Month: July 2013

Åter på besök på KB likamed Kungliga Biblioteket

Image

En av de bästa bitarna av stan är Humlegården och KB ligger vackert i ena hörnet mot Birger Jarlsgatan. Idag tänkte jag att jag skulle titta i Mora Tidning från 1923 och det gick alldeles utmärkt. Fascinerande att läsa nyheter från så långt tillbaks fast nu var det inte något roligt jag letade efter.

Det jag sökte var den händelse som påverkat min del av släkten Bjerner mer än något annat nämligen morfar Bror Edvin Bjerners död i en hjärnblödning endast 45 år gammal. Tänkte eftersom han var doktorn i Mora borde det finnas en längre dödruna över honom och det gjorde det.

Tyvärr hade jag inte skaffat kort så jag kunde kopiera men bilden på honom har jag faktiskt originalet och det blev lite som en andakt att skriva av allt för hand. Det första jag hittade på sidan 2 den 4 april 1923 var en liten kvadrat med en tjock svart fyrkant. I den stod Bror dog idag, Mora 28 mars 1923. Sara Bjerner, Barnen. 

Helt plötsligt kändes det som hände för 90 år sedan som om det just hänt. Svart på vitt. På sidan  3 fanns från Kommunfullmäktige ett kondoleansbrev. Så på sidan 4 berättades om hur det gått till och minns morbror Bo var 9 år, min mamma inte fyllda 8, morbror Bengt 5 år och moster Majt hade några månader kvar innan hon föddes. 

“I onsdags förmiddag spreds i Mora ett oväntat dödsbud förmälande att provinsialläkare Bror Edvin Bjerner plötsligt avlidit. Hans hälsa har visserligen under det senaste året varit vacklande, men ännu på tisdagen var han i tjänstgöring och inga särskilda symptom på det hastiga slutet kunde förmärkas.

På onsdagsmorgonen steg han upp som vanligt, men kort efter det han kommit upp, blev han illamående och måste lägga sig. Han förlorade medvetandet, och efter att ha legat sanslös ett par timmar avled han klockan 12.20 em. Tillkallade läkare, som endast kunde konstatera, att den sjuke drabbats av en hjärnblödning, stod maktlösa inför händelsernas utveckling. “

Sen berättas om morfars karriär och så småningom kommer de här orden om hans personlighet.

“Doktor Bjerner var en stilla och försynt personlighet, som i tysthet och tillbakadragenhet ägnade sig åt sitt kall som läkare gjorde gjorde ahn sig känd för samvetsgrannhet och omsorgsfullhet, vilket tillsammans med hans sympatiska person gjorde, att han fort vann sina patienters fulla förtroende, Under den korta tid han tjäsngjort i Mora ( 1920-1923), har han tillvunnit sig en allmän aktning och förvärvat många vänner, som står djupt gripna inför hans mänskligt att döm alltför tidiga bortgång.”

Det var något av allt det som stod, Den lika magnifik begravning den 3 april 1923 som den som hans son morbror Bo fick 1975 i Danderyd. Kanske har våra doktor Bjerner som ju också gäller Bengt i Rättvik kan lära läkarkåren av i dag något. Min sons fritidsfröken mindes Doktor Bjerner i Rättvik på samma sätt som runan berättar om morfar Bror. 

En bra doktor har inte bara kunskaper om olika sjukdomar utan också förmågan att möta människor i svåra situationer på ett bra vis. Att känna tillit och förtroende för doktorn är en stor det i tillfrisknandet om du är sjuk.

Måndag på riksarkivet

 

Igår besökte jag arkivet försökte få ut bilder, men tyckte att deras system verkade gammaldags. Hittade dock en del spännande i geneaologiska föreningens klipparkiv. Födelse-död och äktenskapsannonser för en del ur familjen Bjerner. En fin runa över morbror Bo Bjerner. Kanske en förening värd att bli medlem i. 

Vad tycker släkten Bjerner om en släktförening på nätet? Vi har väl inget att skämmas för och har vi det så är det väl av vikt att vi delar det med varandra. Ibland känns det som att vi bara ältar gammalt dumt som Ingegerd morfar Brors mammas sorg över att hennes far Per Niclas kallade henne en syndfull kvinna. Det var länge sedan i en annan tid och kanske beroende på att då krävdes det inte mycket att kallas syndfull. 

Jag och min mamma blev utsatta av en del för samma moral så sent som på femtio- och sextiotalet av den enkla anledningen att jag var utomäktenskaplig. Mina föräldrar levde samman utan att vara gifta.

Kanske var det därför som barnavårdsnämnden inte tyckte jag skulle bo hos min pappa när mamma blev sjuk utan behövde en till ytan perfekt svensk familj att växa upp i?

Jag tycker släkten Bjerner liksom min pappas släkt har mycket att vara stolta över. Det finns en grundläggande humanistisk inställning som runan över morbror Bo berättar om. Han tyckte inte synd om sig själv för att han fick polio och blev närmast totalförlamad. Han gjorde det till sin livsgärning att förbättra hjälpmedel åt funktionshindrade. 

Ibland var han nog inte så glad kan aldrig för en oberoende släkt vara trevligt att för resten av livet vara totalt beroende av andra, men kanske var det behovet av oberoende som var en drivfjäder. 

Kommer när jag kommer hem från Kungliga biblioteket där jag tänker se om det finns någon intressant tidning att kika i lägga upp en Bjerner Edvardson grupp på Facebook hoppas någon vill vara med mer än jag.