Category: Släkthistoria

Krig och Fred del ett

Vetenskapen försöker väldigt ofta förklara varför vi människor har krigat så mycket under årtusenden, men är inte svaret att det är något som alla djur gör. Alla kämpar för att utvidga sina territorier för att den som har mest har störst möjlighet att överleva. Det som är intressant historiskt är att vi har mer fred idag än någonsin. Att vi människor har lärt oss att lösa konflikter på annat sätt än genom krig. Vi bara tror att det krigas, mördas mer nu än förr därför att vi genom TV och internet tar del av allt som försiggår i hela världen.

Soldater finns inte bara för att attackera utan också för att försvara. Vi har några sådana i mina anor som har utkämpat många krig, vunnit några förlorat några, lämnat hustrur och barn ensamma. En del har varit med om anfallskrig andra har varit med om att försvara sig och sitt land mot överfall.

Några har tack vare att de valt soldatyrket lyckats lämna en lägre samhällsklass genom gifte eller tack vare en kung som gillade det han gjorde hamnat i adelskalendern eller som anfader till någon kung. Vi hade många bönder här i som ägde sin egen jord och som kunde ha råd med häst och riddarrustning som var ett önskemål från kungen för att du skulle bli skattebefriad, eller frälse. Det fanns inte bara frälse bland adeln, prästerna utan också bland bönderna.

Om du gjorde bra ifrån dig blev du dubbad till riddare och fick din sköld. Pengar fick man sällan däremot jord, skog, ett herrgård eller slott. I början innan Karl XI under 1600 talets senare hälft skapade indelningsverket som delade in hela landet i rotar och skapade många “Rasken” riskerade de bönder vars jord ägdes av adeln eller kronan bli tvångsutskrivninga.

Hade jag några såna frälse i mina anor och hur fann man ut det om det inte fanns några kyrkböcker före 1600talet. När jag började släktforska var det på mammas farmor Ingegerd Myléns kvinnolinje som jag hamnade i Filipstad där Ingegerds mormors mormors mor Ann Lönboms mamma Maria Magnusdotter Fernell föddes 24 januari 1687 vilket stod i födelseregistret och att hennes föräldrar hette Magnus Jonsson Fernell född 1660 och Christina Dionysie Chenon född 9 november 1661 och deras föräldrar som var Jon Jonsson Fernell och Elisabeth Fernholm respektive Dionysius Paschillius Chenon och Margareta Klasdotter Wallvik.

Så långt hade jag kommit i registret i Filipstad. Hur gick jag vidare. Kunde ju kontakta olika arkiv, men jag kunde ju också hoppas att det fanns andra som använde internet för att forska och kanske någon hittat något jag behövde och lagt upp det på nätet.

Samtidigt hade jag hittat en databas som hette My Heritage där jag började skriva in ett släktträd. Problemet var att det kostade alltför mycket att uppdatera programmet så jag gav upp. Det var inte förrän jag hittade Ancestry och nu och Geni som jag kunnat dela med mig till de som hjälpt mig under de här året. Rötter.se är också ett bra ställe där man kan dela med sig, diskutera och få hjälp från andra forskare. Vad gjorde vi före internet?

Nå, genom att goggla kom jag vidare med Fernell, Wallvik. Så nu letar vi efter soldater. Hittade jag några jo åtminstone en kaptensätt om det stämde att Jon Jonsson Fernells farfars far hette Nils Finne från Savolax och var son till Lasse Finne och Valborg Henriksdotter Fleming född 1450 . Släkten Fleming i den finns en del kaptener och annat. Valborgs farfar hette Claus Fleming som föddes 1360 och avled 1430 hade titeln Riddare och Riksråd och visade sig vara farfar inte enbart till Valborg utan också till Johan Henriksson Fleming född 1465.

Johan var farmor Britas mormors farfars morfar Gabriel Pontins mormors mormors farfars morfar. Kan vi slå fast att släktet även är finsk?

Fanns det någon möjlighet att hitta adelskalendern på internet för bland adeln fanns det väl en del överstar, amiraler och sånt om det var just soldater vi letade efter. Inga krig utan dem.

Jo, faktiskt fanns det något som hette roskildehistorie,dk som ifrågasatts av de som vill att vi inte ska tro på sånt som vi inte kan bevisa med urkällor, men den enda urkälla som egentligen finns är DNA och det är inte särskilt intressant. Det som är intressant och spännande för min del är att se hur ens anor får liv namn, människor som levt som skapat något som kämpat i krig och fred.

En dansk pensionerad rektor på Roskilde Universitet hade skapat en för mig fascinerande hemsida med släktträd från vår adelskalender, men också danska. Hela Europa fanns med i hans träd. Roskilde Universitet och det faktum att han sponsrat av kommunen där kändes rätt tryggt.

Det var så jag hittade Riddare som Ture Kettilsson Bielke och hans bror Nils som levde på 1300 talet . Ture avled 28 februar 1327. Var riddare under Magnus Ladulås tid. Han var farmors farfars mormor Caijsa Tegnéus född 1761 farmors mor Elsa Carlström född 1668 farfars mormors mormors mormors mormor Iliana Åkesdotter Bååt född 1330 mormors farfar.

Jag tänkte att med alla de släktlinjer som jag följt ned genom tiderna med hjälp av roskilde bör några av dem vara riktiga. Så jag ger er det här med vetskapen att många av oss är släkt med de här personerna och att de inte bara kungarna har som soldater, riksråd, lagmän deltagit i krigen direkt och indirekt. De flesta av dem deltog i de krig som pågick inte bara inom vårt land gränser utan också utanför. Vi bråkade inte bara med danskarna utan också med polacker, tyskar, ryssar, balter. De mötte någon från något av de länderna och gifte sig så genom dem fanns en invandring och utvandring. Claus Fleming var svensk men eftersom han bosatte sig i Finland och gifte sig med finskan Valborg Jönsdotter Tawast fick hans barn finskt påbrå.

Kalmarunionen slöts 1397 före det hade det varit många konflikter och nu försökte man skapa fred genom en union mellan Danmark/Norge/Sverige. 1523 med Gustav Vasa var det definitivt slut, men det krigades mellan Danmark och Sverige under de åren då unionen bestod vilket var 126 år.

Engelbrekt revolterade, Karl Knutsson Bonde tog över kronan flera gånger och Sten Sture den äldre och yngre slogs om makten. Kan EU lära sig något av det om de skapade EU för att de ville skapa fred behöver de veta varför de konflikterna under unionens dagar.

Erik Puke som var min morfars mormors mormor Ulrica Kjellin farmors morfar Hans Olofsson Törne farmors morfars Klas Påvelsson Kyle mormors far. Det finns mycket skrivet om honom men eftersom segraren Karl Knutsson Bonde skrev historien så är den bild som givits av honom inte särskilt positiv.

Erik Puke försökte detsamma som Engelbrekt att med hjälp av en bondehär störta Kung Karl i protest mot de höga skatterna att Karl roffade åt sig andras gods och mark. Bönderna råkade lika illa ut som högadel som Erik Puke tillhörde. Pukefejden är inte lika känd som Dackefejden men borde vara det. Engelbrekt liksom Erik fick bönderna med sig eftersom de styrande tog ifrån dem mer och mer i genom skatter och andra pålagor.

När Erik Pukes sondotter dotter Sigrid Eriksdotter Rynings son Klas Påvelsson Kyle född 1485 avled 1536 var det Gustav Vasa som satt på tronen. Med honom gick unionen i kras. Varför? Kanske vi som vill ha fred och samarbete inte ska ta för givet att EU:s åtstramningspolitik befrämjar freden i Europa lika lite som det gjorde det under Kalmarunionens dagar.

Undrar inte folk runt om i Europa detsamma som bönderna i Sverige gjorde då varför det är dem och deras barn som ska betala för att de rika roffar åt sig.

Vilka av soldaterna och andra runt Gustav Vasa fanns i mina anor och vilka historier kunde finnas om dem och andra som hade med krig och fred att göra.

Göteborgska/Skånska/danska/tyska/stockholmare?

En bild tre generationer kvinnor. Det är Britas mor Märtha född 11 november 1860 i Askersund som sitter stolt med någon av hennes barnbarn i famnen. Brita i bakgrunden.

Den kvinna som sitter till höger tog det ett tag innan jag förstod varför hon kallades halvmormor. Det var farmor Britas morfar Anders andra hustru Hilma Josefina Collander som Anders gifte sig med 1874 då hans första hustru Amalia Maria Charlotta Collander avled 16 oktober 1873. Amalia och Hilma var systrar.

Amalia var Märtha Thorstenssons mamma och född i Göteborg den 22 juni 1834. Hennes far var kyrkoherde John Collander och mamma Maria Charlotta Signeul född 16 juli 1808 i Göteborg. Marias far var färgfabrikören Carl Fredrik Signeul och mamma var Maria Beata Vinckler född 7 oktober 1779 i Lomma.hon växte upp i Hyby. och i Göteborg där hon gifte sig med färgfabrikören Carl Fredrik.

Med Wimslöf i Hyby, var jag åter i Skåne. Så på pappas mammas sida är vi skåningar till viss del. Maria Beatas pappa var Berndt Otto Winckler som var både hovrättskommissarie och bryggare. Han föddes i Hyby, där hans far var trädgårdsmästare.

Om vi fortsätter på kvinnolinjen hittar vi att Maria Beatas mor hette Benedicta Bagge född 21 juni 1757 i Björnstorp, Gödelöv. Pappa var Petter Bagge kassör och ett tag också kronoinspektör på kronobränneriet i Ystad. Mamma Johanna Beata Löfwing född omkring 1723. Jag har ännu inte hittat var Johanna Beata föddes eller vilka hennes föräldrar var. Så där är det stopp ännu så länge.

På Petters vars pappa också hette Petter Bagge sida fanns den som var farmor mor Märthas mormors morfars mor Benedikta Sörensdotter Sture född 1686. Jag har hittat en Jägmästare Sören Sture född 1650 i Harlösa. Två av hans barn föddes i Trollenäs. Han är en möjlig far och född i Danmark eftersom Skåne blev svenskt först 1657. Troligen var de liksom göingarna involverade i konflikten Sverige/Danmark. Och hur gammal kan vi väl undra om det finns en koppling till någon av de berömda Sturarna Sten den äldre och Sten den yngre.

Ett namn som gjort mig nyfiken är Winckler. Var kom Maria Beata Vincklers far Berndt Otto som föddes 10 maj 1748 i Hyby där hans pappa Johan Georg var trädgårdsmästare ifrån.

Det tog tid att hitta. I Rötter en sökmotor där vi släktforskare kan diskutera och fråga varandra om olika ting hittade jag någon som forskat i Berndt Ottos mamma Maja Höglycks släkt. En annan hade forskat i släkten Bagge och så kom jag till slut rätt. Berndt Ottos föräldrar möttes på Marsvinsholm där Johan Georg var trädgårdsmästare och Maja piga. Deras första barn Maria Eleonora föddes redan 14 mars 1734. I september samma år gifte de sig. Enligt listorna fick de bara två barn med 14 år emellan. Det verkade lite mystiskt.

Kan Johan Georg vara samma en som jag funnit i en tysk databas. En person med hans namn och född 1707 gift med en annan kvinna. Möjligt men inte helt troligt. Namnen Johan och Georg verkar populära i den släkten. Det finns en annan lösning och det är att våran Johan Georg är född i Johannes församling där fadern till ett barn som döps Johan 1710 heter Johan Georg.

Spännande att finna ut när den här tyska släkten först kom till Sverige. Det finns en spännande boktryckare Andreas Winkler som jag gärna vill hitta kopplingen till.

Berndt Ottos mamma Maja Höglyck föddes i Gårdstånga 8 april 1702 dotter till Anders Heylykke född 1667 och Brita Tufvesdotter Orup.

Stavningen på faderns och dotterns namn!? Gick försvenskningen så snabbt att man från far till dotter bytte stavning.

I boken “Skånes historia” av Stefan Skansjö berättas att man snabbt bytte ut biblarna från danska till svenska, att man bytte ut de dansktalande prästerna mot svensktalande. Ett sätt att skynda på försvenskning.

Varför blev Berndt Otto bryggare när han kom till Göteborg? Ville han bjuda på bättre öl för det som vi då 1787 smakade inte som Tyskt öl som redan då överlägset. Här möttes färgaren Fredrik Signeul och Berndt Ottos barn Carl Fredrik och Maria Beata. De gifte sig 22 februari 1801.

Napoleonkrigen höll som bäst på att förändra Europa i grunden. Sverige och Finland var ännu ett land och Kungen hette Gustav IV Adolf. Slaveriet ifrågasattes men det skulle ta tid att göra sig av med. I Göteborg var det nog en spännande tid, med ostindiska kompaniet och många ny företagsamhet, men också konflikten på kontinenten som påverkade oss då engelsmännen var på väg att attackera Karlskrona. Tur för att tsaren avled.

Var kom Signeul ifrån? Pappa Fredrik som föddes 1735 i Kungälv son till färgaren Johan Christian Signeul och Helena Katarina Pontins namn stavades i Kungälv “Singöhl”. Gogglade på namnet och en del tyska sidor med namnet visade sig. Möjligen har även Signeul tyskt ursprung eller kanske holländskt. Två invandrarsläkter vad spännande att hitta var de har sitt ursprung.

Med Helena Katarina Pontin född 3 februari 1692 i Johannes församling i Stockholm hamnade släkten plötsligt i adelskalendern då hennes far var Greve Gabriel Pontin och mamma Cristina Salana.

Hur många generationer tog det från Helena Katarina till mig som föddes 10 februari 1953 i Stockholm att åter bli stockholmare. En spännande resa från Stockholm till Kungälv till Göteborg till Askersund till Sörbylund, Falköping och Stockholm. Den tog sin början i Stockholm 1663 då Gabriel föddes. som son till hovpredikant Magnus Pontin och Catarina Salana.

Skåne/Blekinge/Halland/Bohuslän hade då varit svenskt endast några år. Hur var det med farmor Anders Ottos far som var född i Näsinge i Bohuslän var han kanske norrman i grunden?

Färlöv, Bjärlöv, Kristianstadsrötter

“En stenlagd landsväg i Skåne.

En vägvisarsten från 1766 står inklämd i en stenmur alldeles vid södra infarten till Bjärlöv.
Den anger vägen till Christianstad och Fjelkinge. Vägsträckningen var viktig redan på 1680-talet och är exakt densamma nu som då. Detsamma gäller det omgivande landskapet.” Ur Kristianstadsbladet på nätet Åsa Karlsson Norräng.

Bjärlöv hör till Färlöv socken. Under kriget om Skåne mellan danskar och svenskar brändes Färlöv en gång av svenskarna och en gång av danskarna. Konflikten Sverige/Danmark slutade inte med freden 1657. Det var 1676-1679 som de berömda snapphanefejderna kulminerade.

I Alf Åbergs bok “i snapphanebygd”från 1975 finns ett Kapitlet om Färlöv där berättas om en fiskare Per Persson barnfödd på Araslöv Gård där Ebbe Ulfeld som trots att han var svärson till Kristian IV deltog aktivt i försvenskningen av Färlöv med omnejd avrättades 1679.

Kan han vara farfar till en Per Persson som finns i Bjärlöv och i födelseregister från 1690-1715 hittade jag tre barn Inger, Per och Pernilla. Tyvärr finns inga register mellan 1715 och 1768 så det är en gissning varifrån Nils Bjerners anfäder och mödrar i Färlöv kom ifrån. Hur länge de bott i bygden och i byn Bjärlöv.

Den första som går att bekräfta med hjälp av husförhörslängd är Åbon Nils Persson född 1731 gift med Christina Månsdotter född 26 juni 1743 i Färlöv. Nils var först gift med Kierstin Svensdotter född 1736 död 1772 med henne hade han 5 barn. Christina och Nils gifte sig 1774 i Färlöv något som antydde att Christina möjligen var från Färlöv och kan ha Magnus född 1711 och Nilla född 1726 som sina föräldrar. De är inhysingar hos en Måns Magnusson född 1742 i Färlöv.

Christina och Nils han få dottern Nilla kanske döpt efter sin mormor ? . Nils Pehrsson dör 1779. Christina gifter snabbt om sig med Åke Persson. Föräldrarna är där också en gissning Pehr Kierstensson och Kierstena.

Det är Åke och Christinas son Pehr som föds 1780 som för vår ätt vidare. De får också en dotter när Christina är 44 år som döps till Christina. Åke som strax innan han avlider 1824 beskrivs som krympling blev ändå 69 år. Det var för tiden en ganska bra ålder om Åke varit krympling längre eller kortare tid förtäljer inte husförhörslängden där anteckning finns noterad. Christina som ju var en många år äldre än Åke hade redan 1810 avlidit, 67 år gammal.

Det var inte ovanligt att yngre män som Åke utan egen gård gifte sig med en nybliven änka för att få en går. För Christinas del slapp hon flytta från gården med sina barn.

Pehr Åkasson tog över gården Bjärlöv no 1 från sina föräldrar när de flyttade till ett undantag på gården. Han gifte sig med Truen Nilsdotter från bygden. Truen avled tidigt redan 1811, beteckningen i dödsattesten “håll o stygn” kan vara tecken på lungsot. Tre barn fick de Elna, Pehr och Nils.

Pehr gifte om sig med Sissa. Med henne fick han en hel drös, men eftersom arvsrätten gick till äldste sonen var det Pehr som föddes 26 december 1808 som ärvde gården gifte sig med Sissa Olsdotter född 8 april 1807 från grannbyn Åby.

Det var deras tredje son Nils som var morfars far, men också deras mellanson Olas son Nils Emil född 1881 tog namnet Bjerner och gifte sig med morfars syster Sigrid född 25 mars 1882. De stannade i Bjerlöv.

Med Nils mormor Anna Åkasdotters anor hamnade jag i Ivö en ort som står på en del WC stolar. Den äldsta där är Jöns Svensson född 1703 i Nosaby. Här fanns enligt Åberg inga snapphanar av intresse men Jöns födelseår är i alla fal det tidigaste jag kan bekräfta.

Att jag vill gå vidare ned i anorna i just Skåne är för att gärna vill hitta de som var födda danska. Skriva om hur konflikten kan ha påverkat dem. Jag inbillar mig att några av dem sympatiserade med snapphanarna andra uppfattade dem som terrorister.

Det som pågick då i vårt land pågår ännu världen runt omkring oss. Har jag några fler skåningar i anorna som möjligen med namn och familj som upplevde konflikten på plats. Kanske farmors mor Märtha Thorstensson, men i hennes födelseattest stod Askersund.

Sport på TV

Jag tillhör de där som tycker om att se på sport på TV. Har väl aldrig missat ett OS sedan Tokyo 1964. Fotboll började jag följa när TV började visa Engelsk fotboll i tipsextra på lördagarna. När jag var i Southport under en sommarmånad följde jag tillsammans med den gamla läkaränkan Mrs Griffith tennisen från Wimbledon.

Jag har alltid haft förmågan att bedöma talang, förmåga att bedöma ett spel och jag tror att det har sin grund i min tidigaste barndom.

Får jag skryta för dem av er som inte vet. Min far Ragnar Edvardson född 12 februari 1917 i Falköping är en legend inom svensk sportjournalistik. Det var dog han och hans journalistvänners diskussioner när de lyssnade på sportreferat från den stora klumpiga radion på femtiotalet som la en grund för mig.

Det ger tittandet på idrott en extra krydda att ha lärt sig bedöma de idrottsliga prestationerna från de som är kunniga inom området.

Pappa var anställd som sportredaktör på Idrottsbladet i början på femtiotalet och chefredaktören där hette Torsten Tegnér kallades TT. Senare fortsatte han till Stockholmstidningen som lades ned redan 1967. Pappa tog arbete som redakröt på TT och var kvar där fram till sin pensionering.

Det var kul när jag under min tid på Sisu Idrottsutbildarna Stockholm mellan 1998-2007 i lokalen där Stockholmsidrotten, flera idrottsförbund både lokala ( SDF)och nationella (SF) hörde att pappa inte var glömd. En del av dem som fanns där var pensionerade sedan länge och en eller två av dem mindes både honom och mig. Det tycker jag är ett fint betyg för min pappa.

Läs gärna boken 75 sportjournalister, en del har haft vänligheten att citera honom på nätet. Så goggla gärna på hans namn.

Jag och min bror Martin tror att han är den äldsta ännu levande sportjournalisten i vårt land. Just fyllda 96 och eftersom han har skrivit andra artiklar än enbart sånt som rör idrotten kanske t o m journalist.

Han är även en stor poet och en kramgo pappa och en perfekt tomte till mina barn.

Västgötska rötter.

Farfar föddes i Skövde 17 februari 1876. Huset där han växte upp samman med pappa snickaren Karl Gustaf Andersson och mamma Johanna Karlsdotter har nummer 46, men i vänstermarginalen står namnet Sveningsberg. Västergötlands museum har en webbsida med ett bildgalleri “adress: http://www.vastergotlandsmuseum.se” , där finns en bild på huset och mycket annat intressant för den som är intresserad av Skövde och bilder från förr.

Karl Edvard var enda barnet en ovanlighet i en tid när preventivmedel knappt existerade, kanske fanns en annan orsak till att det inte blev fler barn. Karl Gustafs pappa Anders Petter Sveningsson var också snickare född 26 februari 1817 i Horsås gift med Maja Andersdotter född 9 oktober 1809 i Sörgården Hasslum. Anteckningen när hon avlider redan 26 maj 1873 är lungsot. Anders Petters far hette Svening Andersson född 26 februari 1792 i Horsås och avliden 17 december 1839 i Våmb där står att orsaken var lung- och vattusot. Han var gift två gånger först med Caijsa Persdotter. Med henne fick han två barn Britta Christina och Anders. Han gifte om sig med Brita Larsdotter född 9 oktober 1793 i Knapegården, Björsäter. Hon avled 24 mars 1850 i Våmb. I dödsattesten står bröstsjukdom.

Lungsoten (TBC) var en dödlig sjukdom som drabbade hög som låg ung som gammal under sekler. Det var tack vare penicillinet som vi lyckades bemästra den. Tyvärr har felaktig användning av penicillinet resulterat i resistenta baciller så TBC har vi inte lyckats utrota som smittkopporna.

Bara i min fars familj på farfars sida drabbades så många att det var tur att de överlevde. Som min dotter Anki undrat kan det också vara intressant att ta reda på varför några i en familj inte drabbades av.

Farfars familjehistoria handlade väl inte bara om tråkiga ting som lungsot. De lyckades ju bli vuxna de flesta av dem.

Svening var det han som gav namn åt Sveningsberg? Någon titel har jag inte funnit på honom, men bonde är inte en dålig titel som hans far Anders Ericsson Jonsson född 24 februari 1745 i Locketorps föräldrar var Eric Jonsson född 19 november 1711 i prästgården i Locketorp och Catharina Andersdotter född 15 juli 1713 i Locketorp. Med Erics far Jon hamnade jag i början av 1700talet.

Enligt min pappa hade farfar Karl Edvard funnit någon som deltagit i Karl XII’s krig så därför samlar jag de som är gamla nog att ha varit med som Jon Ericsson. Men hur var det med Catharina Andersdotter, Eric Jonssons hustru. Det finns ett barn med namn Catharina i Locketorp 1713 och hennes far kallas Kapten Sahlfeldt. Om det stämde att han är hennes far så har vi definitivt en deltagare i Karl XII’s krig.

Farfars mor Johanna Karlsdotter föddes i Horn på luciadagen 1841 och var en av dem som trots lungsot och annat lyckades bli 91 år. Hon hann se sina barnbarn växa upp. Hennes far var Bonden Carl Larsson född 1798 i Sörgården i Horn.

Tyvärr har mycket av arkiven förstörts på grund av brand så en del kan inte bekräftas som när Carl gifte sig med Johannas mamma Caijsa Svensdotter född i Stora Ågården och uppvuxen i Åna där hennes far Sven Bengtsson var bonde och så småningom hedrades med titeln kyrkvärd. “En kyrkvärd, är en person som är utsedd att hjälpa till vid gudstjänster, vanligtvis med att hälsa välkommen, hjälpa till med textläsningar, hjälpa till vid nattvarden, dela ut psalmböcker (och gudstjänstagendor) samt att ta upp kollekt.” utdrag från Wikipedia.

Caijsas farfars far hette Thorsten Persson född 1688 i Rågången. Alla hittills bördiga i Västergötland, Skaraborgs län, i trakterna runt Skövde.

Fanns det någon som kom från en annan trakt? Kanske Kapten Sahlfeldt, men han var osäker som far till Catharina så det tycks ju som om pappa haft rätt att de var inbitna Skaraborgare, västgötar.

Med hjälp av olika personakter på internet fann jag en väg genom farmor Brita ned till Birger Jarl som var son till Magnus Minnesköld som tillhörde det vi numera kallar Bjälboätten , och mamma Ingrid Ylva tillhörde den sverkerska.

Vad det innebar att ha sin rot i den trakt där de som skulle grunda det land som i dag hette Sverige kom är för mig lite kul. För mina barn och barnbarn med sin afroamerikanska rot något att använda i den fåniga diskussion om vem som ska anses vara mest svensk. Det är en fånig diskussion som vuxna människor borde avstå ifrån för till syvende och sist är vi alla från början afrikaner.

Jan Guillous berättelse om Arn är och historikern ( min favorit) Dick Harrisons bok “I Jarlens sekel” rekommenderar jag för den som vill veta vad som hände då i början och vad som byggt vårt land och alla andra.

Jag har alltid tyckt om begreppet “Världsmedborgare” och det är vi allihop, ingen har mer rätt att leva på vår jord än någon annan. Vi som lever och levt i det här landet har alla varit med om att bygga upp det land vi lever i och tycker vi om det vill vi kämpa för det vi har uppnått.

Nu tänker jag fortsätta söderut med hjälp av morfars far Nils Bjerner och farmors mor Märtha Thorstensson. Riktigt långt söderut blir man dansk/norsk om man hittar släkt där ned till före 1657.

Farmor Brita Beckmans farmor

Det släktträd jag fick av Olle Beckman pappas kusin var en sammanfattning av den Olof Beckman som enligt trädet föddes 1655. Olle menade att den första med namnet var en bonde i början av 1600 talet som kom ifrån en bäck i Närke. Kanske sysslade han med att framställa beck som man var en biprodukt i tjärframställningen.

Jag hittade Olof i Svenstorp där han enligt Olle skulle ha dött. Han hade yrkestiteln Bokhållare. Hans första hustru hette Sara Balk och för tillfället har jag hittat två barn till dem Eric och Sara. Sara avled och Olof gifte om sig med Annika Andersdotter Zenert född 1665. Långt senare fanns i Mariestad en person som hette Kristoffer Zenert de Gens. Om det finns någon koppling mellan honom och Annika vet jag ännu inte, men det är såna frågor som gör sökandet spännande,

Olof och Annikas andra barn sonen Gabriel född 1695 var inspektor i Svenstorp och gift med Maria Digelia född 1706 i Lidköping dotter till Rektorn Johan Digelius och Margareta Persdotter.

Sonen Anders Beckman föddes 15 november 1731 och var kyrkoherde i Hällestad gift med Sara Myra från Daretorp. Sonen Fredrik född 20 april 1775 var prost och gift med Inga Greta Warodell född i Flistad.

Det var deras andra son Per August född 25 juli 1815 som skulle skapa Sörbylund och som var farfar till farmor Brita. Inga värmlänningar så långt, men farmors farmor hette Petronella Warodell och var Per Augusts kusin. När jag en sommar för något år sedan besökte pappa i Falköping fotograferade jag av bilderna i ett av hans fotoalbum och där fanns en bild Per August

och en på Petronella som pappa kallade “värmländskan”.

Petronella Charlotta Warodell var född den 17 februari 1825 i Forshaga, Grava socken. Värmland. Pappa var Brukspatron Per Magnus Warodell född 1790 i Götlunda och mamma var Hedvig Sophia Branzell född 9 januari 1792 i Alster, Värmland. Namnet Varodell kom från Varola som hör till Västergötland, på Petroenlas kvinnolinje var jag åter i Värmland och också från Alster som min mormors fars släkt kom ifrån. Fanns det mera förutom att en morbror till Petronella hette Emanuel Branzell och var den som enligt en del stod modell för Gösta Berling åtminstone den första biten om när han stod i predrikstolen.

Hedvig Sophia Branzells far hette Bengt Branzell och han var född i Nordmark, Värmland. Hans hustru hette Anna Gustafva Forsell och om det är någon form av genetisk skada men så snart jag fann ett sånt namn kommer en författare spontant i sinnet Lars Forsell är han en släkting? Anna Gustafvas farmor hette Sara Maria Geijer och då tänkte jag naturligtvis på Erik Gustaf Geijer, men fick också lite hicka när det visade sig att hon var född i Brunskog. Så var jag i samma församling som morfars mormor Emma Unger. Så i Brunskog var släktskapet både brukspatron Kristoffer Geijer, kyrkoherdarna, prostarna Johan Bernhard, Magnus Edvin och Jonas Unger. Fältväbel Knut Bryntesson, Korpral Eric Nilsson Wikman, Dannemannen Olof Olofsson. Jag bara måste besöka Brunskog för det tycks vara ett av de ställen som mina gener samlas. Kristoffer var född i Lindesberg pappa hette också Christoffer. Det var Sara Marias farfars far Christoffer som kom ifrån Österrike gift med Dorothea de Besche från Liége som flyttade in på Lindesberg som blev släkten Geijers huvudgård under många generationer.

Med Geijer i anorna kommer man långt med hjälp av andra som forskat i den släkten. Jag vill gärna ta hjälp av andra för varför uppfinna hjulet fler än en gång. Det tjatas om källor och visst är det viktigt att redovisa, men om Dick Harrison använder sig av Karlskrönikan när han skriver om Karl Knutsson Bonde en propagandaskrift kan man säga att allt som skrivs bör man ha ett kritiskt öga till även källor som födelseböcker kan vara felaktiga. Inte ens DNA är hundraprocentigt.

För mig finner jag en spänning i att med hjälp av kyrkoböcker och andras släktträd och forskning hitta släktlinjer som leder långt ned i historien.

Nå, pappa så västgöte han är har en värmländsk rot tack vare farmors farmor Petronella. En av Petronellas mamma Hedvigs farbröder Jan Branzell var gift med morfars mormor Emmas mormor Ulrica Kjellins syster Anna Katrin så mammas och pappas släkter möttes där med hjälp av ingifte. Det var ju bra att det inte var närmare för man vill gärna undvika inavel. Så långt är det bara Per August och Petronella som är kusiner. Vilket annars var rätt vanligt.

Mer värmländskt, eller inte?

Det tog tid innan jag kunde forska på andra än morfars värmländska anor, men åren gick och dataprogram och datorer förbättrades. Omkring 2007 var jag mogen att ta itu med mormors släkt. Jag hade i mellantiden arbetat med min pappas anor vilka jag återkommer till. Pappa den inbitne västgöten fanns det annat än västgötar där?

Mormor Saras pappa Jan Petter Carlstedt folkskolläraren var enligt husförhörslängden i Ljusnarsberg, Rällsö född i Ölme församling orten hette Sanna. En församling jag aldrig hört talas om, men det visade sig snabbt att jag åter var i Värmland. Hans mamma hette Maja Andersdotter född 1808 och hon var född i församlingen liksom hennes föräldrar Anders Pettersson och Cherstin Andersdotter. Anders Pettersson pappa var soldaten Petter Holm Chierstin Andersdotters farfar var korpralen Håkan Råman.

Jan Petters far Jon Andersson Carlstedt föddes 31 mars 1799 i Alster och han var fältjägare, orgeltrampare, sångare. Alster fanns i närheten av Karlstad kunde namnet Carlstedt komma därifrån. Då borde det finnas många släkter med namnet Carlstedt eller Karlstedt som inte har något gemensamt med än att någon av deras anfäder var soldat.

På mormors farssida hamnade jag med en gång i Värmland och bland soldater. Morssidan då vilka var Amalias föräldrar. I husförhörslängden stod att hon föddes 12 februari 1853 i Risinge vilket var i Östergötland. Pappa var skomakare Johan Fredrik Lindholm född 1826 i Hällestad i Östergötland även hans far Anders Lindholm och hans mor Stina Caijsa var östgötar så åtminstone på kvinnolinjen var jag inte värmlänning snarare östgöte. Men den rätta kvinnolinjen är ju den som följer mormors mormors mormor osv. Och mormors mormor hette Johanna Vall född 21 juli 1828 i Skällsvik. Var någonstans var det? Östergötland naturligtvis och hennes far var grenadjär Erik Johan Wall också född i Skällsvik, mamma Sigrid Ulrika Österwik född i Sturefors. Sigrids pappa ändrade den gedigna östgötska ättelinjen eftersom han Philip var född i Stralsund. Hans hustru Catharina var liksom hennes mor östgöte.

Så det är inte mithrocondierna som driver mig åt Värmlandstrakterna eftersom där är det Östergötland som gäller. Kanske dock att på min mamma Gunillas sida den överväldigande majoriteten hade sitt ursprung i Värmland.

På morfars far Nils sida kom de från Skåne, men eftersom jag inte kommit längre ned än till tidigt 1700 tal så vet jag ju inte om de alla på den sidan var skåningar även på dansk tid eller om det möjligen fanns någon eller några som efter att Skåne blivit svenskt invandrat dit norrifrån.

Nu blir det plats för pappa Ragnar Edvardson och hans anor på längden och tvären.

Vart hör jag hemma

Kan jag kalla mig värmlänning trots att jag aldrig bott där? Jag är född och uppvuxen i Stockholm och har bott hela mitt liv här. Mamma föddes i Stensele, pappa i Falköping. Även som infödd och det som Reinfeldt kallar etnisk svensk kan man känna som de som föds i Sverige, men genom sina far- och/eller morföräldrar kommer från ett annat land förvirrad vad gäller kulturell tillhörighet. Infödda stockholmare talade om minst fyra generationer för att betraktas som riktig stockholmare.

Är det här relevanta frågor? Jag tror det för alltför många tycks tro att en gång i tiden och det är oftast femtiotalet då var vi svenskar homogena. Det är invandringens fel att Per Albins folkhem försvann. Invandrarnas kultur är alldeles för annorlunda, muslimer vad är det för några hemska terrorister hela bunten.

Jag minns när jag gick i Loviselundsskolan i Hässelby gård där jag började första klass 1960 hur barn med samma dialekt som mina göteborgska kusiner blev utfrysta, På TV blev det problem om man talade skånska, värmländska, småländska och värst av allt det man släntrianmässigt kallade norrländska.

Migration är intressant. Alla vi som föddes i Stockholm på femtiotalet med föräldrar från andra delar av landet, från olika samhällsklasser samlades genom den kommunala skolan under samma tak. Vi barn upptäckte att vi var annorlunda och de som kände sig hotade av oss som talade en annan dialekt, hade en annan social tillhörighet utsatte oss för mobbning. Den i min klass som till sist bröt mobbningen av mig var norska. Heja Norge!

Vårt land är inte bara avlångt med olika geografiskt utseende. Det platta Skåne, Västergötaslätten, skogiga Småland, fjällen i Västerbotten. Hur många från Stensele har någonsin ätit Spettekaka, hur många från Lund har någonsin ätit surströmming. Vi blonda blåögda svenskar är mer olika än vi tror och i mina ögon är det olikheterna som får ett land, en relation att växa.

Kanske var det TV som fick en del av oss att tro att vi bodde i ett kulturellt homogent land. I början och ganska långt in på åttiotalet fanns en- och senare två kanaler. Vi såg samma program, nyhetsrapporteringen var samma och språket var rikssvenska. Så blev åtminstone “Medelsvensson” kulturellt homogen inbillade hen sig.

Det vackra med vårt land är att det finns så många olika dialekter, olika mat, olika geografi, olika sätt att lev på grund olika historia.

Vi glömmer gärna att det inte var så väldigt många generationer sedan som de södra delarna av vårt land var danska. Finland och Sverige hängde ihop under 600 år. Sverige/ Norge var i union när mina far- och morföräldrar var små. I Bogen i Värmland där morfars far Nils var präst var gränsen till Norge flytande. De här trakterna kallades finnmarken eftersom många av finsk börd flyttade dit under 1600 talet bland annat en Nils Finne som finns i mina anor och en Göran Finne som finns i Selma Lagerlöfs.

Det kom hit folk från Vallonien för att vi behövde deras kunskaper i järnhantering. Varför det var en stor invandring under 1600 talet till Sverige var kanske efterdyningarna av trettioåriga kriget. Stora delar av Europa var förrött och folk hade svårt att få jobb. Sverige var en av vinnarna i det kriget och eftersom kriget pågått på kontinenten intakt. Vi hade antagligen förlorat en massa folk som dött i striderna och av sjukdom.

Sverige behövde folk och folk behövde Sverige därav arbetskraftsinvandringen från olika delar av Europa. De som kom hamnade naturligtvis där arbetena fanns främst i Bergslagen och det påverkade de område även kulturellt. Idag hamnar de i Stockholm-Göteborg- Malmö och dess omnejd av samma orsak.

I det här landet hör jag hemma. Där människor av olika slag möts för att vi har ett ömsesidigt behov av varandra. Jag hör hemma i det land som är Sverige och som alltid har varit Sverige. Det land där vi behöver varandra.

Jag blir inte mindre stockholmare för att mina föräldrar inte är födda här som infödingarna menar. Det var Fogelströms böcker om Stockholm som jag och min skolkamrat Yvonne Relert började läsa vid 14/15 års ålder som gjorde oss till stockholmare.

Men min släktforskning gjorde också att jag kände mig lika hemma i Värmland. Ett landskap präglat av det som nu händer i hela landet invandring både från andra länder och inom landet. Sen när järnmalm och skog började sina i Bergslagen och blomstra i de norra delen av vårt land lämnade många med Värmlandsrötter sin hembyggd för de norra delarna av landet, för Stockholm men också för Amerika.

Varför är det för mig just Värmland som drar? Finns det kanske värmlänningar på andra håll i mina anor. Minns gener som en del genetiker spekulerar om?

Vi får se var mormor Saras far och mor kom ifrån?

Unger i Närke, Värmland

Morfar Brors mormor Emma Unger född i Gillberga Värmland där fadern Jonas Unger

som någon menar är den prost som Gustaf Fröding skrev om i dikten “Våran Prost”. Men i Värmland under 1800-talet fanns många prostar med namnet Unger som kunnat inspirera som exempelvis Alfred Unger som Selma skriver om i Mårbackatriologin, Emmas bror.

Var kom prästerna Unger ifrån? Det finns flera bud.

Ett finns i nätuppslagsverket Projekt Runeberg:”Unger, svensk släkt, som anses härstamma från den gamla Lindsbrosläkten i Västmanland, till hvilken flera slottshöfvitsmän och slottsfogdar hör”.

Ett annat bud är att de invandrade i omgångar från Livland under 1600-talet. Det kunde ju vara Pär Unger som står som far till en Inspektor Berndt Unger född i Örebro 26 september 1665. Hur det än ligger till så gifte sig Berndt först med en Sara Andersdotter 1697, men hon avled. Berndt gifte om sig med den 32 år yngre prostdottern Maria Hedenia född 3 juli 1697. De fick tre barn tillsammans innan Berndt avled och Maria gifte om sig med nästa inspektör som kom till Tångeråsa Henric Gisler.

Det var Berndts och Marias äldsta barn Johan Berndt född 24 juni 1717 som var den första prästen med namnet Unger i Värmland åtminstone som jag för närvarande känner till. Han var farfars far till Emma och mormors farmors farfars far till mig. Johan fick en lång gedigen utbildning och hamnade så småningom i Karlstad där komministern Johan Hasselströms dotter Anna Lisa som just blivit änka efter kyrkoherden i Filipstad Magnus Frychelius. Anna Lisa som var född i Filipstad den 11 maj 1712 var sondotterdotter till en Touissant Vincentsson från Vallonien.

Hon och Johan gifte sig i Karlstad 1746. Det var den tid i Sverige som kallas Frihetstiden, där kungen som var Adolf Fredrik hade rätt lite att säga till om. Två partier som kallades hattar och mössor slogs om makten. Någon demokrati var det knappast, för vanliga fattiga människor hade de inget intresse, men Carl Michael Bellman var 6 år.

I Karlstad föddes den 22 maj 1747 en pojke som döptes till Edvin Magnus, nästa barn var Bernt Olof född 1748 och så föddes Maria Lisa den 12 april 1750. En månad senare var Anna Lisa död av sviterna efter barnafödseln.

Hon var den första bland mina anmödrar som jag fann hade dött i det som kallades barnsäng, tyvärr skulle hon inte bli den sista. Den nyblivne änkemannen Johan Berndt lämnade Karlstad för ett arbete som vicepastor i Brunskog där en åldrande kyrkoherde Anders Rolanders dotter Anna Greta väntade på honom.

De gifte sig 1753 och när svärfar Anders dog 1762 tog Johan över pastoratet och prästgården i Brunskog. Här levde han, predikade i kyrkan, döpte, vigde och begravde församlingsfolket. Han deltog i deras liv kanske hjälpte han, kanske dömde han en del. Med Anna Greta fick han sex barn. De två först Christina och Andreas avled knappt ett år gamla. Anders född 1764 blev 12 år, Johanna född 1771 blev 18 år, Stina Caijsa född 1777 blev 6 år. Den enda av Johans och Anna Gretas gemensamma barn som blev vuxen och levde ett långt liv var Anna Lisa. Barn på den tiden dog av även barnsjukdomar som mässlingen. Lungsot fanns redan på 1700 talet och många drabbades inte bara fattigt folk.

Det var Johans äldsta son Edvin Magnus som skulle gifta sig med bonddottern Kjersti Olsdotter och så småningom ta över pastoratet i Brunskog från sin far. För deras 8 barn gick de bättre och näst äldste sonen Jonas gifte sig med Ulrica Christina Edgren.

De blev ett mycket populärt prästpar i Brunskog enligt ett brev från hembygdsföreningen där.

Mormor Sara Bjerner

Mormor Sara den av mina far- och morföräldrar som jag har egna personliga minnen av. Jag minns när jag som 5-6 åring satt framför en enorm spegel i den lilla lägenheten vid Gudbrandstorget i Göteborg. När jag ser Antikrundan tror jag mig förstå att spegeln var gustaviansk. Mitt blonda hår var långt men tunt, mormor flätade en tunn men rak fläta i min nacke. Hon var fingerfärdig, duktig på att virka och vika papperssvalor.

I övrigt visste jag att hon hette Carlstedt som ogift och hade hört att hon var från Västerås. Annars var det tomt, men jag trodde möjligen det kunde finnas något i en av min mammas dagböcker. Eller om det var ett brev till pappa, jo, där. Morbror Fred skrev hon, på ett annat ställe var det morbror Manfred och moster Amalia. Så, hade jag plötsligt tre stycken syskon till min mormor.

Freds badkar med lejontassar var vad jag mindes. Det var fascinerande för en 6 åring att få åka på besök och bada i hans badkar, sånt fanns inte på Norrtullsgatan 25 på femtiotalet.

Riksarkivets databas Svar gav mig svar. Det var ett spännande ställa som mormor var född på. Det hette Rällsö fattiggård och låg i Ljusnarsberg som hör till Västerås stift. Så illa var det nu inte att mormor och hennes föräldrar och syskon var fattiga. Det var snarare så att hennes far Jan Petter Carlstedt född 1847 var föreståndare och folkskollärare, mamma Ida Amalia Lindolm född 1853 var husmor på gården. Sara föddes där den 2 januari 1887 som Sara Maria och näst yngst av nio barn.

Hon växte upp där och enligt mamma utbilda hon sig till sjuksköterska. När pappa Jan Petter avled 15 februari 1909 flyttade Sara samman med mamma Amalia i oktober samma år till Grevgatan i Stockholm.

När hon mötte morfar har jag ännu inte funnit ut men de gifte sig borgerligt i Oscars församling den 28 maj 1912. Den skamfilade bilden jag har på dem ska vara tagen strax efter att de gift sig och då är det troligt att det är Drottninggatan i Stockholm där bilden är tagen.

När och var flyttade de norr ut, mamma föddes 1915. Var det möjligen morbror Bo som fötts före henne kanske 1913.

Jag hade skickat efter papper från barnavårdsnämnden eftersom jag var intresserad av barnavårdsnämndens motiv till att skicka mig som sjuåring till en främmande familj och inte till min pappa som jag när vi träffades i Falköping visste hade velat ta hand om mig. Det fanns inget riktigt svar alls endast ett brev från min pappa som undrade detsamma. Bland papperen fick jag mamma Gunillas födelseort som var Stensele i Västerbotten. Dit kom dom i augusti 1913, morbror i januari 1914 och mamma 15 juni 1915 i en samekåta enligt henne själv. 1916 flyttade familjen till Byske där morbror Bengt föddes 1917. Den 20 augusti 1920 kom de till Mora Strand där stannade de fram till morfars plötsliga död i en hjärnblödning 1923 några månader senare föddes moster Majt.

Sara gifte så småningom om sig med morfars bror Gotthard som liksom morfar var läkare och som blivit änkeman. Han avled 1939.

Mormor flyttade till Stockholm där hennes systrar och bröder bodde. Enligt mamma öppnade hon ett konditori vid Karlaplan. Alla fyra barnen fick en gedigen utbildning, mormor var ju lärarbarn och själv sköterska.

Morbror Bo blev så småningom Docent på Danderyds Sjukhus, i början av femtiotalet drabbades han av polio och blev rullstolsbunden resten av sitt liv. Han utnyttjade sitt handikapp när TV:n gjorde sitt intåg för att propagera för vikten av poliovaccinationer.

Morbror Bengt trivdes visst i Dalarna eftersom han kom att bosätta sig i Rättvik där han var en välkänd, populär provinsialläkare enligt min sons fritidsfröken.

Moster Majt blev kirurg på Sahlgrenska i Göteborg samman med morbror Oskar Steinwall.

Det var min mamma som skiljde sig från mängden då hon läste språk i Uppsala. På fyrtiotalet mötte hon konstnären Lennart Rhode som blev hennes lärare. Mer om mamma senare.

Mormor överlevde sina män med hästlängder och de sista åren var nog rätt bekväma. Jag var 10 och ett halvt år när hon avled 1963 och är ännu arg på mina fosterföräldrar som inte lät mig vara med på hennes begravning. Min fosterfars föräldrar lik skulle jag se och begravningarna också men inte min egen mormors.

Tro inte att fosterbarn är era egna barn. De har en egen historia, egna släktingar som betytt mycket för dem. Stoffe i “de kallar oss mods” ville bo hos sin mormor. Jag ville var gå på min mormors begravning inte min fosterfars föräldrars.

Här en bild på mormor och min mamma i Vinslöv 1959.