En skön skogsbild som en naturvetenskaplig upplevelse?!

De var de naturvetenskapliga ämnena som numera skulle bevisa för oss vad som var verkligt. Vi svenskar skulle lära oss att Gud att den bibliska historien var osann. Allt som inte kunde bevisas vetenskapligt var osant och påhitt av folk som ville lura oss. Jag fascinerades av den naturvetenskapliga historien om hur vi blivit människor. Jag hade inga som helst problem med att vara släkt med chimpanser, gorillor och orangutanger som vissa kristna hade. De verkade vara spännande, kloka och nyfikna djur.  Hur hade det varit att vara den första människan som tänkte en tanke som ritade en bild som såg upp mot himmelen och undrade vad som skapat allt, undrade jag ofta .

Vad gjorde mig till människa kanske var det nyfikenhet, fantasi och samvaron med andra för en ensam människa klarade sig inte långt vare sig i vildmarken eller inlåst på ett rum som en som satt i fängelse eller på ett sjukhus. Vi hade vandrat från Afrika kanske Etiopien eller hela vägen från Kap Horn i Syd Afrika till jordens alla hörn, inte var det väl bara för att söka nya och bättre jaktmarker. Nog var vi också drivna av nyfikenhet och fantasi. Sökandet efter  Shangri-la är hur gammal?

Våra förfäder hade liksom vi sökt finna svaret på varför vi levde och dog. Vad fanns bortom bergen och vi sökte oss dit och fann svaret som en dörr som vi öppnade och fann vad som fanns bakom den, men svaret gav oss en ny fråga.

Nu hade vi böcker, konst, musik, radio, foto, film, TV, tåg och flyg. Det hade vi inte haft om vi inte varit både nyfikna och fantasifulla varelser. Det var många dörrar som öppnats till olika sanningar och jag fann det fascinerande att det fanns så många svar på en och samma fråga.

Det var inte populärt att ifrågasätta vetenskapens sanning att sånt som inte bevisats inte finns. Men nog fanns  väl Amerika innan vi här i väst upptäckt det, nog fanns väl atomer innan vi upptäckt att de fanns så kanske att mycket av det som vissa av oss trodde fanns faktiskt fanns även om de ännu inte kunnat bevisa det som andar, ett liv efter döden. Varför hade vi upptäckt de där sakerna som naturvetenskapen nu berättade för oss därför att någon hade trott att det fanns och sökt efter svaret på om det fanns eller inte.

Tomas och jag hade haft lite fuffens för oss vid ett tält där Maranata tänkt ha möte på kvällen. Hur många såna sekter fanns egentligen. Lewis Pethrus var inte den ända i Lappland i seklets början även laestadianerna. Jag tyckte om deras sociala engagemang, men hade svårt med deras negativa inställning till sex. Förstod inte vad som var syndigt med att göra sånt man tyckte om som de där sekterna som liksom vetenskapen trodde sig ha den enda sanningen menade.

Jag ville inte vara dum, men hur kunde de där som ansåg att man var dum vara så säkra på att Gud inte fanns. Pappa var säker på att Gud var död, men poesin som han skrev var inte utan själ. Han var kanske ateist därför att han var besviken på kyrkans Gud kanske var det en revolt mot farfar som varit kyrkoherde. Min syster hade blivit katolik hade jag hört Britta viska om och att det inte var riktigt normalt.

Jag ville tro att det fanns något mer än det rent materiella något som kändes i musiken, i en målning, i en dikt och i hjärtat. Men jag önskade en annan Gud än mammon som byggde de där bankpalatsen, enorma varuhusen och shoppingcentra. Ibland var det kul att handla saker men min Gud tyckte att människor behövde böcker, konst, musik, teater, film och kärlek, men var fann jag den Guden. Den Gud jag ville tro på tyckte om inte så helt perfekta människor, hus och musik. Perfektion kändes dött livlöst med en rynka här och där skapades något levande. Ett lik var utan rynkor en levande människa hade många. Ett hus med lite skavanker levde, tyckte jag och var vacker som en knotig stubbe ritad av Einar Norelius.

Mannen från Nazaret hade jag sett på långfredagen. Ännu på sextiotalet var allt stängt den dagen särskilt biografer och annat som kunde räknas som nöjen ansågs otillåtet. Filmen hade premiär långfredagen 1965 och hade brutit med det förbudet. Den och Ben Hur som jag sett samman med pappa, Maud, Tomas och Markus på Vinterpalatset gjorde historien om Jesus mer intressant än det som berättades om på kristendomstimmarna i skolan.

Min konflikt var att det hade sagts att enligt kristendomen var det en stor synd att födas utanför äktenskapet som jag. Britta hade sagt att mamma var en dålig kvinna som inte varit gift med min pappa. Men Matteus evangeliet berättade för mig att Jesus föräldrar inte varit gifta när han kom till. Jesus pappa var en annan än Josef och jag tänkte att han och hans mamma också blivit mobbade av dömande människor. Som vuxen ville han att alla barn oavsett hur de tillkommit skulle välkomnas i hans himmel. Den bilden av honom kunde jag ta till mig. Bilden av en man som förstod de som på något sätt inte passade in i det som ansågs normalt och ville att de som dömde skulle se oss och inte döma oss. Det var Martin Luther Kings dröm när han önskade att hans svarta barn en dag inte skulle dömas efter utseendet utan efter deras karaktär. Men de kristna var och också icketroende som Britta ännu snara att döma de som inte passade in i deras norm.

George Harrisons sitar hade introducerat den indiska musiken i mitt unga liv. Tomas hade köpt ett album med Ravi Shankar och när jag lyssnade till hans sitarspel öppnades dörren till en ny värld av musik och med den deras tro. Indien var en ny och spännande del av världen så annorlunda vår egen med många intressanta tankar i hinduism och buddism. Maud hade tagit till sig yogans möjligheter som hjälpte henne med sin återkommande migrän.

– Tove, sa hon en eftermiddag vet du att lära sig andas enligt yoga är ett bra sätt att komma till rätta med nerverna. Andas!

Jag andades kort. Maud skrattade åt mitt lama försök och visade genom att dra in luft djupt in i lungorna och sen andas ut. Att som rökte två paket Minden om dagen lycckades utan att hosta var ett under i sig. Jag gjorde som hon sa märkte hur jag omedelbart slappnade av och blev lugn.

– Kunde inte det här vara något för stressade vuxna och nervösa rockstjärnor när de skulle upp på scen, undrade jag.

– Absolut, svarade Maud. Det och meditation är ett bättre sätt än piller.

Den där mamman i Mother’s little helper kunde slopa de där gula pillren. De gånger jag träffade mamma på Beckomberga hade jag sett att alla de där pillren inte gjorde att någon på sjukhuset mådde bättre. De verkade bli passiva av dem och det kunde väl inte vara meningen att de skulle sitta på varsin stol i samlingsrummet och stirra ut i tomma intet som vissa tycktes göra.

Det indiska levnadssättet blev populärt bland de äldre eleverna på skolan och några blev vegetarianer. Jag var som vanligt lite ambivalent kunde inte riktigt tycka att allt som kom ifrån Indien var rätt och riktigt. Intressant var det att läsa om hinduismen och buddismen, men varför svälja allt utan betänkligheter.

Patti Boyd hade hittat en Guru åt The Beatles. Indiska på Regeringsgatan blev snabbt populär. Sanna och jag köpte varsin indisk väska, långa halsband och de där elefanterna i elfenben i miniatyrstorlek. Den kvällen stirrade Maharishi Mahesh Yogi mig stint i ögonen genom TV- rutan och uppmanade mig att lyssna på hans tal om kärlek medan John, Paul, George och Ringo satt i en soffa alldeles bakom.

Jag skulle inte lita på honom om jag var ni, tänkte jag tyckte att han utnyttjade dem för att sälja sin tro till mig. Jag trodde på en kärlek som inte var till salu en köpt kärlek var en fattig kärlek. Yogin verkade vilja tvinga på mig hans sanning om den rätta vägen. Eftersom jag var ett dumt Beatles fans skulle jag köpa hans tro och sanning, men tyvärr för honom var jag inte så lättköpt.

Jag blev fundersam när jag såg alla de där människorna som levde på gatorna i Calcutta och andra indiska städer, en religion som menade att de som var fattiga fick skylla sig själva eftersom de i något tidigare liv gjort något dumt och därför fötts kastlösa. Verkade vara ett bekvämt sätt att inte bry sig, men både Buddha och även Gandhi hade som Jesus sökt göra något åt den synen på de mindre lyckligt lottade och i den värld vi nu levde i fanns det många av oss som förstod att fattigdom var inget som du själv var skuld till att om de fattiga fick hjälp så kunde de ta sig ur fattigdomen.

Hinduerna måste ta bort kastsystemet ur sin religion för att jag skulle tro på deras tal om kärlek.

Efter TV intervjun slog jag mig ned vid mitt skrivbord tecknade, lyssnade på en skiva. Min hemliga samtalspartner John fanns alltid där även om jag ibland önskade att jag någon gång kunde träffa någon som han på riktigt. Mina fantasier började som oftast med att vi träffades på ett fik eller en Pub och jag berättade för John vem jag var och vad jag drömde om. Jag berättade för honom om vilket sorts förhållande jag drömde om och undrade om han kanske önskade detsamma.

Hur var det med den där bilden av självsäkerhet som du och de andra stjärnorna visade upp, sa jag till honom, menade du inte vad du sjöng att du inte var så självsäker eller måste man låtsas för att nå framgång och beundran, var du säker på att den där Yogin hade rätt. Hade verkligen han sanningen och måste jag bli vegetarian jag som älskar köttbullar och Mauds köttfärssås.

Hon hade funnit en rätt som under påsken då jag var hos henne och Tomas blivit vår favorit. Rätten hette Jambalaya en kreolsk rätt från New Orleans som innehöll både räkor och rökt skinka. Tomas och jag åt den ena tallriken efter den andra. Vegetarian nej tack för vi ville inte avstå från Jambalaya, ickevåldstanken däremot var något jag fann spännande att kunna vinna en kamp med andra medel än skjutvapen mot dem som hade det. Det var som historien om David och Goliat fast Gandhi inte haft någon slunga hade han och indierna vunnit mot det Brittiska Imperiet.

De som ansåg att jag var dum, ful och ansåg sig för mer än jag för att de hade haft turen att födas in i vad de ansåg vara en normal familj var de egentligen värdiga att kalla sig civiliserade, humanistiska och normala människor som därför hade större rätt än jag eller han Stoffe som polisen ofta haffade och satte i fängelse därför att han såg ut som han gjorde och hade föräldrar som inte kunde ge honom det hem och stöd han hade rätt till. Ville inte du som rockare ge oss tron på ett bättre liv för din barndom hade väl inte varit så särskilt bra och normal.

– Tänk på barnen i Afrika och i Indien de har inget att äta, sa tanten i skolbespisningen. Jag och Nelly undrade om vi kunde skicka det vi inte orkade äta upp till dem i Afrika och Indien som ingenting hade att äta, men det förstod hon inte.

– Otacksamma barn, replikerade hon liksom de flesta andra vuxna ansåg hon att vi genom att inte äta upp maten inte respekterade dem som hade arbetat och slitit för att vi barn skulle få all den där maten som de inte haft när de var unga.

Nu tilläts vi att slänga den mat vi inte orkade äta upp, men med den kommentaren att vi var bortskämda. Jag, Nelly och Sanna försökte be tanten att ge oss lite mindre mat på tallriken nästa lunch för vi skämdes över att slänga mat när andra samtidigt inte hade något att äta. Tanten blev sur för det hade bestämts från högre ort hur stora portionerna skulle vara, men hon föll till föga.

De var normala de där som tyckte man var bortskämd inte värdesatte allt det som de ville pracka på oss. Vi var konstiga som ville dela med oss till dem som inte hade. De där normala var lite svåra att förstå sig på tycker inte du det John.

Inför The Beatles sista turné i USA 1966 hade John sagt i en intervju att Beatles var populärare än Jesus. De var populärare än allt annat visste inte de vuxna det, hade jag tänkt och antagligen många med mig. Om dem som kallade sig kristna ville att Jesus skulle vara populärare kanske de skulle framföra hans budskap på ett sätt som gjorde honom populär. De hade låtit en medlem av Ku Klux Klan tala öppet på TV, menade de verkligen att han var en god representant för kristendomen. Inte konstigt om the Beatles var populärare än Jesus.

Jag hade tänkt att John haft rätt. Det var synd om Jesus om det var Ku Klux Klan som var hans efterföljare.

Alla religioner sa att det var en synd att överkonsumera. Vi barn tvingades kämpa för vår rätt att inte slösa och åtminstone jag drömde om att alla barn en dag fick det som Jesus ville äta sig mätta. De borde alla få växa upp hos goda vuxna som förstod dem och inte hela tiden fick dem att känna sig mindre värda. Jag var nyfiken på de olika tankar om sånt som fanns i de olika religionerna och somt var bra och somt var inte så bra så var det rätt av mig att ta de bitar från andra religioner som jag fann ett värde i och ta bort det från Bibeln som inte verkade så bra. Tänk om det här att vi nu började lyssna till olika tro och tankar ur det kunde uppstå en ny religion som tog till sig alla goda tankar.

Sanna var bestämd motståndare till allt som hette religion för hon menade att det var farligt att söka djupt så för henne var det indiska intressant på grund av de vackra kläderna som fanns på Indiska. Så långt kunde jag hänga med, men jag var alltför nyfiken på det som gick utöver det materiella så jag fortsatte under de stunder jag var för mig själv att söka och var inte rädd för att söka för djupt. Kände stöd från John och andra som verkade söka och inte var rädda för att gå djupt i sökandet.

Jag trodde inte att jag skulle tappa förståndet om jag ibland tillät mig att roa mig med ytliga ting som Nelly och Sanna. Skoja om killar, hänga med och titta på modekläder i Vällingby. Livet skulle för min del bli trist om jag inte funderade över det menade jag och tyckte det var synd att varken de eller Tomas var inne på sånt.

En varm junidag och första året i Blackeberg var snart slut satt vi på det låga staketet framför gräsmattan vid skolan och kikade på alla studenter som viftade med sina mössor. Jag hade för ett par veckor sedan varit inne i stan vid Norra Real där Markus som näst sista kull tagit studenten.

– Steffe hans kompis hade kommit inkörande på gården i en bärgningsbil. Det hade varit spännande att försöka få plats på flaket som var lite halt. På bilen hade funnits en vit banderoll där hade stått född vänstervriden för Markus var vänsterhänt och sekreterare i SSU Stockholm, berättade jag.

– Kul, mumlade Nelly som hade munnen full av kokosboll. Vad ska ni göra i sommar.

– Jag ska på konfirmationsläger i Dalarna, svarade jag. Ska bli kul att höra lite mer om den där Jesus och ha lite kul? Min fostersyrra Ann var där förra sommaren och det lät på henne som att det varit toppen.

– Jag ska vara i vårt sommarhus i Bålsta, sa Sanna, sen ska vi till Mallorca och sola, du då, Nelly.

– Norge, Drammen, pappa kommer därifrån, svarade hon. Har ni lust att gå på bio förresten skulle vilja se Doktor Zjivago.

Så det sista vi gjorde innan vi skildes åt för sommaren var att se den smärtsamma men vackra filmen och musiken gjorde oss förälskade i Donkosackernas körsång. Sanna köpte soundtracket till filmen men Sovjet och vad som försiggick där var vi ännu rätt omedvetna om.

För mig var det möjligheten att finna ut om Gud fanns som hägrade kanske skulle jag finna honom i Dalarna. fortsätter i nästa kapitel.