Category: Släkthistoria

Stockholm

Vår härliga huvudstad när solen skiner. Får tacka våra anfäder Birger Jarl, Magnus Ladulås och Karl Knutsson för att de såg till att staden blev till vår huvudstad. Alla arkitekter som under århundradenas lopp bidraget med vackra byggnader och parker. Folket som bor och bodde här. Så snart våren kommer tar vi en promenad i Kungsan.

Min dotter Anki och jag gick en sväng längs Drottninggatn ned mot Norrtullsgatan och tog buss 4 till Radiohuset och bytte mot buss 4 till Gullmarsplan och gick av vid St Eriksplan och reste till Brommaplan där vi tog bussen mot Spånga och hämtade vårt barn, barnbarn Aaliyah på förskolan, Så vi har haft en härlig dag i vår stad.

Vasaloppsöndag

Perfekt söndagsväder den första söndagen i mars. Vasaloppet efter det brukar jag räkna att våren har kommit. Som vädret ser ut idag verkar det rätt, men det kan ju bli bakslag.

Det var halkigt ute men skönt, femmilen gjorde mig extra glad. Jag har alltid gillat Johan Olsson och det kanske är för att han är från Åsarna som Thomas Wassberg.

Nu ska jag fortsätta njuta av en skön söndag och återkommer med lite historia i morgon.

En gråmulen lördag

Idag är det grått, blåsigt, snöar ibland utanför fönstret. Tänkte att ibland är det skönt att leva idag med centralvärme inomhus. Vad kallt det måste ha varit en sån här dag i de där trähusen som de flesta bodde i. Jag tittade under förmiddagen i födelseregister och husförhörslängder i Alster nordost om Karlstad. Tid 1688- 1743. Hittade en ny anfader till min mormor Sara Maria Carlstedt. En Olof Jonsson född 1624 död 1699. Hans son Lars Olofsson var nämndeman, men trots att han hade den där fina titeln frös han och hans hustru Kerstin Nilsdotter och barnen antagligen en sådan här dag och det var nog också ont om mat så här på senvintern. De måste vänta till påsken innan hönsen värpte de första äggen.

Under samma tid bodde Hedvig Branzell farmor Britas farmors mors farfars föräldrar bruksförvaltare Bengt Branzell, hustru Inga Greta Fabrin med barn i Bransbol bara en mil från Långenäs där Lars bodde. Frös bruksförvaltaren mindre var det bättre värme i hans hus än i nämndemannens hus. Bruksförvaltare var väl lite förnämare än nämndeman.

Nämndemannen levde åtskilliga är längre än bruksförvaltaren. Lars blev 52 år och Bengt bara 38 år. Inga Greta blev liksom så många i min fars ätt 90 år.

Nämndemannen och bruksförvaltaren möttes ändå 1722 i sockenstämman om naturligtvis diskuterade de vädret för är det inte vi och engelsmännen som alltid talar om vädret.

Herr Branzell hade ännu inte fått sin fullmakt sas det. En vecka senare hade allt ordnat sig. Men tyvärr om vädret stod intet i protokollet annars hade det varit mer intressant. Men de var väl vana vid att det ibland var kallt i stugorna och förväntade sig inte heller en väderleksrapport varje dag som vi.

Vi som lever nuförtiden är nog rätt bortskämda med centralvärme i husen. Det minns jag faktiskt från femtiotalet hur kallt det var när jag som sexåring vaknade tidigt på morgonen i lägenheten på Norrtullsgatan 25. Värmen som steg i kroppen samtidigt med att mamma tände i kockskaminen. Det är en speciell upplevelse som inte barn uppfödda med centralvärme förstår.

1720 talet när både nämndemannen och bruksförvaltaren deltog i mötena var Elof Fryxell kyrkoherde i Alster och det var han som skrev under dem.

I sockenstämmorna bekymrade man sig om annat än om Lars hustru frös. Den 4 augusti 1723 kanske var det möte i socknen och en Rådman Eek klagade över att Lars Olofssons hustru ( Kerstin) och Lars Jonssons hustru Annicka efter gudstimmen på söndagen vid kyrkan utfarit med otidigheter, men snart lugnade de ned sig.

Lite kul att man i ett kommunalmöte tar upp såna saker, men atJagt efter högmässan träta med varandra var inte acceptabelt.

Det skulle vara lite intressant att försöka skriva en historia om de här personerna som inte visste att de en gång i framtiden skulle resultera i mig. Jag är min mamma och pappas ända barn. Det är tack vare mig att nämndemannen Lars Olofsson och Bruksförvaltaren Bengt Jonsson Branzell släktlinjer till sist korsade varandras väg.

Den där skvallriga rådmannen Eek är jag glad att jag inte är släkt med. Ju mer jag läser i protokollen ju mer verkar han vara en jobbig person. Det är riktigt spännande att i de här protokollen lära känna de här människorna som levde och frös i stugorna i vårt land för så länge sedan.

Krig och Fred del 5

Karl XII och hans krig vet de flesta av oss en del om tror vi i alla fall. Krigen var inte slut bara för att han sköts med en kulknapp. Vilket det inte stod något om åtminstone inte i dödboken i Adelsö

Vi hade efter Westfaliska freden blivit ägare till Vorpommern som också kallades Svenska Pommern. Den här delen av Tyskland söder om Skåne behöll vi ända fram till 1815. Mellan 1757 och 1762 var det krig som startades för att de som styrde då i Sverige Hattarna ville förödmjuka kung Fredriks drottning Lovisa Ulrika som var Fredrik I av Preussens syster.

Hur det var för soldaterna, som korpral Erik Nilsson Wikman kan man undra eftersom det var illa förberett. De hade dåligt med utrustning, kläder, mat. Korpral Erik morfars mormor Emmas farmors morfar var redan 50 år när kriget började. Han tvingades liksom många andra lämna sin hustru Kari Knutsdotter och 5 barn. Ingegerd vår anmoder var bara 12 år då kriget bröt ut och hennes far försvann ut i kriget.

Hustrun Karis far var fältväbel Knut Bruntesson en gammal räv som troligen tvingats lämna fru och barn för krigen under 1600talet. Soldathustrur tvingades ofta sköta barn och jordbruk ensamma. De kunde under mycket knot få hjälp av bönderna i roten sk. rotebönder, men i det stora hela var hon ensam. Avled soldaten måste hon kvickt gifta om sig med nästa soldat för annars blev hon utslängd från soldattorpet.

“men däremot lyckades major Karl Konstantin de Carnall den 28 september med 800 man försvara Fehrbellin mot omkr. 5 000 preussare”, står det i Wikipedia. I regementsrullorna för Närke-Värmland står att Eric avled den 30 oktober samma år i soldatfrossa där nere i Pommern.

Hur långt tid det tog innan Kari och hennes barn fick veta vad som hänt förtäljer inte historien, men hon hade tur och slapp gifta om sig. Hon stannade på gården i Bergia livet ut och det blev långt liksom hennes fars som blev 80.

91 år hur många blev så gamla under 1700 talet? Det lustiga är att hennes man Erik Nilsson Wikman inte har fått någon runa i Brunskogs dödbok. Det är först när Kari dör som han nämns.

Nå Kari var nog nöjd ändå med sitt liv då hennes dotterdotter Kjersti Olsdotter gifte sig med kyrkoherden i församlingen Edvin Magnus Unger.

En vårvinterdag i Stockholm

Tyckte jag behövde en promenad och tycker stan är perfekt för det. Idag var det bara i Kungsträdgården som snön var kvar.

Skridskoåkning. Enda sedan Sjuttiotalet har vi åkt skridskor på den runda banan i Kungsan. Tony från Philadelphia och New York hade aldrig sett ett par skridskor förrän han kom hit 1970. Det var inget Afroamerikaner sysslade med menade han, men det tog inte lång tid så hade han lärt sig. Numera finns det afroamerikaner i NHL har jag sett. En positiv förändring, tycker jag.

Strömmen var full av knölsvan och fiskmås som skränade. De trivdes också i solen den här dagen. Det här var bättre än Krigsarkivet. Det får bli en dag när inte solen skiner.

Krig och Fred del 4

En del av er kanske är för unga men vi äldre personer kanske minns Riksdagens högtidliga öppnande på hösten. Det var inte Karl XII’s karoliner utan Karl XI’s. Det var han som såg till så att den Stormakt som Sverige blivit bestod åtminstone ett litet tag till.

Kan inte ha varit lätt att vara kung eller drottning allt las på dina axlar. Att vara tvingad till ett ämbete som kanske inte passade dig inte alla var starka som Drottning Kristina och vågade abdikera. Som de flesta av oss som har jobb håller kvar vid även om vi kanske inte trivs med det av rädsla för att lämna tryggheten. Karl XI säger Göran Rystad hade kanske gärna gjort något annat men han var så illa tvungen att gå ut i krig. Han verkade ha passat som ekonom.

Du vet vad du har men inte vad du får. Tycker det är speciellt att bland våra kungar och drottningar var det en Drottning som vågade byta jobb.

Nå, de där gubbarna från Holstein-Gottorp Karl X, Karl XI och Karl XII vad var de för några och hur var det att leva under de där krigiska herrarnas tid. Drottning Kristina hade även om hon slösade en del med pengarna bjudit in vetenskapsmän och konstnärer utifrån Europa. Hon stöttade byggherrar som Gillis de Besche på Nyköpingshus. Hans dotter Dorothea gifte sig med Christoffer Geijer.

Christina försvann till Italien där kulturen fanns och vi fick stå ut med de där tre krigsherrarna något bönderna i först tyckte om särskilt han Karl XI. De gillade inte om adeln fick för mycket makt.

Pappas krig hade kostat pengar så när Karl XI tog makten drog han in godsen som Drottning Kristina givit till högadeln. Det tyckte bönder som Bryngel Olsson i Åmot i Värmland, Mats Jansson i Stavnäs om. De ville inte hamna hos ägare som de la Gardie, Oxenstierna eller Gyllenstierna för då förlorade de sin rösträtt. Men de råkade ändå ut för tvångsutskrivningar när de där krigsherrarna skulle ut och kriga. Så många människor fanns inte i vårt land och när bönderna tvingades ut i krig kunde de inte odla jorden vilket inte var så bra. Något måste göras.

Karl tvingades byta ut systemet med tvångsutskrivningar och legoknektar mot ett system där man delade upp hela landet i rotar. En rote bestod av ett antal bönder som skulle föda en soldat med hus, spannmål, gevär och ammunition.

Det var ett bra sätt för en bondson som inte kunde ärva en gård att i stället bli soldat. I vår släkt har jag ännu inte hittat någon från Karl XI’s tid. Det skulle dröja till 1700 talet.

Men det fanns annat att göra än att kriga. Tack vare Karl XI behövdes reduktion förlorade högadeln sin ställning och gav rum för andra att ta plats i regeringen.

Många av våra anfäder under den här tiden verkar ha dragits till prästyrket. Förutom biskop Magnus Pontinus som ett tag var hovpredikant och följde Hedvig Eleonora till Tyskland var det komminister Johan Hasselström och kyrkoherde Petrus Kjellin i Karlstad, prosten Dionysius P Chenon i Filipstad och Erik Nilsson Högwaldius i Arvika, Biskop Johannes Rudbeck i Västerås, kyrkoherde Andreas O Hesselius i Kopparberg. Varför så många präster under 1600talet? Hellre predika än kriga? Men några av dem var säkert Fältpräster.

Fanns det några deltagare i Poltava, i Bender. Fånigt att vilja ha en eller två som var med där. Vi får se vad Krigsarkivet säger om jag skulle besöka det arkivet i morgon.

Krig och fred del 3

Fundersam över vad släkten gjorde under Trettioåriga kriget mellan 1618 och 1648. De jag hittat från den tiden Brukspatron Christier Månsson i Ramnäs som levde mellan 1596 och 1659. Hovpredikant Magnus Johannis Pontinus far Jöns Månsson 1578 till 1661 var borgare i Broagärde. En biskop Johannies Magni Wexonius 1583 till 1651. Deltog någon av dem i kriget var Johannies fältpräst?

Bergsfogden i Färnebo, Filipstad Jon Persson född 1585 död 1667 och hans far Per Nilsson som avled 1630 i Bergshyttan två år före Lützen. Hur upplevde de i bergslagen det 30 åriga kriget med tvångsutskrivningar, söner, bröder och makar som aldrig kom hem. Blev det ont om arbetskraft, sorg. De var vana vid döden på ett sätt som vi inte är, men tro för den skull inte att de inte sörjde varje död precis som vi.

Var det en anledning till att man behövde arbetskraft från Tyskland, Vallonien, Holland. Vår adel varifrån de flesta officerarna kom dog i kriget i Tyskland. Det gav plats åt andra och som den första i vår släkt Unger i Örebro Sven Unger som kom hit troligen i mitten på 1600talet. Hans son Pär Svensson Unger föddes omkring 1647 och tituleras både soldat och handelsman. Det var troligtvis ett senare krig kanske Karl XI’s som han deltog i. Det var han som var far till Berndt.

Pärs far Sven var han soldat även om han var född så sent som 1615 kan han ju ha varit med i ett senare skede av kriget. En del menar att släkten kom från Livland som 1629-1635 blev svenskt. Om Sven var handelsman så fanns det mycket jobb i Örebro under den tiden.

Kriget påverkade människor som inte deltog aktivt i striderna, liksom de som följde armén ut i Europa på gott och på ont. I början av det Första Världskriget då många frivilligt gav sig ut i kriget sjungandes och viftandes med flaggor i tron att man snabbt skulle vinna som om krig var en sport. Ju längre kriget pågick ju krigströttare blev världen, landet skövlades där soldaterna drog fram och utarmades på folk som dog i skyttegravar och sjukdomar.

Trettioåriga kriget var nog knappast annorlunda mot första världskriget. För Sveriges del var skillnaden att vi deltog aktivt i trettioåriga kriget och passivt i första världskriget. Det som var likadant var att vårt eget land undvek till stora delar att attackeras. Vi hade järnmalm, skog sånt som behövdes därför kan man tänka sig att Sven Unger kom till Närke. Där var fred och där fanns jobb. Därifrån lär ju också släkten Beckman ha kommit. Jon Persson från Bergshyttan i Färnebo inte långt från Filipstad och hans far Per Nilsson anfäder till släkten Fernell alla verkade de ha dragit nytta av kriget och dess behov av järn och trä, beck, tjära mm.

De här familjerna nämndes aldrig i historieböckerna men framtiden var deras. Det var de och deras arbete vid gruvorna, med skogsbruket som gav vårt land Inkomster. Var det inte orättvist att många av dem inte fick delta i riksdagsmötena i Stockholm. De var varken adel, präster, borgare eller bönder.Var kanske redan ståndsriksdagen förlegad redan då?

De som kom hit från det krigshärjade Europa hade inte de samma anledning som de som kommer till oss i våra dagar. Spännande att Sverige under 1600talet var ett invandrarland av samma slag som vi är nu. Har vi glömt det för att det var så många som utvandrade från Sverige från 1860 till 1920?

Krig och konflikter gör att folk rör på sig sökande efter jobb, fred, trygghet oavsett vilket sekel vi rör oss i. Det fanns inte bara valloner som Chenon och Touissant, holländare som de Besche,utan också folk från Finland, Österrike som Geijer. De lockade till sig arbetslösa från sina hemtrakter att komma hit för att arbeta. Det ställde till samma konflikter då som nu mellan infödingar och utlsocknes. De kommer hit och tar våra jobb är ingen ny oro från de infödda. Vad är det för konstig religion de där har de där. En del var katoliker men det stora flertalet var protestanter dock inte alla lutheraner utan reformerta. I födelseregistren stavas ofta namn Jean för att längre fram ändras till Johan eller Jan. Visar det på att de som kom hit snabbt blev integrerade och assimilerade. Det tog ett antal generationer innan de som då kom hit och deras kulturella särarter blev en del av det vi kallar svenskt. Samma kommer tro mig ske med de som nu bor i vårt i land.

Varför vill alla svenskar ha vallonska rötter nuförtiden. Då var inte smederna, snickarna, skogsarbetarna mer välkomna än de utomeuropeiska invandrarna är i dag. Ingen vill vara finsk även om den finska invandringen var lika viktig för utvecklingen av järn- och skogsbruket i Bergslagen. Om ett par hundra år vad kommer svensken då uppfatta som fina rötter?

Efter Westfaliska freden 1648 var ännu inte dagens Sverige. De av oss med våra rötter i Skåne, Halland, Bohuslän, Blekinge och Jämtland var inte svenskar. Hur var det med länder som Livland, Ingermanland var de som bodde där svenskar. De tillhörde i alla fall Sverige. Ingermanland redan sedan Erik XIV’s dagar. Intressant det där att Skåne, Halland, Bohuslän, Blekinge och Jämtland efter att ha tillhört vårt land femtio till hundra år blev svenskt. De baltiska staterna och Finland aldrig. Berodde det på språket, geografi eller var det Karl XI’s indelningsverk.

Fattiga människor finns inte i vårt land. Det var när mormor Saras föräldrar arbetade på Rällsö fattiggård omkring förra sekelskiftet. Vi som är fattiga idag ska egentligen inte synas. Men hunsas ska vi eftersom det är vårat eget fel att vi är fattiga.

Stat och kommun tar numera hand om oss som inte är fattiga och hjälper oss med allt möjligt bara vi kryper och krälar riktigt djupt i skiten. Ni skulle se den lista på grejer jag måste göra för att överhuvudtaget få söka försörjningsstöd. Man tror kanske att det är enkelt att få de där pengarna.

Inte alls och när försäkringskassan betalar ut aktivitetsstödet. När det passar dem. Jag vet aldrig i slutet på månaden när och om jag kommer få några pengar. Det gäller även försörjningsstödet.

Mitt jobb är att söka jobb och det gör jag, men det är alldeles för många arbetsgivare som inte vill anställa någon som de förväntar sig kommer gå i pension om fem år och är funktionshindrad. Man ska helst vara mellan 35-40 år. Är man inte det ska man ha högskoleutbildning och arbetsförmedlingen har inga utbildningar för oss som behöver några poäng på universitet och är för gamla för studiestöd?

Gnäll inte det finns jobb, säger de hurtfriskt. Jo, men det kallas sysselsättning och det innebär att arbetsgivarna inte behöver betala lön för arbetskraften tvärtom de får betalt för att erbjuda sysselsättning. Hela attityden till arbetssökande, sjuka och äldre personer är skrämmande likt de värderingar man hade just omkring förra sekelskiftet.

De rasbiologiska värderingarna vände sig inte endast till människor med annan hudfärg utan även människor tillhörande lägre samhällsklasser som ansågs biologiskt undermåliga, skulle uppfostras till att bli välanpassade medlemmar i vårt land om det överhuvudtaget var möjligt.

Den attityd som kommunerna har gentemot den fattigare delen av befolkningen är att vi ska uppfostras vi ska göra rätt för den lilla slant vi får genom att bli ännu fattigare än vi redan är. Samtidigt ska man söka jobb varje dag tro att man är attraktiv på en arbetsmarknad som inte accepterar det minsta lilla svaghetstecken.

Om man bli hemlös, sjuk, långtidsarbetslös hur många menar att det är vårt eget fel. Vi döms i klump som lata personer som borde lära oss veta hut och acceptera smulor från de välanpassades bord.

Det jag vill är att arbeta med det jag är bra på som att berätta historier som jag gör på den här bloggen, fotografera som jag faktiskt också är bra på och få betalt så att jag kan leva ett värdigt liv, men historieberättare utan akademisk utbildning behövs väl inte.

Sanningen är väl tyvärr att de som nu på grund av rådande politik har blivit fattiga är isolerade från varandra. Vi behöver gå samman och kämpa för vår rätt som arbetarna i sin första demonstration 1890. De som dömer oss som mindre värdefulla människor som människor som lever på skattebetalarnas pengar( jag betalar också skatt) ska inte tro att de inte kan drabbas av arbetslöshet och sjukdom.

En kort paus

Idag är det lördag och en kort paus känns behövligt. Har hittat några personer i adelskalendern som deltog i Gustav II Adolf:s fälttåg. Ett antal finnländare. För övrigt är det en fin dag trots att norrmännen vinner allt i skid-VM utom guldmedaljen i Thriatlon herrar. Kul att Colonia vann. Det var han värd.

Krig och Fred del två

Se tillbaks på historien så kan man undra om det någonsin varit fred före 1905 när vi och Norge gick skilda vägar. Efter Kalmarunionen kom Gustav Vasa och han krigade med sitt eget folk. Ni minns väl Dackefejden. Hans söner såg till så de Baltiska länderna blev våra, hans sonson Gustav II Adolf härjade i Tyskland, Karl X Gustav krigade med danskarna så de tvingades lämna Bohuslän/Halland/Blekinge och Skåne. Glöm inte Jämtland. Karl XI slogs för att vi skulle få behålla det vi vunnit hans son såg till så att vi förlorade en del. Under 1700 talet krigade vi i Pommern och med ryssarna så att vi till slut 1809 förlorade Finland. Så kom en ny kung som tyckte vi behövde Norge. Var det fred från och med då när Sverige Norge blev en union knappast. Det var väl enbart tur att det inte blev mer än vapenskrammel 1905.

Nu har vi haft fred mellan de nordiska länderna i mer än 100 år. Kanske den längsta tiden någonsin.

Tillbaks till när Kalmarunionen gick i kras och Gustav Vasa tog vid. Har jag någon i mitt släktträd som levde då och hur påverkades deras liv den där nya kungen som var samtida med Henrik VIII och som blev lika fet. Hade Henrik också tandvärk?

Vi fick ju inte bara för första gången en arvkung utan också en ny religion inte på grund av tro utan för att Gustav Vasa behövde pengar och också med den nya religionen kunde ta ifrån Rom makten över kyrkan.

I Hästberg Stora Kopparberg fanns en skräddare och gruvägare Torkel Andersson som var pappa till Daniel Svinhufvud. Vad tänkte han om Gustav Eriksson Vasa. Var Torkel en av dem som stödde Gustav och blev det konflikt. Var han katolik, antog han den nya religionen utan protester. Hans barnbarn Daniel blev kyrkoherde i den lutherska kyrkan, och Daniels dotter Ann gifte sig 1597 i Vika med prosten Elof Terserus, men då hade Torkel varit död sen länge. Gården Hästberg finns kvar ska bli spännande att besöka den gården.

Om vi skulle vara katoliker eller lutheraner var beroende av vem som råkade vara kung. Så länge som Erik XIV var kung var vi lutheraner, men hans bror Johan III tyckte vi skulle vara katoliker så till sist kom Karl IX och vann striden om kungamakten med Sigismund och så blev vi definitivt lutheraner någon gång i slutet på 1500 talet. I Sverige var det lika svårt som i England. När protestanterna hade kungamakten jagades katolikerna och tvärtom. Senare under 1600talet riskerade man att bli av med huvudet om man var katolik eller tillhörde någon annan kyrka överhuvudtaget än den lutherska.

Erik XIV han med ärtsoppan. Det var inte soppan som tog livet av honom utan giftet som man kryddade soppan med. Han hade en fältöverste som hette Matts Törne född 1534 död 1591 som deltog i de krig i öst som resulterade i att Ingermanland blev svenskt.

Det var hans dotterson Hans Olofsson Törnes sondotter Margareta som gifte sig med Jonas Eriksson Högwall den 28 maj 1711 i Storkyrkan. De flyttade med barnen Bengt och Maria till Nor där Charlotte föddes 1716. Det var Charlotte som gifte sig med kyrkoherden Eric Kjellin sondotter Ulrica skulle bli morfar Brors mormor Emma Ungers mormor. Han Torkel Andersson var också Ulrica Kjellins anfader men han var hennes mor Margareta Ulrika Engholms anfader.

Två personer vars släkter påverkades av det som hände då när Gustav Vasa och hans söner regerade. De söner som fick möjligheten att läsa till präst kunde efter det att vi blev lutheraner gifta sig och föra sin ätt vidare. Barn till präster fick ofta en boklig skolning, en del följde pappa, men andra valde något annat. En eller annan gifte in sig i högadeln.

Det blev viktigt att lära folket att läsa och skriva för de skulle kunna läsa bibeln och det går att se en utveckling i husförhörslängderna. De allra äldsta har möjligen namn och födelsedata inskrivet. I mitten av, ibland även i början av 1700 talet började en del göra anteckningar om folket i hushållet kunde läsa eller skriva, vilket yrke de hade. Från och med 1816 antecknas om barnen och de vuxna vaccinerats mot smittkoppor.

Möjlighet till utbildning var redan på 1500 talet av vikt för att kunna ta steget upp på samhällsstegen. Jag inbillar mig att om du som barn hade tur att ha föräldrar som tyckte det var viktigt så kunde även barn i en bondfamilj få möjligheten. Var det så med Algot Jonsson född 1540 och som var bonde i Rör. Man kan väl hoppas att han lyckades undvika tvångsutskrivningarna till de krig som vasasönerna sysslade. Det kan ju vara anledning till att det bara finns två kända barn med hustrun Carin Jonsdotter. Den äldsta Lars Algotsson född 1560 fick möjlighet att läsa till kyrkoherde och tog namnet Vigelius.

Den yngre sonen Olof och hans sonson Björn född 1590 var båda bönder i Rör, Väse. Björns sondotter Brita gifte sig med Jon Elovsson som också var bonde men i Alster och de blev föräldrar till Bengt Jonsson Branzell som avancerade till Bruksförvaltare. Han var farfars farmor till farmor Britas farmor Petronella.

Men hur kunde han bli bruksförvaltare en bondson tidigt 1700 tal. Det var inte en omöjlighet. Bergslagen blev rikt tack vare krigen. En del bönder ägde inte bara mark utan också skog och järnbruk och det behövdes för att bygga krigsfartyg och vapen.

Det är en myt att tro att alla bönder var fattiga och utsugna. Många av dem fick mycket självförtroende av Engelbrekts upproret, Pukefejden och Dackefejden att de kunde vara en maktfaktor. Det var viktigt för våra kungar att stå på god fot med de fria bönderna gentemot adeln. Ju mer makt adeln fick ju fler bönder förlorade sin frihet. Så kungen och bonden behövde varandra och det gav nog en eller annan bonde möjlighet att åtminstone ge en av sina söner en utbildning.

De här var exempel på släkter som bröt med ståndshierarkin. Adel, präster, borgare, bönder. Det gick under Vasatiden, gick det inte i början av 1600 talet som TV programmet “Historieätarna” påstod.

Nästa del med titeln Krig och Fred blir om Trettioåriga kriget och hur det kan ha påverkat släkten. Varför var det så många som flyttade till Sverige under 1600 talet, liknar lite den invandring som pågår i våra dagar. Kunde en bondson bli adelsman, eller en borgare bli riksråd?