Time is on my side

The Rolling Stones hade slagit igenom stort under året, “Time is on my side”, hade kommit redan för ett år sedan. Tia gav mig “Get off my cloud” i födelsedagspresent och det kunde väl passa som ett stöd när killarna alltmer började reta oss tjejer. Några av oss började få bröst. De av oss som inte hade såna blev retade för det och de som hade blev jagade för att killarna ville ta på dom. Lärarkåren var totalt ovetande eller också brydde de sig inte. Vi höll oss nära läraren som var ute och promenerade på skolgården.

Det var sorgligt jag som nu hade fyllt 12 år kände mig oönskad. Var säkert inte helt klasskompisarnas fel utan också min fostermammas uppfattning om mig som totalt obildbar. När det blev klassfest var det ingen av killarna som ville dansa med mig. Inte för att jag var förtjust i någon av dem, men det var ändå sorgligt att bli ratad. Var jag verkligen så ful, äcklig och dum som de menade, men varför tyckte Tias och hans killkompisar om att vara med mig och Pi. Det var kanske för att jag kände mig mest hemma i stan. Det var ju inte så himla långt till Vasaparken och Vanadislunden som jag inte glömt trots att det var fem år sedan som jag hamnat i det där fosterhemmet. Varför klaga tilltron till de vuxna var näst intill noll. Jag visste vad jag hade inte vad jag skulle få om jag fått byta fosterhem.

Jag behövde en tjejkompis, i skolan men de ville inte vara kompis med en tjej som killarna ratade. Det viktigaste av allt för tjejer var att bli utvalda av någon kille. Och nu hade det även för dem blivit konflikt mellan Beatles tjejer och Stones tjejer. De tjejer som höll på Beatles gjorde det för att de var sötast, Stones tjejerna för att de var fulast. Jag och Tias och de andra i stan gjorde som många andra och lyssnade på båda. Jag gillade även Kinks, Hollies och Manfred Mann. Det var svårt att hitta något annat en brittisk pop. Några svenska band fanns. Tjejer höll sig ofta till ett band och var bara kompis med de som gillade samma band.

Pi gillade bara ett band och det var Tages som var från Göteborg. De svenska banden hade inte riktigt lyckats vinna mitt hjärta ännu. Henne kunde jag ändå leka med. I skolan måste man välja vilket band som var bäst och se ut och uppträda så att man passade in i gänget. Det var också så att tjejer oftast höll ihop två och två.

If I fell in love with you would you promise to be true and help me understand that love is more than just holding hands, löd den inledande textraden till “If I fell” från albumet A hard day’s night. Jag undrade över vad som var mer än hålla handen vad mer än att spela fotboll, lyssna på musik, gå på matinéer och leka i badkar med killar. Jag älskade den där scenen när John lekte i badkaret.

Inga var förtjust i Mick Jagger och när vi träffades under påsklovet ville hon inte höra talas om the Beatles. Jag kunde väl acceptera det för Stones var minst lika bra som Beatles, men min favorit bland stenarna var Brian Jones och det kunde inte hon smälta. Hon hade en idolbild på väggen över sängen och det var Mick, men hon hade visst också haft sina funderingar på det där även om If I fell var från de där fåniga inte lika coola, tuffa och fula Beatles. Eftersom hennes föräldrar morbror och moster var läkare så fanns det läkarböcker att tillgå.

Det var kanske de gula påskliljorna, men också det att den tigrerade boxern Elsie just hade fått valpar som gjorde att vårkänslorna spritte i våra ännu omogna kroppar. Vi hade rest ut till sommarstugan i Brastad samman med moster, Elsie och de underbara boxervalparna. Spännande hade det varit att få vara med när de föddes.

Ensamma i gäststugan var Inga som hade råttsvansar i sitt mörkblonda hår och ljusbruna okynnig blick, sett lite mallig ut för hon hade något att berätta som hon var säker på att jag som var ett år äldre än hon inte visste.

“Vet du hur man gör barn”, viskade hon, fnittrande och fnissande. Hon hade naturligtvis kikat i läkarböckerna.

Nej, viskade jag, med mammas tranor ännu dansade runt varandra i taket.

“Du vet killar har en sån där snopp som dem kissar med, den växer och blir hård”, sen stoppar man in den mellan bena. Så här ungefär, viskade och stack in ett finger i hålet som fanns mellan benen, nyfiket tittade jag på. Försökte själv, men det kändes inte något särskilt.”Hur tror du att det känns att göra det med någon kille”, fantiserade hon.

Det kanske är som att ligga med örat mot pappas varma håriga bröst och lyssna till hans hjärtslag, viskade jag. En del av dom där låtarna

Det heter knulla, sa hon stolt över vad hon kunde. Jag kände själv att jag nog inte var redo för det där ännu, men det lät spännande.

Kjelle har en kompis som heter Andreas och han är också gullig, fnittrade Inga. Du kan låtsas att han är din favorit.

Hon var snäll Inga, men visiten på landet blev kort moster måste tillbaka till sitt arbete. Det var så om man arbetade som kirurg att semestern blev kortare än väntat. Men moster tyckte att vi kunde sova över vid en bondgård där en av hennes väninnor bodde och det blev en spännande avstickare in på en skogsväg.

Ladugården var tom på kor, men i en hage gick två norska fjordhästar och betade. Sylviasom bondmoran hette, sa att om vi lyckades fånga in dom kunde vi få rida. Inga var mer proffs än jag, men efter en halvtimmes lockande fick vi dem på kroken. Stolta var vi när vi red ut på skogsvägen, men de var lata och ville inte göra något mer än skritta i långsam takt. Det var ändå fint efteråt även om vi blev lite besvikna över att fjordingarna vägrade galloppera klättrade vi tillsammans med Vickan och Sissi, två sextonåringar upp på logen där vi gjorde det bekvämt för oss i höet.

De skröt med hur de hade klättrat uppför väggen på ett hotell och tagit sig in till Stones rum. Det var Vickan som berättade medan hon tufft utsträckt i höet sög ett torrt halmstrå.

– Och vad sa de, frågade jag nyfiket.

– Åh, de tände direkt och vi hamnade i sängen, fnissade båda och knyckte på nackarna och plutade med de vitmålade munnarna.

De hade båda vitt läppstift, hög hårdsprejad blonderad dorisfrisyr, Bardot rutig kortärmad blus och stuprörsbyxor. Det var ännu populärt, men i Stockholm och i Göteborg hade modsen börjat skapa ett gatumode med längre och längre hår, avlagda arméjackor, lite utsvängda jeans, ökenkängor och högskaftade tennisskor, som skulle döda Doris- och Sune som hörde till början sextiotalet. Beatles och Stones hade varit ett effektivt medel mot det. Det tyckte jag var bra för den där hårsprayen och det som användes till att färga håret med gjorde det dött som Lillys.

– Jag vill prata med dem om deras musik, om hur de gör en skiva, sa jag, berättade de inte något om det.

– Så, varför skulle de vilja prata om sånt tråkigt. Är du inte avundsjuk för att vi knullade med dem, tror du att de är intresserade av dig kanske, sa Sissi fränt och låtsades ta ett bloss på ett halmstrå.

– De är dumma om de föredrar tjejer som bara vill knulla, förresten är det väl ingen skillnad på dem och andra killar. Jag skulle vilja träffa någon som inte bara vill knulla utan vill ha kärlek och någon som tycker att det är kul att skapa något tillsammans med en tjej. Han behöver inte vara stjärna, vi kan bli stjärnor tillsammans. Jag är väl inte tolv hela livet. En dag är jag sexton, sjutton år och då kanske det finns någon som är ungefär lika gammal som jag och som gillar det jag drömmer om.Jag med, sufflerade Inga, som var lite avundsjuk på att de hade träffat The Rolling Stones.

Vickan och Sissi blev sura för att de inte lyckades imponera på oss. Det var särskilt Inga som de visste gillade Mick de ville göra sig till inför henne. Störda av att hon inte verkade bli det minsta avundsjuk försvann de från höskullen.

– De kanske bara ljuger för att impa på oss, sa jag till Inga, ville inte att hon skulle bli alltför ledsen. Varför skulle Mick och Brian vilja ha något med dom att göra, tror inte du att de vill ha tjejer som är lite mer i deras egen ålder.

– Jo, svarade Inga så skrattade vi samman, la oss tillrätta i höet viskade om Kjelle och Andreas, somnade nöjda och förväntansfulla inför den dagen då vi blev gamla nog att göra det där med en kille. Det där med sex var spännande, men inte bara det. Vi fantiserade om alla de spännande saker vi ville göra ihop med våra killar som att gå på luffen, spela in en låt, rida genom skogen eller något annat kul.

Inga och jag skilde oss från en del unga i vår tankegång kanske för att vi hade vuxna kvinnor i vår närhet som var självständiga hade egna arbeten och män som verkade finna ett värde i att göra saker ihop med dom. Vickans och Sissis mammor var hemmafruar som Britta. Deras pappor arbetade och när de kom hem var de stupfulla och gnällde över att maten inte var god nog. Mammorna verkade uttråkade så att de inte drömde om att bli hemmafruar själva var klart.

De riskerade att falla i samma fälla som deras mammor hade gjort. Jag och Inga tog det som något naturligt att kvinnor hade viktiga arbeten som moster, Maud och mamma. Det som skulle komma att kallas för en generationskonflikt tog sig olika uttryck beroende på vilken bakgrund vi hade.

Jag tänkte inte alls på vad vuxna gjorde när det gällde sex, och förstod inte att det skulle ha något att göra med att vara cool. Vickan och Sissi revolterade mot sina föräldrars sexmoral. Den revolten ingick inte i min tankevärld. Jag tyckte det kunde vara något underbart att göra det ihop med en kille, men nog fanns det fler saker man kunde göra med dem som det Tomas och jag gjorde. Revolten i mitt fall var mot mina fosterföräldrar, inte mot mina egna. Maud och pappa var väl de av mina närmaste som jag hade mest att göra med och deras liv tillsammans utifrån min synvinkel var intressant.

I sängen i Hässelby testade jag ofta det där som Inga och jag lärt oss, inte mycket hände, men det var spännande att ligga där och fantisera medan jag smekte mig. En eftermiddag när jag höll på kom Britta in i rummet. Hon fnös, kallade mig äcklig och gick ut i köket där Berit var med och bakade bullar.

– Tove är väl den äckligaste flicka som finns, sa Britta till den nioåriga Berit. Hon är snuskig inte som du som förstår bättre än att peta på sig där nere.

Jag kröp ihop i sängen av skam och skuldkänslor. Det värsta var att hon skvallrade för Berit. Min oskuldsfulla nyfikenhet hade dött på ett grymt och okänsligt vis. Inte kunde jag fortsätta med det där, ville inte vara äcklig. I en hög under hyllan intill radiogrammofonen låg högar med stenkakor av dem var det bara Hughie Carmichaels, Stardust och Hong Kong Blues som passade min smak. Ibland fick jag en tia av pappa och för den köpte jag en singel och någon tidning oftast Bildjournalen för bilderna på idolerna kunde jag både dekorera väggen med och använda till att teckna egna porträtt av dem. De satte jag upp på väggen och det skulle till sist utvecklas till ett intressant collage.

Musik och konst hjälpte mig att komma bort från en smygande känsla av att det var fel på mig att jag också skulle låsas in på det där stället där mamma var.

“I’m a moldy moldy man
I’m moldy thru and thru
I’m a moldy moldy man
You would not think it true.
I’m moldy till my eyeballs
I’m moldy til my toe
I will not dance I shyballs
I’m such a humble Joe” ur Johns bok “In his own write”

.

Tias hade köpt boken som John Lennon skrivit. Bilderna och texten påminde om Birger Vikströms. Mamma hade haft flera av hans bilder och dikter och hon hade många gånger läst Dubbelkrut.

“In his own write” kanske “In her own write” också. “In his and her own write” dagdrömde jag ibland.

Pappa gjorde ganska roliga bilder också. Tänk att kunna få människor att skratta. Var det inte en av skillnaderna mellan Stones och Beatles.