



Pastor Petrus Warodell
En av Rusthållare Magnus Arfwidsson och Ingeborg Swensdotters söner utbildade sig till präst. Man kan gissa att var kyrkoherde Temptander som var en viktig faktor i sammanhanget.
Och det var en av hans söner Petrus som blev pastor och komminister i Flistad 1780 till 1781. Han verkar ha varit den första i släkten som tog namnet Warodell efter Skattehemmanet Varola som på 1700- talet stavades med W. Enligt Petrus herdaminne studerade Han i Uppsala där han blev student 1767 och prästvigdes 1771. Samma år blev han vice komminister i Böne. Pastorsadjunkt i Larv 1776, komminister i Flistad 1780 och pastor 1781.
Den 7 Apr 1782 gifte Petrus sig med Prosten Petrus Tegneus i Lidköpings dotter Caijsa. I Götlunda föddes alla utom ett barn. Maria Elisabeth (1783-1785), Ingeborg Margareta (1786-1851), Lisa Petronella (1787-1861), Per Magnus (1790-1863). Lars Johan(1790-1863) föds i Prästgården i Flistad. Maria Elisabeth blev bara ett år. Hon avled i kopporna en sjukdom som man snart med hjälp av vaccin vilket resulterat i att många människor överlevde en sjukdom som skördat alltför många genom seklerna.
Ingeborg Margareta kallad Inga Greta gifte sig med Prosten Fredrik Beckman och blev farfars mor till min farmor Brita Karlsson född Beckman. Inga Greta blev och Fredrik bodde på Waholm där fyra pojkar föddes Anders blivande biskop, August bruksförvaltare och byggherre, Carl vart Handelsman och Farfar till Anders grundare av Beckmans, Claes som blev kyrkoherde.
Augusts fulla namn var Per August han var byggherre för Rosa Huset i Skövde men bosatte sig på en gård i Frösve församling en bit därifrån. Den hette ännu i mitten på 1800 talet Sörgården men slogs samman med gården Kliened och fick namnet Sörbylund. Inga Greta sägs ha skapat trädgården. Hon hade blivit änka tidigt och arbetade hårt med Bredgården som låg i Horns församling.



Bruksförvaltare Per Magnus gift med Hedvig Sofia Branzell flyttade till Forshaga i Värmland vilket gjorde att de blev värmlänningar. Magnus byggde inga hus men hans dotter Pella och kusinen August blev förälskade och gifte sig. De var de första som bodde på Sörbylund. När Pella blev ensam bosatte hon sig i Rosa Huset i Skövde samman med systern Hedda.
Det fanns ännu en byggherre och det var lillebror Lasse Warodell som tidigt flyttade till Stockholm köpte Drottninggatan 82 och byggde det som ännu kallas Warodellska huset.


Prosten Petrus Warodells hustru Caijsa född Tegneus. Var dotter och dotterdotter till Petrus dä (1681-1755) och Petrus dy (1727-1793). De var båda präster Petrus dä blev domprost i Skara.
En bit ur herdaminnet är lite väl spännande. Men också en berättelse om att det gick även under sent 1600-tal och 1700-tal för en fattig bondson att nå långt och uppleva spännande färder utan att bli soldat.
Peter kom till Skara 1693 där han genom flit och sparsamhet stannade i 13 år. Då han skulle till Lunds akademi 1706, hade han inga respengar, så i sällskap med sin far vandrade han dit till fots. Om han och fadern gick 7 km per dag tog det 54 dagar.
I Lund uppehöll han sig först med möda under ett år sedan blev han av domprosten Ihre antagen som informator åt hans unga son Mathias. Genom sitt berömliga uppförande vann han snart domprostens bevågenhet, så att denne skaffade honom ett kungligt stipendium och satte under hans handledning greve Carl Oxenstierna och hr Nils Palmstjerna, som sedan blev riksråd. Med dessa sina unga elever företog han år 1709 en resa till Köpenhamn, och uträttade då även ett hemligt uppdrag åt greve Magnus Stenbock till denna herres nöje. Peter kände nog löjtnanten Per Olofsson Elbing som ju i ett skede var knuten till Oxenstierna.
Danmark hade invaderat vårt land och ockuperat stora delar av Skåne. Magnus retirerade i november 1709 till Växjö. Det här skedde efter Poltava och danskarna trodde att det skulle gå lätt att återta det de förlorat 1657.
På återresan misstänktes han att vara spion och var nära att kastas i sjön af danska roddare. När han samma år hastigt måste lämna Skåne, i på grund av danskarnas infall, blev hans kläder och böcker kvar, och dem återfick han aldrig.

