Category: Släkthistoria

Mormor Sara Bjerner

Image

Mormor Sara den av mina far- och morföräldrar som jag har egna personliga minnen av. Jag minns när jag som 5-6 åring satt framför en enorm spegel i den lilla lägenheten vid Gudbrandstorget i Göteborg. När jag ser Antikrundan tror jag mig förstå att spegeln var gustaviansk. Mitt blonda hår var långt men tunt, mormor flätade en tunn men rak fläta i min nacke. Hon var fingerfärdig, duktig på att virka och vika papperssvalor. 

I övrigt visste jag att hon hette Carlstedt som ogift och hade hört att hon var från Västerås. Annars var det tomt, men jag trodde möjligen det kunde finnas något i en av min mammas dagböcker. Eller om det var ett brev till pappa, jo, där. Morbror Fred skrev hon, på ett annat ställe var det morbror Manfred och moster Amalia. Så, hade jag plötsligt tre stycken syskon till min mormor. 

Freds badkar med lejontassar var vad jag mindes. Det var fascinerande för en 6 åring att få åka på besök och bada i hans badkar, sånt fanns inte på Norrtullsgatan 25 på femtiotalet.

Riksarkivets databas Svar gav mig svar. Det var ett spännande ställa som mormor var född på. Det hette Rällsö fattiggård och låg i Ljusnarsberg som hör till Västerås stift. Så illa var det nu inte att mormor och hennes föräldrar och syskon var fattiga. Det var snarare så att hennes far Jan Petter Carlstedt född 1847 var föreståndare och folkskollärare, mamma Ida Amalia Lindolm född 1853 var husmor på gården. Sara föddes där den 2 januari 1887 som Sara Maria och näst yngst av nio barn. 

Hon växte upp där och enligt mamma utbilda hon sig till sjuksköterska. När pappa Jan Petter avled 15 februari 1909 flyttade Sara samman med mamma Amalia i oktober samma år till Grevgatan i Stockholm. 

När hon mötte morfar har jag ännu inte funnit ut men de gifte sig borgerligt i Oscars församling den 28 maj 1912. Den skamfilade bilden jag har på dem ska vara tagen strax efter att de gift sig och då är det troligt att det är Drottninggatan i Stockholm där bilden är tagen.

Image

När och var flyttade de norr ut, mamma föddes 1915. Var det möjligen morbror Bo som fötts före henne kanske 1913. 

Jag hade skickat efter papper från barnavårdsnämnden eftersom jag var intresserad av barnavårdsnämndens motiv till att skicka mig som sjuåring till en främmande familj och inte till min pappa som jag när vi träffades i Falköping visste hade velat ta hand om mig. Det fanns inget riktigt svar alls endast ett brev från min pappa som undrade detsamma. Bland papperen fick jag mamma Gunillas födelseort som var Stensele i Västerbotten. Dit kom dom i augusti 1913, morbror i januari 1914 och mamma 15 juni 1915 i en samekåta enligt henne själv. 1916 flyttade familjen till Byske där morbror Bengt föddes 1917. Den 20 augusti 1920 kom de till Mora Strand där stannade de fram till morfars plötsliga död i en hjärnblödning 1923 några månader senare föddes moster Majt.

Image

Sara gifte så småningom om sig med morfars bror Gotthard som liksom morfar var läkare och som blivit änkeman. Han avled 1939.

Mormor flyttade till Stockholm där hennes systrar och bröder bodde. Enligt mamma öppnade hon ett konditori vid Karlaplan. Alla fyra barnen fick en gedigen utbildning, mormor var ju lärarbarn och själv sköterska.

Morbror Bo blev så småningom Docent på Danderyds Sjukhus, i början av femtiotalet drabbades han av polio och blev rullstolsbunden resten av sitt liv. Han utnyttjade sitt handikapp när TV:n gjorde sitt intåg för att propagera för vikten av poliovaccinationer.

Morbror Bengt trivdes visst i Dalarna eftersom han kom att bosätta sig i Rättvik där han var en välkänd, populär provinsialläkare enligt min sons fritidsfröken.

Moster Majt blev kirurg på Sahlgrenska i Göteborg samman med morbror Oskar Steinwall.

Det var min mamma som skiljde sig från mängden då hon läste språk i Uppsala. På fyrtiotalet mötte hon konstnären Lennart Rhode som blev hennes lärare. Mer om mamma senare.

Mormor överlevde sina män med hästlängder och de sista åren var nog rätt bekväma. Jag var 10 och ett halvt år när hon avled 1963 och är ännu arg på mina fosterföräldrar som inte lät mig vara med på hennes begravning. Min fosterfars föräldrar lik skulle jag se och begravningarna också men inte min egen mormors.

Tro inte att fosterbarn är era egna barn. De har en egen historia, egna släktingar som betytt mycket för dem. Stoffe i “de kallar oss mods” ville bo hos sin mormor. Jag ville var gå på min mormors begravning inte min fosterfars föräldrars.

Här en bild på mormor och min mamma i Vinslöv 1959.

 Image

 

Pappa då?!

Den som ringde presenterade sig som Olle Beckman och berättade att han var min pappas väldigt mycket yngre kusin på Sörbylund. Han berättade att han hade släktforskat på släkten Beckman och att min farmor och hans far var syskon. Han var vänlig och skickade det släktträd han hade så nu hade jag fått farmors släkt att leka med också. 

Konstigt det där att jag visste mer om mammas släkt än pappas trots att mamma varit död sedan 1976 och pappa ännu levde. Han och jag hade haft dålig kontakt, men när han var 87 år hade han ringt och bjudit mig hälsa på honom i hans barndomsstad Falköping. Det var underbart att krama om min far igen den som mamma kallat den varme ryske poeten sportjournalisten. 

När det gällde farfar och farmor hade jag kunnat fråga min syster Gudrun, men jag hade varit så upptagen av mammas släkt att pappas sida försvann ett tag. Kort:Farfar kyrkoherde Karl Edvard Karlsson föddes i  Skövde 1876, kallades för “Vackre Karlsson”. Hans far var snickare Carl Gustaf Andersson och modern Johanna Karlsdotter. Farfar gifte sig 18 augusti 1904 med Brita Amalia Charlotta Beckman dotter till Bruksförvaltare Claes Herman Beckman och Märtha Thorstensson.

Image

Genom Olle Beckmans försorg fick jag farmors farslinje Claes Herman- Märtha Thorstensson, Per August-Petronella Warodell, Fredrik-Inga Greta Warodell, Anders- Sara Myra, Gabriel- Maria Digelia, Olof-Sara Balk och  Annika Andersdotter Zenert. 

Jag lät det vila ett tag för på mammas sida fattades ju mormor Sara Bjerner

Mer Värmlandsrötter

Var fann jag bland alla de här prostarna, befallningsmännen och brukspatronerna en bondhustru, eller kanske soldathustru. De tillhörande de s.k. lägre samhällsklasserna. 

Prästerna visade sig vara intressanta Emma Ungers far prosten Jonas Unger som var född i Brunskogs Prästgård den 16 oktober 1792 visade sig ha Prosten Magnus Edvin Unger som far och Kjersti Olsdotter som mamma. En parentes att pappans mellannamn Edvin var detsamma som morfar Brors.

Men Kjersti Olsdotter kunde vare en bonddotter då de vid den här tiden sällan hade familjenamn. Hon var född 21 mars 1767 i Brunskog, så det var bara att söka i födelseregistret. Fadern hette Olof Olofsson och modern Ingegerd Ersdotter. De bodde i Bergia. Olof var bonde född 1736 i Stavnäs. Ingegerd Ersdotter var född i Bergia 12 maj 1745. Pappa var en korpral Erik Nilsson Wikman och mamma Kari Knutsdotter både födda i Brunskog. Kari var född 19 november 1700 i orten Strand, hennes pappa var Fältväbeln Knut Bryntesson född 1657 och mamman Kari Hansdotter född 1663. 4 generationer kvinnor, soldathustrur och soldatdöttrar.

På Kjerstis kvinnolinje fanns soldathustrur som möjligen såg sina män ge sig iväg ut i krig, Knut under Karl XII’s tid och Eric Nilsson Wikman som föddes 1707 i Brunskog hade en notering vid födelseattesten som berättade att han avlidit i Pommern. 

Arkiv Digital hade regementslistor och där fann jag att han avlidit i Pommerska kriget. Här fanns hustrur och barn till vanliga soldater och deras liv. I dödregistren i Brunskog från 1700 talet hade man skrivit runor över alla döda fattiga som rika. Kvinnor och barn.

Per Niclas Mylén, morfar Brors morfar var född i Frykerud. Hans far var drängen Per Persson, modern pigan Stina Nilsdotter född 11 september 1791 i Östra Glänne dotter till bonden Nils Bengtsson och Elin Månsdotter född 26 januari 1765 i Lene. Elins far var bonden Måns Knutsson född 1711 och modern Kerstin Nilsdotter född 6 november 1727 i Lene. Kerstins föräldrar var bonden Nils Rågesson född 1688 och Ingeborg Nilsdotter född 7 januari 1687 i Lene.

MJag hade  4 generationer bondhustrur. Den äldsta föddes då Karl XI var kung. Det gick tack vare att det  då Per Nicklas föddes fanns  möjlighet för de pojkar som hade läshuvud och tur att den bonde Olof Olsson som hans mor gifte om sig med då hans pappa avled tidigt hade medel att ge sonen en utbildning. Det kanske hade hjälpt att hans fars syster Lena Persdotter hade gift sig med Johannes Frykholm klockaren i Klaxås.

Hur var det med kvinnorna kunde någon av bondhustrurna skriva? Jag vet att en av  Kjersti Olsdotters sondöttrar skrev dagbok. Bonddottern gifte sig med kyrkoherden i byn och tog på så vis ett steg upp i på den sociala stegen. 

Per Niclas fick en gedigen utbildning till präst så han kunde gifta sig med kyrkoherde Magnus Ungers sondotter. Min egen värmlandsfamilj visade på den samhällsutveckling som startade under 1700 talet med upplysningen, amerikanska och franska revolutionen som gjorde det möjligt för människor från lägre samhällsklasser att ta sig uppför samhällsstegen.

 

Värmlandsrötter

Kvinnolinjen var så här i början morfar doktor Bror Edvin Bjerners. När jag först hyrde Arkivdigital så hade de ännu inte fotograferat alla böcker. Skåne saknades, Stockholm saknades, de norra delarna av vårt land saknades, men Värmlands församlingar fanns väl dokumenterade så Ingegerds anfäder och mödrar kunde jag följa.

Det blev under några månader under påsk- pingst- lördagar/söndagar- sommarsemestern som gick åt till att resa genom datorn i Värmland. Jag hittade ställen, byar, socknar och människoöden.

Datorn blev en tidsmaskin från Ingegerds födelse 1854 sjönk tidsmaskinen ned genom tiden. Ibland funderade jag över hur världen utanför Värmland såg ut. Att det på Ingegerds mamma Emma Ungers sida fanns en del präster gjorde det lätt att hitta dem i husförhörslängder som är böcker med uppgifter om alla invånare i en församling. Prästgården var ofta utsatt i ortsregistret.

Emma  Ulrika Unger föddes 21 september 1827 i Gillberga prästgård. Det sägs ofta  att kvinnor i historien är anonyma. Det stämmer inte för i husförhörslängderna finns hustruns namn före äktenskapet med, födelsedatum mm. I födelseregistren står också moderns eget namn. Så jag vet tack vare Ingegerds födelseattest att Emmas pappa hette Unger. Jag hade Emmas födelsedatum och församlingen där hon föddes. När jag fann boken med födelseregistret fann jag att hennes far var kyrkoherde Jonas Unger , mamman var Ulrica Christina Edgren,

Ingegerds mormor hette alltså Ulrica Christina Edgren född enligt husförhörslängden i Gillberga prästgård den 26 juni 1805 i församlingen Ny. Pappa Jonas föddes i Brunskog. Men eftersom det var  kvinnorna i släkten som jag ville se om det gick att kanske skriva en historia om så var det i första hand Ulricas föräldrar och mest av allt hennes mammas namn som jag sökte. Vi är redan nere i en tid då Sverige och Finland hörde ihop. Napoleon höll på att förlora sin makt, i USA blev Thomas Jefferson president.

I födelseregistret i Ny fick jag veta att Ulricas pappa var Befattningsmannen Eric Edgren. Hennes mamma var Ulrica Kjellin som enligt husförhörslängden var född 12 augusti 1782 i Sunne. Vilket var före Franska revolutionen. De som följer “Antikrundan” känner till den Gustavianska tiden. Så man kan fundera över vilka möbler som fanns i hemmet. Pappa var ju befattningsman, inte adel men inte heller bonde. Han tillhörde den borgerlighet som vi på sjuttiotalet kallade bourgoisi. De var inte fattiga men saknade politisk makt. Vi hade ju fortfarande ståndsriksdag även om indelningen i Adel, präster, borgare och bönder var i gungning. 1809 kom den första moderna  regeringsformen även om ståndsriksdagen behölls i några år till.

Ulricas pappa som jag fann i hennes födelseregister och husförhörslängd var prosten Adolph Fredrich Kjellin, mamma var Margareta Ulrika Engholm född 22 december 1756 i Ullerön. Där tog det stopp ett tag eftersom Ullerön inte fanns som församling i registret.  Wikipedia fanns inte ännu  och inte heller Goggles men visst gick det ändå att söka svar på nätet. I Dals- Ed fann jag födelseregistret. Fadern hette Jonas Engholm och modern Ann Lönbom.

Åter fastnade jag eftersom husförhörslängd som inbegrep 1756 inte fanns men kanske det gick att hitta namnet Engholm på nätet eller den jag var mest intresserad av Lönbom. Det fanns en historia om en överbefallningsman vid namn Jonas Engholm från Övre Ullerud.

Där fann jag hela familjen i husförhörslängden i Nordsjö och Ann Lönbom visade sig vara född 11 juni 1725 i Filipstad. Jonas 1716  då levde Karl XII ännu och vi var inte långt ifrån Norge där Karl sköts 1718.

Filipstad var perfekt att hamna i för där fanns åtminstone födelse- död- vigselregister med början i mitten av 1600-talet. Ann Lönboms pappa hette Anders Lönbom och var brukspatron enligt husförhörslängd född 1673 troligen inte i Filipstad. Hans hustru Anns mamma hette Maria Fernell och var född 24 januari 1687 i Filipstad. Hennes pappa hette Magnus Jonsson Fernell född 1660 och mamma Christina Dionysie Chenon född 9 november 1661 i Filipstad. Christinas pappa hette Dionysius Paschillius Chenon och mamma Margareta Klasdotter Wallvik.

Så kom jag inte längre ned med hjälp av födelseböcker och husförhörslängder. Men jag hade ändå nått ned till Karl X Gustafs tid och Christinas föräldrar bör ha varit födda när Gustav II Adolf var kung och levt under Drottning Christinas dagar. Eftersom det här inte bara var en liten resa i Värmland utan också ett försök hur långt ned på kvinnosidan jag kunde komma passade det bra att sluta när Drottning Christina ännu levde.

Det var åtta generationer, nio med Ingegerd Kristina Mylén. En del kan väl mena att jo, men det här är ju kvinnor från så kallat priviligierade familjer. Kunde en sån här lista göras med bondkvinnor?!

 

Det gick väl för sig Ingegerds pappa PN Myléns mor var Stina Nilsdotter född 1791 i Östra Glänne församlingen var Frykerud. Hon var dotter till Åbon i Lene Nils Bengtsson och hans hustru Elin Månsdotter också från Lene. Elin var född 1765 och avled 1855 hela 90 år gammal. Elins far var Storbonden Måns Knutsson och hans hustru Kerstin Nilsdotter från Sandvik. De blev båda gamla. Kerstins mor var född 1687 och då var Karl XI kung. Hon var från Skåfterud i Stavnäs. Hennes mor var den äldsta bondhustrun  Kristin Andersdotter född 1644 död i Östra Stänne i Stavnäs. Hon blev 63 år 1707 och då hade inte slaget vid Poltava ännu skett. 

Ingegerd Mylén

Kvinnolinjen

Det är lika spännande framåt som det är bakåt i historien, för mig är ju kvinnornas roll en viktig del av historien.

Det var  så att morfar skickades till Uppsala för att studera till präst något som hans far gärna ville, men morfar tyckte medicin var intressantare och kom hem till Värmland med det något överraskande beslutet. Pappa Nils accepterade läget och köpte läkarböcker och började undervisa sina barn för nu skulle alla bli läkare. Åtminstone pojkarna blev alla så småningom läkare, men en av Nils döttrar Marja blev konstnär. Bland morfars fyra barn blev alla läkare även min moster. Det var min mamma som valde konstnärs och poetrollen. Jag har också ärvt den.

År det inte lite intressant att det är kvinnorna i morfars släkt som skriver och målar? Kan det ha sin rot i kvinnosidan? Var kom värmländskan Ingegerd ifrån? Värmland ett av de  landskap som fött den ena författaren efter den andra?

Innan jag fortsätter med doktor Bjerners historia vill jag berätta hans mammas släktlinjes historia för där hittar jag mycket av den del som är min mamma, jag, mina barn och barnbarn. Image

Ingegerd Kristina Mylén föddes i Persberget den 11 januari 1854 där hennes far Per Niclas Mylén var Gruvpredikant och lärare. Hennes mamma hette Emma Unger. Ett år senare fick hon en syster Ulrika Nicolina som samtidigt med att familjen flyttade till Södra Ås avled i mässlingen 1856. Ingegerd fick tre syskon till en bror Joseph Herman född 1857 och tvillingarna Jonas Bernhard och Per Edvin födda 29 augusti 1858. I närheten på Mårbacka föddes samma år den 20 december en flicka som döptes till Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf.

Emma, Ingegerds mamma avled redan i oktober 1860 och familjen flyttade in på Mårbacka. Tanken att Selma och Ingegerd växte upp tillsammans var spännande, men hur skulle jag hitta bevis för det. I Selmas självbiografiska böcker Mårbackatriologin finns en präst som kallas Milén och för min del är det Per Niclas som hon berättar om. Lite synd är det att hon skriver om hans söner och inte om Ingegerd, men det kan ju bero på ålderskillnaden mellan Selma och Ingegerd. Tvillingpojkarna är ju lika gamla som hon. I boken som heter Mårbacka finns ett kapitel som heter “Pojkar och Flickor”.

År det samröret med Selma som skaparlusten kommer av, knappast då det inte finns någon genetisk koppling åtminstone inte på nära håll. Den kopplingen finns på kvinnolinjen för i Ingegerds mamma Emma Ungers släkt finns många skrivande personer.

Präster var väldigt ofta också lärare så att deras barn även flickorna fick lära sig läsa och skriva åtminstone från 1700 talet och framåt kan ha gjort sitt till. Selmas pappa var visserligen kapten och farfar mönsterskrivare, men generationer av släkten Lagerlöf ockuperade Arvika prästgård, liksom morfars mormor Emmas släkt Unger ockuperade många prästgårdar i Värmland. Fanns den konstnärliga, skrivande ådran att finna där.

Ingegerd skulle komma att leva fram till den 12 juni 1932 då hon avled i Fagerås. Om någon vet något mer om henne hör gärna av er.

Kaplanpredikant Nils Bjerner

Image

Någon bild på Nils hade jag inte den här fick jag av två kusiner som jag för några år sedan fick kontakt med genom Facebook.

Nu 2002 funderade jag på hur jag skulle gå vidare. Ju mer jag fann ju nyfiknare blev jag och förutom Svar som tog betalt för att jag skulle få ta mig in i deras kyrkoarkiv fanns släktforskningsprogrammen Genline och ArkivDigital. I ArkivDigital hittade jag några cd-skivor för Bogens församling, men Färlöv fanns inte. Under åren prövade jag både Genline, ArkivDigital och Svar. Numera använder jag bara ArkivDigital deras fotograferingsteknik är överlägsen, där sidorna är totaltsvarta i Genline går det bra att se med deras teknik.

Eftersom jag bor utanför Stockholm har jag privilegiet att kunna resa till Riksarkivet och söka gratis i dödboken, Svar, folkräkningsregister och annat. De flesta bibliotek har tillgång till något eller allt.

Då 2002 och några år framåt fick jag tråckla med olika program för att hitta det jag sökte. I en nättidning som hette rötter fanns bild och en kort berättelse om Bogens församling där fick jag svaret på vad en kaplanpredikant var för något. Helt enkelt en  präst i en kapellförsamling. De fanns ju också en piga Alma Karolina  från Eidswold i Norge i prästgården. CD- skivorna gav mig födelseuppgifterna för barnen  Sigrid född 1882, Nils Gunnar född 1886, Gottfrid född 1888, Ruth född 1890, Marja född 1893, Ingegerd född 1897. Där fanns också en pojke vid namn Nils som föddes 20 januari 1885 och avled samma dag.

En av skivorna innehöll in och utflyttning. Nils kom till Bogen samman med sin hustru Ingegerd och tre barn , Ernst Viktor född 1876, Bror Edvin född 1877 och Gertrud född 1879 till Bogen i maj 1880.

Bogens kapell är Värmlands minsta församling och den nordligaste utposten i Jösse härad och dagens Arvika kommun. Kyrkan invigdes den 10 juni 1853 av prosten Lars Peter Gagner från Arvika. Anledningen till att man byggde kyrka i denna avlägsna skogsbygd var att Bogen var mer isolerat än vad som är fallet idag. Bogen nämns första gången 1564 och anges som en kyrkoskog i Gunnarskogs socken. Många finnar invandrade under 1600-talet men det var långt till sockenkyrkan i Gunnarskog. Det var 3 mil till närmaste kyrka därför byggdes till sist kapellkyrkan. Minst besvärligt att ta sig till kyrkan var det under vintrarna, då en räcka av sjöar låg isbelagda.

Det var brukspatron John Mitander som 1841 hade anlagt ett järnbruk på hemmanet Bogens ägor, alldeles invid riksgränsen. Han lovade vid sockenstämman att stödja kyrkobygget. Den nya kapellförsamlingen innefattade hemmanen Bogen och Axland samt Mitandersfors bruk i Gunnarskogs socken samt Kyrkeskogen i Eda socken.

Bogens första präst var kapellpredikanten Johan Magnus Wessman som kom från Fredros. Det fanns ingen annan väg än en gångstig över berg och myror. Nils Bjerner var nummer fyra i ordningen och tog över predikstolen 1880 och stannade kvar i 22 år. Predikstolen skapades av Nils Olsson i Aplungsåsen, Västra Ämtervik. Bogen hade då 700 invånare. Mitandersfors järnbruk som anlagts 1841 blev inte den succé dess ägare hoppats på. Smidet las ner 1874 tills sist försvann all järnhantering i trakten. Jordbruket var magert så de flesta fick sin utkomst i skogen och tullarbete vid gränsen till Norge.

Kyrkan betydde mycket för befolkningen. I socknarna runt omkring gick de hellre till Bogen och kapellpredikanten för att döpa sina barn, än till de avlägset belägna sockenkyrkorna i Gunnarskog, Eda, Lekvattnet, Gräsmark och även i Vinger på norska sidan. 8 av 10 barn som döps är från grannsocknar!  Ur värmlandsrötter.

I herdaminnet står det att Nils trivdes gott i  församlingen där han och familjen stannade fram till 1902 då fortsatte han till Nyskoga.

Det tog tid innan jag fick tillgång till registret i Färlöv som jag med hjälp av nätet fått veta var en församlingen i Kristianstads län. En ort med anor långt tillbacka i forntiden och i Göingetrakten så man undrade lite om det fanns någon snapphane i släkten och att det var de anor som gjort min mamma och mig revolutionära. Kunde man ärva den lusten att revoltera mot att styras av överheten.

Vi tror gärna att vi och vår tid är unik särskilt vår dröm om frihet och demokrati, men sanningen är väl den att den är lika gammal som människan. Snapphanarna brydde sig nog inte om utifall de var danska eller svenska bara de var fria att sköta sig själva. Gränshandeln mellan Skåne och Småland hade alltid varit livlig, rädslan för att förlora sin frihet då makten i och med att Stockholm och Sverige tog över var nog stor. Köpenhamn låg längre ifrån Göinge och hade möjligen mindre uppsikt över vad som skedde i de östra delarna av Skåne.

När man väl börjar rota i saker så kommer minnena innan jag började med det här hade jag skrivit det mesta på en självbiografi och märkte att ju mer jag skrev ju mer mindes jag. Det var ju så att min mamma och jag varit ifrån varandra från oktober 1960 då jag var 7 år  t o m februari 1970 då jag fyllde 17 år. Så just den här berättelsen om en  präst i vår släkt som kommit från Skåne och blivit bekant med en Värmlandsprosts dotter som hade råkat bli med barn före äktenskapet var något jag hört innan jag hamnade i fosterhem för den finns inte i mammas dagböcker.

Var det kanske Nils som var den prästen? Det här är vad jag till sist fann:

Nils  föddes 20 juli 1845 i Bjerlöf nr 1, Färlöf församling Kristianstad. Hans far var Åbo Pehr Persson och modern Sissa Olasdotter. Han tog studenten 1868 och prästvigdes i Stockholm i mars 1872, en kort tid var han i Gillberga sedan  i Köla och Holmedal för att bli vice pastor i Torp  1 redan den 17/4 1873 . Där gifte han sig med prosten PN Myléns dotter Ingegerd  den 31/10 1875 och fick barnen Ernst Viktor född 6/2 1876. Bror Ed1 vin föddes 16/12 1877 Gertrud Cecilia föddes 16 dec 1879 alla tre i torp Elfsborg

Så mellan bröllopet och Ernst Viktors födelse var det sex månader och folk kunde väl räkna då som nu. Att barnet föddes lite tidigt och om det inte varit fullgånget knappast hade överlevt utan de hjälpmedel vi har i dag är troligt. Hade en sån sak hamnat i skvallerpressen idag? Det var i alla fall en nybakad präst och en prostdotter som inte väntade till bröllopsnatten.

Nils var när han flyttade till Nyskoga 63 år gammal och fortsatte några år till som kapellpredikant där troligen predikade han i Norra Ny kyrka eftersom Nyskoga kyrka inte stod klar förrän på 1920-talet. Fick titeln EMERITUS 1921 då han 1922 gick han i pension vid 77 års ålder. Han avled 20 juli 1927 i Fagerås.

Samman med bilden på Nils fick jag hans herdaminne där kallas han och Ingegerd kärleksparet. De var ett populärt par i församlingen och var det också en anledning till att folk från andra församlingar gärna lät sina barn bli döpta i Bogen.

Doktorn morfar Bror Bjerner

Image

De uppgifter jag hade nu från folkräkningen talade om att morfar var född den 16 december 1877 i Torp 1, Elfsborg. Att hans far hette Nils Bjerner och var kaplanpredikant, hans mor hette Ingegerd K. Mylén. Nils var född 12 juli 1845 i Färlöv. Ingegerd 11 januari 1854 i Persberget. Färlöv lät som Skåne. Sökte på Persberget som visade sig vara en gruva i Färnebo. Så det var på morfars mammas sida som de värmländska rötterna kom.

från Värmland till någonstans i Norrland?

Hur hade det egentligen gått till att mamma och hennes syskon blivit födda långt upp i norr. Det fanns ju ingen anknytning dit alls inte heller när jag var barn. Morbror Bo bodde i Göteborg senare i Stockholm. Morbror Bengt var läkare i Rättvik och moster Majt var kirurg på Sahlgrenska. Ingen av morfars barn och barnbarn hade stannat norr om Dalarna.

Det var inte bara fattigt folk som i början av förra seklet  lämnat de södra delarna av landet för de nordliga där arbete fanns utan även andra. Tack vare Moberg talades det mycket om emigrationen till Amerika, Fogelström skrev om migrationen från landet till Stockholm.

Men fanns det inte en annan migration från Bergslagen till Norrbotten och Västerbotten? Malmen i Bergslagen tog slut vad göra i Norrbotten fanns gruvor. Många i Värmland blev utan arbete. I norr fanns inte bara gruvor, här fanns skog och de värmländska arbetarna drogs dit. Var morfar en av de läkare som tyckte att folket som lämnade Värmland för arbetet i norr behövde läkarvård och därför lämnade tryggheten för det outforskade, obekväma livet som mamma Gunilla hade berättat.

Min styvmor Maria ( hon som pappa flyttade ihop med på sextiotalet) kom från Sundsvall och berättade för mig om de näst intill väglösa, ibland ellösa områdena som ännu under andra världskriget fanns kvar där uppe. Så hur var det när min mamma föddes 1915 och var någonstans var hon född? Det återkommer jag till.

Många frågor som jag ännu inte hade några svar på. Kunde jag finna dom i arkiven, men att på måfå ge mig iväg till något att arkiv någonstans tyckte jag var lite obekvämt. I ett av hörnen av sidan från folkräkningen fanns en länk till något som kallades Svar.

Det visade sig att det var riksarkivets hemsida där fanns fler folkräkningar, men de ville att man betalade. Jag ville pröva mig fram först innan jag betalade något. Det fanns några gratisfunktioner. En sida hette Medicinhistoriska och där fanns  något som hette “Vård och omsorg”. Där sökte jag på Bjerner och hittade inte bara morfar utan även några av hans bröder, Ernst Viktor och Nils Gunnar.

Här fanns jobbansökningar från olika läkare och så kunde jag följa morfar. 1905 var han medicine licentiat i Arvika. 1908 var han underläkare i Gävle, 1910  var han på länslasarettet i Trelleborg. Det sista som stod var detta:

3/1 1913

Provinsialläkare i Bergs distrikt N. A. V. Lindvall

Anhållan telegrafisk om tjänstledighet på grund av sjukdom under 15 dygn

Bifölls fr.o. m. denna dag och förordnande för civil läkarstipendiat Bror Edvin
Bjerner. Jämtlands län samt provläkare telegram till Bjerner.

1913 hade han alltså nått Jämtlands län. Tyvärr kom jag inte längre för då 2002 var ganska mycket av  1900 talet stängt för nätforskning. Men jag hade ändå funnit doktorns väg mot Jämtland.

Var fanns barnen och mormor, då behövde jag kyrkböcker och var fanns det där Torp 1, Elfsborgs som morfar var född och vem var den där Kaplanpredikanten Nils.

Sök och du skall finna

Mamma Gunilla hade lämnat efter sig flera dagböcker, men där fanns ingenting om morfar lappmarksdoktorn.

Nu i slutet på 90- talet hade datorerna och också internet utvecklats så att det gick att söka efter allt möjligt. Minns ni Alta Vista som Explorer krossade.   Spray numera gogglar vi alla.

Under den långa depressionen på nittiotalet där många av oss gick utan arbete fick jag möjlighet att praktisera på komvux i Upplands Bro som lärarassistent samman med den lärare som undervisade i officepaketet och internet. Ibland sökte jag på namnet Bjerner, men det tycktes bara vara min schackspelande kusin Bror Bjerner som höll till där.

1998 fick jag jobb på Sisu ett studieförbund för idrotten. Vid millennieskiftet beslöts det att vi som ville skulle få köpa en dator genom arbetet och jag nappade naturligtvis. En av de bästa reformerna som jag anser är skamligt att borgarna tog ifrån oss. Det är en demokratisk rättighet att få en möjlighet till en dator och nu när allt läggs in på nätet ska inte de som är fattiga, inte har råd att köpa en till fullt pris kunna kolla sin pension, göra sin deklaration och betala räkningar mm.

Nu 2002 hade jag det jag behövde för att kunna söka mina och mina barns rötter. Men det som hände först den våren var att jag som vanligt sökte på namnet Bjerner i adressregistret eniro för att jag var nyfiken på om det fanns några fler i Stockholm. Jag fann faktiskt till min överaskning en med namnet Gunilla Bjerner i Stockholm. Spännande tyckte jag. Det var som om mamma hade återuppstått. Jag skrev ett brev till mammas namne med frågan vem är du och om du vill får du gärna ringa.

Gunilla ringde och vi träffades i Kungsträdgården. Gunilla och jag var tremänningar och hon kunde berätta lite om Marja som liksom  mamma hade varit konstnär. Hon berättade också att det fanns en släkthistoria någonstans.

När jag kom hem funderade jag lite grann över en släkthistoria som inte alla med namnet Bjerner hade tillgång till, kunde man inte göra något åt det nu när det fanns internet, hemsidor att lägga upp den på nätet. Så i samma veva ringde min yngsta kusin Tomas och undrade om jag hade något om vår släkt som han kunde ge bort till hans bror Stefan som skulle gifta sig. Jag gav honom telefonnumret till Gunilla som ju kanske möjligen visste var släkthistorien fanns.

Den kvällen tog jag mig för att skriva några siffror på sökmotorn “1890”. Tänkte att eftersom Marja var född 1893 och Ingegerd 1897 så borde andra syskon vara födda före. Det jag ville nu var att försöka hitta Bjerners släkthistoria på egen hand och kanske lägga upp den på nätet så att alla även eventuella emigranter till Amerika skulle kunna hitta.

Vem var morfars far och mor kunde det finnas något på nätet?!

Spänningen steg när jag klickade på sök och flera länkar visade sig allt innehållande siffrorna 1890. Tre länkar ner stod det folkräkning. Bingolotto tänkte jag och ännu mera bingo när jag öppnade länken för där stod att de öppnat folkräkningen för år 1890 och för tre län.

Ett av länen var Värmland därifrån kom ju släkten enligt mamma Gunilla. Var det tur eller var det något annat. Ibland är vetenskapen lite tråkig när de talar om slump kan jag inte få tro att det var något eller någon som ville att jag skulle hitta det jag hittade när jag tog mig in på sidan för Värmlands län och skrev namnet Bjerner. Det var ju alla med namnet Bjerner som jag ville hitta. Ett namn visade sig på en rad. Namnet var “Nils Bjerner”. När jag klickade på det namnet visade sig det här:

BOGENS PRÄSTGÅRD

Kaplanpredikant
Nils Bjerner
f. 12/7 1845 Färlöf
Äktenskap 31/10 1875 Torp 1
Ingegerd Kristina Mylén
f. 11/1 1854 Persberget

Barn födda i Torp 2 Elfsborg

Ernst Viktor   16/2 1876

Bror Edvin  16/12-1877

Gertrud Cecilia   16/12 1879

Barn födda i Bogen

Sigrid Emilia   25/3 1882

Nils Gunnar   28/10 1886

Axel Gunnar Leonard   14/11 1888

Ruth Elisabeth   4/10 1890

piga: Kristina Andersdotter f 18/2 1869 Bogen

Alma Karolina f 7/1 1889 Eidswold, Norge

Det fjärde namnet var morfars Bror som ju också min schackspelande kusin hette. Morfars pappa var präst och morfar var född i Älvsborgs län. Att morfars far var just präst var för mig spännande och jag återkommer till varför längre fram.

Nå tack vare det faktum att man velat lämna ut en gammal folkräkning från 1890 och tagit med bland tre län Värmland så hade jag hittat det här. Var det morfar eller kanske var det hans far som ville att jag skulle hitta dem som tyckte idén att lägga upp vår släkts historia på nätet var intressant. Sök och du skall finna passade bra på rubriken när huvudmannen och den som kanske var den första med namnet Bjerner i vår ätt var präst.

Vem är då jag?!

I väntan på att utvecklingen går framåt vad gäller datorer och dess användning, att mina barn blir vuxna kanske en liten introduktion till vem jag är och livet innan jag blev släktforskare.

Jag föddes utom äktenskapet en antagligen kall februaridag nämligen den 10:e 1953. Det året skulle koreakriget sluta, Stalin dö och en hel del annat ske som jag var lyckligen ovetande om. Min mamma konstnärinnan Gunilla Bjerner och pappa journalisten och poeten Ragnar Edvardson, pappas son min halvbror Martin och jag levde ett för mig tryggt liv i en omodern lägenhet på Norrtullsgatan i Vasastan i vår huvudstad Stockholm.

Mamma betraktades som ensamstående mamma och hade därför tilldelats en barnavårdsman som tyckte att lägenheten var under all kritik, men att mamma tog väl hand om mig. Det tyckte jag också. På somrarna besökte vi Göteborg och Brastad där mina kusiner och min mormor fanns. Ibland besökte vi Ormaryd i Småland där pappas chef på tidningen Idrottsbladet Torsten Tegnér höll till på somrarna.

När jag var sex år flyttade mina föräldrar isär. Pappa gifte om sig med Maria och tog Martin med sig dit där också en pojke som hette Mattias och var i min ålder bodde. Allt hade antagligen gått bra för barn är anpassningsbara om de känner trygghet i den nya situationen om inte plötsligt en dag ett år senare, jag hade skickats iväg till ett fosterhem i Hässelby Gård.

Ett trauma som fortfarande påverkar mig för barnet finns där djupt inom mig oförstående inför vuxnas beslut. Förklaringar, logik som man som vuxen kan ta till hjälper inte. Det positiva om det finns något är att jag förstår att ingenting kan kompensera för ett förlorat hem man kan bara försöka hantera det. Jag har lärt mig förstå att ingenting är säkert att den svenska välfärden tyvärr är ytlig för plötsligt är det man trodde sig ha borta.

Vi inbillar oss att vårt land är bäst och om någon som jag försöker vara ärlig med att så är det inte tystas man ner.

Jag växte upp på sextiotalet i ett fosterhem, med en mamma på Beckomberga Mentalsjukhus, en omgift far inne i stan. Bra, jag hade mat för dagen så varför gnälla, bortskämda var vi svenska barn som hade allt och skulle minnas våra svältande far-och morföräldrar. Var det en av generationskonflikterna föd sanningen är ju att vi som var unga på femtio-sextio- och sjuttiotalet brydde oss många av oss mer om andra än oss själva.

Världen nådde oss genom TV, grammofoner, flygplan för mig var det ett sätt att hålla mina egna personliga trauman ifrån mig att engagera mig i världen utanför.

Det var en av orsakerna till att jag mötte en afro-amerikan i början av hösten 1970. Vi gifte oss och fick barn och skiljde oss. De två äldsta blev bortadopterade. Lasse och Amanda, jag, Anki och Tedde möttes igen på nittiotalet.

Det var Amanda som hade många frågor om min mamma, hennes mormor samma år som OS i Atlanta som gjorde att jag började tänka att det var på tiden att jag använde mig av internet för att se om jag den vägen kunde hitta något om min morfar och mormor