En liten flicka föds

Pappas dagbok frÄn december 1952-februari 1953

10 December
Sedan tre veckor har vi lÀgenhet, vilket betyder att Martin har bott med Gunilla och mig. Adressen Àr Norrtullsgatan 25.

Tecknad av pappa Ragnar Edvardson nÀr jag var 9 mÄnader oktober 1953

SÄ nu sitter vi tre trygga hÀr i den gammalmodiga tvÄrummaren. LÀget Àr centralt, ett kvarter frÄn Odenplan, och sedan nu Tunnelbanan öppnats kommer jag till tidningen pÄ ett par minuter.

Det var kallt, smutsigt och skrÀpigt, nÀr vi kom. Den gamle mannen, en köpman. Ragnar Berg, som bott hÀr i Ätskilliga Är hade samlat pÄ en oÀndlig mÀngd brÄte, som det tog rundlig tid att undanskaffa. Alltsammans tornade sig i en pyramid pÄ golvet. Berg hade varit nÄgon sorts pappersgrossist och i brÄten lÄg tiotals kilon med linjerat foliopapper. Det tog jag vara pÄ och har nu 5 byrÄlÄdor fulla med förstklassigt skrivmaterial (papper has ju pÄ sistone fallit i vÀrde, annars skulle förmodligen sonen Gunnar Berg, en filmtekniker av inte helt sympatisk lÀggning, avyttrat det). Jag köpte en del möbler av Berg junior- en skrymmande och komisk chiffonjé, tvÄ byrÄer och en matsalsmöbel- för 250 kronor, sÄ sjöflyttningen blev en rÀtt dyr affÀr, med det spelar ingen roll. Nu har vi fÄtt det som vi velat ha det Gunilla och jag.

Pappa i Hagaparken 1955
Mamma Gunilla i Vinslöv 1959

De första dagarna hade vi det mycket kyligt i vÄningen, knappast mer Àn 12 grader, men intensiv braseldning gav smÄningom resultat, och vÀggar och golv utstrÄlar inte lÀngre nÄgon kyla. MÀrkvÀrdigt nog har Martin aldrig sagt sig frysa och han har inte blivit förkyld, fast han setat pÄ golvet och lekt hela dagarna. Det verkar som om kakelugnsvÀrmen gjorde luften hÀlsosammare för honom Àn centralvÀrmen. Vi har en tÀljstenskamin, tydligen tÀppt i rökgÄngen. Kan vi fÄ fart pÄ kaminen behöver vi inte bekymra oss, nÀr den verkliga vinterkylan sÀtter in, om den nu alls gör det.


VĂ„ningen ligger tre tunga trappor upp i ett gĂ„rdshus, som Ă€r sĂ„ originellt att det bestĂ„r sig med fri sikt ut mot gatan – det beror pĂ„ att det yttre huset har ett parti med affĂ€rslokaler i en vĂ„ning. DĂ€röver ser vi ett halvt kvarter av Norrtullsgatans motsatta front. Men det Ă€r inte ett alltför avundsvĂ€rt blickfĂ„ng i den grĂ„bruna vĂ€ggen av Hamburger- bryggeriet. 5-6 almar hör till bilden och jag kan tĂ€nka mig att de slĂ„r vackert ut mot den trista bakgrunden fram i maj nĂ„gon gĂ„ng.

Tisdagen den 10 februari födde Gunilla en flicka, som ska heta Edit. Barnet var litet, vÀgde bara 2,7 men tog sig raskt. De Àr nu hemma pÄ PontonjÀrgatan, dÀr Gunillas mamma hjÀlper till med vÄrden. Jag har alltsÄ sent omsider trÀffat henne, en liten grÄsöt, milt energisk dam, som de tÀr lÀtt att konversera. Den pinsamma förnimmelsen av motstrÀvigheten försvann snart kvinnan har mjuknat en del efter barnets tillblivelse. Gunilla har blivit starkare psykiskt men Àr fysiskt mycket brÀcklig (blodbrist). Hon förvÄnade dock med en smidig, okomplicerad förlossning.

Edit kommer sÀkert att förÀndra utseende Ätskilligt pÄ de nÀrmaste veckorna, vilket inte hindrar att hon redan Àr ganska söt. SÀrskilt munnen Àr vackert, kÀnsligt tecknad. Huvudet har deformerats till toppighet, vilket vÀl gÄr tillbaka snart. Fontanellen Àr ovanligt stor, huvudbenen Ànnu bristfÀlligt utvecklade sÄledes. LÀkaren har funnit krypet fullt friskt, men litenheten gör flickan ömtÄlig. Jag tror hon klarar sig. Edit Àr den spÀdaste mÀnniskovarelse jag har sett. Som ofta hos nyfödda prÀglas ansiktet av ett visst primitivt majestÀt, ett suverÀnt oberoende.

Mamma Gunilla skrev ocksĂ„. Nu har halva dagen gĂ„tt och jag har helt och hĂ„llet förlorat lusten. Jag vill inte skylla pĂ„ Martin det Ă€r för billigt. Felet ligger naturligtvis hos mig. jag Ă€r inte tillrĂ€ckligt stark. Det Ă€r ingen idĂ© att söka nĂ„gra bestĂ€mda orsaker annat Ă€n hos mig sjĂ€lv, mina nerver Ă€r alldeles upprivna sĂ„ jag tĂ„l ingenting. Om jag Ă€ndĂ„ kunde slippa dessa sjĂ€lvförebrĂ„elser som inte tjĂ€nar nĂ„got till men allting Ă€r ju sĂ„ hopplöst och jag inser min egen oduglighet. Varför kan jag dĂ„ inte vara nöjd med vad jag har? Min lilla ljuvliga Edit, Ragnar som jag Ă€lskar, ett eget hem. Varför ska jag inte kunna finna mig i Martins sĂ€tt som barn? Nu har nĂ„gra barn hĂ€mtat Martin och hĂ€r Ă€r lugnt men jag har inte lust ens att lĂ€sa. Jag skriver mest för att inte helt försjunka i apati. Kanske har Ragnar tröttnat pĂ„ mig eftersom han aldrig mer kommer till mig. Han Ă€r bara alltför hĂ€nsynsfull för att vilja sĂ€ga det. Hur skulle jag kunna vara nĂ„got för honom. Ingen kan tycka om mig i lĂ€ngden alla drar sig undan. Att felet Ă€r mitt förstĂ„r jag. Nu Ă€r ju Martin lite snĂ€ll. SnĂ€ll och trevlig men jag Ă€r Ă€ndĂ„ intensivt irriterad. Jag Ă€r för ensam men det bĂ€r mig emot att störa nĂ„gra av mina ”vĂ€nner”. De har ju sĂ„ mycket dyrbar tid.

Pappa berÀttar: Edit tittar Nyfiket pÄ ett av de randiga odjuren en ettergadd sticker till den knubbiga handen och ett öronbedövande vrÄl drÀnker alla andra ljud.

Ett gammalt arbetarhus har givit plats Ă„t semester utan att nĂ„got annat Ă€n mĂ€nniskorna förĂ€ndrats. Flygplans metalliska surr som följt med trĂ€nger ibland ner med en obehaglig pĂ„minnelse om vinterns skĂ€rande kakofonier pĂ„ stadsgatorna. Men det smĂ€lter in i fiskmĂ„sgrĂ„ten. Syrsegnissel, lövprassel och barn som somnar trötta och ostörda av den komprimerade tiden…

Fem majskorn i en rad Àr dina tÄr
Och hÀlen spetsig, utan spÄr
av detta första runda Är.
Nu öppnar sig din lilla hand,
Som Ànnu ingen knoge har
en sjöstjÀrna pÄ fjordens strand.
Förtorka skall den
Ganska snart
Och ligga gömd i silvrig sand
dÄ öppnar du
En annan hand
DÄ vandrar du pÄ trubbig hÀl
och griper vant
Om föremÄl som mening har
Men ingen sjÀl
En trasig knapp
Ett Àventyr!
Ja, skynda dig före knappen flyr
Och blir ett glÀdjelöst bestyr.

Ragnar Edvardson till sin lilla dotter.

Den enda bilden med pappa och en av oss flickor Elisabet eller jag i barnvagnen en vinter i Stockholm.

Stimulansen av att föda ett barn dominerade hennes bild av den nÀrmaste framtiden. Till Edit har vi nÄgot som heter Bebissemp och det blandas med vatten, en idealisk ersÀttning för modersmjölken sÄledes. Tösen tynger sig oregelbundet men verkar annars solid. Ett sÀllsynt behagligt barn, som redan efter 3 mÄnader pÄ ett intelligent sÀtt igenkÀnner omgivningen. Ett drag av nervös livlighet visar sig ofta i minspelet. Flickan Àr hypersensibel för ljud. Som helhet förenar hon ordet gemyt med skarpt iakttagande. Jag tror man kan sÀga ett barn utan slapphet med en tidigt vaknad koncentrerad intelligens, typiskt: det gÄr inte att lugna henne med nappen. Hon slÀpper den strax. (Jag föredrog tummen.)

Den 19 maj var det midsommar enligt nya ordningen, föregÄngen av en vecka fet vÀrme, nu i kvÀllningen en aning mera svalt. Martin sover i en vacker harmoniskt uppÄtvÀnd stÀllning. Jag ser utanför blickcentrum skuggor skynda fram och tillbaka över dörröppningen, Gunilla lÀgger om Edit i skarpt lampljus, efter det sista kvÀllsmÄlet. Den lilla Àr ytterligt beskedlig. Man hör bara ett och annat knorr, för övrigt Àr hon tyst. Jag har nÄgon sorts dansmusik pÄ, engelsk- amerikanska bitar, som jag knappt mÀrker.
Gunillas och min stora glÀdje Àr Edit. Nu vid fyllda 6 mÄnader Àr hon ett behagligt harmoniskt barn, som sÀllan grÄter men nÀstan alltid svarar med milda leenden pÄ ett nÀrmande. Hon iakttar med livlighet, utan tröghet. VÀnligare unge kan inte tÀnkas.

Höst. Det var bernt eriksson (1921-2009) som stod i dörren. Leende av diabolisk oskuld. Glimt av diakon och ordmakare över tillskĂ€rningsbrĂ€den. Han satte sig snett pĂ„ nĂ€rmaste stol och började tala om sig sjĂ€lv, oförmedlat som om han fortsatt en avbruten monolog. En plĂ€dering för sin nĂ€rvaro i tiden, omisstat belyst med karakteristiker som ”herr Övermark”, ”herr TvĂ„ngspuritan”, “herr Kosmospedant”. Han gjorde uppehĂ„ll för barnen, dessa ljuvliga parenteser. Fick Martin mellan knĂ€na och förklarade för honom: ”jag Ă€r ocksĂ„ fem Ă„r, jag har en femĂ„ring innanför det hĂ€r stora skumma skalet”. Martin trodde honom inte riktigt. En sĂ„ stor femĂ„ring, det var nog knappast möjligt. Sen var det Bernt igen och hans privata kosmologi. Han kĂ€nde vĂ€l att vi tyckte om att lyssna till hans ”galenskaper”, hans försvar för det allomfestande.


Gunilla mÄdde bra av Bernts nÀrvaro. Han gjordes sig pÄ det mest skrymtfria sÀtt bekymmer, en sÄ god mÀnniska. T.o.m. jag trivdes nÀstan. Jag tyckte han verkade genomfrisk och han hade inget emot att jag utfÀrdade ett friskintyg Ät honom. Framförallt uppskattade jag att han tog sin ansprÄkslöshet för god vara.

Det var lÀttare att umgÄs med Bernt Àn Jonas (Elgstrand). En viss smak för det romantiska förenar oss. Jonas Àr sÀkert intelligentare men steril, en skeppare i varje tum och knappast renhjÀrtad utanför kotterierna. Det finns en helhet att dela med honom. Han ..spridning Ät det man anförtror. Han uttryckte direkt en sympati för det grÄnade, österlÀndska hos mig. och jag kunde inte upptÀcka nÄgot försÄt i det. Jag kÀnner mig nu delaktig av vÀnskapen mellan Bernt och Gunilla. Jag hoppas pÄ en, utvecklad kontakt. Den kan betyda en anrikning nog i vÄrt sÄ isolerade, orörligt och tysta liv.

Men det handlar om Edit. Hon tycks vara ett ganska tidigt barn. Ja inte fysiskt. Vid 10 1/2 mĂ„nad har hon Ă€nnu inte fĂ„tt nĂ„gon tand, och hon Ă€r liten men mycket vĂ€lskapt med ett fint hull. Men förstĂ„ndet har utvecklats desto snabbare, vilket bl.a. framtrĂ€der i förmĂ„gan att ljuda. Hon vidgar den etappvis, lĂ€r sig ett ljud i taget och tycks sedan glömma bort det för ett annat. PĂ„ det allra sista har hon dock samlat sina resurser och spelar över registret. Det mest sammansatta ljudet Ă„stadkommer hon genom att stjĂ€lpa tungan över underlĂ€ppen. Dladdeladde –dladde lĂ„ter det. InnehĂ„ller alltsĂ„ tvĂ„ konsonanter och tvĂ„ vokaler. Hon imiterar ocksĂ„ gĂ€rna, svarar dĂ„ man pluppar pĂ„ lĂ€pparna med lĂ„ngfingret, en lek som hon sjĂ€lv uppfann och som hon distraherar sig med dĂ„ hon tröttnar pĂ„ att lyssna. Gesten verkar sĂ„ trygg och sjĂ€lvstĂ€ndig.
Just idag besvarade Edit för första gÄngen en kyss. Hon spetsade lÀpparna och lutade sig framÄt mot mig och rörde vid min kind. Det mÄste man sÀga Àr avancerat.
Jag hade med tösen till Dela för nÄgon mÄnad sedan- Martin och jag besöker henne sÄ gÄtt som varje lördag- och Dela blev mycket intagen i ungen.
Flickans ÀlskvÀrdhet observeras överallt, var Àn Gunilla visar sig med henne.
Edit bekrÀftar min kÀnsla av att den tredje generationen i vÄr familj blir vida lyckligare lottad Àn den andra.

Martin i vindskupan i ett hus som inte finns lÀngre.

Edits dagbok: Den berÀttar sig nu i bilder, sedan jag skaffat en enkel lÄdkamera. Men man kan inte följa Edits Àventyr i rummen med den. Jag skulle vilja det. Faran vore dÄ att hon vande sig vid bilderna. Man borde gömma undan dem och sÄ nÄgon gÄng om 15-20 Är lÄta henne Äterse. DÄ bleve hon sin egen arkeolog. SjÀlv skulle jag ge mycket för att plötsligt finna i gamla gömmor reportage frÄn mina första Är.
Edits ansikte skiftar mycket. Vackert Àr det dÄ hon tittar ned, kinderna faller dÄ i sÄ Àlskliga linjer. Man ser tydligt de smÄ svarta skuggorna just över kindbenen, pannan stiger sÄ klar.

Orden Ă€r Edit sen med. ”Titta” tĂ€cker Ă€nnu uttrycksbehovet. ”tocka” Ă€r beteckningen för bok med djurbilder (hĂ€rmande krokodilen blev för hennes öra kroko och sĂ„ ett namn för det hela).
Edits svÄraste frestelser hör mÀssingsluckan och den svarta luckan i kakelugnen. Det har hÀnt flera gÄnger att hon lyckats öppna bÄda och krafsa ut kol och aska. Köket med alla dess möjligheter till Àventyr utövar ocksÄ en stark lockelse. Men det bÀsta Àr förstÄs att fÄ komma ut pÄ

En kladdig flÀck?!

Redan nĂ€r hon var 1 Âœ Ă„r fick Edit börja sitta med vid matbordet och sjĂ€lv sköta skeden. Hon Ă€r ganska hĂ€ndig och fĂ„r nu Ă„tskilligt mer i munnen Ă€n br
Idag den 8 november har Edit lÀrt sig ett nytt ord, upp. DÄ Gunilla lÀt henne kravla i trappen sa hon: uppja, uppja.

Vi har haft besök av (moster)Hilkka nÄgra dagar. Mycket roligt och uppfriskande dagar. Hon sÄg blek och tÀrd ut dÄ hon kom- ej att undra pÄ efter detta hÄrda Är. Men hÀmtade sig mÀrkbart pÄ ett dygn. Hon fick Àntligen sova och slapp hysa bekymmer för nÄgon annan Àn sig sjÀlv. I onsdags superade Hilkka och Gunilla med Roland Svensson (1910-2003), skÀrgÄrdsmÄlaren pÄ Cathelin i Gamla Stan. De var högst uppspelta efterÄt och vi pratade till halv tre pÄ morgonen om mycket personliga Àmnen. Uppriktigt och oförbehÄllsamt sÄ att Gunilla ibland vart betÀnksam.

Sedan jag varit och lyft filten som tÀcker Edits sÀng och fröjdat mig Ät den ljuvliga ungens milda sömn och Àven en stund betraktat Martin, mera djupt försÀnkt, lÀgger jag Äter den blektunna över knÀna och bereder mig att tÀnda pipan och kanske skriva nÄgot. Men papperet förblir obeflÀckat som nu snart ett halvÄr. Sedan jag lade prÀstromanen Ät sidan som ett troligen förfelat utkast har jag inte kÀnt lust till orden. Allt Àr ju ocksÄ lugnare pÄ det sÀttet. Den sista diktsamlingen ter sig redan mycket avlÀgsen. Vem har skrivit den. Det kunde vara nÄgon annan Àn jag. Ett och annat omnÀmnande i pressen har jag sett ett kort och vÀnligt av Ebba Lindkvist gladde mig en smula. Det stod i GHT.
December framhĂ€rdar med milda dagar- 8 grader varmt nĂ€r vi var ute vid 2-tiden. ÄndĂ„ Ă€r det hög luft och alldeles klart. Gunilla stod vid det öppna fönstret nyss och talade om den mörkt sidenblĂ„ kvĂ€llshimlen.

NyÄrsdagen 1955

Edit gÄr omkring och stirrar i taket en lÄng stund, sedan tomteblossen, som Gunilla hÀngt i taklampan, slutat spraka. Hon vÀntar att undret ska ske pÄ nytt utan vÄr medverkan. Hon börjar sitt tredje Är i det tecknet.

HĂ€r har naturligtvis varit stilla i helgen. Ingen besökare vare sig i jul eller nyĂ„r (jo, i gĂ„r störtade galningen Lindhammar och drĂ€llde sin meningslösa svada kring sig innan han gick pĂ„ bio; kanske en tragisk figur men omöjlig att at pĂ„ allvar). Gunilla less följaktligen. Just nu ligger hon och försöker sova under filten, medan Martin skrĂ€llhostar och Edit gnyr. Jag kan se pĂ„ Gunillas hĂ„rfĂ€ste, att hon tĂ€nker tunga tankar. Året börjar alltsĂ„ inte vidare bra för henne. I morgon tidigt reser jag till Fagersta (VĂ€stanfors). Bandy. Jag kĂ€nner inte den vanliga olusten. Även vintern förestĂ€ller jag mig nu som en uthĂ€rdlig bagatell.
För en vecka sedan hade Martin svÄra och lÄngvariga hostattacker med krÀkningar. Nu tycks sjukdomen ha passerat kulmen. Attackerna Àr lindrigare och kommer med större intervaller, krÀkningarna har upphört. I gengÀld hostar Edit nu hÄrdare Àn förut. Men hon förefaller lida av en mindre koncentrerad form av sjukdomen.
En fatalitet för mig: nÄgon har stulit min skrivmaskin pÄ tidningen. Troligen blir jag ersÀttningsskyldig. Cirka 300 kr. fattigare alltsÄ
Det blev februari medan pappa tÀmligen obekymrad gick omkring och tÀnkte pÄ annat skedde ett under: polisen spÄrade upp skrivmaskinen, och dessutom en kamera, vars frÄnvaro jag inte lagt mÀrke till. Nu stÄr slagverket Äter pÄ utdragsskivan- till förnyad vÄnda för artikel skrivaren. Men jag har börjat lÄsa min dörr.
I ett par veckor har det varit idealvinter, som jag ser det. Milt som pÄ Irland med ett par plusgrader, ofta mer, dimma, regn. Men idag pÄ morgonen föll snöblask och det blir kallare.

Martin Àr över natten hos Dela. AlltsÄ inget grÀl vid lÀggdags. DÄ klockan nÀrmade sig sex pekade Edit mot sÀngen. Om en vecka blir hon tvÄ Är. Vill inte lÀra sig tala. Gunilla anser att tösen Àr för bekvÀm. Hon klarar sig med 3-4 ord. Kikhostan, som nu bedarrar, har kanske försenat utvecklingen nÄgot. Det Àr bara att rycka pÄ axlarna Är. Minens uttrycksfullhet, rörelsernas bestÀmdhet betyder allt.

Den gode vallonen Elis Hellstrand, som för nĂ„got Ă„r sedan lĂ€mnade Fylgia och satte upp eget tryckeri i Vallentuna, har sökt mig igen. han ordnade en trĂ€ff i Hagalund pĂ„ Gösta Liljedahl lilla ateljĂ©. En rĂ€tt sĂ„ trevlig kvĂ€ll med rödvin och en skvĂ€tt akvavit, som Liljedahls ”lĂ€rjunge” och ”beskyddare”, busschauffören Bertil Johansson bestod. Liljedahl Ă€r en skygg och vek man med ett nĂ€rsynt vĂ€sen. Han yttrar sig i tveksamhet men Ă€ndĂ„ med en viss precision. De bĂ„da andra förstĂ„r vĂ€l inte sĂ„ mycket av konst, men de har en avsevĂ€rd ambition och kĂ€nner sig smickrade av umgĂ€nget med en man, som de betraktar som en mĂ€stare. Elis tittade upp nĂ„gra dagar senare, och Gunilla tyckte om honom. Han Ă€r rejĂ€l, trofast, tung och en smula tokrolig.

10 februari 1955

Edits sprĂ„klĂ„da innehĂ„ller Ă€nnu bara nĂ„gra smĂ„ klossar: pappa, mamma, Mattin ( Martin), goden (docka), kokko ( bok), kaka, babi, babba ( blomma), bampa (lampa), jojom ( mat), bu ( bulle), mu ( ko), totte, koka ( choklad), mö ( mjölk), tĂ€tta ( tvĂ€tta), bubba, usch ( mycket energiskt), nÀÀÀmen ( uttryck för förvĂ„ning), kocka ( klocka), bumpa ( strumpa), titta ( Edits viktigaste ord), tatt ( tack), ga ( godag), lalle ( nalle), mömö ( ocksĂ„ nalle), brum ( bil), momo ( mormor). Summa 28 ord. Med nĂ„gra jag glömt i allt kanske 30. Ännu har hon inte bildat nĂ„gon mening.


Edit klÀngde upp i min famn nÀr jag skulle börja skriva. För en gÄngs skull lyfte jag ned henne pÄ golvet. Hon sÄg förvÄnad rent förnÀrmad ut.

Söndagsmorgon. Vi ligger som vanligt lÀnge kvar under tÀcket. Gunilla har varit uppe en stund och serverat ungarna och mig choklad, bytt blöjor pÄ Edit och tÀnt en brasa. Nu har hon krupit ihop i sÀngen igen, lyssnar till grammofonmusik och lÀser Eivor Boubecks (Rohde) fina diktsamling SkrattmÄsens legeringar, som vi fick med en lustig dedikation i gÄr.
Vintern tycks nu erkÀnna solen igen. RÀtt sÄ kyliga morgnar ger efter för solen dagsmeja. Gunilla hÀmtar sina varsel frÄn duvorna pÄ taket. Om en vecka har vi vÄr, tror hon.
Edit gĂ„r pĂ„ i strumplĂ€sten, lĂ€r sig ett nytt ord varje dag, ibland tvĂ„. Bland nyförvĂ€rven mĂ€rks â€Ă€vla”. Sitt egensinne till trots tar hon förstĂ„s efter Martin i mĂ„nga stycken. PĂ„ sistone har hon börjat rita eller jita som hon sĂ€ger, inte bara rafsa streck tvĂ€rs över papperet utan runda figurer som liknar ett slags urceller, en ring inne i den andra. Antagligen ska det förestĂ€lla ansikten. Ofta dĂ„ hon ritar lĂ€gger hon sig raklĂ„ng pĂ„ golvet, lutar huvudet mot vĂ€nstra armen och kretar energiskt över ett av de stora linjerade kassaboksblad som vi Ă€nnu har gott om. NĂ€r hon Ă€r fĂ€rdig med ett blad kommer hon förtjust och visar det. Vi ska ta vara pĂ„ hennes alster och jĂ€mföra dem frĂ„n utvecklingsfas till utvecklingsfas. Detta Ă€r nog det största nöjet Gunilla och jag har av vĂ„ra ungar.

Samma dag ankom (mormor) Ma frÄn Göteborg, medförande en symaskin. Martin och jag mötte. För min del trivs jag alldeles utomordentligt med den fina söta Ma. Hennes lugna och klara förstÄnd tilltalar mig. dessutom Àr hon sÄ lÀttsam med att stÀlla praktiska ting till rÀtta. Hon hjÀlper Gunilla att rensa upp i köket, piffar till ungarnas klÀder, svÀnger till en frisyr Ät Gunilla, alltigenom omtanke och vÀnlighet. Trots vÄningens primitivitet tror jag hon trivs ganska hyggligt hos oss.


Vid tretiden idag mötte jag Gunilla och barnen pĂ„ Centralen. De kom frĂ„n Göteborg efter 14 dagar. Edit strĂ€ckte armarna mot mig och Martin stod och sneglade Ă„t ett annat hĂ„ll. Gunilla, som blev 40 just idag (fyllde den 15), sĂ„g mycket trött ut. Resan hade varit anstrĂ€ngande. Dessutom hade hon rĂ„kat ut för illamĂ„ende. Hemma mĂ„ste hon lĂ€gga sig för en svĂ„r huvudvĂ€rk och orolig mage. Martin skickades till apoteket efter pulver (och den hĂ€r gĂ„ngen tappade han ingenting som han 


Det sötaste och trevligaste barn han sett, hade han försÀkrat. Han tyckte ocksÄ att hennes ögon lyste va intelligens. Och han sÄ nog inte fel: Edit Àr sÀkert begÄvad lÄngt över medelmÄttan. Men det Àr ju knappast det man frÀmst bryr sig om hos henne, utan det sÀllsynt friska, öppna gemytet. T.o.m. de styva turkarna mjuknar dÄ de möter Edit.
Hon hade knappt hunnit innanför dörren förrÀn hon började ÄterupptÀcka de gamla leksakerna, nu starkare medveten om att de var hennes egendom. Det blev Ätskillig strid med Martin om nallarna och dockvagnen.
”Min, min, min”, skrek hon energiskt. Martin talade Ă„ter med göteborgsk accent. Det lĂ€t mjukt och behagligt, lindrad plĂ„gan av hans tjat (som till en början naturligtvis inte hade sin vanliga verkan). Om vistelsen pĂ„ Riksdalersgatan tillsammans med Bo och Hilkka berĂ€ttade han ogĂ€rna och undvikande, men tydligen hade han trivts bĂ€ttre Ă€n förr med trĂ€tobrodern Stefan. Och det verkade som om han mĂ„tt bra av det hela. Numera misstror han inte en tillfĂ€llig miljö av samma skĂ€l som förr. Han vet att han fĂ„r komma hem igen.
Kanske var Gunilla besviken över att jag inte hade nÄgon födelsedagsgÄva till henne. I Göteborg hade de firat henne vid en familjefest och skÀnkt henne bl.a. ett par snygga klÀnningar. Nog fann hon det bra pÄvert hÀr vid den aktuella jÀmförelsen. Och sÄ var det ju tvÄnget att genast ta itu med matlagning och stÀdning (jag hade tagit för kort tid pÄ mig för att röja upp, och grundligt gjort hade det vÀl ÀndÄ inte blivit). En tröst bereddes henne av att telefonen nu Àntligen stod uppsatt, det skedde i dag.
Om Bo hade jag fÄtt veta det viktigaste i brev, men ett och annat fanns ju att tillÀgga. En viss sjukdom spleen tycks ha gripit honom, sedan han övervunnit det allra svÄraste. Han kÀnner sig ocksÄ sÀrskilt trist, dÄ han inte orkar resa nÄgonstans i sommar och fÄr vara utan Hilkka i tre veckor- hon behöver min vila upp sig efter det otroliga slitet och den enorma nervpressen. Jag tÀnker pÄ hur gÀrna vi skulle ha henne hÀr hos oss.
Bo nÀnns knappast ens lÀsa lÀngre. Det vill sÀga nÄgot i hans fall. Detta Àr mycket vemodigt att förestÀlla sig.
Gunilla har gjort anteckningar i sin grÄa bok under de 14 dagarna. MÄnga fina och intressanta reflexioner. Hon lever sÄ djupt i sÄ mild beröring med sin egna önskningar. Jag uppskattar inte mindre vad hon skriver dÀrför att jag mellan raderna han lÀsa ett tvivel en kanske obotlig melankoli. Det Àr ju tvÀrtom nÄgot att förenas med henne i. Hon vill övertyga sig sjÀlv om att allt stÀmmer med hennes vitalaste behov. Det Àr vÀl inte sÄ. Det kanske vÀl under inga förhÄllanden vara sÄ. Men hon strÀvar efter gull lojalitet, och det Àr en storhet i det. trots all brist kan hon vinna personlig klarhet efter den linjen, tror jag.
JULI
1/7
Detta Àr verkligen en sommar. Dag efter dag klar himmel och varma vindar utan kvalmighet. MidsommarvÀrmen avnjöt vi i Haga, dÀr Martin och Edit sprang nÀstan nakna. Vi hade en matkorg med oss- drack filmjölk i glas, till Martins förargelse. Han Àr en utprÀglad vanemÀnniska. Annars inga störningar. Edit roade sig att blÄsa fjunen av maskrosor. Hon tyckte inte om att behöva gÄ hem till middagen.
15/7
Ingen semester för mig, sĂ„ Gunilla fĂ„r vara ensam med barnen i Ormaryd. Martin stortrivs förstĂ„s – han lĂ„ter som om han vore Ă€gare till gĂ„rden, dĂ„ jag talar med honom i telefon. Edit Ă€r Ă€nnu rĂ€dd för korna men springer annars fritt omkring, har blivit T.T: s favorit (pĂ„ en manuslapp meddelade han: ”Martin dynamisk, Edit serafisk”.). Gunilla fĂ„r mycket vila men kĂ€nner sig isolerad, kan inte tala med T.T., har knappast nĂ„got gemensamt med Stina. Jag lĂ€ngtar efter familjen, tĂ€nker oroligt pĂ„ vad som kan hĂ€nda Martin (ramla av hölassen).
HĂ€r Ă€r tomt, men sedan midsommar rĂ„der den hĂ€rligaste sommar, den varmaste sedan 1933. Över 30 grader flera dagar i följd, inte en regndroppe. MĂ„nga lider av hettan, mig bekommer den bara vĂ€l, men jag sitter sĂ€llan i solen. Ingen gĂ„ng under den tid jag varit ensam har det blivit av att jag sökt mig till Haga. Det Ă€r bara tillsammans med familjen som jag har nöje av de smĂ„ utflykterna. Jag blir liggande kvar pĂ„ dyschan, lĂ€ser lite (om Samuel Johnson senast), lagar till mina torftiga mĂ„ltider, har svĂ„rt att sova, stannar helst pĂ„ tidningen, arbetar bra. Men skriver ingen lyrik eller nĂ„got annat. Elis frĂ„n Vallentuna var hĂ€r en dag, annars inga besök.
Karl Henrik fyllde 50 den 4 juli. Firades pÄ ett pensionat i Moholm. De ville gÀrna ha med mig, kunde inte eftersom jag saknade bÄde pengar (en 100-lapp har runnit bort, antagligen stulits) och tid (Gunilla och barnen skulle resa dan dÀrpÄ). Snart 2 Är sen jag var hemma. Det Àr nÀstan en landsflykt jag lever i.
AUGUSTI
17/8
Den nĂ€stan plĂ„gsamt vackra sommaren fortsĂ€tter. Vad jag kan minnas har det inte regnat mer Ă€n en gĂ„ng- en obetydlighet en natt i sedan juni. Idag sĂ„gs inte skymten av ett moln. Vi lĂ„g nĂ„gra timmar i Vasaparken. Edit badade med förtjusning, lĂ„g framstupa i plaskdammen och grinade glatt, hojtade av vĂ€lbehag men tog sig ocksĂ„ för att doppa ned ansiktet och dricka det smutsiga vattnet. Sen Ă„kte hon vagn med Martin och nĂ„gra andra pojkar, och skrek sig slutligen till en stund i gungan, fast vi redan var pĂ„ vĂ€g att gĂ„ hem. Martin fick inte bada dĂ„ han nyligen vaccinerats. Han gnĂ€llde mycket över det. Gunilla har haft ett mer Ă€n vanligt arbetsamt dygn. StortvĂ€tt. Och sĂ„ vaknade Edit redan vid 5-tiden och ville inte somna om. Mörka höst- och vintermorgnar Ă€ndrar hon vĂ€l sin vana pĂ„ den punkten. Till den 25 juli stannade Gunilla och barnen i Ormaryd. Gunilla hade en kontrovers med T.T. och trivdes sedan inte, lĂ€ngtade hem. Martin ville stanna pĂ„ Södra Äng. Han tyckte stan var trist i jĂ€mförelse med det hĂ€rliga landet, dĂ€r det finns hĂ€star och kor och hölass att Ă„ka i. för Gunilla var han ocksĂ„ mycket mera lĂ€ttskött dĂ€r- hĂ€r hemma skar det sig genast, och sĂ„ har det fortsatt. Vi undrar om skolan kan förbĂ€ttra situationen genom att Martin blir sysselsatt. Den 29 Ă€r uppropet.
31/8
Min semester, knappt beviljad av Lindhagen, börjar jag illa sommarförkyld. Alltid snuviga Edit har smittat hela familjen. Martin gÄr nu i skolan. Det var upprop i mÄndags. FörÀldrar, mest mödrar, samlade i skolsalen. En gammal, grÄgul, lÄngsam kvinna intog i katedern, sorterade en massa papper (formulÀr av olika slag som av mÄlsman skulle ifyllas), vÀnde sig mest till de vuxna, sedanhon gÄtt runt mellan bÀnkraderna och tagit barnen i hand. NÄgon kontakt tycktes inte uppstÄ mellan lÀrarinnan och barnen. Martin svarade ett grumligt ja, dÄ hans namn ropades upp. LÀrarinnan fÄngade knappast in barnens ansikten. Jag tror det blir ett opersonligt, trögt förhÄllande. DÄ och dÄ grep mig en kÀnsla av nÄgot spöklikt, en evig upprepning. Men det var ju oÀndligt lÀngesedan jag sjÀlv satt dÀr trumpen och motstrÀvig. 1923. Ett evighetslÄngt band av dagar. Men jag Àr samma mÀnniska och tar spjÀrn pÄ samma sÀtt som dÄ. redan första riktiga skoldagen skolkade Martin frÄn en lektion efter frukosten. Gunilla hade inte tid att gÄ med honom och skickade ivÀg honom pÄ egen hand. Efter en stund fann hon honom sittande skamsen och trotsig i trappan. Han tordes inte gÄ de tre kvarteren bort mot Norrtull till den larmande skolgÄrden. Mumlade nÄgot om att han var rÀdd för elaka pojkar pÄ vÀgen. Sen var han ocksÄ lite snuvig, och i dag har vi lÄtit honom stanna hemma, anmÀlt honom sjuk. Troligen blir det nödvÀndigt att ta honom i hand och leda honom till skolan den nÀrmaste tiden. Saken förenklas vÀl av att han ska Àta skolfrukost i fortsÀttningen och dÄ inte behöver gÄ hem pÄ frukostrasten. FÄr vÀl dessutom lekkamrater sÄ att han kan förströ sig pÄ rasterna. Mycket ankommer pÄ lÀrarinnans klarsyn. TÄlamod har hon nog.
Den mÀrkligt torra och varma sommaren, utan motstycke sedan 1700-talet eller sÄ lÄngt tillbaka som det finns skriftligt belÀgg avlöses nÀr som helst av en regnperiod och kyla.
SEPTEMBER
2/9
Vi hör Edit med klar röst sĂ€ga i sömnen: ”Dumma”. Antagligen drömmer hon om den elaka vargen som hon sett pĂ„ kasperteatern i Vasaparken i dag (B.D.-förestĂ€llning. ). En liten stund senare skrattar hon till den snĂ€lla Rödluvan eller den lustiga polisen visade sig kanske. Starkt intryck har hon tydligen tagit. Hon levde med i det enkla, men genom enkelheten sĂ„ speciellt suggestiva stycket, hyttade Ă„t de elaka och log mot de vĂ€nliga figurerna.
Edit har pĂ„ de senaste mĂ„naderna utvecklat en svĂ„rartad trotsighet. Hon gör vĂ„ldsamt motstĂ„nd varje slag pĂ„verkan, lĂ„ter sig knappast i nĂ€mnvĂ€rd grad uppfostras. DĂ„ hon fĂ„r dask svarar hon medsamma mycket och tillĂ€gger ”dumma mamma” eller ”dumma pappa”.
TalförmĂ„gan ökar men inte i sĂ€rskilt snabb takt. Hon talar mycket pĂ„ p. ”Pöpa gott” t.ex. Har börjat lĂ€ra sig genitivformer, och radar nu en del siffror: ”1-8-10”. HĂ€rmningsförmĂ„gan Ă€r rĂ€tt god, vilket jag tror hör samman med en viss musikalitet. ”BĂ€, bĂ€, lamm- ja, ja kĂ€ra barn- skĂ€ppan full”, sĂ€ger hon efter Gunilla och fortsĂ€tter med mo- tumpo, lillelillelille bror sagda med stor förtjusning.
Jag har bekymmer för Martin. Det tar emot i skolan. Hans hÀnder Àr dÄligt utrustade, och pojken har svÄrt för att skriva bokstÀverna. Jag Àr sÀmst i klassen, sÀger han. Dom andra kallar mig för ingeklassaren. Det Àr inte underligt dÄ att han fÄtt en avog instÀllning till skolan och ogÀrna gÄr dit. Under ledigheten kan jag följa honom dit. Ett par gÄnger har jag lÀmnat honom halvvÀgs för hur han betedde sig. DÄ blev han stÄende pÄ flÀcken en stund, olustigt dragande den bruna skolbagen för att sen ytterst tveksamt med motvilja i varje steg larva ivÀg bort mot skolkomplexet. NÀr han kommer hem frÄgar jag honom hur det har gÄtt. Verkar irritera honom och han svarar bara: Fröken skriker sÄ i öronen pÄ mig. Det tycker jag Àr obehagligt.
Han tror inte pĂ„ oss dĂ„ vi försöker intala honom att det snart gĂ„r bĂ€ttre. Vi vill vara goda det Ă€r en .stĂ€llning, och bemĂ€rkelse. PĂ„ det sĂ€ttet kan han avvika nu. Inte bara vĂ€nsterhĂ€ntheten och den ignoranta uppsynen. Jag var orolig för att lĂ€rarinnan fattat agg till den motstrĂ€vige pojken och Dela ringa henne. Fick lugnande besked. Hon förstod hur det lĂ„g till. Men Martins hĂ„llning, hans ”vĂ€pnade passivitet” kvarstĂ„r och den kommer sĂ€kert att vĂ„lla oss bekymmer.

28/8 Sista dagen i Haga

21/9
Åter i stan efter en vecka i Madlyckan. Skutt kom pĂ„ det Ă„rliga mĂ€ssbesöket (som ledde till mĂ€ssfall för hans del i vanlig ordning). Jag hyste in honom pĂ„ redaktionsrummet, dĂ€r törstigt folk med Benno och 150-kilos- kolossen Tore alltid (”halvobskyr skriftstĂ€llare”) i spetsen samlades efter ett par dagar fick systemet lov att förnya lagret, trodde Skutt, som dock tröttnade pĂ„ sĂ€llskapet: Benno tömde glas pĂ„ glas men satt Ă€ndĂ„ bara och stirrade mellan skospetsarna, gned hĂ€nderna och sa inte ett knyst, tilltalade ingen gĂ„ng Skutt, tittade upp och blinkade tungt dĂ„ Skutt undrade hur han mĂ„dde. – För att fĂ„ sĂ€llskap med Skutt hem reste jag tidigare Ă€n berĂ€knat, pĂ„ söndagen (11/8). Fripassageraren Edit var lika belĂ„ten med det som jag. Medan Skutt satt i serveringskupĂ©n och ölade, drack Edit och jag filmjölk och mumsade smörgĂ„sar. Tösen skötte sig exemplariskt, spillde inte ned sig och sa ordentligt till dĂ„ det var daga att besöka toaletten, en dygd som hon för nöjes skull överdrev en smula. Ingen mötte oss förstĂ„s pĂ„ station, och dĂ„ vi kom med taxi framför dörren i Madlyckan, dröjde det en stund innan liv skymtades i dörren, mamma uppburrad och med hĂ€nderna fĂ€ktande framför bröstet tog emot oss brett och brödvarmt förstĂ„s, hann fjĂ€ska till en fras Ă„t chauffören.
LejonslĂ€tten mot Brunnsviken’
PĂ„ köksduken lĂ„g en grön duk över karotter, smörtallrik, ostkupa mm. Allt var exakt sĂ„ som jag vĂ€ntat. Karl – Henrik pĂ„ sĂ€ngen med vita handen tummen ut. Bara att sjunka ned och fortsĂ€tta skarven frĂ„n tvĂ„ Ă„r sedan.
Det blev en fin och lugn vecka med mycke sömn natt och dag och en sköll kaffeslatt varannan timma (mamma med koppen pÄ handen mest varje).
Edit sov pÄ lilla soffan i mommes rum.
Det gick fint. Hon vaknade tidigt med lÄg snÀllt stilla i bÀdden sÄ lÀnge mamma bad henne.
De var aldrig riktigt övertygade om Edits ”identitet” med sin farmor men satte inte mindre vĂ€rde pĂ„ henne för det. KH rĂ€dd för barnskrik, berömde hennes lugna sĂ€tt. Ann Britt och Ingmar förstod sig kanske bĂ€st pĂ„ henne men Bertils MĂ€rta var mycket entusiastisk, dĂ„ hela sĂ€llskapet kom frĂ„n Floby andra söndagen (Bertil lojt upptagen av sina egna ekon, Ann- Mari besynnerligt brydd).
Edit kallade farmor mest för mommo, nÄgon gÄng fabba, ibland tanten.
Hos Skutt tvÄ gÄnger, en med Jörgen, en förmiddag hos Ellen Vitting, det var allt utanför Madlyckehemmets vÀggar.
21/9

NÄgra intryck hemifrÄn. Hur begrÀnsat mammas synfÀlt Àr framstod sÀrskilt klart dÄ hon inte kunde placera ett namn som Sigmund Freud. Nej, hon hade aldrig hört talas om nÄgon sÄdan person. Visst delar hon denna ovetenhet med mÄnga- och upprörd kan man ju inte bli över den- men jag har lite svÄrt att finna mig i att min mor tillhör den lÀgsta gruppen pÄ bildningsskolan. Hennes företrÀde Àr helt karaktÀrens, en viss raskhet i lynnet. Intellektuellt Àr hon ett litet hopsnÀrjt nystan, som utrett skulle visa sig bestÄ av nÄgra grova trÄdstumpar. Eftersom mÀnniskan anses vara en tÀnkande varelse kan man inte alldeles se bort frÄn det.
50-Äringen Karl- Henrik var skenbart förbehÄllsam. Skenbart dÄ han inte har nÄgot att dölja. DÄ han talar, penslar han kÀrleksfullt ut sin banalitet.
DÀr kom den halvimbecilla Birgit karikatyren pÄ vÄr enfald, ytterst irriterande genom tillsatsen av vresighet,
.stÄngen och girar ned i Surbrunnsgatans backe. Det Àr en besvÀrlig gata med alla bryggarbilarna som trÀngs med privatbilar, renhÄllningsbilar och lastbilar som mödosamt backas in i ett undergroundgarage, nÄgon sorts distribution, pÄ andra sidan Hagagatan. Ett par cykel- och bilverkstÀder med reparatörer arbetande en bit utanför trottoarerna ökar förvirringen. Just vid SveavÀgen, dÀr jag tar av inÄt centrum, uppstÄr gÀrna stockning. Men SveavÀgsboulevarden fram kan det gÄ undan trots parkering i dubbla rader tre busslinjer och mycket annat. Bort i fjÀrran, ett par kvarter pÄ anda sidan Kungsgatan ser jag vackra milda ytor och konturer av gamla halvrivna hus. Den sista innerslingan av tunnelbanan gÄr dÀr fram. Behagligt öppet Àr det till höger i stadsbibliotekets hörn och restauranten Corso, dÀr folk brukar samlas om sommarkvÀllarna och lyssna till orkestern, som nÀr det Àr ljumt flyttar ut i utomhusserveringen. Den groteske centauren avtecknar sig pÄ Observatoriekullens nabb som ett missfoster till kylarknapp. Sedel framifrÄn Àr den Ànnu omöjligare, skev och kraftlös. Men det tÀnker jag inte pÄ, nÀr jag spÀnner vadorna över tramporna och lÀttar förbi Handelshögskolan och de mÄnga bilsalongerna pÄ samma sida. Den vÀnstra Àr mera smÄmerkantil. DÀr finns en blygsam herrekipering, som sköts av en gammal skallig, nÀstan stendöv gubbe. Dit gÄr jag nu, sedan den fine schackspelaren- klÀdeshandlaren i vÄr gatulÀnga överlÄtit sitt krypin till en mera driftig direktörsfigur (den blide Äldringen, vars namn tillfÀlligt suddats bort ur mitt minne var i seklets början Sveriges frÀmste och en av Europas skickligaste schackstrateger, en stormÀstare enligt nutida gradering. Han yttrade sig med nervöst skarpsinne om de dragföljder tidningarna publicerade frÄn en eller annan mÀsterskapsturnering) sista stycket till Tunnelgatan bromsades förr upp av den smala mitt i gatan liggande planteringen kring Karl Staafs obeskrivligt fula byst. DÀr ligger nu asfalten slÀt. I gengÀld har trottoaren vidgats till piazzaliknande rymlighet med cementblomkrukor och soffor vid muren till Adolf Fredriks kyrkogÄrd. Folk behöver inte snubbla över varandra dÀr, vilket de gÄ utmed Thulehusets vÀldiga, triviala lÀnga. Ofta dÄ jag krÀnger mig loss frÄn cykeln vid Fylgias port stÄr Evert Eidfelt och spanar, redan svampig av pilsner fast klockan bara Àr halvtio.
I morgon Àr en söndag, dÄ jag mÄste se fotboll och pÄ kvÀllen skriva om det. Jag lever ett liv som inte Àr mitt. Jag ville lÄsa in morgondagen och stanna hÀr tills en helt annan verklighet grydde. Det hÀnder att jag ÄtervÀnder till nÄgot stÀlle i mina tidigare Är, dÀr mitt liv kanske kunnat fÄ en annan riktning. Men var jag Àn befunnit mig nu skulle jag, som jag Àr funtad, ha saknat verklig tillfredsstÀllelse, varaktig frid. I det hela Àr jag ÀndÄ ingen jÀmrare men en utanförstÄende, en icke delaktig. Jag medverkar inte.
NOVEMBER
4/11
Sent pÄ Äret redan. Det tycks mig som om jag nÀtt och jÀmnt stÀngt grinden till sommaren. Vinterkölden kom sÄ plötsligt, medan trÀden Ànnu behöll stora fÄng av löv, men normal lungsjuk novemberfuktighet avlöste efter en vecka. Jag var dÄ pÄ ett julnummerreportage i Göteborg. Bodde förstÄs hos Bo och Hilkka. En fröjd att trÀffa dem och barnen, Aino mötte mig vid bussen i Högsbo. Vi gick med armarna om varandra backen upp. Bo i sin blÀnkande rullstol. Psykiskt fullt vital, humoristisk, omtÀnksam, lysande klar i allt han yttrade. Vi drack lite blandat, Àven en stark whisky. Om det var den eller den alltför kraftiga sillfrukosten- en hisnande tallrik- eller nÄgot annat, jag blev sjuk pÄ tÄget hem, uppstötningar, kunde inte Àta, orkade inte skriva nÄgot pÄ tidningen, mÄste gÄ hem och krÀktes nÀr jag nÀtt och jÀmnt hunnit innanför dörren. Fortfarande skral. Men har arbetat mycket i veckan. Julnummersartiklen klar. En annan (till Idrottsboken) skall jag ha klar senast i slutet av nÀsta vecka.
Ma hos oss 10 dagar. Nya möbler frÄn Upsala, mycket trevliga. Gunillas arv efter en moster( jÀmte en större penningsumma). Vi trivs bÀttre nu sedan vi blivit av med den anskrÀmliga chiffonjén (som fru Hallander- Johansson tvÄ trappor ned tacksamt tog emot). Gunilla har ocksÄ mÄlat vÀggarna i yttre rummet, liksom jag mitt rum pÄ Tunnelgatan. Energiryck. Som om vi kunde förÀndra oss. Kort kÀnsla av utvÀdring.
Edit accederar nu mĂ€rkbart i sin utveckling. Hon har god ordning pĂ„ begreppen, lĂ€r sig spontant nya ord- kan BĂ€bĂ€ vita lamm utantill plus en del lĂ€ngre strofer och ramsor- Ă€r mycket uthĂ„llig att ”lĂ€sa” böcker. Och vilken oemotstĂ„ndlig vitalitet: Gunilla kommer utmattad hem frĂ„n affĂ€rsronderna med tösen och har ett förtvivlat besvĂ€r varje kvĂ€ll med att söva den egensinniga och motspĂ€nstiga ungen. Det Ă€r möjligt att Elisabeth har en lika stor livskraft som Edit, men jag tror det inte. Spröd som Gudrun Ă€r hon lĂ„ngtifrĂ„n, vĂ„rt lilla otĂ€mjda djur. Jag mötte f.ö. Gudrun och Ebba pĂ„ SveavĂ€gen i gĂ„r. De sĂ„g egendomligt pĂ„vra och tĂ„tiga ut. Ebba hade en missklĂ€dsam hatt, och Gudrun gömde sig i en luddighet. Jag hade svĂ„rt att förestĂ€lla mig dem som mina anhöriga- Ă€ven om jag kanske gick i samma stil.
LÀser nu Ediths brev (till Hagar Olsson), som Gunilla köpte hem idag jÀmte Gunnar Ekelöfs Stromtes. Min kÀrlek till den mÀrkliga kvinnan i Raivola svalnar inte. Vem har med ett sÄ djupt lÀttsinne som hon skalkats med gudarna? En sannare mÀnniska har jag aldrig lÀrt kÀnna. Svindlande tanke: om hon levat nu. 63-Ärig. Men man fÄr ingenting Àndra. Och det Àr motsatsen till ett falskt romantiskt betraktelsesÀtt dÄ man ser hennes tidiga död som en ofrÄnkomlig
ödesfullbordan. Det Àr realism i en hög mening. Det korta livet gav den tÀta substansen i hennes dikt. Hon dog nÀstan okÀnd och undgick att fördunklas av samtidens rökelse. Den klara ensamheten, den gudomliga obemÀrktheten, det Àr geniets dag. Tideströms biografi har jag alltid funnit motbjudande och i sjÀlva uppfattningen enfaldig. En enda av Ediths starkaste strofer blÄser bort hans och alla tÀnkbara kommande biografier. De Àr överflödiga för den som lÀser dikter pÄ ett innerligt sÀtt. Breven till igenkÀnnande, det Àr allt.
Idag den 24 november har vi det hÄrdaste yrvÀder jag sett sÄ hÀr Ärs. Det avlöste en lÄng period av milt vÀder med omvÀxlande disiga och klara dagar. Staden fÄr en lÄngsammare rytm i den djupa snömodden. SpÄrvagnen och bilar trevar sig fram över blanksliten snöis och pÄ igenblÄsta spÄr. MÀnniskorna glider i osÀkra, berÀknade steg. Stockningar uppstÄr men folk tar det lugnt. Naturhinder har en dÀmpande effekt pÄ de otÄliga sinnena. De kÀnner en trygghet. SenfÀrdigheten ger saktmod.
JANUARI
2/1
GĂ„ng efter annan avbryter jag skrivandet. Min lust att föra en ”journal intim” tycks avta alltmer. Jag behöver större och större avstĂ„nd för att urskilja hĂ€ndelserna kring mig och förnimmelserna inom mig. Kanske jag önskar friheten att vara uppriktig. Jag för en hemlig oskriven journal, dĂ€r jag noterar sĂ„dant som skulle vara sĂ„rande för mina nĂ€rmaste. En förkrympt meddelsamhet prĂ€glar dagarna. Det som kunde sĂ€gas blir ocksĂ„ innehĂ„llet. Som en följd av detta borde jag sluta med bokföringen, men rollen som min egen boupptecknare kan jag tydligen inte fullstĂ€ndigt slĂ€ppa. Jag behöver illusionen av en kontinuitet.
NÄgra punkter. Strax före jul fick vi ett mÀktigt snövÀder som förstÀrktes dag efter dag. Jag har aldrig sett sÄdana snömÀngder hÀr i stan. Ungarna frossade, byggde pampiga snögrottor pÄ gÄrden. Snön rÀckte till en hel liten by av vita hyddor. Fantasin inredde dem snabbt men blev inte lÀnge bofast. Efter nÄgon timme i paradiset kom Martin upp och gnÀllde över att han inte fick hÄlla till i Johnnys grotta.
Julaftonen var vĂ„r trevligaste hĂ€r. Vi slapp snĂ„la, sedan jag fĂ„tt tillbaka en tusenlapp pĂ„ skatten. En ny trivselfaktor hade vi fĂ„tt, dĂ„ det visade att tĂ€ljstenskaminen fungerade. Den lilla gnomen fru SvĂ€rdström, som vi Ă€r Maja med nu och som jag har mycke nöje av, likasĂ„ Gunilla och barnen gav oss en lektion i kaminens skötsel. Den startar trögt (veden Ă€r sur) men kan glöda en hel natt med en ordentlig smĂ„kokspĂ„fyllning. En sĂ„dan detalj betyder mycket för oss. Och sĂ€rskilt denna vinter, dĂ„ det Ă€r sĂ„ kallt. 20 grader före jul. Fram mot nyĂ„r har vi i gengĂ€ld ovanligt blitt, Ă€nda till 8 plusgrader. Just precis till Ă„rsskiftet kom kylan Ă„ter, fast mĂ„ttlig, och jag slapp inte ifrĂ„n bandyresan till NĂ€ssjö (vars behĂ„llning var ett lĂ„ngt samtal pĂ„ hemvĂ€gen med Allan Wahlberg, gengĂ„ngare frĂ„n Öreryd och Nissafors).
Barnen fick mÄnga julklappar och började nÀstan genast grÀla om dom. Martin fick ett stÄtligt fort med indianer och vita, som han monterade och roade sig med en stund, dock utan att kunna dölja ett missnöje över att det var sÄ fÄ gubbar, bara fyra av varje sort. Edits svarta docka tappade armar och ben redan pÄ julaftonskvÀllen men har fÄtt dem monterade igen. Nu sover hon med den och pÄ andra sidan ligger dockan med guld hÄret. Dock har den smutsiga bruna nallen behÄllit sitt favoritskap.


Edit har en speciell favorit, den bruna nallen hon kallar honom mumme. Hon sover med honom. Hon kysser honom och misshandlar honom dessemellan lidelsefullt. Nalle Àr den idealiske kÀrlekspartnern. Han behÄller stÀndigt samma godmodiga uttryck. Han har inga egna kÀnslor, men han murmlar nÄgot vÀnligt dÄ man lÀgger honom pÄ rygg och reser honom. Den kÀnsla man har gör honom levande. Sysslar man inte med honom Àr han orörlig, ett dött föremÄl.
Men Edit Àr utprÀglat polygam. En dag i leksaksaffÀren fick hon ögonen pÄ en hylla med nallar i olika fÀrger. Hon trumpetade av förtjusning och gick utmed den lÄnga raden och kastade slÀngkyssar sÄvÀl till de svarta som de vita, gula och bruna.
Vidlyftigt det dÀr, men hon kan ocksÄ Àgna sig Ät de mest ansprÄkslösa lekar. En sÄdan, outtröttligt upprepad, har min kulspetspenna till objekt. Finns den inte i bröstfickan kroppsvisiterar hon mig metodiskt. Hon gör pennan till föremÄl för sina orala slutar. Hon sticker den i munnen och dirigerar den sedan mot mina lÀppar för att jag ska hugga tag i andra Àndan. Sen blir det en liten dragkamp. Till leken hör ocksÄ att rycka huven av pennan. PÄ det kan hon nedlÀgga en betydlig energi. Kraften i fingrarna, dessa sÀllsynt smÄ muddiga, förvÄnar mig.
Medan Martin gnÀller bittert varje gÄng man ber honom gÄ ut pÄ gÄrden och leka, svarar Edit mer Àn beredvilligt pÄ sÄdana signaler. DÄ underkastar han sig med tÄlamod klÀdproceduren.
Redan nĂ€r hon var 1 Âœ Ă„r fick Edit börja sitta med vid matbordet och sjĂ€lv sköta skeden. Hon Ă€r ganska hĂ€ndig och fĂ„r nu Ă„tskilligt mer i munnen Ă€n bredvid.
Den 8 november har Edit lÀrt sig ett nytt ord, upp. DÄ Gunilla lÀt henne kravla i trappen sa hon: uppja, uppja.

Tidigt den sista november Gunilla med barnen till Göteborg. Dvs Martin stannar hos Steinwalls i AlingsÄs.
Vi har haft besök av Hilkka nÄgra dagar. Mycket roligt och uppfriskande dagar. Hon sÄg blek och tÀrd ut dÄ hon kom- ej att undra pÄ efter detta hÄrda Är. Men hÀmtade sig mÀrkbart pÄ ett dygn. Hon fick Àntligen sova och slapp hysa bekymmer för nÄgon annan Àn sig sjÀlv. I onsdags superade Hilkka och Gunilla med Roland Svensson, skÀrgÄrdsmÄlaren pÄ Cathelin i Gamla Stan. De var högst uppspelta efterÄt och vi pratade till halv tre pÄ morgonen om mycket personliga Àmnen. Uppriktigt och oförbehÄllsamt sÄ att Gunilla ibland vart betÀnksam.

Julaftonen 1956 var vĂ„r trevligaste hĂ€r. Vi slapp snĂ„la, sedan jag fĂ„tt tillbaka en tusenlapp pĂ„ skatten. En ny trivselfaktor hade vi fĂ„tt, dĂ„ det visade att tĂ€ljstenskaminen fungerade. Den lilla gnomen fru SvĂ€rdström, som vi Ă€r Maja med nu och som jag har mycke nöje av, likasĂ„ Gunilla och barnen gav oss en lektion i kaminens skötsel. Den startar trögt ( veden Ă€r sur) men kan glöda en hel natt med en ordentlig smĂ„kokspĂ„fyllning. En sĂ„dan detalj betyder mycket för oss. Och sĂ€rskilt denna vinter, dĂ„ det Ă€r sĂ„ kallt. 20 grader före jul. Fram mot nyĂ„r har vi i gengĂ€ld ovanligt blitt, Ă€nda till 8 plusgrader. Just precis till Ă„rsskiftet kom kylan Ă„ter, fast mĂ„ttlig, och jag slapp inte ifrĂ„n bandyresan till NĂ€ssjö ( vars behĂ„llning var ett lĂ„ngt samtal pĂ„ hemvĂ€gen med Allan Wahlberg, gengĂ„ngare frĂ„n Öreryd och Nissafors).
Barnen fick mÄnga julklappar och började nÀstan genast grÀla om dom. Martin fick ett stÄtligt fort med indianer och vita, som han monterade och roade sig med en stund, dock utan att kunna dölja ett missnöje över att det var sÄ fÄ gubbar, bara fyra av varje sort. Edits svarta docka tappade armar och ben redan pÄ julaftonskvÀllen men har fÄtt dem monterade igen. Nu sover hon med den och pÄ andra sidan ligger dockan med guld hÄret. Dock har den smutsiga bruna nallen behÄllit sitt favoritskap.

Polio och pÄssjuka

Mamma Gunillas Àldsta bror

Medicine doktor Bo Bjerner (1914-1975) och konstnĂ€rinnan Hilkka PĂ€ivĂ€rinta (1911-1975). Pappa Ragnar skirver om dem i sin dagboken vĂ„ren 1953. NĂ„gra dagar senare mötte jag för första gĂ„ngen Bo och Hilkka Bjerner, Gunillas bror och svĂ€gerska. Mannen var lĂ€kare pĂ„ ett lasarett i Göteborg, hans 
 tills vidare med barnen i hemmet. Gunilla ska hjĂ€lpa till och Martin fĂ„r bo hos dem. SĂ„ var det planerat och sĂ„ blev det.

Gunilla hade berÀttat Ätskilligt om den. Hilkka. jag tyckte genast om den bleka, striplÄnga kvinnan. Hon var nervöst, barnsligt sensibel och en kraftig gestalt. Hon var kusligt nyckfullt och skrattande pÄ ett behagligt storfnittrigt sÀtt. Bo tyckte jag ocksÄ om, en lugn sympatiskt avvaktande kulturell sort.

För Bo och Hilkka har det trasslat till sig. En vĂ„ning var klar i Göteborg och flyttningen bestĂ€mdes till 1 december, men deras vĂ€rd i Årsta förhalade saken och reste slutligen öppet motstĂ„nd. PĂ„ Hilkka kan jag förstĂ„ att hon gĂ€rna fördröjer sig hĂ€r. Sannolikt Ă€r hon en smula rĂ€dd för de högborgerliga kretsar hon mĂ„ste rĂ„ka in i nere i Göteborg. Hon ville nog gĂ€rna i frihet utveckla sina personliga anlag och hon har kunnat göra det i viss mĂ„n under den sista tiden, dĂ„ Bo inte lagt beslag pĂ„ henne. Det hela Ă€r ett livsproblem som hon orkar med att resignera för.

Bo har utnÀmnts till överlÀkare pÄ neurologiska avdelningen pÄ Sahlgrenska. Familjen flyttar dagarna före pÄsk till Göteborg. Det blir tomt efter dem. Vi kommer att vara av ensamhet? Isolering och makt. Men som vanligt orkar jag inte utveckla tanken, fÄr stanna vid en antydan av ett sammanhang.

Kusiner Bo och Hilkkas barn

Barnen, 8-Äriga Aino och den 3-Äriga Stefan, blev jag ocksÄ genast förtrogen med, och jag sÄg med intensiv glÀdje hur Martin trivdes i stojet. Det hela var en ovÀntat god upptakt, och bekantskapen med ett par frigjorda generösa mÀnniskor lÀttade det tryck som legat över mig en tid. Var kusin Bror var berÀttade inte pappa.

Det hÀr Àr bilden av min morbror. Han gjorde reklam för vikten av poliovaccination. DÄ var tv:n svart/vit.

Morbror Bos polio

Bo har rört lite pĂ„ ena handen”, skriver Ma frĂ„n Göteborg. Och vi som i djup beklĂ€mning pĂ„ avstĂ„nd försökt förestĂ€lla oss hur han ligger dĂ€r hjĂ€lplös i respiratorn kanske fĂ„r börja drömma om att se honom tillfrisknad med benens och armarnas kraft Ă„tervunnen.

En annan sorts jul genomvakades av Bo och Hilkka pÄ Epidemisjukhuset i Göteborg. Men de hade sin glÀdje ocksÄ hos Bos gradvisa förbÀttring fortskred. Enligt det sista vi hört kan han röra allt utom vÀnstra armen dÀr sjukdomen började- och han har en vÀrk i lemmarna som inger förhoppningar. Han har kunnat lÀmna respiratorn för fem minuter i taget, och man rÀknar med att han snart ska ÄterfÄ talförmÄgan. Bos utomordentliga psykiska resurser pÄskyndar ett tillfrisknande som man vÄgar tro ska bli total.

Ur brev frÄn mamma Gunilla som Àr i Göteborg samman med mig och Martin.

Hur det blir vet jag ingenting om. Hilkka Àr alltid hos Bo. Det gÄr lÄngsamt med förbÀttringen och de fÄ berÀkna Är dÄ de Àr hÄrt bundna till varandra. Hilkka ser redan sliten ut mycket vaka och jÀkt hit och dit. Mormor orkar nog inte riktigt med visserligen sÀger de att det gÄr bra men det ser jag att hon Àr mycket trött, bos ekonomi Àr alldeles nere sÄ nÄgon hjÀlp kan de inte fÄ. Jag kryar nu raskt pÄ mig sÄ jag kan sÀtta igÄng och jogga. FÄr se hur allt Àr vid pÄsk-tiden dÄ jag hoppas du kan komma och ligga med mig i den sköna franska sÀng som har en framtrÀdande plats i vÄningen. Ma kommer nog att flytta till Göteborg och rar PontonjÀrvÄningen och byter med. Den chansen Àr sÄledes ur vÀgen och ingenting att sÀga om.

Eftersom andningsorganen satts ur funktion kan Bo inte tala. Man fÄr försöka komma underfund med hans önskningar genom att stÀlla frÄgor pÄ lappa och iaktta hans rörelser. Hur nÀra utplÄningen han varit föregÄs sÀrskilt av en detalj. Han visade en iver fÄ vet nÄgot, men ingen kunde komma pÄ vad det gÀllde förrÀn hans vÀn dr. Frey av en slump trÀffade rÀtt. Bo visste helt enkelt inte varför han lÄg sÄ hjÀlplös. Sjukdomen hade pressat hans psykiska kraft sÄ hÄrt att han inte orkade tyda sin belÀgenhet. DÄ han fick visshet sÄg han bÄde lÀttad och betryckt ut. han, specialisten pÄ nervsjukdomar, hade ingen aning om att den hemskaste av dem angripit honom.

PĂ„ssjuka och mammas bror Bengt.

Jag följde med ett telefonschackparti i DN ( den begÄvade Björn HÀggqvist var ena part) och fick intresset vÀckt, köpte ett brÀde och en lÄda med enkla pjÀser, utmanade Gunilla, som visade sig vara en lÀmplig motstÄndare, normalt bÀttre Àn jag, djÀrv i attacken, dÄ och dÄ- i sömnigt tillstÄnd- möjlig att besegra. Genom Gunillas sorglösa offensiv tvingas jag tÀnka över problemen, men nog har jag svÄrt att lÀra av mina missgrepp. Jag har skaffat hem schacklitteratur men det tycks vara för tidigt att ta itu med den. NÄgra partier fÄr jag vÀl lov att spela innan det Àr nÄgon mening med teorier. Om jag hÄller ut sÄ lÀnge, vet jag inte men en tÀt trevnad omger det 64- rutiga brÀdet. Timmarna torrdestilleras liksom av spÀnningen.

( Hela slÀkten Bjerner Àr schackspelare, min kusin Bror tÀvlade bÄde i vanligt schack och nÀtschack).

Morbror Bengt

Ett besök: Bengt Bjerner och hans (nervsjuka) fru Ingeborg. Bengt av en tĂ€mligen 
ansiktslĂ€ggning som ofta hos prĂ€stkandidater. Fast han Ă€r frĂ€nt antikleri. Enligt familjens vana men stimulerad av svĂ„ra tvivelaktiga prĂ€sttyper i den trakt, dĂ€r han tjĂ€nstgör som provinisiallĂ€kare, en sĂ€rdeles ambitiös sĂ„dan, med all sannolikhet mycket uppskattad. Jag tror att Bengt i flera avseenden utom nĂ€r det gĂ€ller graden av begĂ„vning mest bland syskonen pĂ„minner om fadern lapplandsdoktorn, inte bara i utseendet. Han Ă€r pĂ„tagligt solidare Ă€n Bo, ger intryck av en medfödd och orubbad balans. Han inger förtroende.

Förra veckan var familjen upplöst. Gunilla fick pĂ„ssjuka och svullnade pĂ„ en natt till en rocka. En bekant till Bjerners, dr Gunilla Berglund tog hand om ungarna och förde dom till vĂ„ningen vid Birger Jarlsgatan. Martin gjorde vilt motstĂ„nd. Jag mĂ„ste följa med för att lugna pojken. I den mycket rymliga vĂ„ningen möttes vi av – Berglund senior, en c:a 70-Ă„rig medicine professor med blida, Ă€ngsliga manĂ©r, kropp och sjĂ€l av tunt sammet. Edith började genast orientera sig pĂ„ det vĂ€ldiga öppna salsgolvet, men Martin (5 Ă„r) ville inte slĂ€ppa mig. Ett tyskt tjĂ€nstehjon skymtade.

Dr. G. var ytterst formell, koncis och kort. Hon försÀkrade att allt skulle gÄ bra, och jag försökte övervinna min olust med tanken att hon i alla fall Àr barnspecialist ( pÄ Karolinska sjukhuset).

( Undrar ibland hur pappa kÀnde med alla dessa lÀkare som fanns i mammas slÀkt, men han kanske skulle tala tyst om prÀstslÀkt dÀr vann nog pappas.)

NÀr jag gick uppförde Martin en ny desperat scen. Han mÄste slitas loss frÄn mig. jag gick till tidningen sedan, lÀttade och ÀndÄ en upprörd.

Martin
Martin

Upprördheten blev större dÄ Dela fick grepp om saken. Jag hade redan pÄ dagen berÀttat för henne hur det lÄg till och genast hade hon med entrÀgenhet föreslagit att hon skulle ta hand om barnen. Som det dÄ lÄg till sÄg jag ingen annan möjlighet, men nÀr jag kom hem hade problemet lösts av dr Berglunds ingripande. Dela kunde inte smÀlta det. Hon skapade sig oror över förhÄllandena hos Berglunds. Hon lÄg sömnlös en hel natt, dramatiserade hon och jag hade ett förtvivlat besvÀr att fÄ henne resonlig.

För Gunilla var det vÀlkommet med en veckas vila, men rÀtt snart började hon lÀngta efter Edit. SjÀlv fann jag det tomt efter barnen, och jag var mycket nöjd dÄ jag Àntligen fick hÀmta dem. Klockan Àr halv tio och Edit stÄr Ànnu upp i sÀngen, krÀker, nyser, daddar och hickar- det lÄter som med smÄ galanden. Ibland Àr hon sÄ hÀr sen med sömnen som om hon inte hunnit förbruka sin vitalitet under dagen. Martin har lekt med henne en stund vid sÀnggaveln men nu tröttnat, gnÀller över att han inte fÄr sova. Hon tröttar inte Gunilla och mig. Varje gÄng vi har henne i famn Àr vi lika förtjusta. Hon Àr ett livgivande underverk. Hon har faktiskt befriat mig frÄn min melankoli- jag har inte kÀnt av den pÄ bortÄt ett halvÄr. Kanske en ökad psykisk stabilitet intrÀtt? Det vore pÄ tiden.

20/12
Nu ligger Martin i pÄssjuka, och det spörs om inte Edit har en slÀng av krÀmpan. Hon brukar inte gnÀlla som hon nu gör ibland.

24/12
Ja, Martin firade sin sjÀtte jul i sÀngen. Medan han sov en stund dagen före julafton klÀdde vi granen, trodde att han skulle bli överraskad dÄ han vaknade, men han betraktade det inte som ett trolleri. Det skulle vara sÄ. Han hade sjÀlv bestÀmt det. Allt skedde sedan enligt hans vilja. Det var bara timmarna som inte Ätlydde honom utan höll sig envist kvar. Vi kortade pinan genom att lÄta tomten ( den tjÀnstvillige 12-Äringen Lalle) anlÀnda redan efter lunchen. DÄ han i hastigheten glömt skÀgg och luva hemma mÄste han stanna i farstun. Och Martin godtog den ursÀkt vi framförde. TvÄ jular i rad har tomten kommit utan att visa sig. Han Àr tryggt bofast i Martins fantasi, och det var mer Àn nog at han hade en sÀcka med sig. Inget tvivel kunde rÄda om hans identitet. Och det Àr klart att tomten har brÄttom och inte alltid hinner titta in och hÀlsa pÄ barnen.
Berget av paket vid granen skulle avslöjas medan tomten fick behĂ„lla sin hemlighet. En god del av det flyttades över pĂ„ Martin. Han satt till sist i en vĂ€ldig kompost av granna papper och sorterade gĂ„vorna. Även Edit blev förstĂ„s tillgodosedd. Ett par dockor och en snĂ€ll schimpans roade henne dock mindre Ă€n fraset av papperet och de snodda snörena. Hon var vagt förbryllad men alls inte bringad ur fattningen. Som kvĂ€llens stora attraktion upplevde hon brasan. DĂ„ Gunilla tĂ€nde ljusen i granen stod Edit och gungade ivrigt mot sĂ€nggallret. Hon var ganska ogenerad av en begynnande ansvĂ€llning vid ena örat ( lindrig pĂ„ssjuka).

En kladdig flÀck?! En pappas bild pÄ mig 1 Är.

En annan sorts jul genomvakades av Bo och Hilkka pÄ Epidemisjukhuset i Göteborg. Men de hade sin glÀdje ocksÄ hos Bos gradvisa förbÀttring fortskred. Enligt det sista vi hört kan han röra allt utom vÀnstra armen dÀr sjukdomen började- och han har en vÀrk i lemmarna som inger förhoppningar. Han har kunnat lÀmna respiratorn för fem minuter i taget, och man rÀknar med att han snart ska ÄterfÄ talförmÄgan. Bos utomordentliga psykiska resurser pÄskyndar ett tillfrisknande som man vÄgar tro ska bli totalt.
Skulle det bli sÄ att förlamningen slÀppte.

TyvÀrr blev det inte sÄ morbror blev förlamad. Han kunde dock fortsÀtta sitt arbete och var med om att utveckla hjÀlpmedel. Januari 1954 blev Martin hastigt sjuk. Ja, han hade förstÄs 39,3 i förrgÄr, men det gick ned till 37,6 igÄr och idag verkade han ganska pigg- jag lÀrde honom nÄgra bokstÀver (A,E,L, D,T. F och H) med hjÀlp av byggklossarna. Vid 8-tiden verkade hans Ä underlig, ryckig, nervös, exalterad. Vi tog febern- 39,3 igen. Gunilla sÄg Àngslig ut. jag dröjde en halvtimma, sÄ tog jag fram termometern pÄ nytt. DÄ steg den till 39,5. Lunginflammation, misstÀnkte Gunilla, kunnig i sÄdana saker. Jag slog upp familjeboken. Symtomen stÀmde exakt. Skulle vi vÀnta till imorgon med att ta hit lÀkare. VÄgade inte. Jag gick till Odenplan och ringde Jourhavande. VÀntade en timma vid porten innan en glosögd herre kom. Ganska trevlig. Lyssnade pÄ pojken, bekrÀftade vÄra farhÄgor. Jag hÀmtade penicillin pÄ nattapoteket. Nu sover Martin i stora sÀngen. Jag mÄste hÄlla mig vaken för att kunna ge honom en tablett till kl. halv fyra. Gunilla sover heller inte. Hon lÀser Analfabeten. DÄ och dÄ talar vi om pojken hans fysiska sprödhet, hans egendomliga lynne.

Vad Ă€r nu detta för bekymmer jĂ€mfört med de som Hilkka och hennes familj har. Bo Ă€r visserligen förvĂ„nansvĂ€rt mycket bĂ€ttre, dock inte sĂ„ stark som man ett tag trodde. Hans naturliga andningskapacitet överskattades, dĂ„ behandlingen i respiratorn helt avbröts. En natt drabbades han av svĂ„r andnöd och hade han inte haft Hilkka vid sin sida hade han kanske slocknat. Över huvud Ă€r hennes andel i hans tillfrisknande sĂ€kert inte liten. Nu fĂ„r han slippa respiratorn 8 timmar i stöten. Om förlamningen slĂ€ppt Ă€ven i den vĂ€nstra armen vet vi inte. Vi har fĂ„tt oklara uppgifter

Stockholmsbilder

Norrtullsgatan nu och dÄ.

Det som förÀndrats sedan 50talets Norrtullsgata och nutid Àr affÀrerna, ingen spÄrvagnsrÀls och bilarna.
Norrtullsgatan 25 2010 ser annorlunda ut. Huset revs pÄ 60talet och under lÄng tid var det parkering. Undrar om det finns ngt kvar av brunkebergsÄsen. Det Àr nog mest hipsters som har rÄd att bo hÀr.
Ingen tant Maja som avled pÄ Sabbatsbergs Älderdomshem.

Tant Maja i porten bredvid

Tant Maja (grannen pÄ Nortullsgatan) reste sig och gick fram till den sovande Martin. Hon kysste honom. Ensam sedan Holm dog. Ingen att sÀtta fram maten Ät ingen att pyssla om. Jag gjorde ingen orÀtt att ta emot nÀr Maja delade med sej av sin otillrÀckliga matranson. Vi skildes sedan vi ömsesidigt försÀkrat varandra vÀnskap. Egentligen var det Edit som upptÀckte tant Maja i vÄningen bredvid. Varje dag packade hon sin röda dockvagn full med leksaker och försvann minst en timme till grannen. NÀr hon kom tillbaka var alla grejer med och Maja talade om att flickungen sjÀlv höll reda pÄ dom sÄ hon inte behövde plocka upp nÄgot Edit hade funnit en vÀn sÄ som barn och gamla blir vÀnner. De mÄste ha nÄgot sÀrskilt vÀrdefullt att ge varandra.

Hur ofta lÀser man inte i barndomsskildringar berÀttaren att dom sÀrskilt minns nÄgon gammal man eller kvinna. En miljö mÄste bli bra handikappad, torftig dÀr olika Äldrar rationaliseras isÀr i nog sÄ hygieniska bÄs. Jag vet nog att Maja SvÀrdström stÄr för en sorts kvinna som Àr dömd att försvinna. Den enskildes omsorger rÀknas inte med i ett perfekt fungerande samhÀlle. Men de flesta kommer att förbli hungriga frusna utslagna för veka att hÄlla sej framme enligt sociologin. Det kan vara bra att veta vad som finns i statistiken. Och inte bara veta utan ocksÄ beundrar mÄnga som kommit sÄ lÄngt efter i utvecklingen att de inte ens har badrum och telefon.

Tant Maja berÀttade mamma ocksÄ om för mig var hon som en stÀllföretrÀdande mormor dÄ min var i Göteborg och det bara var pÄ sommaren dÄ vi reste med snÀlltÄget dit och till Brastad som min egen mormor och jag trÀffades. Maja var en spÀnnande gammal dam med som tyckte att jag mÄste lÀra mig hur man uppförde sig hon som varit piga i ett fint hus nÀr hon var liten visste minsann hur en flicka skulle niga sÄ det hade jag lÀrt mig och imponerade stort pÄ fröken.

Flera Är tidigare hade pappa bott i Stockholm ett Är. Det var 1946. Pappas första Är pÄ Idrottsbladet vid Klara men han var ju ocksÄ poet och sjÀlv en duktig tecknare sÄ nog skulle han vÀl besöka olika konstutstÀllningar i vÄr huvudstal. Han berÀttar:

|Den vackra svartkritsteckningen föll mig sĂ€rskilt i smaken pĂ„ Kurt Jungstedts utstĂ€llning av ”Naket” i Salerie modern, som Magnus och jag besökte pĂ„ en av vĂ„ra lördagsronder. Det tjusiga med just denna teckning Ă€r att den kraftiga konturen pĂ„ samma gĂ„ng bildar bakgrund och smĂ€lter in i kroppen. Verkligt raffinerat. Annars var de olika bladen rĂ€tt ojĂ€mna inbördes. BĂ„de Magnus och jag kom pĂ„ en del skevheter och deformeringar hĂ€r och se. Mycket verkade ocksĂ„ ytligt och tillfĂ€lligt. Sensualiteten föll rĂ€tt tungt i de fylliga bröstkonturerna pĂ„ de flesta sakerna medan linjerna för övrigt kunde vara ganska torrt och dött dragna.

Pappa och Magnus pĂ„ DjurgĂ„rden eller kanske Ă€r det Haga. Året Ă€r 1944. Det var nog en av de första besöken i stan. Han studerade ju i Uppsala och tĂ„get gick ju dĂ€rifrĂ„n in till Centralen dĂ„ som nu.

Samma lördagsmiddag besÄg vi Hugo Zahrs stora utstÀllning och blev oerhört imponerade av denne flyhÀnte konstnÀr, vars grepp om penseln Àr storartat harmoniskt. Jag rÀknar honom nu till det lilla fÄtalet stora, som jag lÀrt kÀnna sedan konst började sysselsÀtta mig och bli en ambition hos mig.


En KronthĂ©n, en Krumlinde, en Wahlberg, ofta nĂ„gon Fjarstad (med snöytan som klappgröt), mĂ€ktiga strandmotiv av nĂ„gon 70-tals mĂ€stare. Dessutom gynnar man en viss LĂ„nglett, som med förklĂ€dd mĂ„la karoliner motiv- hĂ€st jod ryttare i snöyra- och betydligt sĂ€mre landskap av vag skĂ„nsk eller hollĂ€ndsk typ. Hon Ă€r nĂ„got slags Ankarcrona – epigon nĂ€rmast. Den Ă€r Helje Oskar Bergman finns dĂ€r sĂ„ gĂ„tt som alltid och man tröttnar inte pĂ„ honom. Ibland finner jag den illa mĂ„lad Liljefors, som jag kan svĂ€ra pĂ„ Ă€r en förfalskning. Ett och annat kuriosum av den inproduktive Nils Forsberg.

PĂ„ KonstnĂ€rshusets vĂ€gg glöder nĂ€stan alltid nĂ„gra vackra portrĂ€tt fotografier och Charlie Faustman utstĂ€ller eller ingen annan. Norrmalms torg Ă€r bara en skĂ€rningspunkt. Föga populĂ€ra ”perronger” fastĂ€n China, BĂ€ckahĂ€sten, Hotell Stockholm och KungstrĂ€dgĂ„rden Ă€r i omgivningen.


Utmed Arsenalsgatan och mitt mot KungstrĂ€dgĂ„rden Ă€r fasaderna renĂ€ssansaktigt mĂ€ktiga med vĂ€ldiga utvĂ€ndiga, konstmĂ€ssigt knypplade fönstergaller, Jernkontoret och dess medaljprydda vĂ€ggar dĂ€r- I parken tronar Kal XIII- en kruka mellan fyra lejon”- och Karl XII- ”ett lejon mellan fyra krukor”. Kungligt som en torgmadam krĂ€nger sedan tĂ„gsĂ€ttet in pĂ„ Norrbro, förbi Strömparterren, Riksdagshuset, Slottet, Slottsbacken och Skeppsbron upp över bĂ„garna i Slussen FrĂ„n Södermalmstorg bevarar jag mĂ„nga sköna, disiga vintervyer över StadsgĂ„rden och DjurgĂ„rdsfĂ€rjan- med ett suggestivt luftperspektiv och ett förtonande gytter pĂ„ Södersidan av Viken. Vid Skeppsholmen har ett pansargrĂ„tt skolskepp legat förankrat hela vintern. Kastellet och Bredablick och den vackra röda borgen nĂ€ra Skeppsholmskyrkan hĂ€r till bilden. Liksom fĂ€rgstĂ€llet för de smĂ„ trevliga djurgĂ„rdsfĂ€rjorna. Detta Ă€r stans mest intagande parti, rörligt, pittoreskt och vardagligt gnisslande.

KungstrÀdgÄrden 2010

PĂ„ andra sidan Söder utmed Hammarbykanalen ligger ett grövre industriomrĂ„de, kĂ€rvare mindre levande ( stora fabriker har pĂ„ mig alltid gjort ett dött intryck, industrialismens termit högar, dĂ€r mĂ€nniskan Ă€r nĂ€stan omöjlig att skönja utifrĂ„n arbetet gör sĂ„ lite vĂ€sen, av sig skorstensröken sneglar sig tyst sĂ„ liten mer eller mindre grĂ„ atmosfĂ€r. Man ser nĂ„gra lastkranar svĂ€rja med dryga, dinglande bördor i nĂ€bben, ett litet transportlok sticker in eller ut. Det Ă€r nĂ€stan allt. Naturligtvis beror detta intryck pĂ„ arbetets rationalisering, ackordruschen som hindrar arbetarna att ta igen, all- gĂ„ och skröta”. Arbetet gör dem osynliga). Halvfina hus flĂ€ta en koloristiskt inte sant krans kring Södermalmstorg. Gröna innervĂ€ggar, trasigt bysantinskt tegelstycken. Blekt gröna eller rosa kokerugnsrester, gula brassbottnar. Allvarlig av Ă„lder med svarta ramlister vilar Stadsmuseets lĂ€nga i lutningen. LĂ€ngre bort framstĂ„r den röda, utsirade fasaden till Sjömanshemmet.

Ett stycke lÀngre Ät vÀnster tar Katarinahissen steget ut. Folk myllrar upp ur tunnelbanans utslÀpp och förstadsvagnarna pilar runt. MÄnga balter fÀrdas dÀr bl. a. har jag trÀffat kverulanten dr Laansso. F. ö. lÀr det finnas c:a 5000 estlÀndare i Stockholm första Sturetrappan följer den lÄnga Zornsgatan upp och ned till Hornsplan. Söder Àr som ett förstorat Töreboda, brokigt, smÄtt, smÄfolksmÀssigt. En sympatisk stadsdel, starkt arbetarbetonad. PÄ sistone har den börjat dominera bland den unga intelligentsian. Inom diverse idrotter intar den en framskjuten stÀllning. PÄ sitt sÀtt Àr Söder den enda riktiga storstadsstadsdelen (den har sitt slödder och tjuvpack, sin parias skikt med star sammanhÄllning, stark lokal kÀnsla). AffÀrslivet Àr smÄtt, skumpigt utan raffinemang.

Slussen 2010
Slussen
Tunnelbanan
Dagens Stockholm och gÄrdagens huvudstad
Gondolen.
Kungsgatan 1946
RĂ„sunda 1946

Jag mĂ„ste hem eller rĂ€ttare pĂ„ RĂ„sunda för att dĂ€r trĂ€ffa Jörgen och nĂ„gra semestrande Mariestads bor, Kalle FlĂ€skas, Sven Torsö med rödhĂ„riga Vera och vĂ€rdfolket Perssons med kĂ€ken. Jag vĂ€ntade en halvtimma pĂ„ bestĂ€md trappa-hejdade dĂ€r Nils AlmegĂ„rd pĂ„ vĂ€g till samma evenemang, allsvensk fotboll. GrĂ„ förströddhet. Mannen hade Ă€ktat och avlat men var oförĂ€ndrad. Mest lĂ€rare pĂ„ folkhögskola (Sameskolan, ödemark jo) ska omöjlig att definiera, ja som Sartre menar varje mĂ€nniska vara. Kalle m.fl. kom sĂ„ och det var en uttryckslös ceremoni dessa handtryckningar. Nisse fick bli med och jag hade tvĂ„ fronter. Jörgen gapade som om man skulle kasta godbitar i halsen pĂ„ honom. Matchen var rolig och Kalle tyckte att ”Bonnen Swan” var bĂ€ttre Ă€n Garvis. Den rulle vi ute hos nĂ„n anvĂ€ndning för i Maif B. Ingen rekting pĂ„ kölla. Garvis Ă€ uschel. Å dĂ€nne Ă„ han och. En rektig sketstkrĂ„e.

Kvarteret Kejsarkronan, sid. 017

Pappa Ragnars krig

Andra vÀrldskriget började för min far med att han gjorde lumpen i Skövde 1939. Eftersom han var student i Uppsala sÄ hörde han till I9.

  • UppstĂ€llning
Skaraborgs Regemente Skövde I9.

Torsdagen den 14 maj 1939.

Vpl nr 440 Edvardson erhöll denna dag order att instÀlla sig vid Infanterikasernen i Skövde mÄndagen den 19 juni kl. 9.15.

Söndag 18 juni 1939

Vid kaserngĂ„rdsporten mötte vi majorn och majorskan- vakterna- gemensamt dragande en belagd barnvagn. Flickan in pĂ„ kaserngĂ„rdsarealen gav ytterligare illustrationer till den hundraĂ„riga freden: Bossarna slĂ€pade över gĂ„rdsöknen med en kedjefĂ„nges tunga rasslande steg. Utrustningen jĂ€vade inte likheten: nĂ„gon hĂ€nsyn till passform fanns tydligen inte pĂ„ det hĂ€r stĂ€llet, hĂ€nsynslös manufaktur. NĂ€sta intryck: hĂ€lsningslarvet. Även inne mellan bataljonskomplexen gjordes honnör sĂ„ ofta blickar tangerade varandra. UngefĂ€rligen som viktiga och förlĂ€gna skolbarn för sed hava att inge djupt och svepa med mössan för farbror lĂ€rarn (sĂ„ ofta att farbrorn till slut blir generad). Men hĂ€r ser ingen generad ut för dumheterna! Genast alltsĂ„ en omisskĂ€nnlig infantilitet över miljön.


Det Àr inte lönt att redogöra för skosnörenas detaljer första dagen. Det dröjde förresten till kvÀllen innan hela skocken inrÀknats. Och först i dag- tisdag- vet jag ungefÀr vad för individer som blir mitt dagligdags- rötslukar- och tÄtrampar- och vÀderslÀppar-umgÀnge.

Det Àr nÄgra bekanta frÄn Skara- lille atleten Anderson, som alltid har ett frÄgetecken hÀngade i nÀsan, svarthÄrige Jonson- förebild till tre smÄ grisar- och pygmén Westergren, pÄ vars haka man börjar skymta pubertetssymptomerna. Ett par officersbarn Dahlstrand och en till ordentlig som om pappa stod med rottingen bakom slafen. Dessutom en grupp göteborgare, dito stockholmare.


De senare Ă€r i sĂ€rklass: snygga blekfrĂ€cka jĂ€klar- sĂ€rskilt en kille med vackert belĂ€gna ögon halvtums lĂ„nga ögonhĂ„r och för lĂ„ng- överlĂ€pp-ljusigt skönhetsfel skulle flickorna tycka om dom begrep nĂ„got- och en lĂ„ng kutryggig man- Fristadius ungefĂ€rligen- dom skrattar sĂ„ överlĂ€gset sĂ€kert – generar sig inte, men bra kamrater, riktiga grabbar, kvicka, Ă€rliga, summa_ en bra ny mĂ€nniskotyp som Ă€nnu inte erövrat svenska landet. FrĂ„n Mariestad (se ovan om landet) kommer förutom Westergren och jag den lille haklappsordentlige pilten Dyhrberg, garderoben med en flickas tĂ„lamod. Mer individuell Ă€r inte avdelningen Ă€n.

Ekiperingen skedde efter ögonmÄtt och kompaniets vadmalsuppsÀttning torde vara tre gÄnger större Àn den nödvÀndiga. Staten har rÄd. Livet prÀglas i rÀtt hög grad av dofter: hÀr slog lukten av olja och arsenal emot en vid intrÀdet i korridoren.
DÀrtill kom snart en frÄn naftalin-och halmdoft, i vilken den personliga odören Ànnu- lyckligtvis- inte gjort sig gÀllande.
HĂ€r inne i logementet lever vi i tvĂ„ dĂ€ck, över- och undersĂ€ngarnas dĂ€ck. Det gillar jag. Man Ă€r i fred under dĂ€ckstaket. Det trĂ„nga, och belamrade trivs jag med. Fria ytor bringar mig ut fattningen- jag mister sinnesbalansen- en slags sjĂ€lslig torgskrĂ€ck –
Första dagen födings- och longör tristess Ă€r lyckligtvis över. VĂ€ntetiden försökte man iakttaga men slöheten tog ideligen överhanden och sjĂ€len sjönk ner i lĂ€derbottnarna. Man beklagade bĂ„de den ensamma efterblivna och den som gav honom separatlektion i ”för fot gevĂ€r” och ” i remmen gevĂ€r”. Den nye löjtnanten eldade pĂ„, spatserade, tittade pĂ„ skolpojkarna, rĂ€tade upp sig och röt. TvĂ„ fanjunkare gamlingar skrattade vid kanslidörrn. ”Den du!”- ”ja, det var en jĂ€kel” (skrivet log 4. Tisdagen den 20. 6)

Första natten ville gossarna visa sin gentlemannabörd och var vÀldigt fina av sig. LÀttade bar med lÀsa s.k. braskitar och höll kÀft. AvlÀmningsövningen gav till resultat bl.a. flin, stamningar samt darr pÄ leder och vakalber.
Nr 440. En soldat tittar inte ner. Han ser rakt fram, menade befÀlhavern furir Heneskog, som ser knipslug ut, militÀrt inrÀttad bondslughet. Han Àr bondbrun i ansiktet och har en bred fÄra i kinden ( hÄrdbrödsbettets kindfÄra)

Han smÄskÀmtar sÄ mycket som reglementet tillÄter, vrider bort mundragningen och ser inte böjena hÀr och var i ledet. Aspiranterna och de ambitiösa skrattar riktigt och efter föredöme förstÄs.

Under exercisen Ă€r vi indelade i 4 grupper. Jag tillhör första, vars ledare Ă€r furir MĂ„rtensson- liksom Heneskog tydligen ocksĂ„ ”bondpojk”. I varje fall utstrĂ„lar rustik redbarhet med sina arbetande kĂ€kmuskler, sin raka, naggade brunnacke, med sina utspretande armar och lĂ€tt skrevande ben. En tredje furir- den hĂ€r veckans dagkorpral- TjĂ€der Ă€r mörklagd, brunögd, med skĂ€ggstubbskuggning runt lĂ€pparna och hakan- busig kille sĂ€ger tredje gruppen. Den fjĂ€rde- Gromer- har inte lĂ€mnat nĂ„got intryck.
Exercisen uthÀrdar jag rÀtt bra eller vÀrmen Àr plÄgsam och svetten ettrar i ögonen nÀr man kastar sig pÄ magen i klövern, salvie- och smörblomsvackorna. Sen ter dricker man hÀsthoar med hÄtvÄo.
Det Àr inte frÄga om nÄgra BergstedtsrÀttningar eller Bergstedtskommandon. Inget snack i ledet ropar furiren sÄ att hÄrstrÄna spreta i nÀsborrarna. HÀr offras timmar pÄ precision. Aldrig Àr det riktigt bra. Kolonnen har Ànnu inte blivit en organism. GÄr det för galet tar sergeanten ledningen. Han korrigerar furirernas fördomar och eldar pÄ kraftigt. Visserligen har han elaka ögonvinklar och ett par retliga tÀnder genom rytgluggen, men skrattet, som han illa försöker dölja, förtar intrycken. Han Àr lÄngt ifrÄn nÄgon född manskapsplÄgare. NÀr han lekt streberrommen av sig blir han sÀkert en helt behaglig mÀnniska. Kompaniets chef- löjtnant Fallin- Àr en kunnig och torr gymnasttyp av hyggligaste slaget. Han tackar nÄgra tiondelar före beslut och befallningar och Àr ingen vÀltalare (furirerna dÀrvidlag bÀttre skolade) men avancerar nog till generalstabsofficer vad det lider. BefÀlet Àr prima den saken kan redan fastslÄs.

Han balanserar in sig med brickan pĂ„ en trygg fönsterplats tuggar, dricker och tuggar med fermitet, avlĂ€mnar sen brickan sjĂ€lv. Stackars jĂ€kel vid disken. Han mĂ„ste vara fingerfĂ€rdig som en illusionist och samma plocka tallrikana lĂ€tt och klatschigt lekande som spelkort ut och volontĂ€rmĂ€ssan pĂ„, blick mot takuret: jasĂ„, en halv timmesrast. Matrester pĂ„ tĂ€ndernas avlĂ€gsnas med naglarna: sĂ„, upp till logementet- tvĂ„ trappor- var Ă€r spĂ€nsten? – HĂ€ hĂ€ jaja, nu antar vi oss ett slag medan grabbarna tĂ€nda sina pipor.
KvÀllarna Àr goda. Man ordnar sig med en viss renlighetens andakt till natten. MÄskÀr ur det som gör en from för lydnad och sjÀlvövervinnelse tillÀgnad lÀttnad skall man strax finna.

Den omtalade likriktningen- för sĂ„ vitt den med skĂ€l kan sĂ€gas förekomma hĂ€r plĂ„gar mig mindre Ă€n vĂ€ntat. NĂ€r jag först krupit i den munderingen kĂ€nde jag mig nĂ€stan pĂ„ ett befriat sĂ€tt infogad pĂ„ en allmekanism, som tar och tvingade mig med gĂ„ngjĂ€rn och fjĂ€drar. – Den stora gemensamma matsalen Ă€r finfin: en storlinjig organisation förenklad till att fungera sĂ„ gott som utan bromsar. Man stĂ€ller sig i den lĂ„nga kön- pĂ„ morgonen bistert halvvaken- tar nĂ„gra steg med de trivsamma lĂ€gerskorna, toffelklapprande helskor och markerar sina punkter i framĂ„tskridandets vĂ„grörelse. Vid dörren stĂ„r vakten- en gubbe med lĂ„ng pĂ„ skĂ€ggstubb. Han gör formliga tigersprĂ„ng mot obehöriga- stamanstĂ€llda som ha andra tider t.ex. – och vrĂ€ker förbannelser över den felande sĂ„ att ögonen stĂ„ fulla av blod. NĂ„got argsintare fĂ„r man leta efter men han fjĂ€skar en aning för studenter. Hans vaksamhet liknar en schĂ€fers. Vid de sextio korkduksborden stödja just dĂ„ vĂ€l 300 man ner lĂ„ngkorven med lĂ„nga vattenklunkar ur porslingsmuggarna. Kön delar sig lĂ€ngs vĂ€ggarna och strĂ€var mot var sin disk. VĂ€l dĂ€r rycker man Ă„t sig en skamfilad tennbricka, tallrikar och bestick, och skjuter tonen fram till flickan vid blecktunnan, fĂ„r portionen ur skopan med en snobb efterblick.

Är det riktigt att en armĂ©s organisation i sin fullkomning grĂ€nsar till religiöslĂ€robyggnad och nĂ„deordning. ”Som jag i detta ögonblick förnimmer saken. Svackan i tvĂ€ttrummet – blöta cementgolvet och tvĂ€ttstĂ€llen av ”cementmosaik” (med marmor flisor) stimulerar alla sinnen. HĂ€r finns ingen kropparnas instĂ€ngda unkenhet. Ingen könsstank. LikkönsĂ€cklet Ă€r fjĂ€rran. Det Ă€r vatten, friskhet och arbetande lemmar, upptagenhet och brĂ„dska utan sidotankar, orden kastas bara i smĂ„skvĂ€ttar man och man emellan. Koncentration i skĂ„larna, kylkĂ€nsla och tvĂ„lenergi och snatter och spolande kranar. Kyskhet av en direkt oprövad art.

( BĂ€ddningen kommer sen med sina prövningar. Filtvaret skall strĂ€ckas hĂ„rt som en varp. Och inga flinar under sĂ€ngen för fan. Man ska kunna ta med handen över vĂ€ven utan att fĂ„ en rynka i fingrarna. Ja, och sĂ„ mjölkadrĂ€ngsblusen över axlarna och ner till frukosten- Inne i bastun lĂ„g en kaptens uniform utbredd till tork, Scheller göteborgaren lyfte pĂ„ ”svidringen” titta killar sĂ„ hĂ€r mycket Ă€r det kvar av stackarn) – KvĂ€llarna var det: högtid över förberedelserna efter taptot: man kryper ner mellan lakana i sin undersĂ€ng. Eller Ă€ntrar till överdĂ€ck. Jag ligger dĂ€rnere och tittar upp i det bukiga korstandstaket. RĂ€ttar in huvet och vĂ€ntar sömn. Men nĂ€r tystnaden gĂ„tt blir det faktiskt fort pĂ„ kamraterna och logementsbefĂ€lhavarna tjatar. Frisksportarn Henriksen döpt till Kalle Anka hĂ„ller snacket i gĂ„ng. Han ligger naken ovanpĂ„ sĂ€ngen och reser, tar pĂ„ sig hjĂ€lmen och improviserar en smĂ€rre krigsdans. Han har alltid sĂ„ gement roligt. StĂ„r vid sĂ€ngkanten och vĂ€drar efter ett skĂ€mt och ett skratt. Han grinar stort med mops trynet, riktigt hugger Ă„t sig komikens flĂ€skben vandrar runt med det och fröjdar sig Ă„t godbiten. NĂ€r humöret börjar sjunka i luckan klĂ€mmer han i med historier pĂ„ ett förtrolig viskande sĂ„ sprĂ„k med norrbrytning. Just den lilla melodien i rösten gör gamla historier som nya. Men rudianiej en sĂ„n reklam för frisksporten.

Göteborgaren lirkar in samsprĂ„ket pĂ„ vitsas: Varför e alla kanalbĂ„tar röa i bottnen? – Jo, det beror pĂ„ VĂ€nermo reglering. Och vidare i den stilen. Vi trivs ihop. Ingen bryter av. Och finns det nĂ„n trĂ„kmĂ„ns sĂ„ Ă€r det vĂ€l jag. Torsdag vid midnatt fick logementet tillskott av tvĂ„ försenade: en liten vĂ€stgöte med ungdomskorset pĂ„ rockuppslaget och en stockholmsgrabb: Faustman presenterade han sig. Javisst, tyckte jag inte jag sett det ansiktet. Faustman, vagabondens son med Gösta Chatham (faderslikhet). Student hette tavlan pĂ„ utstĂ€llningen i Konstakademin angĂ„ende förra sommaren. Olja Lila. BlĂ„tt, grönt, signerat Mollie Faustman. Cigarett i högra mungipan, silande ögon. JoodĂ„.

MĂ„ndagen den 12 juli.
”Ni dĂ€rute till vĂ€nster. Edvardsson eller va ni heter. Jag har mĂ€rkt att ni har en dĂ„lig hĂ„llning och aldrig intar ordentlig enskild. Det mĂ„ste inverka menligt frĂ€nar den hetlevrade Jörne. Inverka menligt. PĂ„ va fan dĂ„? Det visste inte Jörne, som kanske har rĂ€tt. Den starke soldaten 571 Johansson – linlugg, fast kĂ€ke, tummar- anser att jag nĂ€ste’en viss skum figur, sa Isacson, Ă€r avdelningens slöaste. Omdömet retar mig inte. PĂ„ sĂ€tt och vis smickrar det: hĂ€r ser ni en som inte krusar befĂ€let. Förresten Ă€r jag antimilitarist och lĂ„t dom försök.
Det psykiska motstĂ„ndet Ă€r för stort: tankarna fladdra Ă„t alla hĂ„ll Ă„tminstone Ă€r den ofta fjĂ€rran frĂ„n Jörnes instruktioner (tanklöshetsslummern med blicken pĂ„ strĂ„et eller lillfingernageln). Det kan vĂ€l kvitta om den hĂ€r tomkvarnen som inget vatten och ingen vind driver mal med eller utan mitt understöd. Högst fyra fem gĂ„nger har jag under övningar rĂ„kat, snudda vid krigstanken, att man gĂ„r i krigets elementarskola. Kriget förverkligat glömmer nog enskild stĂ€llning och för fot gevĂ€r. Enskild stĂ€llning intar man lĂ€mpligen under kistlocket. ”NĂ„n mening ska det vara med allting.”

Fredagen den 1 september

I9

Avdelning halt mumlade den blide förbryllade musikanten Nyström. Vi kom frĂ„n prisskjutningen (den gick Ă„t pipan, eller rĂ€ttare: pipan gick Ă„t—varthĂ€n den ville). Löjtnanten stod dĂ€r och fingrade knappen i livremmen, tittade ner och övertĂ€nkte ett smĂ€rre anförande. Harsch-hm! Jo, jag gratulerar er till goda resultatet i prisskjutningen. Det var ju flera som tog det stora priset. Och sĂ„ (p.s., parantes) kan jag tala om att det Ă€r krig ( krig! Var? Krig! JarĂ„? Jaha! Krig?) mellan Tyskland och Polen. Tio polska stĂ€der, dĂ€ribland Warszawa, Ă€r bombarderade. Polen har samtidigt bombarderat Danzig. Danzig tillhör nu Tyskland (Slut). Löjtnantslakonism i historiskt ögonblick—Man trodde det inte och man visste det.

Man anade det och förnekade det. Kriget. Men nu var det. Kriget pÄ gÄng. Bombplanen ha lyft med laddade smÄ sprÀngkorneter under vingarna, gÄvor till den lidande mÀnskligheten. Kurs pÄ de stora röda stÀderna och slÀppa dem likgiltigt i förbifarten som en fÄgel slÀpper sina exkrementer över viktigare, rödare delar. och godsvagnarna ha rullat bort med stojande soldater som 1914. Kriget. Helst undviker man att lÀgga nÄgra saksynpunkter pÄ det. Man kunde vara den yppersta strategiexpert och krigspsykolog utan att veta nÄgot reellt om de markmetrar, dÀr krigsdemonerna de stora rötmÄnadsdrakarna ryta. Förvisso komma rötmÄnaderna att rada sig tvÄsiffrigt framÄt i det mÀnskliga livet.

1942

Inkallad igen nĂ„gra dagar innan 18 Januari 1942. Året dĂ„ kriget vĂ€nde skriver pappa:


Jag ser inte- vad jag skriver med det hÀr blindblÀcket sÄ det Àr lika gott att ta till blygriffeln. Kanske kan skriften bli vÀrd ett stÀnk fixersprit. Till sin natur har mina anteckningar alltid varit blyerts. Och i detta provisorium av en tillvaro borde de vara det alldeles sÀrskilt mer varder mig sÄ förlÄtet.
Namn har jag nÄgra men de flesta av mina hastigt enrollerade vÀnner Àr Ànnu namnlösa. Det Àr svÄrt att göra dem levande dÄ. Utan namn blir ingen odödlig. Jag ska bli chef för en tiomannagrupp, i vilken en finne, permitterade 471 Kauppinen inrymmer. Han Àr svensk sen tre Är. Annars Àr det nÄgra variationer av fosterlandets söner, Alfredsson, Jansson, Thorstensson etc, alla frÀmlingar till imorgon.
Halmen Àr kostbar som bolster efter missvÀxten och trÀullen ersÀtter nöjaktigt i madrassen. Om nÄgon letande varelse legat pÄ min sÀngjunta förut skulle jag betala en halv kaffekupong för att se det fenomenet. Jag skulle behöva vara skapt som en snok för att trivas med de hÀr pucklarna. Om man satte sig grÀnsle över britsen kunde man leka kamelryttare.


Ligga raklÄng mellan gavlarna det anstÄr en fakir. Men pÄ trots sov jag, till freds med min ovissa framtid, sov trots striden med madrassen och trots de druckna lördagsgossarnas ÄtervÀndo. Medan jag satt pÄ en pall och portrÀtterade karbinen i det riktiga eldskenet stöttes dörren- den vÀstliga av de tvÄ gaveldörrarna- upp med obehÀrskade knuffar och in mellan skrubbarna, ramlade en storvuxen Àdling med ett ansikte mer dött Àn en I9- faldigt och vad frontjÀgares. Hur han kommit sÄ lÄngt som hitut mÄste förbli en gÄta för honom sjÀlv och alla dem som sett en skymt av honom. Golvet skÀlvde under honom som en spÄrvagn i en kurva. Han hade inte sig sjÀlv att hÄlla i. han avancerade med törnar mot gevÀrsstÀll och brÀckliga plywoodskÀrmar till tvÀttrummet. Vad som dÀr hÀnde var mig vidrigt vÀlbekant. Har jag sett ut som en sÄn dÀr döddansare nÄgon gÄng, har jag verkligen? Ja, förvisso!

Det krossade mycket glas hÀr pÄ söndagsmorgonen. Vi satt nÄgra stycken vid pokerbordet. I höjd med kaminen stÄr i vardera Àndan av stallet ett lÄngbord, det ena mer kringsuttet Àn det andra, för dÀr har gossarna en Radiola av god klass Ätminstone nÄgra klasser över Allas veckotidning som Àr det litterÀra inslaget i förlÀggningen- jag polerade just dÄ en teckning och vÀckte förvÄning med den sysslan, nÀr en figur tumlade fram förbi nÀrmaste knut och uttryckte nÄgon bestörtning med armar och ansikte. Vi hörde knappt vad han ropade men upptÀckte i det samma en brunsvart vÀxande vÀldig rök fors upp över de lÄga taken. Rock flÀngdes över bÀgge armarna pÄ en gÄng mitt i loppet. Det var nÄgra tomter bort. Nr 10. Man sprang inÄt, man sprang utÄt och bestÀmde sig för att springa inÄt. Energivresiga pionjÀrer satte redan den första vattenstrÄlen med handkraft genom en brunbrÀnd, eldsprÀngd ruta. Det dÄnade som av underjord i de vÄldsamma eldsnÀrtarna. Elden var gripen av panik, den rusade, trampade, högg bet, piskade och klöste. FörundransvÀrt att en sÄdan vitalitet kunde utvecklas sÄ rött och grant inne i den oansenliga byggnaden. Elden var ojÀmförlig nÀr den slog, den försvarade sin stÀllning som urbild och meterna. SprÄngmarscherna ordnades. ElskÄpens nyckeletuier, krossades, en del med knytnÀvarna. Posten Johansson sköt tre skott. Rutorna small och röken borrade sig ut överallt mörk som ur en röksvamp. Dussinet smÄstrÄlar strilade menlöst som vattenkannor över det ansatta innanmÀtet. Dagofficerare kom lugnt gÄendes. Allt tillgÀngligt manskap kommenderades hit. BrandhjÀlmarna blÀnkte snart och hÄrda slangar skruvades upp till brandposten vid garagen.

Gasmasker gick oförfÀrat in i den röde drakens tillfÀlliga hÄla och började utrymningen. VÄrdslöst vidbrÀnda skÄp och sÀngar Älade sig ut genom gluggarna och svartsvedd trÀull vÀllde varvtals ned i snön som smÄningom isades till. Min vÀn Gustafsson med det frÀcka Olle Bob-ansiktet, stöddes upp pÄ dörren, fick slangpipen i nÀven men missade ventilen och satte, strÄlen i ansiktet pÄ den rödfrusne salamandern. Röken pressade ner honom men hade fÄtt ngt att tala om sen. DÀr kom andra med blodiga hÀnder. Det var de smÄ sprutorna som gjorde susen sa dom. Annars vet ingen men det blir surr om eldvakten. KrigsrÀtt och allting. Arbete var det gott om Ànnu och dagmajorn ropade till sig soldathoparna till samling. Vi ordnade gevÀr och beslÀktade don i dagrummet. En del kolvar var anvÀndbara som gengaskol men de flesta var bara vÄta och lÀtt brynta. Mmm, mmm, fÄr ta och torka ev. mekanismerna mmm, mmm. Blir aldrig anvÀndbara mer annars menade den lille, blÄmunderade fanjunkaren och sÄg pÄ sÀtt och verkad ganska belÄten. Den civila översten- Nordensvan- tog inte sÀrskilt illa upp heller, han rynkade mun som vanligt och stötte kÀppen i snön, han sÄg ut som om han velat pilla lite i brasan och gÄ sen.
Man undrade vad de söndagspermitterade skulle sÀja nÀr dom kom i nattmörkret till ett inhyse dÀr golvet var blött som en gödselbassÀng och taket drypade som trÀd efter regnvÀder. De glasflisorna som kittet kvarhöll tycktes övergjutna med jod, i taket som sÀckade kraftigt hade yxorna tagit upp en extra rökglugg, vÀggarna i torkrummet dÀr elden alldeles sÀkert slitit sig ut var beklÀdda med persiankaniner och annat var snedvridet och uppbÀnt och uppflÀkt. Man kunde ha trott att elden sjÀlv sÄ demolerat sitt internat likt en fÄnge som i vredesmod vÀlter omkull sin brits innan han rymmer genom det brutna gallret. ( sk. utförd liknelse).
Man var en aning beklÀmd efter Àventyret. Man kan inte tro pÄ makter, man kan bara frukta dem och vÀnja dem, men elden Àr en övertygande makt, oÀndligt mycket mÀnskligheten till gods, kulturbeteckning duger den till, men en dröjande uppenbarelse av vrede och brÄd ondska. Makterna har vi under seklernas lopp lyckats isolera allt effektivare- blott femti Är tillbaka i tiden var elden stÀdernas skrÀck. Den hÀrjade snabbare Àn bombplan. Den och pesten. Eld och pest. Pest och eld. Dem har vi avvÀpnat men inte oss sjÀlva. Det Àr löjligt att tala om makter i förbistrade mÀnskliga förhÄllanden kriget gör makterna till villiga medel, bakom dem den betvingande, mÀnniskan. Hon Àr verkligen mÀktig. Hon har tagit makterna i sin tjÀnst. NÄgot sÄdant förnam man vÀl och sörjde smÄtt, kunde inte företaga sig nÄgot penna lÄg viljelös med mot blodet. Smuts i rören, som Karl Henrik sa, bildning i avgasarn annars.

MĂ„ndag. Jag hade bara en permis mund- mögonalen- över vilodagen sĂ„ utrustningen tog morgontimmarna. Den vanliga bleck- och lĂ€derbrĂ„ten. En vindögd korpral lassade pĂ„ mig och prickade av i rullan. TvĂ„ fĂ„niga malajer slĂ€pade det jag inte orkade till kabyssen. BeklĂ€mningen övergick i ”magvĂ„nda nĂ€r jag skulle anmĂ€la mig för Kihlhagen”. Jag förstĂ„r att löjtnanten Ă€r besviken men jag rĂ„r inte för att jag kom hit ”vad sĂ€jer han dĂ„. Det blev ett snĂ„lt och intresserat mottagande. Han kisade bĂ„de med mun och ögonen nĂ€r han tog mig i översyn. Han sĂ„g ut att fĂ„ tandvĂ€rk av den anblicken. Hur. Ja. Nu kĂ€nner jag igen korpralen. Har ni fĂ„tt er utrustning. Ha, gĂ„, dĂ„ ut till övningarna. Den enkla mĂ€nniskan tĂ€nkte: han kunde vĂ€l ha rest sig och hĂ€lsat pĂ„ en gammal yrkesbroder. Men jag var glad innerst inne att audiensen blev sĂ„ pass kort. Jag hade svĂ„rt med svaromĂ„let och klackarna ville inte gĂ„ ihop. Tafatta bugningar och en mössa som skiftades mellan hĂ€nderna. Hm. Ja.


I Skara hade vi nÄgra skidpromenader i kolligietakt, sedan dess har jag inte haft tillfÀlle att utöva denna folksport. Nu fick jag ett par överlÄnga lÀktor under skorna och till dem ett par ojÀmna grova bambustÀnger med skamfilade ringar och defekta remmar. Jag kÀnde mig mycket beslÀktade med 60-Ärige hemvÀrnsman H.S. Nyberg nÀr jag slÀpade mig ned till KÄlledalsbrinken. Jag undvek folksamlingar och prövade balansen i ensliga, förrÀdiska spÄr. PÄ stora fÀltet under Röda villan samövade strids trupp och stridsvagnar, som rev upp vÀldiga spÄr i snön, ett slags larvande tusenfotingar, komiska, produkter av en rörlig fantasi. NÀr jag hankat mig fram till Dunkehall visade sig adressen vara fel. T2:s skjutbana, nja, det hÀr Àr vÀl husarernas, men var fan dÄ. Tillbaks till starten för mig kunde ju inte följa mig lust och avbryta all samröre med Kihlhagen och Co. Bindslen slÀppte efter vart fjÀrde steg, jag fick spÀnna dom över senan som i barndomen men dÄ rev remmarna upp hÀlarna sÄ att varje ryck i laggarna vÄllade sveda och hjÀrtestygn. Ebba hÀr gÄr din hjÀlte över ett soligt fÀlt, han ser bergen som bestÀndiga julkort vÀsterut, men han ler inte. Varför blir man sÄ ensam med sig sjÀlv i snö? Ensam med sig sjÀlv. Man kan inte gott lÀgga sig till rÀtta och ge fan i allt nÀr kölden Àr tvÄsiffrig och vattnet knappt hinner fram mellan brinkarna.


Ja TetvÄs skjutbana den ligger oppaföre Folkets park om du vet var det ligger, löd beskedet frÄn den inropade malajpersedeln. Nu sved hÀlarna som om jag hade hÄllit dom över vallningsbrasan vid snickarmagasinet. Jag blev ynka liten, sjönk liksom i nivÄ med fotknölarna till hÀlarnas nÀrhet. Lidandets dvÀrgkrympling lossade tortyrredskapen av fötterna och bar sitt korst förbi stenkÄkarna in i stan, men dÀr hittade han nÄgra nypor lössnö och begick oförsiktigheten att Äter klÀmma fast tÄ skruvarna om hÀlsenan. Kinerisk fotvÄrd. Stegen var den lÄngsamma Älderdomens, sitlen Ada Lewahns minus sjÀlvironin. SmÀrtornas man mötte hÄn i varje gathörn, han tog mycket ogena omvÀgar men ÀndÄ rÄkade han in i ett getingbo av smÀdelser. LÀttrörliga skolbarn samlades kring de tröga lÀngderna och en flicka undrade vart farbror skulle ta vÀgen med dom dÀr lÄnga skidorna.
Ni ska inte göra narr av en kronans karl.


Det Àr rÀtt. Alla barn i början tröstade en annan. Men dÄ blev den trötte förbannad och klappade ivÀg som trolla uppÄt berget: Jo den, sa barnen i korus, han kunde inte Äk, sa han. Det var ju rena spurten. HÄj! Men nÀr han stuckit ner bakom nÀrmaste backbula stannade han upp och vinkade Ät ungarna som klÀttrade över bockprofil likt alpjÀgare och solsiluetter.


FÀnrik vkorp. En anmÀler sig?
Var har korp hÄllit hus.
Jag tog fel pĂ„ platsen. Å sĂ„ fick jag trasiga bindningar Ă„ssĂ„.
Är korp. SkidtrĂ€nad.


Jag har inte Äkt pÄ tie Är. DÄ skakade fÀnriken pÄ huvet och stampade i snön. Ovanan vid bössknallen gick med andra salvan och sen var man klar för det blÄfruset tafatta protokollet. I en vitpÀls upptÀckte jag strax Bogrens lilla barnansikte. Bogren 40, sedermera tross chef pÄ 72, en intelligent och lugnt bestÀllsam specerihandlare. Nu vpl. Furir. Dessutom femÄringskinder, denna flickmun, en svensk soldat i toppklass ÀndÄ. kedja förmedlade order upp till markörerna: Det mÄste vara jÀkligt Ä markera nu, fingrarna fryser vÀl fast pÄ slÀdarna dÀruppe.
Ja, Ă„ di kan ju’te blistra tavlera med vantarna pĂ„ sĂ„. Konstigt förresten att di hĂ€r fĂ€lttelefonera allitd ska strejka. Di har dĂ„ aldrig varit kuranta under den tid jag gĂ„tt hĂ€r. Ropen ekade mot det nakna berget. FĂ„gelström huttrade nere i snön, i vĂ€ntan pĂ„ sin tur- han hĂ€mtade sig kvickt frĂ„n lördagsfyllan. Han har ett slött sympatiuttryck i ögonen. Hans ansikte Ă€r lĂ€tt kriminellt men man kan riva loss den beteckningen först som sist. Hans karaktĂ€r Ă€r sĂ€kert rĂ€tt slapp men han Ă€r lojal med de lojale. Han har ingen hĂ„rdhet att sĂ€tta in i sitt öde. Gangster obskyren tycks vara utan representanter hĂ€r.

”Du ska inte skĂ€mma bort pojka. Du vet di Ă€r rekryter Ă€n” manade Bogren förtroligt nĂ€r jag samlat upp papperet efter skjutningen. Jag var Ă€ngslig för störtloppet men det visade sig att jag hade bĂ€ttre balans Ă€n mĂ„nga av de meniga som redan hunnit trĂ€na in skidans grundelement. Hade bara snön förekommit rikligare sĂ„ hade jag tagit sluttningen i ett svep. Jag gladde mig Ă„t denna upptĂ€ckt och frĂ€ste en smula frĂ€ckt nu mellan trĂ„dstolparna och över en nedpressad taggtrĂ„d. HĂ€sjöstilen var jag bekant med genom tidningarna och den tycktes passa mig bra. Jag Ă€r tillrĂ€ckligt stark i lĂ„ren för den och glidet smög sig fram ur kroppsvinklen. Det skulle vara roligt om jag fine tillfĂ€lle att skaffa mig rutin som rĂ€nnare. Ett par lĂ€tta terrĂ€ngskidor av min egen lĂ€ngd skulle vĂ€l göra övningarna Ă„tskilligt, njutbarare. De hĂ€r gamla 15 mila- rakorna tillĂ„ta mig en forcering att tala om. I tĂ€ten lopp fĂ€nriken undan med mjuka stavhugg. KĂ€pparna pendlade sĂ„ vackert och obesvĂ€rat lĂ€ngs spĂ„ret. Mina knubbiga störar utförde motstrĂ€vigt sitt grovarbete med klent fĂ€ste i det snĂ„la vĂ€glaget. Men de ingav den osĂ€kre en slags trygghet. De stöttade bra nĂ€r jag var pĂ„ vĂ€g över styr. Jag tillhörde inte de olyckliga. En av dem kom med skidspetsen i handen likt souveniren av ett flygplansvrak.


(Maten Ă€r fortfarande riklig men kvaliteten skiftande. Man fĂ„r enbart det nya gula margarinet till mörkt, tĂ€t bröd.) NĂ„gra ord om befĂ€let. Kompanichefens stf, fĂ€nrik Kjellqvist Ă€r en av alla omtyckt reservare, med ett lĂ„ngt ifrĂ„n frapperande utseende. Han har det dĂ€r uttrycket av lĂ€ttandfĂ„ddhet över munnen och nĂ€sborrarna, sĂ„ ser en vĂ€ltrĂ€nad tallflyer ut efter ett upplopp. Han har hela sin sjĂ€l dĂ€r. Ögonen blottar dem sĂ€llan. Det hör till den sinnesupphöjda tekniska typen. Lugnt seende utmĂ€rkbara pupillförĂ€ndringar. Det talas om en otrevlig pluton sergeant Nordin frĂ„n Skara. Han firar bröllop och kommer om nĂ„gon dag. Han Ă€r otillgĂ€nglig och personlighetsfattig kan jag förstĂ„r. Han rör sig i en ilsken och sur periferi kring truppen. Sen Ă€r det en frivillig furir, svagt svartmuskig ocksĂ„ en bit Ă„t det tekniska hĂ„llet, en mellanklassare.
Under nytÀndningens sprattlande forell gick jag med gubbknÀn och nedstÀmda vrister frÄn middagsmÄlet. Mörkret rann ut under KÀlledalsbron. Dagkoff. Förde matkolonner till bespisningen. Axelklaffar granskades och en eller annan vante satt i hÄrfÀstet och mösskanten. Vakten stod högt pÄ backen vid stridsvÀgsgallret med vapnet i bÄda hÀnderna, mindre en bild av det beredda Sverige Àn av det lugnt betraktande, kalla landet, som Àr en av de sista ÄskÄdarlÀgrena pÄ vÀrldsteatern. TjÀrelden fladdrade Ànnu smÄtt nedanför vÀgen. Eldkronan lyste egendomligt blodrött mot den violetta grunden och ansikten i nÀrheten fick kopparglans. Romantiskt motiv. EldsjÀlens miniatyr.


I morse vakande jag sida vid sida med en frÀmling, korpral Adamsson, mÄlare frÄn Varnhem. Yrket kunde man avlÀsa i ansiktet, menade Petterson. Det Àr möjligt att hyn Àr kittaktigt vitgul pÄ honom, om det var det den klarvakne, frÀcksskökenske P. avsÄg. Adamsson liknar prof. Erland HjÀrne. UtstÄende ögon, rak panna, trubbig nÀsa, snedskuren haka och nÄgot för breda kinder. Hans lÀggning beskriver sig tÀmligen uttömmande i omkvÀdet:
”Jag vet allri”.
Ska vi ha gördlar nu?
Jag vet allri. Han förlÀnger pÄ ett mÀrkbart sÀtt sitt jakande och nekande. Jaha. HÀ. NÀhÀ. HÀ.
Redan hĂ€rute mĂ€rks det hur friheten tillvĂ€xer med avstĂ„ndet frĂ„n kansliet. AvlĂ€mningen tillgĂ„r sĂ„ att vederbörande utan att slĂ€ppa ett ljud ifrĂ„n sig fĂ€ster nattlistan pĂ„ dörren. Har det redan varit avlĂ€mning, undrar Adamsson, dĂ„ kanske det Ă€r tid för en att klĂ€ sig. Adamsson tycker att det Ă€r barnslitt alltihop. Hun nu den, kĂ€re dagkorpralen
Visst pĂ„minner mycket hĂ€rom om barnavĂ„rd och abx. Vantarna har t.ex. en ”snoa som man drar Ă„t om handleden alldeles som barn brukar ha det ordnat för att inte tappa sina smĂ„ ullhandskar. NĂ€r har pĂ€lsen och vantarna pĂ„ kĂ€nns de senare otympliga och skarvade som proteser.

20 januari 1942
Äntligen en gammal vĂ€n pĂ„ backen. Vem mötte jag i morgondiset, jo 242 Carlsson, löjtnant Dahlstrands och den övriga officerskaderns skyddsling. Han var jĂ€mmerlig att skĂ„da i modell tie, bred och skrynklig och tafatt. Fy fan Edvard, vad man kĂ€nner sig ensam, hĂ„hĂ„, att man skulle möta dig hĂ€r. Å Kihlhagen sen! Kommer du ihĂ„g vad han sa nĂ€r vi skiljdes sist?
Mmm.
Du skulle ha varit med borte vid expeditionen förut. Jag fick hinna pÄ glasögonen och sÄg inte ett dygn. Jag gick rÀtt grÄ. Kihlhagen utan hÀlsa. Ser ni inte karl? gastade han. Nej, vem Àr ni frÄgade jag? Spex förstÄr du.
Det blir ett lindande för hr amanuensen i detta Är. TÀnka sig denne löslemmade sÀl pÄ ett par skidor. Han skulle tas si snabbare fram pÄ snöskor för at nu inte tala om i vattnet. Som skÄning har han en dunkel uppfattning om allt vinterligt. Det Àr knappt att han vet vad rimfrost Àr. Han sammanfattade sina kÀnslor inför prövningarna med ett hjÀrtligt fy faen. Men förslagen som han Àr sÄ dröjer det nog en eller tvÄ dagar innan han övertar sitt befÀl.


”Du förstĂ„r Edvard, jag sĂ€jer bara att jag kompletterar utrustningen, grinade han och slafsade med hĂ€nderna pĂ„ Ă€kta sĂ€lmanĂ©r. Om nĂ„gra dygn tillstöter den lilla terriern Westgren. Jag kan inte pĂ„stĂ„ att jag lĂ€ngtar efter honom.
En Johansson frÄn GullspÄng som tycktes trivas mindre vÀl bland sina likar trevade sig försiktigt fram mot mig och prövade samvaro. Han Àr anstÀlld i GullspÄng- Munkfors och har förlorat et gott hull sedan ifjol mars. TÀnde en cigarrcigarett hade rÄd till det, bolaget betalar halva lönen.
Han sökte gemensamma vÀnner och vi fann nÄgra. Det var nÄgot tillbakadraget och enformigt finkÀnsligt över hans upptrÀdande.
Han gick inte groft fram med duordet som de andra. Skall jag mina honom ett specialIntresse? Jag inbillar mig att han vÀntat pÄ en person att tala dÀmpat och torrt förtroligt med. Varje kvÀll byter han klÀder Àven om inte statsbesök motiverar permis lÀggning. Han skyddar sin lille civilisation genom att iakttaga pressvecken och ha sin egen skjorta med slÀt slips nÀr kvÀller kommer. Jag överdriver hans sjÀlvpietet. Han vÄgar inte alltid underlÀtta den. Han försöker ett slutord dÄ och dÄ för jÀmvikten men han skÀms i ansiktet sedan. Under dagsslitet ler han diskret och fogar sig i kuren- i likhet med alla jag haft beröring med hÀr Àr han förvÄnande tÄlig. Oppositionen och strejkanden Àr obefintlig.

Vad hinner man inte allt glömma under nÄgra Ärs tjÀnstledighet- man mÄste betrakta krigsinternatet som den normala vistelseorten nu.

Kuriren
FĂ€nrik, 1942
Nordin, 1942

GevÀrsexercisen i grund snö satte minnesreaktonen pÄ ett prov om den bestod till hÀlften blott. Jag presterade en ganska, oregelmÀssig bajonettfÀktning. Vid ett kolvslag flög förresten böljan i en vid bÄge bortemot stridsvagnarna.
”Inte tĂ€nker- a göra nĂ„n exett mer” försĂ€krade Adam. ”NÀÀ, HĂ€â€.
En olĂ€genhet med den hĂ€r tomten Ă€r den lĂ„nga vĂ€gen till maten. Vi gĂ„r vĂ€l en halvmil var dag till och frĂ„n taffeln. Backen vid KĂ€lledal Ă€r otrevligt hal, ”slĂ€tt” som pojkarna sĂ€ger och tunga lastbilar komplicera trafikproblemet över isgatan. NĂ„gon fick dödsstöten av en stĂ€nkskĂ€rm dĂ€r i natt, hörde jag. Döden statuerar ett exempel heter det. NĂ€r olyckan Ă€r framme. Guds finger var nĂ„gon annanstans i det ögonblicket förmodligen.
Filmdetaljen, ömhuldas. Vi har tvÄ förestÀllningar den hÀr veckan. Den första i dag. Men menigheten hade helst velat se Kvinna ombord. HundtjÀnsten och den avvÀrjande striden var visserligen instinktiv och delvis förbluffande sÀkert regisserad med starkt naturalistiska effekter. En pansarstrid utspelades vid grÀvningsfÀltet. Men den var inte avsedd att granskas av lokalkÀnnedomen. Framryckningen var skenbar. Dom rotade kring KrÄkberget frÄn basen till fiendenÀstet, dÀr de döda lÄg vÀldisciplinerat kringströdda utan att dra fingrarna Ät sig nÀr den resande fÀstningen strök förbi med god landsÀkerhet över eldgravar och trÄdhinder.

soldat, 1942
soldat, 1942

Soldater i pappas krig

AlingsÄs

Brev

Sommaren 1953

Martin, Stefan
Stefan och Martin

Efter midsommar reste Gunilla med Martin och Edit till AlingsÄs. Steinwalls (Maj en frökenflicka, klar i huvudet, ganska ordinÀr) hÀmtade dem i en liten taköppen bil. Ett under att de lyckades pressa in sig i den. Med Edits korg och allt. Martin njöt av resan och gjorde livliga observationer, skrev Gunilla sedan.

Ett brev till pappa Ragnar frÄn mamma Gunilla

Älskade vĂ€n! Nu sitter jag hĂ€r och vill sĂ„ gĂ€rna skriva till dig och berĂ€tta. Fast penicillinet gör mig litet dĂ€ven. Resan gick fint Martin var ytterst stillsam och litet dyster Edit var ocksĂ„ snĂ€ll men klĂ€ngig som sĂ„dana smĂ„ alltid Ă€r. För mig försiggick allt pĂ„ ett behagligt avstĂ„nd. I Göteborg var Hilkka och mötte och körde mig till Sahlgrenska och till Martins skrĂ€ck mĂ„ste han följa med till Riksdalersgatan ensam. NĂ„ja det skadar inte jag var ju snart efter sedan jag fĂ„tt en penicillinspruta av Oskar.

Jag Àr 9 mÄnader

Nu kommer lilla Edit krypande hon Àr allas favorit sÀrskilt Stefan kan sitta tyst och beundra. Han har blivit sÄ smal och stilig men har Ànnu svÄrt att tala. Polyper i nÀsan som ska opereras. Han och Martin leker ihop mycket bÀttre Àn förra sommaren. IgÄr var de ute hela dagen i det vackra vÀdret Martin fick en strÄlande aptit till middagen Ät inte mindre Àn sex ordinÀra bitar flÀskpannkaka förutom en tallrik nyponsoppa. Det Àr allt fint för honom att fÄ vara ute i skogen.

Hur det blir vet jag ingenting om. Hilkka Ă€r alltid hos Bo. Det gĂ„r lĂ„ngsamt med förbĂ€ttringen och de fĂ„r berĂ€kna Ă„r dĂ„ de Ă€r hĂ„rt bundna till varandra. Hilkka ser redan sliten ut mycket vaka och jĂ€kt hit och dit. Ma-farmor orkar nog inte riktigt med visserligen sĂ€ger de att det gĂ„r bra men det ser jag att hon Ă€r mycket trött, Bos ekonomi Ă€r alldeles nere sĂ„ nĂ„gon hjĂ€lp kan de inte fĂ„. Jag kryar nu raskt pĂ„ mig sĂ„ jag kan sĂ€tta igĂ„ng och jogga. FĂ„r se hur allt Ă€r vid pĂ„sk-tiden dĂ„ jag hoppas du kan komma och ligga med mig i den sköna franska sĂ€ng som har en framtrĂ€dande plats i vĂ„ningen. Ma kommer nog att flytta till Göteborg och har PontonjĂ€rvĂ„ningen att byta med. Den chansen Ă€r sĂ„ledes ur vĂ€gen och ingenting att sĂ€ga om. Först tyckte jag det var


KÀraste vÀn, du kanske tycker jag gör mig mÄnga bekymmer. Men jag har levt i ett frÄnvarande tillstÄnd. Jag har liksom vÀrjt mig för att vara i fred. Velat göra mig likgiltig sÄ jag slipper. Men jag Àr inte sÄdan jag vill deltaga. Jag tÀnker sÄ mycket pÄ dig i kvÀll, du tÀnker nog ocksÄ pÄ oss och vi lÀngtar bÄda efter varandra.

PÄ mÄndag lÀser du kanske vad jag skrivit. Edit snusar lugnt i sin lilla sÀng och Martin sover i rummet bredvid tillsammans med de andra pojkarna (Stefan, Bror). Jag Àr oÀndligt trött som om krafterna smÀlte bort. Jag lÀngtar sÄ att Äter kÀnna livslust jag kan det sÄ intensivt, jag tycker inte om denna dova olust. KÀraste kom till pÄsk om du kan jag Àlskar dig innanför det mulna.

SÄ Àr det söndagsmorgon och vi har vaknat till en ny kulen dag. Vi vÀntar invasion frÄn AlingsÄs. Barnen försonar en med tillvaron. Jag blir allt mer frÀmmande i vanliga borgerliga sammanhang. Det Àr skönt att ha dig att tÀnka pÄ. Tillsammans med dig skulle jag kunna leva var som helst och skulle kunna ordna miljön trivsam ocksÄ i VÀllingby. SÄ Àr det ju var och en fÄr ordna sitt bo efter sin egenart. Visst ska jag hjÀlpa Hilkka men nog vet jag var jag har mitt. Jag ska nog se till att vi snart Àr tillsammans igen. Nu sÀtter jag i alla fall punkt för krÀmporna.

Bo och Hilkka har mĂ€ngder med böcker som jag inte lĂ€st sĂ„ jag antar nĂ€tterna blir lĂ€snĂ€tter litet trist för jag tĂ€nker med avsky pĂ„ att vi nog fĂ„r vara en vinter till i vĂ„rt kyffe. Denna vinters alla sjukdomar har liksom förtagit charmen. Men det tjĂ€nar just inte till att tĂ€nka pĂ„ det nu nĂ€r sommaren snart kommer. Man pratar hĂ€r sĂ„ mycket om att det lĂ€ttat pĂ„ hyresmarknaden. Du skulle verkligen göra mig ganska glad om du ville gĂ„ till bostadsförmedlingen och tala om familjens förĂ€ndrade lĂ€ge. NĂ€r jag var dĂ€r hade vi ju bara den lilla enrummaren. SĂ€g Ă„t dem att vi bytt oss till en tvĂ„rummare men att den Ă€r hĂ€lsovĂ„dlig. Försök att fĂ„ dem att ge oss en halvmodern i stĂ€llet. Vem vet kanske det lyckas. Vill de ge oss en som vi inte gillar behöver vi inte ta den ingen kan tvinga oss. GĂ„r inte det tĂ€nker jag försöka tvinga vĂ€rden att reparera kakelugnen och tĂ€ta fönstren om vi ocksĂ„ mĂ„ste vĂ€nda oss till hĂ€lsovĂ„rdsnĂ€mnden. Jag vet nog att du tycker det Ă€r obehagligt att göra det men tĂ€nk ocksĂ„ att inte Ă€r det roligt med sjuka barn. Ja det Ă€r litet invecklat en del men du kan glĂ€dja dig att barnen Ă€r i fin form de Ă€r sĂ„ fina och trevliga bĂ„da. Jag har aldrig hört nĂ„gon annan Ă€n Dela sĂ€ga att Martin Ă€r outvecklad. Överallt dit han följer med blir han ansedd som begĂ„vad för en femĂ„ring och att han Ă€r trevlig och rar som gĂ€rna fĂ„r vara med kamraterna. Alla som sett honom förut sĂ€ger att han verkar sĂ„ harmonisk.

Göteborg

Funderade pĂ„ att ta dem med en rundtur med Paddan nĂ„got som Aino fĂ„r berĂ€tta om. Du mĂ„ tro jag var litet högfĂ€rdig hela utflykten. Martin sa innan vi Ă„kte :”du ska ta ”hĂ€ft” stift pĂ„ munnen dĂ„ tycker jag att du Ă€r söt.” SĂ€llan har jag kĂ€nt mig sĂ„ smickrad det lönar sig tydligen att göra sig prydlig. Jag har ocksĂ„ permanentat hĂ„ret och det Ă€r han mycket förtjust över. Han Ă€r riktigt charmerande ska jag sĂ€ga. Fast naturligtvis har han alla sina trĂ„kiga egenskaper kvar Ă€ndĂ„. Det Ă€r inte mycket att göra Ă„t.

IgĂ„r kvĂ€ll var jag ute med Majt och Oskar och hörde en underbar sĂ„ngkonsert av den afroamerikanska (“negersĂ„ngerskan” i originaltexten) sĂ„ngerskan Mathilda Dobbs (Mattiwilda 1925-2015). Hon sjöng inte nĂ„gra mĂ€rkliga sĂ„nger utan sĂ„dana som jag hört otaliga gĂ„nger men inte sĂ„ fint och personligt tolkade. Hon liksom lyssnade till sina drillar lika barnsligt lycklig som Edit dĂ„ hon förtjust hör de mĂ€rkliga ljud hon kan frambringa. Är inte detta det vĂ€sentliga i konstnĂ€rskapet? Att ha nĂ„got av barnets glĂ€dje över den egna prestationen. Vad fĂ„r man ut av det? Att den skapande mĂ€nniskan Ă€r infantil. Men det Ă€r Ă€ndĂ„ stor skillnad pĂ„ spĂ€dbarnets och den vuxnes förmĂ„ga endast glĂ€djen över tingen Ă€r gemensamma. GlĂ€dje utan habegĂ€r.


Inte kan jag skriva ett brev utan att utgjuta mig om Edit. Hon Ă€r verkligen bedĂ„rande. Hur mycket kan hon inte redan uttrycka bara med det livliga minspelet i det nĂ€pna ansiktet? Av nĂ„gon anledning var hon sĂ€rskilt hungrig idag. Hon skrek förtvivlat sĂ„ att jag trodde hon var sjuk först. Men nĂ€r hembitrĂ€det tog henne tystnade hon och bara sĂ„g liksom resignerat pĂ„ mig, sĂ„ tog jag henne dĂ„ skrek hon igen och jag förstod att det var nĂ„got annat Ă€n sjukdom jag visade henne flaskan och hon började fĂ€kta vilt med armar och ben. NĂ€r jag la henne i korgen gallskrek hon. Men jag mĂ„ste ju laga i ordning babysemper. Å du skulle sett vilket uttryck av fullkomlig tillfredstĂ€llelse dĂ„ hon Ă€ntligen hade nappen i sin mun. Sedan ville drillarna aldrig ta slut tills hon var sĂ„r trött att hon skrek av det jag tog och vyssjade henne till ro. Fy! SĂ„ fĂ„r man inte göra barnet blir bortskĂ€mt och vill alltid vaggas. Men tĂ€nk om jag tycker det Ă€r sĂ„ trevligt att jag gĂ€rna för mig besvĂ€r till bĂ„das lust! NĂ„gra minuter av kvinnans ”dyrbara liv” som borde Ă€gnas Ă„t ”sjĂ€lsutvecklande” sysselsĂ€ttningar kurser bridgejuntor mannekĂ€nger.


KÀraste vÀn sÄ Àr vi dÄ snart tillsammans igen alla fyra den femte Àr bare en lÀngtan Àn! En lÄng kyss frÄn din kÀraste detta Àr ojÀmförliga begrepp.

NÄ i varje fall har mitt förhÄllande till Martin blivit ett annat. Om jag ocksÄ skÀller pÄ honom ibland dÄ han visar sina sÀmsta sidor kÀnner jag en allt starkare ömhet för denne egendomlige gosse. Jag tycker han alltmer börjar visa drag som liknar dig. Fast Edit kanske visar en Ànnu tydligare likhet. SÀrskilt partiet kring ögonen har du givit henne. Hon Àr sÄ snÀll den lilla utan att vara det minsta slö. Hon möter livet full av godhet och förtroende. Jag blir nÀstan rÀdd ibland dÄ jag ser henne och tÀnker pÄ hur det i allmÀnhet brukar gÄ för sÄdana. Hur som helst en sÄdan grund Àr den sÀkraste.

Ja nu ska jag vÀl se till att kvickna till sÄ pass att barnen fÄr middag. Martin kramar dig kyssa dig sova i din famn Àlskade.

P.S. Edit kan sitta pÄ magen och rida hon ocksÄ! SÄ du fÄr nog ett arbete med dina barn.

En poet i Vasaparken.

En dag i femtiotalets Stockholm

Vasaparken Ă€r ett draghĂ„l. Över den stora grĂ€splanen har vĂ€stan fritt fĂ€lt, den snurrar och snor mellan trĂ€den. Jag blev förkyld dĂ€r en dag före pĂ„sk, influensa, bröt ut pĂ„ söndagen, dĂ„ jag hade uppdraget att göra ett reportage pĂ„ Bosön, tacksam fĂ„ slippa. Stannade hemma. Gunilla ringde till tidningen. OlustkĂ€nslan minskades av att jag hade pĂ„skledigheten framför mig. Dessutom var jag sjuk, nĂ€ra 40 grader, ledvĂ€rk som nĂ€r fönen spolade in över Rheinzabern 50. Men pĂ„ mĂ„ndagen bara snuva. Kunde nog gĂ„tt till jobbet trots motighet men gav fan i det. Inte heller pĂ„ onsdagen och sĂ„ var det pĂ„sken. Som drygade ut med stillaliggande pĂ„ PontonjĂ€rgatan. ”SvĂ€rmor” hade följt med Hilkka och ungarna till Göteborg. Naturligtvis trivdes vi inte i hennes vĂ„ning trots vĂ€rme och det dĂ€r. Frankenstein med skyffeln irriterade. Vi delade en halvliter SkĂ„ne pĂ„ det att Edit blev lite dimmig nĂ€r hon nĂ€r hon fick bröstet sedan. Flickan missprydes en smula och slog pĂ„ kinderna men Ă€r annars 
 och Ă€lsklig att se pĂ„. Har inte nĂ„gon gĂ„ng under sina första tvĂ„ mĂ„nader
 starkt barn som utvecklas harmoniskt och lĂ€ttskött. Martin tycker om henne och visar ömhet, vill att hon ska ut och fĂ„ frisk luft.

Kapitel Åtta

A hard day’s night!

Biografen var packad med ungdomar mellan elva och fjorton. Tomas och jag satt som vanligt i mitten av elfte raden. RidÄn drogs isÀr samtidigt som George, John och Ringo kom springande nedför en gata med ett koppel flickor efter sig började flera tjejer framför och bakom oss hoppa uppochned i stolarna, gapa och skrika hysteriskt.

Jag försökte koncentrera mig pÄ filmen trots de öronbedövande skriken frÄn publiken. En kÀnsla som kunde kallas förÀlskelse omslöt mig, och jag ville ha den för mig sjÀlv. Jag stördes om och om igen sÀrskilt av en tjej framför mig som hela tiden stÀllde sig upp för att skrika. Tomas försökte fÄ tyst pÄ henne genom att slÄ henne sÄ hÄrt han kunde i huvudet med en hoprullad tidning, utan att det hjÀlpte.

Ӏr ni inte knĂ€ppa, det Ă€r en film Ă€r det inte”, tĂ€nkte jag surt. ”De kan liksom inte höra er hur mycket ni Ă€n ropar pĂ„ dem.”

Jag var rĂ€tt nöjd med att lĂ€mna bion. I soffan i köksalkoven kunde jag samman med Tomas sjunka ned och i lugn och ro lyssna till skivan. NĂ„gra bitar ur filmen hade jag tagit till mig och tyckte om som scenen dĂ€r John drunknade i badkaret. NĂ€r de flydde nedför brandtrappan till lĂ„ten Can’t buy me love och scenen nĂ€r Ringo promenerade vid strandkanten och pratade med en ung kille som var i min och Tomas Ă„lder. Pauls morfar var en kul typ.

Can’t buy me love, sjöng Beatles pĂ„ skivan, nu förstod jag lite bĂ€ttre den engelska texten och funderade pĂ„ den.

”Köpte jag er kĂ€rlek om jag köpte era skivor, funderade jag det var inte ringar eller pengar som jag köpte utan er musik, humor och fantasi nĂ€r jag köpte en skiva eller köpte en biobiljett för att se er film. Var det dĂ„lig kĂ€rlek?”

Jag hade alltid Ă€lskat mĂ€nniskor som hade fantasi som berĂ€ttade historier som HC Andersen, Maria, Tomas, sĂ„na som mĂ„lade och skulpterade som mamma och pappa. De berĂ€ttade ju ocksĂ„ historier i sin poesi. Poesi och en text som den i Can’t buy me love var samma. Det kunde vara kul om nĂ„gon som ville sĂ€tta musik till nĂ„got som mamma eller pappa hade skrivit. Jag hade hört och sett pĂ„ Hylands Hörna nĂ„gon som sjungit en sĂ„ng med poesi som Nils Ferlin skrivit.

”En kĂ€rlek som tĂ€nde fantasin eller fantasi som tĂ€nde kĂ€rleken Ă€r det en kĂ€rlek som inte gĂ„r att köpa,” funderade jag. Det var komplicerat för, för att fĂ„ del av the Beatles fantasi som behövdes för att skapa texter och musik mĂ„ste jag köpa deras skivor. TĂ€nkte att de vĂ€l kunde behöva pengar för de behövde nĂ„got att Ă€ta, nĂ„gonstans att bo och det kostade nog pengar att göra skivor som det gjorde att mĂ„la tavlor. De sa i texten att de inte ville ha ringar eller pengar för det kunde inte köpa dem kĂ€rlek. Men var det inte med pengar som man vĂ€rderade vad nĂ„got som skapats var vĂ€rt.

En ring som nÄgon gav till mig inte för nÄgot annat Àn att han tyckte att det var nÄgot han ville ge mig var inte det ocksÄ en kÀrlek som inte köpts för pengar. En köpt kÀrlek var kanske dÄ du gav mig ringen för att genom den fÄ min kÀrlek eller om jag ville ge dig min kÀrlek inte för att det var dig jag Àlskade utan ringen, tÀnkte jag och tyckte att det lÀt ganska bra.

Jag berĂ€ttade för Thias hur jag tĂ€nkt och han skrattade jakande. Skönt att jag tyckt nĂ„got som inte var dumt. Det var spĂ€nnande tyckte jag att fantisera och fundera kring Beatles lĂ„tar ibland var det inte nödvĂ€ndigt med nĂ„got rĂ€tt svar bara att tillĂ„tas ha olika funderingar som nĂ€r pappa, Maria och Martin diskuterade politik eller nĂ„got annat som filosofi. De började med en frĂ„ga som de hade funderingar kring och pratet dem emellan ledde till andra funderingar. Det var kul att lyssna pĂ„ dem. Än ville jag inte ge mig in i deras diskussioner. LĂ€rde mig Ă€ndĂ„ mycket mer av den fria diskussionen Ă€n av de tvĂ€rsĂ€kra uttalanden om saker som mina fosterförĂ€ldrar gav uttryck för.

SÄg alltid pÄ Aktuellt för jag tyckte det var spÀnnande att veta vad som hÀnde i vÀrlden Àven om allt inte var sÄ sÀrskilt roligt. Det var hemskt med krig och barn som inte fick mat. Som barn i alla tider undrade jag varför det var sÄ, men vuxna som Maggie, Lilly och Kent sÄ var det kanske normalt att somliga hade och andra inte hade.

Min mamma var inte normal det var dÀrför hon satt pÄ Beckis, hon som aldrig gjort mig illa. Vuxna som ansÄg sig vara normala sÄg sig som mera vÀrda Àn andra. Det var nÄgot som varken Maria och pappa som alltid pratade om hur det skulle bli fred samman med Martin tÀnkte. Martin ville att det skulle vara fred i Israel precis som hans mamma Dela som lÀngre fram skulle skriva artiklar om att det var nÄgot som Àven palestinierna behövde.

Det var 1964 det hĂ€r Ă„ret nĂ€r jag sĂ„g och lyssnade pĂ„ A hard day’s night. Jag var 11 Ă„r och Beatles och de andra popgrupperna pĂ„stods alla komma frĂ„n Mersey som Gerry & The Pacemakers liv och leverne var pĂ„ tapeten. Varje vecka i programmet som hette Lilla journalen presenterades de. Ingrid Schrewelius var Ă€ndĂ„ mest intresserad av modet frĂ„n Paris.

KlÀder var ett mÄste och Maggie tyckte att Anns avlagda klÀder som tyvÀrr inte passade min fÀrgskala var tillrÀckligt för mig. Mörkgrönt som visst var Anns favoritfÀrg passade inte en blondin, men familjen GrÄ hade vÀl inte rÄd att köpa nytt Ät mig. Kjolar, kalasbyxor, blusar och tröjor, skor som det blev hÄl i, Àven Anns avlagda underklÀder fick jag. I de klÀderna kÀnde jag mig som en barnunge hatade kalasbyxorna, men det fanns ett par kakifÀrgade byxor i högen som jag nu fÄtt och det var ÀndÄ nÄgot nÀr de inte tyckte att jeans var nÄgot de ville kosta pÄ mig.

Men det var inte alls roligt nÀr jag gick in i en butik och nÄgon frÄgade vad jag hette.

Jag heter Edit, svarade jag vÀnligt

Är inte du en pojke, svarade den snorkiga tanten ohövligt.

Varför tror du att jag Àr pojke, undrade jag

Du har byxor och kort hÄr, sa hon. Det Àr omoraliskt att gÄ klÀdd sÄ dÀr.

Jag gick ut frÄn butiken arg och krÀnkt. Det var inte alls roligt att tas för nÄgot man inte var. Men jag hade hört pÄ TV att nÄgra retade de pojkar som lÀt hÄret vÀxa för att fÄ samma frisyr som Beatles blev kallade flickor. Jag förstod hur de kÀnde sig för om man var kille ville man nog tas för pojke precis som jag som flicka. Numera kallade vi oss för killar och tjejer det var bara gamla mÀnniskor som anvÀnde pojke och flicka.

NÀr det dÀr hÀnde mig undrade jag om det var sÄ det kÀndes nÀr nÄgon dömde dig för att du hade en annan hudfÀrg. Jag bestÀmde mig för att jag skulle försöka att aldrig komma med pÄstÄenden om nÄgon som jag inte kÀnde. Det var bÀttre att frÄga vem du var och lÄta den personen berÀtta sjÀlv. Jag beslutade mig för att sÄ skulle jag försöka göra med alla mÀnniskor Àven de dÀr popstjÀrnorna. Det var nÄgot som en del av oss förstod, men som alltid inte alla. Hade jag privilegiet att ha olika sorters vuxna omkring mig som gjorde att jag skulle förstÄ att vi var individer?

Det var musiken som förÀndrade mÄngas liv och P3 sÀnde ett program varje lördag som hette Tio i topp och pÄ tisdagskvÀllarna klockan Ätta var det KvÀllstoppen. Den dÀr radiogrammofonen som Britta hade brukat anvÀnda hade placerats i mitt rum en söndag nÀr jag kom hem frÄn Kungsholmen. Britta hade fÄtt en transistorradio naturligtvis frÄn elektronikföretaget. Den stod i köksfönstret och hon kunde lyssna pÄ den nÀr hon arbetade i köket med maten och bakade bullar. Hon Àlskade Svensktoppen.

Jag var glad för nu kunde jag lyssna pÄ de program jag önskade och helst var det KvÀllstoppen för dÀr spelades de tjugo mest sÄlda lÄtarna Àven sÄnt som fanns Ànnu lÀngre ned pÄ listorna. De populÀraste lÄtarna var inte alltid bÀst tyckte jag, men mina favoriter bland banden var ÀndÄ rÀtt populÀra som Gerry & The Pacemaker, The Troggs, The Tremelous och The Merseybeats förutom The Beatles.

TÀnk att fÄ höra nÄgot av de dÀr banden pÄ riktigt, men om Britta fick som hon ville skulle det aldrig bli sÄ. Jag Àlskade Freddie and the Dreamers show till You were made for me. Freddie var en sÄn som vÄgade bjuda pÄ sig som Tomas, inte som de dÀr i min klass som var snorkiga och verkade tro att det gjorde dem intressanta nÀr de lÄtsades vara tuffa och fÄnade sig om tjejbaciller. De sa ofta högt vad de ansÄg om mig för de ansÄg att jag som barn till en galen morsa var legitimt mobboffer. Det kÀndes sÄ Àven om andra tjejer upplevde det samma, den otÀcka delen av mobbing att man tror sig om att vara speciellt utvald och dÀrmed mindre vÀrd Àn andra.

– Vem vill ha en Ă€cklig tjej som hon? Jag skulle inte vilja ta i henne med tĂ„ng, sa Klasse till de andra killarna tillrĂ€ckligt högt för att jag skulle höra nĂ€r jag gick förbi dem pĂ„ vĂ€g hem frĂ„n skolan under vĂ„ren. Han var sjĂ€lv tanig sĂ„g ut som ett skelett och var sjĂ€lv inte sĂ€rskilt snygg, men killars utseende var visst inte viktigt. Hans kompisar tittade nedlĂ„tande pĂ„ mig och skrattade rĂ„tt.

”Tomas gillar mig och tycker inte jag Ă€r Ă€cklig, tĂ€nkte jag upproriskt,” han Ă€r roligare och sötare Ă€n nĂ„gon av er. Det finns vĂ€l andra Ă€n ni. ”

Flertalet tjejer i skolan tog till sig bilden som kablades ut genom TV och tidningar om hur ett Beatles fan skulle vara. De ville vara ett riktigt fans nÄgot som var viktigt var att tycka, tÀnka och klÀ sig efter den stil som de trodde att fansen frÄn England och USA hade. Om de hade tur hade de pappor som hade rÄd att kosta pÄ dem det som för tillfÀllet var inne. The Beatles var deras hÀr var det inte tillÄtet att ha egna tankar och drömmar om dem. De av oss som inte hade rÄd eller inte ville behandlade de efter eget tycke och de kÀnde sig starka för att de hade en svans av beundrare som svassade kring dem.

– Hur vet ni, vĂ„gade jag frĂ„ga en dag i skolan, hur ett riktigt fan Ă€r genom att se pĂ„ TV. De dĂ€r i England och USA som vi ser pĂ„ TV Ă€r vĂ€l inte alla fans bara nĂ„gra stycken. Det jag sĂ„g nĂ€r Beatles Ă„tervĂ€nde till London pĂ„ flygplatsen var att fansen sĂ„g olika ut allihop.

– Men, det Ă€r viktigt att vara inne och dĂ€rför vill vi vara det begriper du inte, sa Lisbeth och vĂ€nde demonstrativt ryggen Ă„t mig. – Du ser helt ute ut. Ful och sĂ„ har du en galen morsa ocksĂ„.

– Hon Ă€r konstnĂ€r precis som Stu Sutcliffe var och han var Johns bĂ€sta kompis, sa jag surt.

– Stu Ă€r ingen riktig Beatles, sa Karina, Paul Ă€r förresten sötast och jag tror inte att han vill ha nĂ„got med fula tjejer som du att göra. Stick hĂ€rifrĂ„n kom inte hĂ€r och snacka om vĂ„ra killar.

De andra skrattade rÄtt samman med Lisbeth och Karina Àven om de inte hade rÀtt modeklÀder pÄ sig och inte var ett dugg vackrare Àn jag. Jag gick ledsen, men ocksÄ lite arg dÀrifrÄn trodde de verkligen att de var mer intresserade av tolvÄringar Àn av mig som bara var elva.

”De ville nog ha Ă€ldre tjejer alla fyra”, tĂ€nkte jag, ”Pia och jag som bara Ă€r elva Ă€r klokare Ă€n de, för vi visste att Beatles var för gamla för oss”.

Vi ville gÀrna trÀffa nÄgon som dom och Tomas var faktiskt en kille som var lika spÀnnande, rolig och konstnÀrlig som dom. Han hade skaffat sig en liten trumma som han försökte spela pÄ och Àn lÀt det vÀl inte bra, men om han verkligen ville sÄ skulle han nog ocksÄ bli popstjÀrna om han ville. TyvÀrr för mig var han min styvbror och jag kÀnde för honom som man kÀnde för en Àkta bror, men optimistiskt kunde man hoppas pÄ att det fanns fler som han. De dÀr frÄn Mersey hade ju ocksÄ bevisat det.

Tomas och jag hade sovit till lÄngt inpÄ kvÀllen för att orka titta pÄ en direktsÀnd show som började efter tolvslaget pÄ nyÄrsafton dÀr the Beatles skulle upptrÀda.

Det började med att Ringo sköts ut ur en kanon. Sedan kom de andra tre in pÄ scenen för att spela upp en parodi pÄ Romeo och Julia. John var Julia och hade klÀtt ut sig i ett par tjocka lÄnga blonda flÀtor. Han pÄminde mest om en bastant tysk Gretchen och blev förbannad pÄ publiken som störde upptrÀdandet med att vrÄla. Han vÀnde sig mot den och skrek:

– Shut up!

”Du gillar visst inte heller de dĂ€r, tĂ€nkte jag nöjd för jag hade undrat om jag kanske var en trĂ„kig person som inte tyckte om dem som skrek.

The Beatles var deras och de skulle dansa efter fansens pipa. Jag undrade nÀr de skrek sÄ dÀr om det var bandet de var intresserade av eller var det bara deras egna röster. Det verkade som i skolan mest handla om att vara en del av gÀnget och inte om The Beatles. Just nu var det inne att vara Beatles fans och dÄ var de det oavsett om de tyckte om musiken eller inte. Vi som var förtjusta i deras musik, humor och ville se dem upptrÀda var vi i minoritet.

Det trodde jag var fel för nÀr jag sÄg en konsert pÄ TV sÄ satt de flesta fans lugnt och lyssnade till musiken. De som skrek sig döva fick mest uppmÀrksamhet av kameran och eftersom tjejer som Karina och Lisbeth levde pÄ att vara populÀra sÄ apade de efter allt de sÄg pÄ TV. Pia och jag som tjejer upptrÀdde annorlunda inte för att vi var unika utan för att vi tillhörde majoriteten av fans.

Jag kÀnde personligen att jag behövde The Beatles för annat Àn musiken. De gav mig nÄgot som hjÀlpte mig att hantera min egen livssituation. Fans som hade en trygg uppvÀxt kunde kanske inte förstÄ vad de betydde för mig. Jag hade samtidigt svÄrt att förstÄ deras intresse. Det jag undrade över mest var om nÄgon av mina klasskompisar ville bli min kompis. För en kompis i klassen kunde vara kul.

Kapitel Sju

Klass och poesi

Det hade varit under vinterlovet som jag första gÄngen mött Maggies bror Robban utanför Flen. Han var sÄ tunn och smal att han nÀstan försvann bakom sin vÀlvÀxta, bastanta matronan till hustru Elsa. Den vintern hade det varit sÄ mycket snö att den Àven i Sörmland tÀckt taknocken till tvÄvÄningshuset. Ann och jag hade byggt en snölykta samman med kusinerna Kerstin och Anton medan Elsa och Maggie lagade middag. En timme senare hade blöta Lovikkavantar, mössor och byxor hÀngt pÄ tork över den öppna spisen. KÄldolmar, kokt potatis med lingonsylt hade smakat himmelskt. Elsa var bonddotter och kunde allt det som en bondmora borde kunna. Maggies bror var nog inte rÀtt man för henne, hörde att hon ofta muttrade om att han var en lat typ som sÀllan hade arbete.

Robban hade dragit sig undan med fem pilsner i rummet intill, medan Maggie och Elsa satt vid det runda vitmÄlade köksbordet och skvallrade om hans tillkortakommanden.

– Det Ă€r Nils Ferlins fel att min bror strular omkring pĂ„ vĂ€garna super och lĂ€mnar dig och barnen vind för vĂ„g, hade Maggie sagt. DĂ€r kom det hennes negativa syn pĂ„ konstnĂ€rstyper. Det kunde ju inte vara hennes bror som tyckte om att luffa samman med Ferlin. det hade jag tyckt om.

Ann hade gett sig ut med sina kusiner igen, men jag tittade nyfiket in till Robban. En av Nils vÀnner. Han vinkade mig till sig. Han höll nÄgot i handen och med en vÀnlig gest gav han mig det. En liten statyett i brons med de tre aporna, en höll för öronen, en höll för munnen, en höll för ögonen samtidigt gav han sin syster en menande inte helt vÀnlig blick.

Jag hade hört Nils lÀsa sina dikter frÄn radion mÄnga gÄnger och tyckt om hans djupa, varma vÀrmlÀndska stÀmma:

Jag kunde ju vara


En luffare Àr jag- vad mera,
Jag kunde ju vara en prÀst,
Jag kunde ju vara en brukspatron
En bonde eller en hÀst


Det kÀndes stort att fÄ en sÄ fin present av en vÀn till honom. TyvÀrr kom Maggie och Elsa in och störde. Jag hade velat höra nÄgon historia om vad de gjort pÄ vÀgarna. Samma natt drömde jag om att jag gav mig ut pÄ luffen. De kunde kanske följa med, som zigenarnas(numera har de fÄtt sitt riktiga namn romanes) och cirkusfolket gjorde. hÀst och vagn tyckte jag var spÀnnande mindes hur jag fÄtt köra Saga ardennern pÄ landet i Brastad.

Vad var det för sorts familj jag hamnat i dÀr Maggie önskade framstÄ som den vÀlartade kvinnan utan problem. Hon ansÄg visst att de problem som fanns var nÄgon annans fel. Det var inte hennes bror som hade alkoholproblem och som inte tog ansvar för sin familj utan Nils Ferlin som tvingade honom att göra sÄnt han annars inte skulle ha gjort. Dömde hon alla poeter efter samma mÄtt för att en hade tvingat hennes stackars bror att göra nÄgot som fick hennes fina familj att framstÄ som inte fullt sÄ fin.

Fasaden av oantastlighet hade gÄtt sÄ lÄngt att hennes egen familj hade bytt namn frÄn Larsson till GrÄ dÀrför att polisen en dag hade kommit och knackat pÄ deras dörr. De hade gÄtt fel det var grannen de sökte som ocksÄ hette Larsson. Vad skulle grannarna tycka om det hÀnde igen, sÄ bytte de snabbt namn för inte gick det för sig att bli förvÀxlade med lÄgklassiga individer med namnet Larsson. Kents syster var inte heller nÄgon som riktigt dög i hennes ögon. Hennes man var visst bara banktjÀnsteman pÄ ett litet kontor söder om Stockholm. Gretas man var fin ingenjör pÄ ett stort och vÀlkÀnt elektronikföretag. Kents förÀldrar, hette visst Larsson Ànnu.

Hon skröt ÀndÄ med att hans mamma hade ett adligt namn men egentligen var de ocksÄ nÄgra hon ansÄg var konstiga. NÀr jag trÀffade Lilian för första gÄngen mötte jag en gammal kvinna som var lite som min mormors lite viktorianska slÀkt. Vi blev snabbt vÀnner Àven om hon var sÄ senil att hon för det mesta var i sin egen vÀrld. I lÀgenheten vid Odengatan fanns mycket fina antika möbler, tavlor och böcker, en atmosfÀr som kÀndes hemtam för mig. Det var den kulturella atmosfÀren som pÄminde om min egen mormors. MÀnniskor med hennes bakgrund verkade ofta trygga i sin miljö och hade dÀrför rÄd att vara generösa. Maggie som gift in sig i en borgerlig familj var osÀker pÄ sin roll. Hon hade tagit klivit frÄn arbetarklassen till medelklassen genom att gifta sig till det. Var det dÀrför hon gjorde som hon gjorde.

Den enda i hennes egen biologiska familj som hon oupphörligen höjde till skyarna var hennes egen pappa som trots att han var 85 Är var bÄde klar och redig. Han som för den som inte var blind var en försupen, snuskgubbe. Det var hennes sjÀlvförnekelse som gick ut över mig och andra. Hon mÄste för att uppehÄlla en oantastlig fasad lÄtsas att hennes bakgrund inte var sÄ underklassig som den enligt henne var.

Jag som hade kommit in i hennes fina familj frÄn slummens Vasastan hade hon försökt stöpa om sÄ att jag skulle passa in i hennes vÀrldsbild. Hon hade trott att jag var ett socialt underklassigt barn. Men hur skulle det gÄ nÀr ingen utom hennes lilla familj dög. Kents syster dög inte, hennes familj var inte lika fin som hennes.

Fundersam blev hon nĂ€r hon trĂ€ffat min morbror, moster, mormor i Brastad. NĂ„got mĂ„ste vĂ€l vara fel nĂ€r det verkade som om min mamma hade brutit med den i Maggies ögon fina borgerliga miljö som hon kom ifrĂ„n.  Jag hade hört henne prata sĂ€rskilt med grannfrun om vad hon ansĂ„g om kvinnor som skaffade barn utan att vara gifta.

SÄ snart jag bytte miljö blev jag mer aktiv i kamratgÀnget, tog egna initiativ och deltog i lekarna. Maggies beslut att inte lÀngre försöka fostra mig enligt hennes egna normer och vÀrderingar skulle till sist visa sig vara ett gott beslut för mig, bland barnen pÄ MaltesholmsvÀgen i HÀsselby GÄrd.

SÄnt förstod jag inte, inte heller varför de som hade mer pengar, utbildning ocksÄ ansÄgs vara bÀttre mÀnniskor Àn andra. Jag saknade min slÀkt dÀrför att de inte bara med ord utan med sitt sÀtt att vara hade lÀrt mig att döma mÀnniskor som Martin Luther King hade önskat utifrÄn karaktÀr och inget annat. Vi har alla en karaktÀr och vÀrdefull personlighet och att lÀra kÀnna alla de olika typer av mÀnniskor pÄ vÄr jord tyckte jag var spÀnnande. Min fostermor och jag skulle aldrig kunna förstÄ varandra sÄ nÀr jag en dag hörde ett samtal mellan henne och grannfrun drog jag efter andan:

– Hon Ă€r helt omöjlig att uppfostra, sĂ„ nu har jag gett upp, sa hon till grannfrun sĂ„ att jag hörde henne och lite av rĂ€dslan slĂ€ppte taget. Jag blev bara osĂ€ker av att tvingas anpassa mig efter hennes regler.

”Tack för det. Jag kan leva utan dig och din snobbiga lilla familj. Din pappa Ă€r en sĂ„n dĂ€r som folk kallar snuskgubbar och varnar sina barn för. Den enda som Ă€r vĂ€rd nĂ„got Ă€r din bror han som varit luffarkompis med Nils Ferlin.”

Det visade sig att hon menade allvar hon lÀt mig vara och det var skönt. Den uppfostran och vÀgledning jag trodde mig behöva fanns pÄ Svarvargatan.

DÀr i stan tillsammans med Thias, Pia och de andra kunde jag dela min glÀdje inför den nya musiken. HÀr fanns ingen avundsjuk. Pia hade skaffat ett twistband som hon och jag samman med nÄgra andra tjejer trevande började lÀra oss hoppa. Chubby Checkers hit hade skapat nya lekar, kjolar, en dans och en godispÄse. GodispÄsen Twist var den som höll lÀngst fanns Ànnu att köpa Àven om nÄgot ljushuvud har bytt ut det gamla mot nÄgot nytt. Under sommaren hÀlsade jag pÄ i Ingas hem en bit utanför Göteborg. I vardagsrummet i tegelhuset stÀllde vi tvÄ stolar en bit ifrÄn varandra och band twistbandet runt. Inga och jag hittade pÄ flera olika trick som jag tog med mig till stan. Pia blev förtjust.

Kapitel Sex

The Beatles och vÀrlden

NĂ„gra Ă„r hade gĂ„tt jag hade vĂ€xt nĂ„gra centimeter. Året var 1963 pĂ„ vĂ„ren fick jag mitt första betyg. B i alla Ă€mnen, sĂ„ det var vĂ€l godkĂ€nt.

 

Det blev sÄ att jag kunde hÀlsa pÄ Pia och Thias Àven om det inte blev ofta.. Min fostersyster Ann och jag hade inte kommit nÀrmare varandra, skillnaden i temperament, smak och intressen var för djupa. Nu hade hon blivit förtjust i Lill Babs vars skivor hon spelade pÄ sin monogrammofon som hon fÄtt i födelsedagspresent. Klas Göran och Izy Beetzy teenie weenie yellow polka dot bikini hördes om och om igen frÄn hennes rum.

Jag var nu 10 Är och skrev i min skrivbok om Lill Babs och Tarzan som levde tillsammans i djungeln. Alla djur var deras vÀnner som de rÀddade frÄn Skansen och Köpenhamns ZOO. Isbjörnen som hade gÄtt runt, runt pÄ Skansen i mÄnga Är tog de med sig norrut till Arktis för han ville hem och fritt springa omkring dÀr, simma och fÄnga fisk och kanske nÄgon sÀl till middag. Lejonet tog de frÄn ZOO till savannen i Afrika.Ann hade nog blivit fly förbannad om hon visste att jag skrivit en fÄnig historia om hennes stora idol. Det fick man inte göra för hennes idoler var inte alls sÄdana. De var vackra, vÀlklÀdda och levde i slottsliknande hus med en massa tjÀnare, körde sportbil i Franska Rivieran och gick pÄ bal. Lill- Babs skulle gifta sig med en prins inte med en vilde frÄn djungeln. Jag tyckte att prinsar ofta var trÄkiga man ville ha en kille som tog med en pÄ Àventyr och som brydde sig om de som kanske inte hade det sÄ lÀtt som djur i bur.

De har galler för fönstren pÄ Beckis för att förhindra att de dÀr dÄrarna hoppar ut och slÄr ihjÀl sig, sa hon, det kunde de gÄtt göra sÄ blev vi av med dom.

Jo, hade Lilly svarat, önskar ibland att de hÀmtade Kjelle och lÄste in honom för gott. Jag stÄr inte ut med att ha honom hemma lÀngre. han gÄr mig pÄ nerverna Àr inte alls lika snÀll, klok och duktig som Berit.

– Det Ă€r likadant med Edit, men hon Ă€r vĂ€l egentligen inte besvĂ€rlig bara dum och lögnaktig, men sĂ„ blir man vĂ€l om man har en sĂ„n mamma, hade Maggie avslutat samtalet.

”Var det nĂ„got som mamma tĂ€nkte göra”, undrade jag bekymrat, ”hoppa ut genom fönstret, var det dĂ€rför de hade galler för fönstren, tur att inte alla tĂ€nkte som Maggie.”

SÄ satt hon dÀr min mamma i stolen bredvid mig. Hon sÄg pÄ mig med trötta ledsna frÄnvarande ögon. HÄret hade grÄnat pÄtagligt trots att hon Ànnu inte fyllt 50. Det var tre Är sedan vi trÀffats den hÀr stunden var viktig, men svÄr.

Hur gÄr det för dig i skolan, undrade hon.

Bra, svarade jag kort och tydligt avvisande. Situationen var omöjlig att försöka bygga upp en naturlig samvaro pÄ sÄ kort tid och i en offentlig miljö som den hÀr. MÀnniskor sprang upp och ned i trappan, sköterskor skramlade med de tunga nyckelknipporna nÀr de öppnade och stÀngde dörrarna mellan avdelningarna. Vi hade behövt trÀffas utanför sjukhuset i en naturlig miljö dÀr vi kunnat vara för oss sjÀlva.

Jag har börjat sy pÄ en rya, berÀttade mamma efter en stunds tystnad, medan hon nervöst vred pÄ sina tunna rynkiga hÀnder.

Jag har varit hos Thias. Det var roligt, sa jag.

Det var vÀl trevligt, mumlade mamma. Du har det bra hos Maggie.

Ja, det Àr jÀttefint allt, mumlade jag snabbt och sÄ övertygande jag kunde ville att mamma skulle tro det. Hon blev nog glad av att höra att allt var bra sÄ att hon inte behövde oroa sig.

Sköterskan kom och tog med mamma in pÄ avdelningen. Det otÀcka ljudet nÀr lÄset i dörren klickade var en mur mellan mamma och mig. Jag vÀnde Äter till HÀsselby tom pÄ tankar och kÀnslor. Det skulle bli fler korta besök.

Hela vÀgen hade det regnat sÄ det var en blöt jacka som jag hÀngde upp pÄ en krok i hallen. Jag gick in i köket för att ensam Àta middag. Ann var hos sina kusiner som bodde en bit ifrÄn det lilla torget. Den hÀr kvÀllen hade familjen GrÄ bjudit in nÄgra nÀra vÀnner till middag.

I rummet dÀr jag numera höll till hade jag ett litet skrivbord och en sÀng. Resten tÀcktes av ett matsalsbord lÀngst in i ett hörn invid fönstret stod ett vitrinskÄp fyllt med sprit. Efter min ensamma middag kröp jag i sÀng kÀnslomÀssigt trött efter besöket pÄ Beckis. Jag ville vara i vÀgen för frÀmmat som gÀsterna kallades. De kom indroppande runt sextiden.

De dÀr fyllefester var hemska. DÄ sökte jag mig till fantasin och sagans vÀrld. Jag kÀnde mig lite som HC Andersens fula ankunge. En som inte passade in i den vanliga grÄ, fantasilösa vÀrld som verkade vara familjen GrÄs.

Blev mitt folk TV-folk!?

Det fanns nĂ„got i fosterhemmet som intresserade mig  Hade sett en sĂ„dan hos en grannpojke pĂ„ Norrtullsgatan. Det kallades TV första gĂ„ngen och han hade ser en vĂ€sternserie som hette Rawhide pĂ„ amerikanska och  PrĂ€rie i Sverige. Pelle och jag var dĂ„ bĂ„da sex och hade tyckt att jĂ€rnvĂ€gen han hade i sitt rum med berg, skog och ett litet samhĂ€lle med station dĂ€r tĂ„gen susade förbi var mer spĂ€nnande Ă€n den svartvita TV bilden dĂ€r nĂ„gra suddiga figurer red omkring och passade kossor. Leken med jĂ€rnvĂ€gen kunde vi styra sjĂ€lva nĂ„got som barn alltid tyckt om. 

Det var 1960 som TV innehavet steg till en miljon. Var det kanske OS i Rom som var anledningen. Fosterhemmets apparat var ett stort som ett vanligt mahognyskÄp. Bakom dörrarna fanns TV bilden.

  • Morbror Bo
  • Dela
    1950

Det var alltid lika spÀnnande nÀr testbilden pÄ Stockholms stadshus försvann. En TV hallÄa visade sig i rutan. Det blev Aktuellt med Sven Lindahl, vÀdret med Curry Melin och ibland fick vi en tipsrad av Putte Kock. HallÄan var nÀstan alltid blond med den i början av sextiotalet moderiktiga svinryggen. Det var hennes arbete att berÀtta om kvÀllens program som alltid började med en halvtimmes barnprogram. Sigges Cirkus och Kapten Beckdals skafferi med Humle och Dumle var mina favoriter. PÄ lördagarna stannade numera hela Sverige av ett par timmar dÄ Hylands Hörna sÀndes.

Som de flesta barn undrade jag fascinerat hur det hela gick till, men att de dÀr bodde i TV apparaterna den tanken kom aldrig för mig. Men TV tyckte Maggie var farligt för barn och vecklade in sitt resonemang i förklaringar som gjorde att jag mer och mer tappade respekten för henne. Det mÄste en dum flicka som jag lÀra mig att hantera att det dÀr jag sÄg pÄ TV

Jag tyckte att de sÄg ut som riktiga mÀnniskor de dÀr hallÄorna och de som pratade om sÄnt som hÀnt i vÀrlden och vÀdret. Men Maggie var sÀker Ätminstone pÄstod hon det. Trodde hon att det skulle hjÀlpa oss barn att förstÄ vad det var för sorts apparat. Kanske att en del nyheter var ganska otrevliga som det dÀr som hÀnt i Soweto i Syd Afrika. Men enligt Maggie var de annorlunda, primitiva inte som oss. För mig och Maria journalisterna pÄ Svarvargatan var de mÀnniskor som behandlades illa av dem som styrde. Jag tyckte bÀttre om Marias syn pÄ saken.

En kvÀll efter barnprogrammet för nÄgot Är sedan hade jag sett en man i rullstol. Han berÀttade för svenska folket att det var viktigt att barn blev vaccinerade mot polio annars kunde de rÄka lika illa ut som han.

”Det Ă€r ju morbror”, tĂ€nkte jag, hej morbror Bo hade jag vinkat, för Ă€ven om jag förstod att han inte sĂ„g mig sĂ„ var han Ă€ndĂ„ min livslevande underbara morbror. Jag tĂ€nkte att TV var som nĂ€r nĂ„gon filmade dig och filmkameror hade jag sett pappa och hans journalistvĂ€nner anvĂ€nda.

NÀsta kvÀll under sportsÀndningen hade en reporter intervjuat en lÄng smal man pÄ cykel. Han var chef pÄ den tidning som min pappa hade arbetat pÄ nÀr jag var liten. Han kallades för TT och son till Alice Tegnér. Jag hade trÀffat honom nÀr mamma och jag var i Ormaryd i SmÄland en sommar. I en annan nyhetssÀndning berÀttade Martins mamma Dela om Israel.

Det Àr visst riktiga mÀnniskor pÄ TV, hade jag bestÀmt sagt till Maggie vid frukosten en morgon.

Hur vÄgar du ifrÄgasÀtta mig, svarade hon. Det du ser pÄ TV Àr bara pÄhittat begriper du inte det. De Àr inte riktiga mÀnniskor som du ser dÀr, dumma jÀnta.

Men TT kÀnner jag ju, svarade jag. Han trÀffade jag pÄ landet och han var visst pappas chef ett tag. Dela Àr Martins mamma och de kan vÀl inte vara pÄhittade. Morbror Bo Àr vÀl inte heller pÄhittad.

Hur vÄgar du ifrÄgasÀtta mig, sa Maggie argt. Varför var hon sÄ arg och varför var det sÄ viktigt att inte bara inbilla mig utan ocksÄ andra barn att allt vi ser pÄ TV Àr pÄhitt.

Jag tittade ned i grötskÄlen för att undvika kontakt med hennes arga blick men inte kunde hon fÄ mig att tro att det var hon som var klok. Hon visste vÀl inte att det fanns filmkameror som man anvÀnde för att filma folk, funderade jag. Det visste jag att Adam Cartwright var en pÄhittad figur och att i verkligheten hette han Pernell Roberts och var skÄdespelare. Maggie var lite korkad gick hon som andra vuxna pÄ att allt de behövde var en strumpa att dra över TV:n sÄ skulle det bli fÀrg TV. Jag var dum enbart för att jag var barn, men jag begrep att man mÄste ha fÀrg i kameran, men att kanske TV var som en av de dÀr filmprojektorerna som vi hade i skolan att det behövdes nÄgot annat i apparaten för att det skulle bli fÀrg. Tekniskt magasin hade nu nÀr jag blivit 10 och ett halvt och fick vara uppe lite lÀngre blivit ett av mina favoritprogram. Det var spÀnnande med alla de dÀr tekniska uppfinningarna som Erik Bergsten berÀttade om. Han lÀrde mig att förstÄ att det behövdes teknik för att TV en dag skulle fÄ fÀrg och FrÄga Lund som ocksÄ var en favorit svarade professorer av alla slag ocksÄ pÄ sÄnt och annat spÀnnande.

TV tog mig ut pÄ resa i en för mig fascinerande vÀrld nÄgot jag behövde i den inskrÀnkta familjen GrÄs hem. SÄ en deprimerande mörk novemberkvÀll ropade Ann helt oförmodat pÄ mig. Hon hade satt pÄ TV: n för att hennes idol Lill Babs var med i Drop In. Sveriges första TV sÀnda popprogram nÀrmade sig slutet nÀr jag slog mig ned i en av fÄtöljerna.

Nere pÄ scengolvet stod tre unga killar, sjöng och spelade gitarr. Den fjÀrde satt bakom ett trumsÀtt pÄ en avsats lite högre upp. De sjöng pÄ ett sprÄk som jag precis börjat lÀra mig sÄ inte förstod jag texten, men det rÀckte med deras positiva livsbejakande livsglÀdje nÀr de sjöng Please, Please me.

”Vilka underbara killar”, kĂ€nde jag i djupet av mitt hjĂ€rta och de stal mitt och tusentals andra unga hjĂ€rtan i vĂ„rt land liksom de redan gjort i England och senare skulle göra i resten av vĂ€rlden. Det var fantastiskt men inte helt lĂ€tt att dela förĂ€lskelsen med miljontals andra eftersom förĂ€lskelser i vanliga fall var privata och mellan tvĂ„ parter.

The Beatles i Bahamas

Jag var förtjust i dem och eftersom jag Ànnu var i en Älder dÀr sex inte pÄverkade mina kÀnslor handlade det om fyra roliga, spÀnnande killar och deras musik. Drömde om att berÀtta för dem vad de betydde för mig liksom andra undrade jag hur man gjorde. De bodde inte i Sverige, deras adresser fanns inte i vÄr telefonkatalog, till sist tog jag mod till mig och frÄgade Britta. Jag fann henne som vanligt i köket dÀr hon som bÀst penslade kanelbullarna och kanellÀngderna med Àggula.

Jag vill prata med The Beatles, hur gör man det?

Var inte dum Edit, kommenterade Maggie. De Àr popstjÀrnor och sÄna kan man inte tala med. Det borde du begripa. Varför Àr du alltid sÄ dum? Förresten Àr de dÄliga mÀnniskor som du inte ska bry dig om. De Àr lata, omoraliska, dumma och opÄlitliga som alla konstnÀrer.

En gÄng till visade hon att det som betydde nÄgot för mig inte var viktigt för henne. The Beatles var alltför viktigt för mig för att jag skulle sluta intressera mig för dom och resultatet blev att jag mer och mer vÀnde mig till andra vuxna som Maria och ibland pappa om jag behövde nÄgon vuxen. De lyssnade sa inte att jag var dum nÀr jag frÄgade dem om nÄgot.

En liten bok kom med posten frÄn Maria som sa att hon utan att jag behövde frÄga förstod vad som var viktigt för mig och brydde sig. Boken handlade kort om The Beatles början i Liverpool och i Hamburg fram till genombrottet, i mitten fanns bilder pÄ dem.

I boken berÀttades att de hade haft det ganska besvÀrligt nÀr de var barn sÀrskilt John, Paul och Ringo. Johns mamma och pappa hade försvunnit nÀr han var liten sÄ hade hans mamma kommit tillbaks bara för att helt plötsligt dö nÀr nÄgon körde över henne. Pauls mamma hade dött nÀr han var liten. Johns moster verkade inte förstÄ honom precis som mina fosterförÀldrar.

”De hade haft det lika svĂ„rt som jag nĂ€stan,” funderade jag. Min mamma andades visserligen men levande var hon inte och hon fick inte ta hand om mig Ă€ven om hon ville, Vad pappa ville visste jag inte att det fanns en barnavĂ„rdsman som borde ha brytt sig om mig visste jag inte och undrade lite om min mamma var död eller levande. Min mamma skapade saker precis som Johns mamma som hade givit honom en banjo. Mammas vĂ€n hade gett mig en cittra men den hade jag inte fĂ„tt spela pĂ„ för det lĂ€t sĂ„ illa enligt Maggie.

De hade haft det nÀstan likadant som jag. Kul att de hade lyckats och det med nÄgot som jag ocksÄ tyckte var kul. Det gav mig tro och hopp om att jag ocksÄ kunde lyckas, kanske med att bli popstjÀrna. Tyckte det verkade vara kul konst. Som andra ocksÄ blev glada av.

Det var vÀl inget dÄligt jobb att göra andra glada.

Tji fick Maggie, som tyckte att sÄna som vi som gillar att mÄla, skriva, fantisera och göra musik var lata onödiga typer som inte ville jobba. Det tog en hel del jobb att lyckas som Beatles och de andra frÄn Liverpool. Det Maggie inte förstod sig pÄ var dÄligt eller var hon kanske avundsjuk för att de hade lyckats nÀr inte hon hade gjort det. Maggie hade en vacker sÄngröst. Hade hon kanske lÀrt sig av sina förÀldrar samma moral som hon om och om igen försökte tvinga pÄ mig.

Jag lÀste vidare och grÀt över Stu som dött och tyckte synd om Astrid som förlorade honom. Hon verkade vara lite som Aino min kusin som ocksÄ gillade jazz och var duktig pÄ att fotografera. Det hade varit kul att se nÄgon av Stus bilder, men det gick lika bra med Astrids. Fotografera verkade kul men Maggie ville nog inte ge mig en kamera, kanske Maria nÄgon gÄng för hon tyckte inte som Maggie att konst och sÄnt inte var nÄgot för tjejer.

Tjejerna i skolan pratade lika upphetsat om The Beatles som alla andra, men de ville Ànnu inte att jag skulle vara med i deras gÀng. Den klass jag hamnat i hade varit vÀnner sedan de var barn. Jag betraktades kanske som en inkrÀktare. Det skulle ta nÄgra terminer till innan det löste sig nÄgot. Nu gick vi i 4:an. Hade bytt lÀrare, hon hette Frk Hilman. Jag var Ànnu för blyg och osÀker för att vÄga krÀva att fÄ vara med. Jag kunde inte heller riktigt dela Beatles med nÄgon. Det var för kÀnsligt för nÀra mina egna personliga upplevelser. De var min första förÀlskelse och Àrligt hur mÄnga av oss vill egentligen dela vÄra innersta kÀnslor med andra.

Det som tjejerna talade om i skolan kunde jag inte förstÄ mig pÄ. Det viktigaste var visst vem som var sötast. The Beatles handlade för mig om mer Àn hur de sÄg ut och jag ville gÀrna berÀtta om det jag tÀnkt pÄ nÀr jag lÀst boken. Det gick ju inte att bli popstjÀrna om man inte hade en grupp, men tjejerna verkade inte vilja dela bandet med nÄgon som tyckte nÄgot annat Àn det som de tyckte. Var det verkligen sÄ eller blev vi alla itutade frÄn poptidningar och annat att ett fan var pÄ ett visst sÀtt och att vi tjejer enbart skulle bry oss hur de sÄg ut och ocksÄ hur vi sjÀlva sÄg ut.

Men, jag kunde inte göra nÄgot Ät det dÀr för ingen trodde mig och jag kunde inte bevisa att hon slÀngt den. Maria hade sagt att hon tyckte att Maggie var snÀll och duktig sÄ det var vÀl jag som inte förstod bÀttre. Det som skedde i fosterhemmet fick inte pappa eller Maria reda pÄ. Jag hörde för ofta positiva kommentarer om det frÄn dom för att kunna dela med mig av mina upplevelser. De skulle antagligen inte tro mig.

Ibland var Maria som andra vuxna lite vÀl blÄögda. En vuxen person som Maggie visste hur hon skulle upptrÀda korrekt och ge intryck av att vara en trevlig rÀttskaffens person i förhÄllande till andra vuxna vann de oftast över barn. Vuxna trodde oftast att den vuxne visste bÀttre Àn oss barn.

NÀr nÄgot skedde i fosterhemmet som sÄrade mig vÀnde jag mig till mina vÀnner frÄn Liverpool. En viss tröst var det att kÀnna att jag inte var ensam om att bli orÀttvist behandlad.

”Kanske sĂ„na vuxna som Maggie och tant Mimi var onödiga”, sa jag upproriskt pĂ„ lĂ„tsas till John , ” för ni Ă€r det inte, vem kan leva utan er och er musik.”

Thias skulle fÄ vÀnta pÄ sin TV, till nyÄrsafton 1963 innan pappa som alltid lite excentrisk och svÄr att övertala nÀr nÄgot som luktade kommersialism skulle ta plats i hans liv föll till föga pressad av Maud. Han fnös men upptÀckte till sin förvÄning att det inte var en helt dum burk. OS, fotboll och dokumentÀrserien Panorama var inte sÄ dumt att kunna se pÄ TV. Pappa var lite fÄnig en sportjournalist som behövde övertalas för att förstÄ att det kanske kunde vara nÄgot det dÀr med TV.

En lördag tittade Tomas pappa Lennart, som arbetade med att skriva manus till olika deckare som visades pÄ TV, in genom dörren och undrade om vi ville följa med honom. Dagen var varm men jag tog ÀndÄ med en tunn kofta vilket visade sig vara bra. PÄ gatan utanför stod en vit Porsche cabriolet.

”Det hĂ€r skulle Ann och klasskompisarna se de som tyckte de var coolare Ă€n jag”, myste jag.

Tomas och jag satte oss i baksÀtet och Lennart som ville styla lite tog en omvÀg ut till en motorvÀg dÀr han kunde öka farten. Livslusten som tog tag i mig och förde mig vidare pÄ den livsresa som just hade börjat tog tag i mig dÄ vinden blÄste ljum och len i mitt korta blonda hÄr var det. Det var kÀnslan av total frihet, inga stÀngda dörrar fartvinden pÄ motorvÀgen.

Lennart hittade sÄ smÄningom en avtagsvÀg mot DjurgÄrden förbi Skansen och sÄ stannade han vid en vit bungalow som lÄg en bit ovanför en strand som stjÀrnornas i Hollywood och i Nice. DÀr bodde han med sin nya fru och en dalmatiner. Men för mig hade det inte varit mÄlet utan resan som varit den hÀftiga upplevelsen.

I den moderna vÀrlden stÀngde vi in oss i bilar, i tÄg och i Stockholm kröp vi under jord för att resa med tunnelbanan för att ta oss frÄn ett mÄl till ett annat pÄ kortaste och sÀkraste tid. Förlorade vi inte den livslust som infann sig nÀr vi bara gav oss ivÀg utan tanke pÄ mÄlet.

Jag hade försökt berÀtta för Ann om min upplevelse men hon hade tyckt att jag var mallig, och jag hade undrat om hon inte var avundsjuk.

– Äsch, det tror du bara, hade hon svarat och smĂ€lt igen dörren till sitt rum.

Det var dumt av henne för om hon hade önskat sÄ hade jag frÄgat Lennart om hon nÄgon gÄng fick följa med. Avundsjuka var en dum egenskap som jag inte tÀnkte lÀra mig. Jag tyckte det var kul om andra ocksÄ fick ha kul ibland. Det blev Pia som fick hÀnga med i Porschen nÀsta gÄng.

 

 

Kapitel Fem

1961- Murar byggs

Det var i augusti 1961 som Berlinmuren byggdes, men för mig var en annan mur vÀrre. Mamma skulle flyttas frÄn Karolinska Psykiatriska till Beckomberga Mentalsjukhus. Att en vÀn till familjen var den som beslutade om flytten talades det aldrig om. Hur det skulle pÄverka mig som barn var det ingen som egentligen tog hÀnsyn till. Det var bara att bita ihop och acceptera att jag inte skulle fÄ komma hem igen.

Jag hade Ànnu inte nÄgon kompis bland klasskamraterna. Maggie hade bjudit hem nÄgra av dem pÄ min födelsedag. Det blev bara vÀrre av det för de hade inte tyckt om henne och frös dÀrför ut mig totalt. Hon hade skvallrat för en av pojkarnas pappa att min mamma var inlagd pÄ Beckis och det behöll han inte för sig sjÀlv. Snart visste alla klasskamrater om det och de kallade mig dum, ful och Àcklig. Jag var sÄ osÀker pÄ mitt eget vÀrde nÀr jag var i HÀsselby att jag inte vÄgade bryta in och ta plats.

VÄr lÀrarinna tyckte att jag var lite bakom eftersom jag hade svÄrt med matematiken. LÀsningen kÀmpade jag med men eftersom jag lÀspade och fortfarande stammade lite var jag enligt tidens dom dum. Stamningen gick över sÄ snart jag trÀffade Tomas och gÀnget i stan dÀr jag kÀnde mig trygg efter ett tag försvann stamningen helt, men lÀspningen tog lÀngre tid, till slut skickades jag till en talpedagog. Det var aldrig nÄgon av de vuxna inte heller i skolan som undrade över att mina svÄrigheter hade andra orsaker Àn rent mekaniska. LÀspade gjorde jag inte heller inne i stan. Det kunde inte vara nÄgot som hade med fosterhemmet att göra myndigheterna kunde vÀl inte fatta fel beslut. Maggie och fröken Karin var goda vÀnner sedan lÀnge sÄ det mÄste vara mig det var fel pÄ vilket de aldrig glömde att pÄpeka för mig.

I HÀsselby var jag otrygg och dÀrför osÀker pÄ Kungsholmen var jag trygg och dÀrför sÀker. De bÄda hemmen borde ha samarbetat bÀttre, men det beslöts över mitt huvud att jag skulle betraktas som mina fosterförÀldrars barn nÀr jag var dÀr. Hos dem skulle jag följa deras normer nÀr jag var i stan fick jag följa deras det hjÀlpte inte gjorde mig bara mer förvirrad.

Det var enligt expertisen möjligt att ett barn kunde förÀndras genom att omplacera. Miljön var det enda viktiga för ett barns utveckling. Den ursprungliga, att gener faktiskt gjorde att Àven barn inom en och samma familj var olika och dÀrför reagerade olika pÄ samma uppfostran vÄgade man efter nazisternas raslÀra inte ta i sin mun. Rasbiologin var ju ocksÄ en skamlig svensk uppfinning att Darwin hade misstolkats av dem som inbillade sig vara överlÀgsna andra kom att stÀlla till det för mÄnga barn och deras förÀldrar.

Var vi utsatta för expertisens experimentlusta? Framtiden fick utvisa det. Nu nÄgra bilder pÄ Loviselundsskolan frÄn 2010.

Som nybliven 8 Äring pÄ Loviselundsskolan i HÀsselby fanns annat som ett vinterlov att se framemot. Fosterfamiljen reste till FunÀsdalen dÀr de hade hyrt en stuga hos en getbonde. Jag fick följa med.

Vinterlov

Skidorna var Ànnu av trÀ, kringlorna runt stavspetsarna var inte fullt lika stora som pÄ Àldre modeller, men stora nog. Ordentliga pjÀxor pÄ fötterna av lÀder, som sattes fast pÄ skidorna med hjÀlp av stÄlbindningar. MarinblÄ skidbyxor av stuprörsmodell hade jag fÄtt Àrva, tjock islandströja, anorak och vita Lovikkavantar. Skidor hade jag lÀrt mig Äka i en skidskola i Vanadisparken nÀr jag var 6 Är sÄ lappkast, ploga nedför och saxa uppför en backe kunde jag, men det var skillnad pÄ backarna i parken och fjÀllen i HÀrjedalen. Jag skulle senare göra som Maggie och sÀtta mig pÄ skidorna, nÀr det blev för brant. Efter skidfÀrden bjöd bonden pÄ knÀckebrödsmacka med Àkta messmör gjord pÄ getmjölk över en öppen eldstad mitt i lillstugan, surströmmingsklÀmma och skrönor.

Gruvlaget var uppe och höll rast. DĂ„ fick de se en hög med ormar. Det var en hel möja som lĂ„g pĂ„ gruvvarvet. Och dĂ„ var det en i gruvlaget som tog en stĂ„ng och skulle slĂ„ till mitt i ormhögen. Men dĂ„ sa gruvförmannen: ‘Gör inte sĂ„ dĂ€r! Det Ă€r inte bra!’ Men inte brydde sej karln om det, utan slog till med stĂ„ngen bland ormarna. Och i det samma var alltihop borta! ‘Det dĂ€r skulle du inte ha gjort!’ sa gruvförmannen. ‘Det Ă€r inte bra att röra sĂ„nt!’ sa han. Och han fick rĂ€tt för sen fick karlen en stor sten i skallen dĂ€r i gruvan samma dag, sĂ„ han lĂ„g lĂ€nge för döden. Och det dĂ€r var rĂ„dande, och det Ă€r farligt att rĂ„ sig om tocket.

Maggie viskade till Kent hörde jag nÀr jag kröp i sÀng trött efter skidÄkningen att bondens son var efterbliven som man blir i de hÀr tassemarkerna. Jag undrade varför vissa personer aldrig dög i hennes ögon. Men Edvin tyckte jag om för han hade blivit imponerad av mig som var den enda av de dÀr dryga stockholmarna som Ät surströmmingsklÀmma. NÄgon dryg stockholmare var jag inte för surströmming hade mamma och moster Hillkka lÀrt mig Àta en vana de fÄtt med sig ifrÄn barn- och ungdomstiden i Stensele, Byske eller LövÄnger. NÀr det under vintrarna hade funnits att köpa klÀmma i en av bodarna pÄ Skansen hade de, jag och kusin Inger.

Murar byggdes inte bara av betong och murbruk utan ocksÄ mellan mÀnniskor som ansÄgs ha olika vÀrde. En del av oss barn som unga kÀmpade för att riva ner dem. Var det kanske det som var skillnaden mellan mitt ursprungshem och som ju fortfarande fanns pÄ Svarvargatan och mina fosterförÀldrars hem i HÀsselby.

Sommarlov

Duvorna kuttrar i dag
mild luft har blÄst hit frÄn havet
VÄren börjar alltid
för dem som mÀrker tecknen.
Duvorna kuttrar en vinterpaus (G. Bjerner)

Snön smÀlte och majbrasan tÀndes. Studenterna sjöng pÄ den svart/ vita TV:n frÄn elektronikföretaget pÄ Lilla Essingen, att vintern rasat ut bland vÄra fjÀllar. Det var juni och skolavslutning mitt första skolÄr.

VĂ€rme hade vi ingen Ă€nnu men det var gymnastikuppvisning i gymnastiksalen bakom skolan. Efter uppvisningen tog sig elever, förĂ€ldrar och lĂ€rare nedför de lĂ„nga branta trapporna för att samlas pĂ„ skolgĂ„rden i ordentliga rader sexorna till vĂ€nster, de övriga klasserna i rader efter dem och ettorna lĂ€ngst ut till höger, med nĂ€sorna vĂ€nda mot huvudbyggnaden och i bokstavsordning, efternamn frĂ„n A-Ö. Det hade varit förvirrande i början av skolĂ„ret för min del, för vems efternamn hade jag, pappas, mammas eller fosterförĂ€ldrarnas. Den dĂ€r bokstavsordningen hade gĂ€llt bĂ„de nĂ€r det ringde in efter rasten dĂ„ vi skulle stĂ€lla upp oss utanför klassrummet och nĂ€r vi skulle till matsalen. Jag kunde vĂ€lja pĂ„ B, E eller G, men till slut bestĂ€mdes det att eftersom pappa och mamma varit trolovade sĂ„ gĂ€llde pappas efternamn som började pĂ„ E. Och det var ju rĂ€tt mamma ville att jag skulle ha pappas namn Edvardson.

Det var bra tyckte jag för det var tredje plats i kön mitt emellan Nelly och Bettan. De var de enda i klassen som inte retade mig för det dÀr med mamma. I början var inte placeringen sÄ viktig eftersom ettorna alltid kom in sist, men i sexan var vi först och dÄ var vi tre först in. Och först var vÀl alltid bÀst.

Rektorn kunde hĂ„lla sitt tal som handlade om FN och Dag Hammarskiöld som innan Ă„ret var slut skulle vara död, men som Ă€nnu var generalsekreterare och ett bevis för att vĂ„rt land och folk Ă€nnu var att rĂ€kna med. Talet liksom de sĂ„nger vi sjöng som, Man och morske mĂ€n finns i gamla Sverige Ă€n, luktade beundran för den nordiska rasen. Bara för att “kriget“var slut innebar det inte att sk. nazistiska eller som jag hellre menar rasbiologiska vĂ€rderingar kvar bland Ă€ldre i befolkningen och ofta de i skolan, vĂ„rden och kulturen.

En orkester spelade upp och sĂ„ sjöng vi “Du gamla du fria” och “En blomstertid nu kommer”. Den blĂ„/gula flaggan vajjade för blĂ„sten nĂ„gra mörka moln hade tornat upp sig i fjĂ€rran, men visst skulle vi hinna med alltsammans innan Ă„skknallen och störtskuren kom.

Fröken Karin samlade oss med vÄra förÀldrar i klassrummet dÀr hon hade skrivit nÄgra ord pÄ svarta tavlan som egentligen var grön.

Trevlig sommar

VÀlkommen Äter i höst

LÄt stÄ!!

Karin fick en blomsterkvast och en ask choklad sÄ lÀmnade vi skolan för vÄrt första sommarlov och utan betyg. Det var andra Äret i skolan som vi skulle fÄ ett sÄdant. Det viktigaste som skett det Äret var att det blivit förbjudet för lÀraren att anvÀnda vÄld, men tyvÀrr var det okej för förÀldrar.

Dagen dÀrpÄ sken solen och jag stod fÀrdigklÀdd i hallen. Den hÀr dagen hotade att bli varm sÄ jag var klÀdd i shorts, kortÀrmad blus och tygskor. Familjen skulle pÄ semester utan att tala om för mig vart. Mamma hade skrivit ett brev som jag aldrig fick. Det var sÀllan under Ären jag fick lÀsa dom.

Maggie idkade censur, sÄ att mamma hade skrivit att jag skulle leta upp mina kusiner eftersom hon hört att vi skulle till Brastad visste jag inte. Varför det var censurerat kunde man undra, men Maggie hade vÀl sina skÀl.

SpÀnnande kÀndes det att resa ivÀg nÄgonstans vart det Àn ledde. Ann kom in i hallen lÄtsades leta i trÄdkorgen dÀr vantar och mössor förvarades sÄ vÀnde hon sig ilsket mot mig och spÀnde sin stÄlgrÄ blick i mina ljusblÄ.

Du har tagit min handske, Edit, du har haft bort den, det vet jag nog, skrek hon och pekade upprört pÄ mig medan hon rörde runt i korgen. Hon var duktig pÄ att spela teater.

Jag har inte tagit den, försvarade jag mig överraskad av pÄhoppet, undrade för mig sjÀlv vad hon behövde handskar för. (om jag nu hade tagit dom varför bara en)

Det har du visst det. Det vet jag nog, bjÀbbade Ann.

Jag har inte haft nÄgra handskar, svarade jag med osÀkert darrande stÀmma.

Pang! Blodet sprutade frÄn min nÀsa, lÀppen hade spruckit. Kent hade slagit till hÄrt och utan pardon.

Du ljuger, röt han ursinnigt. Naturligtvis gjorde jag det inte kunde det vara hans vÀlartade dotter.

Resolut och utan krusiduller knuffade Maggie in mig i badrummet. Ilsket muttrande med hÄrda hÀnder tvÀttade hon mig ren frÄn blod. Hon var lika övertygad om att jag ljugit som Kent. Jag var alltför groggy efter den perfekta högern mitt i ansiktet för att göra annat Àn att stumt motta den hÄrdhÀnta behandlingen, underligt att jag inte hade stupat i backen.

”Jag var dum sĂ„ det var antagligen nĂ„got jag hade gjort som jag glömt”, tĂ€nkte jag, en timme senare satt jag bekvĂ€mt nedhasad i baksĂ€tet pĂ„ den fullpackade bilen. En tjock vĂ€ska mellan mig och Ann gjorde att jag fick vara ifred för hennes elaka blickar och nyp. Jag hade gott lĂ€kkött och solen sken glatt frĂ„n en klarblĂ„ försommarhimmel, sĂ„ snart hade jag glömt hĂ€ndelsen.

SpÀnningen och nyfikenheten inför resan smög sig sakta pÄ och med fantasins hjÀlp red jag i lugnt trav pÄ Bellman lÀngs med vÀgrenen. Han hade blivit min favoritponny nÀr jag under vÄren dÄ Ann av nÄgon anledning ville ha med mig hade följt henne en eftermiddag efter lektionerna genom skogen frÄn skolan mot ett slott dÀr det fanns ett stall med 10 hÀstar. De flesta var gotlandsruss, men dÀr fanns ocksÄ tvÄ smÄ bruna shetlandsponnyer. En ponny var blandad med arabiskt blod lite vild ofta skenade hon med nÄgon ung ryttarinna desperat hÀngande sig kvar tills hon plötsligt stannade. TvÄ halvblodsskimlar stod ocksÄ stallade i det trÄnga stallet. En svart ponny med vÄgig man som hette Bellman hade blivit min favorit.

Bellman

Inne i skogen fanns vĂ€ttar, tomtar och annat sĂ„dant smĂ„folk som det funnits bilder av i “Bland tomtar och troll”. Hur de sĂ„g ut hade ju bĂ„de John Bauers och Einar Norelius bilder visat mig. De blandades med Elsa Beskows bilder och Ernst Josefssons bild av NĂ€cken. Han som spelade i forsen som vi passerade och dĂ€r sĂ„g jag florstunna Ă€lvor dansande vid skogstjĂ€rnen med de vita nĂ€ckrosorna. Det sĂ„g jag sĂ„ absolut.

En stund stannade vi för rast vid ett vandrarhem nÄgonstans mellan GrÀnna och Göteborg. Det var nödvÀndigt för att Kent inte skulle somna vid ratten. Det var fÄ om inga motorvÀgar pÄ den tiden sÄ det var inte förrÀn sent pÄ eftermiddagen nÀsta dag som vi körde in pÄ en bred, grusig avtagsvÀg innan Brastad. Jag hade sett skylten och blivit glatt överraskad för hÀr hade jag varit pÄ somrarna det mindes jag.

Det var veckan innan midsommar solen stod högt pÄ himlen och smÄ lÀtta sommarmoln rörde sig lojt över nejden. NÀr vi passerade en avtagsvÀg som ledde in mot i en stor, tÀtvuxen skog rös jag till av spÀnning. Jag undrade om det fanns Àlvor, skogsrÄ eller smÄtroll i skogen eller kanske nÄgot annat. Annars var det lika idylliskt fridfullt som bara en svensk sommardag pÄ landet kunde vara. Sex kor lÄg i grÀset lÀttjefullt utspridda och idisslade. De flesta var röda med vita magar, nÄgon hade en stjÀrna i pannan, en av dem var svart och vit. I SkÄne brukade det vara tvÀrtom. NÄgon viftade undan nÄgra pÄflugna flugor med svansen annars var det kolugnt.

En sommardag i juni innebar bara ytterligare en tung arbetsdag med mjölkning, lagning av stÀngsel, arbete i skog och mark för bonden. Inte ens pÄ helgerna var han helt ledig, eftersom djuren alltid mÄste skötas och inte gick det ihop ekonomiskt heller dÀrför hade han tvingats hyra ut ett av de ljust gula tvÄvÄningshusen och övervÄningen dÀr vi skulle bo, till tvÄ förhatliga stockholmsfamiljer.

Jag tog mig snabbt upp till översta vÄningsplanet pÄ huvudbyggnaden och föll huvudstupa i sÀng. Det var tröttsamt att resa, men hÀr kunde det bli en riktig drömsommar, hann jag tÀnka innan jag somnade i sÀngen lÀngst in i hörnet. Tidigt pÄ morgonen vaknade jag alltför uppspelt för att kunna sova lÀngre, inte ens den stolta tuppen med pÄskfÀrger hade vaknat. Klockan var sju och det var redan ljust, sÄ tuppen var en lat typ.

”Det mĂ„ste vara massor av spĂ€nnande saker att upptĂ€cka”, tĂ€nkte jag, modigt utan att tĂ€nka pĂ„ att jag kanske gjorde nĂ„got som Maggie skulle bli arg för klĂ€dde mig sĂ„ tyst jag kunde, utan att vĂ€cka den övriga familjen smög jag nedför trappan och ut pĂ„ förstukvisten. Ett kortklippt klövergrĂ€s mjukt och fuktigt, kittlade under mina bara fötter.

Jag tog mig ut genom grinden mot ladugÄrden dÀr mitt pÄ ladugÄrdsbacken vid den lÄga sneda dörren in till den pÄ kossor redan tömda ladugÄrdsbyggnaden, spÀrrade jag upp mina blÄ i pur hÀpnad inför Äsynen av en alldeles otroligt stor fuxfÀrgad ardenner. Hon för det var ett sto hade en vacker vit blÀs som tÀckte hela den lÄngsmala nÀsryggen. Lykta skulle jag senare i livet lÀra mig att det hette.

Hemma pÄ Vasastan hade jag brukat mata den bruna hÀst som drog lumpkÀrran jag hade inbillat mig att det var Kalle Punt, som det stod om i Mio min Mio. Den hÀr ardennern var mycket större Àn Kalle som antagligen varit en nordsvensk, brun med lÄng tjock svart man.

Bonden en mager lite kutryggig i blÄstÀll klÀdd man placerade just ett ok över bogen pÄ stoet. Det sÄg lÀtt ut nÀr han vant och snabbt backade in henne mellan skacklarna framför en rÀfsa som sattes pÄ plats med hjÀlp av remmar och stroppar. Han satte sig tillrÀtta i den enkla sitsen bakom hÀsten smackade Ät Saga som i maklig skritt rörde sig ut frÄn bondgÄrden.

”Det hĂ€r kunde bli kul,” tĂ€nkte jag och smög efter för att se vart bonden tĂ€nkte sig. I SmĂ„land hade jag sett hur de anvĂ€nde en sĂ„dan dĂ€r nĂ€r de rĂ€fsade hö, men de hade haft traktor istĂ€llet för hĂ€st. Det var mer spĂ€nnande med en hĂ€st. Ekipaget svĂ€ngde in pĂ„ en grĂ€sbevuxen vĂ€g och upp pĂ„ en höjd bakom boningshuset. Bakom ett buskage av tĂ€tvuxet sly gömde sig ett potatisland. Bonden tĂ€nkte visst anvĂ€nda rĂ€fsan för att plocka potatis. Var han för lat att göra det för hand eller tyckte han att hĂ€sten behövde motion. I vilket fall började bonde och hĂ€st rĂ€fsa upp fĂ€rskpotatis ur jorden som vĂ€l skulle vara till sillen vid lunch.

Jag strÀckte mig lojt ut i det morgondaggsfuktiga grÀset en bit ifrÄn och njöt av solen som vÀrmde alltmer. En sotsvart katta med grÀddvita tassar kom pÄ kattors vis försiktigt smygande genom grÀset. Hon Älade sig upp i min famn, dÀr hon snart började spinna.

Mina tankar förde bort mot den dÀr sjumilaskogen vi hade passerat pÄ vÀgen hit. Den hade kommit nÀrmare och jag kÀnde att det var nÄgot sÀrskilt med den. Vad dolde sig dÀr bakom nÄgot roligt eller farligt man visste aldrig med sjumilaskogar.

”Brastad, hade det stĂ„tt pĂ„ skylten sĂ„ tĂ€nk om det var hĂ€r nĂ„gonstans som Inger var pĂ„ somrarna”, och bara tanken att min bĂ€sta kusin fanns nĂ„gonstans i nĂ€rheten fick mig upprymd.

I rasande fart rusade jag tillbaka till gÄrden. Det hÀr mÄste jag berÀtta om. Familjen satt vid frukostbordet nÀr jag i vild galopp, rosig om kinderna, kom instörtande med kattan i hasorna. Hon kunde springa hon trots att hon var tung med kattfoster i livmodern.

Var har du varit? muttrade Maggie ilsket, men eftersom vi var pÄ landet och mÄste uppföra oss bland bondfolket sÄ kunde hon inte straffa mig hur som helst.

Jag har bara varit med bonden nÀr han plockade potatis, hasplade jag ur mig med andan i halsen. Vet du, jag tror att mina kusiner Inger och Ulla finns hÀr nÄgonstans. TÀnk om vi kunde hitta dem.

Vi fÄr vÀl se, svarade Maggie undvikande, sÀtt dig och Àt. Du springer inte i vÀg sÄ dÀr nÄgot mera. Och dagarna gick och inte hittade jag mina kusiner trots att jag kikade i varje buske. Jag var Ànda nere vid badstranden och letade, men inte hittade jag minsta tÄnagel av Inger.

Maggie kallade mig lögnhals och sa att jag skulle sluta fantisera ihop sÄnt som inte var sant. Det var sorgligt att jag inte hittade dem. KÀnde mig dum sÄ dum, som inte begrep att mitt öde var att sitta hela sommaren pÄ en filt samman med Maggie.

Men den svarta kattan födde till sist sex stycken smÄ blinda ungar som hon försökte gömma pÄ höskullen. Bonden hittade dem, la dem i en sÀck och med mig smygande i hasorna gick han djupt in i skogen dÀr stötte han pÄ en slÀt bergvÀgg. Han tog en unge i bakbenen och slog den hÄrt mot vÀggen flera gÄnger tills den slutade andas. Jag stod helt tyst utan minsta rörelse utan nÄgra som helst kÀnslor och sÄg pÄ medan han avverkade kattunge efter kattunge.

Ann busade ihop med Lasse, pojken med det morotsröda stubbade hÄret som bodde tillsammans med sina förÀldrar i huset mittemot höskullen. Han kom frÄn Abrahamsberg som var en vÀsterförort en bit med tunnelbanan frÄn HÀsselby GÄrd. En dag hittade de en skatunge som de matade ihjÀl. SÄ blev Ann halvt ihjÀlstÄngad av en ko, men inte fick hon stryk eller gÄ och lÀgga sig utan middag om hon gjorde nÄgot dumt. Det tyckte jag var orÀttvist och var nÄgot som skapade en distans mellan henne och mig som aldrig skulle brytas.

En het julidag dÄ vi alla gick omkring och svettades och vi borde ha gett oss av till stranden kom Lasse och Ann pÄ den ljusa idén att de skulle hjÀlpa bonden med att mota tjurarna. Oskar och Ruter gick för sig sjÀlva i en stor hage i skogen tillsammans med en ung kviga. Varför de fick för sig att de skulle flytta dem speciellt som Oskar var en riktigt elak typ vet vÀl ingen inte ens de sjÀlva. Men om de vuxna aldrig stoppade deras upptÄg sÄ ledde det till allt farligare upptÄg.

– Vi flyttar tjurarna, Oskar och Ruter, frĂ„n hagen i skogen till hagen pĂ„ andra sidan vĂ€gen, hojtade lintotten Lasse nĂ€r han och Ann passerade förbi mig och Maggie som sov tungt.

– Du fĂ„r stĂ„ vid vĂ€gen och mota över dem, ropade han. Maggie sov Ă€nnu nĂ€r jag smet ivĂ€g eller ens nĂ€r djuren passerade bara nĂ„gra meter frĂ„n henne. Lasse och Ann hade skaffat varsitt spö av sĂ€lj och jag fick ocksĂ„ ett. Det kĂ€ndes pirrigt och spĂ€nnande att Ă€ntligen fĂ„ vara pĂ„ de stora barnens upptĂ„g.

Vi tjejer stÀllde oss pÄ varsin sida om vÀgen för Lasse var kille och han gick modigt och stolt bakom tjurarna och motade dem mot grindöppningen. Kvigan var snÀll och gjorde som vi ville, men nÀr det gÀllde tjurarna ingav inte mina 8 eller Anns 11 nÄgon tillrÀcklig respekt. Oskar och Ruter upptÀckte korna som gick och betade pÄ en Àng lÀngre ned invid grusvÀgen. Doften av dem vibrerade sÄ upphetsande i nÀsborrarna och fick ÄtrÄn att vakna.

Snabbt och utan vidare betĂ€nkligheter forcerade de det el-försedda stĂ€ngsel som Kalle och hans drĂ€ng Anders jobbat med större delen av sommaren. Gissa om de var glada och Kalle mĂ„ste ge sig ivĂ€g med en av korna till tjuren i granngĂ„rden. Det gick inte för sig att hon parade sig med Oskar eller Ruter som var födda pĂ„ gĂ„rden. Och hon hade blivit tossig sĂ„ hon behövde tjur, menade han, suckande över tossiga stockholmare. Ångrade antagligen att han hyrt ut sina hus till de dĂ€r som trodde sig vara bĂ€ttre Ă€n han.

Jag undrade oskyldigt vad han menade, med att kon behövde tjur men Maggie blev arg och ville inte avslöja det för mig. Snuskig fantasi hade hon muttrat.

En dag pÄ stranden

Vi tar med oss barnen till stranden, menade grannfrun. Maggie nickade instÀmmande och istÀllet för att straffas fick vi en belöning. Det var omöjligt att förstÄ sig pÄ vuxnas idéer, men glad var jag nÀr deras beslut gick den vÀgen.

GrusvÀgen ned till stranden var lÄng och grovkornigt grusig. Det hade tagit flera veckor för mina storstadsfötter att vÀnja sig vid att gÄ barfota pÄ den. Nu i mitten pÄ juli sprang jag liksom resten av barnen pÄ lÀtta fötter.

VÀl nere gick jag och plaskade förstrött lÀngs sandstranden. Den var ytterst normalt bohuslÀnsk med blÄstÄngen liggande i raka strÀngar lÀngs vattenbrynet. I bakgrunden höjde sig en hög rak rödskimrande bergvÀgg över nejden. PÄ ena sidan av stranden gick bergskammen enda ut i vattnet och avskÀrmade effektivt det som eventuellt fanns pÄ andra sidan. Jag sÄg nyfiket dit undrade vad som fanns bakom den.

”Var Ă€r Inger”, tĂ€nkte jag, medan jag sökte mig lite lĂ€ngre ut i det lĂ„nggrunda vattnet. Halva sommaren hade gĂ„tt utan att vi trĂ€ffats, ville hon inte det, eller hade jag haft sĂ„ fel. Det kĂ€ndes som om hon fanns i nĂ€rheten, Ă€ven om den hĂ€r stranden var fel strand sĂ„ var det nĂ„got som lockade. Ett plask fick mig att lyfta blicken och titta ut över vattnet. En liten flicka med kort mörkblont hĂ„r stod dĂ€r ute med ryggen vĂ€nd mot mig. Hon kunde inte vara mycket större Ă€n jag och ett dovt pirrande i magen av spĂ€nning nĂ€r hoppet tĂ€ndes rörde upp mina kĂ€nslor. Hennes frĂ€kniga ansikte vĂ€ndes plötsligt mot mig.

En kort sekund som kÀndes som lÄng stod vi bÄda alldeles stilla utan att vÄga andas, rÀdda för att det skulle vara en hÀgring och sÄg avvaktande pÄ varandra. Plötsligt som pÄ kommando började vi samtidigt först i slow-motion röra oss framÄt sÄ sprang vi mot varandra med vattnet stÀnkande i kaskader kring vÄra brunbrÀnda ben. Skrattande tog vi varandra i hÀnderna och dansade runt tills vi överlyckliga föll omkull pÄ tillrÀckligt grunt vatten för att inte vÄra huvuden skulle hamna under vattenytan. Hand i hand kilade vi i vÀg mot klipporna dÀr Inga viskade att moster, morbror och Ulla var.

Maggie och Kent undrade surt vart jag tagit vÀgen, men sÄ upptÀckte de mig bland klipporna och kom ilsket muttrande efter. De hÀlsade pÄ de dÀr personerna som tydligen kÀnde mig.

Trevligt att rÄkas, sa moster. Jag Àr doktor Majt Stenvall och det hÀr Àr min man doktor Oskar. Vi Àr Edits moster och morbror.

God dag doktorn, svarade en förstummad Maggie. Hon var tydligen vÀldigt förtjust i titlar inte ovanligt pÄ den tiden. Hon bara mÄste titulera sin man civilingenjör.

FÄr vi ta med oss Edit för att hon ska fÄ hÀlsa pÄ sin mormor som ocksÄ Àr hÀr, frÄgade moster uppfodrande.

Det gÄr alldeles utmÀrkt, doktor Stenvall, svarade Maggie utan tvekan. Hon fÄr stanna sÄ lÀnge ni tycker det passar.

Doktor var Ànnu pÄ sextiotalet en titel som gjorde att vissa kröp inför överheten en högre titel Àn ingenjör. Brittas upptrÀdande inför mina slÀktingar fick henne att krympa lite framför mina ögon för ögonblicket betydde det lite för mig, men ÀndÄ skulle det göra att jag sÄ smÄningom kunde kasta av mig hennes nedbrytande behandling av mig och min mamma.

Jag, Inger och Ulla hoppade runt pÄ stranden jublande av lycka nÀr vi förstod att vi skulle fÄ vara tillsammans under resten av sommaren.

Morgonen dÀrpÄ nÀr daggen Ànnu fuktade grÀset kom morbror Oskar körande i sin stora gula herrgÄrdsvagn. Den mörktigrerade boxern Akja hoppade glatt ur bilen för att hÀlsa pÄ mig glatt viftade hon med hela kroppen som bara en boxer kunde. Den korta stubbade svansstumpen snurrade som ett helikopterblad. Tillsammans klÀttrade hon och jag efter hÀlsningsceremonin in i det stora utrymmet bak i vagnen dÀr jag, hund och kusiner trÀngde ihop oss pÄ de mjuka kuddarna som lÄg utströdda över hela golvet.

Hundra meter frÄn gÄrden svÀngde morbror in pÄ avtagsvÀgen vi passerat pÄ vÀg till gÄrden. Den förde rÀtt in i den mörka skogen. Morbror körde sÀkert upp och ned för den ena backen efter den andra med den tÀta mörka skogen pÄ var sida vÀgen. SÄ genom ett trollslag tog den och vÀgen plötsligt slut. En vildvuxen stor Àng framför en bergvÀgg uppenbarade sig i all sin glans. Solen sken varmt och det surrade i luften av olika insekter, fjÀrilar i olika fÀrger fladdrade lÀtt omkring bland nÄgot utblommade midsommarblomster och hundkex. En slÀnda svirrade förbi och jag visste genast var jag var.

Sommaren innan pappa hade försvunnit ur vÄra liv hade jag och mamma promenerat runt pÄ vÀgarna som korsade Àngen som jag nu sÄg framför mig. Vid en dikesren inte lÄngt bort invid den röda klippan som reste sig lodrÀt över nejden med en spretig martall klÀngande sig desperat fast vid ett klipputsprÄng, hade vi funnit en död tornsvala. Nu tÀnkte jag att det kanske hade varit Tummelisas svala som vi hade hittat. Den kanske inte var död utan bara lÄg i dvala och en dag skulle den vakna och dÄ skulle jag, mamma och pappa vara tillsammans igen.

 Morbror verkade dödsföraktande köra rakt mot klippan. Han tĂ€nkte vĂ€l inte krascha rakt mot den, men nej det var en synvilla för en bred grusvĂ€g skymtade mellan det högt vajande grĂ€set, lugnt och vant vred han ratten ett halvt varv sĂ„ att den tunga bilen svĂ€ngde Ă„t höger och fortsatte lĂ€ngs vĂ€gen som smalnade av mer och mer tills den tog tvĂ€rstopp, men strax innan vred morbror Ă€nnu en gĂ„ng pĂ„ ratten och sĂ„ var vi pĂ„ den lilla grĂ€sbevuxna stigen den sista biten mot den sommarstuga dĂ€r jag tillbringat sĂ„ mĂ„nga sommardagar tillsammans med Inga, Ulla, moster, mamma och Martin. Det var som att komma hem Ă€ven om mamma naturligtvis inte var dĂ€r, men moster hade sagt att mormor var pĂ„ besök.

Jag, Martin och min kusin Stefan

  • 1957 i Brastad
  • 1958
Bilder frÄn Brastad.

Innan vi var framme vid stugan passerade vi Jonas Alströmers hus. Han var barnbarns barnbarn till originalet och bodde under vintrarna i AlingsÄs precis som Inga. Hon och jag lekte ofta att han var samma Jonas Alströmer som hade försökt införa potatis i vÄrt land pÄ 1700-talet. Den Jonas som bodde i huset visade sig aldrig sÄ han blev ett perfekt mÄl för fantasier om att han var vampyr. Han sov i en kista i jordkÀllaren bredvid huset om dagarna och pÄ natten flög han omkring och letade desperat efter potatis i potatisÄkrar och i matkÀllare. De vuxna menade att det var rÄttor eller skogsmöss som varit framme, men det gick inte vi pÄ.

HerrgÄrdsvagnen saktade in sÄ att barn och hund kunde hoppa ut pÄ den vÀlklippta grÀsmattan, invid ett av körsbÀrstrÀden stod morbror Hans lutad över nÄgot. Han bodde i vanliga fall i Dalarna sÄ han var lÄngt hemifrÄn. Det pÄgick en diskussion mellan honom och moster Ingvor om ett svart klots position. Morbror suckade besviket nÀr Ingegerd tycktes fÄ rÀtt. Han gick muttrande till en pinne en bit ifrÄn som de lagt ut som visade var de skulle börja kasta. Kastet blev perfekt klotet nuddade nÀstan ett mindre rött klot en bit ifrÄn och han log i mjugg. Spelet hette boule och det var Prins Bertil som gjort spelet som Ànnu sÄ lÀnge mest var överklassens tidsfördriv hÀr i Sverige populÀrt. Morbror Bengt var nöjd att ha spöat moster som var en mycket skicklig boule spelare var gott.

  • Mormor
  • Morbror Oskar
  • Moster Majt

I skuggan av ett annat trÀd som till hösten skulle ge fina pÀron lite nÀrmare det vita tvÄvÄningshuset med rödvinsbuskarna vid husknuten, satt en rundnÀtt vithÄrig gammal dam i en vilstol med en florstunn violfÀrgad sjal om sina gamla trötta, vÀrkande axlar. Mormor Sara, för visst var det hon fick snart ett glÀdjestrÄlande barnbarn i sin famn.

Jag hade just nu inte tid att stanna i hennes famn för Inger var pÄ vÀg runt stugknuten dÀr morbror just parkerat bilen. Bakom huset fanns en liten mycket gammal lada, inne i den fanns en tom höskulle, en rostig kokskamin och rester av en svinstia. DÀr lekte vi ibland mamma-pappa- barn, men nu hade Inga tÀnkt sig förbi ladan mot en liten stuga nedbÀddad i en grönskande slÀnt som ett skyddande tÀcke mot vind och rusk. Det var gÀststugan dÀr det fanns tvÄ tvÄvÄningssÀngar och Inga som klÀttrade upp i den översta slafen pÄ den ena viskade att vi skulle fÄ ha stugan alldeles för oss sjÀlva. Förtjust kravlade jag upp i den andra överslafen. La mig som Inger pÄ rygg och betraktade ett par tranor som graciöst dansade vid en skogstjÀrn i taket och visste att det var mamma som hade mÄlat det dÀr vackra. Tranorna verkade leva pÄ riktigt, jag sÄg ju hur de rörde sig i cirklar runt varandra.

”Varför tycker Maggie sĂ„ illa om dem som gör sĂ„nt vackert”, undrade jag dĂ€r jag lĂ„g i djup förundran över vad min egen mamma hade skapat. ”Kanske var det synd om henne, som inte förstod att det var viktigt med vackra saker, kanske hade hon aldrig haft nĂ„gon mamma som kunnat mĂ„la, berĂ€tta sagor eller en mormor som kunde vika tranor och sĂ„g ut som en sagomormor, fantasi som gjorde sĂ„na bilder var lika vackert och skönt som tranorna i taket. Moster kikade nyfiket in genom dörren och ropade att det var saft och bulla i trĂ€dgĂ„rden. Inger och jag hoppade vigt och snabbt ned pĂ„ golvet och sprang nĂ€stan omkull henne för att komma först till bordet dĂ€r moster och hembitrĂ€det Ritva frĂ„n Litauen hade dukat fint precis som Mumins mamma hade gjort.

Det var en ovanligt varm sommardag och dÀrför mÄnga ettriga getinger som gjorde vad de kunde för att fÄ sig en slick av den söta saften. Inte gjorde vi som man enligt regelboken skulle göra sitta stilla utan vi slog efter dem och sprang undan. De blev till sist sÄ arga att de gav sig pÄ inte Inger och jag som var de som mest retat upp dom utan Ulla som alltid av nÄgon outgrundlig anledning var deras Àlsklingsoffer. Hon fick svÄrt att andas sÄ tyvÀrr mÄste morbror ge sig ivÀg till sjukstugan med henne.

Det var synd att hon inte fick följa med och bada, tyckte jag, men Inger tyckte det var bÀttre att slippa sitt pÄhÀng till lillasyster. Och medan mormor gick och la sig för att sova middag hÀmtade vi vÄra badklÀder och moster en korg med lite mer dricka, frukt och bullar.

Inga ledde oss in genom snÄren vid vÀgkanten för den som inte visste att det fanns en stig hÀr skulle den aldrig upptÀckas, vÀxterna dolde den effektivt. Det var lite spÀnnande att kÀnna till en hemlig stig som lÄng och ringlande förde nedför och in i skogen. DÀr var det nÀstan alltid fuktigt och gyttjigt. Som vanligt kittlade och svalkade det skönt under fotsulorna, nÀr geggan letade sig in mellan tÄrna. SÄ mötte vi en bredare grusvÀg som kom lÄngt ifrÄn. De flesta badgÀster tog den omvÀgen till stranden. Vi kÀnde oss malliga över att ha vÄr egen.

Vid vÀgens slut fann vi som vanligt samma gamla eka som lÄg halvt nedsjunken i vattnet omgÀrdad av vass. Stranden vi gick pÄ var i början tÀckt med fint smÄgrus som blev nÄgot finare ju lÀngre vi gick. Jag sÄg vattenbrynet en bit bort och blÄstÄngen vajade sakta för de lÀtta vÄgorna som slog mjukt mot stranden. Inga stannade för att plocka upp nÄgot nyfiket kikade i hennes hand vad det var för nÄgot hon hade hittat. En liten blÄmanet var det den hjÀlpte vi att ta sig ut i vattnet igen ocksÄ en sjöstjÀrna. LÀngst bort mot bergssidan dÀr den enda bryggan stack ut i vattnet hade familjen Steinwalls sitt tillhÄll. Moster bredde ut filten och medhavd matsÀck pÄ den vÀlpolerade klippavsatsen.

Jag försökte vÄga mig ut lÀngst ut pÄ den lÄnga trÀbryggan. Det var lite farligt eftersom den var hal av sjögrÀs pÄ vissa stÀllen men lyckligen framme vid bryggans yttersta grÀns förstod jag varför jag hade kÀnt mig sÄ nÀra Inga dÄ jag varit pÄ den strand jag varit vid dagen innan. Det var bara att hoppa i havet och simma nÄgra meter, ta sig runt udden sÄ skulle jag kunna nÄ den badstrand som Ann och Lasse kanske just nu badade vid.

”SpĂ€nnande”, tĂ€nkte jag, ”att man bara med kĂ€nseln kunde kĂ€nna nĂ€rheten av nĂ„gon annan”.

NÀr jag tittade ned i vattnet vid bryggan sÄg jag hur brÀnnmaneter svÀrmade runt hela bryggan. Det var omöjligt att bada hÀr sÄ Inga och jag beslöt oss för att dela utrymmet pÄ filten med moster. Vi kunde leka sakletare lÀngs stranden som Pippi, Tommy och Annika. Det fanns en hel del olika sorters snÀckor, blÄmaneter, döda sjöstjÀrnor och fina stenar att hitta. De plockade vi med oss för sÀrskilt snÀckorna och stenarna var fina och man kunde ta med dom hem som souvenirer. En sjöstjÀrna ville jag ha med mig dÀr fanns en sÄg jag. den var stor och vackert orangefÀrgad torr och död sedan ett tag.

En vecka senare packade vi in oss tillsammans med de större barnen Britt Marie och Elisabeth som kommit pÄ besök i Britt Maries nyinköpta blÄa Saab. Moster tog sin egen ljusblÄ Opel Kadett, Inger och mormor ville ocksÄ med till Fykan. Det blev att mormor fick Äka sÀkert med moster och vi kusiner i Saaben. MÄnga mil ut mot havsbandet reste vi, men den sista biten ner mot stugorna mÄste vi gÄ nedför en lÄng smal ringlande stig, balanserade pÄ en smal spÄng förbi ett mörkt vatten. LÄngt ned i dalgÄngen syntes klungan med ett par slitna fiskarstugor som desperat tycktes söka skydda sig frÄn de salta höststormarna. Nu var det högsommar och de badade i solskenet.

Mamma hade berÀttat om ett besök hÀr för lÀngesedan nÄgon gÄng pÄ fyrtiotalet om Fykan och som lÄg vid Soten mitt emellan Gravarne och Hunnebostrand. Det fanns bara tre gamla fiskarstugor dÀr. En bebodd av nÄgra oeniga syskon som vÀgrade att sÀlja den för mindre Àn 9000 kronor. Stugan var förfallen redan dÄ, skorstenarna föll ned och trÀdgÄrden vÀxte igen. En annan stuga lÄg nÀrmare havet vid en smal vik som sköt in i de hÄrda klipporna. Den var mer vÀlskött kÀrleksfullt vÄrdad av Jenny.

Den Jenny vi nu mötte var en grÄ och av hÄrt slit krokig kvinna, men lika vÀnlig och kÀrleksfull som mamma beskrivit henne. Men stugan dÀr vi skulle bo var inte lÀngre lika vÀlskött ganska förfallen. Kanske hon ÀndÄ skulle fÄ mycket mer betalt för den Àn de 9000 som de hade begÀrt dÄ. Hon bjöd pÄ kaffe och bulla och en hiskelig historia om hur nÄgra kor hade gÄtt ner sig i vattensamlingen som vi pÄ den rangliga spÄngen just hade passerat.

– Det ska ni veta, barn, sa hon med en finurlig uppsyn, att det inte finns nĂ„gon botten sĂ„ trillar ni i hamnar ni hos hinhĂ„le. Det Ă€r lika visst som det Ă€r sant.

Aino och Stefan kajkade förnöjt omkring pÄ marinblÄ badmadrasser i viken. De var vÄra Àldre kusiner morbror Bo och moster Hilkkas barn som bodde i Göteborg. De var redan i tonÄren, lite yngre Àn Britt Marie och Bettan. Inger, jag och Ulla smÄkusinerna hittade nÄgra madrasser som vi pumpade upp med en rostfÀrgad rund mjuk luftpump innan vi tog oss ut pÄ det halvdjupa vattnet. Stefan försökte knuffa ned oss i vattnet, men det var han sjÀlv som tappade balansen och föll i. Han fick brÄtt upp igen för pÄ botten kravlade hundratals krabbor, som mer Àn gÀrna ville knipsa av en tÄ. De hade tur de var inte matnyttiga, Jenny och moster hade lagat till en vÀstkustssallad pÄ fisk och skaldjur frÄn havet utanför.

Sommaren var snart slut och dÀrmed det roliga. Jag avlÀmnades hos Maggies pappa i KungÀlv. Han var en gammal snuskgubbe upptÀckte jag sÄ snart jag kom in i den lilla lÀgenheten. Jag kÀnde mig obekvÀm och lite rÀdd. Det var nÄgot i luften i atmosfÀren. Jag var glad nÀr vi stuvade in oss i peugeoten för resan tillbaks till Stockholm. Hit ville jag aldrig mer. Gubben hade försökt knipa ihop om mig med sina ben nÀr jag hÀlsat pÄ honom.

Maggie som hade skrutit om sin pappa vad dolde hon för sig sjÀlv. En mur mellan henne och sitt kanske inte sÄ flÀckfria förflutna.