Det låg en vid Fleminggatan 22 och från och med 1864 var inrättningen ett ställe som erbjöd kost, logi och arbete för allehanda fattiga, arbetslösa, handikappade och sjuka.
Bilden visar hur huset såg ut kanske ännu 1907 då min morfar Bror arbetade där. Det var hans första arbete som nyutexaminerad läkare från Karolinska Institutet. Det finns mer på stadsarkivet så när vädret inte är så fint blir det ett besök där för i morgon ska jag till KB som ligger så fint vid lummiga Humlegården för att läsa en av de artiklar som morfar skrev och som är från den tid han var doktor vid Allmanna försörjningsinrättningen som kallades för Grubbens. Undrar om där är den gemensamma länken mellan morfar och mormor då ju mormor föddes och växte upp i Rällsö fattiggård där hennes far var folkskollärare och föreståndare. Intresset och engagemanget för de mindre lyckligt lottade som min mamma också hade även jag.
I går den 8 juli såg Fleminggatan 22 ut så här. Det var inte alltid bättre förr, för dem av oss som saknar det gamla Stockholm. Ser riktigt fint och trivsamt ut i området. Kungsholmen är en av de bästa delarna av Stockholm. Ofta kan man hitta bakgator där det är väldigt lite biltrafik.
Idag var jag ute i Bro för även blommorna där behövde vatten och undrar igen vad de som byggde Råby och Finsta tänkte på under miljonprogrammets dagar. De där rektangulära husen som avlånga kartonger i rad på en åker. Det blir likriktat och de är också felplacerade att ha solen skinande rakt in i köket på morgonen och sedan rakt in i vardagsrummet sent på eftermiddagen gör att det blir svårt för växterna att överleva.
Man kan vara där en liten stund skönt att kunna vara i Spånga ett tag när min dotter är i USA och min dotterdotter i London. Ett Spånga med funkisprägel men med olika bebyggelse, arkitektur från olika tidsepoker.
Men ställen som Råby är väl till för fattigt folk. Läser just nu om Fogelströms böcker och i Vita bergens barn citerar han 1840-talets riksdagsdebatt och de värderingar som man hade. Varken konservativa eller liberaler tycktes se på fattiga och sjuka som människor som de själva utan snarare som ohyra. Värderingarna var inte så annorlunda då mot vad de är i dag.
Råby ser fint utanpå, men minns uttrycket “Bakom fasaden”. De som flyttar dit verkar i början entusiastiska för att efter något år kanske kortare tid bli mer och mer desillusionerade som om själva området och hur det är uppbyggt skapar otrivsel.
Nu tänker jag ta en kopp kaffe, så ses vi i morgon och jag kan kanske berätta vad en “trachealfistel” är för något och om morfar Bror kom på något intressant i det fallet.
This is my life 