”Några dagar in på 1952 gjorde jag Gunilla Bjerners bekantskap. Konstnärinna. 37 åt. Tafatt och skarpsynt. Försummad och levande. Hon var utsvulten och hade inte kunnat avstå. Tre självmordsförsök, därav ett som nästan lyckats. Hon talade nästan som en dövstum. Hade också tidvis varit oförmögen att forma ord. Den som hjälpt henne att övervinna svårigheten var Bernt Eriksson, som hon sökt kontakt med brevledes från Karolinskas psykiatriska.
Jordens tyngd fattar jag inte Inte heller flugans lätthet Sprängvärk utan nåd En gång bad jag till himlarnas Herre Stjärnsystem blinkade Vågorna skvalpade sakta mot enslig strand Ljög sig bort från frågorna
Jag ville vara ensam utan ord Vetskapen har tystnat Det ofattbara är Viskande kärlek att leva och dö Allas gemensamma lag persikonötens blommor (Ragnar Edvardson).
Hon visade mig en djupare hängivenhet än jag någonsin erfarit. Hur detta skall utveckla sig vet jag inte. En viss sorglöshet hålls vid makt. Jag målar mera sällan nu men lär mig mycket om färger av Gunilla. Vi studerar gemensamt hennes samling av reproduktioner, bl.a. Joan Miro. Hon har tålamod med mig. Hennes känslighet i konstproblem är högt utvecklad. Hon tillhör en begåvad släkt, mest läkare. Fadern ödemarksläkare (Bror Bjerner) i Lappland- tungt ansikte lite åt Nietzsches håll, en broder nervläkare morbror Bo) och förtrolig vän med Gunnar Ekelöf och Erik Lindegren. (en bror Bengt prov. läkare, syster Majt Steinwall, läkare).
Slagregn vart tionde år Och kaktusviljan blommar Intet kan vara utan åtminstone en droppe Ur livets överflöd
Tåliga revor väntar sunnan Isig nordan blåser bort Sankmyren flödar av hjortron Mänskans osynliga hopp Frösådden som lever (Gunilla Bjerner)
Gunilla har en liten våning vid Pontonjärgatan på Kungsholmen, cirka 200 m från Delas bostad. Modern bor en trappa ned. Jag har inte träffat henne. Jag försöker undvika det. Jag vill absolut inte dras in i familjen. Vi lever ytterligt enkelt tillsammans. Har ungefär samma behov och brist på behov. Något tvång åläggs mig inte. Jag får vara den jag är. Ibland bjuder Gunilla på pommes frites och ett glas rödvin. Ibland går vi ned och äter i matsalen till ett kollektivhus i samma . Här har de just flyttat till Norrtullsgatan.
Norrtullsgatan 25, 1953
”Utanför är höstnatt och dimma. En gatlykta står i fukten och sprider ett osäkert ljus. Den liksom blinkar med ögon av tårar. Innanför de gardinlösa fönstren är bara bordlampan tänd. Hon vandrar i de båda torftiga rummen av fostret. Självklart som en parasit suger det åt sej av nerver och blod. Den gamla varelsen föder motsträvigt upp den nya. Men som att knäppa på lampan i mörkningen skingras det sjuka skumrasket för det Blåklintsblå ljuset den stilla glädjen någonstans ifrån. Liksom fostret inkapsla i hennes själ. Tingen lever bara i människans sinne. De många sagorna. Brasglöden knäpper i kakelugnen. Ett varmt djur. Kalla händer smeker det. Ömhet glöder obestämd utan att göra ont.”
”Några dagar in på 1952 gjorde jag Gunilla Bjerners bekantskap. Konstnärinna. 37 åt. Tafatt och skarpsynt. Försummad och levande. Hon var utsvulten och hade inte kunnat avstå. Tre självmordsförsök, därav ett som nästan lyckats. Hon talade nästan som en dövstum. Hade också tidvis varit oförmögen att forma ord. Den som hjälpt henne att övervinna svårigheten…
Jag har loggat ut ur twitter alla dessa negativa kommentarer om allt. Samma gnäll som man hört i decennier, och nu när valet närmare sig verkar höjs tonläget. Om man inte tycker att politikerna gör rätt så vänder man sig inte till dem för dom är alla dumma och gör inte som jag vill. Är…
Time is on my side The Rolling Stones hade slagit igenom stort under året, “Time is on my side”, hade kommit redan för ett år sedan. Tia gav mig “Get off my cloud” i födelsedagspresent och det kunde väl passa som ett stöd när killarna alltmer började reta oss tjejer. Några av oss började få…
fredag den 3 januari 1890 skriver min farmors far Claes Herman Beckman på Sörbylund i sin dagbok: Så vill jag nu börja en ny dagbok, eftersom min älskade hustru Märtha gifvit mig denna trefliga bok och den gamla lilla är slut.Nyårsrevy har jag försummat skrifva på nyårsafton, därför må den nu följa här. Jag borde…
Prosten Anders Beckman och Sara Myra Anders var ett mellanbarn, men ändå hade han turen att få studera och skulle inte bara lyckas bli präst utan även prost i Hjälstad, Släkten Myra är en intressant sådan och även om det tog ett tag att hitta vem som var Sara Myras farfar och farmor så var…
Bokhållare Olof Beckman Den första med namnet Beckman i min farmor Brita Amalia Beckman hette Olof och var född 1655 och var född i Bäck i landskapet Närke. Han var troligtvis son till riksdagsman Nils Tolson och bror till prästen Tomas. Olof läste till bokhållare och knöts till Gabriel Gyllengrip som lagman. I domböcker från…
The Rolling Stones hade slagit igenom stort under året, “Time is on my side”, hade kommit redan för ett år sedan. Tia gav mig “Get off my cloud” i födelsedagspresent och det kunde väl passa som ett stöd när killarna alltmer började reta oss tjejer. Några av oss började få bröst. De av oss som inte hade såna blev retade för det och de som hade blev jagade för att killarna ville ta på dom. Lärarkåren var totalt ovetande eller också brydde de sig inte. Vi höll oss nära läraren som var ute och promenerade på skolgården.
Loviselundsskolan 2010
Det var sorgligt jag som nu hade fyllt 12 år kände mig oönskad. Var säkert inte helt klasskompisarnas fel utan också min fostermammas uppfattning om mig som totalt obildbar. När det blev klassfest var det ingen av killarna som ville dansa med mig. Inte för att jag var förtjust i någon av dem, men det var ändå sorgligt att bli ratad. Var jag verkligen så ful, äcklig och dum som de menade, men varför tyckte Tias och hans killkompisar om att vara med mig och Pi. Det var kanske för att jag kände mig mest hemma i stan. Det var ju inte så himla långt till Vasaparken och Vanadislunden som jag inte glömt trots att det var fem år sedan som jag hamnat i det där fosterhemmet. Varför klaga tilltron till de vuxna var näst intill noll. Jag visste vad jag hade inte vad jag skulle få om jag fått byta fosterhem.
Jag behövde en tjejkompis, i skolan men de ville inte vara kompis med en tjej som killarna ratade. Det viktigaste av allt för tjejer var att bli utvalda av någon kille. Och nu hade det även för dem blivit konflikt mellan Beatles tjejer och Stones tjejer. De tjejer som höll på Beatles gjorde det för att de var sötast, Stones tjejerna för att de var fulast. Jag och Tias och de andra i stan gjorde som många andra och lyssnade på båda. Jag gillade även Kinks, Hollies och Manfred Mann. Det var svårt att hitta något annat en brittisk pop. Några svenska band fanns. Tjejer höll sig ofta till ett band och var bara kompis med de som gillade samma band.
Pi gillade bara ett band och det var Tages som var från Göteborg. De svenska banden hade inte riktigt lyckats vinna mitt hjärta ännu. Henne kunde jag ändå leka med. I skolan måste man välja vilket band som var bäst och se ut och uppträda så att man passade in i gänget. Det var också så att tjejer oftast höll ihop två och två.
If I fell in love with you would you promise to be true and help me understand that love is more than just holding hands, löd den inledande textraden till “If I fell” från albumet A hard day’s night. Jag undrade över vad som var mer än hålla handen vad mer än att spela fotboll, lyssna på musik, gå på matinéer och leka i badkar med killar. Jag älskade den där scenen när John lekte i badkaret.
Inga var förtjust i Mick Jagger och när vi träffades under påsklovet ville hon inte höra talas om the Beatles. Jag kunde väl acceptera det för Stones var minst lika bra som Beatles, men min favorit bland stenarna var Brian Jones och det kunde inte hon smälta. Hon hade en idolbild på väggen över sängen och det var Mick, men hon hade visst också haft sina funderingar på det där även om If I fell var från de där fåniga inte lika coola, tuffa och fula Beatles. Eftersom hennes föräldrar morbror och moster var läkare så fanns det läkarböcker att tillgå.
Det var kanske de gula påskliljorna, men också det att den tigrerade boxern Elsie just hade fått valpar som gjorde att vårkänslorna spritte i våra ännu omogna kroppar. Vi hade rest ut till sommarstugan i Brastad samman med moster, Elsie och de underbara boxervalparna. Spännande hade det varit att få vara med när de föddes.
Ensamma i gäststugan var Inga som hade råttsvansar i sitt mörkblonda hår och ljusbruna okynnig blick, sett lite mallig ut för hon hade något att berätta som hon var säker på att jag som var ett år äldre än hon inte visste.
“Vet du hur man gör barn”, viskade hon, fnittrande och fnissande. Hon hade naturligtvis kikat i läkarböckerna.
Nej, viskade jag, med mammas tranor ännu dansade runt varandra i taket.
“Du vet killar har en sån där snopp som dem kissar med, den växer och blir hård”, sen stoppar man in den mellan bena. Så här ungefär, viskade och stack in ett finger i hålet som fanns mellan benen, nyfiket tittade jag på. Försökte själv, men det kändes inte något särskilt.”Hur tror du att det känns att göra det med någon kille”, fantiserade hon.
Det kanske är som att ligga med örat mot pappas varma håriga bröst och lyssna till hans hjärtslag, viskade jag. En del av dom där låtarna
Det heter knulla, sa hon stolt över vad hon kunde. Jag kände själv att jag nog inte var redo för det där ännu, men det lät spännande.
Kjelle har en kompis som heter Andreas och han är också gullig, fnittrade Inga. Du kan låtsas att han är din favorit.
Hon var snäll Inga, men visiten på landet blev kort moster måste tillbaka till sitt arbete. Det var så om man arbetade som kirurg att semestern blev kortare än väntat. Men moster tyckte att vi kunde sova över vid en bondgård där en av hennes väninnor bodde och det blev en spännande avstickare in på en skogsväg.
Ladugården var tom på kor, men i en hage gick två norska fjordhästar och betade. Sylviasom bondmoran hette, sa att om vi lyckades fånga in dom kunde vi få rida. Inga var mer proffs än jag, men efter en halvtimmes lockande fick vi dem på kroken. Stolta var vi när vi red ut på skogsvägen, men de var lata och ville inte göra något mer än skritta i långsam takt. Det var ändå fint efteråt även om vi blev lite besvikna över att fjordingarna vägrade galloppera klättrade vi tillsammans med Vickan och Sissi, två sextonåringar upp på logen där vi gjorde det bekvämt för oss i höet.
De skröt med hur de hade klättrat uppför väggen på ett hotell och tagit sig in till Stones rum. Det var Vickan som berättade medan hon tufft utsträckt i höet sög ett torrt halmstrå.
– Och vad sa de, frågade jag nyfiket.
– Åh, de tände direkt och vi hamnade i sängen, fnissade båda och knyckte på nackarna och plutade med de vitmålade munnarna.
De hade båda vitt läppstift, hög hårdsprejad blonderad dorisfrisyr, Bardot rutig kortärmad blus och stuprörsbyxor. Det var ännu populärt, men i Stockholm och i Göteborg hade modsen börjat skapa ett gatumode med längre och längre hår, avlagda arméjackor, lite utsvängda jeans, ökenkängor och högskaftade tennisskor, som skulle döda Doris- och Sune som hörde till början sextiotalet. Beatles och Stones hade varit ett effektivt medel mot det. Det tyckte jag var bra för den där hårsprayen och det som användes till att färga håret med gjorde det dött som Lillys.
– Jag vill prata med dem om deras musik, om hur de gör en skiva, sa jag, berättade de inte något om det.
– Så, varför skulle de vilja prata om sånt tråkigt. Är du inte avundsjuk för att vi knullade med dem, tror du att de är intresserade av dig kanske, sa Sissi fränt och låtsades ta ett bloss på ett halmstrå.
– De är dumma om de föredrar tjejer som bara vill knulla, förresten är det väl ingen skillnad på dem och andra killar. Jag skulle vilja träffa någon som inte bara vill knulla utan vill ha kärlek och någon som tycker att det är kul att skapa något tillsammans med en tjej. Han behöver inte vara stjärna, vi kan bli stjärnor tillsammans. Jag är väl inte tolv hela livet. En dag är jag sexton, sjutton år och då kanske det finns någon som är ungefär lika gammal som jag och som gillar det jag drömmer om.Jag med, sufflerade Inga, som var lite avundsjuk på att de hade träffat The Rolling Stones.
Vickan och Sissi blev sura för att de inte lyckades imponera på oss. Det var särskilt Inga som de visste gillade Mick de ville göra sig till inför henne. Störda av att hon inte verkade bli det minsta avundsjuk försvann de från höskullen.
– De kanske bara ljuger för att impa på oss, sa jag till Inga, ville inte att hon skulle bli alltför ledsen. Varför skulle Mick och Brian vilja ha något med dom att göra, tror inte du att de vill ha tjejer som är lite mer i deras egen ålder.
– Jo, svarade Inga så skrattade vi samman, la oss tillrätta i höet viskade om Kjelle och Andreas, somnade nöjda och förväntansfulla inför den dagen då vi blev gamla nog att göra det där med en kille. Det där med sex var spännande, men inte bara det. Vi fantiserade om alla de spännande saker vi ville göra ihop med våra killar som att gå på luffen, spela in en låt, rida genom skogen eller något annat kul.
Inga och jag skilde oss från en del unga i vår tankegång kanske för att vi hade vuxna kvinnor i vår närhet som var självständiga hade egna arbeten och män som verkade finna ett värde i att göra saker ihop med dom. Vickans och Sissis mammor var hemmafruar som Britta. Deras pappor arbetade och när de kom hem var de stupfulla och gnällde över att maten inte var god nog. Mammorna verkade uttråkade så att de inte drömde om att bli hemmafruar själva var klart.
De riskerade att falla i samma fälla som deras mammor hade gjort. Jag och Inga tog det som något naturligt att kvinnor hade viktiga arbeten som moster, Maud och mamma. Det som skulle komma att kallas för en generationskonflikt tog sig olika uttryck beroende på vilken bakgrund vi hade.
Jag tänkte inte alls på vad vuxna gjorde när det gällde sex, och förstod inte att det skulle ha något att göra med att vara cool. Vickan och Sissi revolterade mot sina föräldrars sexmoral. Den revolten ingick inte i min tankevärld. Jag tyckte det kunde vara något underbart att göra det ihop med en kille, men nog fanns det fler saker man kunde göra med dem som det Tomas och jag gjorde. Revolten i mitt fall var mot mina fosterföräldrar, inte mot mina egna. Maud och pappa var väl de av mina närmaste som jag hade mest att göra med och deras liv tillsammans utifrån min synvinkel var intressant.
I sängen i Hässelby testade jag ofta det där som Inga och jag lärt oss, inte mycket hände, men det var spännande att ligga där och fantisera medan jag smekte mig. En eftermiddag när jag höll på kom Britta in i rummet. Hon fnös, kallade mig äcklig och gick ut i köket där Berit var med och bakade bullar.
– Tove är väl den äckligaste flicka som finns, sa Britta till den nioåriga Berit. Hon är snuskig inte som du som förstår bättre än att peta på sig där nere.
Jag kröp ihop i sängen av skam och skuldkänslor. Det värsta var att hon skvallrade för Berit. Min oskuldsfulla nyfikenhet hade dött på ett grymt och okänsligt vis. Inte kunde jag fortsätta med det där, ville inte vara äcklig. I en hög under hyllan intill radiogrammofonen låg högar med stenkakor av dem var det bara Hughie Carmichaels, Stardust och Hong Kong Blues som passade min smak. Ibland fick jag en tia av pappa och för den köpte jag en singel och någon tidning oftast Bildjournalen för bilderna på idolerna kunde jag både dekorera väggen med och använda till att teckna egna porträtt av dem. De satte jag upp på väggen och det skulle till sist utvecklas till ett intressant collage.
Musik och konst hjälpte mig att komma bort från en smygande känsla av att det var fel på mig att jag också skulle låsas in på det där stället där mamma var.
“I’m a moldy moldy man I’m moldy thru and thru I’m a moldy moldy man You would not think it true. I’m moldy till my eyeballs I’m moldy til my toe I will not dance I shyballs I’m such a humble Joe” ur Johns bok “In his own write”
.
En teckning ur min pappas samling.
Tias hade köpt boken som John Lennon skrivit. Bilderna och texten påminde om Birger Vikströms. Mamma hade haft flera av hans bilder och dikter och hon hade många gånger läst Dubbelkrut.
“In his own write” kanske “In her own write” också. “In his and her own write” dagdrömde jag ibland.
Pappa gjorde ganska roliga bilder också. Tänk att kunna få människor att skratta. Var det inte en av skillnaderna mellan Stones och Beatles.
fredag den 3 januari 1890 skriver min farmors far Claes Herman Beckman på Sörbylund i sin dagbok:
Så vill jag nu börja en ny dagbok, eftersom min älskade hustru Märtha gifvit mig denna trefliga bok och den gamla lilla är slut. Nyårsrevy har jag försummat skrifva på nyårsafton, därför må den nu följa här. Jag borde egentligen skrifva brev till Svärfar ( Anders Otto Torstensson), hans födelsedag är i dag, men som jag blott har en half timme tills vi skola, kl 2:15, i sällskap med pastor Stenström och Georg von Zweigbergk ( Brita får följa med) resa till Hans Beselin i Råstad, så blir ej mycket skrifvet. På f. m. har jag varit på Kroken och Dunshult. Ellen och Tor reste kl 11 fm för att “taga ut lysning”. Gud välsigne deras förbund! (Den 21 skall bröllopet stå på Kroken och jag är ombedd att bli värd). Jag har nu tänkt öfver hvilka befattningar jag har att sköta:
1:o Först och främst har jag att ss. Landtbrukare, (alldenstund jag är
utexaminerad från Ultuna har jag rätt att låta kalla mig Agronom, men titeln tycker jag ej om, lika litet som Pensionat. Godsegare tituleras jag väl på bref och det är ju en “stiligare” titel än “Hemmansegare”, hvilket väl är min egentligaste titel ss. jordbrukare, men eftersom “landtbrukare” skall låta lite mer än hemmansegare och “godsegare” förutsättes att man eger större jordagods, hvilket jag ej eger, så föredrar jag och vill helst tituleras “Landtbrukar”)- sköta mitt eget älskade Sörbylund, som består af 1/3 mtl. Sörgården Klia och 1/4mtl. Åkleby.
2:o har jag att ss.affärsombud sköta B. S. von Zweibergsska Sterbhusets affärrer med de tre gårdarne: Kroken och Askentorp ( båda under eget bruk) samt Fägerviken ( utarrenderadt). Denna befattning blir jag snart qvitt, enär Tor L övertar det allt.
r 3:o är jag hyresvärd för vårt hus i Sköfvde och dertill kan jag äfven räkna att jag hjelper Mamma ( hon avled 1900) något litet med hennes affärer och bokföring. Af enskilda affärsuppdrag har jag att: 4:o ss. förmyndare för Stud. Harald Grenander sköta hans affärer. – och är jag:’ 5:o Revisor i Skaraborgs Läns Enskilda bank. 6:o Revisor i Skaraborgs Läns Brandstodsbolag. 7:o Revisor i Skaraborgs Läns Hushållningssällskap. Då jag talar om mig såsom revisor, så må tilläggas att jag i flere år valts till och nu omvalte till: 8:o Revisor af Frösve kommunalräkenskaper och 9:o Revisor af Frösve kommuns kyrko-och skolräkenskaper. Kommunala uppdrag har jag därjämte: 10:o Ledamot i Frösve kommuanlstyrelse 11:o Ledamot i Frösve kyrkoråd 12:o Ledamot i Frösve skolråd 13:o ss. Ordförande i Horns Brandstodskommitté 14:o ss. Ordförande i Horns Sparbankskommitté och 15:o ss. Förmyndaregodman i Frösve 16:o Egodelningsrättsledamot sedan år ?? 17:o Ordförande i Styrelsen för Häradsallmänningen Östra Stöpen. Sedan 1 jan 1886 omvald ledamot fr. 1/1-90 för 4 år. Slutligen är jag suppleant till Landstingsman sedan i somras.
Hur hann han med 1890 fanns inga bilar, bussar och järnvägen passerade visserligen Skövde men det är en bra bit från Skövde till Stöpen. Hur reste Claes Herman mellan alla dessa möten, kanske bodde han i Rosa huset i Skövde ibland. Egen Hästskjuts var troligtvis det vanligaste.
Sörbylund den 22 januari 1901 Nyår äro öfver. Brita reste i torsdags till Upsala att fortsätta Husmodersutbildingen vid Ida Norrbys skola, der Brita intogs 1 september. Brita är inackorderad hos Fru Torell, der hon röner mycken vänlighet och moderlig omsorg. Studenter äro ofta inbjudna till Fru Torell och Brita gör värdefulla bekantskaper. Mycken sång och musik har hon fått höra under hösten. Hur mycken nytta hon har af sin kurs vet jag ej riktigt. Jag önskar att hon kunde få ta musik el. sånglektioner i vår.
Brita och Karl Edvard
Farfar Britas blivande make prästvigdes 23 december 1900. 1 Januari började han som präst i Varnhem.
När och var träffades de. Kanske i Uppsala där de båda studerade runt sekelskiftet, I vilket fall, 1904 förlovade de sig på Sörbylund. Ett vackert par var de som syns på förlovningsbilden.
Ur Hildegard Beckman- Lundblads minnesanteckningar. Hon var Claes Hermans storasyster.
Dagen för nyårsafton, d.v.s. 30. Dec. 1864, reste vi från Väring med tåget, låg över natten i Hallsberg i baptistkyrkans predikantbostad och fortsatte följande dag till Stockholm, till Södra Station. Någon annan station fanns inte.
Vagnarna voro inte uppvärmda: vi voro klädda i pälsar, ryttarstövlar av läder och hade dessutom en fäll. Det var mycket kallt. Anblicken av Stockholm i gasbelysning imponerade mycket! Farbror Carls bodde då vid Drottninggatan 82, Warodellska huset. ( Enligt min – Sunes- åsikt, helt visst uppkallat efter ”Morbror Lasse Warodell, död 1863, yngste bror till syskonen Warodell i Flistads komministergård. Donator bl.a., till sina 3 syskon, syskonbarn och deras barn den s.k. Bergstrahlska Räntan)och så kärleksfullt öppnades hemmet för brodern hans klena flicka. Å, vad både farbror Karl och faster Matilda, född Berg, voro goda mot mig, som om jag varit deras eget barn! Faster tog mig som en yngre syster. Till supé voro alla bjudna till Morfar Berg. Fasters far, jag erbjöds stanna hemma, men ville naturligtvis vara med! Ingen trötthet kändes inte!!
Om Nyårsdagen 1865 var släkten samlad till middag hos Farbror Carl. Gästerna voro: Gullbergs med tre barn, moster Ebba Temptander, löjtnant Robert Temptander o. familj, barnbarn till Petronella Warodell, gift Temptander, 1787-1855 och hennes make justitierådet Sven Temptander, 1779-1848. Robert blev statsminister och sedan landshövding i Stockholms län. De voro morföräldrar till Wilhelm Lundvik, skådespelare m.m. samt till Ebba Lundvik, gift Westling och till Herman av Kullberg, reg. Int. Vid 2. Livgardet m.m. Bergs familj med 2 döttrar, fru Kindberg med tant Berta och hennes son Carl Warodell och moster Stava. Ebba Lundvik var barnbarn till Pella Temptander. Berta och Carl är Lasse Warodells.
1 januari 1872 Värmlands läns tidning Nyårs-visan af “Löpar-Nisse”
Ett gott nytt år jag önska nu åt hela Sveriges rike, ty på vår jord, vet du finns ej det landets like!
Löpar- Nisse ur “Värmlänningarna” som skrev 1846.
Ur pappa Ragnar Edvardsons dagbok
Farfar Karl Edvard avled 21 december 1936. Begravningen 1937.
Pappas begravning blir på onsdag i nästa vecka. En enkel middag för den närmaste släkten. Och vänkretsen sedan.
Nyårsdagen. Den där nya siffran i årtalet vållar en alltid förtret i början. Innan den blivit självklar och något som verkligen inte kan vara annorlunda. 1937 heter det nya året. 1937 efter Kristus. När vi kommer upp på 2000, – det finns en chans att jag får vara med däruppe- så får vi väl börja med något annat som utgångspunkt än stjärnnatten i Betlehem. Det för otympligt att säga år 2011. 2tusen11. 20hundra11. Det går inte alls det. I synnerhet som vi väl då har dubbelt bråttom mot nu. Kom an 1937. Du är välkommen du också precis som alla de andra. Pappas begravning i onsdags Det började med kaffe på middagen. 150 personer. Tog i hand. Undan för undan. Man kände sig på sätt och vis suverän av det. Kungligt uttröttad av allt hälsande. Men det blev tråkigt också, varmt att stå där som en pinne för att inte trampa ihjäl någon. Tapetsera väggarna. ”Kullis, brandkapten”, stod helt spänstigt i en dörr hela tiden och hälsade med vanlig militär brio. Ingen kände gamla skolkamrater. David Lindholm t. ex. Omklappningar. Höga röster. Joel. Kaffe. Med tårta. Ett guldkors glimrade i rampljuset. Biskop Ljunggren hälsade sig fram utefter väggar och bord. Fladdrade lite med de grå förtjusarlockarna lugn och likgiltig. Han skulle begrava pappa. Gärna för mig. Till kyrkan kommer vi så småningom. Efter en andaktsstund uppe vid kistan innan den bars ut. Domprost Berglund talade. Varmt och fint. Han borde vara vår biskop. Det vore Sveriges enklaste och ädlaste biskop. Något att böja sig för. I kyrkan. Chopins sorgmarsch ledde oss in. Efter den av stadens vanliga gamla kistbärare på starka axlar burne Karl Edvard Karlsson. Vid altaret var en oerhörd kransmängd utplacerad. Psalm. Körsång. Jordfästning av biskop Ljunggren. Präktigt. Kransnedläggning sedan. Långrandigt. Åslebornas hyllning imponerade och rörande. Lexman voro de. Åsle kyrkovärd. ”skomakarn”, stod vid altartrappan lugn, oerhörd, oberörd. Ett monument över gott minne och lång kärlek. Församlingen därnere brydde han sig inte om. Pappa var hans kyrkoherde. Det kunde kvitta vad det där var för några. Men här står Åsle kyrkvärd. Han minns allt en del tider han, en del år. Då Åsle hade en kyrkoherde som dom ville behålla så länge han levde. Men han svek dom. Ja, han skulle till staden Mariestad. Fast jag ska säga, att det blev minnen kvar där. Sånt som man inte glömmer på landet där man har tid att tänka efter lite vad som varit, var på den tiden. När kyrkoherden .. Tal sedan i många upplagor. Plötsligt stod fyra unga präster däruppe, fd. adjunkter, och böjde sig för körkeherden. En verklig präst sade små, fina, godord – Ivar Nilsson. Ord riktigt letar sig fram ur hans mun. Anspråkslöst. Men det är meningsfulla ord. Han gör inte som di flesta ”själasörjare”, de som forma truten till en bälg och bälgar ur sig en massa luft, dörr, ord med anskrämliga proportioner, missfoster, som inte orkar bära sina uppsvällda kroppar. Heders Ivar! – Sven Johansson ”tack käre farbror” tyckte vi om. Det var stiligt talat av den hederlige Sven. Ingmar dundrade slutligen fram sitt tack älskade pappa. Man hörde att han inte ofta sagt något så högt inför så många. Det var därför som han sa det så kolossalt, häftigt, hårt, skrämmande nästan. Ljud från bondestrupe. Tåget ut till körrgårn var ganska imponerande- 30 bilar på 300 meter minst. Vi tre bröder, alla utom Karl H., gick efter kistan ditut. I stormhatt, rakryggade, imponerade av vår egen taktfasthet. Natten hade redan fallit ned, när vi hunnit målet för pappas sista färd grav hålet på den stora kyrkogården. Där lyste kistbärarna med ficklampor och strimmade upp mörkret med sitt menlösa ljus. En strålkastare saknade vi. Mamma hade svårt skiljas från sin gubbe men bispen var angelägen om att komma hem till middagen. Inge. Gravölet blev förstås rätt stilla och återhållsamt. Biskopen råkade jag få mitt emot mig vid bordet. Han frågade mig en del om Upsala och jag svarade uppriktigt vad jag menade om teologerna där o.s.v. Han drog bara ner vänstra mungipan då och då. Till svar. Det retade mig. Gubben verkade utlevad eller som om han aldrig orkat leva riktigt på skorpan. Bara läsa lite i böcker och bli lärd och dra ner mungipan. Gå upp på en predikstol ibland och tala om vad man har läst om Luther och Jesus och andra och lyfta lite på ögonlocken bara därför att det ser vackert ut. Låta det gråa håret lysa. Säga prostinnan och le ett lätt och orkeslöst leende mot en ståtlig dam, för gammal tyvärr. Men för all del. Tänka på att man är biskop och att man har en flisa av Jesu kors hängande i ett snöre på magen, men egentligen inte märka ung man, som talar illa om västgötateologer i Upsala. Dra ner mungipan. ”Jag är biskop Ljunggren. Alla tycker att jag ser gudomlig ut. Tja, guds gåvor. Här sitter jag nu. Jag har jordfäst en människa som jag aldrig vetat vem det var – Karlsson kyrkoherde- sagt några vänliga ord om hurudan han var och hur han har det nu. Bju till. Lägga lite jord på kistlocket. ”Av jord är du kommer..” symboliskt. Man är biskop. Det är symboliskt det också på sätt och vis. Om inte Petri efterträdare så då åtminstone. Ansgars efterträdare symboliskt. Jag också kanske. Jag har verkligen mycket hår. Prostinnan kommer här vid min vänstra sida. Hon var nog söt i sin ungdom. Ja, jag kan lyfta lite på ögonlocken också. Jag är ståtlig då. Eller dra ner mungipan. Jag ser ut som om jag visste något då, något stort och fint som inte kan sägas till sådana här djur. Jag är verkligen en stilig biskop i Skara stift. Danell han var väl snarast ful. Men nu har Skara verkligen en biskop att se på, mindre höra kanske. Jag är egentligen ingen talets man. Men det jag säger är välmenat och tämligen väl tillrättalagt. Nu kan jag säga några blod tack och minnesord. För nu har visst den där ynglingen som inte gitter … Vid mammas sida satt domprost Berglund, Emil. Han hade inget kors på magen och inga stora ögonlock med mycket skönhet under, inget vackert grått hår, ingen sådan mungipa som det passade sig att dra ner emellanåt. Men när han ser på den lidande Kristus då sticker en flisa av jesuskorset smärtsamt och kvalfullt i hans hjärta. Emil Berglund är en god gudstjänare. Garbo har fått litteris et artibus. Det kan ju inte skada för henne få lite ris hon som fått så mycket ros i sin dag. Detta kallas att vitsa. Nå artibus? Vitsa på det du! Artibus. Kal XII var ingen artibuss. Han hälsade inte på skön Königsmarck. Där förspillde han sitt livs chans att visa sig mänsklig. Jag tror inte han varit artigare om det varit Garbo som stått där nere i Polens land, skön och frestande. För den unge hjältekungen han hade ju 5-6 liter is (-vatten) istället för blod i sina ådror. Och förakt för fruntimmer det hade han ju liter(vis)-is. Förlåt mig min vitsighet, kära dagbok. Men du måste erkänna att jag inte särskilt ofta prövar dig med en sån här sida. Därför inspekterar jag dig alltför mycket då.
Tavla över kyrkoherdar i Mariestads domkyrka. Farfar Karl Edvard 8 från slutet av listan.
1948- Pappa Ragnar och Martins mamma Dela.
Nyårsnatten hos Margareta och Harry. Vi dansade och drack sockervatten ( Hans lät sig inte övertala att spela). Deras ”tallgran”. Den verklige Harry talade saktmodigt i radio om klockor, tid och tidstecken. Varefter malmen tungt hamrade ut tolvslaget. Ståplats- Harry lyfte armarna över huvudet till någon sort blind åkallan. ”Posören” viskade Dela. Och sedan andades vi igen och skålade med den ljumma glöggen. Sista Lidingö- tåget fick gå ifrån oss, och de ville att vi skulle stanna till morgonen men Dela envisades med motsatsen. Jag stod en halvtimma nere i Sveavägen för att hejda en taxi. Hundratals knattrade förbi men ingen var ledig. Vi tog då risken och gick ut i den bistra kylan för at ev. finna en ledig droska någonstans. I reserv hade vi ju redaktionen. De uttryckslöst gråa nattströgen vacklade fram berusade- jag lyfte upp en man som fallit vid en annonspelare på Roslagstorg. Han följde sedan med oss uppåt Malmskillnadsgatan med sina förklaringar, sina vädjande ursäkter genomfrusna och tog ingen notis om stanken. För oss hade inte något nytt år börjat. Vår tideräkning hade inte hunnit längre än till sin fjärde månad. Det tyckte vi var en nästan oöverskådlig rymd.
Jul 1969
Mamma skriver första julen utanför mentalsjukhuset Beckomberga på Brännkyrkagatan 95.
Annars skriver jag brev. Min längtan efter konstnärlig verksamhet är stor men de materiella möjligheterna tyvärr små. Lägenheten är mörk och jag äger intet bord att sitta vid och måla akvarell som är mitt material.
Visst får man glädjas åt denna nådatid då julen blåses in i radio. Vi äro ju dock människor som ännu luktar känner hör och ser. Det är ingen flykt utan att fortsatt liv så länge sång doft och toner finns.
Juldagen 1969
Jag har legat på min säng och lyssnat till Händels Messias. Visserligen är det kristna budskapet svårt för mig att smälta. Men tonerna talar till alla, som kan lyssna. Mitt okoncentrerade sinne genomsyrades av dem och gjorde mig hel och lugn. Så är människans känsla, så är träden då saven stiger i dem om våren. Man säger att träden inte har någon känsla. Hur kan man veta det? Idag har jag varit ensam och många dagar skall vara så. Jag gick till Skinnarviksberget och såg på utsikten över Riddarfjärden. Luften var fuktig grå och tung med smutsiga snökladdar här och var. Men träden stod där kala, och jag kände mig gå bland dem och tecken, då vårsolen börjar värma. Hur underskönt skall här inte vara, när löven börjar spricka ut och jag får se mitt älskade Stockholm.
Jag har ringt många, men ingen utom Edith var hemma. Vi hade en lång pratstund. Jag skall ringa henne varje dag om också bara för att höra hennes stämma. Igår var en stor dag. Ragnar kom, jag tyckte först att jag såg en främmande man, men när han steg in och tog mig i famn vaknade mitt långsamma minne. Det fanns intet tvunget mellan oss orden rann fram utan hejd. Jag ringde till Edith att pappa hade kommit, och vi fick veta att hon åkt för en timme sedan. Vi pratade vidare, tills det ringde på dörren och den lilla var där. Ja, hon är liten än. Vår gemensamma kärlek var naturlig och öm utan frågor och undran. Vi satt sedan tillsammans glömska av allt utom varandra. Edith är så varm öppen och god. Hon är en av oss, fastän hennes fosterföräldrar söker göra henne till sin. Edith lär sig känna olika världar, men jag ville så gärna bereda henne en tillflykt hos mig. Mina materiella bekymmer hindrar mig, och allt blir korta ögonblick. Så kommer det att vara Edith bereder sig snart en egen värld.
Orden flödade ur oss. Vi kände intet tvång vilka flera bevis behövs för vår samhörighet. Intet oroar mig längre inte ens det att jag glömt så mycket. Undrar om doktorerna kan säga varför så mycket är höljt i mörker för mig. inte visste jag att jag målade mycket? Om jag återsåg dem kanske jag skulle påminna mig dem men nu vet jag ingenting. Jag har glömt att jag kunnat engelska och franska att jag läst böcker ja till och med gjort fina översättningar av Baudalaire. Nu kan jag inget språk. Det är bara att samla ihop resterna och ordna de materiella förutsättningarna för det jag har. Nu väntar jag bara på att kunna fortsätta mitt akvarellmåleri, som ger mig så mycket av livsnärhet.
Anders var ett mellanbarn, men ändå hade han turen att få studera och skulle inte bara lyckas bli präst utan även prost i Hjälstad,
Hjälstad prästgård från 1939. Den har nog inte förändrats sedan Anders och Sara bodde här. Anders karriär började med studier i Uppsala och Åbo. Han prästvigdes 1763 och började sin gärning som huspredikant hos Carl Magnus Wrangels hustru Agnes von Krusenstjerna. Han blev prost 1798. Hans hustru mötte han förmodligen då han tjänstgjorde i Daretorp varifrån Maria kom. Här gifte de sig den 14
Saras far Jacob Myra var Kronobefattningsman i Wadsbo härad, mamma var Sara Rosell från Acklinge där hennes far Johannes Rosell var kyrkoherde.
Släkten Myra är en intressant sådan och även om det tog ett tag att hitta vem som var Sara Myras farfar och farmor så var det när jag fann en Anders Persson Myra i bouppteckningsregister som visade sig vara far till Jacob som lösningen kom. Det visade sig att Anders Persson Myra och hans hustru Margareta Persdotter Elbing bodde i Entorp som ligger i Synnerby i Skaraborg. Jacobs far var Kvartermästare och Drabant. Jag vill mena att han var en av Karl XII’s karoliner. Hans hustru Margaretas far Per Olofsson Elbing var Kavallerilöjtnant.
I dödboken för Berg står att han begravdes i december 1709. Hans hustru Elisabeth Andersdotter avled i Målilla Bergs församling 1708. Han kan ju ha dött i Poltava och förts till Berg för att begravas där.
Anders Beckman och hans Sara fick flera barn bara två överlevde barndom. Smittkoppor dödade fortfarande små barn. En av sönerna Per blev bara 21 år han avled av en annan dödlig sjukdom för kallad lungsot (TBC). Fredrik han som gifte sig med Inga Greta var den enda som lyckades föra släkten vidare mot nutid.
Ännu en gång den tunna tråden på livsträdet som är så lätt att knäcka. En son Fredrik som får 4 söner innan han dör endast 50 år gammal för att namnet Beckman ska överleva och skapa Beckmans institutet och också en Kalifornisk släkt.
Sörbylund ligger inte långt ifrån Skövde. Gården betraktas av många tillhörande släktens släktgård.
Bokhållare Olof Beckman
Den första med namnet Beckman i min farmor Brita Amalia Beckman hette Olof och var född 1655 och var född i Bäck i landskapet Närke. Han var troligtvis son till riksdagsman Nils Tolson och bror till prästen Tomas. Olof läste till bokhållare och knöts till Gabriel Gyllengrip som lagman.
I domböcker från Kåkinds härad finns några intressanta exempel på Olofs arbete hos Gyllengrip:
Bokhållaren välbetrodde Oluf Beckman tilltalade vid ht 1720 bonden Jon Eriksson i Stockerhult (Svenstorp) anhållandes 1:o att han för Rätten måtte uppvisa originalkvittens för de år han innehaft berustade säteriet Gammalstorp, välborne herr lagman Gabriel Gyllengrip tillhörigt, 2:do att fulltyga som Jon Eriksson sig sklat påtagit att han arrenderat Gammalstorp för 90 daler smt årligen, 3:o för missbyggnad och husröta på benämnda säteri rusthåld efter dess inlagda husesyns intrument av den 29 maj 1716 bestigande sig till 192 daler 28 öre smt obetald frölön och 4:o för använda expenser, hinder och tidsspillan för alal de år Jon E:n under arrende expenser, hinder och tidsspillan för alla de år Jon E:n under arrende innehaft säterirusthållet Gammalstorp, vartill han påför Jon E:n att vara skyldig för återstående arrende 81 daler
Jon Eriksson nekar sig fått kontrakt om Gammalstorps arrende ehuru han därom gjort ansökan utan berättar att lagman Gabriel Gyllengrip honom det år 1702 för 90 daler smt om året lämnat, dem han förmenat sig hava betalt. Herr Beckman utlät sig intet contract hava utan all sin fordran bestyrker med herr lagman Gyllengrips jordabok, somupför Gammalstorp till 95 daler smts årligt arrende, berättandes härvid Jon E:n det honom sällsamt förekommer att bokhållaren Beckman honom nu på sjätte året sedan han ifrån Gammalstorp avflytt så hårdeligen ansätter för det han icke vet sig skyldig vara. Vid frösön angår som Beckman efter lagman Gyllengrips och Jon Erikssons kontract av den 14 jan. 1701 till 3 tunnor och 3 skäppor och en fjärding rog samt 1 skäppa och 3 fjärdingar hwete pretenderar, så bevister Jon E:n det han levererat samma frölön emot kvittens nämligen den 15 maj 1718 17 3/4 skäppa rog och den 16 juni 1718 5 1/4 skäppor rog, som gör tillsammans 23 skäppor råg.——
Dom: Jon Eriksson befrias från de 81 daler 11 öre, som enligt Beckman skulle fattas i erlagda arrenden. Beckman skall framhava det contract som med Jon E:n är slutet, vilket grunden är att visa såväl vad Jon E:n uti årligt arrende för Gammaltorp skulle giva som ock med vad betingande han hus och byggnad på Gammalstorp emottagit.
smt=silvermynt.
Olof var gift två gånger först med Sara Balk, som avled 1689. Farmors anmoder blev Annika Andersdotter Zenert från Mariestad. Olof och Annika gifte sig ca 1693. Tillsammans fick de 9 barn innan de båda avled på gården Svenstorp i Lindåsen 1734 och1735. Olof och Annikas andra son döptes Gabriel förmodligen efter Gyllengrip.
Förare Underofficer Inspektor Gabriel Beckman
En förare var en gradbeteckning som numera kallas furir hade befälet över trossen. 1718 var han 23 år så att han deltog i Karl XII’s armé är klart.
Inspektor blev han på Svenstorp. Han gifte sig med komminister Johannes Digelius dotter Maria från Lidköping. De fick 10 barn tillsammans varav en hette Anders. Han skulle jag vilja kalla vår förfader då endast en av hans barn överlevde till vuxen ålder. Han och hans hustru vill jag ge ett eget inlägg då även hans hustru Sara Myra har intressanta anor.
Prosten Anders Beckman och Sara Myra
Anders var ett mellan barn, men ändå hade han turen att få studera och skulle inte bara lyckas bli präst utan även prost i Hjälstad,
Hjälstad prästgård från 1939. Den har nog inte förändrats sedan Anders och Sara bodde här. Anders karriär började med studier i Uppsala och Åbo. Han prästvigdes 1763 och började sin gärning som huspreikant hos Carl Magnus Wrangels hustru Agnes von Krusenstjerna. Han blev prost 1798. Hans hustru mötte han förmodligen då han tjänstgjorde i Daretorp varfrån hon kom. I Daretorp var Saras far var Överbefattningsman i Wadsbo härad, mamma var Sara Rosell från Acklinge där hennes far Johannes var kyrkoherde.
Också Jacobs far Anders Person Myra var fogde. Anders morfar är intressant för de som finner krigshistoria av intresse. Anders morfar var Kavallerilöjtnant Per Olofsson Elbing. Han kom från Elbing som låg i Pommern som ju tillhörde Sverige efter den Westfaliska freden.
I dödboken för Berg står att han begravdes i december 1709. Hans hustru Elisabeth Andersdotter avled i Målilla Bergs församling 1708. Kanske han var fånge i Ryssland och stupade där och togs till Målilla för begravning.
Anders och Sara fick flera barn bara två överlevde barndom. Smittkoppor dödade fortfarande små barn. En av sönerna Per blev bara 21 år han avled av en annan dödlig sjukdom för kallad lungsot (TBC). Fredrik han som gifte sig med Inga Greta var den enda som lyckades föra släkten vidare mot nutid. Det var på hennes och hennes söners tid som Sörbylund kom till som en sammanslagning av två gårdar. Sörgården och Kliened,
Det som skedde redan 1849 var att kusinerna Per August Beckman och Petronella Charlotta Warodell gifte sig. Det har jag redan kort berättat, men nu vill jag koncentrera mig på Pellas föräldrar som ju var Per Magnus och Hedda Warodell. I Lasse Warodells brev kallar han sin bror Per så det får han heta. Tyvärr finns inga bilder på dom.
De bodde bl a på Forshaga Säteri i Grava socken, och deras barn blev på så vis värmlänningar, En av August och Pellas barn har tack och lov lämnat efter sig minnesanteckningar. Hon var döpt Ingeborg Hildegard Sofia och var äldsta barnet. Kallades Hilda.
Forshaga Säteri. Här föddes Pella och Hedda.
Hedda
Gustaf Fröding
Emanuel Branzell
Pella
Hilda mindes ett möte 1861:
Det var sista gången vi såg morfar Per Magnus Warodell, som varit bruksförvaltare på Forshaga, sedermera lantbrukare och slutade som handlande i Karlstad. Han hade genom borgen förlorat avsevärt, enligt dottern Hedda Warodell. ( Per avled på Hult Säteri i Grava socken 1863).
Lasse berättade kortfattat om broderns konkurs. I en tidningsnotis berättas kortfattat om den inget om vem han gått i borgen för mer längre fram. Per och Hedda fick flera barn förutom Pella. I slutet av livet bodde Pella och Hedda tillsammans i Rosa Huset i Skövde.
Pers hustru Hedvig ” Hedda” Sophie Branzell var dotter till Bengt och Anna Gustafva Branzell och växte upp i Glänne församlingen hette Alster. Här fanns järn och därför många bergsmän sedan flera hundra år tillbaka. Det var inte bara valloner som flyttat hit utan även finländare. Namnet Branzell kom från ett hemman i Brandsbohl. Det var troligtvis ursprungligen finskt kanske från Savolax på 1500talet.
Hedda var syster till Emanuel Branzell som en del påstod var förlagan till Gösta Berling, Selma Lagerlöfs skapelse, men jag tror nog att Selma skapade Gösta med inspiration av alla möjliga präster som fanns i hennes närhet, som exempelvis min morfars morfar PN Mylén. Hedda var också syster till Christina Gustafva som var Gustaf Frödings farmor. Vi med rötter i Värmland är mer eller mindre släkt med de värmländska 1800 tals poeterna i mitt fall även med Erik Gustaf Geijer. Heddas mamma Anna Gustafvas farmor var Sara Maria Geijer. Släktskapen är ändå ganska långt ifrån.
Släkten Geijer var invandrad under 1600-talets krig från Österrike. Vår Geijer var Christoffer dä titulerades Bergmästare men var också kronoinspektör och kopparinköpare. Christoffers hustru Dorothea de Besches far hette Gillis och var slottsarkitekt. Ett av de slott han arbetade med var Nyköpings Hus. Gillis var invandrad från Liége i Belgien.
Dorothea Welam
Man blir glad bara av att hitta bilder på släktingar från 400 hundra år tillbaks. Welam var farbror till Dorothea. Jag återkommer i nästa blogg.
Det var alltså det här huset som Lasse Warodell köpte. Under flera år bodde lillasyster Lisa Petronella kallad Pella med sin make Justitierådet Sven Temptander och de 9 barnen här. Tyvärr finns inga bilder på dem. Men två på IngaGretas söner som ofta besökte Drottninggatan 82 nämligen Anders och August. Några brev från Pella till systern IngaGreta i Horn, Västergötland. De första tre breven är från 1838.
Stockholm den 8 februari 1838
Älskade Margaret! Hjertligt tack för ditt förkomna bref- min förefölls vara ut med måndagsposten skrifva dig tor- men tidigt på morgon kom Lundvik och berättade att Carin hade haft en förförfärligt svår natt och det är hufvudvärk som är så grufvligt våldsam jag gick genast dit och var där som vanligt hela dagen på eftermiddagen blef hon bättre och följande natt fick hon någe att sova. Så efter den nattens vila har hon gudskelov blivit bättre gudläte det få bortfara igår fick jag kamma hennes hår. Som ej på länge har varit utrett och det bekom henne väl, aldrig kan jag beskrifva vad hon har lidit denna långa tid och äfven vi alla- aldrig kan vi nog tacka – Lundviks hälsa kan stå bi – han som aldrig har fått ro någon natt ut.
Carin är förmodligen Lundviks hustru och Pellas dotter vars namn var Anna Catharina. Skulle gissa att det är migrän, men kan också vara kopporna som ju sonen Robert fått. De verkar båda ha klarat sig bra fått god vård.
Så fika över ett par timmar mången natt alldeles Sömnlös-Så jag ofta kan förundra mig öfver hans sjuka. Så ansträngande göromål. Som han kan mola dagen igenom. Han har nu i sin nalats 63 gossar. Så många har det aldrig förr varit och det är ganska väll. Gikt kan han men blir hans inkomst- få han då ett stort förtroende för Lundvik och det förtjänar han- nu har han 3 hela personer – 2 spinnermanner gossar i början på denna månad tog han emot en baron Mörner Som är 14 år kan han på året för vardera fyra secondera RR:c- i april får dom våningen mittemot dom har redan fått det med för detsamma i höstas när dom kom. Lundviks 8 år medfört huskur i stället för gallsten Som Sven hade en månad och betalte 24 om dagen som blef för gikt- tog han en fråga till gud vet när Carin kan hjälpa sig själv. Sen är det mörka till åt och storgodering för den lilla och afven gossarna- Så har hon sko- och klädborstning åt så många var dag- Så nu är det 3 jungfrur 3 gossar och dom friska Så med frun är dom 9 personer- Flickan är mörksött hon skrattar bara man tittar åt henne. Växer och är fullt Som en tofva en rask och treflig amma har hon.
Carin är obeskrivligen nöjd med henne Som är mörk och nu hoppas vi att Carin skall bli bättre för har vårt hopp varåt vacklande nu sa hon igår afton, vet mamma nu hoppas jag det blir bättre det har jag aldrig förr trott. Jag kan ej säga så glad jag blef – sista natten har varit tämligen lugn gud vare lob och tack och pris der föreslagit varit sen julen gruvligt ihållande sträng vinter till nu på ett par dagar har han blivit mildare. Först som jag dagligen giktit Lundviks förkylde jag mig ofta. Så jag hade tandvärk och mitt bröst blef sämre. Sen lät jag Dalberg sy mig en kofta med foder med Siberiska lammskinn som jag alltid har under kappan när jag går ut och det är så varmt då jag första gången igenom läste bref blef jag lite förvånad öfver att de beklagade mig som hade hafvet så svår kolik det har jag gudskelåf ej varit utsatt för sen dess goda syster sist kurerade mig- men det var ändå väre en gruflig svår tandvärk som tvang mig att låta tanddocktorn Becklin bryta ut 2 tänder i en vecka. Det kosta på efter jag har så få tänder kvar det var ett par oxel.. långt in i mun å dom satt så fasta så han hade göra att få ut dem och gräsligt ont gjorde det men sedan god vari låss har jag ej hafvit ont i tänderna.
Det verkar finnas ett spinneri, Lundvik var ju präst så vem hon talar om??
Fru Sälling kom nu för en stund afbrytit min skrifning hon hälsa Dig. hon gjorde en högst rolig bjudning til mårrondagen, hon biöd Robert och Charlotte tisensdagen, Pappa mig. Sofi och Hilda på afton troligen är det mest ungdom hon har biudet. Så dom får så klart dansa din gummen än för var hon vell roa alla. Din Anders (Obs!biskopen)var här några dagar. Då han reste med sina gossar till Upsala nu gudskelåf trifs han så ”väl hos Rudbeckens” ifrån dina stockholmsgossar skall jag äfven hälsa dom en vecka- men den August som vill bli lantman det är väl mest för mammas skull han gör det…än det för att han skall lämna landet. Gud ge honom det som bäst och nyttigast är tack goda syster för bjudningen til sommaren för Pappa och mig blivt det ej möjligt han kan ej sommarmånaderna lediga- men om morbror reser ville jag gärna Anna Charlotte och Soffi den glädjen på ge.
August min farmors farfar berättade min syssling Herman inte gärna ville bli lantman bodde hellre i stan. Men det blev ju han som skapade Sörbylund. Det var nog i Stockholm som kusinerna August och Pella möttes.
Det är vår i Stockholm och Pella skriver till sin syster:
Stockholm 10 maj 1838 Älskade Margareta Tack för ditt kjerkomna bref med glädje. Såg jag at du och din var friska och raska gud låta det få fortfara, denna långsamma kalla våren har frestat på hälsan, här har varit närffebrar (trol. tyfus), järnfebrar(hjärnhinflammation) samt koppor.
Svens bröstplågor har varit svåra av jag har också varit skrånande denna än jag brukar om vårarna nu gud vari låf är jag bättre – I måndags hade jag ämnat skriva till dig men uppsköt af det sjel att Lasse skref. Så jag kunde häldre ställa Så att du med Söndags posten fick mitt bref – vad tycker du väl att Robert har kopporna, gud ske låf de är ej svåra, tvärt om lindriga, han hade feber en tre dagar innan dom slog utt. Sen hade han inga plågor, men måste ligga för at bibehålla jämn värme i 11 dygn, han hade inget i ansiktet han får hålla sig inne än några dagar, han blef dålig samma dag vi hade främmande, vilket var rätt ledsamt för oss alla, han dansade några danser, och trodde det skulle bli bättre, men hufvudvärk och feber blef så svår att han måste gå upp till en kamrat och lägga sig, dom andra barnen har vi låtit vaccinerat, gud låte det kunna förekomma smittkopporna.
Efter smittkoppor kommer konfirmation för Soffi en av Pellas döttrar som då var 15 år. Hon skulle senare gifta sig med Johan Augusta af Kullberg.
Soffi har varit mest rädd för att hon ska bli smittad. Som går och läser gud vare låf ännu är hon rask- igår var det sista gången barnen läste, Charlotte och jag var och hörde på det hon möcke vackert, i mårgon blir Store förhör i kyrkan, om Lördag skriftermål och om Sönda deras Stora högtidsdag- gode gud göre dem alla värdiga de tilförsikt skuld – gud låte oss får vara friska i måron at vi kunna få vara med på Storförhöret i morgon blir stort andens kapitel. Som pappa är bådad til men han sagt återbud för han vill vara i kyrkan under förhöret.
Det är konfirmation. Är det kanske i Adolf Fredrik trots att församlingen är Klara. Pappas GammelFaster Hilda berättade att när hon bodde i huset på Drottninggatan 1865 fick hon konfirmationsundervisning av en pastor Flyberg som verkar ha hört till just Adolf Fredrik där också August Strindberg gick och läste.
Det har ej varit stort årdens kapitel sen pappa blef justitieråd det blev först predikan i slåtskyrkan alla skall vara i galla dräckter ifrån kyrkan till Ridaresalen der lesnning skall förvaltas af hans majestät konungen här är äfven utrikes ministrar – Som troligen blir Serafimer Riddare, och defläckt- Så det blir med möcken pomp och ståt.
Majestätet var Karl Johan, Jean Baptiste Bernadotte som tagit över tronen från Karl XIII. Det verkar ha varit ha varit lite större än konfirmation. Det där som inte Sven Temptander ville bevista.
—hos Lundviks är dom alla raska gud vari låf men dom är så rädda för kopporna Så dom törs inte hem vilket är rätt tråckit lika rädd är morbror och hans gossar di var förlidna Söndag var och en hemma hos, sitt om Sönda är morbror och hans gossar bjudna till Lundviks, jag vet ej om dina gossar är bjudna men jag gissar det. August är ej rädd han har varit här några gånger i Söndags var pappa, Soffi och jag på en andelig konsert i Clara kyrka- Som mankel gav för di nödlidande – det var möcke stor afton och både stämmor och darmer det var obeskrifligt vackert .. din ågust Samt Vilhelm var der, Carl var ej der, hur det kom till ej heller Lasse, Landvalls var der- på afton hos Vallins.
Vallins är grannar.
Nu får jag grattulera dig Som har uppgjort et så löckeligt ackord med dina tinnor mån gud låti dem stå och sig Såå änder rätt löcklig – men efter vanliheten bliv det väl haft för dem, med brännvin – å den mår Som skall ifrån Bosgårn vad der skall bli ledsamt at sakna honom ack om jag hade fått väntat henne till oss bara bad det hade varit roligt när Lasse ressen om han vill ta Flickorna med sig Så fick dom möcke roligt – jag törs ej tänka der på at så ofta lämna hus och hem då ej min gubbe kan vara med på här näst det skriver tala om var Hindric bor och vad dom tycker om bytet, är Regata kvar sacken av hon Dalbärg gudlåte honom ej glömma hänne då får jag det på met samvete som tog honom till Stockholm kan fortfarande velat vara beständig och oss till nöjes bara han vill vara Sin fästmö trogen Så är jag nöjd- där umgås på inga sater vad tycker du om din grannfru var finns frk Svedenborg hur mår hon, Irina är hennes syster hos henne är det sant äller har jag drömt att Lotta är änka Som blef gift i Björstorp det är väl att Janssons får vara kvar i Nortorp- har jag sått Prostinnans apelkvist. Klänningen hängade men olika Svärta än det få se om det kan bli klänning af det. Jag har gjort vad jag har kunnat men är det ej X bra vilket jag är rätt ledsen över det kostar 4 R i söndags lika bra hade hon fått det i Mariestad eller Lidköping – allt vad det gör oss ont om Mathilda Som nu hör mindre än förr det kostar väl möcke på henne stackars liten ack om det vore någe Som kunde hielpa henne. ågust han tog emot den lilla lappen Som låg i mitt bref.
Guda posten för all del ske guda på avgiften i fall han ej har Dahlbergs Skrivarbete färdigt. Så han kan få det på samma gong Som det är gjord och Sänder mitt fläsk var god och betala arbetslön- jag har ej blifvit af med någe lärft dom tycka det är Så senast och ej är det Så vitt Som det brockar våra vävnader var begärlig den sålde Carl genast –ack vad jag längtar att de skall hälsa på oss sen der far dina ladugårdar söndagar så kan det gärna Slå dig lös och gå på Ångbåt ack vad det skulle bli roligt jag får ej mig vad du skulle komma att tycka om Carins hade di han ner obeskrifligen trotsigt, men har dom åtta rum och 2 köck. Så dom har riktigt stort och möcke väl möblerat – lilla Fanni är söt och snäll mamsell Lönman har sytt henne nog rutig kappa samt hatt så hon är lite bara det är någon vacker dag
nu får jag sluta med många kjera och hjertliga hälsningar från Pappa samt barnen till dig. Claes, Marie och Matilda i vilken hälsning efven formar mig –hjertliga hälsningar till Odhners samtliga flera vänner och bekanta från din i döden tillgivna Syster Pella
Det första brevet berättar om sjukdomar som även drabbar de mer välbeställda. Robert, Pellas son drabbas av smittkoppor. Kan vara intressant att man kunde överleva, även om läkarvården då på 1830 talet inte var den bästa så hade familjen tillgång till en bättre sådan än de flesta, Robert var 1838 24 år. Claes var Inga Gretas son. Vikten av vaccin. Glädjen att det fanns mot kopporna som dödade eller vanställde så många människor och had gjort så under sekler.
Stockholm den 5 juli 1838
Goda älskade syster Tack för ditt bref af den 22 juni- jag hade ämnat skrifva med måndagsposten men blef hindrad dels av göromål Som ej kunde uppskjutas Samt visiter af Sådanna Som gämt Springer här för att se på våningen Som vi i höst lämnar här har redan varit en 7 hushol och sitt på rummen, Så det är rätt besfvärligt I går gick Charlotte och jag till Lundvicks och då var jag rask men omkring 7 på afton fick någe rödaktigt i högra sidan, under bröstet, men jag gick hem fast det var svårt det fortfor hela natten fast ej häftigt sen ifrån 4 på mårron var det rätt svårt men sen jag hade njötbettelena faster Så gaf det onda sig omkring klåckan 9. Så nu gud vare lov är det ej värre att jag kan sitta och skrifva till Dig goda morgon …jag nu hade jag bud ifrån fru Selling Som bjuder mig årka med sig i eftermiddag till Bellevue för att se Silkesmaskar. Som hon ej har fått men det nöjet måste jag försaka jag är ej så alldeles fri från det onda. Det har inträffat flera bjudningar i dag Charlotte , Sophie och Robert är bjudna på caffe till CarinStenströms har bådat för sig. Dom andra barnen är bjudna af bekanta att vara med dem i det gröna på eftermiddagen hos Hans majestät konungen klåckan 6 var dom besatta. Det var Kronprinsens födelsedag så Söta du Stockholms borna kan möcke muntrat under den tiden d. Höga reste vårt Konungahus—nu kan du af tidningarna set upträden som har varit här en tid vilket har varit rätt våldsamt men ej Så farligt Som tidningarna låter men vad Som är sant är att Baron Sprengtporten har tagit avsked ifrån Överståthållare tjänsten. Det är en stor förlust.
Nå goda Margret Du trodde väl att jag var lite kollrig då jag sist skref till dig min undsaken var att jag 3 veckor senare fick ditt bref Som jag skulle fått när svärmor kom, det hade aldrig kommit Så möcke ägg för den om jag hade först fått brefvet, då hade aldrig lådan och byttan skultit kjörts från fartyget utan lånad jag gissar. Dom måtte hade gått före den på den färden. Så jag visste ej af någe förrän sackerna var uppe i farstun. Då frågade jag medsamma har ni kjört lådan och byttan så har ni visst gjort äggröra, Patron bad oss kjöra sakerna till Clara å ingen visste att det var ägg- Så svarade mig- nu Söta Margret med dom äggen som var sönder och jag kunde begagna var det tillsammans 54 tjog Så ledes räcknar jag på oss var tjuge tjog som förlust och betalar dig efter 24 tjoget mer vill jag ej betala af den ordern att flera är sända…vad vår gemensamma Lånehandel beträffar har ej löckat mig att följa Så lätt kommer jag och Lasse at dela det jag behöver det väl för linne koltarna för barnen med—när bror Lasse kommer ner så skall han göra för mig med så väl med tänkt Som ägg vore arbetslön för dalbärgs störtar är det för baket för sakerna och Så vidare.. aldrig kan du tro så glad jag är öfver mitt vara läsk det är så innerligt godt smake –det var obegripligt att det fått gröna ej var mer känt det är ganska godt och för alla begärligt.
Ack den som nu vore hos dig på några vi nå vad det var trefligt jag föreställer mig gå dagligen och stäla med ditt arbetsfolk. Det är väl inte alltid så roligt, men gud ske lov det förstås så väl att stöka me dem så nog reder du dig alltid med Jönköpinge gubbarna, emellertid tycker jag Så glad du ska bli då det en gong blir färdigt det skal äfven för mig bli en glädjepost- i förkom måndags slutade flickorna sin brudsvirkning nu önskar dom och gläder sig på för hand öfver att få ensa till västman glilga- troligen blir det ej förrän fram i augusti. Lasse har nu fått betalt blev ungefär i sitt hufvud sen han köpte sig hus—nu tycker jag Så snygg byggningen skall vara sen det blef taget tack det var väl att det kom på innan det starka rägnet kom.
Jag gratulerar dig som har fått din brudstuga färdig är den glad och treflig har dom flyttat dit till höbärgningen hälsa det beskedliga folket ifrån mig—är det sant att du har hafvit ledsamt af mannen Stråle i anledning av ladugårdarnas uppsättning gossarna nämnde någe härom. –i dessa dagar väntar vi Anders till Stockholm över någon dag då han ämnar resa ner för att hälsa på sin goda mamma. Hälsa tillförne förallt allt alla våra bekanta- hjertliga hälsningar igen från alla de mina och dina gossar—eftergrevens död-grevinnans nipper tror jag delas mellan släkten- men det är möcke roligt Rotemästarna än möcke nöjd med testamentet – igår var han så god och åt en härlig midda hos oss i sällskap med morbror Lundviks lärlingen och Brunius med son. Vi fick ej behålla Rötemästarn till afton han hade möcke att uträtta på afton han längtar Så hem till de sina Så om han hinder ämnar han resa Som i mårgon Söndagen d. 15- ifrån Lundviks skal jag möcke hälsa Carin har legat hemma i natt, hon är nu gud vare låf tämligen rask, men hon vågar ej ut gå mella oss och hemmet, hon måste åka fast det är så liten bit emellan oss- Fanni är rask och snäll.
Tack för du vill se oss i sommar men tyvärr kan det ej låta sig göra Themptander är tjänstgörande hela sommaren och det vore obeskedligt af mig att åter igen resa och lämna honom ensam med några av barnen- men goda Margret börja tidigt med ditt bygge Så du sedan kan få resa till oss här har du ju alla dina om kära som längtar efter dig och för dig är det lätt att komma som ej har någon lång vad med i sällskap och ej Så stort hushåll hemma men för mig är det annorlunda. Du nämnde Marie sist du skref. Så gärna jag ville kan jag ej lämna Maria för at ungarnas skuld, vi har nu 3 pigor och till att då ha mamsell blef för drygt för oss— Om vänt gör oss alla ont om fröken Svedberg gud låt henne få någon hjälp-pappa gör vad han kan och Rötmästarn är möcke ivrig för den goda saken jag minns ej om jag har skrifvit till dig om Sara Sälling dog, han fick en lätt död, hon var klädd och skulle den dagen njötga elektricitet- Doctor Säve var att der, men hon tyckte hon såg någe. Svagare ut än vanligt den för tyckte han att di borde uppskjuta med till en annan gång båda tjänarna stod bredvid henne och språkade sådan om uppförande hon drog ögon och mun åt den ena sidan då tog Sällingen henne i handen då krammade hon hårt hans hand och drog några djupa suckar och med samma var det slut- gubben blef alldeles bestört han ville ej tro at hon var död- väl var att doktorn var närvarande klädd som hon då var fick hon ligga i tvenne dagar på sin soffa- gubben saknar henne möcke äfven alla hennes vänner.
Nå goda Margaret nu till de gamla och långsamma Commitjonarna, Carl var uppe och ville ha det uppgjort för att få in penningarna med Lind- nu hade pappa grufvligt bråttom Så han slog alt tillsammans utom di 23 å en half aln franel Som jag behöll. Samt 17 lod Svart tråd som jag betalt efter 8 sk lodet- di 16 alnar som flanel som mamsell Kjellman fått är inberäknat i di 55 å 24- på den gamla lärft handel, återstod 4 R 43 S br – nu har mamsell Kjellman någe ullgarn kvar jag minns ej rätt hur möcke derför kan jag ej skicka pängar, hon har fått lite att sälja några skålpund till 3.32 Som var grövre – på yllegarnet än säljarelön och dragit och någe har det gått i tillförsikt- goda Syster nu läger jag på det samvete at om det är någe i våra handels afären Som jag har glömt at likvider Så hör guds skull af fruarna Lagerhjelm och Vallin båda bad dom möcke hälsa dig-
Lärft var på den tiden linne och bomullstyger. Det är intressant att läsa hur mycket jobb som behövdes och vad det kostade.
Ifrån dina upsalagossar skall jag hälsa jag valde mår väll – Fredrich Svanberg har för någon vecka sedan fått en son och båda är raska jag tycker mig se den lilla Fredrik vad han nu skall ha för bestyr- när det råkar Grenanders hälsa dem hjertligen ifrån mig mer, ack goda margret, Anders gaf mig för goda av vad som han före godt mellan honom och Albertina om det vore guds velge i en framtid vad det skulle passa väl. Albertina är en sött och förståndig flicka – föräldrarna skall vara möcke för det. albertina är ännu Så ung at hon ej Så snart kan ta sitt beslut- jag måste sluta tiden lider. Hälsa hjertligen till Odners Samt Beckströms Maria- Mathilda och alla bekanta, alla förenar sig i tusende hjertlige hälsningar till Dig—genom din i döden tillgivna syster Pella Themptander.
Grenanders: biskop Anders Inga Gretas son blev så småningom gift med Albertina. Det finns en bild på paret som jag kan visa här. De är då gamla.
Anders och Albertina Beckman
Baron Sprengtporten som Pella nämner hette Jakob Vilhelm står det om i Geni. Han verkar ha varit populär. Namnet förekommer i historieböckerna i samband med förlusten av Finland men det berör hans farbror och den gustavianska tiden. De som syskonen Lasse och Pella skrev i breven 1838 berättar lite om bestyrens som även bättre bemedlade hade att få livet att gå ihop. Pella skrev även några bevarade brev från 1850 talet. De sparar jag. et finns ju en bror till bland Warodellerna.
Två av Inga Gretas syskon flyttade till Stockholm. Först var lillebror Lars Johan Warodell kallad Lasse. I Inga Gretas arkiv finns flera brev från honom. Hittade också en bild på honom på Kungliga biblioteket i Stockholm.
Lasse Warodell (1796-1863)
Lars Johan flyttade till Stockholm 1825 och blev diversehandlare inte långt ifrån Rosenbad. Han och hans goda ekonomiska sinne skulle betyda mycket för de äldre men eftersom han ju flyttade till Stockholm liksom hans andra syster Pella när hon giftes sig med Sven Temptander så nämner vi dem kort här liksom, brodern Per Magnus som ju gifte sig med Hedvig Branzell och i Forshaga föddes förutom Pela Warodell också Per Evald som alltså var en morbror till Claes Herman. Morbror Hermans son kusinen Hugo, så åter en kort sejour i Värmland och Grava socken, för det som skedde här skulle ha betydelse för den västgötska delen av släkten. Lasse gifte sig aldrig men fick en son med sin hushållerska Berta Wahlberg, som han påstod var en adoptivson men som i födelseregistret kallas Karl Fredrik hans son. Hur som skulle han ärva honom.
I ett brev till Inga Greta den 7 maj 1838 berättar Lasse om hur han köper ett hus vid Drottninggatan, Kan vara det som det står om i plakatet.
Jag gjorde i förra veckan anbud på ett Hus vid Drottninggatan som nu tillhörer Överste Lundstedt och för efts af din salig mans södna discipel Gyllenadler – Det har oss cirka Ett tusende ᵬ emellan- Det har begåtts 30000 och jag har bjudit Rd 28,500banco för så ser hur det går något får jag väl af prutat men troligen ej det proponerade beloppet- Hvarför jag preferser denna Egendom före andra och det att jag trott att Themptanders derstädes skulle blifva vällogerade- Går denna handeln så i verkställighet . så får jag lov att fundera på någon annan, kanske i större skala- Hända hurusom hälst, så skall jag till nästa vår söka å placer de medel Du har att kvittera men en till högre procent än 5 procent- Skulle Du under tiden få förmånligare amplån antingen för det senare kapitalet till och med de nu af mig emottagna. Skall de när som hälst stå till Din disposition – Jag fick en större lön i mars månad uppsagt som jag nära 4 år haft innestående hos Lagman Trozell i Norrköping på tio tusende Bancoriksdaler att i september ju betalas detta gör mig allt något bryderie innan jag får omslag för dem.
I ett annat brev samma år berättar han om att han är direktör på 2. Ångbåtsbolaget. Han fortsätter berätta om sina husköp. Läget är vid Drottninggatan och Apelbergsgatorna snett emot Pihls hus. Rymlig tomt med trädgård för 40000 Riksdaler banco. Här ska hans syster Pella och Sven Themptander bo med sina barn.
1839. Just nu kan Petronella i Boden som hjertligen tackar för hälsningarna Abrahamsson har nytt köpt Biljetten för Sig med Familjen för att imorgon afgå med Ångfartyget Gustaf Wasa till Arboga, och vidare till Westergötland- dess skeppare är längesedan afgången till Wassbacken och därifrån afgår den till Götheborg för att laga Flyrrsaker till Stockholm, kunde Hvet och Rågmjöl fås med den eller någon annan Skeppare från Wassbacken för någorlunda dräglig Frakt vore väl, en så mycket för skillnaden i priset som för Warans godhets skall ty här är svårt att få Bruds godt för mjölets dåliga beskaffenhets skull – Detta lämnar vi helt och hållit till Ditt eget godtfinnande- Gröna Erter, Gryn vore att godt att få om Du finge malet, äfven som siktat NB det senare rågmjöl- i den händelse Du ämnar låta måla så är väl angeläget att Saltkar, medsändes till Wassbacken, men då finge Du besvär att låta hämta Dem.
Det här året finns August i Stockholm hos sin morbror Lasse. August funderar starkt på att blifva Landtman, Gud vände alt till det bästa, att börja en Handel för egen räkning för hvilken man ej sielfans har förtroende till är ej något att tillstyrka, utan är Han nu i de år som Han bäst bör kunna finna hvad han har Lust och fallenhet för- August Hälsa är ej mycket att bygga på, Så att Landtluften bör var hvida tjänligare, äfven som Han då kan få bättre tillfälle att sköta sig- Fru Lagerhjelm eller Lagerheim lärer nu inte vilja sälja Brastorp- i händelse August kommer att blifva landtman, hade detta passat förträffligt, men det torde väl i en framtid yppa sig något annat til
Lasse verkar lite väl kylig när hans svåger Sven Themptander dör oroar hans sig över sin egen ekonomi och bror Magnus menar han gnäller över sina penningbekymmer. Vi har hamnat i året 1849. Se om det finns något roligt han skirver om eller kommer han bli hågkommen som släktens tråkmåns.
Men tråkmåns kan man inte kalla hans son Kapten Karl Fredrik som gifte sig med en Sofia Jakobsson i St. Petersburg där hon var född och fanns kvar fram till Ryska Revolutionen, Sofia lyckades ta sig hem. De fick två döttrar Maria och Olga. En gifte sig med en Rysk attaché och avled i USA. Olga gifte sig med en finsk löjtnant Hästesko och avled i Frankrike.
Inga Greta som jag redan berättat lite om efterlämnade dagbok från 1847. Original finns i Lund. Den lyder så här:
Dagboksanteckningar 1847 Horn-Inga Greta Beckman f. Warodell
1 januari var August och Pella påbjudna på Odensåker jag skref bref till min Bror P. Magnus på afton kom Liljeros med fru och dotter. 2 Hämtades G. Hasselberg och herr Carlen 3 bjödos Prestgården och Axtorparna hit Justa Odhner var då hemma på besök. Hulda, Gabriella och Casper Carlberg samt Margitte Florell, kommo äfven hit samt Claes och Lotta Stolpe 4-5 Hjelpte flickorna ifrån Sköfvde. Pella att jag känner klädning. Mamsell Hördäger var här och bjöd Pella till Öhn på dans… Sven Lundberg och Fredrika voro här 6 var Pella och Hulda Carlen på Öhn 7 var bjudning i Prostgården G. Hasselberg och Hilda var äfven det- den 8 reste Gustafva och Hulda hem den 10 voro vi på Axtorp- den 11 och 12 var Justa här och sydde sin klädning- den 13 var bjudning i Rör. Aug. och Pella voro der 15 gick Christina på sin brors begravning Malin låg sjuk 15 februari var doktor Edgren i Prostgården och kära Prosten var sjuk, Sväning hade näsblod. Jag, August och Claes voro i Prostgården –Skerf på afton till Skara – 16 var Aug åt Sköbruk. Florell var här på förmiddagen. 17 fick jag bref med Nybacken ifrån Albertina och Aug. från Pella 18 var Fru Lundqvist här samt Claes kom på afton och gratulerade mig på min födelsedag hade skrift visform han och Aug sjöng Den 19 hade jag så ondt i min vänstra arm men jag skräfta och spann lin ändock Den 1 mars väfde Pella på den rutiga väfven jag sydde en sammetskrage- var mycket vårlikt. Den 2 predikade jag var i kjörkan. Sedan var vi hos Carin. Pella och Aug. spatserade till Broarna- den 3 reste vi till Sköfvde. Aug och Pella reste hem om afton annandagen Predika Arfvidsson jag orka ej gå i kjörkan. Hälsade på hos Apelqvist och Carlberg Den 6 kom jag till Hasselberg Samt köpte en bundt garn på torget. 7 var marknad. Aug kom in kl 7 det var ett rysligt dyrt spannemalm Rågen 18 och Hafvren 10- Aug. köpte korn för 15 jag kunde ej koma intill i stånden för trängsel, hvarför jag blev utan invagra Den 8 var slut på garnet – Aug hade kjöpt börnor som klia folket var efter Den 9 blir stark vind och snöyra- på eftermiddagen reste Albertina till norra Rick och jag till Mörkheden 10 tidigt på morron kom Aug efter mig hem, Aug och Engelbert reste till Hägrum 11 var mycke främmande på eftermiddan hos Grenanders men vi måste ändock resa hem kl. 6- därifrån kommo hem kl. 9
8 häklat 7 pund linblad 1 pund 6 marker Finblöner 1 pund 5 marker Grovblår 4 pund 6 marker Jag skall svara för 239, 47 till Calle.
Den 1 på morron var 21 alanr väfda på efterfvarp- då togs ned 8 warfbotten garnet som vägde i netto 14 Till Stockholm en skinka vägande 27 marker En ? 24 3 köttstycken 27 marker 1 bringa 12 marker Osv,
En månad vintern 1847. I Wikipedia kan man hitta händelser från året. Man vill i Sverige ge arbetskraften fri rörlighet, så att den enskilde fritt kan söka arbete. Arbetslösheten ses nu som ett samhällsproblem och inte ett fel hos individen. Tiggeriet förbjuds men försvinner inte. Jenny Lind genomför en bejublad svensk turné, och det råder “Jenny Lind”-feber i Sverige.
Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna bygger Sveriges första ånglokför en gruvjärnväg i Bergslagen. Enligt en ny kommunal lag i Stockholm ska lösaktiga kvinnor underkastas medicinska inspektioner en gång i veckan. Om de inte inställer sig får de en varning och ska inställa sig inom åtta dagar. Dyker de inte upp då heller får de ytterligare en varning, varpå de skickas till spinnhuset.
Läkaren Ignaz Semmelweiss upptäcker att dödligheten i barnsängsfeber minskar om den som bistår vid förlossningen tvättar händerna först. Den kommunala besiktningsbyrån för registrering och undersökning av prostituerade för könssjukdom bildas i Stockholm. 1847 års fattigvårdförordning
Födda 11 februari –Tomas Edison 3 mars- Alexander Graham Bell
Sörbylund blev ett av de första egendomarna som installerade el, mycket beroende på att sönerna Beckman var tekniskt intresserade och där fanns även telefon tidigt.
Avliden 23 april Erik Gustaf Geijer – han var en rätt så nära släkting till Inga Greta bror Magnus hustru Hedda Branzell vars morfars mor vara Sara Maria Geijer. Inga Gretas tidigt avlidne make Fredrik Beckman har tyvärr ingen bild men ett brev från en elev kan väl duga som beskrivning av honom.
Tusende gånger tack för ditt högst kärkomna Bref af den 13 sistledne Januari. Det är naturligt att det skulle smickra mig, äfven till den grad, att, om jag ej känt Din redliga och upphöjda Caracter, hade jag kunnat tro att Du ville gäcka mig, men nej! Älskade Fredrik! Huru skulle jag hos Dig kunna misskänna den varma rena vänskapens språk? Jag hoppas det jag icke behöfver försäkra Dig om min uppriktiga Vänskap och tillgivenhet. Grundad på min spädare ålders –kanske svaga- men rena och oskyldiga känslor, och stödd på verklig högaktning, kan den aldrig kallna – aldrig förminskas. Måtte jag finna ett tillfälle att på ett verksammare sätt visa Dig de känslor af Vänskap och evig tacksamhet som behärska mitt bröst!
Sedan den 15 Maj förledet År är jag engagerad uti Inrikes Civile Expedition af Konungens Cancellie, och således beständig Stockholmsk under hela denna tid har jag endast 3 månader (dock icke de vigte) varit på Landet. Jag sänder dig kärhos en avskrift av mitt examensbetyg i Witterhets-Historie- och Antiquitets Academin. Cancellierådet Friherre Rosenhane examinerade uti Historien, och Kong. Expeditions Sekreteraren Regner uti Moralen. Dagen förut skref jag Latin på förmiddagen och fransyska eftermiddagen dersammanstädes. Jag anhåller vördsammast om min Vördnad för Dina föräldrar, innesluter mig i din vänskap Din redlige och trogne vän Clas Gyllenadler. ( fredriks elev) Stockholm den 18 februari 1808
Ännu var kungen Gustav IV Adolf kung och Sverige/Finland ett land.
Medicine doktor Bo Bjerner (1914-1975) och konstnärinnan Hilkka Päivärinta (1911-1975). Pappa Ragnar skirver om dem i sin dagboken våren 1953. Några dagar senare mötte jag för första gången Bo och Hilkka Bjerner, Gunillas bror och svägerska. Mannen var läkare på ett lasarett i Göteborg, hans … tills vidare med barnen i hemmet. Gunilla ska hjälpa till och Martin får bo hos dem. Så var det planerat och så blev det.
Gunilla hade berättat åtskilligt om den. Hilkka. jag tyckte genast om den bleka, striplånga kvinnan. Hon var nervöst, barnsligt sensibel och en kraftig gestalt. Hon var kusligt nyckfullt och skrattande på ett behagligt storfnittrigt sätt. Bo tyckte jag också om, en lugn sympatiskt avvaktande kulturell sort.
För Bo och Hilkka har det trasslat till sig. En våning var klar i Göteborg och flyttningen bestämdes till 1 december, men deras värd i Årsta förhalade saken och reste slutligen öppet motstånd. På Hilkka kan jag förstå att hon gärna fördröjer sig här. Sannolikt är hon en smula rädd för de högborgerliga kretsar hon måste råka in i nere i Göteborg. Hon ville nog gärna i frihet utveckla sina personliga anlag och hon har kunnat göra det i viss mån under den sista tiden, då Bo inte lagt beslag på henne. Det hela är ett livsproblem som hon orkar med att resignera för.
Bo har utnämnts till överläkare på neurologiska avdelningen på Sahlgrenska. Familjen flyttar dagarna före påsk till Göteborg. Det blir tomt efter dem. Vi kommer att vara av ensamhet? Isolering och makt. Men som vanligt orkar jag inte utveckla tanken, får stanna vid en antydan av ett sammanhang.
Kusiner Bo och Hilkkas barn
Barnen, 8-åriga Aino och den 3-åriga Stefan, blev jag också genast förtrogen med, och jag såg med intensiv glädje hur Martin trivdes i stojet. Det hela var en oväntat god upptakt, och bekantskapen med ett par frigjorda generösa människor lättade det tryck som legat över mig en tid. Var kusin Bror var berättade inte pappa.
Det här är bilden av min morbror. Han gjorde reklam för vikten av poliovaccination. Då var tv:n svart/vit.
Morbror Bos polio
Bo har rört lite på ena handen”, skriver Ma från Göteborg. Och vi som i djup beklämning på avstånd försökt föreställa oss hur han ligger där hjälplös i respiratorn kanske får börja drömma om att se honom tillfrisknad med benens och armarnas kraft återvunnen.
En annan sorts jul genomvakades av Bo och Hilkka på Epidemisjukhuset i Göteborg. Men de hade sin glädje också hos Bos gradvisa förbättring fortskred. Enligt det sista vi hört kan han röra allt utom vänstra armen där sjukdomen började- och han har en värk i lemmarna som inger förhoppningar. Han har kunnat lämna respiratorn för fem minuter i taget, och man räknar med att han snart ska återfå talförmågan. Bos utomordentliga psykiska resurser påskyndar ett tillfrisknande som man vågar tro ska bli total.
Ur brev från mamma Gunilla som är i Göteborg samman med mig och Martin.
Hur det blir vet jag ingenting om. Hilkka är alltid hos Bo. Det går långsamt med förbättringen och de få beräkna år då de är hårt bundna till varandra. Hilkka ser redan sliten ut mycket vaka och jäkt hit och dit. Mormor orkar nog inte riktigt med visserligen säger de att det går bra men det ser jag att hon är mycket trött, bos ekonomi är alldeles nere så någon hjälp kan de inte få. Jag kryar nu raskt på mig så jag kan sätta igång och jogga. Får se hur allt är vid påsk-tiden då jag hoppas du kan komma och ligga med mig i den sköna franska säng som har en framträdande plats i våningen. Ma kommer nog att flytta till Göteborg och rar Pontonjärvåningen och byter med. Den chansen är således ur vägen och ingenting att säga om.
Eftersom andningsorganen satts ur funktion kan Bo inte tala. Man får försöka komma underfund med hans önskningar genom att ställa frågor på lappa och iaktta hans rörelser. Hur nära utplåningen han varit föregås särskilt av en detalj. Han visade en iver få vet något, men ingen kunde komma på vad det gällde förrän hans vän dr. Frey av en slump träffade rätt. Bo visste helt enkelt inte varför han låg så hjälplös. Sjukdomen hade pressat hans psykiska kraft så hårt att han inte orkade tyda sin belägenhet. Då han fick visshet såg han både lättad och betryckt ut. han, specialisten på nervsjukdomar, hade ingen aning om att den hemskaste av dem angripit honom.
Påssjuka och mammas bror Bengt.
Jag följde med ett telefonschackparti i DN ( den begåvade Björn Häggqvist var ena part) och fick intresset väckt, köpte ett bräde och en låda med enkla pjäser, utmanade Gunilla, som visade sig vara en lämplig motståndare, normalt bättre än jag, djärv i attacken, då och då- i sömnigt tillstånd- möjlig att besegra. Genom Gunillas sorglösa offensiv tvingas jag tänka över problemen, men nog har jag svårt att lära av mina missgrepp. Jag har skaffat hem schacklitteratur men det tycks vara för tidigt att ta itu med den. Några partier får jag väl lov att spela innan det är någon mening med teorier. Om jag håller ut så länge, vet jag inte men en tät trevnad omger det 64- rutiga brädet. Timmarna torrdestilleras liksom av spänningen.
( Hela släkten Bjerner är schackspelare, min kusin Bror tävlade både i vanligt schack och nätschack).
Morbror Bengt
Ett besök: Bengt Bjerner och hans (nervsjuka) fru Ingeborg. Bengt av en tämligen …ansiktsläggning som ofta hos prästkandidater. Fast han är fränt antikleri. Enligt familjens vana men stimulerad av svåra tvivelaktiga prästtyper i den trakt, där han tjänstgör som provinisialläkare, en särdeles ambitiös sådan, med all sannolikhet mycket uppskattad. Jag tror att Bengt i flera avseenden utom när det gäller graden av begåvning mest bland syskonen påminner om fadern lapplandsdoktorn, inte bara i utseendet. Han är påtagligt solidare än Bo, ger intryck av en medfödd och orubbad balans. Han inger förtroende.
Förra veckan var familjen upplöst. Gunilla fick påssjuka och svullnade på en natt till en rocka. En bekant till Bjerners, dr Gunilla Berglund tog hand om ungarna och förde dom till våningen vid Birger Jarlsgatan. Martin gjorde vilt motstånd. Jag måste följa med för att lugna pojken. I den mycket rymliga våningen möttes vi av – Berglund senior, en c:a 70-årig medicine professor med blida, ängsliga manér, kropp och själ av tunt sammet. Edith började genast orientera sig på det väldiga öppna salsgolvet, men Martin (5 år) ville inte släppa mig. Ett tyskt tjänstehjon skymtade.
Dr. G. var ytterst formell, koncis och kort. Hon försäkrade att allt skulle gå bra, och jag försökte övervinna min olust med tanken att hon i alla fall är barnspecialist ( på Karolinska sjukhuset).
( Undrar ibland hur pappa kände med alla dessa läkare som fanns i mammas släkt, men han kanske skulle tala tyst om prästsläkt där vann nog pappas.)
När jag gick uppförde Martin en ny desperat scen. Han måste slitas loss från mig. jag gick till tidningen sedan, lättade och ändå en upprörd.
Martin
Upprördheten blev större då Dela fick grepp om saken. Jag hade redan på dagen berättat för henne hur det låg till och genast hade hon med enträgenhet föreslagit att hon skulle ta hand om barnen. Som det då låg till såg jag ingen annan möjlighet, men när jag kom hem hade problemet lösts av dr Berglunds ingripande. Dela kunde inte smälta det. Hon skapade sig oror över förhållandena hos Berglunds. Hon låg sömnlös en hel natt, dramatiserade hon och jag hade ett förtvivlat besvär att få henne resonlig.
För Gunilla var det välkommet med en veckas vila, men rätt snart började hon längta efter Edit. Själv fann jag det tomt efter barnen, och jag var mycket nöjd då jag äntligen fick hämta dem. Klockan är halv tio och Edit står ännu upp i sängen, kräker, nyser, daddar och hickar- det låter som med små galanden. Ibland är hon så här sen med sömnen som om hon inte hunnit förbruka sin vitalitet under dagen. Martin har lekt med henne en stund vid sänggaveln men nu tröttnat, gnäller över att han inte får sova. Hon tröttar inte Gunilla och mig. Varje gång vi har henne i famn är vi lika förtjusta. Hon är ett livgivande underverk. Hon har faktiskt befriat mig från min melankoli- jag har inte känt av den på bortåt ett halvår. Kanske en ökad psykisk stabilitet inträtt? Det vore på tiden.
20/12 Nu ligger Martin i påssjuka, och det spörs om inte Edit har en släng av krämpan. Hon brukar inte gnälla som hon nu gör ibland.
24/12 Ja, Martin firade sin sjätte jul i sängen. Medan han sov en stund dagen före julafton klädde vi granen, trodde att han skulle bli överraskad då han vaknade, men han betraktade det inte som ett trolleri. Det skulle vara så. Han hade själv bestämt det. Allt skedde sedan enligt hans vilja. Det var bara timmarna som inte åtlydde honom utan höll sig envist kvar. Vi kortade pinan genom att låta tomten ( den tjänstvillige 12-åringen Lalle) anlända redan efter lunchen. Då han i hastigheten glömt skägg och luva hemma måste han stanna i farstun. Och Martin godtog den ursäkt vi framförde. Två jular i rad har tomten kommit utan att visa sig. Han är tryggt bofast i Martins fantasi, och det var mer än nog at han hade en säcka med sig. Inget tvivel kunde råda om hans identitet. Och det är klart att tomten har bråttom och inte alltid hinner titta in och hälsa på barnen. Berget av paket vid granen skulle avslöjas medan tomten fick behålla sin hemlighet. En god del av det flyttades över på Martin. Han satt till sist i en väldig kompost av granna papper och sorterade gåvorna. Även Edit blev förstås tillgodosedd. Ett par dockor och en snäll schimpans roade henne dock mindre än fraset av papperet och de snodda snörena. Hon var vagt förbryllad men alls inte bringad ur fattningen. Som kvällens stora attraktion upplevde hon brasan. Då Gunilla tände ljusen i granen stod Edit och gungade ivrigt mot sänggallret. Hon var ganska ogenerad av en begynnande ansvällning vid ena örat ( lindrig påssjuka).
En kladdig fläck?! En pappas bild på mig 1 år.
En annan sorts jul genomvakades av Bo och Hilkka på Epidemisjukhuset i Göteborg. Men de hade sin glädje också hos Bos gradvisa förbättring fortskred. Enligt det sista vi hört kan han röra allt utom vänstra armen där sjukdomen började- och han har en värk i lemmarna som inger förhoppningar. Han har kunnat lämna respiratorn för fem minuter i taget, och man räknar med att han snart ska återfå talförmågan. Bos utomordentliga psykiska resurser påskyndar ett tillfrisknande som man vågar tro ska bli totalt. Skulle det bli så att förlamningen släppte.
Tyvärr blev det inte så morbror blev förlamad. Han kunde dock fortsätta sitt arbete och var med om att utveckla hjälpmedel. Januari 1954 blev Martin hastigt sjuk. Ja, han hade förstås 39,3 i förrgår, men det gick ned till 37,6 igår och idag verkade han ganska pigg- jag lärde honom några bokstäver (A,E,L, D,T. F och H) med hjälp av byggklossarna. Vid 8-tiden verkade hans å underlig, ryckig, nervös, exalterad. Vi tog febern- 39,3 igen. Gunilla såg ängslig ut. jag dröjde en halvtimma, så tog jag fram termometern på nytt. Då steg den till 39,5. Lunginflammation, misstänkte Gunilla, kunnig i sådana saker. Jag slog upp familjeboken. Symtomen stämde exakt. Skulle vi vänta till imorgon med att ta hit läkare. Vågade inte. Jag gick till Odenplan och ringde Jourhavande. Väntade en timma vid porten innan en glosögd herre kom. Ganska trevlig. Lyssnade på pojken, bekräftade våra farhågor. Jag hämtade penicillin på nattapoteket. Nu sover Martin i stora sängen. Jag måste hålla mig vaken för att kunna ge honom en tablett till kl. halv fyra. Gunilla sover heller inte. Hon läser Analfabeten. Då och då talar vi om pojken hans fysiska sprödhet, hans egendomliga lynne.
Vad är nu detta för bekymmer jämfört med de som Hilkka och hennes familj har. Bo är visserligen förvånansvärt mycket bättre, dock inte så stark som man ett tag trodde. Hans naturliga andningskapacitet överskattades, då behandlingen i respiratorn helt avbröts. En natt drabbades han av svår andnöd och hade han inte haft Hilkka vid sin sida hade han kanske slocknat. Över huvud är hennes andel i hans tillfrisknande säkert inte liten. Nu får han slippa respiratorn 8 timmar i stöten. Om förlamningen släppt även i den vänstra armen vet vi inte. Vi har fått oklara uppgifter
Lasse Warodell (1796-1863)
This is my life 