Helt plötsligt har de som kallar sig professionella historiker fått för sig att vanliga människors historia är viktigt för hela historien något som vi av dom styvmoderligt behandlade släktforskare varit medvetna om och sökt berätta om under många år.

Hörde just om det på Sveriges radio P1. Sälj era dyrt till dom, tycker inte de ska få utnyttja våra upptäckter för sin egen forskning. De kallar sig professionella därför att de har av staten sanktionerade, godkända utbildningar. Vi som släktforskar är ofta så kallade glada amatörer vilket inte innebär att en del av oss har lika djupa historiska kunskaper som de som suttit inlåsta på ett universitet och läst godkända böcker.

Varför är attityden till oss självlärda så styvmoderlig. Kan vi tänka oss att båda behövs för att ett samhälle ska fungera. Den bästa hjälp jag fick när min dator och programmet inte fungerade när jag jobbade på Sisu i Stockholm var självlärd när det gällde datorer och datorprogram. Inte nog med det han var trevlig att prata med och förklarade på ett vanligt språk. Sk. proffs har ofta ett språk som endast fackidioter förstår.

Få professionella historiker är lika bra på att berätta och förklara som Dick Harrison och då blir deras berättelser till för fackidioter. Vi släktforskare vill dela det vi upptäckt för våra nära och kära och då vet vi att vi måste använda ett språk som de förstår. Kanske vi skulle våga kalla oss för själva för “mikrohistoriker”.

• Släkthistoria