Category: Släkthistoria

Ett nytt år, nya tankar.

Det var en tid sedan, men det tar tid att acklimatisera sig i en ny stad. Ännu kommer det inte mycket västgötska från min mun, men snart kanske.

Sorgliga nyheter i julas avled min pappa just innan vi skulle fira julafton tillsammans. Han hade fyllt 98 i februari. Ett långt liv och en del tycker att man ska vara tacksam för att man fått ha honom med sig så länge och det är man. Ändå saknas han, en röst, en kram då och då. Aldrig mer.

En fin begravning i Åsle kyrka där han föddes och döptes 1917. Som komminister Matts Löwing sa i sitt fina griftetal. Cirkeln är sluten.

Men slut är det inte ännu för han har lämnat efter sig så mycket av tankar, bilder och historia som berör allt från Falebygden, storstaden Stockholm och världen. Det är så med skrivande, fotograferande och målande föräldrar att det som försvinner är rösten men allt det andra finns kvar att ta till sig. Vad ska sparas vad är endast för oss närmaste och vad ska delas med världen. Framtiden får se.

Och jag tänker återuppta uppehållet med bloggen för att berätta vad som kan tänkas finnas av värde för er att läsa och se.
Edith

Påsk

Hej här är jag i Falköping en vecka före påskrundan på Vilhelmsro. Hoppas ni alla kommer till min och Annelies släktförskarhörna i Stallet.

Jo, jag vet det var ett tag sedan, men det har varit mycket på gång med annat. Vi hörs när andan faller på.

December i Falebygden

Snart jul och dimma över Mösseberg och forskningen efter garvare Warodell går vidare. Samtidigt har vi fått en massa gråtomtar i Falköping. De fastnar på bild vilket är nytt sen förr då de helst höll sig för sig själva i ladugårdar och kvarnar.

Läste en bok om kuranstalten i Mösseberg där doktor Otto Torstensson skrivande får mycket plats. Han arbetade för en bättre sjukvård och förlorade samtidigt flera av sina barn till kikhosta, inflammationer och tbc. Jag har läst min mammas dagbok hur det var när jag och min bror Martin hade kikhosta i den kyliga, omoderna lägenheten i Vasastan vintern 1954.

Apropå Garvare Warodell. En ladugårdskarl berättar om att han hade gått gesäll ett år och då han kom tillbaka till Falköping var han trasig och lusig och han fick en krona av ladugårdskarln som tyckte synd om honom. Det här bör ha varit 1862 om man ska tro husförhörslängder. En krona var mycket pengar då. Det verkar ha varit Joakim von Ankas turpeng åtminstone vad gällde jobbet för han slutade som Garvarfabrikör och ägde flera fastigheter i Falköping. Men hans första barn med Maria Lundgren var dödfött. Det sista Johan Richard blev knappt 1 år. Den enda som överlevde och blev vuxen var Wilhelm Leopold. Hans hustru avled i magcancer. Man kan undra hur mycket det här och yrket hade med varandra att göra. Maria hans hustru hade ju fötts och vuxit upp bland ångorna.

Nu ljusnar det utanför och det blir Torghandel den tredje advent också. Tyvärr ser det regnigt och trist ut. Nog är det fint och lite mer jullikt med snö som det var den 7 december.

En vecka på biblioteket!

När jag lämnade biblioteket i Falköping igår eftermiddag var det vitt och vackert och lite snömoddigt. Hela veckan har jag sökt efter Garvaren Johan Peter Warodell och samtidigt fått veta mycket intressant om gamla och nya Falköping. Hur staden såg ut för 150 år och hur man kämpade med att få järnvägsstation och nytt kommunalhus och samtidigt bevara så mycket som möjligt av det gamla Falköping. Som nyinflyttad tycker jag att man lyckats bra. En bild från Falköpings torg av idag.Det är något annat än Stockholms Centrum.

Det jag hittat om Warodells återkommer jag till när jag fått redigera allt, men för min del är garvaren en väldigt spännande person. Kort handlar det om en garvargesäll som kom till Falköping 1860 utan någonting på fickan som slutade med en väg uppkallad efter sig och sin son.

Det fanns en tjock bok med Herdaminnen från Skara stift i biblioteket och där hittade jag en annan av de där personerna som av någon anledning lyckas med att gå från ingenting till succé. Han tog namnet Petrus Jonae Tegnéus vars sondotter Caijsa Tegnéus gifte sig med Peter Warodell, som var bror till Hindric Månsson som farmors far till garvare Warodell.

Petrus han föddes redan 1681 och var son till två fattiga bönder. Enligt herdaminnet lärde han sig latin av komministern i Tengered . ( Ofta fungerade just prästerna som lärare). Peter som han antagligen hette från början kom redan som 12 åring till Skara där han var i 13 år innan han tog sig till Lund. Eftersom han inga pengar hade till hästskjuts fick han gå samman med sin pappa. Den här fattiga pojken blev bland mycket annat Lektor i grekiska 1729. Han nekades pastorstjänster, men verkar ha trivts bättre som lärare än präst.

Det där känner jag igen i stora delar av min släkt, språkbegåvningen och att vi aldrig låter oss krossas trots motgångar. Mycket mer spännande hittade jag som jag vill berätta om när jag redigerat hela berättelsen. Det här var en liten morot, förresten läste också lite spännande saker om Waholm där farmor Britas farfar Per August föddes. Ett ställe med anor enda ned i forntiden. Mycket att hitta i min nya hembygd och berätta om.

Gratis eller inte gratis

Först en bild på en regnbåge över Spånga förra året. Den är så fin så jag ville visa den för er. Det sägs att det ska finnas en massa guld vid regnbågens slut, men man kommer ju aldrig dit. Vi hör att något är gratis och tror att det är så och försäljare av olika ting gör oss besvikna därför att det nästan alltid visar sig vara villkorat. Som inom släktforskningen.

MyHeritage påstår att det är gratis att bygga ett släktträd och lägga upp det på nätet tills du når ett visst antal personer i trädet då kostar det och inte småpengar att fortsätta så mitt släktträd där är bara till visa delar online.

Ancestry meddelar i sin reklam att det är gratis att lägga upp ett släktträd där online och det stämmer, men att det skulle vara gratis att forska stämmer inte riktigt. Två veckor får man forska gratis om du uppger dit kortnummer. Tro inte att du kan hitta några amerikanska släktingar på två veckor då har du tur. De säger inte i reklamen att det är två veckors gratis forskning.

Geni har också likadant som My Heritage, men där är det ännu värre vem som helst kan koppla till dit träd utan att fråga om lov. De kräver betalning om jag vill ta bort mitt träd ifrån deras site. De tar betalt i dollar eller euro och det är hutlöst betalt.

Jag vill berätta för er som skulle vilja leta i Svenska register att det finns en site som heter svar.se där kan man hitta det mesta för en billig penning. Nad är också ett bra register där man kan hitta var dokument kan finnas i de olika arkiven. Ett telefonsamtal så kan du få dokumenten för en billig penning skickat till dig.

Om du vill hitta släkt som utvandrade till Amerika börja med husförhörslängder där det ofta står när de lämnade socknen. Pröva Emigranten som finns att finna genom att goggla. I Göteborg och andra hamnstäders arkiv finns säkert möjligheter att hitta fartygen och om man har tur deras passagerare. Roligare och tro mig billigare än att lägga tusentals kronor eller euro på något som du ska ha enbart tur för att lyckas med.

En vecka till i Falköping

Det regnar så det smattrar mot rutan hela natten ändå sover jag bra, men tänkte dela med mig av en fin bild från Ålleberg i augusti för några år sedan när pappa och jag var där och åt våfflor.

I måndags besökte jag Öppet hus för släktforskarna i Falköping som hölls i Ållebergs gymnasiet. Inget att göra TV på för där stod och satt alla med varsin dator och svarade på frågor. Något som egentligen är bra för det sliter på de där gamla böckerna om alla vi som fått smak för släktforskningen skulle kladda på de där gamla böckerna bättre då att de är digitaliserade.

Den som hade flest besökare vid sitt bor var naturligtvis den klockaren och den numera tack vare “Vem tror du att du är” kände släktforskaren Ted Roswall. Jag ville hälsa och testa honom hur mycket han visste om farfar Karl Edvard Karlssons tid i Åsle. Han klarade sig bra. Var svårt att hålla igen lite vill inte under första mötet bräcka honom.

Troligtvis är vi släkt även med den nuvarande kyrkoherden i Åsle som heter Matts Löfwing. Vi har ju en Johanna Beata Löfwing i våra anor.

I dag besökte jag Kulturcaféet som Studiefrämjandet har i biblioteket och lyssnade på en spännande geologisk föreläsning om hur det såg ut i Falebygden strax efter istiden så där en 13000 år sedan och också när gånggrifterna byggdes för 8000 år sedan. Mycket mer vatten då och tydligen försvann det som fanns kvar när man dränerade och utdikade i slutet på 1800 talet som på så många andra ställen i vårt land.

Till våren skaffar jag en cykel för att ta mig runt och se på allt och besöka Hornborgasjön och trandansen.

Fortsätter upptäcka Falköping

En stenskulptur i ett gråmulet Falköping. Igår tog jag en promenad åt motsatt håll på Wetterlinsgatan från Stationen i Falköping och hittade ett industriområde. Molnen var tunga men de väntade till söndagen innan det började regna. Hade en trevlig stund med pappa som berättade lite om att han inte tyckte om när familjen flyttade från Åsle när han var fem år. Det var för högljutt i Mariestad med alla hästskjutsar som skramlade fram på de kullriga stenarna, men han vande sig ohc numera tycker han mycket om även Mariestad.

Hit kom nog inte släkten Winckler de där som tycks flytta från församling till församling i Skånelänet. Men för att nå resultat behöver man ibland söka sig igenom den ena församlingen efter den andra och då plötsligt hittar man något nytt som för vidare.

Hoppas alla följare har en bra dag vi hörs och syns när andan faller på.

En lustig upptäckt i Falköping

Det här hittade jag när jag vandrade omkring i Falköping för att lära känna min nya hemvist. Innan jag läste min morfars dödruna i Mora Tidning 1923 hade jag aldrig hört talas om den här brittiska ordern Odd Fellows. Då 1923 bar de morfars kista. På tiden att ta reda på vad det är för en orden som tycks finnas i hela vårt avlånga land.

Den första tiden allt man behöver som man inte tänker på när man bott på samma ställe sedan 1983 som jag. Men ibland är det nyttigt att göra som många i vår släkt gjort brutit upp och lämnat det gamla och invanda även vid äldre år. Pappa och jag trivs att kunna språka över en kopp kaffe utan telefon.

Jag har fortfarande ABC på min svt, se för jag vill nog hålla reda på vad som händer i storstan ändå. Har börjat lyssna på P1 på radion. Trivsamt med att bara lyssna till en röst utan att störas av bilder. Använd fantasin lite oftare.

Hemma i Falköping

Så är jag då Falköpingsbo och undrar varför pappa, syster oroar sig för att allt inte är helt klart med möbler o.dyl. Jag trivs med att ta allt steg för steg och bygga upp något från grunden. Att jag köpt en bäddmadrass först, sedan en kudde istället för en säng på stört eller var det bäddsoffa. Men det var länge sedan jag sovit så gott kanske min onda rygg behöver en bäddstomme som inte är så mjuk. Varför sover halva mänskligheten och också den som tillhör högkulturer som Kina, Japan och Indien på bast eller bambumattor kanske är de där sängarna vi i vår västvärld inte så ergodynamiska som vi tror.

Jag ska börja på nytt totalt så en del är att skaffa sånt som är bra för mina krämpor som läkare och sjukgymnaster rekommenderat. En anledning till att jag placerat laptopen på ett högt skåp i hörnet så att jag kan stå. Valde faktiskt att släktforska i Stadsarkivet i Stockholm hellre än riksarkivet för där kunde man stå och det hade en hög stol att sitta på så man kan alternera.

Jag tillhör de där kvinnorna som råkade ut för en arbetsskada i ryggen i början av 80-talet och som aldrig fått den klassad sån för att kvinnors ryggar är privata. Vi gör illa oss i hemmet eller för att vi är slarviga. Jag har försökt följa läkare och sjukgymnasters rekommendationer men om ens skada inte är klassad som arbetsskada är det näst intill omöjligt att övertyga arbetsgivare om att man behöver höj- och sänkbara bord bland annat.

Nu i Falköping är det nystart och kokt potatis, kokt sej och kokt broccoli väntar på mig. All min mat ska vara kokt säger doktorn så inga stekpannor för mig.

Jag ser framåt mot att etablera mig här och locka ned mina barn och barnbarn åtminstone till våren för att se tranorna vid Hornborgarsjön.

En reflektion över livets och naturens växlingar.

Vissa dagar känns mörka och kvistiga som ett träd utan löv , men samtidigt finns där en blå himmel. Det som verkar vara en oöverkomlig katastrof visa sig vara vägen ut mot något nytt och spännande.

Bilden kunde vara tagen på hösten, men det är en bild från en vårdag i april i Spånga. Även om den verkar mörk så visar den mot något som vi har i Norden alltid längtar efter sommaren. Och den var skön var den inte.

Nu är det höst, men snart är det vår och sommar igen och vintern kan ju bli bra den också. Årstiderna är som livet ibland verkar allt man strävar efter bara gå mot mörker som november och man glömmer att det snart år vår. Istället för att söka lösningar på konflikter och problem som uppstår på din väg genom livet.

Om en vecka bor jag i Falköping och hoppas att det ska visa sig vara trevligt att få umgås med min gamle far trots att det snart är november och jag som vanligt alltid har ont om pengar. Desperat köper man en trisslott och hoppas på den där turen, men man har tydligen vare sig tur i spel eller kärlek.

Jag hoppas att människorna i Falköping finner behov av en människa med mindre materiella behov och mer själsliga. Västgötar finner hoppas jag samma glädje i att berätta historier som jag.