Jag tillhör de där som tycker om att se på sport på TV. Har väl aldrig missat ett OS sedan Tokyo 1964. Fotboll började jag följa när TV började visa Engelsk fotboll i tipsextra på lördagarna. När jag var i Southport under en sommarmånad följde jag tillsammans med den gamla läkaränkan Mrs Griffith tennisen från Wimbledon.

Jag har alltid haft förmågan att bedöma talang, förmåga att bedöma ett spel och jag tror att det har sin grund i min tidigaste barndom.

Får jag skryta för dem av er som inte vet. Min far Ragnar Edvardson född 12 februari 1917 i Falköping är en legend inom svensk sportjournalistik. Det var dog han och hans journalistvänners diskussioner när de lyssnade på sportreferat från den stora klumpiga radion på femtiotalet som la en grund för mig.

Det ger tittandet på idrott en extra krydda att ha lärt sig bedöma de idrottsliga prestationerna från de som är kunniga inom området.

Pappa var anställd som sportredaktör på Idrottsbladet i början på femtiotalet och chefredaktören där hette Torsten Tegnér kallades TT. Senare fortsatte han till Stockholmstidningen som lades ned redan 1967. Pappa tog arbete som redakröt på TT och  var kvar där fram till sin pensionering.

Det var kul när jag under min tid på Sisu Idrottsutbildarna Stockholm mellan 1998-2007 i lokalen där Stockholmsidrotten, flera idrottsförbund både lokala ( SDF)och nationella (SF) hörde att pappa inte var glömd. En del av dem som fanns där var pensionerade sedan länge och en eller två av dem mindes både honom och mig. Det tycker jag är ett fint betyg för min pappa.

Läs gärna boken 75 sportjournalister, en del har haft vänligheten att citera honom på nätet. Så goggla gärna på hans namn.

Jag och min bror Martin tror att han är den äldsta ännu levande sportjournalisten i vårt land. Just fyllda 96 och eftersom han har skrivit andra artiklar än enbart sånt som rör idrotten kanske t o m journalist.

Han är även en stor poet och en kramgo pappa och en perfekt tomte till mina barn.

• Släkthistoria