Kan  det bero på att många av oss i modernitetens tidevarv när individualismen står högt i kurs då oberoende och att  klara allt själva applåderas känner oss ensamma. Vi inbillar oss att nuet som är det viktiga inte har något med våra sedan länge avlidna släktingar att göra.

Men utan dem skulle vi inte finnas utan deras liv, kamp, upptäckter skulle den värld vi nu lever i inte existera. Vi är också som människor beroende av varandra för att vi och våra samhällen ska fungera. Utan andra utan anor inga rötter. För att trädet ska stå stadigt behövs rötter friska rötter som breder ut sig djupt ned i jorden.

För min egen del är intresset för historia och vanliga människors del i historien en del i varför jag söker mina rötter. Det är också en protest mot den historia som både jag och mina barn fått läsa om i skolan. De styrandes historia förpackad i en tråkig bok med ett torrt fakta späckat språk. Vad var mina släktingars roll i den historien?

Jag visste väldigt lite om mina far- och morföräldrar, den enda jag har personliga minnen av var min mormor. Min mamma avled 1976 då var jag 23 år och liksom hon mer intresserad av nutiden, politiken, miljöfrågor. Som så ofta hade jag missat att fråga. Hade endast tre bilder en på mormor, morbror och mormor/morfar.

Min fars familj visste jag ännu mindre om . Vi tappade av olika anledningar bort varandra fram till mitten på 80 talet då agerade jultomte med sitt vita skägg. Så flyttade han till Landskrona och vi möttes inte igen förrän för 8 år sedan.

Mitt sökande började av ren nyfikenhet på vem min morfar som jag endast hade en bild på var och som min mamma kallat lappmarksdoktor var.

• Släkthistoria