Brev
Sommaren 1953
Efter midsommar reste Gunilla med Martin och Edit till Alingsås. Steinwalls (Maj en frökenflicka, klar i huvudet, ganska ordinär) hämtade dem i en liten taköppen bil. Ett under att de lyckades pressa in sig i den. Med Edits korg och allt. Martin njöt av resan och gjorde livliga observationer, skrev Gunilla sedan.
Ett brev till pappa Ragnar från mamma Gunilla
Älskade vän! Nu sitter jag här och vill så gärna skriva till dig och berätta. Fast penicillinet gör mig litet däven. Resan gick fint Martin var ytterst stillsam och litet dyster Edit var också snäll men klängig som sådana små alltid är. För mig försiggick allt på ett behagligt avstånd. I Göteborg var Hilkka och mötte och körde mig till Sahlgrenska och till Martins skräck måste han följa med till Riksdalersgatan ensam. Nåja det skadar inte jag var ju snart efter sedan jag fått en penicillinspruta av Oskar.
Nu kommer lilla Edit krypande hon är allas favorit särskilt Stefan kan sitta tyst och beundra. Han har blivit så smal och stilig men har ännu svårt att tala. Polyper i näsan som ska opereras. Han och Martin leker ihop mycket bättre än förra sommaren. Igår var de ute hela dagen i det vackra vädret Martin fick en strålande aptit till middagen åt inte mindre än sex ordinära bitar fläskpannkaka förutom en tallrik nyponsoppa. Det är allt fint för honom att få vara ute i skogen.
Hur det blir vet jag ingenting om. Hilkka är alltid hos Bo. Det går långsamt med förbättringen och de får beräkna år då de är hårt bundna till varandra. Hilkka ser redan sliten ut mycket vaka och jäkt hit och dit. Ma-farmor orkar nog inte riktigt med visserligen säger de att det går bra men det ser jag att hon är mycket trött, Bos ekonomi är alldeles nere så någon hjälp kan de inte få. Jag kryar nu raskt på mig så jag kan sätta igång och jogga. Får se hur allt är vid påsk-tiden då jag hoppas du kan komma och ligga med mig i den sköna franska säng som har en framträdande plats i våningen. Ma kommer nog att flytta till Göteborg och har Pontonjärvåningen att byta med. Den chansen är således ur vägen och ingenting att säga om. Först tyckte jag det var…
Käraste vän, du kanske tycker jag gör mig många bekymmer. Men jag har levt i ett frånvarande tillstånd. Jag har liksom värjt mig för att vara i fred. Velat göra mig likgiltig så jag slipper. Men jag är inte sådan jag vill deltaga. Jag tänker så mycket på dig i kväll, du tänker nog också på oss och vi längtar båda efter varandra.
På måndag läser du kanske vad jag skrivit. Edit snusar lugnt i sin lilla säng och Martin sover i rummet bredvid tillsammans med de andra pojkarna (Stefan, Bror). Jag är oändligt trött som om krafterna smälte bort. Jag längtar så att åter känna livslust jag kan det så intensivt, jag tycker inte om denna dova olust. Käraste kom till påsk om du kan jag älskar dig innanför det mulna.
Så är det söndagsmorgon och vi har vaknat till en ny kulen dag. Vi väntar invasion från Alingsås. Barnen försonar en med tillvaron. Jag blir allt mer främmande i vanliga borgerliga sammanhang. Det är skönt att ha dig att tänka på. Tillsammans med dig skulle jag kunna leva var som helst och skulle kunna ordna miljön trivsam också i Vällingby. Så är det ju var och en får ordna sitt bo efter sin egenart. Visst ska jag hjälpa Hilkka men nog vet jag var jag har mitt. Jag ska nog se till att vi snart är tillsammans igen. Nu sätter jag i alla fall punkt för krämporna.
Bo och Hilkka har mängder med böcker som jag inte läst så jag antar nätterna blir läsnätter litet trist för jag tänker med avsky på att vi nog får vara en vinter till i vårt kyffe. Denna vinters alla sjukdomar har liksom förtagit charmen. Men det tjänar just inte till att tänka på det nu när sommaren snart kommer. Man pratar här så mycket om att det lättat på hyresmarknaden. Du skulle verkligen göra mig ganska glad om du ville gå till bostadsförmedlingen och tala om familjens förändrade läge. När jag var där hade vi ju bara den lilla enrummaren. Säg åt dem att vi bytt oss till en tvårummare men att den är hälsovådlig. Försök att få dem att ge oss en halvmodern i stället. Vem vet kanske det lyckas. Vill de ge oss en som vi inte gillar behöver vi inte ta den ingen kan tvinga oss. Går inte det tänker jag försöka tvinga värden att reparera kakelugnen och täta fönstren om vi också måste vända oss till hälsovårdsnämnden. Jag vet nog att du tycker det är obehagligt att göra det men tänk också att inte är det roligt med sjuka barn. Ja det är litet invecklat en del men du kan glädja dig att barnen är i fin form de är så fina och trevliga båda. Jag har aldrig hört någon annan än Dela säga att Martin är outvecklad. Överallt dit han följer med blir han ansedd som begåvad för en femåring och att han är trevlig och rar som gärna får vara med kamraterna. Alla som sett honom förut säger att han verkar så harmonisk.
Göteborg
Funderade på att ta dem med en rundtur med Paddan något som Aino får berätta om. Du må tro jag var litet högfärdig hela utflykten. Martin sa innan vi åkte :”du ska ta ”häft” stift på munnen då tycker jag att du är söt.” Sällan har jag känt mig så smickrad det lönar sig tydligen att göra sig prydlig. Jag har också permanentat håret och det är han mycket förtjust över. Han är riktigt charmerande ska jag säga. Fast naturligtvis har han alla sina tråkiga egenskaper kvar ändå. Det är inte mycket att göra åt.
Igår kväll var jag ute med Majt och Oskar och hörde en underbar sångkonsert av den afroamerikanska (“negersångerskan” i originaltexten) sångerskan Mathilda Dobbs (Mattiwilda 1925-2015). Hon sjöng inte några märkliga sånger utan sådana som jag hört otaliga gånger men inte så fint och personligt tolkade. Hon liksom lyssnade till sina drillar lika barnsligt lycklig som Edit då hon förtjust hör de märkliga ljud hon kan frambringa. Är inte detta det väsentliga i konstnärskapet? Att ha något av barnets glädje över den egna prestationen. Vad får man ut av det? Att den skapande människan är infantil. Men det är ändå stor skillnad på spädbarnets och den vuxnes förmåga endast glädjen över tingen är gemensamma. Glädje utan habegär.
Inte kan jag skriva ett brev utan att utgjuta mig om Edit. Hon är verkligen bedårande. Hur mycket kan hon inte redan uttrycka bara med det livliga minspelet i det näpna ansiktet? Av någon anledning var hon särskilt hungrig idag. Hon skrek förtvivlat så att jag trodde hon var sjuk först. Men när hembiträdet tog henne tystnade hon och bara såg liksom resignerat på mig, så tog jag henne då skrek hon igen och jag förstod att det var något annat än sjukdom jag visade henne flaskan och hon började fäkta vilt med armar och ben. När jag la henne i korgen gallskrek hon. Men jag måste ju laga i ordning babysemper. Å du skulle sett vilket uttryck av fullkomlig tillfredställelse då hon äntligen hade nappen i sin mun. Sedan ville drillarna aldrig ta slut tills hon var sår trött att hon skrek av det jag tog och vyssjade henne till ro. Fy! Så får man inte göra barnet blir bortskämt och vill alltid vaggas. Men tänk om jag tycker det är så trevligt att jag gärna för mig besvär till bådas lust! Några minuter av kvinnans ”dyrbara liv” som borde ägnas åt ”själsutvecklande” sysselsättningar kurser bridgejuntor mannekänger.
Käraste vän så är vi då snart tillsammans igen alla fyra den femte är bare en längtan än! En lång kyss från din käraste detta är ojämförliga begrepp.
Nå i varje fall har mitt förhållande till Martin blivit ett annat. Om jag också skäller på honom ibland då han visar sina sämsta sidor känner jag en allt starkare ömhet för denne egendomlige gosse. Jag tycker han alltmer börjar visa drag som liknar dig. Fast Edit kanske visar en ännu tydligare likhet. Särskilt partiet kring ögonen har du givit henne. Hon är så snäll den lilla utan att vara det minsta slö. Hon möter livet full av godhet och förtroende. Jag blir nästan rädd ibland då jag ser henne och tänker på hur det i allmänhet brukar gå för sådana. Hur som helst en sådan grund är den säkraste.
Ja nu ska jag väl se till att kvickna till så pass att barnen får middag. Martin kramar dig kyssa dig sova i din famn älskade.
P.S. Edit kan sitta på magen och rida hon också! Så du får nog ett arbete med dina barn.
This is my life 