Month: February 2013

Västgötska rötter.

Farfar föddes i Skövde 17 februari 1876. Huset där han växte upp samman med pappa snickaren Karl Gustaf Andersson och mamma Johanna Karlsdotter har nummer 46, men i vänstermarginalen står namnet Sveningsberg. Västergötlands museum har en webbsida med ett bildgalleri “adress: http://www.vastergotlandsmuseum.se” , där finns en bild på huset och mycket annat intressant för den som är intresserad av Skövde och bilder från förr.

Karl Edvard var enda barnet en ovanlighet i en tid när preventivmedel knappt existerade, kanske fanns en annan orsak till att det inte blev fler barn. Karl Gustafs pappa Anders Petter Sveningsson var också snickare född 26 februari 1817 i Horsås gift med Maja Andersdotter född 9 oktober 1809 i Sörgården Hasslum. Anteckningen när hon avlider redan 26 maj 1873 är lungsot. Anders Petters far hette Svening Andersson född 26 februari 1792 i Horsås och avliden 17 december 1839 i Våmb där står att orsaken var lung- och vattusot. Han var gift två gånger först med Caijsa Persdotter. Med henne fick han två barn Britta Christina och Anders. Han gifte om sig med Brita Larsdotter född 9 oktober 1793 i Knapegården, Björsäter. Hon avled 24 mars 1850 i Våmb. I dödsattesten står bröstsjukdom.

Lungsoten (TBC) var en dödlig sjukdom som drabbade hög som låg ung som gammal under sekler. Det var tack vare penicillinet som vi lyckades bemästra den. Tyvärr har felaktig användning av penicillinet resulterat i resistenta baciller så TBC har vi inte lyckats utrota som smittkopporna.

Bara i min fars familj på farfars sida drabbades så många att det var tur att de överlevde. Som min dotter Anki undrat kan det också vara intressant att ta reda på varför några i en familj inte drabbades av.

Farfars familjehistoria handlade väl inte bara om tråkiga ting som lungsot. De lyckades ju bli vuxna de flesta av dem.

Svening var det han som gav namn åt Sveningsberg? Någon titel har jag inte funnit på honom, men bonde är inte en dålig titel som hans far Anders Ericsson Jonsson född 24 februari 1745 i Locketorps föräldrar var Eric Jonsson född 19 november 1711 i prästgården i Locketorp och Catharina Andersdotter född 15 juli 1713 i Locketorp. Med Erics far Jon hamnade jag i början av 1700talet.

Enligt min pappa hade farfar Karl Edvard funnit någon som deltagit i Karl XII’s krig så därför samlar jag de som är gamla nog att ha varit med som Jon Ericsson. Men hur var det med Catharina Andersdotter, Eric Jonssons hustru. Det finns ett barn med namn Catharina i Locketorp 1713 och hennes far kallas Kapten Sahlfeldt. Om det stämde att han är hennes far så har vi definitivt en deltagare i Karl XII’s krig.

Farfars mor Johanna Karlsdotter föddes i Horn på luciadagen 1841 och var en av dem som trots lungsot och annat lyckades bli 91 år. Hon hann se sina barnbarn växa upp. Hennes far var Bonden Carl Larsson född 1798 i Sörgården i Horn.

Tyvärr har mycket av arkiven förstörts på grund av brand så en del kan inte bekräftas som när Carl gifte sig med Johannas mamma Caijsa Svensdotter född i Stora Ågården och uppvuxen i Åna där hennes far Sven Bengtsson var bonde och så småningom hedrades med titeln kyrkvärd. “En kyrkvärd, är en person som är utsedd att hjälpa till vid gudstjänster, vanligtvis med att hälsa välkommen, hjälpa till med textläsningar, hjälpa till vid nattvarden, dela ut psalmböcker (och gudstjänstagendor) samt att ta upp kollekt.” utdrag från Wikipedia.

Caijsas farfars far hette Thorsten Persson född 1688 i Rågången. Alla hittills bördiga i Västergötland, Skaraborgs län, i trakterna runt Skövde.

Fanns det någon som kom från en annan trakt? Kanske Kapten Sahlfeldt, men han var osäker som far till Catharina så det tycks ju som om pappa haft rätt att de var inbitna Skaraborgare, västgötar.

Med hjälp av olika personakter på internet fann jag en väg genom farmor Brita ned till Birger Jarl som var son till Magnus Minnesköld som tillhörde det vi numera kallar Bjälboätten , och mamma Ingrid Ylva tillhörde den sverkerska.

Vad det innebar att ha sin rot i den trakt där de som skulle grunda det land som i dag hette Sverige kom är för mig lite kul. För mina barn och barnbarn med sin afroamerikanska rot något att använda i den fåniga diskussion om vem som ska anses vara mest svensk. Det är en fånig diskussion som vuxna människor borde avstå ifrån för till syvende och sist är vi alla från början afrikaner.

Jan Guillous berättelse om Arn är och historikern ( min favorit) Dick Harrisons bok “I Jarlens sekel” rekommenderar jag för den som vill veta vad som hände då i början och vad som byggt vårt land och alla andra.

Jag har alltid tyckt om begreppet “Världsmedborgare” och det är vi allihop, ingen har mer rätt att leva på vår jord än någon annan. Vi som lever och levt i det här landet har alla varit med om att bygga upp det land vi lever i och tycker vi om det vill vi kämpa för det vi har uppnått.

Nu tänker jag fortsätta söderut med hjälp av morfars far Nils Bjerner och farmors mor Märtha Thorstensson. Riktigt långt söderut blir man dansk/norsk om man hittar släkt där ned till före 1657.

Farmor Brita Beckmans farmor

Det släktträd jag fick av Olle Beckman pappas kusin var en sammanfattning av den Olof Beckman som enligt trädet föddes 1655. Olle menade att den första med namnet var en bonde i början av 1600 talet som kom ifrån en bäck i Närke. Kanske sysslade han med att framställa beck som man var en biprodukt i tjärframställningen.

Jag hittade Olof i Svenstorp där han enligt Olle skulle ha dött. Han hade yrkestiteln Bokhållare. Hans första hustru hette Sara Balk och för tillfället har jag hittat två barn till dem Eric och Sara. Sara avled och Olof gifte om sig med Annika Andersdotter Zenert född 1665. Långt senare fanns i Mariestad en person som hette Kristoffer Zenert de Gens. Om det finns någon koppling mellan honom och Annika vet jag ännu inte, men det är såna frågor som gör sökandet spännande,

Olof och Annikas andra barn sonen Gabriel född 1695 var inspektor i Svenstorp och gift med Maria Digelia född 1706 i Lidköping dotter till Rektorn Johan Digelius och Margareta Persdotter.

Sonen Anders Beckman föddes 15 november 1731 och var kyrkoherde i Hällestad gift med Sara Myra från Daretorp. Sonen Fredrik född 20 april 1775 var prost och gift med Inga Greta Warodell född i Flistad.

Det var deras andra son Per August född 25 juli 1815 som skulle skapa Sörbylund och som var farfar till farmor Brita. Inga värmlänningar så långt, men farmors farmor hette Petronella Warodell och var Per Augusts kusin. När jag en sommar för något år sedan besökte pappa i Falköping fotograferade jag av bilderna i ett av hans fotoalbum och där fanns en bild Per August

och en på Petronella som pappa kallade “värmländskan”.

Petronella Charlotta Warodell var född den 17 februari 1825 i Forshaga, Grava socken. Värmland. Pappa var Brukspatron Per Magnus Warodell född 1790 i Götlunda och mamma var Hedvig Sophia Branzell född 9 januari 1792 i Alster, Värmland. Namnet Varodell kom från Varola som hör till Västergötland, på Petroenlas kvinnolinje var jag åter i Värmland och också från Alster som min mormors fars släkt kom ifrån. Fanns det mera förutom att en morbror till Petronella hette Emanuel Branzell och var den som enligt en del stod modell för Gösta Berling åtminstone den första biten om när han stod i predrikstolen.

Hedvig Sophia Branzells far hette Bengt Branzell och han var född i Nordmark, Värmland. Hans hustru hette Anna Gustafva Forsell och om det är någon form av genetisk skada men så snart jag fann ett sånt namn kommer en författare spontant i sinnet Lars Forsell är han en släkting? Anna Gustafvas farmor hette Sara Maria Geijer och då tänkte jag naturligtvis på Erik Gustaf Geijer, men fick också lite hicka när det visade sig att hon var född i Brunskog. Så var jag i samma församling som morfars mormor Emma Unger. Så i Brunskog var släktskapet både brukspatron Kristoffer Geijer, kyrkoherdarna, prostarna Johan Bernhard, Magnus Edvin och Jonas Unger. Fältväbel Knut Bryntesson, Korpral Eric Nilsson Wikman, Dannemannen Olof Olofsson. Jag bara måste besöka Brunskog för det tycks vara ett av de ställen som mina gener samlas. Kristoffer var född i Lindesberg pappa hette också Christoffer. Det var Sara Marias farfars far Christoffer som kom ifrån Österrike gift med Dorothea de Besche från Liége som flyttade in på Lindesberg som blev släkten Geijers huvudgård under många generationer.

Med Geijer i anorna kommer man långt med hjälp av andra som forskat i den släkten. Jag vill gärna ta hjälp av andra för varför uppfinna hjulet fler än en gång. Det tjatas om källor och visst är det viktigt att redovisa, men om Dick Harrison använder sig av Karlskrönikan när han skriver om Karl Knutsson Bonde en propagandaskrift kan man säga att allt som skrivs bör man ha ett kritiskt öga till även källor som födelseböcker kan vara felaktiga. Inte ens DNA är hundraprocentigt.

För mig finner jag en spänning i att med hjälp av kyrkoböcker och andras släktträd och forskning hitta släktlinjer som leder långt ned i historien.

Nå, pappa så västgöte han är har en värmländsk rot tack vare farmors farmor Petronella. En av Petronellas mamma Hedvigs farbröder Jan Branzell var gift med morfars mormor Emmas mormor Ulrica Kjellins syster Anna Katrin så mammas och pappas släkter möttes där med hjälp av ingifte. Det var ju bra att det inte var närmare för man vill gärna undvika inavel. Så långt är det bara Per August och Petronella som är kusiner. Vilket annars var rätt vanligt.

Mer värmländskt, eller inte?

Det tog tid innan jag kunde forska på andra än morfars värmländska anor, men åren gick och dataprogram och datorer förbättrades. Omkring 2007 var jag mogen att ta itu med mormors släkt. Jag hade i mellantiden arbetat med min pappas anor vilka jag återkommer till. Pappa den inbitne västgöten fanns det annat än västgötar där?

Mormor Saras pappa Jan Petter Carlstedt folkskolläraren var enligt husförhörslängden i Ljusnarsberg, Rällsö född i Ölme församling orten hette Sanna. En församling jag aldrig hört talas om, men det visade sig snabbt att jag åter var i Värmland. Hans mamma hette Maja Andersdotter född 1808 och hon var född i församlingen liksom hennes föräldrar Anders Pettersson och Cherstin Andersdotter. Anders Pettersson pappa var soldaten Petter Holm Chierstin Andersdotters farfar var korpralen Håkan Råman.

Jan Petters far Jon Andersson Carlstedt föddes 31 mars 1799 i Alster och han var fältjägare, orgeltrampare, sångare. Alster fanns i närheten av Karlstad kunde namnet Carlstedt komma därifrån. Då borde det finnas många släkter med namnet Carlstedt eller Karlstedt som inte har något gemensamt med än att någon av deras anfäder var soldat.

På mormors farssida hamnade jag med en gång i Värmland och bland soldater. Morssidan då vilka var Amalias föräldrar. I husförhörslängden stod att hon föddes 12 februari 1853 i Risinge vilket var i Östergötland. Pappa var skomakare Johan Fredrik Lindholm född 1826 i Hällestad i Östergötland även hans far Anders Lindholm och hans mor Stina Caijsa var östgötar så åtminstone på kvinnolinjen var jag inte värmlänning snarare östgöte. Men den rätta kvinnolinjen är ju den som följer mormors mormors mormor osv. Och mormors mormor hette Johanna Vall född 21 juli 1828 i Skällsvik. Var någonstans var det? Östergötland naturligtvis och hennes far var grenadjär Erik Johan Wall också född i Skällsvik, mamma Sigrid Ulrika Österwik född i Sturefors. Sigrids pappa ändrade den gedigna östgötska ättelinjen eftersom han Philip var född i Stralsund. Hans hustru Catharina var liksom hennes mor östgöte.

Så det är inte mithrocondierna som driver mig åt Värmlandstrakterna eftersom där är det Östergötland som gäller. Kanske dock att på min mamma Gunillas sida den överväldigande majoriteten hade sitt ursprung i Värmland.

På morfars far Nils sida kom de från Skåne, men eftersom jag inte kommit längre ned än till tidigt 1700 tal så vet jag ju inte om de alla på den sidan var skåningar även på dansk tid eller om det möjligen fanns någon eller några som efter att Skåne blivit svenskt invandrat dit norrifrån.

Nu blir det plats för pappa Ragnar Edvardson och hans anor på längden och tvären.

Vart hör jag hemma

Kan jag kalla mig värmlänning trots att jag aldrig bott där? Jag är född och uppvuxen i Stockholm och har bott hela mitt liv här. Mamma föddes i Stensele, pappa i Falköping. Även som infödd och det som Reinfeldt kallar etnisk svensk kan man känna som de som föds i Sverige, men genom sina far- och/eller morföräldrar kommer från ett annat land förvirrad vad gäller kulturell tillhörighet. Infödda stockholmare talade om minst fyra generationer för att betraktas som riktig stockholmare.

Är det här relevanta frågor? Jag tror det för alltför många tycks tro att en gång i tiden och det är oftast femtiotalet då var vi svenskar homogena. Det är invandringens fel att Per Albins folkhem försvann. Invandrarnas kultur är alldeles för annorlunda, muslimer vad är det för några hemska terrorister hela bunten.

Jag minns när jag gick i Loviselundsskolan i Hässelby gård där jag började första klass 1960 hur barn med samma dialekt som mina göteborgska kusiner blev utfrysta, På TV blev det problem om man talade skånska, värmländska, småländska och värst av allt det man släntrianmässigt kallade norrländska.

Migration är intressant. Alla vi som föddes i Stockholm på femtiotalet med föräldrar från andra delar av landet, från olika samhällsklasser samlades genom den kommunala skolan under samma tak. Vi barn upptäckte att vi var annorlunda och de som kände sig hotade av oss som talade en annan dialekt, hade en annan social tillhörighet utsatte oss för mobbning. Den i min klass som till sist bröt mobbningen av mig var norska. Heja Norge!

Vårt land är inte bara avlångt med olika geografiskt utseende. Det platta Skåne, Västergötaslätten, skogiga Småland, fjällen i Västerbotten. Hur många från Stensele har någonsin ätit Spettekaka, hur många från Lund har någonsin ätit surströmming. Vi blonda blåögda svenskar är mer olika än vi tror och i mina ögon är det olikheterna som får ett land, en relation att växa.

Kanske var det TV som fick en del av oss att tro att vi bodde i ett kulturellt homogent land. I början och ganska långt in på åttiotalet fanns en- och senare två kanaler. Vi såg samma program, nyhetsrapporteringen var samma och språket var rikssvenska. Så blev åtminstone “Medelsvensson” kulturellt homogen inbillade hen sig.

Det vackra med vårt land är att det finns så många olika dialekter, olika mat, olika geografi, olika sätt att lev på grund olika historia.

Vi glömmer gärna att det inte var så väldigt många generationer sedan som de södra delarna av vårt land var danska. Finland och Sverige hängde ihop under 600 år. Sverige/ Norge var i union när mina far- och morföräldrar var små. I Bogen i Värmland där morfars far Nils var präst var gränsen till Norge flytande. De här trakterna kallades finnmarken eftersom många av finsk börd flyttade dit under 1600 talet bland annat en Nils Finne som finns i mina anor och en Göran Finne som finns i Selma Lagerlöfs.

Det kom hit folk från Vallonien för att vi behövde deras kunskaper i järnhantering. Varför det var en stor invandring under 1600 talet till Sverige var kanske efterdyningarna av trettioåriga kriget. Stora delar av Europa var förrött och folk hade svårt att få jobb. Sverige var en av vinnarna i det kriget och eftersom kriget pågått på kontinenten intakt. Vi hade antagligen förlorat en massa folk som dött i striderna och av sjukdom.

Sverige behövde folk och folk behövde Sverige därav arbetskraftsinvandringen från olika delar av Europa. De som kom hamnade naturligtvis där arbetena fanns främst i Bergslagen och det påverkade de område även kulturellt. Idag hamnar de i Stockholm-Göteborg- Malmö och dess omnejd av samma orsak.

I det här landet hör jag hemma. Där människor av olika slag möts för att vi har ett ömsesidigt behov av varandra. Jag hör hemma i det land som är Sverige och som alltid har varit Sverige. Det land där vi behöver varandra.

Jag blir inte mindre stockholmare för att mina föräldrar inte är födda här som infödingarna menar. Det var Fogelströms böcker om Stockholm som jag och min skolkamrat Yvonne Relert började läsa vid 14/15 års ålder som gjorde oss till stockholmare.

Men min släktforskning gjorde också att jag kände mig lika hemma i Värmland. Ett landskap präglat av det som nu händer i hela landet invandring både från andra länder och inom landet. Sen när järnmalm och skog började sina i Bergslagen och blomstra i de norra delen av vårt land lämnade många med Värmlandsrötter sin hembyggd för de norra delarna av landet, för Stockholm men också för Amerika.

Varför är det för mig just Värmland som drar? Finns det kanske värmlänningar på andra håll i mina anor. Minns gener som en del genetiker spekulerar om?

Vi får se var mormor Saras far och mor kom ifrån?

Unger i Närke, Värmland

Morfar Brors mormor Emma Unger född i Gillberga Värmland där fadern Jonas Unger

som någon menar är den prost som Gustaf Fröding skrev om i dikten “Våran Prost”. Men i Värmland under 1800-talet fanns många prostar med namnet Unger som kunnat inspirera som exempelvis Alfred Unger som Selma skriver om i Mårbackatriologin, Emmas bror.

Var kom prästerna Unger ifrån? Det finns flera bud.

Ett finns i nätuppslagsverket Projekt Runeberg:”Unger, svensk släkt, som anses härstamma från den gamla Lindsbrosläkten i Västmanland, till hvilken flera slottshöfvitsmän och slottsfogdar hör”.

Ett annat bud är att de invandrade i omgångar från Livland under 1600-talet. Det kunde ju vara Pär Unger som står som far till en Inspektor Berndt Unger född i Örebro 26 september 1665. Hur det än ligger till så gifte sig Berndt först med en Sara Andersdotter 1697, men hon avled. Berndt gifte om sig med den 32 år yngre prostdottern Maria Hedenia född 3 juli 1697. De fick tre barn tillsammans innan Berndt avled och Maria gifte om sig med nästa inspektör som kom till Tångeråsa Henric Gisler.

Det var Berndts och Marias äldsta barn Johan Berndt född 24 juni 1717 som var den första prästen med namnet Unger i Värmland åtminstone som jag för närvarande känner till. Han var farfars far till Emma och mormors farmors farfars far till mig. Johan fick en lång gedigen utbildning och hamnade så småningom i Karlstad där komministern Johan Hasselströms dotter Anna Lisa som just blivit änka efter kyrkoherden i Filipstad Magnus Frychelius. Anna Lisa som var född i Filipstad den 11 maj 1712 var sondotterdotter till en Touissant Vincentsson från Vallonien.

Hon och Johan gifte sig i Karlstad 1746. Det var den tid i Sverige som kallas Frihetstiden, där kungen som var Adolf Fredrik hade rätt lite att säga till om. Två partier som kallades hattar och mössor slogs om makten. Någon demokrati var det knappast, för vanliga fattiga människor hade de inget intresse, men Carl Michael Bellman var 6 år.

I Karlstad föddes den 22 maj 1747 en pojke som döptes till Edvin Magnus, nästa barn var Bernt Olof född 1748 och så föddes Maria Lisa den 12 april 1750. En månad senare var Anna Lisa död av sviterna efter barnafödseln.

Hon var den första bland mina anmödrar som jag fann hade dött i det som kallades barnsäng, tyvärr skulle hon inte bli den sista. Den nyblivne änkemannen Johan Berndt lämnade Karlstad för ett arbete som vicepastor i Brunskog där en åldrande kyrkoherde Anders Rolanders dotter Anna Greta väntade på honom.

De gifte sig 1753 och när svärfar Anders dog 1762 tog Johan över pastoratet och prästgården i Brunskog. Här levde han, predikade i kyrkan, döpte, vigde och begravde församlingsfolket. Han deltog i deras liv kanske hjälpte han, kanske dömde han en del. Med Anna Greta fick han sex barn. De två först Christina och Andreas avled knappt ett år gamla. Anders född 1764 blev 12 år, Johanna född 1771 blev 18 år, Stina Caijsa född 1777 blev 6 år. Den enda av Johans och Anna Gretas gemensamma barn som blev vuxen och levde ett långt liv var Anna Lisa. Barn på den tiden dog av även barnsjukdomar som mässlingen. Lungsot fanns redan på 1700 talet och många drabbades inte bara fattigt folk.

Det var Johans äldsta son Edvin Magnus som skulle gifta sig med bonddottern Kjersti Olsdotter och så småningom ta över pastoratet i Brunskog från sin far. För deras 8 barn gick de bättre och näst äldste sonen Jonas gifte sig med Ulrica Christina Edgren.

De blev ett mycket populärt prästpar i Brunskog enligt ett brev från hembygdsföreningen där.

Mormor Sara Bjerner

Mormor Sara den av mina far- och morföräldrar som jag har egna personliga minnen av. Jag minns när jag som 5-6 åring satt framför en enorm spegel i den lilla lägenheten vid Gudbrandstorget i Göteborg. När jag ser Antikrundan tror jag mig förstå att spegeln var gustaviansk. Mitt blonda hår var långt men tunt, mormor flätade en tunn men rak fläta i min nacke. Hon var fingerfärdig, duktig på att virka och vika papperssvalor.

I övrigt visste jag att hon hette Carlstedt som ogift och hade hört att hon var från Västerås. Annars var det tomt, men jag trodde möjligen det kunde finnas något i en av min mammas dagböcker. Eller om det var ett brev till pappa, jo, där. Morbror Fred skrev hon, på ett annat ställe var det morbror Manfred och moster Amalia. Så, hade jag plötsligt tre stycken syskon till min mormor.

Freds badkar med lejontassar var vad jag mindes. Det var fascinerande för en 6 åring att få åka på besök och bada i hans badkar, sånt fanns inte på Norrtullsgatan 25 på femtiotalet.

Riksarkivets databas Svar gav mig svar. Det var ett spännande ställa som mormor var född på. Det hette Rällsö fattiggård och låg i Ljusnarsberg som hör till Västerås stift. Så illa var det nu inte att mormor och hennes föräldrar och syskon var fattiga. Det var snarare så att hennes far Jan Petter Carlstedt född 1847 var föreståndare och folkskollärare, mamma Ida Amalia Lindolm född 1853 var husmor på gården. Sara föddes där den 2 januari 1887 som Sara Maria och näst yngst av nio barn.

Hon växte upp där och enligt mamma utbilda hon sig till sjuksköterska. När pappa Jan Petter avled 15 februari 1909 flyttade Sara samman med mamma Amalia i oktober samma år till Grevgatan i Stockholm.

När hon mötte morfar har jag ännu inte funnit ut men de gifte sig borgerligt i Oscars församling den 28 maj 1912. Den skamfilade bilden jag har på dem ska vara tagen strax efter att de gift sig och då är det troligt att det är Drottninggatan i Stockholm där bilden är tagen.

När och var flyttade de norr ut, mamma föddes 1915. Var det möjligen morbror Bo som fötts före henne kanske 1913.

Jag hade skickat efter papper från barnavårdsnämnden eftersom jag var intresserad av barnavårdsnämndens motiv till att skicka mig som sjuåring till en främmande familj och inte till min pappa som jag när vi träffades i Falköping visste hade velat ta hand om mig. Det fanns inget riktigt svar alls endast ett brev från min pappa som undrade detsamma. Bland papperen fick jag mamma Gunillas födelseort som var Stensele i Västerbotten. Dit kom dom i augusti 1913, morbror i januari 1914 och mamma 15 juni 1915 i en samekåta enligt henne själv. 1916 flyttade familjen till Byske där morbror Bengt föddes 1917. Den 20 augusti 1920 kom de till Mora Strand där stannade de fram till morfars plötsliga död i en hjärnblödning 1923 några månader senare föddes moster Majt.

Sara gifte så småningom om sig med morfars bror Gotthard som liksom morfar var läkare och som blivit änkeman. Han avled 1939.

Mormor flyttade till Stockholm där hennes systrar och bröder bodde. Enligt mamma öppnade hon ett konditori vid Karlaplan. Alla fyra barnen fick en gedigen utbildning, mormor var ju lärarbarn och själv sköterska.

Morbror Bo blev så småningom Docent på Danderyds Sjukhus, i början av femtiotalet drabbades han av polio och blev rullstolsbunden resten av sitt liv. Han utnyttjade sitt handikapp när TV:n gjorde sitt intåg för att propagera för vikten av poliovaccinationer.

Morbror Bengt trivdes visst i Dalarna eftersom han kom att bosätta sig i Rättvik där han var en välkänd, populär provinsialläkare enligt min sons fritidsfröken.

Moster Majt blev kirurg på Sahlgrenska i Göteborg samman med morbror Oskar Steinwall.

Det var min mamma som skiljde sig från mängden då hon läste språk i Uppsala. På fyrtiotalet mötte hon konstnären Lennart Rhode som blev hennes lärare. Mer om mamma senare.

Mormor överlevde sina män med hästlängder och de sista åren var nog rätt bekväma. Jag var 10 och ett halvt år när hon avled 1963 och är ännu arg på mina fosterföräldrar som inte lät mig vara med på hennes begravning. Min fosterfars föräldrar lik skulle jag se och begravningarna också men inte min egen mormors.

Tro inte att fosterbarn är era egna barn. De har en egen historia, egna släktingar som betytt mycket för dem. Stoffe i “de kallar oss mods” ville bo hos sin mormor. Jag ville var gå på min mormors begravning inte min fosterfars föräldrars.

Här en bild på mormor och min mamma i Vinslöv 1959.

Pappa då?!

Den som ringde presenterade sig som Olle Beckman och berättade att han var min pappas väldigt mycket yngre kusin på Sörbylund. Han berättade att han hade släktforskat på släkten Beckman och att min farmor och hans far var syskon. Han var vänlig och skickade det släktträd han hade så nu hade jag fått farmors släkt att leka med också.

Konstigt det där att jag visste mer om mammas släkt än pappas trots att mamma varit död sedan 1976 och pappa ännu levde. Han och jag hade haft dålig kontakt, men när han var 87 år hade han ringt och bjudit mig hälsa på honom i hans barndomsstad Falköping. Det var underbart att krama om min far igen den som mamma kallat den varme ryske poeten sportjournalisten.

När det gällde farfar och farmor hade jag kunnat fråga min syster Gudrun, men jag hade varit så upptagen av mammas släkt att pappas sida försvann ett tag. Kort:Farfar kyrkoherde Karl Edvard Karlsson föddes i Skövde 1876, kallades för “Vackre Karlsson”. Hans far var snickare Carl Gustaf Andersson och modern Johanna Karlsdotter. Farfar gifte sig 18 augusti 1904 med Brita Amalia Charlotta Beckman dotter till Bruksförvaltare Claes Herman Beckman och Märtha Thorstensson.

Genom Olle Beckmans försorg fick jag farmors farslinje Claes Herman- Märtha Thorstensson, Per August-Petronella Warodell, Fredrik-Inga Greta Warodell, Anders- Sara Myra, Gabriel- Maria Digelia, Olof-Sara Balk och Annika Andersdotter Zenert.

Jag lät det vila ett tag för på mammas sida fattades ju mormor Sara Bjerner

Saknar ni morfar Doktor Bror Edvin Bjerner

Den här bilden fick jag av mina kusiner Bo och Inger från Rättvik, morbror Bengts barn. Bilden är från Mora.

Två personer saknas mormor och moster Majt. Om ni har ork och lust att vänta på dem en tid så kommer det mera. Det var nämligen så att någon ringde mig och tyckte men vi då? Vilka vi, ja det tänker jag berätta om en liten stund.

Mer Värmlandsrötter

Var fann jag bland alla de här prostarna, befallningsmännen och brukspatronerna en bondhustru, eller kanske soldathustru. De tillhörande de s.k. lägre samhällsklasserna.

Prästerna visade sig vara intressanta Emma Ungers far prosten Jonas Unger som var född i Brunskogs Prästgård den 16 oktober 1792 visade sig ha Prosten Magnus Edvin Unger som far och Kjersti Olsdotter som mamma. En parentes att pappans mellannamn Edvin var detsamma som morfar Brors.

Men Kjersti Olsdotter kunde vare en bonddotter då de vid den här tiden sällan hade familjenamn. Hon var född 21 mars 1767 i Brunskog, så det var bara att söka i födelseregistret. Fadern hette Olof Olofsson och modern Ingegerd Ersdotter. De bodde i Bergia. Olof var bonde född 1736 i Stavnäs. Ingegerd Ersdotter var född i Bergia 12 maj 1745. Pappa var en korpral Erik Nilsson Wikman och mamma Kari Knutsdotter både födda i Brunskog. Kari var född 19 november 1700 i orten Strand, hennes pappa var Fältväbeln Knut Bryntesson född 1657 och mamman Kari Hansdotter född 1663. 4 generationer kvinnor, soldathustrur och soldatdöttrar.

På Kjerstis kvinnolinje fanns soldathustrur som möjligen såg sina män ge sig iväg ut i krig, Knut under Karl XII’s tid och Eric Nilsson Wikman som föddes 1707 i Brunskog hade en notering vid födelseattesten som berättade att han avlidit i Pommern.

Arkiv Digital hade regementslistor och där fann jag att han avlidit i Pommerska kriget. Här fanns hustrur och barn till vanliga soldater och deras liv. I dödregistren i Brunskog från 1700 talet hade man skrivit runor över alla döda fattiga som rika. Kvinnor och barn.

Per Niclas Mylén, morfar Brors morfar var född i Frykerud. Hans far var drängen Per Persson, modern pigan Stina Nilsdotter född 11 september 1791 i Östra Glänne dotter till bonden Nils Bengtsson och Elin Månsdotter född 26 januari 1765 i Lene. Elins far var bonden Måns Knutsson född 1711 och modern Kerstin Nilsdotter född 6 november 1727 i Lene. Kerstins föräldrar var bonden Nils Rågesson född 1688 och Ingeborg Nilsdotter född 7 januari 1687 i Lene.

MJag hade 4 generationer bondhustrur. Den äldsta föddes då Karl XI var kung. Det gick tack vare att det då Per Nicklas föddes fanns möjlighet för de pojkar som hade läshuvud och tur att den bonde Olof Olsson som hans mor gifte om sig med då hans pappa avled tidigt hade medel att ge sonen en utbildning. Det kanske hade hjälpt att hans fars syster Lena Persdotter hade gift sig med Johannes Frykholm klockaren i Klaxås.

Hur var det med kvinnorna kunde någon av bondhustrurna skriva? Jag vet att en av Kjersti Olsdotters sondöttrar skrev dagbok. Bonddottern gifte sig med kyrkoherden i byn och tog på så vis ett steg upp i på den sociala stegen.

Per Niclas fick en gedigen utbildning till präst så han kunde gifta sig med kyrkoherde Magnus Ungers sondotter. Min egen värmlandsfamilj visade på den samhällsutveckling som startade under 1700 talet med upplysningen, amerikanska och franska revolutionen som gjorde det möjligt för människor från lägre samhällsklasser att ta sig uppför samhällsstegen.

Värmlandsrötter

Kvinnolinjen var så här i början morfar doktor Bror Edvin Bjerners. När jag först hyrde Arkivdigital så hade de ännu inte fotograferat alla böcker. Skåne saknades, Stockholm saknades, de norra delarna av vårt land saknades, men Värmlands församlingar fanns väl dokumenterade så Ingegerds anfäder och mödrar kunde jag följa.

Det blev under några månader under påsk- pingst- lördagar/söndagar- sommarsemestern som gick åt till att resa genom datorn i Värmland. Jag hittade ställen, byar, socknar och människoöden.

Datorn blev en tidsmaskin från Ingegerds födelse 1854 sjönk tidsmaskinen ned genom tiden. Ibland funderade jag över hur världen utanför Värmland såg ut. Att det på Ingegerds mamma Emma Ungers sida fanns en del präster gjorde det lätt att hitta dem i husförhörslängder som är böcker med uppgifter om alla invånare i en församling. Prästgården var ofta utsatt i ortsregistret.

Emma Ulrika Unger föddes 21 september 1827 i Gillberga prästgård. Det sägs ofta att kvinnor i historien är anonyma. Det stämmer inte för i husförhörslängderna finns hustruns namn före äktenskapet med, födelsedatum mm. I födelseregistren står också moderns eget namn. Så jag vet tack vare Ingegerds födelseattest att Emmas pappa hette Unger. Jag hade Emmas födelsedatum och församlingen där hon föddes. När jag fann boken med födelseregistret fann jag att hennes far var kyrkoherde Jonas Unger , mamman var Ulrica Christina Edgren,

Ingegerds mormor hette alltså Ulrica Christina Edgren född enligt husförhörslängden i Gillberga prästgård den 26 juni 1805 i församlingen Ny. Pappa Jonas föddes i Brunskog. Men eftersom det var kvinnorna i släkten som jag ville se om det gick att kanske skriva en historia om så var det i första hand Ulricas föräldrar och mest av allt hennes mammas namn som jag sökte. Vi är redan nere i en tid då Sverige och Finland hörde ihop. Napoleon höll på att förlora sin makt, i USA blev Thomas Jefferson president.

I födelseregistret i Ny fick jag veta att Ulricas pappa var Befattningsmannen Eric Edgren. Hennes mamma var Ulrica Kjellin som enligt husförhörslängden var född 12 augusti 1782 i Sunne. Vilket var före Franska revolutionen. De som följer “Antikrundan” känner till den Gustavianska tiden. Så man kan fundera över vilka möbler som fanns i hemmet. Pappa var ju befattningsman, inte adel men inte heller bonde. Han tillhörde den borgerlighet som vi på sjuttiotalet kallade bourgoisi. De var inte fattiga men saknade politisk makt. Vi hade ju fortfarande ståndsriksdag även om indelningen i Adel, präster, borgare och bönder var i gungning. 1809 kom den första moderna regeringsformen även om ståndsriksdagen behölls i några år till.

Ulricas pappa som jag fann i hennes födelseregister och husförhörslängd var prosten Adolph Fredrich Kjellin, mamma var Margareta Ulrika Engholm född 22 december 1756 i Ullerön. Där tog det stopp ett tag eftersom Ullerön inte fanns som församling i registret. Wikipedia fanns inte ännu och inte heller Goggles men visst gick det ändå att söka svar på nätet. I Dals- Ed fann jag födelseregistret. Fadern hette Jonas Engholm och modern Ann Lönbom.

Åter fastnade jag eftersom husförhörslängd som inbegrep 1756 inte fanns men kanske det gick att hitta namnet Engholm på nätet eller den jag var mest intresserad av Lönbom. Det fanns en historia om en överbefallningsman vid namn Jonas Engholm från Övre Ullerud.

Där fann jag hela familjen i husförhörslängden i Nordsjö och Ann Lönbom visade sig vara född 11 juni 1725 i Filipstad. Jonas 1716 då levde Karl XII ännu och vi var inte långt ifrån Norge där Karl sköts 1718.

Filipstad var perfekt att hamna i för där fanns åtminstone födelse- död- vigselregister med början i mitten av 1600-talet. Ann Lönboms pappa hette Anders Lönbom och var brukspatron enligt husförhörslängd född 1673 troligen inte i Filipstad. Hans hustru Anns mamma hette Maria Fernell och var född 24 januari 1687 i Filipstad. Hennes pappa hette Magnus Jonsson Fernell född 1660 och mamma Christina Dionysie Chenon född 9 november 1661 i Filipstad. Christinas pappa hette Dionysius Paschillius Chenon och mamma Margareta Klasdotter Wallvik.

Så kom jag inte längre ned med hjälp av födelseböcker och husförhörslängder. Men jag hade ändå nått ned till Karl X Gustafs tid och Christinas föräldrar bör ha varit födda när Gustav II Adolf var kung och levt under Drottning Christinas dagar. Eftersom det här inte bara var en liten resa i Värmland utan också ett försök hur långt ned på kvinnosidan jag kunde komma passade det bra att sluta när Drottning Christina ännu levde.

Det var åtta generationer, nio med Ingegerd Kristina Mylén. En del kan väl mena att jo, men det här är ju kvinnor från så kallat priviligierade familjer. Kunde en sån här lista göras med bondkvinnor?!

Det gick väl för sig Ingegerds pappa PN Myléns mor var Stina Nilsdotter född 1791 i Östra Glänne församlingen var Frykerud. Hon var dotter till Åbon i Lene Nils Bengtsson och hans hustru Elin Månsdotter också från Lene. Elin var född 1765 och avled 1855 hela 90 år gammal. Elins far var Storbonden Måns Knutsson och hans hustru Kerstin Nilsdotter från Sandvik. De blev båda gamla. Kerstins mor var född 1687 och då var Karl XI kung. Hon var från Skåfterud i Stavnäs. Hennes mor var den äldsta bondhustrun Kristin Andersdotter född 1644 död i Östra Stänne i Stavnäs. Hon blev 63 år 1707 och då hade inte slaget vid Poltava ännu skett.