Month: March 2013

Livgardet

Så har jag besökt Livgardet i Bro. De har verkligen mycket intressant på gång. Ska bli kul att få jobba med fornminnen en tid fram över. Hur långt tillbaka kan man gå i vår ätt? Var Granhammarsmannen som hittades inte långt ifrån Livgardet och som ska ha mördats under bronsåldern som det skrivs om i en spännande bok “Bronsåldersmordet” av Jonathan Lindström, som jag varmt rekommenderar, från Kristianstads län inte långt ifrån Färlöv där den flinta som mannen hade med sig kom ifrån. Och om morfars fars släkt funnits i trakten ända sedan bronsåldern vilket inte är en total omöjlighet kan vi ha varit släkt.

Både Upplands Bro där Granhammar ligger och Kristianstads län där Färlöv och Bjerlöv ligger är gamla orter med många minnen från forntiden ett av de mest spännande är att de reste och möttes för att handla med varandra.

Annars har jag med hjälp av den där danske rektorn från Roskilde som jag berättade om för några bloggar sen hittat ner till Erik Jedvardson, Olof Skötkonung, Erik Segersäll. Erik Jedvardsson mera känd som Erik den helige var gift med en dansk prinsessa Christina och flera av dem gifte sig och så fann jag danska, norska vikingar, kungar och drottningar. Genom dem fick vi plötsligt en del normader vilka några ockuperade England 1066 och också en del saxiska och wessex kungar.

Olof Skötkonungs dotter storfursten i Kiev och så fick vi anor i Ryssland, Ukraina. På många vägar kom vi till Karl den Store, men också via Wessex hamnade jag till sist i Rom och Cleopatra och ett antal pharaoner. Det med hjälp av en amerikansk sida på nätet.

Ska man tro på det eller inte. Eftersom vi ju djupare ned i historien blir mer och mer släkt med varandra så finns en liten gnutta sanning i de här släktlinjerna och eftersom alla vägar bär till Rom tyckte jag det var lite kul att hitta Julius Caesar bland anorna. Vi har varit på resa enda sedan vi människor blev till.

I Afrika någonstans är allas vårt ursprung och där vandrar ännu djuren på Savannen för att hitta bättre föda och vatten på annat håll. Vi är nomader från början och lusten att flytta på oss finns troligen i våra gener.

Några av oss reser i den fysiska världen andra i den inre världen. Jag trivs med båda världarna, så snart sätter jag mig på tåget. Lite varmare får det bli.

Stockholm

Vår härliga huvudstad när solen skiner. Får tacka våra anfäder Birger Jarl, Magnus Ladulås och Karl Knutsson för att de såg till att staden blev till vår huvudstad. Alla arkitekter som under århundradenas lopp bidraget med vackra byggnader och parker. Folket som bor och bodde här. Så snart våren kommer tar vi en promenad i Kungsan.

Min dotter Anki och jag gick en sväng längs Drottninggatn ned mot Norrtullsgatan och tog buss 4 till Radiohuset och bytte mot buss 4 till Gullmarsplan och gick av vid St Eriksplan och reste till Brommaplan där vi tog bussen mot Spånga och hämtade vårt barn, barnbarn Aaliyah på förskolan, Så vi har haft en härlig dag i vår stad.

Vasaloppsöndag

Perfekt söndagsväder den första söndagen i mars. Vasaloppet efter det brukar jag räkna att våren har kommit. Som vädret ser ut idag verkar det rätt, men det kan ju bli bakslag.

Det var halkigt ute men skönt, femmilen gjorde mig extra glad. Jag har alltid gillat Johan Olsson och det kanske är för att han är från Åsarna som Thomas Wassberg.

Nu ska jag fortsätta njuta av en skön söndag och återkommer med lite historia i morgon.

En gråmulen lördag

Idag är det grått, blåsigt, snöar ibland utanför fönstret. Tänkte att ibland är det skönt att leva idag med centralvärme inomhus. Vad kallt det måste ha varit en sån här dag i de där trähusen som de flesta bodde i. Jag tittade under förmiddagen i födelseregister och husförhörslängder i Alster nordost om Karlstad. Tid 1688- 1743. Hittade en ny anfader till min mormor Sara Maria Carlstedt. En Olof Jonsson född 1624 död 1699. Hans son Lars Olofsson var nämndeman, men trots att han hade den där fina titeln frös han och hans hustru Kerstin Nilsdotter och barnen antagligen en sådan här dag och det var nog också ont om mat så här på senvintern. De måste vänta till påsken innan hönsen värpte de första äggen.

Under samma tid bodde Hedvig Branzell farmor Britas farmors mors farfars föräldrar bruksförvaltare Bengt Branzell, hustru Inga Greta Fabrin med barn i Bransbol bara en mil från Långenäs där Lars bodde. Frös bruksförvaltaren mindre var det bättre värme i hans hus än i nämndemannens hus. Bruksförvaltare var väl lite förnämare än nämndeman.

Nämndemannen levde åtskilliga är längre än bruksförvaltaren. Lars blev 52 år och Bengt bara 38 år. Inga Greta blev liksom så många i min fars ätt 90 år.

Nämndemannen och bruksförvaltaren möttes ändå 1722 i sockenstämman om naturligtvis diskuterade de vädret för är det inte vi och engelsmännen som alltid talar om vädret.

Herr Branzell hade ännu inte fått sin fullmakt sas det. En vecka senare hade allt ordnat sig. Men tyvärr om vädret stod intet i protokollet annars hade det varit mer intressant. Men de var väl vana vid att det ibland var kallt i stugorna och förväntade sig inte heller en väderleksrapport varje dag som vi.

Vi som lever nuförtiden är nog rätt bortskämda med centralvärme i husen. Det minns jag faktiskt från femtiotalet hur kallt det var när jag som sexåring vaknade tidigt på morgonen i lägenheten på Norrtullsgatan 25. Värmen som steg i kroppen samtidigt med att mamma tände i kockskaminen. Det är en speciell upplevelse som inte barn uppfödda med centralvärme förstår.

1720 talet när både nämndemannen och bruksförvaltaren deltog i mötena var Elof Fryxell kyrkoherde i Alster och det var han som skrev under dem.

I sockenstämmorna bekymrade man sig om annat än om Lars hustru frös. Den 4 augusti 1723 kanske var det möte i socknen och en Rådman Eek klagade över att Lars Olofssons hustru ( Kerstin) och Lars Jonssons hustru Annicka efter gudstimmen på söndagen vid kyrkan utfarit med otidigheter, men snart lugnade de ned sig.

Lite kul att man i ett kommunalmöte tar upp såna saker, men atJagt efter högmässan träta med varandra var inte acceptabelt.

Det skulle vara lite intressant att försöka skriva en historia om de här personerna som inte visste att de en gång i framtiden skulle resultera i mig. Jag är min mamma och pappas ända barn. Det är tack vare mig att nämndemannen Lars Olofsson och Bruksförvaltaren Bengt Jonsson Branzell släktlinjer till sist korsade varandras väg.

Den där skvallriga rådmannen Eek är jag glad att jag inte är släkt med. Ju mer jag läser i protokollen ju mer verkar han vara en jobbig person. Det är riktigt spännande att i de här protokollen lära känna de här människorna som levde och frös i stugorna i vårt land för så länge sedan.

Krig och Fred del 5

Karl XII och hans krig vet de flesta av oss en del om tror vi i alla fall. Krigen var inte slut bara för att han sköts med en kulknapp. Vilket det inte stod något om åtminstone inte i dödboken i Adelsö

Vi hade efter Westfaliska freden blivit ägare till Vorpommern som också kallades Svenska Pommern. Den här delen av Tyskland söder om Skåne behöll vi ända fram till 1815. Mellan 1757 och 1762 var det krig som startades för att de som styrde då i Sverige Hattarna ville förödmjuka kung Fredriks drottning Lovisa Ulrika som var Fredrik I av Preussens syster.

Hur det var för soldaterna, som korpral Erik Nilsson Wikman kan man undra eftersom det var illa förberett. De hade dåligt med utrustning, kläder, mat. Korpral Erik morfars mormor Emmas farmors morfar var redan 50 år när kriget började. Han tvingades liksom många andra lämna sin hustru Kari Knutsdotter och 5 barn. Ingegerd vår anmoder var bara 12 år då kriget bröt ut och hennes far försvann ut i kriget.

Hustrun Karis far var fältväbel Knut Bruntesson en gammal räv som troligen tvingats lämna fru och barn för krigen under 1600talet. Soldathustrur tvingades ofta sköta barn och jordbruk ensamma. De kunde under mycket knot få hjälp av bönderna i roten sk. rotebönder, men i det stora hela var hon ensam. Avled soldaten måste hon kvickt gifta om sig med nästa soldat för annars blev hon utslängd från soldattorpet.

“men däremot lyckades major Karl Konstantin de Carnall den 28 september med 800 man försvara Fehrbellin mot omkr. 5 000 preussare”, står det i Wikipedia. I regementsrullorna för Närke-Värmland står att Eric avled den 30 oktober samma år i soldatfrossa där nere i Pommern.

Hur långt tid det tog innan Kari och hennes barn fick veta vad som hänt förtäljer inte historien, men hon hade tur och slapp gifta om sig. Hon stannade på gården i Bergia livet ut och det blev långt liksom hennes fars som blev 80.

91 år hur många blev så gamla under 1700 talet? Det lustiga är att hennes man Erik Nilsson Wikman inte har fått någon runa i Brunskogs dödbok. Det är först när Kari dör som han nämns.

Nå Kari var nog nöjd ändå med sitt liv då hennes dotterdotter Kjersti Olsdotter gifte sig med kyrkoherden i församlingen Edvin Magnus Unger.