Skaraborgs läns tidning

onsdag den 28 augusti 1929
CL. H. Beckman

En av norra Västergötlands mest kända män, godsägaren Claes H, Beckman på Sörbylund, har avlidit, 77 år gammal den 25 augusti.
Samma år övertog han fädernesgården Sörbylund, norr om Skövde, vid vars brukning hans framstående insikter i såväl jordbruket som dess binäringar kommit till sin fulla rätt. Jorden har bragts i högre kultur och genom att lägga sotra skogsmarker under egedomen har han framgångsrikt befrämjat skogsskötseln. Kran, såg och elektricitetsverk ha vidare varit anläggningar, som rört hans omsorg. Utre i länet han hans målmedvetna arbete, livnligt understött av maka och söner, utgjort ett vackert föredöme.
I allmänna värv har Beckman under många decennier intagit en ledande ställning icke blott inom sin egen kommun Frösve, utan i hela Skaraborgs län, var in institutioner av skilda slag vetat att taga vara på hans arbetsförmåga och duglighet. I kommunen var han under många år ordförande i såvål stämma som nämnd, vice ordförande i kyrko-och skolråd etc. Vadsbro häradsrätt, som ledamot av landstinget och brandsällskapet samt på en mängd förtroendeposter har han nedlagt ett synnerligen engagerat och osjälviskt arbete.
Under sin långa husbondetid har Beckman strävat efter att efterlikna forna tiders patrialkaliska förhållanden mellan husbonde och folk och på grund häravö åtnjutit stora sympatier, bland sina underordnade.
Hans insatser ha vunnit uppskattning på flera olika sätt. Sålunda har han tilldelats bl. a. Patriotiska Sällskapets stora guldmedalj, Sällskapet Pro Parias första guldmedalj och Hushållningssällskapet Stora silvermedalj.
Som människa var Beckman en sällsynt fin och nobel personlighet, ivrigt uppkattad för gästfrihet och hjälpsamhet. Hur efterlämnar som närmast sörjande maka, född Torstensson, samt fem söner ohc tvenne döttrar.
Av sönerna är Sune kapten vid Älvsborgs regemente, Einar försäkringstjänsterman i Stockholm, Karl Herman innehavare av Dahlins järnhandel i Skövde, Sten inspektor på Sörbylund och Nils försäkringstjänstteman samt döttrarna gifta, Brita med kyrkherde K.E. Karlsson i Mariestad och Gullan med kapten Otto Virgin.
——————————————————-
31 augusti 1929

Begravningar

Godsägare C. H.Beckmans jordfästning ägde på lördane rum i Frösve kyrka. Samlingen skedde i Sörbylund utanför Skövde där kontraktsprosten i Leksberg, K. J. Svarén höll ett minnestal. Under tonerna av Händels Largo inbars kistan i koret och härefter sjöng löjtnant E. Dahlberg. “Jag lyfter mina ögon upp till bergen.”

Biskop Hjalmar Danell höll en vacker dödsbetraktelse och förättade jordfästningen. Från orgelläktaren sjöng därpå löjtnant Dahlberg. 

Vid graven talade bl a kontraktsprosten Svarén, rektor Lundblad, kapten Rhenström å Rånna gård, domkyrkosyssloman Beronius i Skara, kyrkoherden Bengt Svarén i Horn, sekreterare i renhållningssällskapet Endenstein mfl. En oerhörd blomsterskörd hade sänts till båren från såväl institutioner som enskilda.

Det här fanns att läsa i Skaraborgs läns tidning om farmors far. Hans dagbok bekräftar mycket av vad som står i runan om hans person. Men jag skulle vilja kopiera in det han skriver om sina aktiviteter från 1890.

1:o Först och främst har jag att ss. Landtbrukare, (alldenstund jag är utexaminerad från Ultuna har jag rätt att låta kalla mig Agronom, men titeln tycker jag ej om, lika litet so Pensionat. Godsegare tituleras jag väl på bref och det är ju en “stiligare” titel än “Hemmansegare”, hvilket väl är min egnetiligaste titl ss. jordbrukare, men eftersom “landtbrukare” skall låta lite mer än hemmansegare och “godsegare” förutsättes att man eger större jordagods, hvilket jag ej eger, så föredrar jag och vill helst tituleras “Landtbrukar”)- sköta mitt eget älskade Sörbylund, som består af ?? mtl.Sörgården Klia och ?? mtl.Åkleby.

2:o har jag att ss.affärsombud sköta B. S. von Zweibergsska Sterbhusets affärrer med de tre gårdarne: Kroken och Askentorp ( båda unde eget bruk) samt Fägerviken ( utarrenderadt). Denna befattning blir jag snart qvitt, enär Tor L övertar det allt.

3:o är jag hyresvärd för vårt hus i Sköfvde och dertill kan jag äfven räkna att jag hjelper Mamma något litet med henner affärer och bokföring. Af enskilda affärsuppdrag har jag att:
4:o ss. förmyndare för Stud. Harald Grenander sköta hans affärer. – och är jag:’
5:o Revisor i Skaraborgs Läns Enskilda bank.
6:o Revisor i Skaraborgs Läns Brandstodsbolag.
7:o Revisor i Skaraborgs Läns Hushållningssällskap.
Då jag talar om mig såsom revisor, så må tilläggas att jag i flere år valts till och nu omvalte till:
8:o Revisor af Frösve kommunalräkenskaper och
9:o Revisor af Frösve kommuns kyrko-och skolräkenskaper.
Kommunala uppdrag har jag därjämte:
10:o Ledamot i Frösve kommunalstyrelse
11:o Ledamot i Frösve kyrkoråd
12:o Ledamot i Frösve skolråd
13:o ss. Ordförande i Horns Brandstodskommitté
14:o ss. Ordförande i Horns Sparbankskommitté och
15:o ss. Förmyndaregodman i Frösve
16:o Egodelningsrättsledamot sedan år ??
17:o Ordförande i Styrelsen för Häradsallmänningen Östra Stöpen. Sedan 1 jan 1986 omvald ledamot fr. 1/1-90 för 4 år.
Slutligen är jag suppleant till Landstingsman sedan i somras. 

En mycket upptagen man och tänk på att det inte fanns vare sig bil, flyg, mobil, dator, skrivmaskin, ja, knappt någon elektricitet. Järnväg och telefon var nymodigheter som kanske hjälpte något. Men det var inte lätt att ta sig från Skövde till Horn tog sin tid med hästdroska. 

 

 

Egentligen har vi som lever nu det rätt bra, men alldeles för många av oss vill bara ha mer och mer. Ingen vill betala skatt samtidigt vill vi ha sjukvård, barnomsorg, föräldrapenning, sjukförsäkring, a-kassa, bra skola. 

Det går inte ihop kan vi inte nöja oss med det vi har rent materiellt och se till så att det där som vi behöver och som få kan betala fullt pris för betalas via skattsedeln. Jag tror att vi som människor mår bättre när vi bryr oss om varandra än bara egoistiskt tänker på oss själva.

Det som genomsyrar Claes Hermans dagbok är en känsla av otillräcklighet när det gäller andras väl och ve. Han vill att företaget ska gå bra, barnen ska lyckas precis som vi människor i alla tider har bekymrat oss om sånt, men han tar sig också tid att engagera sig i kommunen och landstinget.

Vi är människor när vi bryr oss om varandra inte när vi bara tänker egoistiskt på vår egen vinning. Claes Herman var naturligtvis en man av sin tid, men han såg det som viktigt att hans två döttrar fick en ordentlig utbildning. När farmor Brita önskar bli husmor funderar han på vilken skola hon kan gå för att lära sig  sånt.

Sörbylund Midsommardagen den 25 juni 1895.

“Brita har under Mammas sjukdom varit en liten snäll och dugtig hjelp. Hon förklarar att intet skulle vara roligare än att få bli hushållerksa. Godt vore om vårt kära barn kunde få en god utbildning till ett sådant kall, ty det är vigtigt för hvarje blifvande husmor.”

Det var något från en tid som varit som inte var så väldigt annorlunda från vår. De grundläggande mänskliga är sig likt. Vad skiljer då från nu kanske mindre än vi tror. Är de tekniska prylar vi omger oss med något som döljer det faktum att vi inte förändrats så särskilt mycket. 

Det vi har i dag av mänskliga rättigheter var något som Claes Herman och många i hans generation och deras barn slogs för. Tappa inte bort det som vi har för att du tar det för givet.

 

• Släkthistoria