Från ett visst håll ser Vällingby Centrum ut som när jag bodde i Hässelby, Nälsta och Kälvesta från 1960 till 1969. Som det såg ut när mina barn och jag gick från Blackeberg till Vällingby på sjuttiotalet. Varje gång jag besöker Vällingby som i lördags blandas gamla och nya minnen. Tittar extra noga på de äldre personer som promenerar i det inglasade stråket för att se om det är någon man kanske känner från skoltiden i Blackeberg och Loviselund eller då när man var småbarnsmamma på sjuttiotalet.  En plötslig känsla av igenkänning men man kan inte riktigt placera varandra så man undviker pinsamheter och passerar varandra.

Trots att Vällingby försöker förnya sig är nog ändå kanske att det ju är ursprunget till förorten och de borde nog poängtera det för att få mer folk dit. Det blir lite onaturligt plastigt de där nya byggnaderna ned mot Bergslagsvägen. 

De borde inte försöka se ut som alla andra. Folk som bor runt ikring i västerort åker fortfarande gärna dit. Och jag besöker gärna min barndoms-ungdoms förort.

• Släkthistoria