Tag: arkiv

Kaplanpredikant Nils Bjerner

Image

Någon bild på Nils hade jag inte den här fick jag av två kusiner som jag för några år sedan fick kontakt med genom Facebook.

Nu 2002 funderade jag på hur jag skulle gå vidare. Ju mer jag fann ju nyfiknare blev jag och förutom Svar som tog betalt för att jag skulle få ta mig in i deras kyrkoarkiv fanns släktforskningsprogrammen Genline och ArkivDigital. I ArkivDigital hittade jag några cd-skivor för Bogens församling, men Färlöv fanns inte. Under åren prövade jag både Genline, ArkivDigital och Svar. Numera använder jag bara ArkivDigital deras fotograferingsteknik är överlägsen, där sidorna är totaltsvarta i Genline går det bra att se med deras teknik.

Eftersom jag bor utanför Stockholm har jag privilegiet att kunna resa till Riksarkivet och söka gratis i dödboken, Svar, folkräkningsregister och annat. De flesta bibliotek har tillgång till något eller allt.

Då 2002 och några år framåt fick jag tråckla med olika program för att hitta det jag sökte. I en nättidning som hette rötter fanns bild och en kort berättelse om Bogens församling där fick jag svaret på vad en kaplanpredikant var för något. Helt enkelt en  präst i en kapellförsamling. De fanns ju också en piga Alma Karolina  från Eidswold i Norge i prästgården. CD- skivorna gav mig födelseuppgifterna för barnen  Sigrid född 1882, Nils Gunnar född 1886, Gottfrid född 1888, Ruth född 1890, Marja född 1893, Ingegerd född 1897. Där fanns också en pojke vid namn Nils som föddes 20 januari 1885 och avled samma dag.

En av skivorna innehöll in och utflyttning. Nils kom till Bogen samman med sin hustru Ingegerd och tre barn , Ernst Viktor född 1876, Bror Edvin född 1877 och Gertrud född 1879 till Bogen i maj 1880.

Bogens kapell är Värmlands minsta församling och den nordligaste utposten i Jösse härad och dagens Arvika kommun. Kyrkan invigdes den 10 juni 1853 av prosten Lars Peter Gagner från Arvika. Anledningen till att man byggde kyrka i denna avlägsna skogsbygd var att Bogen var mer isolerat än vad som är fallet idag. Bogen nämns första gången 1564 och anges som en kyrkoskog i Gunnarskogs socken. Många finnar invandrade under 1600-talet men det var långt till sockenkyrkan i Gunnarskog. Det var 3 mil till närmaste kyrka därför byggdes till sist kapellkyrkan. Minst besvärligt att ta sig till kyrkan var det under vintrarna, då en räcka av sjöar låg isbelagda.

Det var brukspatron John Mitander som 1841 hade anlagt ett järnbruk på hemmanet Bogens ägor, alldeles invid riksgränsen. Han lovade vid sockenstämman att stödja kyrkobygget. Den nya kapellförsamlingen innefattade hemmanen Bogen och Axland samt Mitandersfors bruk i Gunnarskogs socken samt Kyrkeskogen i Eda socken.

Bogens första präst var kapellpredikanten Johan Magnus Wessman som kom från Fredros. Det fanns ingen annan väg än en gångstig över berg och myror. Nils Bjerner var nummer fyra i ordningen och tog över predikstolen 1880 och stannade kvar i 22 år. Predikstolen skapades av Nils Olsson i Aplungsåsen, Västra Ämtervik. Bogen hade då 700 invånare. Mitandersfors järnbruk som anlagts 1841 blev inte den succé dess ägare hoppats på. Smidet las ner 1874 tills sist försvann all järnhantering i trakten. Jordbruket var magert så de flesta fick sin utkomst i skogen och tullarbete vid gränsen till Norge.

Kyrkan betydde mycket för befolkningen. I socknarna runt omkring gick de hellre till Bogen och kapellpredikanten för att döpa sina barn, än till de avlägset belägna sockenkyrkorna i Gunnarskog, Eda, Lekvattnet, Gräsmark och även i Vinger på norska sidan. 8 av 10 barn som döps är från grannsocknar!  Ur värmlandsrötter.

I herdaminnet står det att Nils trivdes gott i  församlingen där han och familjen stannade fram till 1902 då fortsatte han till Nyskoga.

Det tog tid innan jag fick tillgång till registret i Färlöv som jag med hjälp av nätet fått veta var en församlingen i Kristianstads län. En ort med anor långt tillbacka i forntiden och i Göingetrakten så man undrade lite om det fanns någon snapphane i släkten och att det var de anor som gjort min mamma och mig revolutionära. Kunde man ärva den lusten att revoltera mot att styras av överheten.

Vi tror gärna att vi och vår tid är unik särskilt vår dröm om frihet och demokrati, men sanningen är väl den att den är lika gammal som människan. Snapphanarna brydde sig nog inte om utifall de var danska eller svenska bara de var fria att sköta sig själva. Gränshandeln mellan Skåne och Småland hade alltid varit livlig, rädslan för att förlora sin frihet då makten i och med att Stockholm och Sverige tog över var nog stor. Köpenhamn låg längre ifrån Göinge och hade möjligen mindre uppsikt över vad som skedde i de östra delarna av Skåne.

När man väl börjar rota i saker så kommer minnena innan jag började med det här hade jag skrivit det mesta på en självbiografi och märkte att ju mer jag skrev ju mer mindes jag. Det var ju så att min mamma och jag varit ifrån varandra från oktober 1960 då jag var 7 år  t o m februari 1970 då jag fyllde 17 år. Så just den här berättelsen om en  präst i vår släkt som kommit från Skåne och blivit bekant med en Värmlandsprosts dotter som hade råkat bli med barn före äktenskapet var något jag hört innan jag hamnade i fosterhem för den finns inte i mammas dagböcker.

Var det kanske Nils som var den prästen? Det här är vad jag till sist fann:

Nils  föddes 20 juli 1845 i Bjerlöf nr 1, Färlöf församling Kristianstad. Hans far var Åbo Pehr Persson och modern Sissa Olasdotter. Han tog studenten 1868 och prästvigdes i Stockholm i mars 1872, en kort tid var han i Gillberga sedan  i Köla och Holmedal för att bli vice pastor i Torp  1 redan den 17/4 1873 . Där gifte han sig med prosten PN Myléns dotter Ingegerd  den 31/10 1875 och fick barnen Ernst Viktor född 6/2 1876. Bror Ed1 vin föddes 16/12 1877 Gertrud Cecilia föddes 16 dec 1879 alla tre i torp Elfsborg

Så mellan bröllopet och Ernst Viktors födelse var det sex månader och folk kunde väl räkna då som nu. Att barnet föddes lite tidigt och om det inte varit fullgånget knappast hade överlevt utan de hjälpmedel vi har i dag är troligt. Hade en sån sak hamnat i skvallerpressen idag? Det var i alla fall en nybakad präst och en prostdotter som inte väntade till bröllopsnatten.

Nils var när han flyttade till Nyskoga 63 år gammal och fortsatte några år till som kapellpredikant där troligen predikade han i Norra Ny kyrka eftersom Nyskoga kyrka inte stod klar förrän på 1920-talet. Fick titeln EMERITUS 1921 då han 1922 gick han i pension vid 77 års ålder. Han avled 20 juli 1927 i Fagerås.

Samman med bilden på Nils fick jag hans herdaminne där kallas han och Ingegerd kärleksparet. De var ett populärt par i församlingen och var det också en anledning till att folk från andra församlingar gärna lät sina barn bli döpta i Bogen.