Author: edithbjerner

Släktforskning

I helgen var databasen Arkiv Digital öppen och jag tog mig för med att leta efter en person som jag hittade i den bok jag läste om “Svenska Knektar”. Soldaten hette Jöns Ersson och var från Fåhlbohl i Fryksände i Värmland och delot i slaget vid Landskrona 13 juli 1677. Han överlevde och flyttade åter till Fåhlsbohl. Först hittade jag honom inte. Det var svårt att läsa de första husförhörslängderna och allt berodde ju på hur gammal han möjligen blev. Men plötsligt hittade jag en Jöns Ersson i Fåhlsbohl, men eftersom det är ett vanligt namn så vet jag inte med säkerhet om det är han. Längden var från början av 1700 talet. Han är lite spännande och jag vände mig till regementslistorna för Närke Värmland men de äldsta var från 1689 och då hade redan kommit hem. Indelningsverket som ju kungen Karl XI var med om att besluta om var ju ännu i sin linda. Det tog tid att få det att fungera i alla delar av landet. Men det var ändå intressant att titta i den gamla listan och hittade faktiskt en fältväbel Bengt Råbock som är en anfader till farmror Britas morfar Anders Otto Thorstensson.

Han avled 1722 så man kan undra hur många krig han var med om. Behöver hitta till Krigsarkivet definitivt.

Fler soldater jo det kan väl vara intressant med Karlskrona när man ändå är i gång. Den staden kom ju till 1680 och det första skeppet döpt tiil Blekinge blev klart 1682. Då fanns det inga båtsmännen i släkten. De skulle komma i mitten på 1700 talet, men vi hade en Hauptman Johann Michael Winckler som enligt födelseregistret fick en son redan 10 augusti 1693 namn Johann Michael. Mellan de två sista barnen Christopher föds 1700 och Elisabet 1708 är det ett gap som får mig att tro att han deltog i något av Karl XII’s krig och att vår anfader Johan Georg kan vara född emellan dessa två. Det finns nämligen en Johann Georg som nämns i en tysk hemsida och det står födelseår 1707 men inte var och inte vad hans far heter. Om det är han så kan man undra för där är han gift med någon annan än den han gifte sig med i Sverige. Men det kan också berätta om varför det är så långt mellan hans första dotter med Maja Höglyck och hans andra barn Berndt Otto som är vår anfader. Hade han fler fruar samtidigt?

Mystiskt men spännande, men också sånt som händer i krigstider. Å andra sidan om jag ska vara tråkigt korrekt så var namnet Johann Georg lika populärt i släkten Winckler som Johann Michael. Att Johann återkommer så ofta får en att tro att kanske stamfadern hette Johann.

Men jag vill ju helst att han heter Andreas för jag skulle så hemskt gärna vilja ha en boktryckare samtida med Martin Luther och Olaus Petri i Wûrttemberg. Om man är galen i böcker och många i vår ätt har älskat att skriva så vill man ha en sådan anfader.

Nå, vår Johann Georg dyker upp är det 1735 i Marsvinsholm där han är trädgårdsmästare då han gifter sig. Kom han utifrån. Vart tog hans eventuella far Johann MIchael vägen under perioden 1700 till 1708. Han finns i Karlskrona tyska församling som fadder åtminstone fram till 1710. Tyvärr finns inga husförhörslängder från den tiden. Mellan 1700 och 1708 var Karl XII i Baltikum. Ni har väl hört om slaget vid Narva den 10 november 1700 som han kan ha deltagit i och om han då följde Karl XII fram till 1708 då Elisabet föds i Karlskrona 31 maj kan han ju ha fått ett antal barn däremellan. På den tiden tog man gärna med sig sina hustrur under fälttågen. Många av dem hamnade liksom sina män i Sibirien efter slaget vid Poltava. Även om det finns en möjlighet att han deltog i det slaget bör han ha överlevt och kommit hem till Karlskrona eftersom han dyker upp som fadder 1710.

Det blir att besöka Krigst arkivet igen. för att se om man kan hitta mer om den där Kaptenen och hans eventuella hustru och kanske vidlyftiga son Johan Georg.

Nu läser jag om en bok

Har just börjat läsa om boken “Svenska knektar” av Lars Ericson för att kunna gå vidare i min Krig och Fred serie. Den är bra eftersom den inte bara berättar om officerarna och kungarna utan också de vanliga infanteriet, båtsmännen och fältväblarna.

Det var väl enbart tur att inte Johan Gyllenstiernas idé om hur Skåne skulle bli svenskt inte blev verklighet för han förespråkade en massdeportering av skåningar till Karelen och Ingermanland. Istället blev det så att man införde svenska i kyrkorna och i skolan. Man tillät inte skåningar att bli soldater utan fyllde de skånska regementena med uppländska bönder. Universitetet i Lund var också en del i att göra de gamla danska landskapen svenska,

Blir lite sur på han Johan Gyllenstierna, men släktskapet ligger så långt tillbaks ända till 1400 talet och en viss Erik Erikssson Gyllenstierna som var gift med Karl Knutssons (kungen) dotter. En del anser att drottning Silvia ska göra avbön för vad hennes föräldrar gjorde eventuellt hade för värderingar under Andra Världskriget. Ska vi stå till svars för vad våra släktingar har gjort för något?

Är inte det jag själv gör av vikt om jag i mitt liv använder mig av deras lärdomar även deras tillkortakommanden för att förändra till något jag kan stå för i mitt liv det viktiga. Och vad har vi med svenska rötter att yvas över när det gäller nazism, etnisk rensning, rasism egentligen.

Vad kan man lära av en person med danska rötter (Gyllenstierna är dansk från början) som vill deportera skåningarna att han glömt varifrån han kom eller att han tyckte att skåningar pratade konstigt eller att han såg de allihop som terrorister ( snapphanar).

Är alla tyskar skyldiga till nazismen då majoriteten under kriget beundrade HItler? Deras barn, barnbarn och barnbarns barn. Jo om de inte lär sig av det förflutna, men frågan är har vi med svenska rötter gjort det?

Hur är det med oss svenskar vi sysslade ju med tankar om etnisk rensning redan på 1600 talet vi bröt med ingånget avtal när vi tvingade skåningarna att lära sig uppsvenska. Det skulle var korrekt svenska som väl inte är skånska eller södersnack eller kanske Slatans svenska dialekt. Det är inget nytt. När TV och radio var nytt blev det en del upprördhet om nyhetsuppläsare eller hallåor talade en dialekt. De där ibland rätt uppstyltade språket i gamla svenska filmer var ett språk som inte talades ute på gatan.

Vi har ändrat på det numera hörs en del olika dialekter i medierna även om de förändrade lite så att alla över hela landet ska förstå vad som sägs. En bra förändring. Vi har sen femtio- sextiotalet lärt oss något.

Det är så man ska använda det förflutna våra anor att lära sig av det som varit. Nu tillåter vi rasism och andra typer av främlingsfientlighet ta plats i vår riksdag liksom i andra parlament i Europa vilket inte är våra anfäder och mödrars fel utan vårt egna om vi inte tror att det är något vi som tillhör majoriteten behöver göra något åt.

10 % tycker att Sverigedemokraternas politik är något de kan stödja. Vad anser de övriga 90 % sympatiserar vi eller inte? Jag vill definitivt inte ställa upp på de värderingar som Sverigedemokraterna står för. Ett sätt för mig är att se min egen grund i historien och hur jag tänker när det gäller det och dela mina tankar med er.

Det är Skåne som är Sverigedemokraternas starkaste fäste. Är de snapphanar eller en Johan Gyllenstierna som har glömt sina rötter? Kanske de har sina rötter bland de uppsvenska soldater som flyttade dit, de adelsfamiljer som tog över en del gods från danska.

Har de lärt sig av sin egen historia eller kan de inte se att det som hände då på 1600 talet i Skåne är detsamma som de vill ska hända med de som de betraktar som ickesvenskar idag. Tro inte att de inte är rasister, ledarna i Sverigedemokraterna kommer från nynazistiska partier som är uppfostrade av ledare ur Hitlerjugend som fick en fristad i vårt land efter kriget.

Vi kanske känner till det där de flesta av oss, men den där tanken om massdeportering som Johan Gyllenstierna inte var ensam om hur var det med de finländare som hamnade i det som numera kallas Finnmarken var det frivilligt eller en form av deportering?

Intressant det där med Jöns Ersson vars bror såg till att han blev utskriven till krig. Jöns kom från Fryksände i Värmland och tillhörde alltså samma regemente Närke- Värmland som korpralen Erik Nilsson Wikman skulle göra 50 år senare. Jöns deltog i samman med 800 närkingar och värmlänningar i slaget vid Landskrona och lyckades överleva. 1678 kom återkom han till Fryksände.

I helgen har jag fri tillgång till Arkiv Digital och ska se om jag kan hitta honom i regementslistorna och kanske också i födelse och husförhörslängderna. Tänk om det finns en koppling mellan honom och Erik Nilsson Wikman eller kanske hans svärfar Knut Bryntesson för en berättelse om flera så kallat vanliga soldater från de landskap Närke och Värmland där de flesta av mina förfäder och förmödrar i vårt land kom blir en spännande berättelser.

Sjuk

Egentligen gnäller vi inte en del när det gäller sjukvården. Om man som jag fick magont i helgen så anmälde jag mig via webben till försäkringskassan. Ringde idag vårdcentralen och fick tid direkt till en läkare.

Förr tvingades man försöka klara sig bäst man kunde och eftersom sjukvården var i sin linda var det ofta bättre att undvika den särskilt på 1700 talet. Men inte fick man sjukpenning om man var sjuk då fick man hoppas på att släkten ville hjälpa en.

Vill våra politiker att vi ska tillbaks till den tiden eftersom de sparar in på sjukvården. Sparniten gör att det till slut går åt pepparn. Ingen av oss har råd att betala vad sjukvård egentligen kostar det är därför vi har sjukförsäkring och landstingsskatt.

De som nu är unga och friska ska inte tro att de alltid kommer att vara det. En dag blir du också sjuk och gammal och behöver hjälp. Vill du ha det som vi tack och lov ännu har det eller som för hundra år sedan.

Det är en del att vara människa att vi tar hand om varandra när vi blir sjuka, gamla och det kanske beror på att vi alla är medvetna om att det som drabbar dig kan också drabba mig.

Låt oss använda skattepengarna till att hjälpa de som behöver hjälp för väldigt få av oss vill tigga på gatorna. Hjälp dem som sitter där med mer en liten slant. Men vår socialvård fungerar numera inte heller för de har bestämt att det är den fattiges och sjukes fel att man är fattig och sjuk.

En bok jag läser

En intressant bok “Vasadöttrarna” av Karin Tegenborg Falkdalen. Om en tid som borde vara långt borta, men är den det. Vi tjejer har väl fler möjligheter än Gustav Vasas döttrar hade, måste inte gifta oss för att bli försörjda, men det var inte länge sedan det var en nödvändighet. Hustrumisshandel. Prinsessan Sofias man Magnus verkar ha varit en riktig buffel. Det är intressant hur mycket hennes syskon faktiskt oroade sig över hur hon hade det och gjorde vad de kunde för att hjälpa henne utifrån de lagar och den tro som då bestämde spelreglerna.

Vi har inte kommit särskilt långt när det gäller att hjälpa kvinnor som blir misshandlade av sina män. Sofia verkar ha varit en stark kvinna som vågade besluta sig för att leva ensam med sin son som inte var så särskilt populärt då. Idag är det kanske inte moraliskt ifrågasatt, men ur ekonomisk synvinkel och när det gäller karriärmöjligheter är det svårt. Det är en black om foten att vara ensamvårdnadshavare när man söker jobb. Vem tar hand om barnen när de blir sjuka. Alltför många arbetsgivare ser barn som ett problem ännu idag.

Hennes syster Cecilia verkar ha varit en spännande person av samma slag som hennes bror Kung Karl IX’s sondotter Drottning Kristina. Spännande att hon vågade följa sin egen övertygelse och bli katolik.

Vilken intressant film det kunde bli med Vasadöttrarna i huvudrollen. Varför kan ingen göra en sån film som de gör i England där de gör den ena filmen, TV- serien efter den andra om samma tidsperiod.

När de levde var ju Drottning Elisabet regent i England. Konflikten protestanter och katoliker i samma familj. Ett historiskt drama ger en bild av varför vår värld ser ut som den gör idag. Att se att familjekonflikterna var rätt lika då som nu.

Det spelade ingen roll att de här kvinnorna var välfödda. De dog i barnsäng, eller också nådde inte barnen ett års åldern. Att föda sju barn och bara ett överlever hur var det. En av de ting som blivit så väldigt mycket bättre.

Och som Action Aid och andra organisationer gör vad de kan ska bli bättre också i andra delar av världen.

En vacker dag

En kylig vacker lördag, skidor på TV och jag fyller i mitt släktträd på Ancestry. Hittade några nya i farfar Karl Edvards släkt. Torparen Hans Larsson född 1733 i Giöteborg och Cathrina Larsdotter född 1728 i Horn. De fick 7 barn ( 2 flickor och 5 pojkar).

De levde utanför Skövde under det som i Sverige kallades Frihetstiden och den gustavianska tiden. Deras äldsta son Lars Hansson var farfar till Johanna Karlsdotter (Karl Edvards mamma) och när hon föddes 1841 hade det gått 80 år sen Lars föddes och världen såg helt annorlunda ut. 1841 fanns det möjlighet att gå till fotografen och bli fotograferad, men det var ännu rätt dyrt. Några år senare kom den första järnvägen till Sverige nämligen Frykstadsbanan. Sverige hade blivit mindre till ytan. 1809 kom den nya moderna grundlagen och 1841 fattades beslut om att införa tvåkammarriksdag som blev verklighet 1866.

Hur mycket hände inte under de år som Carl Gustav Andersson född 1845 och Johanna Karlsdotter född 1841 växte upp inom politiken, utbildningen, inom medicin och teknik. Det var ju under den senare delen av 1800- talet som de prylar vi idag tar för givna uppfanns som telefonen, glödlampan och fotografiet.

Vi tar i dag demokrati och rösträtt för givna, men så gammalt är det inte. 1918 infördes allmän rösträtt för män och 1921 för kvinnor och för min del var det inte förrän det var infört som vi hade demokrati. Det är om 8 år hundra år sedan. Johanna var en av de första kvinnorna i vårt land som fick möjlighet att rösta.

När hennes farfar Lars Hanssons mamma Cathrina Larsdotter levde diskuterades på allvar om kvinnor var människor eller kanske möjligen halva människor. Om man ska gå efter inkomst kanske en del fortfarande menar att kvinnor är halva människor och därför inte behöver samma lön som de som anses vara hela människor nämligen männen?

De flesta av oss både män och kvinnor tycker det är tokigt, men en orsak är väl att kvinnor oftast stannar hemma med barnen, att de är oftare ensamföräldrar. Det tycks som om det uppfattas som något som inte är kompetensutvecklande att ta hand om sina barn. De kvinnodominerande jobben är ju också sådana som inte anses vara produktiva för att de är så kallat vårdande jobb.

Är det inte produktivt att se till att barn och ungdomar och sjuka har det bra? Är en god utbildning inte att betrakta som produktivt med anledning av lärarlöner och det faktum att de flesta är kvinnor. Vad är produktivt att producera produkter vi inte behöver som fler bilar eller flygplan eller en nytt tandkrämsmärke? Är inte mänsklig samvaro viktigare än prylar?

Vår värld ser helt annorlunda ut rent tekniskt i dag än den gjorde på farfars föräldrars tid, men fanns det inte då en framtidstro, tack vare de där uppfinningarna och kanske också för att de hade något att kämpa för. Det fanns saker som behövde förbättras och en stark tro på möjligheten att lyckas med det.

Vi har allt det som de drömde om, vad ska vi nu slåss för? Kanske för att det ska räknas som produktivt att ta hand om sina barn, sjuka, gamla. Ses som kompetensutvecklande så kanske kvinnolönerna blir lika med männens. Kanske det faktum att många män tar ansvar för barnen något som för tio år sen var ganska ovanligt, att det kommer göra att jämställdheten tar fart igen.

Behöver vi inte känna samma framtidstro som de som levde för hundra år sedan. De där arbetarna trodde på något som då antagligen sågs som omöjligt att realisera, men de lyckades. Var inte rädd för att ha stora drömmar såna som verkar omöjliga och som inte delas av alla för tro det eller ej om hundra år är de drömmarna sånt som de som lever då tar för givet.

Våren och sysselsättning

Igår när jag gick till pendeln var första gången i år som vägbanan var snöfri. Det kändes positivt. I Jakobsberg var Arbetsförmedlingen lugn. De flesta arbetssökande tog hoppas jag en vårpromenad.

Nu på måndag börjar jag en sysselsättning på Livgardet där jag ska hjälpa till med lite av varje men främst med att dokumentera fornminnen i hela Stockholms län. Det ska bli spännande. Har nog närt en dröm om att bli arkeolog och hade gärna när jag blev utan arbete 2007 fått möjlighet att studera på högskola men eftersom jag redan då var långt ifrån de 45 år som är gränsen för att få studielån var det kört.

Varför pratar politikerna om att vi alla ska ha möjlighet att förverkliga oss själva, att byte av yrke är viktigt att vi ska jobba helst till 80 och om jobbet vi har är för tungt ska vi kunna sadla om, men de ekonomiska styrmedel som finns stöder inte de av oss som är fattiga och skulle vilja genom studier förkovra oss.

Att öka åldersgränsen för studiestöd lite hjälper inte. Hela idén att vi som vill studera ska ta lån som måste betalas tillbaks är felaktig. Om politikerna anser att kompetensutveckling är något som gör vårt land konkurrenskraftigt borde vi som vill studera få det som mitt parti Vänsterpartiet haft på sin agenda under många år nämligen studielön.

Studerande på högskola, universitet ska ha studielön som kan vara lika hög som studielånet är. Med en lön betalar man skatt. Det innebär naturligtvis att man måste klara studierna i godkänd studietakt. Det är ojämlikt att vissa måste låna för att kunna studera andra har haft tur att ha föräldrar med höga löner som kunnat spara barnbidraget så att de kan användas till högre studier.

I min släktforskning har jag kommit fram till att de som ännu är ledande i vårt samhälle är gamla borgerliga släkter. Vill de inte egentligen ge plats åt andra än sina egna barn. Ska min syster Gudrun och jag byta namn till Beckman, men farmor Britas far Claes Herman gjorde vad han kunde för att ge de fattiga som arbetade på Sörbylund möjlighet att studera.

Sluta gnäll solen skiner och du har en sysselsättning. Bra idé att kalla arbete för sysselsättning så slipper man betala en ordentlig lön för jobbet. Är vårt land falskt ett land där våra politiker hittar på att de vill lösa arbetslösheten när de egentligen bara vill att vi arbetssökande ska utföra arbeten gratis.

Nu ska jag klä mig och ta pendeln in till stan och handla mat på Hemköp i Åhléns. Affärerna här i Bro har jag slutat lita på alltför ofta har maten varit dålig.

Folk som har jobb arbetar ju övertid utan att få betalt för det och eftersom vårt fack är totalt uddlöst så görs inget åt det. Är facken nöjda med situationen? Tillhör inte deras chefer numera etablissemanget med goda löner.

Vasaätten

Den kungliga delen av ätten är utdöd, men de av oss som på något vis har en Vasa från generationer före Gustaf kan väl mena att de har ett släktskap. Vår anfader Kristiern Vasa är ju också Gustaf och hans söner och döttrars anfader och vi har också Kristierns syster Ramborg som gifte sig med Tord Bonde bland anorna. Kanske mer Vasa än Vasa själv och jag tycker apropå Vasa loppet och att det nu är öppet för kvinnor är på tiden att en kvinna har skrivet en bok om Gustafs döttrar. Det var väl han Herman Lindqvist som först berättade om kvinnorna i de där ätterna. Hittade när jag idag den 6 mars var inne i stan en pocket skriven av Karin Tegenborg Falkdalen. Återkommer med om jag hittar något spännande och vill på en alldeles egen sida följa kvinnorna i vår ätt genom seklerna.

Det har kommit många författare med historiska kunskaper på senare tid som skriver bra. Historia ska skrivas i berättande ton för att det ska bli intressant. Årtal och sånt som skolböckerna alltför ofta består av blir tråkigt och totalt meningslöst om inte en duktig författare sätter sig in i hur det var att vara människa då. De där historiska personerna för att de ska bli levande människor behövs det en som kan skriva som Peter Englund och Dick Harrison. Det jag har saknat är kvinnliga författare, men vi är på gång. De som har skrivit har gjort det i romanform, men då blir det en fiction och en historisk roman och en populärhistorisk berättelse är olika.

Livgardet

Så har jag besökt Livgardet i Bro. De har verkligen mycket intressant på gång. Ska bli kul att få jobba med fornminnen en tid fram över. Hur långt tillbaka kan man gå i vår ätt? Var Granhammarsmannen som hittades inte långt ifrån Livgardet och som ska ha mördats under bronsåldern som det skrivs om i en spännande bok “Bronsåldersmordet” av Jonathan Lindström, som jag varmt rekommenderar, från Kristianstads län inte långt ifrån Färlöv där den flinta som mannen hade med sig kom ifrån. Och om morfars fars släkt funnits i trakten ända sedan bronsåldern vilket inte är en total omöjlighet kan vi ha varit släkt.

Både Upplands Bro där Granhammar ligger och Kristianstads län där Färlöv och Bjerlöv ligger är gamla orter med många minnen från forntiden ett av de mest spännande är att de reste och möttes för att handla med varandra.

Annars har jag med hjälp av den där danske rektorn från Roskilde som jag berättade om för några bloggar sen hittat ner till Erik Jedvardson, Olof Skötkonung, Erik Segersäll. Erik Jedvardsson mera känd som Erik den helige var gift med en dansk prinsessa Christina och flera av dem gifte sig och så fann jag danska, norska vikingar, kungar och drottningar. Genom dem fick vi plötsligt en del normader vilka några ockuperade England 1066 och också en del saxiska och wessex kungar.

Olof Skötkonungs dotter storfursten i Kiev och så fick vi anor i Ryssland, Ukraina. På många vägar kom vi till Karl den Store, men också via Wessex hamnade jag till sist i Rom och Cleopatra och ett antal pharaoner. Det med hjälp av en amerikansk sida på nätet.

Ska man tro på det eller inte. Eftersom vi ju djupare ned i historien blir mer och mer släkt med varandra så finns en liten gnutta sanning i de här släktlinjerna och eftersom alla vägar bär till Rom tyckte jag det var lite kul att hitta Julius Caesar bland anorna. Vi har varit på resa enda sedan vi människor blev till.

I Afrika någonstans är allas vårt ursprung och där vandrar ännu djuren på Savannen för att hitta bättre föda och vatten på annat håll. Vi är nomader från början och lusten att flytta på oss finns troligen i våra gener.

Några av oss reser i den fysiska världen andra i den inre världen. Jag trivs med båda världarna, så snart sätter jag mig på tåget. Lite varmare får det bli.

Stockholm

Vår härliga huvudstad när solen skiner. Får tacka våra anfäder Birger Jarl, Magnus Ladulås och Karl Knutsson för att de såg till att staden blev till vår huvudstad. Alla arkitekter som under århundradenas lopp bidraget med vackra byggnader och parker. Folket som bor och bodde här. Så snart våren kommer tar vi en promenad i Kungsan.

Min dotter Anki och jag gick en sväng längs Drottninggatn ned mot Norrtullsgatan och tog buss 4 till Radiohuset och bytte mot buss 4 till Gullmarsplan och gick av vid St Eriksplan och reste till Brommaplan där vi tog bussen mot Spånga och hämtade vårt barn, barnbarn Aaliyah på förskolan, Så vi har haft en härlig dag i vår stad.

Vasaloppsöndag

Perfekt söndagsväder den första söndagen i mars. Vasaloppet efter det brukar jag räkna att våren har kommit. Som vädret ser ut idag verkar det rätt, men det kan ju bli bakslag.

Det var halkigt ute men skönt, femmilen gjorde mig extra glad. Jag har alltid gillat Johan Olsson och det kanske är för att han är från Åsarna som Thomas Wassberg.

Nu ska jag fortsätta njuta av en skön söndag och återkommer med lite historia i morgon.