I notiserna om folks död, 50 års, 60 årsdagar ser man direkt hur en persons status var i samhället. Det som stod i Mora tidning om mormor Saras död 1963 var inte mycket särskilt inte om man jämför med morfar som fick en halvsida och kondoleanser från kommungubbarna. Men det hade ju också varit 1923 som hon flyttade därifrån och det kändes fint att de ändå mindes henne.

Farmor som dog ett år senare hade en ovanligt lång beskrivning av begravningen i Mariestad. 

Igår besökte jag riksarkivet där jag läste om moster Majt som avled 1967 och där berättades om hennes yrkesroll som läkare. Första gången någon nämner en kvinnas yrkesroll. I dödrunan för morbror Bo 1976 får mamma Gunilla titeln konstnärinna. I runan i Mora om mormor tituleras mamma fröken.

Är det ett tecken på att något hände mellan början av sextiotalet och sjuttiotalet. Kvinnors yrkesroll nämns plötsligt i dödrunor. Men i en del tidningar även under början av seklet får lärarinnor ganska stor plats. Så det tycks bero på den som skriver notiserna och bestämmer vad som ska publiceras.

Nå, jag gick ett steg längre bak i morfars släktled för att läsa det första paret Bjerners dödrunor och begravningar. Det var Nya Wermlands tidning som 1927 skrev om morfars far Nils Bjerner och 1932 om morfars mor Ingegerd Mylén.

“Pastor emeritus
Nils Bjerner
På sin 82-årsdag avled igår i sitt hem i Edane f.kapellpredikanten i Borgen och Nyskoga, pastor emeritus Nils Bjerner efter endast några dagars sjukdom.
Bjerner föddes i Bjärlöfs församling i Skåne, den 20 juli 1845. Efter studenten 1867 avlade han vederbörlig teol. ex. 1871 och prästvigdes i Stockholm 1872 för tjänstgörin i Karlstads stift. Efter pastoralx. 1877 och olika tjänster inom stiftet, blev Bjerner kapellpredikant i Bogen den 1 maj1880 och med samma tjänst i Nyskoga den 1 maj 1903. Bjerner blev emeritus 1921.

I över 40 år verkade Nils Bjerner såsom präst i Värmlands finnbygd; hans liv och gärning påminner i många stycken om finnbygdens förste präst- Johan Magnus Frychius- inkarnationen av det bästa inom det värmländska prästeståndet. Under svåra ekonomiska förhållanden under de otroligaste umbäranden skötte den aflidne sitt ämbete, Han var en sådan dr Herrens och församlingens tjänare där plikten och troheten ingått med gudsfruktan ett orubbligt förbund. Med okuvlig energi röjdes markerna, de andliga och de som hörde till finnprästens boställe, i anspråkslöshet och rättrådighet förvaltade han ett ämbete, vilket för honom var heligt och icke blott för signaturen utan även för alla de otaliga, vika det förunnades att få ta del av hans goda och ljusa livssyn, skall gamle pastor Bjerners gärning stå i sanningens klara ljus. Det låg en varm tro över Bjerners livsverk. För alla hade han ett ord i rätt tid och för hans många barn och för hans församlingsbor offrade han allt. Då budskapet om hans bortgång nådde oss, förstodo vi att nu hade våra bygder förlorat något av sitt bästa något som vi hålla av för dess egen skull och framför allt för bygdens och folkets skull. Hans plats kan fyllas och är väl törhända redan besatt, men hans personlighetsinsats har varit sådan att minnet är heligt.
Sedan 1875 förenad i ett lyckligt åktenskap med Ingegerd Kristina Mylén, dotter av kyrkoherden Petter Niklas Mylén i Torp och Emma Ulrika Unger, sörjes den bortgångne av maka. tre söner och gyra döttrar. Av sönerna är Ernst regementsläkare i Gävle, Gunnar och Gothtfrid provinsialläkare och av döttrarna en gift med skogschefen H. Dyster-Aas.
Ftykdalspojken

OBS! Morfar var död och Marja var konstnär.
——————————————————————————————————-
Jordfästningen
En högtidlig och stämningsfull jordfästning ägde på söndagseftermiddagen rum i Brunskogs kyrka, då stoftet efter pastor emeritus Nils Bjerner fördes till den eviga vilan.

Vid processionens intåg i den vackert dekorerade kyrkan spelades en sorgemarsch. Prestavenade voro major -Claes Almqvist  och agronom Wikström. Sedan unisont sjungits psalmen “Jag går mot döden” sjöng av Hagegård solo “Mina levnadstimmar stupa”. Jordfästningen förrättades av biskop J.A. Eklund osom även höll ett anslående griftetal, varpå begravningsmässan utfördes under biträde av kyrkoherde Svartengren. Slutligen sjöns psalmen “Jag går mot himlen” och hr Hagegård utförde “Den store hvide flok” av Grieg.
Nu fördes kistan ut till graven å kyrkogården, där biskop Eklunds talade ånyo särskilt framhållande den bortgångnes plikttogne och hängivna arbete som ordets förkunnare i Värmlands finnbygd under en 40 årig prästtjänst.
En stor myckenhet blommor hade sänts till båren. Bland kransarna märktes särskilt två praktfulla från Bogens och Nyskoga församlingar, där den bortgångne haft sitt verksamhetsfält.
till sist talade en av den avlidnes söner dr. Gunnar Bjerner, tolkande sitt och övriga anhörigas sorg. Samt tackande för den hedersbevisning, som ägnats den döde.
——————————————————————————————————————–
12 juni 1932
Vår lilla mor
änkefru
Ingegerd Bjerner

avled stilla och fridfullt i dag, i sitt 79:e levandsår. Älskad, vördad och saknad.
Edane, Brunskog, den 12 juni 1932
Barn och barnbarn
———————————————————————————————————-
Jordfästningen äger rum i Brunskogs kyrka fredagen den 17 juni kl. 4. e.m.
—————————————————————————————————-
Fru Ingegerd Bjerner änka efter pastor N. Bjerner har avlidit i Edane.
Den bortgångne var född i Östra Ämtervik( fel i Filipstad) 1854 och dotter till prosten Mylén. Närmast sörjes hon av tre söner, en regementsläkare i Gävle, en provinsialläkare i Lövånger, en provinsialläkare i Rättvik, samt fyra döttrar, av vilka en är gift med skogschefen hos Billerudsbolaget H. Dyster- Aas.”

Vilken runa för Nils.  Ännu en orsak att besöka Brunskogs kyrka och kyrkogården. Jag återkommer med bilder därifrån. Hur mycket har inte värmländska författare att tacka de värmländska prästerna för. 

 

 

• Släkthistoria