En del av er kanske är för unga men vi äldre personer kanske minns Riksdagens högtidliga öppnande på hösten. Det var inte Karl XII’s karoliner utan Karl XI’s. Det var han som såg till så att den Stormakt som Sverige blivit bestod åtminstone ett litet tag till.
Kan inte ha varit lätt att vara kung eller drottning allt las på dina axlar. Att vara tvingad till ett ämbete som kanske inte passade dig inte alla var starka som Drottning Kristina och vågade abdikera. Som de flesta av oss som har jobb håller kvar vid även om vi kanske inte trivs med det av rädsla för att lämna tryggheten. Karl XI säger Göran Rystad hade kanske gärna gjort något annat men han var så illa tvungen att gå ut i krig. Han verkade ha passat som ekonom.
Du vet vad du har men inte vad du får. Tycker det är speciellt att bland våra kungar och drottningar var det en Drottning som vågade byta jobb.
Nå, de där gubbarna från Holstein-Gottorp Karl X, Karl XI och Karl XII vad var de för några och hur var det att leva under de där krigiska herrarnas tid. Drottning Kristina hade även om hon slösade en del med pengarna bjudit in vetenskapsmän och konstnärer utifrån Europa. Hon stöttade byggherrar som Gillis de Besche på Nyköpingshus. Hans dotter Dorothea gifte sig med Christoffer Geijer.
Christina försvann till Italien där kulturen fanns och vi fick stå ut med de där tre krigsherrarna något bönderna i först tyckte om särskilt han Karl XI. De gillade inte om adeln fick för mycket makt.
Pappas krig hade kostat pengar så när Karl XI tog makten drog han in godsen som Drottning Kristina givit till högadeln. Det tyckte bönder som Bryngel Olsson i Åmot i Värmland, Mats Jansson i Stavnäs om. De ville inte hamna hos ägare som de la Gardie, Oxenstierna eller Gyllenstierna för då förlorade de sin rösträtt. Men de råkade ändå ut för tvångsutskrivningar när de där krigsherrarna skulle ut och kriga. Så många människor fanns inte i vårt land och när bönderna tvingades ut i krig kunde de inte odla jorden vilket inte var så bra. Något måste göras.
Karl tvingades byta ut systemet med tvångsutskrivningar och legoknektar mot ett system där man delade upp hela landet i rotar. En rote bestod av ett antal bönder som skulle föda en soldat med hus, spannmål, gevär och ammunition.
Det var ett bra sätt för en bondson som inte kunde ärva en gård att i stället bli soldat. I vår släkt har jag ännu inte hittat någon från Karl XI’s tid. Det skulle dröja till 1700 talet.
Men det fanns annat att göra än att kriga. Tack vare Karl XI behövdes reduktion förlorade högadeln sin ställning och gav rum för andra att ta plats i regeringen.
Många av våra anfäder under den här tiden verkar ha dragits till prästyrket. Förutom biskop Magnus Pontinus som ett tag var hovpredikant och följde Hedvig Eleonora till Tyskland var det komminister Johan Hasselström och kyrkoherde Petrus Kjellin i Karlstad, prosten Dionysius P Chenon i Filipstad och Erik Nilsson Högwaldius i Arvika, Biskop Johannes Rudbeck i Västerås, kyrkoherde Andreas O Hesselius i Kopparberg. Varför så många präster under 1600talet? Hellre predika än kriga? Men några av dem var säkert Fältpräster.
Fanns det några deltagare i Poltava, i Bender. Fånigt att vilja ha en eller två som var med där. Vi får se vad Krigsarkivet säger om jag skulle besöka det arkivet i morgon.