Min morfar en man som avled långt innan jag föddes. Ingen av mina kusiner hade träffat honom. Mamma Gunilla och hennes tre syskon Bo, Bengt och Majt var själva barn när han avled plötsligt. Vem var han som mamma kallat lappmarksdoktor och som hade kommit ifrån Värmland.

På baksidan av fotot på honom och mormor stod det Drottninggatan. Kan ha varit i Stockholm, men det finns också en gata med det namnet i Umeå och lappmarksdoktorn borde ju placeras där uppe i norr. Mamma var född där uppe visste jag, men inte var. Där får man för att både hon och jag var mer intresserade av nutiden än dåtiden att jag inte frågade och man inbillar sig också alltför ofta att ens föräldrar aldrig kommer att dö. Det finns tid.

Nå i maj 1983 samtidigt med att jag och två barn Anki och Tedde flyttade från Blackeberg till Bro utanför Stockholm som det kom ett rekommenderat brev till mig. Där stod att min morfars syster Marja Bjerner avlidit  den 26 januari 1983 i en ålder av 89 år.

Det som var riktigt spännande för mig var att en bouppteckning med alla arvtagare fanns med och då hon inte skrivit något testamente och var barnlös ärvde alla hennes syskon, deras barn och barnbarn henne. Namnen på hennes syskon som hade barn fanns uppräknade också en ännu levande som hette Ingegerd född 1897.

Morfars barn och barnbarn utom Bengts som fortfarande levde och var en populär läkare i Rättvik stod först, vilket gjorde att jag kunde gissa att han var flera år äldre än Marja som var född 1893.

Det här var i mitten på 80 talet, mina barn var små och internet fanns knappt, så för att då börja söka mina rötter hade jag inte riktigt tid med. Men bouppteckningen var en värdefull början.

Kan  det bero på att många av oss i modernitetens tidevarv när individualismen står högt i kurs då oberoende och att  klara allt själva applåderas känner oss ensamma. Vi inbillar oss att nuet som är det viktiga inte har något med våra sedan länge avlidna släktingar att göra.

Men utan dem skulle vi inte finnas utan deras liv, kamp, upptäckter skulle den värld vi nu lever i inte existera. Vi är också som människor beroende av varandra för att vi och våra samhällen ska fungera. Utan andra utan anor inga rötter. För att trädet ska stå stadigt behövs rötter friska rötter som breder ut sig djupt ned i jorden.

För min egen del är intresset för historia och vanliga människors del i historien en del i varför jag söker mina rötter. Det är också en protest mot den historia som både jag och mina barn fått läsa om i skolan. De styrandes historia förpackad i en tråkig bok med ett torrt fakta späckat språk. Vad var mina släktingars roll i den historien?

Jag visste väldigt lite om mina far- och morföräldrar, den enda jag har personliga minnen av var min mormor. Min mamma avled 1976 då var jag 23 år och liksom hon mer intresserad av nutiden, politiken, miljöfrågor. Som så ofta hade jag missat att fråga. Hade endast tre bilder en på mormor, morbror och mormor/morfar.

Min fars familj visste jag ännu mindre om . Vi tappade av olika anledningar bort varandra fram till mitten på 80 talet då agerade jultomte med sitt vita skägg. Så flyttade han till Landskrona och vi möttes inte igen förrän för 8 år sedan.

Mitt sökande började av ren nyfikenhet på vem min morfar som jag endast hade en bild på var och som min mamma kallat lappmarksdoktor var.