för att hon hade stora bröst som de ville ta pÄ. SÄnt var inte kul sÀrskilt inte i en kÀnslig Älder som de första tonÄren Àr. Det var alltför ofta att tjejer mÄste acceptera vad som helst frÄn killarna. LÀrarna tyckte att vi gnÀllde och en del Ànnu i mitten pÄ sextiotalet att det var vi som lockade killarna till synd. Men inte kunde vÀl Ingela rÄ för att hennes bröst vÀxt och blivit stora trots att hon bara var tretton Är.

Ordet sexuella trakasserier existerade inte i vokabulÀren och vi tjejer tvingades finna sÀtt att överleva genom att ty oss till varandra.

TrÀngsel i uppgÄngen men till sist lyckades vi ta oss ut genom spÀrren och utgÄngen  tog vi till vÀnster och vid uppfarten till skolan mötte en glatt leende tjej viftande med varsin pÄse full med kokosbollar som hon köpt i fabriken och som hon lyckosten passerade varje dag pÄ vÀg till skolan.

– Är ni redo för en husesyn i den bĂ€sta skolan pĂ„ jorden, skröt Sanna som
redan hade gÄtt ett Är i lÀroverket.

– Hej, Sanna, det Ă€r jag som Ă€r Tove, sa jag glatt överraskad över bilden av en storvuxen tjej inte tjock bara kraftigt byggd, grönögd med hĂ„ret hĂ€ngande lĂ„ngt, rakt och vackert brunt ned mot ryggslutet. Sanna var klĂ€dd i en brun lĂ„ngkjol, batikmönstrad halvlĂ„ng tunika och bruna lĂ€dersandaler. En garnvirkad vĂ€ska i mossgrönt hĂ€ngde över ena axeln hela uppenbarelsen signalerade bohemisk konstnĂ€rinna.

– Kul att trĂ€ffa dig, fortsatte jag, men nu fĂ„r du allt bevisa det dĂ€r om bĂ€sta skolan i vĂ€rlden.

– Minsann, ska jag de’, skrattade hon och gick uppför trappan, in genom skolans entrĂ© förbi dörren till matbespisningen, in genom dörrarna rakt fram. SpĂ€nt följde vi andra henne i hasorna. Innanför dörrarna möttes vi av en stor hall som kallades Aulan som fick sitt ljus frĂ„n ett panoramaglas i taket. Runt den löpte terrasser dĂ€r det fanns klassrum, vid terrasshörnen ledde korridorer till Ă€nnu fler rum.

Skolan sÄg spÀnnande ut lite större Àn den vi kom frÄn och tegelstens röd med en lite ovanlig arkitektur byggd i början av femtiotalet. En spiraltrappa ringlade sig som en orm upp mot taket dÀr en skulptur av Arne Jones balanserade, han som Maud hjÀlpte sköta bokföringen. En skola med modern konst som den jag redan hade sett utanför pÄ vÀggen. Det hade sett ut som nÄgot av Lennart Rhode han som varit mammas lÀrare.

Bild

Skolan kÀndes som min en skola som tyckte om modern konst som inte var rÀdd för lite annorlunda arkitektur passade mig.

– Det finns ett terrarium högst upp, bredvid biologi salen, berĂ€ttade Sanna medan vi kĂ€mpade oss uppför trappan, en kille i sista ring har startat det och dĂ€r finns varaner, boaormar, en kobra och en pyton. Ibland smiter de ut och dĂ„ mĂ„ste man se upp var man sĂ€tter sig, lite lĂ€skigt, men ganska kul ocksĂ„.

– Man fĂ„r vĂ€l hoppas att det finns serum pĂ„ skolan för kobror Ă€r rĂ€tt farliga, sa jag som tillsammans med Tomas hade besökt terrariet vid Fleminggatan. Lasse hade berĂ€ttat för oss om alla djuren och hur giftiga de olika ormarna var, om att deras bett kunde döda pĂ„ nĂ„gra minuter ibland.

– I lördags hade Tomas tagit med sig en kameleont hem frĂ„n terrariet som hade Ă€tit upp den lilla salamandern, det var otĂ€ckt, berĂ€ttade jag.

– Usch, sa Fia tittade sig förskrĂ€ckt omkring, lugnade sig nĂ„got nĂ€r hon mĂ€rkte att terrariet lĂ„g pĂ„ tillrĂ€ckligt avstĂ„nd frĂ„n trappan.

– HĂ€r Ă€r teckningssalen, sa Sanna obekymrat glatt och öppnade dörren rakt fram, snabbt kilade vi in undan den inbillade faran till paradiset pĂ„ jorden för oss konstintresserade tjejer.

– Riktigt konstnĂ€rsmaterial, skrattade jag högt och sken ikapp med solen utanför fönstret, en drejskiva stod i ett hörn, i ett annat ett staffli.

– Det Ă€r frivillig teckning pĂ„ lördagar, meddelade Sanna, hĂ€ng med vet jag.

– Absolut, svarade jag, det var en dröm att fĂ„ mĂ„la pĂ„ riktigt. Du har rĂ€tt tror jag vĂ€rldens bĂ€sta skola Ă„tminstone om man gillar att mĂ„la.

– Jo, men det finns ocksĂ„ annat som BlackemĂ€ssan fast det Ă€r inte förrĂ€n till vĂ„ren, myste Sanna.

– Vad Ă€r det, undrade Fia.

– TĂ€nker jag inte avslöja Ă€n, svarade Sanna hemlighetsfullt.

Den första dagen pÄ skolan slutade med uppropet i matsalen dÀr vi fick vÄra scheman för nu i sjuan hade vi inget eget klassrum utan det gÀllde att ta sig frÄn rum till rum, beroende pÄ vilket Àmne vi skulle lÀsa. De som nu gick de tvÄ sista Ärskurserna pÄ gymnasiet skulle alla ta studenten pÄ det gamla sÀttet med studentexamen. Min bror Markus skulle bli nÀst sista kullen av studenter. Vi som nu gick pÄ högstadiet hade alla sifferbetyg och skulle inte fÄ ta studenten.

Det var ingenting som bekymrade oss över hövan att det var skolreformen som gjorde att skolan bytte namn frÄn lÀroverk till gymnasium. Inte heller att studentexamen avskaffades. Nog kunde vi vÀl fira att vi slutade skolan ÀndÄ nÀr den dagen kom. Siffrorna ett, tvÄ, tre, fyra och fem hade funnits i vÄra betyg sen trean. Det var lÀtt att rÀkna ut medelbetyget, men sÄnt hade inte betytt sÄ vÀldigt mycket för oss förrÀn nu i högstadiet. I sexan hade vi fÄtt vÀlja om vi ville lÀsa sÀrskild eller allmÀn matematik och engelska, musik eller teckning, tyska eller franska för det bestÀmde vilken linje i 9: an vi ville lÀsa.

Jag, Nelly och Fia hade valt sÀrskild matte och engelska, teckning, men jag hade varit den enda som valt att lÀsa franska. SÄ vi tjejer skulle trÀffas pÄ alla lektioner utom franskan. Jag hade valt det sprÄket för att jag tyckte det var ett vackert sprÄk och tyckte om Edith Piaf, Charles Aznavour och var enligt mamma lite vallon till pÄbrÄet.

En nyhet den hÀr hösten var att lördagarna blivit fria frÄn studier dÀrför att riksdagen beslutat att veckoslutet skulle vara arbetsfri. De flesta elever tyckte det var bra att slippa skolan och ha hela veckoslutet ledigt utom vi som drömde om konst och musik.

Tidigt pÄ lördagsmorgonen reste jag till skolan kunde inte vÀnta lÀngre och nÀr jag kom in i teckningssalen var Nelly och Sanna redan dÀr tillsammans med tvÄ Àldre tjejer och en kille. Ur en grammofon hördes Rolling Stones senaste Paint it black, Nelly ritade en gran och Sanna nÄgra underliga olikfÀrgade ringar pÄ ett stort gemensamt papper.

Jag hittade snabbt ett eget stort papper och började skissa fram en bild av en mur med en dörr som öppnades pÄ glÀnt John och mamma tittade ut.

– Hej, jag heter Eva, sa en av tjejerna, samtidigt som hon nyfiket lutade sig över mig för att se vad det var jag ritade. Jag mumlade ett hej i alltför djup koncentration för att ha tid att tala med henne. Hon gick tillbaks till sin plats och fortsatte med sin skulptur i lera. Killen som kallades Krilles hĂ„r var krulligt som Art Garfunkels sĂ„g lite grand ut som stĂ„ltrĂ„d tecknade en drömlik bild och jag tĂ€nkte att han sett tavlan som Salvador Dahli mĂ„lat och som hĂ€ngde pĂ„ Moderna Museet. Krilles bild var nĂ€stan lika bra.

NÄgon bytte Rolling Stones Aftermath till Beatles Revolver endast musiken hördes för en stund var vi alla djupt försjunkna i vÄra egna skapelser.

– Fika, ropade en ljus tjejröst frĂ„n rummet intill. Sissi hade tagit med sig hembakade bullar som lockade lite ovilligt lĂ€mnade vi vĂ„ra konstverk för den oemotstĂ„ndliga doften av nybakat. Hon hade lyckats vĂ€rma dem i ugnen som egentligen anvĂ€ndes till att brĂ€nna lerkrukor.

– Den dĂ€r bilden pĂ„ Revolver tycker jag Ă€r spĂ€nnande, mumlade jag med munnen full av kanelbulle. Det kunde vara kul att göra bilder till ett rockalbum.

– Tror du att du kan det, kommenterade Krille. Det ska mycket till att konkurrera med Klaus Voormann.

– Jag Ă€r vĂ€l inte nybörjare hela livet, svarade jag. Klaus har vĂ€l hĂ„llit pĂ„ lite lĂ€ngre för det Ă€r vĂ€l bara att jobba med sina bilder och ta med sig nĂ„gra man tycker Ă€r bra till nĂ„gon av de dĂ€r rockstjĂ€rnorna och se om de nappar.

– JassĂ„, det tror du, sa Eva. Jag Ă€r mer intresserad av avantgarde, Ă€n rockstjĂ€rnor.

– Vad Ă€r avantgarde för nĂ„got, undrade Nelly ett nytt ord för en trettonĂ„ring.

– Att vĂ„ga bryta med det som Ă€r populĂ€rt, som senaste mode, att inte vara snĂ€ll och att vĂ€gra skapa nĂ„got för att sĂ€lja, tror jag, svarade femtonĂ„riga Eva lite svĂ€vande.

– Vill du inte bli rik och berömd, undrade jag. Om man gör nĂ„got bra och det sĂ€ljer ska man dĂ„ vĂ€gra, men han Andy Warhol Ă€r han inte rik och berömd och han rĂ€knas vĂ€l till avantgardet.

– Men, han gör inte saker för att bli rik och berömd, sa Sissi, utan för att det Ă€r nĂ„got han vill sĂ€ga som Ă€r viktigt.

– Om det Ă€r viktigt för andra sĂ„ köper dom det och dĂ„ blir man rik och berömd, menade jag, och gör inte han konst av reklamprylar, förresten vad gillar du Mary Quants mode.

– Det Ă€r för populĂ€rt, insköt Sanna.

– FĂ„r man inte gilla The Beatles och The Rolling Stones om man vill göra nĂ„got som du sĂ€ger Ă€r avantgarde. De Ă€r ju populĂ€ra, berömda och rika. Tycker det Ă€r konstigt för de blir vĂ€l inte sĂ€mre för att de tjĂ€nat pengar pĂ„ sin musik, fortsatte jag att argumentera.

– Det finns inget politiskt budskap i deras musik och det Ă€r ocksĂ„ en del i avantgardet, ansĂ„g Sissi, men Bob Dylan Ă€r okej. Han har ett politiskt budskap i sina texter.

– Men han Ă€r vĂ€l populĂ€r och berömd, insköt jag, och nog tjĂ€nar han bra med pengar precis som Beatles och Stones.

Vi föll alla i skratt nÀr vi förstod att vi trasslat in oss i en omöjlig diskussion. Det var omöjligt för hur vi Àn vÀnde och vred pÄ frÄgan sÄ blev de som lyckades med sin konst rika och berömda vare sig de ville eller inte. Konsten blev inte bÀttre eller sÀmre om den sÄlde eller inte.

Men jag trivdes som fisken i vattnet. Det hÀr var unga mÀnniskor som ville diskutera som var intresserade av mer Àn klÀder och smink. De tystade mig inte med att de visste bÀttre eller att sÄnt var trÄkigt utan kom med motargument. Jag missade inte en lördag den hösten om det inte var en helg dÄ jag hÀlsade pÄ Tomas. Nelly var bara med den gÄngen men jag och Sanna kom in i gÀnget pÄ skolan och njöt av allt som skedde dÀr.

Vi hade kul de dÀr lördagarna och involverade oss Àven i elevrÄdet. Mina klasskompisar tyckte sÄnt var trÄkigt, men jag tyckte det var kul att fÄ vara med och fatta beslut om sÄnt som rörde skolan och arbetet dÀr. Det pratades Àven politik, kriget i Vietnam pÄ mötena och konflikten mellan svarta och vita i USA, Rhodesia och Syd- Afrika.

I mitten av september var det skoldans spÀnt Äkte jag dit hade lyckats hitta en riktigt snygg kortkort rak blÄ klÀnning och ett par vita pumps med klack pÄ rea. I trappan stod Nelly och Sanna och vÀntade spÀnda inför kvÀllen. Dansen var i salen dÀr det i vanliga fall skrevs skrivningar, nu var alla borden borta.

I taket blinkade röda, vita och blÄ spotlights, pÄ scenen stod redan ett lokalt band Lennox och spelade the McCoys, Hang on Sloopy. Akustiken i lokalen var som pÄ en riktig rockscen och det lÀt och kÀndes hÀftigt att kliva in i den redan fullpackade lokalen med en sjÀlvlysande stÀmpel pÄ översidan av vÀnster hand. Vi stannade vid ett lÄngbord och tog för oss av cocacola, Fanta och sÄ mÄnga kokosbollar vi kunde smÀlla i oss.

Den senaste modedansen var shake som hade tagit över twistens roll, dansen var redan igÄng. Nelly blev snabbt uppfÄngad av en riktig snygging Sanna och jag dansade för oss sjÀlv till klockan tio dÄ ett nytt band Àntrade scenen som hette Hounds och körde sin första hit Exodus.

Jonny en blond pajas nojsade runt oss tjejer. Han verkade mest intresserad av Nelly som fick den ena dansen efter den andra och snart försvann de ut pÄ nÄgot romantiskt Àventyr. Sanna och jag stod mest för oss sjÀlva och myste Ät stÀmningen Ànnu var allt pÄ skolan för nytt för att nÄgon av killarna skulle kÀnnas sÀrskilt intressant, för mig, men sÄ kom Krille och vi dansade sista dansen innan jag mÄste hitta till tÄget.

Det var mörkt och kyligt nÀr jag gick den korta vÀgen mot tÄget svÀvande pÄ lÀtta men trötta fötter. Efter midnatt kröp jag ned i en varm sÀng och efter en stund somnade jag inte sÀrskilt orolig över att jag trotsat Brittas förbud som inneburit att jag missat Hounds.

– Du skulle vara hemma klockan tio, sa hon surt nĂ€r jag till sist vaknade framemot tio pĂ„ lördagsmorgonen.

– Men dansen var ju inte slut förrĂ€n vid halv tolv, svarade jag. Jag ville inte missa Hounds och Nelly och jag hade sĂ€llskap Ă„tminstone till VĂ€llingby ljög jag.

– Du ska göra som jag sĂ€ger, fortsatte Britta. Fina flickor Ă€r inte ute och flĂ€nger sent pĂ„ kvĂ€llen

– Men, Ann fĂ„r vara ute hur sent som helst och göra vad hon vill, argumenterade jag.

– Hon förstĂ„r och uppförs sig bĂ€ttre Ă€n du, svarade Britta.

– Hur vet du vad hon har för sig pĂ„ kvĂ€llarna, undrade jag.

– Det vet jag nog, svarade Britta, henne kan jag lita pĂ„. Du Ă€r sĂ„ dum att du inte kan ta vara pĂ„ dig sjĂ€lv och nu Ă€r det slutdiskuterat. Nu gĂ„r du in pĂ„ ditt rum och stannar dĂ€r resten av dagen.

”Okej, tĂ€nkte jag vad fĂ„r dig att tro att jag vill dela dagen med dig”. Var Ă€ndĂ„ för uppspelt efter dansen för att göra nĂ„got sĂ€rskilt mer Ă€n att sĂ€tta pĂ„ Revolver pĂ„ skivtallriken ta fram ett teckningsblock och en blyerts för att med musiken och ett fotografi av Beatles göra en teckning.

Skivan var den första som jag hade köpt för egna pengar. Pappa hade hjÀlpt mig sÄ jag kunnat köpa en stereogrammofon i butiken i VÀllingby. Love you to. Here, there and everywhere, Tomorrow Never Knows, Got to get you into my life, hade snabbt blivit mina favoriter.

Samtidigt som jag lyssnade funderade jag över varför Sissi och Eva verkade vara totala motstÄndare till allt som var för populÀrt som Beatles. De var pÄhittiga vÄgade experimentera med olika ljud vilket vÀl inte handlade om att de skapade bara för att tjÀna pengar. Jag tyckte det var spÀnnande och positivt att det gick att leva pÄ att skapa annat Àn enkla hittar. Klaus Voormans bild inspirerade till att experimentera sjÀlv med de dÀr bilderna av rockstjÀrnor som jag tecknade. De fick en fÀrgklick pÄ olika stÀllen, sÄ klippte jag ut dem, ord ur tidningar, andra bilder och satte upp dem pÄ vÀggen och skapade sÄ ett collage. Medan jag gjorde det fantiserade jag om att nÄgon gÄng se en av mina egna bilder pÄ ett rockalbum.

”Kör min bil för ja jag vill bli stjĂ€rna, och jag vill mer Ă€n gĂ€rna att nĂ„gon rockstjĂ€rna vill ha mina bilder för jag kunde inte tycka som Sissi att de som drömde om stjĂ€rnor var omogna smĂ„tjejer, vilken rockstjĂ€rna vill köra min bil”, drömde jag, funderade pĂ„ det dĂ€r som jag tĂ€nkt om John ville ha en konstnĂ€rinna som tĂ€nde hans fantasi, ”tĂ€nk att bli förĂ€lskad i varandras konst och tillsammans slĂ„ igenom”.

D
e blonda tvillingarna Jonny och Tobbe hade lÄtit det sjÀlvlockiga hÄret vÀxa till axlarna. De drog omkring pÄ skolan med varsin gitarr hÀngande pÄ ryggen. De lÄtsades vara rockstjÀrnor för att imponera pÄ tjejerna. Det lyckades för alltför mÄnga tjejer trodde att en kille med planka var rockstjÀrna och en sÄn ville vi alla ha. De sÄg inte vad jag, Sanna och de andra konstnÀrstyperna sÄg att de aldrig visade sig i skolan pÄ lördagarna. De som hade ambitionen att lyckas tog rektorns vÀlvilliga instÀllning till konstnÀrliga intressen till sig och övade mycket i skolan precis som Janne Schaffer hade gjort. Men, tjejer kanske inte sÄg lÀngre Àn till det yttre lika lite som killar som bara vÀrderade tjejer utifrÄn om vi hade stora eller smÄ bröst, vÀlsvarvade eller inte ben.

Det var synd att Jonny och Tobbe inte förstod att det var perfekt att trÀffas i skolan utan insyn frÄn lÀrare, lÀra kÀnna varandra och hÄlla pÄ med sÄnt vi tyckte var kul och nog kunde de vÀl ta med sig sina gitarrer och spela lite. Ibland nÀr jag sÄg dem i korridoren tÀnkte jag att jag skulle frÄga, men de gav mig oftast en nedsÀttande blick. Det krÀvdes mycket arbete för att lyckas som Bob Dylan, Beatles, Stones och ocksÄ svenska band som Hep Stars.

Jag ryckte sjÀlv pÄ axlarna tyckte de var idioter om deras stil bara handlade om att fÄ tjejer. De hade vÀl hört frÄn Klasse att min morsa var galen och tjejer med galna morsor kunde de inte beblanda sig med Àven om man mÄste vara lite galen för att bli stor nÀr det gÀllde konst, litteratur, musik och skÄdespeleri.

Gymnastiken var uppdelat tjejer för sig och killar för sig. Vi tjejer förbjöds att spela fotboll. Den enda idrott vi tillÀts utöva var brÀnnboll och det var trist att de vuxna sorterade oss i det som var acceptabla manliga och kvinnliga idrotter. Jag var helt dum pÄ det spelet men hade lÀrt mig kicka fotboll av Torsten Tegnér nÀr jag var liten. Det var ett krav frÄn politikerna att vi barn skulle behandlas lika, men vi var inte lika. BrÀnnbollen dÀr jag alltid missade att slÄ bollen eller fÄnga den gjorde att jag tappade förtroendet för min förmÄga vad gÀllde sport. Jag hade ocksÄ svÄrt för att ta mig över bocken fastnade alltid och kunde inte heller balansera pÄ bommen. Alla redskap var anpassade efter en viss lÀngd som inte passade kortvÀxta barn som jag.

Var det inte ocksÄ dumt, tÀnkte jag att jag hade varit tvungen att vÀlja bort musik eftersom jag visste att betygen efter grundskolan skulle avgöra om jag kom in pÄ gymnasiet eller inte. Min fostermorsa hade bestÀmt att musik inte var för mig, och dÀrför fick jag inte pianolektioner eller ha nÄgot instrument hemma. De som höll pÄ med musik och vi som höll pÄ med konst hade sina lokaler sÄ lÄngt ifrÄn varandra att vi Àven pÄ lördagarna sÀllan möttes och det var synd för jag hade önskat ett samarbeta över konstgrÀnserna. Den dröm som jag ibland delade med mig av till min hemliga vÀn John Lennon handlade om att bryta grÀnser mellan konst, musik, manligt och kvinnligt, men som skolÀmnena var uppdelade och ocksÄ hur de vÀrderades skapade en konflikt för de av oss som tyckte som jag att flera av Àmnena hörde ihop.

Uppdelningen gÀllde inte bara estetiska Àmnen för visst hörde Àmnena fysik, kemi biologi ihop liksom historia, religion och samhÀllskunskap. Geografi hörde samman med alla Àmnena. Vi hade inte bara olika klassrum för alla de dÀr Àmnena utan ocksÄ lÀrare.

FÄnigt, menade jag, men Sanna, Nelly och Fia tyckte att det var vÀl bara att acceptera att det var sÄ hÀr. Krille höll med mig, men trodde att det var omöjligt att fÄ politikerna att Àndra pÄ det innan vi blivit gamla nog att ens fÄ rösta.

Here there and Everywhere/ Revolver/Lennon/McCartneyTo bead a better life
I need my love to be here

Och stjÀrnorna i London tycktes försvinna in i en vÀrld som verkade lÄngt ifrÄn min, Sannas, Nellys, Fias och Krilles.

Poptidningarna och TV beskrev dem sÀrskilt Beatles som personer som levde i en annan vÀrld Àn oss vanliga dödliga. De var gudomliga men The Rolling Stones, Sympathy for the Devil gjorde att de tillhörde djÀvulens anhang, vilket gjorde dem mer spÀnnande Àn Beatles, Manfred Mann eller The Kinks. DjÀvulen hade alltid varit mer spÀnnande Àn snÀlla, goda fridsamma gudomligheter. PopulÀrpressen beskrev en saga om perfekta mytologiska varelser som gick pÄ partyn och som skulle leva för evigt i en vÀrld av lycka och succé. De kallades det Vackra folket.

– Undrar inte du varför sĂ„ mĂ„nga beundrar dem vad de Ă€n sĂ€gs hitta pĂ„, ju dummare det Ă€r ju mer blir de beundrade, om de Ă€r taskiga mot varandra om de utnyttjat tjejer sĂ„ beundras de av bĂ„de tjejer och killar, sa jag till Nelly under en lunchrast vid cafeterian.

– Visst, men vad spelar det för roll. Det Ă€r vĂ€l deras liv, svarade hon lite surt för hon drömde sjĂ€lv om ett spĂ€nnande glamoröst liv i Swinging London samman med det vackra folket.

– Men om man drömmer om att lyckas som de luras man inte om man tror att allt i deras liv Ă€r hĂ€ftigt, kul och spĂ€nnande, fortsatte jag. Luras du inte som tjej om du tror att det bara Ă€r de dĂ€r andra tjejerna som de Ă€r taskiga mot.

– Kanske, svarade Nelly, men nog vore det kul att ha en massa pengar och gĂ„ pĂ„ fina partyn.

– Inte behöver man pengar för det, menade jag, hade vi inte hĂ€ftigt kul pĂ„ skoldansen.

– Jovisst, skrattade Nelly, men Ă€ndĂ„.

Sanna slog sig ned hos oss med en stor pÄse sega rÄttor och ormar frÄn godisfabriken som ocksÄ fanns i Blackeberg inte lÄngt ifrÄn kokosbollarna. Hon hade det verkligen förspÀnt att kunna ordna billigt godis sÄ lÀtt. De dÀr fabrikerna sÄlde för en billig penning det som hade nÄgon skavank. En del rÄttor hade inget huvud nÄgra ormar var inte tillrÀckligt lÄnga, men de smakade Ànnu bÀttre Àn de som kostade flera kronor mer i affÀren för de var pinfÀrska.

– Vad tycker du om glamorösa stjĂ€rnor, tror du som jag att de bara lĂ„tsas nĂ€r kameran Ă€r pĂ„, frĂ„gade jag Sanna medan jag njutningsfullt tuggade i mig en huvudlös röd rĂ„tta.

– Jo, det gör de, men det Ă€r Ă€ndĂ„ bara en dröm, skrattade Sanna som vanligt var hon pĂ„ ett strĂ„lande humör. Deras liv intresserar mig inte sĂ€rskilt. MĂ„ns i min klass han Ă€r söt och duktig konstnĂ€r och han finns pĂ„ riktigt.

– Oj, kul, att du Ă€r kĂ€r, mumlade jag, men jag tycker det Ă€r lite intressant det dĂ€r att vissa tror att de dĂ€r stjĂ€rnorna Ă€r gudomliga för inte Ă€r de vĂ€l mer gudomliga Ă€n andra konstnĂ€rstyper. Jag vill gĂ€rna lyckas, och bli stjĂ€rna, men undrar lite hur det Ă€r att leva som de förresten om han MĂ„ns lyckas som konstnĂ€r blir han en av dom och du om du gifter dig med honom.

– Du vill bli stjĂ€rna, sa Nelly nyfiket. Det drömmer jag ocksĂ„ om, fotomodell, mannekĂ€ng eller filmstjĂ€rna kunde vara kul och spĂ€nnande.

– Jo, men jag gillar att mĂ„la, rita och göra nĂ„got i lera och skulle gĂ€rna vilja trĂ€ffa nĂ„gon som sysslar med rockmusik och som gillar en konstnĂ€rstjej. Skulle vilja jobba med bĂ„de konst och rock lite som Sonny & Cher, men att liksom syssla med bĂ„de musik och konst. Men Sanna berĂ€tta lite mer om MĂ„ns, han verkar spĂ€nnande.

– Jo, han Ă€r lika söt som Ola i Ola & The Janglers, han Ă€r rĂ€tt galen. I sexan hissade han upp en tjej i flaggstĂ„ngen. Hans brorsa gĂ„r i samma klass som Ola. Jag har köpt en av hans tavlor och han Ă€r jĂ€ttesnĂ€ll, gullig och duktig, hasplade Sanna fnissande generat ur sig.

– Ah, jag förstĂ„r att du gillar honom, lika galet rolig som du och dĂ€r ser ni rockstjĂ€rnor Ă€r i verkligheten vanliga killar, replikerade jag. De gĂ„r i skolan somliga av dem och ser ut som andra killar och tjejer som drömmer om detsamma som dom. Det gĂ„r att vara stjĂ€rna och Ă€ndĂ„ leva ett vanligt liv, för jag tror det blir omöjligt att jĂ€mt partaja och lĂ„tsas vara en dröm för andra.

– Jo, exakt, inflikade Nelly, men nog Ă€r det lite mer spĂ€nnande att partaja i Swinging London eller Saint Tropez som stjĂ€rnorna gör Ă€n pĂ„ DjurgĂ„rden, i plugget och sĂ„.

– Kanske det men om nĂ„gra Ă„r Ă€r vi vĂ€l gamla nog att resa till London och Saint Tropez. Jag fĂ„r vĂ€l lĂ€ra dig lite franska sĂ„ kan du Ă„ka till Saint Tropez om du vill, skrattade jag, för inte Ă€r de stĂ€llena bara till för stjĂ€rnor. Min mamma var i Nice och Montmartre efter kriget som dĂ„ var samma stĂ€llen som Swinging London och Saint Tropez och inte var hon nĂ„gon rik och berömd stjĂ€rna. En fattig konstnĂ€r gĂ„r ocksĂ„ hem pĂ„ sĂ„na stĂ€llen.

Skolklockan slog nÄgra dova slag. Vi hade tio minuter pÄ oss att hitta till lektionerna. Sanna sa hej och försvann uppför trappan. Nelly och jag hade sprÄk en halvtrappa ned. Nelly gick in i första klassrummet för att lÀsa tyska tÀnkte nog att hon valt fel.

I klassrummet bredvid hade redan de flesta eleverna samlats för att pröva vÄra franska fÀrdigheter. Vi hade Ànnu inte fÄtt nÄgra böcker, men hade ÀndÄ börjat lite med att lÀra oss nÄgra ord chien för hund, chat för katt, voiture för bil.

LÀrarinnan som var frÄn SkÄne hade en perfekt fransk skorrning i uttalet kom glatt inrusande med en kartong böcker. Nu fick vi lÀra oss lite mer. Efter de tvÄ lektionerna berÀttade jag för Nelly vad jag lÀrt.

– Jag kan lĂ€ra dig lite gran om du vill, sa jag, för om du verkligen vill resa till Saint Tropez behöver du lĂ€ra dig. FransmĂ€n gillar av nĂ„gon anledning inte nĂ„got annat sprĂ„k Ă€n sitt eget.

En lördag lÀmnade jag teckningen samman med Sanna för att följa med henne hem till henne vid Ibsengatan. DÀr bodde hon och hennes mamma i en tvÄa en bit ifrÄn en liten konsumbutik. Sanna satte genast pÄ en skiva med sitt favoritband Ola & The Janglers.

Alex is the man var deras senaste hit. PÄ vÀggen över sÀngen hÀngde inte nÄgon idolbild utan en av MÄns tavlor. Det var en oljemÄlning av en ensam kille pÄ en mörk gata. Sanna pratade hela tiden om honom, visade klassfoton. Jag blev nyfiken pÄ honom för tavlan var bra och killar som intresserade en sÄ kul och spÀnnande tjej som Sanna mÄste vara nÄgot alldeles extra.

PÄ mÄndagsmorgonen presenterade Sanna mig för honom och visst hade hon haft rÀtt han var lika söt som Ola HÄkansson.

– Tove vill köpa en tavla av dig, sa Sanna till honom.

– Det vill du, sa han och log förrĂ€diskt charmigt mot mig.

– Ja, den dĂ€r bilden som Sanna köpt var vĂ€ldigt bra, tycker jag.

– Kul, men nu mĂ„ste jag gĂ„ vi ses, svarade han och skyndade ivĂ€g.

NÄgra dar senare stod han och vÀntade pÄ mig under Lennart Rhodes tavla. Blygt gick jag fram till honom och sa hej.

– NĂ€r kan jag komma hem till dig, frĂ„gade han. Jag har nĂ„gra tavlor att sĂ€lja.

– Kan du komma pĂ„ fredag eftermiddag, svarade jag och han nickade. Jag bor pĂ„ StarbovĂ€gen vet du var det ligger.

– Visst, svarade han. Jag bor inte lĂ„ngt ifrĂ„n.

SpÀnt vÀntade jag pÄ hans besök den fredagen och nÀr han kom bankade det i bröstet pÄ mig. Han la tavlorna pÄ min sÀng och jag valde bilden av en Äker med en skog i bakgrunden. Det var en ljus bild i impressionistisk stil och jag hade alltid Àlskat van Goghs bilder frÄn Provence.

– Vill du ha kaffe eller te, frĂ„gade jag efter köpet ville gĂ€rna lĂ€ra kĂ€nna MĂ„ns lite mer.

– Har inte tid, svarade han undvikande och försvann snabbt ut genom dörren.

Jag försökte prata med honom pÄ skolan, men han vÀnde ryggen Ät mig. Eftersom jag var förÀlskad tog det tid innan jag förstod att han endast velat sÀlja en tavla. Under nÄgra Är anvÀnde jag honom i drömmar om ett konstnÀrsförhÄllande och snodde hans logga ett M och ett spegelvÀnt B min version blev ett T och ett spegelvÀnt E nÀr jag signerade mina tavlor och teckningar. Men inte var han vare sig intresserad av mig eller Sanna.

Unga killar som MÄns och Ola intresserade sig mest för de sötaste flickorna med vÀlsvarvade kroppar inte kortvÀxta med smÄbröst eller kraftigt byggda. De ville efterlikna de Brittiska StjÀrnorna och deras jet set flickor myten om den romantiske konstnÀren utnyttjade de för att attrahera dem.

Jag funderade över om de kanske var rÀdda för konkurrens för nog hade MÄns sett mitt collage pÄ vÀggen. Tjejer som hade förmÄga att konkurrera med honom vad gÀllde konst och intellekt var inte nÄgot för honom. Krille och ibland hans kompis Roffe var de Ànda som gÀrna diskuterade konst, musik och politik med oss tjejer. Sanna och jag var de ratade tjejerna bland de populÀra pÄ skolan. Det var inte lÀtt för oss att acceptera men lördagarna kompenserade kÀnslan av att vara ratad.

Den 11 oktober det Äret var det lÀrarstrejk en strejk som skulle bli nÄgot mÄnga av oss skulle minnas. Vi elever pÄ skolan fick i det nÀrmaste ha den för oss sjÀlva. De enda vuxna som fanns pÄ plats var rektorn, studierektorn och vaktmÀstaren. ElevrÄdet tillsammans med rektorn hade bestÀmt att de Àldre eleverna skulle vara med pÄ lektionerna inte för att undervisa utan för att hÄlla ordning pÄ oss yngre elever. Men sÀrskilt mycket pluggande blev det inte Àven om en sÀndning frÄn Aktuellt visade en av klasserna frÄn Blackeberg dÀr det gick vÄrdat och ordentligt till.

SÄ snart Aktuellt lÀmnat skolan satte vi pÄ musik i matsalen och hade diskotek. Den mÄnaden svetsades eleverna pÄ skolan samman ofta satt vi i cafeterian och drack kaffe, cocacola eller Fanta och diskuterade Swinging London, den nya psykedeliska musiken och vÀrldspolitik.

– Jag har sett För en handfull dollar, berĂ€ttade Uffe som var sexton och hade tillĂ„telse att se barnförbjudna filmer. Den var intressant ett nytt sĂ€tt att visa vĂ€stern och han Clintan var hĂ€ftig och musiken med.

– Sanna och jag sĂ„g de dĂ€r fantasiska mĂ€nnen i sina flygande maskiner och den var jĂ€ttekul, inflikade jag.

– Har ni hört talas om provies, sa Krille. Vi har ganska kul ihop.

– Vad Ă€r det för nĂ„got, undrade Sanna.

– Vi sysslar med happenings. VĂ„r första happening handlade om ett kĂ€rnvapenkrig. Vi slogs mot varandra vid Hötorget iförda gasmasker och till slut dödades vi alla av en stor atombomb. Det handlar om att spela upp ett drama pĂ„ gatan.

– SpĂ€nnande, med gatuteater, sa jag, det lĂ„ter kul, men jag Ă€r vĂ€l lite för ung för att fĂ„ vara med.

– Jo, tyvĂ€rr, sa Krille som fyllde nitton redan i januari.

– Har ni lust att hĂ€nga med, ropade Sally, vi har fransk lektion nu, men den som vill fĂ„r gĂ€rna vara med.

Snabbt fylldes klassrummet av elever i alla Äldrar. Bord och stolar hade stÀllts undan sÄ att rummet blev fritt. Sally satte igÄng den otympliga bandspelaren.

Edith Piaf, Charles Aznavour men ocksĂ„ Michel Polnareff som just slagit igenom med La PoupĂ©e qui Fait Non, Love me Please Love me, L’Amour avec Toi, Sous Quelle Étoile je suis NĂ©. Det blev dans naturligtvis nĂ„gon hade smugglat nĂ„gra flaskor franskt vin, pain riche och nĂ„gra franska ostar.

En kul avslutning pÄ strejken som var slut, nÀsta dag kom lÀrarna tillbaks och ordningen var ÄterstÀlld, men kanske kunde en strejk dÄ och dÄ vara nyttig. Den mÄnaden blev vi alla kamrater endast nÄgra av de dÀr idiotiska killarna i min klass fortsatte att bete sig som fÄntrattar, men ingen brydde sig lÀngre om dem.

Kapitel 11- Drömmar, fantasier och livsmiljö

 

 

Fia en av tjejerna i klassen tog en varm dag i mitten pÄ april med ett lÄngrep till skolan. Men ingen av tjejerna ville hÄlla i repet sÄ nÀr jag kom ut pÄ skolgÄrden tyckte Karina att den dÀr fula Tove kunde göra det. Jag tog tag i den ena repÀndan och Estrid som tyckte det var ett idiotiskt brÄk tog den andra. FÄniga tjejer som inte förstod spelets regler, tyckte vi bÄda. Först missade Lisbeth inhoppet och tog över frÄn Estrid, sÄ missade Karina och det blev min tur. Coola tjejer som trodde att de kunde hoppa rep de dÀr tvÄ.

Det var första gĂ„ngen som jag hoppade lĂ„ngrep, men det gick som en dans varken jag eller Estrid missade ett hopp. Vi blev snabbt kompis alla tjejer utom Karina och Lisbeth som blev sura och gick dĂ€rifrĂ„n. Fia sprang efter lunch till jĂ€rnaffĂ€ren i centrum och skaffade ett nytt rep. Nu skulle vi pröva det som kallades ”Double Doutch”. De av oss som hoppat mycket twist klarade ocksĂ„ den konsten galant. Vi hade inte bara kul utan blev ocksĂ„ snabbt kamrater att det var sĂ„ enkelt att lösa utfrysning som nĂ„gra rep.

En av de fÄniga reglerna bland tjejer var att vi höll ihop tvÄ och tvÄ ett lÄngrep var det som behövdes för att fÄ oss att ha kul tillsammans. Estrid och jag hade redan blivit vÀnner dÄ vi trÀffats nÄgra gÄnger i stallet i Grimsta. BÀstisar var vi inte sÄ hur fick jag en sÄdan som av nÄgon outgrundlig anledning var viktigt för oss tjejer.

– Vill du hĂ€nga med hem till mig, frĂ„gade Fias bĂ€stis Nelly som var söt med sitt ovala ansikte, raka korta nĂ€sa, blonda hĂ„r kort med lugg efter senaste Mary Quant’s popmode i trĂ€slöjden nĂ€r vi möttes nĂ„gra dar senare vid den lilla ugnen dĂ€r vĂ„ra kopparplĂ„tar med emalj pĂ„ förvandlades till vackra smycken.

Nelly bodde i en liten lÀgenhet tvÀrs över gatan frÄn skolan samman med en yngre bror, en mamma som arbetade pÄ posten och hennes norska pappa som just nu var pÄ nÄgon affÀrsresa i Oslo berÀttade hon. Vi satte oss i det lilla nÀtta köket med varsitt saftglas och hembakt kanelbulle. NÄgra pilfinkar, grÄsparvar och en talgoxe kivades om maten i det lilla fÄgelbordet som hÀngde strax utanför köksfönstret för dem var det en livsnödvÀndig kamp om födan.

– Jag drömmer om att Ă„ka till London, fantiserade Nelly, tĂ€nk att fĂ„ handla pĂ„ Carnaby Street och Kings road.

– Jo, det lĂ„ter spĂ€nnande, svarade jag, och att se nĂ„got av de dĂ€r engelska banden pĂ„ riktigt som Manfred Mann, the Beatles eller The Who.

– Jag har sett Fab 4, berĂ€ttade Nelly. De Ă€r mina favoriter.

– Men de Ă€r vĂ€l svenska, sa jag. Jag gillar Mascots och Hep Stars, för ett Ă„r sedan var jag och Tomas min brorsa och röstade pĂ„ Tio i topp. Det var jĂ€ttespĂ€nnande.

– Jo, visst Ă€r det, jag och Fia har ocksĂ„ varit dĂ€r och röstat. Mascots Ă€r ocksĂ„ bra, men Fab 4 Ă€r bĂ€st, bestĂ€mde Nelly. Vet du vi ville inte vara kompis med dig för att din mamma verkade mallig och överlĂ€gsen och vi trodde att du var likadan, men det Ă€r du ju inte.

– Men, Britta Ă€r inte min riktiga mamma, svarade jag, undrade surt varför de dömde mig för hur nĂ„gon annan betedde sig, men var min mamma fanns ville jag Ă€nnu hĂ„lla för mig sjĂ€lv, visste inte om jag kunde lita pĂ„ henne nĂ€r det gĂ€llde det. Jag hade redan lĂ€rt mig av Britta och ocksĂ„ Ann att det var nĂ„got skamligt att vara psykiskt sjuk.

– Britta Ă€r min fostermamma, förklarade jag för Nelly. Du har rĂ€tt hon Ă€r snobbig, men jag har en pappa som bor inne i stan och han Ă€r poet och Tomas min styvbror han Ă€r jĂ€ttetuff.

– Det Ă€r som jag, min mamma och pappa Ă€r skiljda, berĂ€ttade Nelly. Hon bor i Stavanger och jag hĂ€lsar pĂ„ henne ibland. Gillar du böcker, jag gillar Kitty har du lĂ€st nĂ„gon av dom.

– Nej, sa jag, men jag har just lĂ€st Svarta Hingsten böckerna och de var jĂ€ttespĂ€nnande. Du kan fĂ„ lĂ„na en bok av mig.

– Du kan lĂ„na en Kitty bok av mig och sĂ„ kan vi jĂ€mföra, sa Nelly. Kan du rida, jag och Fia brukar vara i stallet ibland.

– Lite, svarade jag Ă€r dĂ€r ibland jag med och Inga, min kusin och jag försökte rida pĂ„ nĂ„gra fjordhĂ€star i somras, men de var lite lata. Jag mĂ„ste nog hem nu, men vi ses imorgon.

– Visst, mumlade Nelly med munnen full av kanelbulle.

Ӏntligen en kompis,” skrattade jag glatt för mig sjĂ€lv nĂ€r jag tog mig ned för slĂ€nten hem. Men, jag funderade lite pĂ„ att Nelly hade samma fĂ€rger som jag och tĂ€nkte att jag borde klĂ€ mig i nĂ„got liknande som hon. BlĂ„a fĂ€rger verkade vara rĂ€tt sĂ€rskilt ljusblĂ„, hennes ljusblĂ„ jeans var perfekta pĂ„ henne och passade kanske mig ocksĂ„.

– Kan jag inte fĂ„ lite av barnbidraget, vĂ„gade jag frĂ„ga Britta efter middagen.

– Nej, du Ă€r alldeles för dum nĂ€r det gĂ€ller pengar, svarade Britta frĂ€nt.

– Veckopeng dĂ„, sa jag. Alla andra barn har veckopeng ocksĂ„ Ann. Jag kan hjĂ€lpa till med dammsugning eller disken.

– Hörde du inte vad jag sa, svarade hon, du ska inte ha nĂ„gra pengar.

Hur menade hon att jag skulle lÀra mig att hantera pengar om jag inte fick försöka. Det var jobbigt i en vÀrld dÀr sjÀlvförtroende och utseende gick hand i hand att tvingas anvÀnda Anns avlagda klÀder som satt fel och hade fel mörkgrön fÀrgskala som förstörde. Jag trivdes inte med de klÀderna, kÀnde jag mig ful och blev dÀrför lite osÀker.

Den tia jag fick av pappa de fÄ gÄnger jag besökte honom rÀckte inte lÄngt och jag hade inte lust att frÄga honom om mer. Jag ville inte att han skulle veta vad som försiggick i fosterhemmet rÀdd för att en konflikt mellan honom och det skulle leda till att jag inte fick trÀffa honom, Maud och Tomas mer.

”Om jag bara kunde fĂ„ ett par ljusblĂ„ utsvĂ€ngda jeans”, drömde jag ofta, ” dĂ„ skulle allt vara bra.”

Ann hade ett par sÄdana och sÄ en eftermiddag lÄg de pÄ sÀngen tillsammans med en ribbstickad brunröd randig bomullströja med kort Àrm. Snabbt klÀdde jag mig och tog en svÀng ned mot Centrum, sjÀlvförtroendet vÀxte nÀr jag kÀnde mig attraktiv. Vid tunnelbaneingÄngen stod ett gÀng frÄn min gÄrd och jag vÄgade ta mig in i gÀnget som bestod av tvÄ killar och en tjej.

– Hej, sa jag, har ni nĂ„got pĂ„ gĂ„ng.

– E det nĂ„gon som vill hĂ€nga med till VĂ€llingby, sa den tuffe trettonĂ„rige ledaren Loffe lĂ„tsat ointresserad, men uttrycket i den korta blick han gav mig avslöjade en viss nyfikenhet.

– Visst, svarade vi Loffe, men vi har inga pengar till biljetter. Vi var vĂ€luppfostrade nog att inte vilja tjuvĂ„ka, lĂ„tsades vara tuffare Ă€n vi egentligen var och ville gĂ€rna hĂ€nga med pĂ„ ett litet Ă€ventyr.

Loffe var liten och satt och bodde ett par portar frÄn familjen GrÄ. Hans pappa var sophÀmtare och hans mamma stÀderska nÄgot som gjorde att han ofta var utan uppsikt i en tid nÀr fritidshem inte fanns. MÄnga av barnen pÄ gÄrden hade förÀldrar som bÄda arbetade dÀrför att de inte kunde försörja sig pÄ en inkomst och kallades nyckelbarn. Britta ansÄg det vara höjden av ansvarslöshet att lÀmna barn vind för vÄg att pappor som inte kunde försörja sig och sin familj sÄ mamman kunde vara hemma var obegÄvade och deras barn ouppfostrade, dÄliga individer som jag inte skulle umgÄs med. Det gjorde jag ÀndÄ och hon hade ju lÀmnat över uppfostringsansvaret pÄ mig. Om det var ansvarsfullt att lÀmna över ansvaret pÄ en trettonÄring brydde vare sig jag eller de andra i gÀnget oss om. Vi gillade att slippa de vuxna.

– Jag vet hur man tar sig dit, sa Maggan en frĂ€knig uppnĂ€st tjej med rĂ„ttfĂ€rgade rĂ„ttsvansar som vippade stolt för hon trodde att hon var ensam i hela vĂ€rlden om att kĂ€nna till den hemliga vĂ€gen frĂ„n HĂ€sselby till VĂ€llingby.

Det var eftermiddag men solen stod Ànnu högt pÄ himlen och vÀrmde en av de sista dagarna i maj. Maggan tog tÀten gick inte den lÀtta vÀgen utan klÀttrade upp för en slÀnt genom ett snÄr och sÄ tog vi oss frÄn centrum. Vi ville undvika vÄr egen gÄrd sÄ vi tog bakvÀgen dÀr vi kunde gömma oss bakom ett högt buskage för de vuxna som inte fick stoppa vÄrt Àventyr till Kents garagelÀnga. Vid slutet av lÀnga intill vÀggen fanns ett tjockt till synes ogenomtrÀngligt buskage.

– Ha, ha, det visst jag vĂ€l, flinade Loffe överlĂ€gset. Han hade blivit lite sur över att en tjej ledde gĂ€nget, sĂ„ nu tog han över och trĂ€ngde han sig före in i gĂ„ngen och över den i rusningstid vĂ€l trafikerade MaltesholmsvĂ€gen, lĂ€ngsmed tunnelbanespĂ„ret lĂ„tsades han hitta en grĂ€sbevuxen Ă„s sĂ„ var vi vid bilparkeringen och trapporna upp mot VĂ€llingby Centrum.

Uffe, Lelle och Loffes kompisar som varit rÀtt anonyma under vÀgen och han försvann in pÄ Tempo glada över att ha hunnit innan stÀngningsdags. Jag och Maggan stannade utanför tittade bÄda nyfiket pÄ tvÄ Àldre killar som nojsade framför tunnelbaneingÄngen. Den ena av dem hade ett lite lÄngt tungt ansikte inramat av ett axellÄngt blont ostyrigt hÄr, klÀdd i en orange kort jacka, den andra hade Beatles frisyr av lite lÀngre modell och var klÀdd som ett mods i en likadan arméjacka som Tomas.

Det var nÄgot hos honom, han med det lÄnga hÄret en varm pirrande kÀnsla i magtrakten, benen kÀndes som om de var gjorda av gelé kunde inte vÀnda bort blicken och Maggan mÀrkte hur jag reagerade, viskade att han hette Stoffe.

– Hans kompis heter Kenta, fnissade hon, gillar du Stoffe?

– Kanske, svarade jag förstrött samtidigt försvann han med Kenta in i tunnelbanehallen.

De tvĂ„ modsen var Ă€nnu unga Stoffe bara 16, Kenta nĂ„got Ă„r Ă€ldre och okĂ€nda för alla utom oss i de vĂ€stra delarna av Stockholm. De var Ă€nnu bara nĂ„gra vanliga arbetargrabbar som drömde om ett kul liv, som inte ville bli som sina fĂ€der som söp upp löningen, misshandlade deras mammor och de sjĂ€lva. Ännu var de och vi andra oskyldiga liksom musiken frĂ„n England som gav dem och mig hopp om ett bĂ€ttre liv. Vi mĂ„ste lĂ€mna det hĂ€r stĂ€llet sjöng Animals, pappa arbetar och svettas livet ur sig.

Exalterad vÀnde jag Äter till HÀsselby var det sÄ hÀr det kÀndes nÀr man var kÀr. Britta hade blivit vansinnig nÀr jag kommit hem sÄ sent den dÀr kvÀllen och som hennes vana var skickade hon mig i sÀng utan middag. DÀr drömde jag om att jag rymde frÄn familjen GrÄ och trÀffade Stoffe pÄ Hötorget. Han blev genast förÀlskad i mig och vi flyttade in pÄ en vind i ett av rivningshusen i Klara och gÀnget döpte oss till Modde och Moddan.

Stoffe och jag skulle fortsÀtta stöta pÄ varandra lite dÄ och dÄ. Han tyckte att jag var en tandlös snorunge men det förstod inte jag att sextonÄringar inte var sÄ sÀrskilt intresserade av trettonÄriga smÄtjejer. VÄgade ÀndÄ inte avslöja mitt intresse för honom var alltför blyg, men drömmarna om ett liv samman med honom vÀxte i historien om Modde och Moddan under Ären som följde.

Det var inte modsgÀnget frÄn VÀllingby som jag skulle bli nÀrmare bekant med. Den 2 juni trÀffade jag Tomas igen och i gungparken vid Stadshagen mötte vi Pelle Mörk, Pelle Ljus och Pia. De skulle till Gröna Lund för att se The Who den hÀr regniga dagen. Vi tog för en gÄngs skull tunnelbana och buss, hela omrÄdet vid Grönan var tjockt med tusentals ungdomar. Min blick vandrade nyfiket runt omkring försökte med den trÀnga igenom folkmassan för att upptÀcka Stoffe, men det var omöjligt att hitta honom i gÀnget. The Who var nÄgot han och Kenta kunde tÀnka sig, de var visste jag modsens speciella band, men de försvann i mÀngden.

– Hur tar vi oss förbi de dĂ€r, undrade Pelle Mörk, men kĂ€nde han inte Tomas undrade jag. Allt han behövde var sin ohöljda charm för att lotsa oss förbi och in genom spĂ€rrarna före alla andra.

Lite malliga kĂ€nde vi oss nĂ€r vi snabbt gick mot scenen. Det övriga gĂ€nget gick lĂ€ngst fram men jag stannade pĂ„ för min del perfekt avstĂ„nd frĂ„n den, för tvĂ„ veckor sedan hade det varit ett upptrĂ€dande pĂ„ en skolgĂ„rd i Kungsholmen. Alla tjejer hade rusat fram mot scenen och stĂ„tt dĂ€r och viftat för att fĂ„ uppmĂ€rksamhet frĂ„n killarna pĂ„ scen. Jag som avskydda folktrĂ€ngsel hade stĂ„tt lite lĂ€ngre ifrĂ„n resultatet var att det hade varit mig de sett och jag hade upplevt att de sjöng för mig. Strategin fungerade inte riktigt för nĂ€r resten av publiken kom doldes jag bakom dem, men det var Ă€ndĂ„ hĂ€ftigt att se och höra Roger Daltrey, Pete Townsend, Peter Moon och John Entwistle live. My Generation, Substitute och I can’t explain var nĂ„gra av lĂ„tarna.

Det hade börjat regna men vad gjorde det att bli lite blöt för showen var helt fantastisk. Pete Townsend hade Ànnu inte uppfunnit giggen att slÄ sönder gitarren men Peter Moon slÀngde trumpinnar. Dum som jag var pÄ att fÄnga lyra missade jag dem, men Tomas fick ihop till tvÄ sÄ nu skulle han skaffa sig en trumma menade han. NÄgra ur publiken hade klÀttrat upp pÄ taken till bodarna och klÀngde i Tornet som var sÄphal, som ett under skadades ingen utom nöjesparken. Blommorna i blomrabatterna slokade blev helt förstörda av alla tusentals trampande fötter nÀr vi gick hemÄt men nÄgra ur min generation, tÀnkte att blommor kunde man anvÀnda pÄ nya och intressanta vis. De dÀr blommorna som bönder ansÄg var ogrÀs och hette vallmo kunde ge en kickar av spÀnnande slag. En annan planta kallades hampa och redan var det nÄgra som testade att röka nÄgot annat Àn tobak. Men Ànnu var vi i Stockholm relativt oskyldiga nÀr det gÀllde knark. De flesta rökte Ànnu vanliga cigaretter, drack pilsner och cocacola.

The Mamas and the Papas, California Dreamin’ hade börjat sprida drömmen om fred och kĂ€rlek som amerikanska ungdomar hade gett sig ivĂ€g till San Francisco för att uppleva. Flower Power och hippies var ett nytt och Ă€nnu relativt okĂ€nt ord pĂ„ gatorna i Stockholm Ă€nnu regerade modsen med sitt ursprung i arbetarkvarteren i stĂ€der som Stockholm. Upplivade av konserten satt Tomas och jag Ă„ter vid gungorna samman med Pia. Pelle Ljus och Pelle Mörk som hade varit med om modskravallerna pĂ„ Hötorget och var lite kĂ€ndisar bland Kungsholmens mods.

– Det var sunarna som började, berĂ€ttade Mörk som kallades sĂ„ av den enkla anledningen att han var mörkblond. De retade oss för att de tyckte att vi sĂ„g ut som tjejer. Jagade oss med sax, Ljus, som hette sĂ„ för att han var ljusblond, blev infĂ„ngad och de klippte av honom hĂ„ret. En annan blev nĂ€stan skalperad och vi började slĂ„ss dĂ„ kom snuten och det spĂ„rade ur.

KvÀllstidningarna och Aktuellt hade slagit upp nyheten stort och kallat det för vÄldsamma kravaller. En del försökte göra det till nÄgot politiskt, men sanningen var att det handlade om vanligt kiv mellan olika gÀng. Sune kallades raggarna och deras tjejer Doris och jag tÀnkte att raggarna var sura för att modsen hade tagit över Hötorget. De hade i sakta mak sen slutet av femtiotalet kryssat nedför gatan i sina amerikanska bilar och varit tjejernas favoriter, nu kom modsen och tog över.

Sommarlovet nÀrmade sig med stormsteg och sista dagen i det vi nu tyckte var smÄskolan lyfte vi bordet i matbespisningen och slÀppte ned det pÄ golvet sÄ tallrikar och bestick hoppade. NÀsta termin skulle vi börja ny skola och högstadiet, vÄrt lilla sÀtt att ta farvÀl av smÄskolan.

– Vad gör du i sommar, frĂ„gade jag Nelly innan vi skiljdes bĂ„da stolta över de fina betyg vi fĂ„tt. Hon var bĂ€st i klassen och jag nĂ€st bĂ€st.

– Jag ska vara pĂ„ landet i BĂ„lsta, berĂ€ttade hon, sen i mitten pĂ„ juli reser vi till Kanarieöarna.

– Va, kul och jag ska vara med Tomas i GrĂ€ddö hela sommaren, berĂ€ttade jag. Vi ses i höst ska bli kul att börja i Blackeberg.

Nelly skrattade högt och sjöng att vi var bÀst och jag föll in i sÄngen. GrÀddö var toppen tyckte jag inte brydde jag mig om Mallorca dit familjen GrÄ skulle eller Kanarieöarna. Charterresor hade mer och mer blivit ett sÀtt för Svensson och hans familj att för en billig penning ta sig ut i Europa pÄ semester. De populÀraste resmÄlen var Mallorca och Teneriffa. Jag tyckte det var perfekt arrangerat för en hel sommar samman med Tomas var det bÀsta hade varit roligt att trÀffa Inga, men det hade hÀnt nÄgot som gjorde det omöjligt. Vad det var visste jag inte bara att Britta hade reagerat surt nÀr jag undrat.

– Varför ska du frĂ„ga sĂ„ mycket, sa hon, de vill inte ha dig hos sig förstĂ„r du inte det.

Jag visste att det var omöjligt att ifrÄgasÀtta det hon sa sÄ jag ryckte pÄ axlarna och tÀnkte att om Inga inte vill vara med mig lÀngre sÄ ville inte jag vara med henne. GÀnget i GrÀddö var tillrÀckligt spÀnnande och en hel sommar dÀr var mer Àn jag kunnat drömma om.

En ny spÀnnande kille mötte upp vid lÀgerelden en kvÀll i juli. Jim var född i Brasilien dÀr hans pappa gjorde filmreportage av djurlivet i regnskogen, under en tur hade han stött pÄ nÄgra indianer som blivit hans speciella intresse. De filmerna frÄn hans möte med dem hade visats pÄ TV. Hans sons hÄr var lÄngt och flÀtat som en prÀrieindians, ett rött pannband, mockasiner pÄ fötterna. Han hade en fransig gulbrun indiandrÀkt, men nu i vÀrmen var han iklÀdd vanliga europeiska shorts och linne.

– Jag har varit i San Francisco, skröt han dĂ€r hade han snappat upp den gryende hippierörelsen, lyssnat pĂ„ Jefferson Airplane och fĂ„tt nys om nĂ„got som hette astrologi.

– Vad Ă€r det för nĂ„got, undrade jag som alltid nyfiken pĂ„ nya idĂ©er.

– Astrologi handlar om att stjĂ€rnorna dĂ„ du föddes berĂ€ttar om vem du Ă€r, vem du passar ihop med och sĂ„nt, svarade han svĂ€vande tydligt ointresserad, men smĂ„ungarna tyckte vĂ€l det var spĂ€nnande och han ville gĂ€rna visa vad han kunde.

– Tomas, i vilken mĂ„nad Ă€r du född, frĂ„gade han.

– I mars, svarade Tomas inte heller sĂ€rskilt intresserad, han höll sig oftast till annat som tjejer som han alltid flörtade med, StĂ„lmannen, Mad och The Who som efter showen nu var hans favoritband.

– DĂ„ Ă€r du Fisk, sa Jimmy, de passar samman med sĂ„na som Ă€r födda i Jungfruns tecken bland annat. Den tjej du Ă€r intresserad av bör tillhöra ett tecken som ditt fungerar ihop med. Fiskar Ă€r bra vĂ€nner, men ofta lite inĂ„tvĂ€nda.

”InĂ„tvĂ€nd,” tĂ€nkte jag, ”inte Ă€r vĂ€l Tomas inĂ„tvĂ€nd snarare tvĂ€rtom, men att han Ă€r en bra kompis var rĂ€tt”.

– SĂ„, vad Ă€r jag för nĂ„got, undrade jag, jag Ă€r född i februari.

– Du Ă€r Vattuman och de tror pĂ„ fred och Ă€r revolutionĂ€ra. Du passar ihop med VĂ„gen, VĂ€duren och Tvillingarna, svarade han. Jag vet mest om Vattumannen eftersom jag ocksĂ„ Ă€r född i februari. Vet du förresten att det snart Ă€r Vattumannens tidsĂ„lder och det sĂ€gs att dĂ„ kommer det att bli fred pĂ„ jorden. Jimmy berĂ€ttade lite om alla tecken och vilka mĂ„nader de tillhörde.

Det var lite spÀnnande det dÀr med vattumannens tidsÄlder, men ÀndÄ verkade det för enkelt att kunna bedöma en mÀnniska utifrÄn sÄnt. Fred visst tyckte jag om fred, men revolutionÀr visste jag inte Ànnu riktigt vad det var. John Lennon var född i oktober och dÀrmed var han VÄg hörde jag och det var lite spÀnnande.

”Det visste jag vĂ€l att han och jag hörde ihop pĂ„ nĂ„got sĂ€tt”, fnissade jag för mig sjĂ€lv, men det dĂ€r med astrologi var nog inte nĂ„got som man skulle ta pĂ„ allvar kunde vara en kul lek, men Jimmy ville visa oss nĂ„got annat som han lĂ€rt sig i San Francisco.

– Nu ska vi prata med andar, sa han uppfodrande och reste sig frĂ„n elden.

Just dĂ„ passerade ÅlandsfĂ€rjan och det var midnatt. Nyfiket följde Sofia, Tommy, Pia, jag och Tomas honom till en liten stuga med endast ett rum dĂ€r stĂ€ngde vi in oss. Lite spĂ€nda var Pia och jag nĂ€r Tomas drog ned gardinerna för att det skulle vara mörkt i rummet. Sofia tĂ€nde nĂ„gra stearinljus som fick sprida sitt mystiska ljus. Jimmy hade en pappskiva pĂ„ den var ritat bokstĂ€ver och siffror i svart blĂ€ck som han placerade pĂ„ bordet.

Han gav Pia ett vanligt prosaiskt dricksglas och bad henne andas i det, viska en frĂ„ga och stĂ€lla glaset uppochned i mittcirkeln. Hon gjorde som han bad och som han gjorde satte vi andra en pekfingertopp mot dess botten. En stund som kĂ€ndes som en evighet gick sĂ„ plötsligt började glaset röra sig över bordet. Det stannade vid den ena bokstaven efter den andra sĂ„ att det bildade meningen ”Hej, jag heter Rolf”.

Lite lÀskigt, tyckte jag, men Pia sÄg lite undrande ut. Tomas flackade med blicken, sÄg mÀrkbart skyldig ut, började till slut skratta och dÄ förstod vi att han hade styrt glaset. Pia och jag gick sura dÀrifrÄn tyckte Tomas var en trÄkig typ som lurat oss. Jag hade gÀrna frÄgat anden om Stoffe gillade mig och jag visste att Pia ville veta om Lasse grannkillen.

KvÀllen dÀrpÄ var jag inte med eftersom jag blivit förkyld, men Pia kom inrusande till mig och berÀttade upphetsat att det hade hÀnt nÄgot lÀskigt. De hade frÄgat om Pelle Mörk och Pelle Ljus som var pÄ vÀg till GrÀddö nÀr de skulle komma. Glaset hade svarat att de skulle komma genom dörren om tio minuter och det hade de gjort.

– Oj, sa jag kanske det finns andar i alla fall, men hur Ă€r det tror du att vara ande. Kan man flyga vart man vill dĂ„.

– Kanske, sa Pia, men det blev Ă€nnu lĂ€skigare för vi frĂ„gade om det fanns onda andar och dĂ„ skakade det i bordet och glaset sprack.

Maud hörde vÄr diskussion och varnade oss för att leka med det dÀr. Onda andar Àr inte att leka med menade hon och vi tyckte hon hade rÀtt sÄ de dÀr seanserna vÀgrade Pia och jag vara med pÄ. Maud gick till stugan och fick stopp pÄ det hela trodde hon, men Jimmy, Tommy och Tomas gav sig ivÀg till holmen och fortsatte leken med elden. Lyckligtvis hÀnde aldrig nÄgot egentligt farligt.

Sofia som var Tommys tjej hade nÄgot mindre farligt pÄ gÄng. En dag medan jag Ànnu ÄterhÀmtade mig frÄn förkylningen gav hon mig nÄgra Allers romaner. Jag slog mig bekvÀmt ned i en skön orangerandig solstol pÄ den grönskande tomten och strÀcklÀste dem under nÄgra dar.

– Sofia, sa jag efter att jag lĂ€st böckerna. Tycker du verkligen att de dĂ€r romanerna Ă€r spĂ€nnande?

– Jo, jag tyckte det nĂ€r jag var lika gammal som du, svarade hon.

– Varför Ă€r det sĂ„ mĂ„nga tjejer som bara lĂ€ser sĂ„nt, funderade jag. Det finns sĂ„ mĂ„nga andra bĂ€ttre historier. Böckerna om Svarta Hingsten var spĂ€nnande om öknen och beduinerna och shejkens dotter. Hon var bĂ„de snĂ€ll och elak, kan man alltid vara snĂ€ll som de dĂ€r tjejerna som alltid till slut vinner killen. Killen Ă€r alltid dum i början och alltid Ă€r det nĂ„gon elak tjej som förstör honom som han behöver rĂ€ddas frĂ„n. Varför Ă€r det alltid tjejens fel om killen Ă€r dum eller snĂ€ll?

– Jo, visst Ă€r det konstigt att det Ă€r vĂ„rt fel hur killar beter sig. Tjejer lĂ€r sig tro att det Ă€r vĂ„rt kall att göra killar till bĂ€ttre mĂ€nniskor. Vad lĂ€ser du helst?

– Jag har lĂ€st en av Maria Langs deckare, tycker hon skriver spĂ€nnande, nu har jag med mig Mina drömmars stad som jag lĂ„nat pĂ„ biblioteket. Den tĂ€nker jag lĂ€sa efter de hĂ€r böckerna.

– Kul, svarade Sofia. Jag lĂ€ser Virginia Wolf. Vet du att hennes syster Vanessa som var konstnĂ€rinna var en av de som började det dĂ€r som de nu sysslar med i San Francisco.

– Aha, vad handlar det om egentligen, undrade jag nyfiket. Tommy sa nĂ„got om astrologi och andar men nĂ„got mer Ă€r det vĂ€l.

– Jo, för mig Ă€r det viktiga det som handlar om miljön. Vi vill leva pĂ„ ett sĂ€tt som inte förstör miljön. Det Ă€r lite för mycket slit och slĂ€ng och vi tror att det Ă€r bĂ€ttre och nyttigare att inte köpa nytt utan försöka behĂ„lla sakerna lĂ€ngre. Vi Ă€r vegetarianer vilket betyder att vi inte Ă€ter kött, för att vi tror att det Ă€r nyttigare och tycker inte om att man dödar djur för att Ă€ta dom och att de hĂ„lls inlĂ„sta.

– Det lĂ„ter bra tycker jag, men om man lĂ„ter djuren gĂ„ ute och leva lite friare, dĂ„, för jag Ă€r nog lite för förtjust i Mauds köttfĂ€rssĂ„s för att avstĂ„. Jag tror inte heller att man blir lyckligare av att ha en massa saker.

– Nej det blir man inte, skrattade Sofia, reste sig frĂ„n vilstolen och promenerade ivĂ€g med det lĂ„nga blonda hĂ„ret i en tjock flĂ€ta pĂ„ ryggen med de stora örhĂ€ngena av trĂ€ och den fotsida kjolen sĂ„g hon ut som en vikingadrottning.

 

Gunilla Bjerner

I minnets vattendroppe finns en trÀdgÄrd
DĂ€r sprider mogna citroner syrlig svalka
Narcissers Àlskliga stjÀrnor i grÀset
Söker kÀrlekens Àlskliga nardus

Miljö var viktig blommor, trÀd och frisk luft, men i Stockholm hade de börjat riva innerstan Ànnu var det bara nÄgra fÄ konstnÀrliga typer med Vanessas vÀrderingar som enligt politikerna gnÀllde och för deras del var gammalmodiga bakÄtstrÀvare.

För mig, Tomas, Pia och Nelly var det nyfikenheten pÄ det motsatta könet som upptog vÄra unga tankar. Modde och Moddan Àlskade varandra, spelade musik pÄ gatan vid Hornspuckeln dÀr de hittat ett kryp in pÄ en vind. Ibland drog de ned till Hötorget dÀr gÀnget samlades vid Konserthustrappan.